Motioner i Andra Kammaren. N:o 248.
3
N:0 248.
Af herr 0. N. Olsson i Heden, i anledning af Kungl. Maj:ts pro¬
position med förslag till förordning angående försälj¬
ning af brännvin.
Då många skäl synas tala för att ej oförändradt antaga Kungl.
Maj:ts förslag till ny förordning angående försäljning af brännvin, tillåter
jag mig att, med åberopande af här nedan paragraf vis anförd motivering,
föreslå vissa förändringar.
§ 2.
1 denna § har mom. 1 behållits oförändradt. I mom. 2 har införts
en begränsning af brännvinets alkoholstyrka, af följande skäl:
För en hvar borde det vara klart, att ju starkare en sprithaltig
dryck är, ju menligare måste den anses vara för människokroppen, om
större myckenhet förtäres. För att någon effekt skall vinnas med de be¬
stämmelser, Riksdagen ett par gånger vidtagit att sänka alkoholstyrkan på
brännvin, hvilka företagits i sedlig afsikt, måste också en höjdgräns för
denna vara sättas, och i hvilket afseende 42 % borde, hvad egentligt
brännvin beträffar, anses tillräckligt. Däremot bör, hvad annan spirituösa
beträffar, en styrka af 46 % vara lämplig, enär sådan vara mera sällan
förtäres annat än mycket uppblandad med vatten. Med undantag af
några få bolag föra de flesta brännvin af 46 %, och af annan spirituösa
50 ä 54 % alkoholhalt. Att detta icke är i öfverensstämmelse med för¬
fattningens anda är uppenbart. Flera bolag föra jämväl svagare brännvin,
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248.
som de sälja till lågt pris, en omständighet som närmast är beroende af
att de använda denna vara som konkurrensartikel sins emellan och med
enskilda rättighetsinnehafvare, hvilka senare i regeln alltid hålla ett sva¬
gare brännvin.
§ 3.
Denna § torde godkännas, och måste förändringen från 1 till V2
liter anses nyttig, enär tvånget att köpa minst en liter, borde för länge
sedan öfverlefvat sig själft. Ett faktum är, att nuvarande system med
eu liter som minimum gifver anledning till onödigt köp af brännvin.
Det s. k. Göteborgssystemet har bestämt, att brännvin icke får utlämnas
på mindre kärl än literbuteljer. Denna bestämmelse torde hafva sin för¬
nämsta orsak däri, att detta system vill förekomma salning och därigenom
förhindra konkurrens med egna krogar. På krogarna försäljes brännvin
endast till förtäring på stället och mot 33 % högre pris än på minut-
handelsställena. Såsom handeln nu är ordnad enligt detta system, måste den,
som vill köpa brännvin, antingen tillhandla sig minst en liter däraf, eller
också på krogen mot det högre- priset betala brännvinet snapsvis. Att
detta förhållande innebär ett orättvist beskattande af den, som vill åt¬
nöja sig med mindre kvantitet än en liter, samt äfvenledes uppmuntrar
till större inköp åt brännvin, än behofvet mången gång påkallar, torde
vara gifvet.
§ 4.
Hvad kungl. förslaget i denna § beträffar, att vid utskänkning
brännvin endast skall få försäljas till förtäring på stället, må det anses gagne¬
ligt, utom i de fall som af stadgandet i §§ 9 och 10 kunna föranledas.
Dock må här anföras, att skälet hvarför bolagen i Göteborg m. fi. städer
skilt minuthandeln och utskänkningen åt, måste i första rummet sökas i
den omständigheten, att bolagen icke på sina krogföreståndare kunnat
utöfva erforderlig kontroll, om på samma ställe skulle säljas brännvin
till så olika pris, som bolagen hålla vid minuthandel och utskänkning.
Att ett skiljande af minuthandeln och utskänkningen icke för bolagen
varit någon sedlighetsåtgärd, utan hufvudsakligen en kontrollfråga,
torde sålunda vara uppenbart; vidare härom i motiveringen till §§ 9
och 10.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248.
5
§ 5.
1 mom. oförändradt.
Förändringen af andra mom. föreslås af många skäl, och i första
rummet därför, att landets egna invånare, som gjort sprithandteringen till
sin näring, skulle i sitt eget land sakna en rätt som inom samma land till¬
kommer hvilken person som helst af annan nation. Att stifta lagar till
förmån för andra än landets egna medborgare, som betala dryga afgifter
för sina rättigheter förutom skatter till stat och kommun, kan ej vara rätt.
Ett strängt genomförande af det kungl. förslaget skulle medföra ekonomisk
ruin för flertalet af de firmor, som handla med brännvin, hvarförutom äfven
alla de personer i öfrig!, uppgående till flera tusende, Indika af rörelsen
hafva sin existens, skulle förlora den. Att beröfva dessa firmor sin lagliga
rätt kan säkerligen icke motsvaras af den tvifvelaktiga fördelen, kungl.
förslaget synes åsyfta. Af förändringen i § framgår, att endast sådana
firmor, som af bolag fått å sig öfverlåten rätt till minuthandel, skulle äga
att begagna ombud, och skulle således jämte bolag äfven innehafvare af
gästgifveri- eller auktionsrättighet frånkännas denna rätt.
§ 6.
Den förändring, som gjorts i denna §, går alldeles emot bestämmel¬
sen i kungl. förslaget, ty ingalunda kan behofvet påkalla eller det ens
anses nyttigt att såsom aktiva ledamöter i bolag indraga läkare- eller
lärarekåren. Den intelligens och den bildning, dessa kårer besitta, bör i
stället reserveras åt kritiken af bolags verksamhet, och må i stället per¬
soner ur dessa läger kunna utses såsom kontrollanter eller revisorer i bolag.
§ 8.
Denna § har förändrats af följande skäl: Andra mom. i § 84 af nu
gällande författning, som tillkommit för att hindra försäljare af brännvin
att söka betalning för mindre än femtio liter utborgad spirituösa, har haft
dåliga verkningar till följd. En lag bör väl afse att ej demoralisera all¬
mänheten, hvilket nu tyvärr faktiskt blifvit eu följd af denna bestämmelse.
Att under skydd af lagen krångla sig undan betalning för en vara, som
staten så hårdt beskattar, kan icke vara riktigt, och exempel saknas icke
6
Motioner i Andra Kammaren, Ar:o 248.
af vidrig beskaffenhet, såsom ofta framgår af rättegåugsprotokoller. Till
och med personer ur burgen samhällsställning, Indika själfva i bref o. d.
rekvirerat spirituösa under femtio liter, hafva sedan under skydd af lagen
vägrat betala. Experimentet har fyrfaldiga gånger upprepats hos olika
rättighetsinnehafvare och bolag. För att någon gräns må sättas för dylik
skamlighet, fordrar väl moralen, att personer som själfrnant rekvirerat sin
sprit också höra anses skyldiga att betala den. Exempel finnas till och med
att personer, som själfva hafva skyldighet att öfvervaka ordning och lag,
icke dragit sig för att vid fordrad likvid åberopa ofvannämnda lagbestäm¬
melse och till och med tagit postförskott för svar på krafvet. Följande
brefsvar från en polisman, må citeras:
»Herr — — — — — — — — — — — — — —
Till svar å Eder skrifvelse till mig angående spritvaror, för Indika
Ni fordrar betaldt, får jag upplysa, att dem trodde jag att Ni var så libe¬
rala att Ni ville skänka mig. För om Ni tittar i Brännvinsförordningen
för d. 24/5 1895 § 34 mom. 2, så finner Ni, att Ni ej kan söka betalning-
för mindre än femtio liter. Lådan är nu i vederbörligt skick med tom¬
flaskor återsänd.
H ögaktningsf allt
N. N.
Nliniera nykterhetsvfin.»
Motivering, se under § 10.
§ io.
Då kungl. förslaget i denna § går ut på att beröfva ägarne till de
få gästgifverier, som ännu återstå, deras rätt till minuthandel med bränn¬
vin under innehafvare^ återstående lifstid, måste, till förekommande häraf,
en ändring af denna § ske, så att denna deras en gång af Riksdagen och
Kungl. Maj:t tillförsäkrade rätt icke kränkes.
Före 1873 följde rätt till bränn vinsförsäljning med den jord, som
tillhörde gästgifverierna. För att denna rätt en gång skulle upphöra,
gjordes rättigheterna nämnda år till personliga, så att de skulle få utöfvas
endast så länge någon af nuvarande innehafvarne lefde. Då således Riks¬
dagen redan 1873 fattat beslut om dessa rättigheters upphörande vid inne-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248.
7
Imf varens död, och gästgifverierna i gällande lag varit tillförsäkrade rätt
att försälja brännvin jämväl till afhämtning; så bör väl Riksdagen icke
kunna upphäfva sitt en gång i frågan fattade beslut, ej heller bör Riks¬
dagen på uppmaning från konkurrenter till dessa rättigheter låna sig att
genom andra lagstiftningsåtgärder kringskära dessa innehafvarnes en gång-
genom lag tillförsäkrade rättigheter. Efter att ursprungligen hafva funnits
472 sådana rättigheter, voro de redan år 1902—1903 blott 135 samt i
början af förra året endast 77. Sedan dess hafva två i Älfsborgs och en
i Hallands län genom dödsfall försvunnit. Tages härjämte i betraktande
att på ett par undantag när de återstående rättighetsägarne äro personer
med mycket hög ålder, kan med bestämdhet förutsägas, att inom fem år
blott en obetydlig bråkdel — om ens någon — af dessa rättigheter återstår.
Då förhållandena äro sådana och då bränn vinsbolagens vinst, trots dessa
gästgifveriers tillvaro, på kortare tid än tio år fördubblats, torde skäl till
klagan från detta håll icke förelegat. Mot det sätt, hvarpå gästgifverierna
och de på auktion försålda rättigheterna utöfvats, har i fråga om ordnings-
synpunkt icke någon befogad anmärkning kunnat göras, hvilket förhållande
beklagligtvis icke kan sägas om bolagen. Att såsom bolagen önska, för¬
vandla återstående gästgifverier till krogar, torde vara farligt och är ett
bevis, som föga hedrar bolagens »sedlighetssträfvande». Att gästgifverierna
mer och mer frångått sin krogrörelse och lagt an på försäljning till af¬
hämtning, får nog också sökas i den naturliga motviljan mot alla obehag
och oordningar som gärna medfölja kroglifvet. Kommunala myndigheter
hafva därför med tillfredsställelse sett dessa inom lagens gränser välbe¬
tänkt gjorda inskränkningar af ett fordom rådande kroglif. Bland gäst¬
gifverier, som finnas kvar, hafva de allra flesta i skilda lokaler fördelat
minuthandeln och utskänkningen, och sålunda af egen drift och utan lag-'
bestämmelser vidtagit de förändringar vid utöfvandet af rörelsen, ut¬
skottet vid 1853 och 54 års riksdagar i sitt yttrande framhållit såsom
lämpliga. Samma utskott har ock på ett utomordentligt skarpt sätt bränn¬
märkt kroglifvets fördärfliga inflytande, och borde det mana hvarje om
ordning och nykterhet nitälskande person, att icke understödja förslag om
återinförande af detta kroglif, som redan för femtio år sedan utdömdes.
Att icke några gästgifverirättigheter lagt eller ens kunnat lägga hinder i
vägen för bolag att följa författningen — såsom utskänkningsbolagens för¬
troendeman velat göra troligt — kan ju bestämdt sägas. Rätta svaret på
framställningen att inskränka de privilegierade rättigheterna gifver också
öfverståthållareämbetet på ett temligen oförblommeradt sätt, och betecknar
densamma också såsom framkommen endast ur konkurrenssynpunkt. På¬
ståendet att gästgifveris och på auktion försålda rättigheter skulle undan¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248.
draga sig viss försäljningsafgift, har nog för några år tillbaka haft sin
riktighet, men att gästgifverierna i regeln nu äro häråt taxerade, hafva
vederbörande bolag för längesedan ombesörjt. Att förhållandet, hvad be¬
skattning beträffar, är ännu hårdare för de flesta på auktion försålda rättig¬
heter är ostridigt. En stor del af det brännvin, som obeskattadt kommer
konsumenterna till godo, säljes tvifvelsutan af destilleringsverken, af hvilka
flera finnas, som fördela 250 liter på mindre kärl och föredraga en handel
direkt med konsumenten, enär denna gifver dem några öre mera pr liter,
än affären med återförsäljare. Lägges härtill det brännvin, som alla i
landet varande vinhandlande och vinfabriker använda vid förskäring af de
i naturligt tillstånd odrickbara tarragonavinerna och andra samt dess¬
utom de massor af sprit, som begagnas vid fabrikation af inhemska bär¬
viner, finnes lätt förklaringen, hvart större delen af det med försäljnings¬
afgift obeskattade brännvinet tagit vägen. Inom riket finnas minst 200
rörelseidkare, som begagna sprit till dylikt ändamål., bland dem många
bolag, och faktum är, att det finnes vinfirmor och fabriker, som an¬
vända cirka 100,000 liter om året. Häraf framgår, att en beskattning af
brännvinet vid tillverkningen vore att föredraga framför den tvifvelaktiga
genom försäljningsafgift.
§ 12.
Som synes är i denna § gjord den förändringen, att rättigheterna i
stad äfven må kunna åt enskilda på auktion öfverlåtas. Att bolag för
större städer, såsom Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping in. fl.
är att föredraga, måste anses riktigt, men däremot är det icke lika säkert,
'då det gäller smärre samhällen, af hvilka många gjort sig ökända genom
sin brännvinshandel. I mindre samhällen bildas bolagen i allmänhet af
platsens ledande män, och kritik emot dessa vågar ingen inom samhället
tillåta sig, äfven om de största felaktigheter skulle ske i bolagets skötsel.
Exempel saknas icke, att länsstyrelserna ansett sig nödsakade bestämma
om rättigheternas försäljande på auktion i stället för att öfverlämna dem
åt bolag. Att auktionssystemet har störa förtjänster genom den skärpning,
som gjorts i ett andra mom. af denna §, torde erkännas, och det har
ännu icke visats, att ett bolag sköter spritförsäljningen bättre än flertalet
enskilda personer kunna göra, hvarför ett samhälle bör äga själfbestäm-
manderätt, huruvida rättigheterna skola öfverlämnas åt bolag eller å auk¬
tion försäljas. Att, såsom kung!, förslaget innehåller, en gång för alla
fixera ett bolags vinst, torde ur sedlighetssynpunkt anses oriktigt, emedan
handeln dä komme att användas i andra intressen. Att den störa vinst-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248.
9
andel, som nu genom bolagen tillföres städerna, icke äger något berätti¬
gande, måste erkännas likaväl som bolagens vinster icke gärna kunna
framhållas såsom något så synnerligen förtjänstfullt, emedan den stora
vinsten ingenting annat är än ett oberättigadt brandskattande af den
enskilde, som förtär sprit. Då en liter brännvin inklusive tillverknings-
skatt kostar cirka 77 öre, och för sådan vara tages 1,30 å 1,40 per liter i
minut och 80 % högre vid bolags iskänkning, huru pungslås då ej allmänheten
af bolagen? Som skäl mot enskilda rättighetsinnehafvare har framhållits,
att dessa genom låga priser utöfva konkurrens. Frågas kan: hvem kom¬
mer det lägre priset till godo? Icke rättighetens innehafvare, men väl
den del af allmänheten, d. v. s. den mindre bemedlade, som är dessa
rörelsers kunder. Ingen kan väl heller anse riktigt, att det för den
spirituosakonsumerande allmänheten skall vara så förmånligt att genom
lagtvång brandskattas till följd af bolagens vinstbegär. Finge blott bola¬
gen bort konkurrensen, blefve det snart ännu högre priser hos bolagen,
och för ett dylikt brandskattande bör väl allmänheten skyddas. Rättast
vore att beskatta brännvinet hufvudsakligast vid tillverkningen och minska
försäljning saf giften, ty då komme största möjliga vinsten af brännvins-
handeln statsverket mera än enskilda samhällen till godo. Allmänt är det
kåndt, att städerna genom bolagen på smärre platser söka draga annan
handel till staden. Auktionsrättigheter på landet kunna icke på samma
sätt och i samma utsträckning användas i sådant syfte, emedan de inne-
hafvas af enskilde, som för desamma nödgas betala dryga afgifter. Blefve
däremot lag hvad kungl. förslaget åsyftar, komme hvarje större handels¬
plats på landet att skaffa bolag, dels för att några enskilda skulle genom
skötseln erhålla löner och dels för att genom ett lågt brännvinspris draga
kunder till platsen. Förväntas kan därför, att därest kungl. förslaget
blifver lag, brännvinshandeln kommer att lämna mindre utbyte än den
nu gör. Det måste sålunda anses själfklart, att det tillägg, som gjorts i
§ 14 mom. 2 angående rättigheters auktionering, skulle, särskildt hvad
landtkommuner beträffar, ur sedlighetssynpunkt medföra större fördel än
om bolag där skulle bildas. Att bolag i stad skulle få öfvertaga äfven
eu spritförsäljning å landet saknar hvarje skäl för sig och måste anses
kränkande för landsbygden. Äfven för eu mindre stad skulle enligt kungl.
förslaget möjlighet förefinnas att utöfva ett förmynderskap öfver en stor
landsort och detta blifver nog i längden olidligt.
Bill, till Riksd. Prot. 1905. 1 Sami. 2 Afd, 2 Band. 85 Höft.
2
10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248.
§ 13.
Förutom den ändring, som gjorts i denna § i fråga om gästgifveri,
har paragrafen ändrats så, att detaljhandel med brännvin på landsorten
endast må kunna å auktion försäljas. Skärpta bestämmelser för att sådan
rättighet må betalas med en rättvis afgift in. in. finnas intagna i § 14,
mom. 2, och hvad skälen för rättigheternas auktionering beträffar hänvisas
till motiveringen under § 12.
§ 14.
Beträffande motiveringen till ändring i denna §, 1 inom., hänvisas
till hvad som anförts om §§12 och 13. Hvad 2 mom. angår inrymmes
i detta stor myndighet åt Kung!. Maj:ts befallningshafvande vid anbuds
profvande. Att en spekulant på auktionsrättighet skall före auktionen
lämna nödiga borgens- och behörighetshandlingar, är tillkommet i afsikt
att hindra personer att, såsom hittills ofta skett, af rent okynne och utan
minsta allvarliga afsikt bjuda på rättigheter, som de på grund af insolvens,
bristande lämplighet in. m. aldrig kunna blifva tilldelade. Hvad åter 3
och 4 mom. i denna § beträffar, bör köping, som icke utgör egen kommun,
jämnställas med landtkommunerna. Samma lag bör äfven gälla för köping,
som utgör egen kommun, och som före 1905 års början icke haft rättighet
till detaljhandel med brännvin, ty härigenom skulle förekommas bildandet
af nya köpingar, hvilka ofta uppstått hufvudsakligen för att erhålla sprit¬
bolag. Därför bör en gräns sättas för att handeln med sprit icke må
utgöra uteslutande motivet för köpings-rättigheters sökande. Att gränsen
satts före 1905 års början, har skett för att hindra bildandet af köpingar
mellan nu och den tid en ny förordning om brännvinshandeln möjligen
kommer att träda i kraft. Däremot bör köping, som utgör egen kommun
och som före 1905 haft detaljhandel med brännvin, bibehållas vid sina eu
gång förvärfva de rättigheter och därför likställas med stad.
§ 15.
Då införandet af bolag på landet af förut anförda skäl torde vara
olämpligt, har, hvad härom i kung!, förslaget åberopats i § 15, uteslutits.
Däremot har i detta förslag, utöfver hvad kungl. förslaget innefattar,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248.
11
intagits ytterligare en del bestämmelser berörande bolags ändamål, verk¬
samhet m. m., som torde i fråga om bolags framtida utöfvande vara nödigt
att införa.
I mom. 1 af denna § är bestämdt, att bolag skall hafva till ända¬
mål att endast i sedlighetens intresse utöfva försäljning af brännvin.
Ordet sedlighet måste väl tolkas så, att bolag skall inskränka omsättningen
af spirituösa till den minsta möjliga. Allom är bekant, att så endast skett
på papperet; men har i stället ett exeptionellt arbete af bolagen nedlagts
i motsatt riktning, allt i ändamål att öka städernas vinst. I sammanhang
härmed må framdragas några exempel.
1. I en liten stad på mindre än 1,000 invånare bildades ett bolag
för några år sedan af samhällets s. k. ledande. Bolaget erhöll tre direk¬
törer med hvardera en lön af 3,000 kr. Rörelsen sköttes af en förestån¬
dare med c:a 1,500 kr., ett enklare biträde och en kassörska med en lön
hvardera af c:a 600 kr. Detta bolag idkade utom sin lokalförsäljning
äfven försäljning af brännvin på en större nära belägen stad, där betyd¬
ligt högre pris rådde, och sträckte dessutom sina försäljningar långt uppåt
ett annat län och konkurrerade med härvarande bolag och gästgifverier.
2. En annan stad håller 15 öre i minut och 30 öre i parti om 20
liter lägre plus för att konkurrera med en nära belägen större stad och
därigenom draga landtbefolkningen till sig.
3. Ett bolag köper så godt som alla sina varor genom en måg till
chefen för bolaget.
4. Ett bolag försäljer brännvin till särskild! lågt pris, för att kon¬
kurrera dels med bolag i andra städer, dels med ett gästgifveri och en
spritförsäljning på ett par mil därifrån, och dels med ett inom samhället
beläget destilleri. Försäljningsställena äro nu upphörda, men sin konkur¬
renshandel i öfrigt har bolaget fortfarande kvar och har för samma särskild
lokal och föreståndare.
5. I ett bolag äger styrelsen bekomma alla varor dels på kredit
och dels till inköpspriser. Chefen för ett i närheten varande glasbruk är
äfven ordförande i spritbolaget. För ett par år sedan kunde ingen leve¬
rantör till nämnda bolag erhålla order från bolaget, med mindre än att
leverantören samtidigt köpte ett större antal af glasbrukets, för sin under¬
målighet osäljbara, buteljer. Att spritbolaget erhöll buteljerna fyllda till¬
baka för att af spritbolaget utminuteras, gjorde föga åt saken. — Allmän¬
heten tick betala, och glasbruket erhöll full valuta för värdelös vara.
6. Ett annat bolag har, trots gjorda anmärkningar, sålt en hel del
brännvin på kredit till insolventa personer och till sådana, som vä.grat
betala samt fått dessa fordringar afskrifna.
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248.
7. Ett söder om Falun beläget bolags nykterhets- och sedlighets-
ifver sträcker sig sä långt, att det ansett nödigt annonsera om sitt brännvin
i en Luleå-tidning.
8. Ett bolag i mellersta Sverige har, tvärtemot lagförbudet, anställda
agenter, som upptaga order å brännvin.
9. I eu stad byggdes för några år sedan ett stadshus för åtskilliga
hundratusen kronor, hvilket hus från början ansågs onödigt, och i hvarje
fall en för staden dålig affär. Efter ett riksbekant bråk med det förut¬
varande bolaget på platsen uppstod ett nytt bolag, bildad! af män, som
verkat för stadshusets byggande, och spritbolagets lokaler förlädes genast
mot god hyra i denna fastighet. Fastigheten gjordes sedermera förmån¬
ligare för staden på så sätt, att den uthyrdes till eu källarmästare mot
era 18,000 kronors hyra, för det han ensam skulle få utöfva all bättre
utskärning af spirituösa i staden. För sin utskänkningsrättighet skulle
källarmästaren till bolaget endast betala kr. 2,500 pr år, och ändå med
rätt att från annan än bolaget inköpa sina varor. Samma bolag har under
senast gångna försäljningsår dels vid eu restauration, som bolaget utöfvar,
anställt ett musikkapell och aflönat detsamma med 2,160 kr., dels godtgjort
sig för organisationskostnader för ett planeradt bolag, som ej kom att
träda i verksamhet, kr. 275,so, dels utbetalt för en lokal, som bolaget af
en styrelseledamot förhyrt, men ej begagnat kr. 300. Härjämte må an¬
tecknas, att styrelsen för detta bolag äfven fråntog en gammal på platsen
varande utskänkningsinnehafvarinna, som därtill innehade platsens bästa
hotell, hennes utskänkningsrättighet, till förmån för stadshuskällarmästarn,
oaktadt hon erbjöd sig betala kr. 7,500 årligen till bolaget, samtidigt med
att hon dock skulle hafva stadshuset som konkurrent.
10. Ett bolag köper alltid billigaste varor, utan hänsyn till dessas
beskaffenhet. Men vid försäljning tages dock priser, som ingalunda mot¬
svara varornas värde. Chefen för bolaget är bokhandlare.
11. Ett bolag har ordnat det så, att varor som bolaget använder,
inköpas af ett särskild! på platsen bildad! s. k. beredningsbolag. Hufvud-
delen af den vinst som uppstår på den s. k. bättre spirituosan tillfaller
det s. k. beredningsbolaget, som sedan i sin ordning öfverlämnar den till
staden. Det s. k. beredningsbolaget skötes af det officiella spritbolagets
personal, som naturligen också härför aflönas af sistnämnda bolag, enär
beredningsbolagets varor ligga under denna personals vård. Antagligt
betalar väl ock det verkliga spritbolaget jämväl hyra för beredningsbolagets
lokaler.
Citerade förhållanden äro blott en ringa del af alla de anmärkningar
som kunna göras mot bolag, men då dessa förhållanden äro af allvarlig
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248.
13
beskaffenhet, och utan vidare påtal kunnat pågå under åratal, synnerligast
de, som omtalats här ofvan i punkterna 9 och 11, kan det väl knappast
väcka förundran, att bolagsväsendet af en stor del af allmänheten betraktas
med misstro. Lägges härtill den nationalförlust, som uppstår genom fler¬
talet af bolagens importverksamhet, en import som ofta tillgår på det
viset, att varor, på grund af bristande kunskap i branchen, köpas från
helt andra land än där de tillverkas, så torde nyttan af tilläggen i detta
mom. utöfver hvad det kungl. förslaget innehåller ligga i öppen dag. Att
motstånd skall väckas emot en skärpt och effektiv kontroll är att förvänta,
ty af allt är nog för småbolagen kontrollen det ömtåligaste och hvad som
minst önskas. Belysande för förhållandena är, att de anmärkningar, som
framkommit, så godt som uteslutande varit riktade mot bolag i småstäder. Då
bolagsförhållandena äro sådana i småstäder, hurudana skulle de ej då blifva
i landtsocknar om dessa erhölle bolag? Säkerligen skulle här ett vida
större kringgående af lagen komma att ske, och den kritik, som måste
anses nödvändig beträffande hvarje dylik kommunal institution, totalt ute¬
blifva på grund af liknöjdhet, bristande kunskap om lagens föreskrifter
eller rädsla för de makthafvande, hvilka ställde sig i spetsen för rörelsen.
Däremot måste ett bolag i en större stad, där flera försäljningar erfordras,
anses nödvändigt för reglerandet af sprithandeln. För att få kontrollen
på bolag fullt effektiv, borde i författningen bestämmas, att alla varor,
som af bolagen köpas, skola af leverantören debiteras bolagens försäljnings¬
priser med å fakturan tydligen utsatt rabatt, motsvarande skillnaden mellan
inköps- och försäljningspris, eller med andra ord, den handelsvinst, som
bolagen beräknat åtnjuta vid försäljningen af varan. Genom en dylik be¬
stämmelse skulle hvarje spår till oegentligheter i ett bolags förvaltning
försvinna, enär eu revisor utan extra besvär på öret då skulle kunna ut¬
räkna den handelsvinst, som bolag bort erhålla på inköpta varor. För att
sedan erhålla nettovinsten behöfdes blott från denna handelsvinst afdragas
bolagens omkostnader samt den rabatt, bolagen möjligen vid försäljningen
af varan, lämnat, öfver hvilka dock särskild anteckning skulle göras.
3 mom. Oförändradt.
4 mom. Oförändradt, med undantag af hvad i detta inom. är taladt
om bolag i landtkommun, hvilket utgått på grund af hvad förut yttrats
om bolag på lanrlet.
5 mom. Åberopas hvad under föregående mom. anförts.
6 mom. Oförändradt.
7 mom. I detta mom. utgår hvad som rör bolag å landet.
8 mom. Oförändradt.
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248.
9 mom. Olämpligheten däraf att bolag i stad också skulle få öfver¬
taga bolag å landet och att landsbygden i detta hänseende skulle lyda
under städerna har förut tillräckligt belysts, och innebär det kungl. för¬
slaget i detta afseende eu kränkning af landsortens själfbestämmelserätt.
§ 17.
1 mom. har erhållit en från kungl. förslaget afvikande lydelse i så
måtto, att ingen på auktion inropad rättighet må kunna öfverlåtas, utan
att öfverlåtelsen blifver af Kungl. Maj:ts befallningshafvande pröfvad.
2 mom. Hvad detta mom. beträffar har en ny punkt ansetts nödig
för att hindra bolag från att till enskild utlämna någon minuthandel med
egentligt brännvin. Samma mom. innefattar jämväl förbud för bolag att
före 1925 vidare utlämna minuthandelsrättigheter med bättre spirituösa.
Sådana rättigheter funnos från början endast i Stockholm, Göteborg och
Malmö, och flera af dessa rättigheter hafva uppstått långt före bolags-
institutionens införande och måste fortfarande ur många synpunkter anses
nödvändiga, bland annat för näringens höjande. Men då sådana rättig¬
heter på senare åren utlämnats icke allenast af omnämnda städers bolag,
utan äfven af en del smärre städers bolag, har antalet blifvit för stort.
Faktum är, att om handeln för dessa rättsinnehafvare skulle inskränkas
till endast lokalförsäljning, skulle enligt kungl. förslaget ingen kunna
existera, hvarför antalet sådana rättigheter icke må under ett visst antal
år ökas, utan snarare något minskas.
§ 19.
1 och 2 mom. oförändrade.
3 mom. I detta mom. förekommande ordet »utskänkning» torde ut¬
bytas mot ordet »detaljhandel»; momentet eljest oförändradt, på grund af
hvad yttrats under § 10.
§ 20.
1 mom. Ändringen i detta mom. innefattar endast tillägg af auk-
tionsanbud enligt § 12.
2. mom. Likaledes är ändringen i detta mom. en följd af förut
föreslagen ändring i §§ 12 och 14 och innebär därjämte, att försäljnings-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248.
15
afgiften skulle sänkas från 15 till 5 öre per liter. Tillfälle torde näm¬
ligen böra gifvas att höja tillverkningsafgiften med motsvarande eller
högre belopp, då en beskattning, lagd på tillverkningen, väl får anses
sundare än den nu beräknade försäljningsafgiften.
3 mom. I detta mom. är endast medtaget hvad som rör bolag i
stad, då bolag på landet af förut anförda skäl uteslutits. Såsom en följd
af försäkringsavgiftens sänkande från femton till fem öre och bestämmel¬
sen att äfven bolag skall erlägga denna afgift, kommer minimiafgift för
bolag att bortfalla.
4 och 5 mom. oförändrade.
§ 21.
Bolag, som omnämnes i § 14 i kungl. förslaget, har i detta ändrade
förslag under denna § utgått; §:en i öfrigt oförändrad.
§ 24.
1 mom. oförändradt.
2 mom. I detta mom. i kungl. förslaget förekommande ordet »pröf-
ningsnämnd» är i detta ändrade förslag utbytt mot ordet »taxeringsnämnd».
Denna förändring har gjorts därför, att, när det gäller beskattning af så¬
dana rörelser, hvarom här i beskattningshänseende är fråga, bör en taxe¬
ringsnämnd, som består af personer tillhörande den trakt, där sådan rörelse
utöfvas och med bättre kännedom om ortsförhållandena än pröfnings-
nämnden, som består af personer kanske från länets öfriga delar, vara i
detta hänseende den bestämmande parten. I taxeringskommittén sitter
äfven kronofogden såsom kronans ombud, och denne torde äfven bättre
än landskamreraren i länet såsom kronans ombud i pröfningsnämnden
känna den rörelse, som finnes inom fögderiet.
§ 25.
Ändring i denna § torde vara nödvändig, om en någorlunda rätt
grund skall få bli gällande vid brännvinsmedlens fördelning. För att ernå
en sådan torde en fixering af städernas vinst anses förkastlig, och andra
sätt böra uppfinnas för att målet skall nås.
Genom motiveringen under § 10 i detta förslag har påvisats, att
den mängd brännvin, som användes vid förskäringar och fabrikation af
16
Motioner i Andra Kammaren, JSf:o 248.
viner samt punsch jämte den massa brännvin, destillerierna sälja, undan¬
drages försäljningsafgift, Då detta brännvin svårligen kan beläggas med
sådan afgift, så ledes tanken därpå, att vid själfva tillverkningen pålägga
brännvinet med eu extra skatt af tio öre per liter, hvilken skatt skulle
tillfalla sådana städer och köpingar, i hvilka ingen detaljhandel finnes, äf¬
vensom landsbygdskommunerna.
Denna skatt kan ju af Riksdagen beslutas antingen såsom en för¬
höjning i den nu utgående tillverkningsafgiften (samt därjämte i tullstad¬
gan) eller ock såsom en del af nu stadgade försälj ningsafgiften att utgå
af allt brännvin redan vid dettas utsläppande till försäljning från bränneri
eller tullnederlag.
En tillverkningsskatt på tio öre är dock icke nog för att uppväga
städernas vinstandelar, utan föreslår jag, att, samtidigt med försäljnings-
afgiftens sänkning till fem öre per liter, äfven bolag skulle vara skyldiga
att inbetala samma försäljningsafgift som enskilda rättighetsinnehafvare.
Denna afgift jämte en jämväl föreslagen minskning af bolagens
vinstandelar med en' tiondedel skulle vederbörligen utjämna förhållandena
och säkerligen tillfredsställa alla parter.
Förslaget skulle ställa sig på följande sätt:
för i riket tillverka^ brännvin c:a 36 millioner liter (af normal¬
styrka) ä tio öre per liter.......••••••
beräknad försäljningsafgift (å alla slag)..........
tillkommer andelen af bolags vinst, som skall inbetalas till
statskontoret cirka................
tillsammans kronor 10,100,000
Häraf skulle enligt förslaget tillfalla landstingen, hushållnings¬
sällskapen m. fl. kronor............. •__3,948,000
och således återstå kronor............... 6,152,000
som efter folkmängd skulle delas lika mellan de städer och köpingar,
hvilka icke hafva detaljhandel, äfvensom landsbygdskommunerna.
Genom ett sådant förslag skulle städerna och landsbygdskommu¬
nerna nå sitt mål och städerna förlora endast en tiondedel af sina nuva¬
rande vinstandelar samt eu fixering af städernas vinst blifva onödig, och
blefve jämväl det brännvin, som nu undandrages försäljningsafgiften, be-
skattadt.
Förslaget i denna § om afsättandet af vissa andelar som bidrag till
nykterhetens befrämjande, till asyler för drinkare och till en arbetareför-
3.600.000
2.500.000
4,000,000
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248. 17
säkringsfond, torde hafva starka skäl för sig och icke närmare behöfva
motiveras.
§ 28.
Ändringen i denna § är föranledd däraf, att stängning af en rörelse
pa landet, där polis finnes anställd, bör likställas med stängning af en
rörelse i stad. Nu gällande bestämmelser, som i detta hänseende äro lika
med de i denna punkt i kungl. förslaget, hafva visat sig obehöfliga och
opraktiska. På grund af dessa bestämmelser hafva auktioner tillställts af
rent okynne under själfva julveckan, för att hindra spritrörelses lojala
utöfvande, och har sådant tillvägagående förorsakat mycket obehag och
onödig tidsförlust för personer, som kommit från aflägsen belägen plats för
att köpa brännvin.
Däremot bör sådan rörelse, där icke polis finnes anställd, hållas
stängd.
2 och 3 mom. oförändrade, och behöfva sålunda icke motiveras.
§ 33.
1 och 2 mom. oförändrade.
3 mom. Ändringen i detta mom. är endast en följd af förändrin¬
gen i § 10.
§ 39.
1 och 2 mom. oförändrade.
3 mom. Genom föreslagna ändringen i detta mom. torde allmän¬
heten erhålla garanti för att bolags medel säkert förvaltas.
§ 40.
Ändringen i denna § är endast en följd af ändringen i § 5, under
hvilken § ändringen äfven utförligt motiveras.
Bih. till Riksd. Prot. 1905. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 85 Häft.
3
18
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248.
Öfvergångsstadganden.
Andringar i dessa måste anses nödvändiga af många skäl, hvilka
icke här nedan torde behöfva påpekas. Då nuvarande brännvinsförordnin-
gen med några mindre förändringar existerat i cirka 40 år och verknin¬
garna däraf visat sig i hufvudsak goda, finnes ingen anledning att vidtaga
så våldsam rubbning i bestående förhållanden, som kungl. förslaget inne¬
bär. Då sprithandeln i vårt land jämväl berör så många intressen, skulle
en hastig förändring ur ekonomiska m. fl. synpunkter helt visst komma
att medföra olyckliga följder.
Med anledning af hvad jag här ofvan anfört, tillåter jag mig föreslå
att Riksdagen vid behandling af Kungl. Maj:ts
proposition N:o 79 ville för sin del antaga härvid fogade
ändringsförslag.
Stockholm den 28 mars 1905.
Oscar JSF. Olsson.
Förslag
till ändring i Kungl. Majrts nådiga proposition N:o 79 till 1905 års Riksdag
om ny förordning angående försäljning af brännvin.
j(Paragrafföljden densamma som i Kungl. Maj:ts förslag.)
§ 2.
1 mom. oförändradt.
2 mom. Egentligt brännvin, hvars styrka öfverstiger 42 % och an¬
nan spirituösa, hvars styrka öfverstiger 36 % eller innehåller något för
hälsan skadligt ämne, får icke vid detaljhandel till salu hållas. Ifrån
denna bestämmelse är fritagen sådan sprit, som är afsedd för tekniskt
eller industriellt bruk och för sådant ändamål fordrar högre alkoholhalt.
Motioner a Andra Kammaren, N:o 248.
19
§ 4.
Vid utskärning må brännvin försäljas till huru ringa belopp som
helst. Utom i de fall, som af stadgandet i §§ 9 och 10 kunna föranledas,
må vid iskänkning brännvin försäljas endast till förtäring på stället.
§ 5.
1 mom. oförändradt.
2 mom. Första och andra styckena oförändrade med uteslutande af
sista ordet »eller». I stället för sista stycket införes följande:
Endast den, som af bolag i stad å sig fått öfverlåten rätt till ut¬
minutering, må låta genom ombud å annan ort, än där han sin försälj¬
ningsrätt utöfva!’, upptaga beställningar å brännvin under 250 liter, dock
ej till lägre pris än 2 kr. netto per liter, så vida beställningen afser annan
än den, som innehar detaljhandel med brännvin.
6.
1 och 2 mom. oförändrade.
3 mom. Slutorden: . . . »dock må kyrkobetjänt —» — i §§ 12 och
14 förmäles.» böra utgå.
4 mom. oförändradt.
§ 8.
Ej vare någon berättigad att söka betalning för brännvin som
blifvit till mindre belopp än för femtio kronor utborgadt och hvarå säl¬
jarens ombud upptagit beställning. Innehafvare af rättighet till detalj¬
handel med brännvin vare dock alltid betalningsskyldig för brännvin, oaf-
sedt om beställningen skett genom säljarens ombud eller ej.
§ 9.
Har i stad, på grund af burskap eller särskildt privilegium, tillkom¬
met innan kungl. förordningen den 18 januari 1855 angående försäljning
af brännvin blef gällande, detaljhandel efter nämnda tid utöfvats och seder¬
20
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248.
mera ej upphört, må sådan detaljhandel så länge den ej uppsäges eller
förverkas fortfarande äga rum, dock endast i hittills gällande utsträckning.
§ 10.
Har för gästgifveri å landet vid den tid, detaljhandel utöfvats och
sedermera icke upphört; då må samma handel, såframt rättigheten därtill
icke varder uppsagd eller förverkad, i hittills gällande utsträckning fort¬
farande tillgodonjutas, dock endast af den, som då nådiga förordningen
af den 26 augusti 1873 angående försäljning af brännvin blef gällande
till efterlefnad, var ägare till sådant gästgifveri, och af hans hustru så
länge någon af dem lefver och gästgifverihållningen vid samma gästgifveri
själf eller genom annan behörig person besörjer.
2; inom. I detta moment torde ordet »utskänkningsrättighet» ut¬
bytas mot ordet »detaljhandel».
§ 12.
1 mom. De i § 11 omförmälda försäljningsrättigheter må kunna
åt ett särskildt och uteslutande för ändamålet bildadt bolag öfverlåtas.
Magistraten skall etc. —----som med afseende å bolagens lämp¬
lighet äger antaga eller förkasta anbuden. Finner Ivungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande icke skäl antaga något af de gjorda anbuden, varde rättig¬
heterna före juli månads utgång och å minst fjorton dagar förut af ma¬
gistraten kungjord offentlig auktion utbjudna för den tid, som af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande blifvit bestämd åt den eller dem, som åtaga
sig afgift för högsta litertal, och må härvid allenast en rättighet i sänder
utbjudas. Magistraten insände därefter det vid auktionen förda protokol¬
let jämte eget utlåtande till Konungens befallningshafvande som äger att
pröfva gjorda anbud.
2 mom. Anser Kungl. Maj:ts befallningshafvande något af anbuden
eller anbuden på alla rättigheterna för låga eller att anbudsgifvarne sakna
nödig behörighet och lämplighet för utöfvandet af sådan rörelse, äger
Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordna om ny auktion. Därest vid
anbud skall fästas afseende skall anbudsgifvare vid auktionstillfället och
före anbuds afgifvande lämna borgen för de anbud, han afgifver, äfven¬
som frejdbetyg samt bevis därom att han råder öfver sig och gods sitt.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248
§ 13.
21
Vill någon väcka förslag, att annan detaljhandel än den som kan
tillkomma gästgifveri, må i socken å landet idkas, göre därom framställ¬
ning hos kommunalnämndens ordförande inom första hälften af mars må¬
nad året innan försäljningen skall börja. Kommunalnämnden skall före
slutet af samma månad däröfver afgifva yttrande och däri, om detaljhandel
tillstyrkes, föreslå försäljningsställenas antal, dels för utminutering och
dels för utskänkning, äfvensom i hvilken trakt hvarje försäljningsställe
må finnas, hvilken trakt dock icke må omfatta mindre än tio bebygo-da
fastigheter.
Yttrandet —--— _ —--— — — inkomma med yttrande.
Medgifver Kungl. Maj:ts befallningshafvande upplåtande af rätt till
detaljhandel med brännvin, skall i beslutet meddelas, å huru lång tid de
sökta rättigheterna beviljats. Sådan tid skall utgöra högst tre år och må
försäljningsställenas antal icke sättas högre än hvad kommunalstämman
beslutat eller beviljas på längre tid än kommunalstämman förordat. Sitt
beslut gifve Kungl. Maj:ts befallningshafvande kommunalnämndens ord¬
förande i socknen samt vederbörande länsman i orten tillkänna.
§ 14.
1 mom. De enligt näst föregående paragraf medgifna försäljnings-
rättigheter i socknen skola därefter före augusti månads utgång af läns¬
mannen på offentlig auktion, som minst 14 dagar förut skall vara genom
kungörelse i socknens kyrka tillkännagifven, utbjudas för den af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande bestämda tid åt den eller dem som åtaga sig
afgift för högsta litertal, och må härvid allenast en rättighet i sänder
utbjudas.
Länsmannen insände därefter inom åtta dagar det vid auktionen
förda protokollet till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som äge att, efter
kommunalnämndens hörande, pröfva de gjorda anbuden och dem, med af¬
seende ej mindre å de bjudandes behörighet och lämplighet än äfven å
den erbjudna afgiftens belopp, antaga eller förkasta.
2 mom. Pröfvar Kungl. Maj:ts befallningshafvande något eller flera
af anbuden för låga eller anbudsgifvare sakna nödig behörighet eller lämp¬
lighet för utöfvandet af sådan rörelse, äger Kungl. Maj:ts befallningshaf¬
vande förordna om ny auktion på den eller de rättigheter för hvilken för
lågt anbud afgifvits eller icke behörig person afgifvit anbud. Därest vid
22
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248.
anbud skall fästas afseende, skall anbudsgifvare vid auktionstillfället och
före anbuds afgifvande lämna borgen för de anbud, han afgifver, äfven¬
som frejdbetyg samt bevis om att han råder öfver sig och gods sitt.
3 mom. Beträffande försäljningsrättigheters meddelande inom köping,
soin icke utgör egen kommun, galle hvad som härutinnan stadgas om
socken å landet. Lag vare samma för köping, som före 1905 års början
icke inom köpingen haft detaljhandel med brännvin.
4 mom. För köping, som utgör egen kommun och som före år
1905 haft å bolag öfverlåten detaljhandel med brännvin inom köpingen,
galle i tillämpliga delar hvad som stadgats om stad.
§ 15.
1 inom. Bolag som i § 12 omförmäles--tillkomma densamma,
2 mom. Bolag må icke inköpa fastighet eller inom redan förvärfvad
fastighet vidtaga annan mera omfattande förändring än den som påkallas
af fastighetens underhåll eller rörelsens behöriga utöfvande, utan sam¬
tycke, i Stockholm af stadsfullmäktige, i annan stad som icke deltager i
landsting, af stadsfullmäktige och hushållningssällskapets förvaltningsut¬
skott, i öfriga städer af stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, all¬
män rådstuga, hushållningssällskapets förvaltningsutskott och landstinget
i länet; icke förhyra andra lägenheter än dem, hvilka äro behöfliga för
den rörelse som bolaget själft utöfvar; icke afsluta hyreskontrakt utan att
hela styrelsen förut besiktigat lokalen och godkänt hyresbeloppet; icke in¬
gå hyres- eller andra affärsaftal med enskilda styrelseledamöter i bolaget;
icke genom cirkulär eller fraktlindringar söka öka sin omsättning; icke
genom ombud utbjuda eller upptaga beställningar på brännvin; icke in¬
köpa brännvin och vin annat än i försäljningsfärdig form; icke till all¬
mänheten eller styrelsens ledamöter sälja varor på kredit; ej låta aflöningen
vare sig till styrelsen eller till de hos bolaget anställda personerna vara
beroende på omsättningen af brännvin, vin eller maltdrycker, eller utgå
med viss del af vinsten; icke på egen fastighet göra större årliga afskrif-
ningar än en procent å taxeringsvärdet.
Aflöningen till styrelsen och föreståndare i bolag skall af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande pröfvas och bestämmas samtidigt med att rät¬
tigheterna blifvit å bolaget öfverlåtna, och må vid missnöje med denna
myndighets beslut, frågan hänskjutas till chefen för finansdepartementets
kontroll och justeringsbyrå för definitivt afgörande.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248.
23
Såväl Kungl. Maj:ts befallningshafvande som ock den sistnämnda
myndigheten äge utan hänsyn till hvad som förut varit praxis i bolaget
bestämma det belopp, med hvilket lönerna skola utgå.
3 mom. oförändradt.
4 mom. Orden »äfvensom landtkommuner», som förekomma på sista
raden i första punkten torde utgå; momentet eljest oförändradt.
5 mom. Orden å femte raden i första punkten »och å landsbygden
af kommunalstämman» samt å femte raden i samma punkt, nedifrån räk-
nadt, förekommande orden »eller kommunalstämman» torde utgå; momen¬
tet eljest oförändradt.
6 mom. oförändradt.
7 mom. Orden å de två sista raderna »samt i landtkommun kom¬
munalstämman, hushållningssällskapets förvaltningsutskott och landstinget»
torde utgå, momentet eljest oförändradt.
8 mom. oförändradt.
9 mom. Bolag må ej utöfva verksamhet mer än i en kommun.
§ 17.
1 mom. På auktion utropad rättighet till detaljhandel af brännvin
må ej på annan person öfverlåtas, utan att denne, i stad efter magistrats
eller å landsbygden efter kommunalnämnds hörande, af Kungl. Maj:ts be¬
fallningshafvande pröfvats lämplig och i öfrigt behörig.
2 mom. Bolag vare förbjudet att till annan öfverlåta utminuterings-
rättighet med egentligt brännvin. Äfven vare bolag förbjudet att utöfver
det antal utminuteringsrättigheter med annat brännvin, som före år 1905
blifvit till annan öfverlåten, före 1925 vidare utlämna dylika rättigheter
eller till annan öfverlåta mer än en utminuteringsrättighet.
Öfriga mom. i denna § oförändrade.
§ 19.
1 mom. oförändradt.
2 mom. I detta mom. förekommande ordet »brännvinsutskänkning»
torde utbytas mot ordet »detaljhandel med brännvin»; momentet eljest
oförändradt.
24
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248.
§ 20.
1 mom. Vid den beräkning etc. —--Auktionsanbud, som en¬
ligt § 12 och 14 antages, får ej understiga 1,500 liter.
2 mom. För sådan rättighet till detaljhandel med brännvin, som i
§§ 9 och 10 omförmäles, äfvensom för de genom inrop å auktion förvärf-
vade utminuterings- och utskänkningsrättigheter erlägges en afgift med
fem öre för hvarje liter af det brännvin, som enligt § 20 blifvit beräk-
nadt eller hvarför afgift åtagen är.
3 mom. Bolag, som jämlikt § 12 fått öfvertaga all detaljhandel
med brännvin i kommun, skall erlägga en årlig afgift af fem öre för hvarje
liter brännvin, som under året blifvit försåldt.
4 mom. oförändradt.
5 mom. utgår.
§ 21.
Bolag, som jämlikt § 12 fått öfvertaga all detaljhandel med bränn¬
vin i kommun, skall etc. — — —
§ 24.
1 mom. oförändradt.
2 mom. I detta torde ordet »Pröfningsnämnd» utbytas mot ordet
»Taxeringsnämnd»; momentet eljest oförändradt.
§ 25.
De afgifter, som enligt denna förordning inflyta för rättigheterna
till detaljhandel med brännvin äfvensom den nettovinst af rörelsen, som
bolag enligt § 21 skall afstå, skola på följande sätt fördelas:
för stad som ej deltager i landsting:
a) om detaljhandeln är å bolag öfverlåten:
sex tiondedelar tillfalla staden, återstoden jämte i § 20 mom. 3
bestämd försäljningsafgift insättes i statskontoret;
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248.
25
b) om detaljhandeln är genom auktion öfverlåten:
sex tiondedelar tillfalla staden;
för stad som deltager i landsting:
a) om detaljhandeln är å bolag öfverlåten:
fyra tiondedelar tillfalla staden, återstoden jämte i § 20 mom. 3
bestämd försäljningsafgift insättes i statskontoret;
b) om detaljhandeln är genom auktion öfverlåten:
fyra tiondedelar tillfalla staden;
för landsbygdskommunerna:
hela afgiften insättes i statskontoret.
Af de andelar och afgifter, hvilka sålunda ingå till statskontoret,
skall statskontoret utbetala:
till landstingen:
två millioner kronor:
till hushållningssällskapen:
en millionfemhundratusen kronor;
till nykterhetens befrämjande:
fyratioåttatusen kronor;
till afsättning till drinkareasyler:
etthundratusen kronor;
till arbetareförsäkringsfond:
trehundratusen kronor;
återstoden delas lika efter folkmängd mellan städer och köpingar, i
hvilka detaljhandeln icke varit å bolag öfverlåten samt landsbygdskom¬
munerna.
Till grund för fördelningen---Samma stads folkmängd.
Vid fördelningen till landsbygdskommuner samt till de städer och
köpingar, där detaljhandel med brännvin icke blifvit upplåten, skall hvarje
sådan kommun erhålla del efter sin folkmängd.
Medel till nykterhetens befrämjande må hufvud sakligast utgå såsom
hyresbidrag till samlingslokal och läsrum samt till inköp af för nykter¬
heten och sedligheten ändamålsenlig litteratur.
Bill. till Riksd. Prot. 1905. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 85 Håft.
4
26
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248.
Ansökan om sådana medel skall skriftligen göras, i stad hos stads¬
fullmäktige eller allmän rådstuga och på landet hos kommunalstämman,
och bör sådan ansökan vara åtföljd af noggrann uppgift, på hvad sätt
medlen skola användas. Därest bifall af den kommunala myndigheten
erhållits, skall dennas protokoll af sökanden till Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande ingifvas, som äger slutligen pröfva gjord ansökan och densamma
bifalla eller afslå.
Bifaller Kungl. Maj:ts befallningshafvande gjord ansökan, äger stats¬
kontoret att det beviljade beloppet utbetala.
Ansökan om medel till nykterhetens befrämjande skall vara inlämnad
till den kommunala myndigheten inom december månad före det år, an¬
sökningen afser, och till Kungl. Maj:ts befallningshafvande senast före
första april nästföljande år.
Högst tvåtusen kronor äger Kungl. Maj:ts befallningshafvande inom
hvarje län saminanlagdt till inkomna ansökningar bevilja. Hvad reserve¬
rade medel till asyl för drinkare och arbetareförsäkringsfond beträffar, äger
endast Riksdagen däröfver besluta.
§ 28.
1 mom. »Å landet, där ej särskild polis finnes anställd, vare detalj¬
handel med brännvin förbjuden inom 0,2 mil från det ställe, där auktion,
marknad, torgdag eller uppbördsstämma hålles samt, oafsedt, om polis finnes
anställd, alltid under pågående inskrifningsförrättning eller mönstring med
värnpliktige.»
2 mom. oförändradt.
3 mom. d:o.
§ 33.
1 och 2 mom. oförändrade.
3 mom. I detta moment förekommande ordet »brännvin sutskänk-
ning» torde utbytas mot orden »detaljhandel med brännvin»; momentet
eljest oförändradt.
§ 39.
1 mom. oförändradt
2 mom. d:o.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 248.
27
3 mom. Underlåter bolag etc. — — •— genast utmätta, och vare
ledamöterna i bolagets styrelse en för alla och alla för en ansvariga för
medlens ordentliga redovisning.
§ 40.
Idkar någon detaljhandel etc. — — — berättigad föryttra, eller
förbryter sig någon mot hvad i § 5 mom. 2 är stadgadt om brännvins
utlämnande å annat ställe än det, där han utöfva!’ sin försäljningsrätt
eller om någon, som därtill icke är berättigad, upptager beställningar å
brännvin genom ombud, eller tillåter den, som icke är berättigad till ut-
skänkning, bete första gången — — — nyss är sagdt.
Öfvergångsstadganden.
Denna förordning träder i kraft i stad den 1 oktober 1910 och å lands¬
bygden den 1 november 1910. Bolags nettovinst för försäljningsåret från
och med den 1 oktober 1909 till den 1 oktober 1910 fördelas enligt före¬
skrifterna i nådiga förordningen den 24 maj 1895 angående försäljning af
brännvin. Det försäljningsår, som börjar i stad den 1 oktober 1910 och
å landsbygden den 1 november 1910 slutar med den 31 december 1911.