'Motioner i Andra Kammaren, N:o 126.
23
V:o no.
Af herr E. Räf, om skrifvelse till Kungl. Maja angående omorga¬
nisation af länsstyrelserna.
Med den motionsrätt, som enligt grundlagen tillkommer konsti¬
tutionsutskottet, framlade detta i sitt memorial n:o 4 för 1903 års Riks¬
dag den hemställan, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville efter verkställd utredning och pröfning
af frågan om inrättande af en särskild högsta domstol eller regerings¬
rätt för afdömande i sista instansen af administrativa besvärsmål m. m.
till Riksdagen afgifva de förslag till grundlagsändringar, utredningen
kunde föranleda.
Genomläser man detta memorial med någon uppmärksamhet, kan
man ej undgå att finna, att ett af hufvudmotiven till denna konstitu¬
tionsutskottets på eget initiativ vidtagna åtgärd var det allmänt kända
behofvet af att åstadkomma eu mera tryggad administrativ rättsskip¬
ning än den nuvarande. Särskildt synes utskottet i detta afseende vilja
förebygga, att ett ombyte af departementschef skall vara nog för att
gifva en rättssökande alldeles olika, för att ej säga motsatta utslag i
tvenne, såvidt man kan bedöma, precis lika mål. Ja, utskottets önskan
går ut på, för att begagna dess egna ord, att få till stånd en sådan
domstol, som är fägnad icke blott att erbjuda den rättssökande ökade
garantier för de ifrågavarande, för den enskilde ofta nog viktiga målens
noggranna bedömande efter lag och laga stadgar, utan äfven att tillfredsställa
de ' från den allmänna rättssäkerhetens synpunkt beaktansvärda anspråk på
kontinuitet och särskildt på denna rättsskipningens oberoende af politiska
partiförhållanden».
24
Motioner i Andra Kammaren, N:o 126.
Utan att göra någon allvarligare erinran emot denna konstitu¬
tions utskottets onekligen, om ej direkt, så dock indirekt mycket grava
anmärkning emot den nuvarande administrativa rättsskipningen, biföllo
bada^ kamrarna konstitutionsutskottets hemställan. Kungl. Makt har
också redan vidtagit de önskade åtgärderna för frågans vidare utred¬
ning och pröfning.
Men maste man sålunda finna sig uti att en så allvarlig anmärk¬
ning riktas emot och godkännes på högsta ort, så torde man äfven
kunna anse sig _ fri att hemställa, huruvida icke i ännu högre grad
samma anmärkning med fog kan göras emot Kungl. Maj:ts underord¬
nade myndigheter samt om det icke i sammanhang med frågan om in¬
rättande af en administrativ högsta domstol kunde vara skäl uti att i
samma syfte i någon mån reformera äfven dessa lägre administrativa
domstolar.
Bland de principer, som för tryggandet af den administrativa
rättssäkerheten skola göra sig gällande vid upprättandet af högsta
administrativa domstolen, ha konstitutionsutskottet och Riksdagen starkt
liäfdat den onekligen riktiga och grundlag senliga grundsatsen, att '»inne¬
hafvare af förtroendesyssla}» ej böra hafva befogenhet att ens rådgifvande
deltaga »i fråga om afgörande af administrativa besvärsmål»'. Huru
mycket mindre böra då dessa förtroendemän hafva befogenhet att i
någon instans vara afgörande i fråga om samma sak. Men hvilka refor¬
mer i de underordnade ämbetsverken därmed blifva eu nödvändig följd,
behöfver jag ej säga.
Därtill komma flera skäl för eu viss omgestaltning af dessa äm¬
betsverk. Så t. ex. kommer naturligtvis inrättandet af regeringsrätten
att föranleda »förändringar i afseende å statsrådets och statsdeparte-
mentens organisation», som också Riksdagen förutsett. Därmed följer
också med nödvändighet, att förhållandet mellan å ena sidan de lägre
ämbetsverken och a andra sidan Kung]. Maj:t och regeringsrätten måste
bestämmas med hänsyn därtill. Vidare kan man ju på mycket goda
grunder påstå, att karaktären hos den ifrågasätta högsta domstolen med
ganska stor nödvändighet förutsätter en motsvarande karaktär hos de
direkt underordnade domstolarne af samma natur.
De mål, som högsta administrativa domstolen enligt konstitutions¬
utskottet skulle komma att handlägga, äro exempelvis besvär i fråga
om tillämpning af kommunal- och politiförfattningar, väg- och flott-
ningsmål,. boskattningsmål, fattig vårdsm ål, besvär i fråga om anmärk¬
ningar vid offentliga räkenskaper, patent- och registreringsmål in. m.
Vidtages ingen annan förändring i nuvarande förhållanden än endast
25
Motioner i Andra Kammaren, N:o 126.
inrättandet af en högsta administrativ domstol, så skulle dessa mål i
första instansen äfven i fortsättningen behandlas af Kung!. Maj:ts be¬
fallningshafvande. Men då detta kan vara ungefär liktydigt med att
saken afgöres af respektive landshöfding med en af honom mycket
beroende i landssekreterarens eller landskamrerarens ställe tjänstgörande
länsnotarie eller länsbokhållare som kontrasignant, så skulle dessa mål
efter den administrativa domstolens införande i rak strid mot Riksdagens
här ofvan anförda grundsats först handläggas och afgöras af Konungens
förtroendeman och därefter af administrativa högsta domstolen. Detta
synes mig blifva på allt sätt oegentligt och kommer också helt säkert
att uppvisa svårigheter.
Men därtill komma åtskilliga andra mera i ögonen fallande för¬
hållanden, som torde göra det nödvändigt att just nu och i samman¬
hang med upprättandet af en admistrativ högsta domstol vidtaga be-
höfliga förändringar i afseende på åtminstone länsstyrelsernas samman¬
sättning och uppgifter.
Läser man igenom konstitutionsutskottets motivering för sin hem¬
ställan om en omorganisation af den högsta administrativa lagskipningen,
så skall man finna, att däri anförda motiv äro i de allra flesta fall fullt
tillämpliga äfven i afseende på en omorganisation af den administrativa
lagskipning, som nu ligger i Kungl. Majds befallningshafvandes hand.
Så har konstitutionsutskottet visat, att »den tillväxt af de till statsrådets
handläggning hörande ärendenas antal» är så allvarlig, att ensamt denna
omständighet påkallar Riksdagens uppmärksamhet uti ifrågavarande af-
seenden. Men precis detsamma gäller också om Kungl. Maj ds befall¬
ningshafvande. Deras förut nog så tunga arbetsbörda ökas ju årligen
med nya bördor af mycket allvarsam beskaffenhet. Redan" för 5Ö år
sedan, då instruktionen för landshöfdingarne utkom, voro Kungl. Majds
befallningshafvandes uppgifter så många och af så olika natur, att man
måste förvåna sig öfver huru man vågade lägga en så stor, mångskif¬
tande och allvarlig arbetsbörda på ett så litet antal personer. Och huru
har ej denna börda vuxit sedan den tiden! Numera är det också en
allmän klagan från Kungl. Majds befallningshafvande, att deras arbets¬
börda är så stor, att något måste vidtagas för att få den fördelad på ett
större antal lämpliga personer.
Konstitutionsutskottets föreslagna åtgärd att genom upprättande
af en administrativ domstol bereda lättnad i statsrådets arbete var
emellertid icke i och för sig det väsentliga, men den ansågs innebära
en nödvändig förutsättning för »att åstadkomma en tryggad administrativ
rättsskipning». Alldeles detsamma som jag och säkerligen mången med
Bill. till Riksd. Prof. 1906. 1 Sami. 2 Afl. 2 Band. 32 Höft. 4
26
Motioner i Andra Kammaren, N:o 126.
mig anse göra sig gällande äfven ifråga om Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande. Något hvar torde allt emellanåt hafva fått otvetydiga bevis
och sedermera prejudikat på att Kungl. Maj:ts befallningshafvande ej
varit fullt hemma i de måhända nyligen utkomna lagar och förordningar,
efter hvilka de ha att skipa rätt mellan tvenne parter. Den som nu i
någon mån känner, hvilken massa åligganden denna myndighet har och
de jämförelsevis små resurser, hvaröfver den förfogar, kan ju finna
anledning, jag höll på att säga, ursäkta vederbörande, som ej kunnat
erbjuda den rättssökande tillräckliga »garantier för de ifrågavarande, för
den enskilde ofta nog viktiga målens noggranna bedömande efter lag
och laga stadgar», för att nu följa konstitutionsutskottets ord. Men
saken är därför icke till sina i synnerhet moraliska konsekvenser mindre
farlig. Därtill kommer att, sedan Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
brådskan en gång begått ett sådant misstag, den rättssökande därigenom
i flera afseenden fått sin sak i ett mycket svårare läge, än om den
omedelbart fått framläggas för den högre dömande myndigheten. Men
utom detta är det ju en massa fall, som afgöras af Kungl. Maj:ts be-
fallningshafvande utan att gå vidare. Och dessa fall torde vara de mest
ömtåliga just därför, att de träffa de i många afseenden mest värnlösa.
Det vore ingen konst att i dessa afseenden framdraga exempel från
både förfluten och närvarande tid, men jag anser ej detta vara hvarken
behöflig^ eller lämpligt. »Känd sak är så god som vittnad.» Och att
vi i lika hög grad behöfva större rättssäkerhet hos Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande som hos Kungl. Maj:t, torde ingen anse sig böra bestrida.
Det kunde vara mycket mera att säga i afseende på behofvet att
få den i flera afseenden efter sin tid blifna institutionen Kungl. Maj:ts
befallningshafvande förändrad, men då konstitutionsutskottet och Riks¬
dagen i hufvudsak stannat vid de af mig nu anförda skälen för inrät¬
tande af en högsta administrativa domstol, så skall äfven jag göra detta
i fråga om vidtagande af lämpliga åtgärder för att i konsekvens med
inrättandet af denna domstol omorganisera länsstyrelserna för att äfven
hos dem trygga rättssäkerheten. Ty att det behöfs en omorganisation
och ej blott en personalförstärkning synes mig ligga för öppen dag.
Beträffande den nya organisationen bör den naturligtvis i alla till¬
lämpliga delar inrättas med hänsyn till den nu ifrågasatta administrativa
domstolens organisation. Att konstitutionsutskottets och Riksdagens
grundsats, att »befogenhet i fråga om afgörande af administrativa besvärs¬
mål» ej lägges i någons hand, som har en »ställning såsom innehafvare
af förtroendesysslor», därvid strängt tillämpas, ligger i sakens natur. Och
att de lagkunniga tjänstemän, som skola döma i sådana mål, ej på något
Motioner i Andra Kammaren, N:o 126.
27
sätt behöfva känna sig besvärade af en sådan förtroendemans makt eller
pondus, bör, menar jag, i konsekvens med denna utskottets och Riks¬
dagens åsikt äfven strängt tillämpas. Det torde vidare mera än nu är
fallet böra tillfredsställa anspråken på kontinuitet, så att den rätts-
sökandes garantier ej behöfva vara så mycket beroende af tillfälliga
tjänstledigheter och lika tillfälliga förordnanden inom ämbetsverket. De
personer, som hafva den dömande makten i sin hand, böra också hafva
tid att med största noggrannhet följa med och sätta sig in uti nyut¬
komna lagar och förordningar samt möjligen och, om tiden så med-
gifver, afgifva yttranden öfver förslag till sådana. Men under inga om¬
ständigheter böra de betungas med så mycket arbete, att detta lägger
hinder i vägen för dem att underkasta rättstvisterna en noggrann
judiciell behandling.
Men dessutom torde också böra ifrågasättas, om ej detta ämbets¬
verk eller, om man så vill, denna domstol borde hafva någon uppsätt¬
ning, som motsvarade nämnden i våra häradsrätter. Detta beror dock
i någon mån på huru organisationen i öfrigt bildas. Att allmogemannen
genom såväl god sakkännedom om ortens förhållanden som också genom
sin i allmänhet goda karaktär och rättrådighet väl häfda! sitt anseende
och den makt lagen lägger i hans hand vid äfven de allvarligaste domars
afkunnande vid häradsrätten talar för, att dessa hans egenskaper, rätt
använda, helt säkert skulle komma äfven den administrativa lagskip-
ningen till långt större gagn, än man i allmänhet nu synes vara benägen
att antaga. Man bör ej förgäta den väldiga insats, allmogemannen gjort
och ännu gör i vårt lagstiftningsarbete, som ju äfven talar för hans
användande i nu vidrördt syfte.
Jag skall i detta sammanhang bedja få erinra om hvad f. d. chefen
för civildepartementet, numera generaldirektören för kungl. postverket
herr von Krusenstjerna uttalade i afseende på denna sak, då konstitu¬
tionsutskottets memorial n:o 4 föredrogs i Andra Kammaren. Han sade:
»Det kan naturligtvis icke falla mig in att påstå, att sådana personer
icke böra ha sin plats i regeringsrätten, men med den uppfattning an¬
gående de administrativa besvärsmålens beskaffenhet, som jag har an-
gifvit, anser jag, att regeringsrätten icke uteslutande bör bestå af jurister
och förvaltningsämbetsmän, utan att där bör redan från början inrymmas
äfven mera, om jag så får säga, praktiska element». Och jag behöfver
ej vidare erinra om, hvilken erfarenhet och grundlig kännedom som
ligga i detta yttrande. Jag har blott velat säga, att då en så kunnig
person har en sådan åsikt i fråga om den högsta administrativa dom¬
stolens sammansättning, så torde det ej vara ur vägen att taga i all¬
28 Motioner i Andra Kammaren, N:o 126.
varligt öfvervägande, om ej denna grundsats äfven bör göra sig gäl¬
lande i fråga om den administrativa domstolen hos länsstyrelserna.
Att institutionen Kungl. Maj:ts befallningshafvande och därmed
»Instruktion för landshöfdingarne den 10 november 1855» icke numera i all¬
mänhet äger något allmänhetens odelade förtroende, torde händelserna
under de senare åren nogsamt hafva gifvit tillkänna. Flera gånger har
också frågan om någon förändring härutinnan varit å bane. Vid förra
årets riksdag motionerade herr Hedin och ville en revision af hela
landshöfdingeinstruktionen, men vågade sig för tillfället ej begära revision
af mera än dess § 10, hvilket också Andra Kammaren för sin del
beslutade.
Då emellertid en fullständigare utredning af i denna min motion
åsyftade förhållanden måste blifva af vidtomfattande beskaffenhet och
helst ske i sammanhang med och med hänsyn till frågan om inrättande
af regeringsrätten, beder jag härmed få hemställa,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes —- till vinnande af
ökade garantier för de administrativa besvärsmålens
noggranna bedömande efter lag och laga stadgar, rätts¬
säkerhetens kontinuitet samt rättsskipningens obero¬
ende — företaga behöflig omorganisation af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande samt därmed i sammanhang
stående öfriga åtgärder.
Stockholm den 28 januari 1905.
E. Räf.