4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 13.
området, hvilket ju i alla hänseenden är af allrahögsta betydelse såväl
för de enskilde som för samfundet.
Afkandlade fråga är af så djup innebörd, att den ej får förglömmas.
Den var framme i Riksdagen för nära 50 år sedan efter den tidens för¬
hållanden och rönte då gynnsamt mottagande. I anslutning till nutidens
förändrade förhållanden och till dess i hög grad förökade kraf vågar jag
låta den ånyo framföras till behandling. Med hänvisning till det anförda
göres fördenskull vördsam anhållan,
att Riksdagen behagade besluta skrifvelse till
Kungl. Maj:t med hemställan, det Kungl. Maj:t täcktes
dels låta verkställa utredning angående ändamåls¬
enligt beredande af religions- och sedlighetsvård åt
personal, anställd vid arbetsföretag af större omfatt-
ning, vare sig berörde företag anordnas af staten eller
af enskild företagsamhet,
dels ock i anledning af nämnda utredning vid¬
taga de åtgärder, hvartill densamma kan föranleda.
Stockholm den 21 januari 1905.
J. G. Hazén.
N:o 13.
Af herr S. H. Kvarnzelius, om höjning af anslaget till
arbetareförsäkringsfonden.
Uti 1905 års statsverksproposition föreslår Kungl. Maj:t, att till arbe¬
tareförsäkringsfonden må för 1906 afsättas ett belopp af 800,000 kronor.
Af motiveringen för detta förslag framgår, att från och med 1896
årligen afsatts ett belopp af 1,400,000 kronor till nyssnämnda fond, så
Motioner i Andra Kammaren, N:o 13. 5
att den vid 1905 års slut kan beräknas uppgå till omkring 17,000,000
kronor.
Statsrådet ock chefen för finansdepartementet säger sig, med hänsyn
till den betydliga fondbildning, som för ändamålet redan ägt rum och då
ovisst är på hvilka grunder en blifvande lagstiftning i förevarande afse¬
ende kommer att fotas, anse, att fog förefinnes för att begränsa afsättnin-
gen till ett mindre belopp, som han efter samråd med chefen för civil¬
departementet bestämt till, som förut nämnts, 800,000 kronor.
Arbetareförsäkringsfondens historik har chefen för finansdepartementet
börjat med år 1895. Det kan väl dock icke vara honom obekant, att
dess historia går tillbaka till åtminstone 1884, samt att det i ett stats¬
rådsprotokoll år 1888 uttryckligen betonats, att afkastningen af de nya
tullskatterna skulle i första hand användas till att bereda stadigvarande
förmåner åt de klasser i samhället, för hvilka de nämnda skatteförändrin-
garne äro mest kännbara, hvarjämte frågan om ålderdomsförsäkring för
arbetare då betecknades som en fråga af största betydelse för de mindre
bemedlade i samhället.
En blick på årets statsverksproposition är tillräcklig för att visa, det
chefen för finansdepartementet icke i minskade tullintäkter kunnat finna
stöd för sitt förslag att nedsätta den årliga afsättningen till arbetareför¬
säkringsfonden.
Riksdagens förutvarande hållning till denna fråga gifver icke heller
stöd för en sådan åtgärd. Jag hänvisar i detta afseende till Riksdagens
beslut att icke biträda Kungl. Maj:ts förslag, att medel till egnahemslån
skulle tagas ur förenämnda fond.
Chefen för finansdepartementet medgifver själf, såsom framgår af
hans motivering, att, om det med afsättningar till arbetareförsäkringsfonden
afsedda ändamål skall på ett verksamt sätt främjas, detta utan tvifvel
krafvel- betydande kostnader, och under 1904 års riksdag yttrade hans
excellens statsministern vid ett tillfälle, då detta ärende var på tal, att
»med det belopp, hvartill fonden nu uppgår, är behofvet ej på långt när
fylldt», hvarjämte han tilläde, »att vi här i landet också måste komma
till allmän invaliditetsförsäkring, och vid sådant förhållande är det godt
att hafva denna fond fylld».
Enligt mitt förmenande skulle det vara att mycket beklaga, om hvad
Kungl. Maj:t nu i förevarande fall föreslagit vunne Riksdagens bifall.
Betydande kraf ställas årligen på vårt lands befolkning, kraf, som
hårdast trycka de minst bärkraftiga, för hvars stora flertal framtidens och
6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 13.
ålderdomens dagar te sig både mörka och bekymmersamma. Dessa tusen¬
de hafva hoppats och förvänta, att frågan om arbetare-, ålderdoms- och
invaliditetsförsäkring skall på allvar upptagas och få sin lösning äfven i
vårt land. Eu nedsättning i den årliga afsättningen till arbetareförsäk¬
ringsfonden skall naturligtvis af dessa tolkas såsom om intresset för dessa
frågors lösning afsvalnat, och Kungl. Maj:ts proposition i denna del gif-
ver onekligen stöd för en sådan uppfattning. Det beror nu på Eiksdagen,
om denna uppfattning skall ytterligare stärkas. Jag vill hoppas, att så
icke sker.
På grund af det anförda tillåter jag mig föreslå,
att Eiksdagen måtte besluta att till arbetareför¬
säkringsfonden för år 1906 afsätta ett belopp af
1,400,000 kronor.
Stockholm den 21 januari 1905.
S. H Kvarnzelius. .
I motionen instämma:
Joll. Nydal.
M. Sundström.
Joll. Er. Nordin.
Karl Starbäch.
Viktor Larsson.
Hjalmar Branting.
Carl Jansson
i Edsbäcken.
Gust. Österberg.
L. Gust. Broomé.
o
E. G. Åkerlind.
Chr. Olsson.
A. Fr. Burman.
Nils Persson.
F. W. Thorsson.
G. M. Sandin.
Oskar Berg.
Johan Olofsson.
A. Thyländer.
Johan Forssell.
M. Matsson.
H. Pantzarhielm.
B. Elcholm:
Center wall.
Julius