Motioner i Andra Kammaren, N:o 117.
1
Af herr E. MISSOll i Kalkberg om anslag för utredning
rörande äganderätten till båtsmans- och soldattorp.
Vid 1901 års riksdag tillät jag mig väcka förslag därom, att Riks¬
dagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida, där
båtsmans- och soldattorpen varit förlagda å kronoallmänning, roteintres-
senterna gemensamt äga det till sådan rote börande torpet eller icke.
Motionen vann emellertid då ej Riksdagens bifall, hufvudsakligen af de
skäl att, såsom Andra Kammarens 4:de tillfälliga utskott samtyckte, en
dylik verkställd utredning i alla händelser icke torde komma att före¬
bygga rättegångar af här afsedda slag samt att det vore osäkert, huruvida
det för Kungl. Maj:t ens vore möjligt att verkställa en dylik utredning
af fullständig tillförlitlighet.
Utskottet anför emellertid äfven, att eu sådan utredning som den
ifrågavarande icke kan undvikas, annat än förmedelst omfattande och
specialiserade undersökningar rörande hvarje särskild! torp. Detta borde
hafva varit ett tillräckligt skäl för att utredningen bör göras af staten.
Röster höjdes emellertid inom kammaren till förmån för motionen,
och för min del har jag icke kunnat finna fullgiltiga de skäl, som för
afslag anfördes.
Under de år, som sedan dess förflutit, har behofvet af en utredning
rörande äganderätten till båtsmans- och soldattorpen alltmera gjort sig
gällande; ty i samma mån som det gamla indelningsverket försvinner samt
båtsmans- och soldattorpen blifva lediga, i samma mån uppstå allt flera
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 31 Höft. (N:is 117—123). 1
I
2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 117.
spörsmål därom, hvem som är den lagligen berättigade ägaren till dessa
torp. Tvister och rättegångar härom förekomma ofta, och är det för den
enskilde förenadt med icke allenast obehag att behöfva nödgas draga en
sådan fråga inför domstol, utan ock med afsevärda kostnader för att kunna
från vederbörliga håll anskaffa erforderliga handlingar, kartor och intyg
m. m.
Då den enskilde ej kan sägas själ! vara vållande till dessa utgifter,
utan det uppenbarligen är genom statsmakternas åtgöranden, som dessa
äganderättstvister uppkommit och ännu allt framgent komma att uppstå,
så synas mig de anspråk vara fullt berättigade som framställas därom, att
statsverket härvid träder hjälpande emellan och vidkännes åtminstone en
del af de för ifrågavarande utredningar erforderliga kostnader.
Vid rättegångens genomförande uppstod en mängd olikheter i fråga
om äganderätten till torpen, till följd af deras förläggande på samhällig
eller enskild mark.
Under tidernas lopp hafva redan äganderättsförhållandena till många
torp på olika sätt ändrats. Det synes därför nödigt, att så fort ske kan
en utredning göres för att få klarhet om äganderättsförhållandena till
båtsmans- och soldattorpen, till undvikande af framtida, dyrbara tvister
och processer.
Skulle det möjligen ej befinnas lämpligt att, såsom jag i min förra
motion begärde, Kungl. Maj:t helt och hållet tager befattning med ut¬
redning rörande äganderätten till torpen, utan detta öfverlåtes till de res¬
pektive rotehållarne, så synes det dock rättvist, att staten åtminstone genom
lämpliga bidrag underlättar rotehållarnes arbete och utlägg för att få
dessa rätts- och tvistefrågor klara. Det synes mig därför, att Riksdagen
bör ställa ett visst belopp — förslagsvis 10,000 kronor — till Kungl.
Maj:ts förfogande för att användas till bestridande af kostnaderna, helt
eller delvis, för de utredningar rörande äganderättsförhållandena till ifråga¬
varande torp, som af de enskilde rotehållarne verkställas och hvarom
framställning till Kungl. Maj:t. göres. Närmare bestämmelser för detta
anslag och villkor för del af samma torde lämpligen af vederbörligt ut¬
skott uppsättas.
På grund af hvad som sålunda anförts, får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen behagade ställa till Kungl. Maj:ts
förfogande ett förslagsanslag å 10,000 kronor till be¬
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 117.
stridande — helt eller delvis — af kostnaderna för
utredning rörande äganderätten till batsmans- och sol¬
dattorpen, att utgå enligt de bestämmelser och villkor,
som Riksdagen behagade att själf närmare bestämma.
Stockholm den 28 januari 1905.
Elof Nilsson.
118,
Af herr F. Pettersson i Tjärsta, om ändring af 4 och
11 §§ bevillningsförordningen.
Bland vårt lands skattdragande befolkning finnes en klass, som i
allmänhet besitter en blott ringa och ofta ingen skatteförmåga, näm¬
ligen ägare och innehafvare af smålägenheter. Då taxeringsmyndigheterna
måste värdera lägenheterna efter brandförsäkringsvärdena, blifva de van¬
ligen åsätta för höga värden med afseende på den inkomst de verkligen
lämna. Ofta ligga dylika lägenheter på ofri grund, köpt på viss tid eller
upplåten mot högt arrende, och innehafvas af personer, som lefva i mycket
små omständigheter och hafva svårt att förtjäna sitt lifsuppehälle.
En arbetare köper under sin krafts dagar några har jord på viss tid
eller får sådan på arrende, där han uppför åt sig en stuga. Så länge
han är arbetsför reder han sig och kan väl betala skatt till stat och kom¬
mun, men krafterna aftaga och han har svårt försörja sig och sin familj.
Hvarje skattekrona är då för honom svår att anskaffa.
Är nu en lägenhet taxerad till 500 kronor, så erlägges ej fastighets-
bevillning i enlighet med bevillningsförordningen § 4 mom. d, men^ är
den taxerad till blott några kronor öfver nämnda summa, så måste