Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.
1
N: o 12.
Af herr J. G. Hazén, om skrifvelse till Kungl. Maj:t angå¬
ende religions- och sedlig hetsvård åt 'personal, anställd
vid arbetsföretag af större omfattning.
Vid riksdagen 1856—1858 väcktes motioner, åsyftande särskild
religions- och sedlighets vård åt personer, anställda vid större allmänna
arbeten. I anslutning härtill gjorde Rikets Ständer hos Kungl. Maj:t
underdånig hemställan, att lämpliga föreskrifter måtte meddelas för bere¬
dande af dylik vård åt den personal, som användes vid sådana arbeten
af större omfång, hvilka utföras antingen af staten eller af enskilda bolag
med bidrag af statsmedel. Med anledning af denna hemställan framkom
nådiga förordningen den 12 februari 1858, i hvilken angående sistnämnda
personal bland annat stadgas: »73. Om, med hänseende till kyrkas och
församlings prästerskaps aflägsenhet, den inom samma trakt samlade arbe¬
tarepersonalens talrikhet eller andra förhållanden, arbetschefen eller sty¬
relsen finner särskildt föranstaltande behöflig! för gudstjänsts hållande å
arbetsstationerna, tillfälles beredande till nattvardsgång för arbetarne m. m.
och därom icke antingen genom kontraktsprost eller omedelbart med veder¬
börande församlings prästerskap öfverenskommelse kan träffas, skall uppå
arbetschefens eller styrelsens förslag vederbörande konsistorium efter om¬
ständigheterna antingen genom förordnande anställa särskild predikant vid
den arbetsstation, för hvilken sådan af arbetschefen eller styrelsen äskas,
eller ock förordna någon inom orten redan anställd prästman att jämte
sin innehafvande befattning detta uppdrag besörja. Prästman, som har
uppdrag att besörja arbetares religions vård, äge obehindrad tillgång till
deras hos arbetsbefälet förvarade prästbetyg, och göre därå, om hans upp-
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. G Haft. (N:is 12—16.) 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 12.
drag därtill föranleder, anteckning. — § 4. Den kostnad, som för bere¬
dande af prästerlig vård åt arbetarne kan erfordras, ersättes af de till
arbetsföretaget anslagna medel».
Med afseende på tillämpningen blefvo dock förenämnda bestämmelser
mångenstädes förbisedda. På grand häraf såsom ock i följd af förändrade
förhållanden upptogs ärendet ånyo genom motion vid 1873 årskyrkomöte
med den utgång, att kyrkomötet hemställde, det Kungl. Maj:t täcktes taga
under förnyadt öfvervägande, huruvida icke kungl. förordningen af den
12 februari 1858 tarfvade någon förändring, särskild! med hänseende
därtill, att dess stadganden måtte utsträckas äfven till större företag, som
af enskild företagsamhet anordnades, samt att särskild prästman måtte
kunna utses och förordnas att inom bestämda och relativt vidsträcktare
områden, inom hvilka större arbeten pågå, bereda själavård åt de arbe¬
tare, som vid dessa arbeten vore anställda samt af nödig religions- och
sedlighetsvård vore i saknad. Denna hemställan vann framgång hos
Kungl. Maj:t ända därhän, att vid 1875 års riksdag äskades för år 1876
ett extra anslag å 10,000 kronor att i de fall, då de för ändamålet nödiga
medel icke enligt meddelade föreskrifter borde från annat håll utgå, an¬
vändas för beredande af religionsvård åt arbetare, som utom sin hemort
sysselsättas vid arbetsföretag inom riket af större omfattning. Med ringa
majoritet blef nämnda anslagsäskande afslaget, enär Kiksdagen förmenade,
att det icke torde möta något hinder för Kung!. Maj:t att vid beviljande
af koncessioner å dylika företag, äfven då de utan understöd af statsmedel
bedrifvas, förplikta vederbörande byggnadsbolag att vidkännas de kost¬
nader, som till anordnande af religions- och sedlighetsvård för de vid
företagen anställda arbetare kunna finnas behöfliga. — På grund af trän¬
gande omständigheter förnyade 1878 års kyrkomöte sin hemställan med
den påföljd, att Kungl. Maj:t genom nådiga cirkuläret den 1 november
samma år med afseende på de vid järnvägsanläggningar använda arbetare
dels meddelade, att vid senare årens koncessioner för järnvägars anläg¬
gande vederbörande koncessionshafvare blifvit ålagda att vidkännas erfor¬
derliga kostnader för åstadkommande af religions- och sedlighetsvård åt
de vid järnvägsanläggningen använda arbetare, dels bemyndigade dom¬
kapitlen att, där det efter pröfning af förhållandena i afseende å dylikt
arbetsföretag inom hvarje stift funnes nödigt, utan afvaktan af arbetschefs
eller styrelses förslag, antingen förordna särskild prästman för beredande
af religionsvård åt där varande arbetare eller ock uppdraga åt någon
inom orten redan anställd prästman att jämte sin innehafvande befattning
Motioner i Andra Kammaren, N:o 12. 3
detta åliggande besörja, allt mot ersättning, som domkapitlen äga till
skäligt belopp bestämma och som det åligger vederbörande koncessions-
hafvare att gälda.
Huru och i hvad mån nu nämnda bestämmelser blifvit tillämpade,
lämnas därhän. Erfarenheten ger dock vid handen, att äfven med afse¬
ende på de s. k. järnvägsarbetarne, hvilka genom lagstiftningen varit
föremål för någon särskild omsorg, äro förökade åtgärder af nöden för att
tillgodose deras högre väl — till fromma såväl för dem som för den
bygd, där de hafva sitt arbete. Men härjämte må beaktas, att rimlig
anledning ej kan förefinnas till att fortfarande förbise personalen vid en
del andra företag af större omfattning, vare sig de utföras af staten
eller af enskilde, hvilka enskilde ju nu för tiden som mest bära namnet
bolag. ' Då man för landets materiella utveckling eller för ekonomisk
vinning samlar omkring sig skaror af mer eller mindre lösa arbetare och
detta ofta nog i skogar och vildmarker eller i öfrigt under sådana för¬
hållanden, att stor fara är för handen, att de sjunka ner icke blott i
hedendom, utan jämväl i råhet, så borde det för arbetsgifvaren redan från
början stå klart, icke blott huru de samlade skarorna skola få sin bärg¬
ning, utan jämväl huru de skola erhålla god andlig vård. Man klagar
öfver förvildningen; men jämsides med denna klagan må det^vara på sin
plats, att man företager noggrann undersökning, huruvida från arbets¬
givare, staten och kyrkan alla de åtgärder blifvit vidtagna, hvilka med
fog borde kunna förväntas.
Att frestelserna såväl som skadorna på ifrågavarande områden äro
stora, må icke fördöljas. Men botemedlen må ej heller förgätas. Hit
höra framför allt: religion, väckelse och hjälp från myndigheter till ener¬
gisk kamp emot rusdrycker, ädelt upplysnings- ech bildningsarbete, per¬
sonlig kärleksomvårdnad samt allvarligt bemödande till att inför jorde-
lifvets högsta verklighet framdraga människovärdet och väcka ansvars¬
känslan. Må så vara, att många arbetare, hvilka befinna sig under gynn¬
samma omständigheter, icke blott äro likgiltiga, utan till och med fiendt-
liga mot vår religion — detta underbart abnorma förhållande får dock
ej utgöra anledning för arbetsgifvaren till att förbise, huru de yttre vill¬
kor, i hvilka han försätter sina arbetare, ej må blifva sådana, att de för-
kväfva högre och ädlare lif. I fysiskt hänseende finnas synnerligt lifs-
farliga yrken. Med prisvärd omtanke har staten här trädt emellan till
skydd och hjälp. Det vore på sin plats, att denna rättfärdighetens och
barmhärtighetens tankegång ock komme att öfverflyttas på det andeliga
4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 13.
området, hvilket ju i alla hänseenden är af allrahögsta betydelse såväl
för de enskilde som för samfundet.
Afkandlade fråga är af så djup innebörd, att den ej får förglömmas.
Den var framme i Riksdagen för nära 50 år sedan efter den tidens för¬
hållanden och rönte då gynnsamt mottagande. I anslutning till nutidens
förändrade förhållanden och till dess i hög grad förökade kraf vågar jag
låta den ånyo framföras till behandling. Med hänvisning till det anförda
göres fördenskull vördsam anhållan,
att Riksdagen behagade besluta skrifvelse till
Kungl. Maj:t med hemställan, det Kungl. Maj:t täcktes
dels låta verkställa utredning angående ändamåls¬
enligt beredande af religions- och sedlighetsvård åt
personal, anställd vid arbetsföretag af större omfatt-
ning, vare sig berörde företag anordnas af staten eller
af enskild företagsamhet,
dels ock i anledning af nämnda utredning vid¬
taga de åtgärder, hvartill densamma kan föranleda.
Stockholm den 21 januari 1905.
J. G. Hazén.
N:o 13.
Af herr S. H. Kvarnzelius, om höjning af anslaget till
arbetareförsäkringsfonden.
Uti 1905 års statsverksproposition föreslår Kungl. Maj:t, att till arbe¬
tareförsäkringsfonden må för 1906 afsättas ett belopp af 800,000 kronor.
Af motiveringen för detta förslag framgår, att från och med 1896
årligen afsatts ett belopp af 1,400,000 kronor till nyssnämnda fond, så