Motioner i Andra Kammaren, N:o 198.
1
N:o 198.
Af herr V. L. Moll, om tillägg till 2 § tryckfrihetsförordningen.
I proposition n:o 44 framlade Kungl. Maj:t till 1902 års Riksdags
pröfning- i grundlagsenlig ordning förslag till ändrad lydelse af 2 §
4:o tryckfrihetsordningen, innehållande bland annat ett så lydande tillägg:
Att memorial och ämbetsbref som bankinspektionen eller försäkrings-
inspektionen, med anledning af verkställd inspektion, afgifver angående
banks eller försäkringsanstalts förhållanden, äfvensom svarsskrifvelser å
sådana ämbetsbref, icke må utlämnas, där ej Konungen för särskilt fall
annorlunda förordnar. Den häremot bryter böte femtio riksdaler.
Konstitutionsutskottet hemställde i utlåtande n:o 3, att Riksdagen
ville såsom hyllande till vidare grundlagsenlig behandling antaga ifråga¬
varande punkt i följande lydelse:
AD memorial och ämbetsbref, som bankinspektionen afgifver angående
banks förhållanden, äfvensom svarsskrifvelser å sådana ämbetsbref, ej må
före fem år från handlingens datum till annan än banken utlämnas, där
ej Konungen för särskilt fall annorlunda förordnar. Den häremot bryter,
så ock den, som i tryck offentliggör dylik handling, hvilken obehörigen
utlämnats, böte femtio riksdaler.
I en af herr Dahn, med instämmande af fem andra utskottsleda-
möter, afgifven reservation hemställdes, att punkten i fråga skulle erhålla
följande lydelse:
Att memorial och ämbetsbref som bankinspektionen med anledning
af verkställd inspektion afgifver, äfvensom svarsskrifvelser å sådana ämbets¬
bref icke må, där ej Konungen för särskildt fall annorlunda förordnar,
utlämnas i hvad de röra enskildes förhållanden till bank. Den häremot
Bill. till Riksd. Prof. 1905 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 53 Höft. (Näs 198, 199.) 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 198.
bryter, så ock den, som i tryck offentliggör dylik handling, hvilken obehörigen
utlämnats, böte femtio riksdaler.
Konstitutionsutskottet ansåg sig sakna skäl att tillstyrka bifall till
den kungl. propositionen i livad den rörde försäkringsinspektionens
handlingar, hvadan bestämmelserna härom af utskottet uteslötos. De
af utskottet föreslagna förändringar i Kungl. Maj:ts förslag rörande
bankinspektionens handlingar motiverades därmed, att utskottet, som
funnit föreskrifter i tryckfrihetsförordningen om hemlighållande af dylika
handlingar vara alldeles nödvändiga, därest bankinspektionen skall kunna
med vederbörlig kraft verka för sitt ändamål, dock ej kunnat finna
något skäl, hvarför sekretessen med afseende å dessa handlingar skulle
behöfva gifvas den stora omfattning, som den kungl. propositionen
innebär. Utskottet ansåg, att ifrågavarande handlingar kunde få med¬
delas åt offentligheten efter viss tid, hvilken skäligen kunde bestämmas
till fem år efter handlingens datum. Vidare ansåg utskottet, att veder-
börande bank själf ej borde hindras att få del af de angående banken
afgifna yttranden samt att straff särskildt borde stadgas jämväl för
den, som, där handling af ifrågavarande beskaffenhet obehörigen ut¬
lämnats, i tryck kungör densamma.
Reservanterna åter ansågo, att den af Kungl. Maj:t föreslagna
sekretessen borde inskränkas att gälla bankinspektionens handlingar
endast i hvad de röra enskildes förhållanden till bank.
Utskottets förslag godkändes af båda kamrarne, af den Andra
Kammaren dock med hjälp af den förseglade sedeln.
När förslaget vid 1903 års riksdag förekom till slutlig behandling,
blef detsamma af Andra Kammaren förkastadt.
Under diskussionen i kamrarne erkände samtliga talare, att sekre¬
tess är nödvändig för vissa bankinspektionens handlingar. Att förslaget
föll i Andra Kammaren berodde, enligt hvad af diskussionen framgick,
hufvudsakligen på två skäl: den föreslagna sekretessen ansågs hafva
för stor omfattning; den af utskottet föreslagna tidsbegränsningen af
fem år, efter hvilken tid ifrågavarande handlingar skulle få offentlig¬
göras, ansågs oantaglig.
Af hvad sålunda i donna fråga förekommit framgår, att såväl
konstitutionsutskottet som kamrarne obetingadt erkänt, att bank¬
inspektionens handlingar, i hvad de röra enskildes förhållanden, icke
böra få komma till offentligheten. Endast beträffande sekretessens om¬
fattning hafva meningsskiljaktighet er förekommit.
Det synes mig emellertid i hög grad önskvärdt, att denna fråga
finner en tillfredställande lösning. Ty uppenbart är, att, helst sedan
Motioner i Andra Kammaren, N:o 198. 3
uppmärksamheten nu blifvit fäst å dessa förhållanden, frånvaron af
allt skydd mot offentliggörande af bankinspektionens handlingar måste
verka hämmande på inspektionens verksamhet. Då nämligen bankin¬
spektionen i hvarje fall måste räkna med den möjligheten, att dess
till en bank aflåtna skrifvelse kommer till offentligheten, blir häraf en
naturlig följd, att uttalanden underlåtas, som under andra förhållanden
skulle gjorts och kunnat vara till nytta.
Det skydd, som här afses, lärer böra begränsas till de skrivelser,
bankinspektionen aflåter till bankerna, samt dessas svarsskrifvelser. I
denna skriftväxling, hvilken tydligen ofta afser endast en utredning af
frågor, som uppstå till följd af en inspektion eller i anledning af
bankernas mån ad srapporter och årsredogörelser, måste nog, för att skrif-
v el serna skola blifva begripliga, enskildes förhållanden ofta vidröras.
Sådana skrifvelse!' böra därför icke kunna dragas under offentligheten
och såsom en gifven följd däraf icke heller de handlingar, å hvilka
bankinspektionens skrifvelse till bank grundas, såsom t. ex. förteckning
öfver bankens engagemanger eller andra anteckningar, som vid inspek¬
tion gjorts ur bankens böcker.
Däremot böra bankinspektörens memorial till departementschefen
samt de framställningar, bankinspektören, med stöd af 83 § i lagen
angående solidariska bankbolag och 76 § i lagen angående bankaktie¬
bolag, gör hos Konungens befallningshafvande, kunna så affattas, att
enskildes förhållanden till banken däri icke beröras, och sådana memorial
och ämbetsbref kräfva därför intet skydd mot offentligheten.
Men äfven sådana till bankerna aflåtna ämbetsbref, som ej beröra
enskildes förhållanden, torde kunna lämnas åt offentligheten. Däremot
synes det icke tillrådligt, att, såsom i förut omförmälda reservation
föreslagits, skrifvelse!', som beröra enskildes förhållanden, skola få, med
uteslutande af hvad sådana förhållanden rörer, offentliggöras. Ty
sådana brottstycken af en skrifvelse, där kanske motiven till ett på¬
stående skulle uteslutas, komme lätteligen att vilseleda i stället för att
upplysa.
Om sålunda sekretessen begränsas till att omfatta den bankin¬
spektionens med bankerna förda korrespondens, som berör enskildes
förhållanden, torde hvarje skäl hafva bortfallit att, såsom 1902 års
konstitutionsutskott föreslog, införa jämväl en begränsning till tiden;
ej heller torde någon anledning’ finnas att vidhålla den begränsning af
sekretessen, som innehålles i den år 1902 föreslagna bestämmelsen: »där
ej Konungen för särskildt fall annorlunda förordnar». Då allmän lag
föreskrifver, att. enskildes förhållanden till bank icke må för allmänheten
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 198.
yppas, är det väl ej lämpligt att stifta en grundlag som tillstädjer ett
sådant yppande efter en viss kort tidsperiod, eller att inrymma Konungen
rätt att för särskilda fall förordna om ett sådant yppande. Den under
diskussionen i Piiksdagen uppställda jämförelsen mellan ifrågavarande
handlingar och statsrådsprotokollen, som ju endast för en viss tid för¬
blifva hemliga, är väl för öfrigt icke lycklig; ty statsrådsprotokollen
behöfvas för att skrifva Sveriges historia, men om bankinspektionens
handlingar publiceras efter ett antal år, kan någon nytta därmed ej
vinnas, men däremot är visserligen den möjlighet ej utesluten, att skada
därigenom kan uppstå. Bestämmelsen »där ej Konungen för särskildt
fall annorlunda förordnar» afsåg utan tvifvel sådana memorial och
ämbetsbref, som icke beröra enskildes förhållanden.
Då ett på ofvan angifna sätt formuleradt tillägg till tryckfrihets¬
förordningen skulle bereda skydd åt de bankinspektionens handlingar,
hvilkas hemlighållande utan gensägelse förestafvas af nödvändighetens
kraf och hvilkas offentliggörande skulle föranleda allvarliga olägenheter
såväl för enskilda personer som för bankerna och för affärsvärlden i
allmänhet; då vidare ingen tvekan skulle kunna råda, hvarest i afseende
å bankinspektionens handlingar offentligheten slutar och sekretessen
börjar, vågar jag hemställa,
att Riksdagen ville såsom ^vilande till vidare
grundlagsenlig behandling antaga följande förslag om
tillägg till 2 § 4: o tryckfrihetsförordningen, att däri
införas näst före stadgandena om skydd för patent¬
handlingar :
Tryckfrihetsförordningen.
§ 2.
Att de från bankinspektionen till bank aflåtna
ämbetsbref och de handlingar, hvarå desamma grundas,
äfvensom svarsskrifvelser å sådana ämbetsbref icke
5
Motioner i Andra Kammaren, N:o 198.
må, om enskildes förhållanden däld beröras, utlämnas.
Den häremot bryter, så ock den, som i tryck offent¬
liggör dylik handling, hvilken obehörigen utlämnats,
böte femtio riksdaler.
Stockholm den 8 februari 1905.
Viktor Moll.
)