Motioner i Andra Kammaren, N:o 26.
1
N:o 26.
Af herr Å. H. Hammarskjöld, om skrifvelse till Kungl, Maj:t
angående revision af kyrkolagen m. in.
Frågan om en revision af kyrkolagen har sedan lång tid tillbaka
varit föremål för såväl Kungl. Maj:ts som Riksdagens och kyrkomötets
uppmärksamhet. Och det är icke underligt, ty med den utveckling och
förändring, som ägt rum på alla områden och icke minst i fråga om
kyrkliga förhållanden och kyrkligt åskådningssätt, särskildt under det
sist gångna seklet, är det naturligt, att eu år 1686, således för 219 år
sedan, stiftad och för den tiden passande kyrkolag skall i många och
väsentliga stycken vara olämplig, delvis rent af otillämplig för nuvarande
förhållanden. Följden har också blifvit den, att, då ingen allmän revi¬
sion kunnat komma till stånd, omständigheternas makt framtvingat
partiella ändringar, så att, såsom eu talare vid 1903 års kyrkomöte
yttrade, »af hela kyrkolagens 224 paragrafer är det endast halfva an¬
talet som kvarstå något så när oförändrade, medan den. andra hälften
är antingen upphäfd eller i större eller mindre mån ändrad. För (ifrigt
består den oförändrade delen till stor del af pastoralteologi och i öfrigt
af antikverade bestämmelser. Kyrkolagen, sådan den nu befinnes, är
mera ett kulturhistoriskt minne än eu lag, som i alla delar kan till-
lämpas i våra dagar.» Motionärerna i ämnet vid samma kyrkomöte
ansågo, »att kyrkolagen, i sin helhet betraktad, verkar såsom en lagruin
och icke såsom ett lefvande lagverk».
Fn redan 1824 af Kungl. Maj:t tillsatt kommitté med uppdrag
att granska svenska författningar framhöll i sitt den 8 april 1828 af-
gifna yttrande med styrka kyrkolagens otidsenlighet. Genom beslut
den 27 december 1833 uppdrog Kungl. Maj:t med anledning häraf åt
Bill. till JRiksd. Prof. 1905. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 10 Käft. (Kris 26—31). 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 26.
kommittén att uppgöra förslag till kyrkolag och kyrkostadga!’. Sådant
förslag afgafs 1840, men ledde icke till någon påföljd. Sedan 1868 års
kyrkomöte i underdånig skrifvelse den 3 oktober samma år, med af¬
seende å behofvet af gällande kyrkolags omarbetning, bos Kung!. Maj:t
anhållit om en revision af den ecklesiastika rättegångsordningen och de
prästerliga befordringslagarne, uppdrog Kung! Maj:t den 5 januari 1869
åt en kommitté att besörja en revision af 1686 års kyrkolag, med före¬
skrift att göra början med befordringslagarne och rättegångsordningen.
Kommitterades förslag afgafs den 2 oktober 1873 och både till följd
ny lagstiftning i samma ämnen.
Vid 1888 års riksdag väcktes-motion.att få till stånd en revision
af kyrkolagen. Den afstyrktes af lagutskottet, som, under erkännande
af att 1686 års kyrkolag i många afseende'icke motsvarade nutidens
förändrade förhållanden, dock ansåg det mera ändamålsenligt att fortgå
på de partiella reformernas redan beträdda väg. Trots detta afstyrkande
bifölls motionen al båda kamrarna, af Andra Kammaren utan votering.
I den skrifvelse som Riksdagen med anledning häraf den 17 februari
1888 aflat, framhölls hurusom det vore obestridligt, att 1686 års kyrko¬
lag vore i många delar föråldrad. Hvarjehanda ändringar i densamma
hade visserligen företagits, men ännu kvarstode såsom gällande stad¬
gande^ Indika stode i så afgjord strid med vår tids rättsuppfattning,
att tillämpning af desamma icke borde komma i fråga. Af det förslag
till ny kyrkolag, som Kung!. Maj:t i anledning af det första kyrko¬
mötets framställning låtit utarbeta, hade visserligen delar blifvit för
Riksdagen framlagda, men alltjämt kvarstode behofvet af en fullständig
ny kyrkolag och i samband med densamma stående kyrkliga stadgande!!,
låt- grund häraf anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta
dels ny kyrkolag, att till antagande af Riksdagen och allmänna kyrko¬
mötet i sin tid framläggas, dels därpå grundade och i samband därmed
stående kyrkliga stadganden.
Denna- riksdagsskrifvelse hade till följd, att Kungl. Maj:t den 21
november 1890 uppdrog åt eu kommitté att utarbeta förslag till ändrin¬
gar i kyrkolagen. Således var det denna gång icke fråga om förslag
till en fullständigt ny kyrkolag, utan kommittén skulle sysselsätta sig
endast med vissa delar af densamma. Kommitténs arbete resulterade
i tre betänkande!!, afgifna under loppet af åren 1891 och 1892 och
innehållande många förslag, Indika, där de icke redan vunnit sin lösning,
helt visst kunna blifva af betydelse vid utarbetandet af eu ny kyrkolag.
Vid 1903 års kyrkomöte återupptogs frågan om revision af kyrko¬
lagen i en motion, som väcktes af representanten för Dälarne, lands-
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 26.
höfdingen Fredrik Iiolmqvist, förutvarande expeditionschef i kung!,
ecklesiastikdepartementet och i följd af denna verksamhet väl förtrogen
både med kyrkolagen och dess brister. Kyrkolagsutskottet uttalade sig
kraftigt för bifall till motionen, dock med reservation af ordföranden
och vice ordföranden. Sedan utskottet återgifvit .själfva motionen och
anfört det liufvudsakliga ur Riksdagens år 1888 aflåtna och här ofvan
i korthet relaterade skrifvelse, yttrar utskottet vidare: »Jämväl utskottet
anser oförnekligt, att eu fullständig revision af kyrkolagen är i hög
grad behöflig. I sin helhet mycket föråldrad, innesluter denna lag
åtskilliga bestämmelser, hvilka, ehuru icke upphäfda, numera icke kunna
tillämpas. Beträffande många stadgande!! i densamma är det mycket
svårt att afgöra, huruvida de skola anses som gällande rätt eller icke.
Vissa delar af lagen afse ämnen, hvilka numera afgjordt icke tillhöra
detta slag af lagstiftning, exempelvis fattigvård och hospitals väsende.
Gränsen mellan den egentliga kyrkolagen och kyrkliga stadgar är ytterst
sväfvande. Att ett viktigt lagverk befinner sig i ett sådant. skick,
synes ovillkorligen påkalla de lagstiftande myndigheternas ingripande.
Oafsedt de praktiska olägenheter, som på grund cläraf ständigt möta,
måste det nämligen bidraga till undergräfvande af aktningen för lag,
om detta tillstånd får fortfara.
Utskottet kan ej heller ansluta sig till den uppfattning, hvilken
såväl vid skilda tillfällen under frågans föregående Behandling som ock
inom utskottet blifvit uttalad, att man bättre befrämjar afhjälpande af
kyrkolagens brister genom successiv omarbetning af olika delar i den¬
samma. Fn revision af kyrkolagen i dess helhet utgör visserligen ett
mycket omfattande och med stora svårigheter förenadt lagstiftnings¬
arbete, men å andra sidan innebär en sådan lösning af fiagan många
och viktiga fördelar. En systematisk lag, hvars skilda delar stå i det
råtta förhållandet till hvarandra och tillsammans bilda ett organiskt
helt, åstadkommes lättare och bättre därigenom, att revision af hela
lagen sker på eu gång. Skulle det sedermera, hvilket man icke torde
hafva någon anledning antaga, visa sig omöjligt att förena meningarna
om lagförslaget i dess helhet, blir det äfven med hänsyn till de partiella
reformerna af synnerligt gagn, att ett dylikt enhetligt lagförslag finnes
utarbetadt, på grundvalen hvaraf framställningar om reformer i större
eller mindre delar därefter kunna göras. Måhända skulle för öfrigt eu
fullständig ny kyrkolag vinna godkännande utan större svårighet än
de partiella lagförslagen, hvilka icke heller visat sig lätta att genom¬
föra. Den tidsutdräkt, som af revisionen skulle föranledas, torde icke
behöfva blifva sådan, att den bör afskräcka från arbetets företagande.
t Motioner i Andra Kammaren, N:o 26.
F11 yiss långsamhet är oskiljaktig från flertalet kyrkolagsreformer redan
på grund af den långa tid, som förflyter mellan kyrkomötena, Utöfver
de frågor, i hvilka det nu församlade kyrkomötet afgifver yttrande,
kunna äfven de minsta ändringar i kyrkolag icke komma till stånd
föi e nästa k\ rkomöte, och om revisionen bedrifves med den skyndsamhet,
som ämnets vikt kräfver, lärer den möjligheten icke vara utesluten, att
vid den tiden eu ny kyrkolag kan vara utarbetad och föreläggas mötet.
Under åberopande för öfrigt af hvad motionären anfört, får ut¬
skottet alltså hemställa,
att kyrkomötet måtte, med bifall till motionen, i skrifvelse till
Kung!. Maj:t anhålla, att Kungl. Magt täcktes så snart ske kan för¬
anstalta om revision af gällande kyrkolag med dithörande författningar
samt framlägga det förslag, till hvilket nämnda revision kan gifva
anledning.»
Från diskussionen vid ärendets behandling i kyrkomötet må an¬
märkas eu betydelsefull omständighet: alla, äfven motståndarne, »erkände
obetingadt både nyttan och behofvet af en fullständig revision af kyrko¬
lagen». Såsom skäl för afslag anfördes hufvudsakligen, att det skulle
mota alltför stora svårigheter att få eu helt ny kyrkolag och att man
därför borde nöja sig med partiella reformer. Pluraliteten var dock af
annan mening, ty vid votering bifölls utskottets hemställan med 39
i öster mot 16. Kyrkomötet har därmed för andra gången och med en
tydlighet, som icke lämnar rum för något tvifvel, uttalat sig för det
trängande behofvet af en revision.
. Denna _ kyrkomötets skrifvelse remitterades därefter till samtliga
konsistoriel- i riket för afgifvande af yttrande. Af dessa är det endast
ett, domkapitlet i Uppsala, som afstyrker. Domkapitlet anser visser¬
ligen, att det skulle vara eu fördel att äga en ny lag, »som gjorde de
rättvisaste grundsatser gällande med hänsyn till alla en ny tids för¬
hallanden och i hvilken hvarje del stode i klart och innerligt organiskt
samband med det. hela och där hvarje särskild! stadgande genom sin
tydlighet gafve ringa anledning till någon tvekan med afseende på
tillämpningen. Domkapitlet måste dock anse utsikterna för åstadkom¬
mandet af eu sådan lag vara ganska ringa i en tid, då så liten enighet
1 åder med hänsyn till de viktigaste principerna.» Af denna orsak anser
domkapitlet rådligast att ännu, till dess större enighet vunnits, fortgå
pa de partiella reformernas väg.
Af de öfriga konsistorierna finnas två, som »icke afstyrka» nådigt
bifall till kyrkomötets framställning, nämligen hofkonsistorium och dom¬
kapitlet i Visby.
5
Motioner i Andra Kammaren, N:o 26.
Alla de öfriga tillstyrka bifall, somliga »på det lifligaste», andra
med starkt betonande af nödvändigheten af en fullständig revision.
Till de skäl för en revision, som i denna återblick på frågans
historia blifvit framlagda, torde icke mycket behöfva tilläggas. Från
1828 och intill nu hafva alla, som yttrat sig i frågan, enstämmigt Tit¬
talat sig för behofvet af en revision, de flesta för en fullständig sådan,
mindretalet för en partiell. Granskar man närmare skälen för yrkandet
på eu blott partiell revision, befinnas dessa nästan uteslutande hafva
sin grund i misströstan om möjligheten att komma till enighet om eu
fullständig ny kyrkolag och farhågan att under tiden alla partiella
reformkraf skola undanskjutas till en oviss framtid. Det synes dock,
som om detta vore att gifva våra lagstiftande myndigheter ett alltför
dåligt betyg. I Finland gällde från svenska tiden 1686 års kyrkolag,
och likväl har där en ny kyrkolag blifvit antagen och är gällande
sedan år 1868. Svårligen kunna väl förhållandena i Finland sägas hafva
varit gynnsammare för ett reformerande lagstiftningsarbete än i Sverige.
Beträffande åter farhågan att alla partiella reformkraf skulle undan¬
skjutas under den tid revisionsarbetet varar, kan ett sådant skäl visser¬
ligen hafva ett sken af berättigande, men — såsom redan af sista
kyrkomötets uttalats — det har icke heller visat sig lätt att åstadkomma
partiella reformer och det är ingalunda osannolikt, att en fullständig
revision skulle mottagas med större välvilja just därför, att man då
finge ett enhetligt verk med inre organiskt sammanhang.
1 den öfvertygelsen att hvad Riksdagen år 1888 yttrade om be¬
hofvet af eu ny kyrkolag fortfarande äger giltighet, och i ändamål
att, om möjligt, påskynda en lagrevision, får jag alltså hemställa,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes så snart ske kan
föranstalta om revision af gällande kyrkolag med dit¬
hörande författningar samt framlägga det förslag, till
hvilket nämnde revision kan gifva anledning.
Stockholm den 24 januari 1905.
Hugo Hammarskjöld.