Motioner i Andra Kammaren, N:o 14.
7
U:o 14.
Af herr J. Sjöberg, om skrifvelse till Kungl. Maj:t om
nedbringande af fraktafgifterna för transport af kalk
å järnvägarne.
I samma grad som landtbruksvetenskapen gått framåt hafva jord-
brukarna lärt sig nödvändigheten af att tillföra jorden tillräckliga mängder
af växtnäringsämnen för att öka skördarna och samtidigt att där jorden
icke har den rätta sammansättningen tillföra jordförbättringsmedel, af hvilka
kalk är af den största betydelse. En tillräcklig mängd kalk i åkerjorden
är nämligen ett nödvändigt villkor för erhållande af lönande skördar.
Många trakter af vårt land hafva rik tillgång på den för jordbruket
värderika kalken, men saknas den däremot nästan helt och hållet i andra
delar af landet. För att nu dessa skola kunna få det viktiga jordförbättrings-
medlet, så måste det fraktas från de kalkrika trakterna. Till de flesta
kalkbehöfvande trakterna måste kalken fraktas på järnväg. Men det är
icke nog, att det finnes möjlighet frakta nämnda för höjande af vårt
jordbruk nödvändiga ämne, det måste äfven kunna fraktas för så billigt
pris, att det lönar sig. Kalken är nämligen en tung vara och måste
tillföras jorden i ganska stora mängder, om den skall göra afsevärd nytta,
hvarför den ej bär höga fraktkostnader.
För det svenska jordbruket, exempelvis i Småland med sina stora
mossar, är det af ofantligt stor betydelse, att åtgärder vidtagas för att
kalkfrakterna skola sänkas, så att kalk i tillräcklig mängd kan fraktas
till kalkfattiga trakter.
Det är på många sätt en stor nationalekonomisk förlust, att de rika
kalktillgångarna som flerstädes finnas ej kunna tillgodogöras på ett till¬
fredsställande sätt till nytta för andra trakters jordbruk.
8 Motioner i Andra Kammaren., N:o 14.
Om brytning och bränning af kalksten kunde utsträckas, skulle ägarna
af bergen få ökad afsättning och inkomst samt en mängd arbetskrafter få
sysselsättning och förtjänst.
Befraktningen å järnvägarna från kalktrakterna skulle ökas i be¬
tydande grad.
Åkerjorden i kalkfattiga trakter kunde genom kalktillförsel uppbringas
till större bördighet, hvarigenom skördarna ökades.
Jordbruket blefve under sådana förhållanden i nämnda trakter mera
lönande för sina idkare och kunde sysselsätta en större mängd arbetare.
Genom en ökad produktion af jordbruksprodukter kunde från de nu
vanlottade trakterna afsättningen ökas, hvarigenom järnvägarna finge ökade
frakter.
Det kan icke anses vara en klok statshushållning, att järnvägs-
frakterna hållas så höga, att de verka hindrande för höjande af en så
viktig näring som jordbruket, men är så förhållandet med nu rådande
kalkfrakter, hvilka äro sådana, att de omöjliggöra, att kalk i tillräcklig
mängd kan tillföras vissa orters kalkhungrande jord.
Mycket talas och skrifves i vår tid om medel för minskande af
emigrationen, genom hvilken vårt land årligen förlorar en betydlig mängd
arbetskrafter. Eu orsak till emigrationen, särskildt från vissa delar af
Småland, är svårigheten att där idka ett lönande jordbruk, och bör det
vara i statens intresse att göra allt hvad göras kan för jordbrukets höjande,
för att landets barn kunna stanna i fosterlandet i stället för att söka
arbete och utkomst i den fjärran västern. Ett mera lönande jordbruk i
Småland och många andra trakter i vårt land är bland andra ett, som
ovillkorligen skulle minska emigrationen, och då kalken är ett lifsvillkor
för jordbruket i kalkfattiga trakter, så bör det vara ett stort statsintresse
att möjliggöra, det kalken kan tillföras dessa trakter i tillräcklig mängd.
Yid 1899 års riksdag fördes kalkfrågan fram till behandling af
många motionärer. I Första Kammaren af representanten för Kronobergs
län, grefve K. A. Posse, med hvilken 30 af kammarens representanter
instämde. I Andra Kammaren af herrar J. Nilsson i Sorröd, Oskar
Ericksson i Bjersby, med hvilken 36 kammarledamöter instämde, J. Ander¬
son i Tenhult och undertecknad.
I flera af dessa motioner motionerades nödvändigheten för billigare
kalkfrakter utförligt och sakrikt, hvarför jag icke anser nödigt här fram¬
ställa vidare skäl, utan anhåller vördsamt få hänvisa till förutnämnda
Motioner i Ändra Kammaren, N:o 14.
9
motioner och till den utredning, som då gjordes af det utskott, som
behandlade motionerna.
Det må blott påpekas, att utskottet uttalade sig synnerligen sympatiskt
för att fraktkostnaderna för kalk, som användes för jordbrukets och bergs¬
brukets behof, kunde lindras, och att båda kamrarna utan votering biföllo
utskottets förslag om en skrifvelse till Kung!. Maj:t med anhållan, det
täcktes Ivungl. Maj:t låta verkställa utredning om och i hvad mån ned¬
sättning af järnvägsfrakterna å statens järnvägar för kött, fläsk, potatis,
mjöl, spannmål och öfriga landtmannaprodukter må kunna äga rum samt
huruvida för kalk, som för jordbrukets och bergsbrukets behof fraktas å
såväl statens som enskilda järnvägar, fraktkostnaderna må kunna lindras
dels genom nedsättning af fraktafgifterna, dels genom restitution af eu del
af fraktkostnaderna.
Utskottet hade nämligen till behandling äfven motioner, som innehöllo
framställningar om fraktnedsättningar på här utom kalk uppräknade varor.
Det må här framhållas, att i flera af de motioner, som afsågo billigare
kalk för jordbrukets behof, förordades, att staten skulle på sätt som sker
i Danmark betala en del af frakten för kalk, som användes för jordbruks-
behof och att kungl. järnvägsstyrelsen i af utskottet infordradt utlåtande
ej var ovillig visa tillmötesgående och förordade det danska sättet med af
Kiksdagen anslagna medel.
Nu hafva emellertid fem år förflutit, sedan Ivungl. Maj:t mottog förut¬
nämnda riksdagsskrivelse, och hafva jordbrukarna i landets kalkfattiga
trakter fortfarande störa svårigheter att få det nödvändiga jordförbättrings-
medlet för sin kalkhungrande jord, som är ett lifsvillkor för höjandet af
dess bördighet.
Eu fraktlindring af 10 % har visserligen medgifvits redan år 1900,
men är denna ej tillräcklig för att användningen af kalk skall få den
utsträckning för jordbrukets behof, som är nödvändig för att uppbringa
jorden i kalkfattiga trakter till bördighet.
Tyvärr kunna inga statistiska siffror anföras, som visa den mängd
kalk, som för jordbrukets behof fraktas på statens järnvägar, då den redo¬
visas tillsammans med gödningsämnen, men om man blott antager, att
användningen af gödningsämnen och kalk ökats i samma proportion, så
visa nedanstående från statens järnvägar meddelade siffror, att jordbrukarna
oaktadt de höga frakttaxorna alltmer lärt sig inse betydelsen af att tillföra
jorden kalk.
Bill. till Riksd. Brot, 1905, 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 6 Häft. 2
10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 14.
Gödningsämnen, däri inbegripet kalk för jordbrukets behof, fraktades
å statens järnvägar
1898 ............................... 153,498 ton
1899 .............................. 150,715 »
1900 .............................. 204,272 >
1901 ........ 215,423 »
1902 .............................. 230,793 >
1903 ............................. 222,971 »
Vore frakterna för kalk billigare, skulle helt visst tonantalet vara
mångdubbelt, då dessa siffror äro små i förhållande till den mängd kalk,
som behöfver tillföras vårt lands kalkfattiga jord.
Det finnes endast ett sätt för att behofvet skall blifva tillfredsställdt
och det är genom att staten på ett eller annat sätt träder emellan, då
det skulle vara till gagn icke blott för de kalkägande och kalkfattiga
trakterna i vårt land, utan för hela landet.
Genom en nedsättning af 30 % å nu gällande frakttaxor för kalk
skulle användningen i hög grad kunna befordras, antingen om detta kan
ske genom en direkt nedsättning af frakten eller genom att staten anslår
medel, af hvilka köparna återfå 30 % af betalda frakter för kalk, använd
till jordbrukets behof.
På grund af hvad ofvan anförts och med hänvisande till motioneringen
i förut omnämnda motioner vid 1899 års riksdag, får jag vördsamt anhålla,
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte
hemställa, det Kungl. Maj:t måtte låta verkställa ut¬
redning på hvad sätt, antingen genom nedsättning af
frakterna å statens järnvägar eller genom restitution af
fraktkostnaderna å såväl statens som enskilda järnvägar,
fraktkostnaderna må kunna nedbringas med ett belopp
af 30 % under nu gällande fraktafgifter, för att jord¬
bruket i kalkfattiga orter måtte kunna få möjlighet
tillföra jorden nödig och tillräcklig mängd kalk.
Stockholm den 23 januari 1905.
Joh. Sjöberg.
Riksdagsman för Västra härad.