Morötter i Andra Kammaren. K:o 51.
11
N:o 51.
Af hell’ C. J. Ölberg, om befrielse från fastighetsbevittnwg för
ägare af lägenheter med värde intill 1,000 hronor.
Vid sistlidet års riksdag tillät jag mig uti eu inom Riksdagens Andra
Kammare väckt motion, n:o 126, hemställa, att Riksdagen i skrifvelse till
Kung!. Maj:t ville anhålla, att Kung!. Maj:t täcktes låta utreda och för
Riksdagen framlägga förslag, på hvad sätt mindre jordbrukare, lägenhets-
och egnahemsägare må kunna medgifvas vissa frihetsår från skatternas
utgörande till stat och kommun , och anförde jag såsom motiv härför
följande:
»Åtskilliga gånger har min uppmärksamhet varit fäst vid de mänga
svårigheter, det ansträngande arbete och de betydande utgifter, som eu del
mindre jordbrukare, lägenhetsägare och öfriga, Indika arbeta för skapandet
af egna hem, vid upptagandet af en förut icke odlad mark hafva att kämpa
med, då de, utom de dagliga tunga hushålls- och familjebestyren, sträfva
för att åt sig och de sina kunna förvärfva en egen torfva, på hvilkens
oftast svårbrutna och steniga mark de byggt sig eu egen bostad och som
de med uppbjudande af all sin förmåga lyckats få sig upplåten vid något
industriellt samhälle eller annat arbetarecentrum; och har jag därvid frågat
mig själf, på hvithet sätt man bäst från det allmännas sida kunde i någon
mån understödja och uppmuntra en så lofvärd och ur flera synpunkter
för nationen så betydelsefull insats i statens kulturella utveckling.
Det myckna släp och de många umbäranden, en sådan fattig och af
allehanda familjeplikter eljest hårdt anlitad kroppsarbetare samt med honom
jämställda hafva att vidkännas i kampen för sin tillvaro, ligger i så öppen
12 Motioner i Andra Kammaren, N:o 51.
dag för alla, som följt med deras sträfvanden att få komma under det
egna taket, att någon vidlyftig och utredande belysning häraf synes mig
icke vara erforderlig för att riktigheten af min iakttagelse skall erkännas,
hvarför jag inskränker mig till att angifva ett af de sätt, på hvilket,
enligt mitt förmenande, man från statens sida här kunde och borde träda
hjälpande emellan.
Om de mindre jordbrukare, lägenhetsägare och egnahemsägare, som
jag härofvan berört, under de tre eller första fem åren vore, därest de
sådant önskade, för den nyupptagna jorden befriade från utgörande af all
för densamma till stat och kommun genom eljest åsatt taxering utgående
skatt, skulle detta helt säkert mötas och mottagas med mycken tacksägelse
och erkänsla.
Jag har därför tänkt mig, att, för ändamålets vinnande, bevillnings-
förordningen borde erhålla den förändrade lydelse, »att vederbörande taxe¬
ringsmyndigheter härtill skulle äga rätt att pröfva och afgöra framställning
om skattebefrielse .
Tillfälliga utskottet n:o 4, som i anledning af kammarens remiss både
att häröfver afgifva utlåtande, yttrade i sitt utlåtande n:o 4 följande:
»Syftemålet med motionen är, som i motiveringen till densamma näm-
nes, att för nyupptagen jord åt vissa mindre jordbrukare, lägenhetsägare
och egnahemsägare bereda frihet under ett antal år från skatt till stat och
kommun.
Med nyupptagen jord synes dock motionären afse icke blott jord, som
gjorts lämplig till odling, utan äfven förut icke odlad eller bebyggd mark,
hvarå bostadslägenhet uppförts.
Syftet är sålunda tvåfaldigt: att vinna mark för odling och uppmuntra
égnahemssträfvandet. Tanken att genom frihet under eu viss tid från
skatt uppmuntra till brytande af bygd är icke ny; sålunda medgafs i de
afvittringsstadgar, som under förra århundradet fastställdes för de nordliga
länen, nybyggnad å kronans öfverloppsmarker frihet från ränta, tionde
och rotering från och med 15 till och med 30 år; och skulle antalet
frihetsår lämpas efter det större eller mindre arbete, som till uppodlingen
fordrades.
I hvad mån denna skattefrihet — som dock icke afsåg befrielse från
bevillning af kommunalutskylder — inverkat till befordrande af odling i
Norrland, torde svårligen kunna utredas; det offer för stat och kommun,
som motionen åsyftar, är dock så ringa i jämförelse med den nytta ett
ökadt tillgodogörande af landets odlingsmöjligheter skulle innebära, att
Motioner' i Andra Kammaren, N:o 51. 13
utskottet finner motionärens uppslag i förevarande hänseende väl vara värdi
beaktande.
I égnahemsfrågan föreligger vid innevarande riksdag en kung!, pro¬
position, afseende att genom lån af statsmedel bereda arbetare tillfälle att
förvärfva vare sig en mindre jordbruks- eller en bostadslägenhet. Den
omständigheten, att en sådan fond må blifva inrättad, torde dock icke
böra utgöra hinder för vidtagande äfven af andra åtgärder, ägnade att
befordra möjligheten för mindre bemedlade arbetare att förvärfva egna hem.
Då emellertid det i motionen åsyftade mål lämpligast torde vinnas,
såsom/ motionären äfven påpekat, genom ett tillägg till förordningen angå¬
ende bevillning af fast egendom samt af inkomst, men ett sådant tillägg
lätteligen lärer kunna åstadkommas utan en äf Kung!. Maj:t verkställd
utredning», hemställde utskottet, att förevarande motion icke skulle till
någon Andra Kammarens åtgärd föranleda, livilket af kammaren bifölls.
Af hvad sålunda förekommit synes det mig, som denna min fram¬
ställning om en ringa eftergift af skattskyldighet till stat och kommun
för dem, hvilka arbeta på uppodling och bebyggande af jord, som mindre
bemedlade fått sig upplåten för åstadkommande af ett eget hem, blifvit
erkänd såtillvida, att Andra Kammaren för sin del icke haft något att
häremot invända.
I följd häraf och med stöd af de många erkännanden, som i öfrigt
kommit mig till del från deras sida, hvilka saken närmast gäller, finner jag
mig manad att ånyo bringa denna fråga under Riksdagens förnyade pröfning.
Nyttan af ätt arbetande sättas i tillfälle att förvärfva sig egna hem
anser jag vara af den utomordentliga betydelse för stat, kommun och en¬
skilde, att hvarje medel, som därtill kan antagas bidraga, ej bör lämnas
oförsökt; och mycket skulle enligt min uppfattning vinnas, om de, som
företaga sig det mödosamma arbetet att odla och bebygga mindre jord¬
lotter, hvilka af sina förre ägare för sina svårbrutna beskaffenhet eller i följd
af för stort ägoområde icke lagts under odlarens plog, visste sig vara fria
från åsatt taxering under den tid, då odlings- och byggnadsarbetet toge
deras arbetskraft och betalningsförmåga mest i anspråk.
Att medgifva befrielse från skatt till stat och kommun under eu
kortare tid för mindre bemedlade, hvilka sträfva för tillkomsten af egna
hem, kan väl ej anses vara oklokt, då det bör vara ett statsintresse, att
jorden så mycket som möjligt förvandlas till fruktbara tegar och bebyggda
platser, i stället för att, såsom nu ofta är fallet, ligga oanvänd och sålunda
till ringa nytta för vare sig den ena eller andra.
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 51.
Med stöd af det anförda tillåter jag mig vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville besluta om ett tillägg till 4 £
i förordningen angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst med innehåll, att de af mig åsyftade
ägare af mindre lägenheter af ett värde intill 1,000
kronor må, därest taxeringsmyndigheterna så finna
lämpligt, kunna under viss tid befrias från fastighets-
be vinning.
Bevillningsutskottet torde välvilligt verkställa den
omformulering af § 4 i bevillningsförordningen, som
af mitt förslag må föranledas.
Stockholm den 25 januari 1905.
C. J. Öberg.