Motioner i Andra Kammaren, N:o 250.
1
N:o 250.
Af herr C. Å. Lindhagen m. fl., om skrifvelse till Klingl,
Maj:t angående rösträtt för kvinnor vid val till Ändra
Kammaren.
Vid årets riksdag föreligger ånyo till afgörande den störa frågan
om allmän rösträtt för män vid val till Riksdagens Andra Kammare.
Och åter har saken skärskådats från olika sidor nr skilda åskådningssätts
och intressens växlande synpunkter. I den kung!, propositionen och
väckta motioner äro sålunda framburna mer eller mindre skiljaktiga
förslag till själfva hufvudfrågans lösning. Därtill hafva vidare anknutits
fi am ställningar i ämnen, som ansetts stå i indirekt sammanhang med
donna, fråga, såsom reformer jämväl af valrätten till kommunala uppdrag
och till Riksdagens Första Kammare.
Bland alla dessa rösträttsspörsmål, som hitintills gjort sig påminda,
saknas endast frågan om rösträtt för kvinnor vid val till Andra
Kammaren. Någon anledning att hålla endast kvinnorna borta före¬
finnes dock icke.. Det är i den nuvarande situationen så mycket mer
på sin plats att till någon uppmärksamhet och åtanka framföra jämväl
deras rösträttsfråga, då i en motion, som tager afstånd från den all¬
männa rösträtten, förordats rösträtt jämväl för kvinnor allenast under
en sådan förutsättning.
Konstitutionsutskottet yttrade vid 1902 års riksdag i anledning
af en då väckt motion om en skrifvelse i frågan, att Utskottet ville
gärna medgifva, att tanken vore ur teoretisk synpunkt tilltalande.
Men da förslaget afsåge att i vår rätt införa en alldeles ny princip,
som ej heller i andra länder, liv il kas samfundsförhållanden vore med
Bill. till liiksd. Prof. 1905. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 87 Höft. (N:o 250.)
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 250.
våra närmast likartade, ännu vunnit tillämpning, hade utskottet saknat
anledning att tillstyrka någon åtgärd för åstadkommande af en sådan
på många förhållanden inverkande omdaning af vårt politiska valsystem.
Gentemot ett åskådningssätt, inför lxvilket politisk rösträtt för
kvinnor ännu framstår blott såsom en tilltalande teori, ma det vara
nog att återgifva hvad i eu vid förra riksdagen väckt motion yttrades
om den kvinnliga rösträttens aktuella betydelse. Där framhölls näm¬
ligen, att kvinnan borde erhålla ifrågavarande medborgerliga befogenhet:
»därför att det är rättfärdigt mot henne och däremot orättfärdigt
att utestänga hälften af folket från politiskt inflytande;
därför att kvinnan, som har lika stora intressen att tillvarataga i
samhället som mannen, bör själf bäst förstå att där bevaka sin egen
rätt och sitt eget bästa;
därför att hennes fallenheter otvifvelaktigt i många afseenden äro
olika mannens, hvilket förhållande från det allmännas synpunkt utgör
eu ytterligare bjudande anledning att låta dessa särskilda fallenheter
komma till sin rätt och göra sig gällande;
därför att härigenom skulle hennes medborgaranda stärkas, hennes
själf ständighet och ansvarskänsla ökas samt hennes personliga anseende
höjas;
därför att samhället särskilt behöfver den insats af medkänsla,
sparsamhet och praktiskt sinne, som kvinnan antagligen skulle göra
gällande i lagstiftningen och i statshushållningen, samt
därför att sålunda med ett ord det är till gagn för kvinnan och
till gagn för samhället.»
Att principen om rösträtt för kvinnor, såsom utskottet antydde,
ännu ej vunnit tillämpning i våra grannländer, kan icke heller utgöra
något giltigt skäl för att man i denna sak bör komma efter just i vårt
land, där man förut varit främst i erkännandet och tillämpningen
af E. G. Geijers ord: »att rättsmedvetandets utveckling går i bredd
med erkännandet af kvinnans rättigheter». Och lika litet kan man
numera med något fog afvisa tanken därmed, att den i sin mån skulle
medföra en omdaning af vårt politiska lif, då det just nu sysslas med
förslag till en dylik omdaning genom införandet af allmän rösträtt.
Medvetandet om att det nu gäller en verklighetsfråga, som stål’
oss nära, utvecklar sig ganska snabbt. Många tecken tyda därpå.
Här må endast åberopas ett par siffror. I början af år 1902 fanns
ingen kvinnlig rösträttsförening, i början af år 1904 funnos 29 dylika
föreningar och nu är deras antal 37. År 1902 afgåfvos i Andra
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 250.
Kammaren 64 röster till förmån för förslag om en skrifvelse med
begäran om utredning i ämnet, och år 1904 röstade 93 ledamöter i
kammaren för ett liknande skrifvelseförslag.
Redan vid 1904 års riksdag nppgaf också konstitutionsutskottet
sitt två år förut framförda principiella motstånd. Utskottet förklarade,
att utskottet för sin del ingalunda underskattade den väckta frågans
betydelse. Det lät sig enligt utskottets uppfattning icke förneka, att
spörsmålet om beredande af rösträtt åt kvinna vore af den art, att det
förtjänade att allvarligt uppmärksammas; och utskottet vore med motio¬
närerna ense därom, att en utredning af de förhållanden, som kunde
anses äga inflytande på frågans bedömande, borde föregå afgörandet af
densamma. Emellertid tilläde utskottet, att utskottet icke ansåg lämp¬
ligt att med den nu ifrågasatta rösträttsreformen sammanbinda förslag,
livilka vore af den omtvistade och svårlösta beskaffenhet som frågan
om kvinnans politiska rösträtt, då lösningen af förevarande valrätts-
reform genom en dylik kombination otvifvelaktigt skulle försvåras.
Hvad konstitutionsutskottet sålunda sistlidet år allenast ur oppor-
funitetssynpunkt anförde mot det då framlagda förslaget, synes berott
på ett förbiseende af utskottet. Äfven om man är ense med utskottet
därom, att frågorna om genomförandet af allmän rösträtt för män och
för kvinnor icke böra nu sammanbindas, så borde utskottet likväl funnit,
att det förslag, hvaröfver utskottet då yttrade sig, tvärt om särskilde
frågorna. Det begärdes nämligen blott en utredning af den kvinnliga
rösträttsfrågan och ett särskildt förslag i anledning däraf en gång
framdeles. Om något försvårande af lösningen af männens rösträtts¬
fråga kunde således ej blifva tal.
Att åter ett beslut om en framställning så beskattad, som ofvan
sägs, lämpligen kan och äfven bör ske i sammanhang med afgörandet
af männens rösträttsfråga, synes hafva goda skäl för sig. Det lärer
icke vara till skada att i tid börja förberedande pröfva lösningen af
någon viktig samhällsangelägenhet. År frågan, såsom konstitutions¬
utskottet för detta fall höll före, af svårlöst beskaffenhet, så föreligger
ju ännu mindre anledning att oskäligt fördröja lösningen genom att
förhala äfven den föregående utredningen, hvilken i och för sig
måhända kräfver lång tid. Och i all synnerhet må framhållas, att vid
ett tillfälle, då man så mycket talar om allmän rösträtt, bör det väl
vara befogadt, att man under det hufvudsakliga sysslandet med männens
rösträtt äfven ägnar någon hågkomst åt rösträttsfrågans andra hälft.
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 25Ö.
På grund af hvad sålunda anförts hemställa vi,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Magt täcktes låta särskildt utreda
frågan om beredandet af rösträtt jämväl åt kvinnor
vid val till Riksdagens Andra Kammare samt därefter
för Riksdagen framlägga förslag i ämnet.
Stockholm den 27 mars 1905.
Carl Lindhagen. 8. H. Krarnzelins. G. M. Sandin. Henrik Hedlund.
J. Andersson, Hjalmar Branthg. C. Wallentin, Joll. Er: Nordin.
E. G. Åkerlind, R. Ekholni. Oskär Berg. F. W. Thorsson.
Carl Carlson Bonde. M. Matsson. Fridtjuv Berg.
Anders Sterner. Ernst Beckman, W. Johansson, Olja.
John Olsson, Rich. WawrinsJcy. P. Hörnsten. Curt WalUs.
Magnus Höjer. J. Persson, Julius Centerwall, Paul Hellström,
Jakob Pettersson. A. Thylande-}'. J. E. Ericsson. Nils Persson.
Alfred Ohlsson, Ger avd De Geer. Sven Palme, David Holmgren,
L. Gast. Broomé. M. F. Nyström, Victor Moll
Edvard Wavrinsky. Jacob Larsson. Henne Öhngren.
G. Kröntund, H. Pantzarhielm, 8. J. Enander. J. G. Forsberg.
Oskar Eklund. Lars Eriksson. Robert Johansson, G. O. V. Lindgren.
Viktor Larsson. A. F. Broström. D. Persson, i Tällberg.
Chr. Olsson. P. O. Lundell. X. Broek. M. Täcklind,
K. E. v. Geijer. J. E. Granlund. Albin Ahlstrand.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1905.