10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.
N:o 114.
Af herr S. T. Palme, om skrifvelse till Kungl. Maj:t an¬
gående ordnande af utsökning sförhållandena med aj-
seende på kommunlån.
Enligt den senast offentliggjorda officiella statistiken öfver de svenska
kommunernas finanser meddelas här följande uppgifter beträffande:
A. Landtkommunerna.
Å r
|
Skuldtillväxt under året
|
Skulder vid
årets slut
|
Kronor
|
X
|
1897..................
|
2,574,737
|
10,4
|
27,245,739
|
1898..................
|
2,002,834
|
7,4
|
29,248,573
|
1899..................
|
2,112,189
|
7,2
|
31,360,762
|
1900..................
|
2,476,624
|
7,9
|
33,837,386
|
1901..................
|
3,445,643
|
10,2
|
37,283,029
|
1902..................
|
3,280,031
|
8,8
|
40,563,060
|
Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.
B. Stadskommunerna.
11
År
, *
|
Skuldtillväxt under året
|
Skulder vid
årets slut
|
Kronor
|
%
|
1897..................
|
3,087,888
|
1,9
|
166,960,508
|
1898..................
|
8,436,332
|
5,1
|
175,396,840
|
1899..................
|
19,851,415
|
11,3
|
195,248,255
|
1900..................
|
16,588,552
|
8,5
|
211,836,807
|
1901..................
|
24,409,696
|
11,5
|
236,246,503
|
1902..................
|
26,073,223
|
11,0
|
262,319,726
|
C. Rikets samtliga kommuner.
1
År
|
Skuldtillväxt under året
|
Skulder vid
årets slut
|
Kronor
|
X
|
1897..................
|
5,662,625
|
3,o
|
194,206,247
|
1898..................
|
10,439,166
|
5,4
|
204,645,413
|
1899..................
|
21,963,604
|
10,7
|
226,609,017
|
1900..................
|
19,065,176
|
8,4
|
245,674,193
|
1901..................
|
27,855,339
|
11,3
|
273,529,532
|
1902..................
|
29,353,254
|
10,7
|
302,882,786
|
Om mot dessa skulder uppställas kommunernas egande fastigheter,
däri sålunda icke inberäknade sådana fastigheter (och fonder), hvilka en¬
dast stå under förvaltning, men ej till disposition af kommunalmyndig¬
heter, finner man, att dessa vid 1902 års slut voro:
A. För landtkommunerna.
Folkskolehus...................................................................................... 45,594,059
Fattigvårdsangtalter......................................................................... 12,180,008
Transport 57,774,067
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.
Transport 57,774,067
Sockenstugor......................................................-........-........................ 1,235,140
Jordbruksfastigheter ........................................................................ 2,528,852
Andra fastigheter...................................................-...................... 2,515,498
Summa 64,053,557
B. För stads kommunerna.
Badhus och stadshus..........................—-..............-........................— 9,997,672
Hotell och gästgifvargårdar................................-........................- 2,820,847
Tull- och packhus ........................................................-.................. 2,953,233
Fattigvårdsanstalter..................A....................................................... 9,786,890
Sjukhus...............-...........-................................................-----............. 9,949,043
Läroverkshus.....................................................................................- 11,889,581
Folkskolehus—-..................................................................,............. 22,073,927
Gas- och elektricitetsverk............................................-..........-....... 38,381,612
Vattenledningar..............................................................--......... 33,491,613
Jordar och tomter samt andra fastigheter ................................. 113,149,473
Summa 254,493,891
Medtagas äfven inventarier, finner man:
Fastigheter. Inventarier.
Landskommunerna................................. Er. 64,053,557 Kr. 5,953,466
Stadskommunerna ................................. » 254,493,891 » 22,213,701
Summa Kr. 318,547,448 Kr. 28,167,167
eller tillsammans kr. 346,714,615.
Af dessa siffersammanställningar framgår å ena sidan, att kommu¬
nernas lånerörelse är ganska betydande, och å andra sidan, att lånesum-
morna, som helhet betraktade, väl täckas af kommunernas tillgångar.
Visserligen är kommunernas egenskap af att utgöra en hvar en lef¬
vande organism, hvilken, med afseende på utgiftsbekof af olika slag, bär
uttaxeringsrätt hos invånarne, den förnämsta säkerheten för dem, som till
en kommun utlämna lån. Men det bör dock ligga en ganska väsentlig
Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.
13
säkerhet äfven i den omständigheten, att kommunernas skulder endast
uppgå till eu del af deras fasta tillgångar.
I detta afseende intaga landtkommunerna afgjordt eu mera", fördel¬
aktig ställning, i det att skulderna i förhållande till samtliga tillgångar
vid 1902 års slut utgjorde:
Emellertid får man icke fästa sig ensamt vid dylika medeltal, när
det gäller att undersöka de svenska kommunernas solvens. Man får natur¬
ligtvis för hvarje särskild kommun dels undersöka nyss nämnda förhål¬
lande, dels efterse, huru stor del af kommunens skuldsumma kommer per
fyrk. Detta vill med andra ord såga, att det gäller att undersöka ej
blott kommunens tillgångar, utan jämväl de skattdragandes förmåga att
bära en skuldbörda.
Ur hvilkendera synpunkt man undersöker förhållandet, torde såsom
slutsats framgå, att de svenska kommunerna, som helhet betraktade, äro
synnerligen solventa låntagare, hvarför ock kommunlån höra till de mest
eftersökta placeringsobjekt för penningplacerande verk och inrättningar.
Det har i detta afseende gått så långt, att det varit nästan ett
axiom, att en svensk kommun icke kan blifva insolvent, d. v. s. ur stånd
att fullgöra sina förbindelser.
Eu icke oväsentlig del i denna för kommunlån gynnsamma ställning
på lånemarknaden är den omständigheten, att kommunerna i allmänhet
med försiktighet och efter moget bepröfvande upptagit sina lån.
Därtill har nog också ganska mycket bidragit det stadgande i kom¬
munalförordningen, som visserligen medgifver en kommun att upptaga lån
på två år, men som för lån å tid därutöfver fordrar Konungens tillstånd.
Det heter i motiven till kommunallagarna, att »vissa på kommunens
framtid inverkande viktigare beslut böra, för att vinna bindande kraft,
underställas högre pröfning». I enlighet därmed heter det i 75 § i kungl.
förordningen om kommunalstyrelse på landet (resp. 74 § i kungl. förord¬
ningen om kommunalstyrelse i stad), att vederbörliga beslut »för att vinna
bindande kraft — — — skola underställas Ivungl. Maj:ts nådiga pröf¬
ning och fastställelse, då besluten angå:
b) upptagande af lån, ställdt på längre återbetalningstid än två år».
Emellertid hafva under senare år uppmärksamheten blifvit riktad på
för landtkommunerna
för stadskommunerna
a)
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.
vissa omständigheter, som kunna vara ägnade att i någon mån modifiera
det hittills allmänna och obetingade omdömet beträffande alla svenska
kommuners obestridliga solvens.
Den starka ekonomiska utveckling, som kännetecknat senare tider,
därvid i all synnerhet är att märka utvecklingen af järnvägsnätet, som
ställt stora kraf på kommunernas offervillighet, har, jämte åtskilliga andra
nyare tiders kommunala behof, varit förnämsta drifkraften till ökningen
af den kommunala skuldsättningen. Kommunernas uppgift under denna
vårt lands snabba och lyckliga ekonomiska utveckling har varit högst be¬
tydande. Men å andra sidan har öfverskattandet af egen kraft och af
ett företags betydelse för kommunen och dess inbyggare stundom förledt
eu eller annan kommun att alltför raskt beträda lånevägen, och vissa af
våra kommuner sucka nu under skuldbördor, som åstadkomma en bety¬
dande och betänklig höjning af kommunalskatterna.
En eller annan kommuns sätt att i alltför vidsträckt grad begagna
sig af lagens medgifvande att upptaga lån å högst två år, stundom för
att undvika de svårigheter, som kunna vara förknippade med låns upp¬
tagande å längre tid, har efter hand åstadkommit, att man inom intres¬
serade kretsar allvarligt börjat dryfta den eventualiteten, att en svensk
kommun skulle kunna blifva insolvent och i vanlig ordning nödgas inställa
sina betalningar. Och man har börjat anse, att detta spörsmål, teoretiskt-
juridiskt utan tvifvel af största intresse, äfven praktiskt kan vara af vikt.
Andra mindre betydelsefulla förhållanden att här förbigå, har under
sist förflutna höst uppmärksamheten inom intresserade kretsar i hög grad
varit riktade på ett fall, som, om det i tidningarna riktigt refererats,
tydligt visar, hvilka faror kunna uppstå å ena sidan för ett samhälle, å
andra sidan för långifvare.
En köping i Kalmar län beslöt å kommunalstämma den 25 februari
1898 att i bolag för anläggande af en järnväg teckna aktier för 200,000
kronor. För gäldande af aktieteckningen beslöt köpingen den 16 augusti
samma år upptaga ett lån å berörda belopp att amorteras på 40 år.
Då fastställelse å sistnämnda beslut söktes, anförde Konungens be¬
fallningshafvande i Kalmar län, att det syntes högst tvifvelaktigt, huru¬
vida köpingen, tyngd af en så ansenlig skuldbörda redan för järnvägens
åstadkommande, skulle mäkta tillgodogöra sig de motsedda fördelarna,
hvilkas förverkligande förutsatte betydande utgifter till förbättrad hamn
m. m. Den kapitalskuld, som genom bifall till ansökningen vore att
emotse, skulle komma att motsvara ungefär 100 kronor per bevillnings-
15
Motioner i Andra Kammaren, N:o 114.
krona. Ensamt för järnvägslån skulle de skattskyldige få vidkännas en
ökad beskattning, som sex gånger motsvarade bevillningen, hvadan, oaf-
sedt utgifter, som vore att förvänta, kommunalskatten komme att uppgå
till mer än 8 1/‘i gånger bevillningen.
Ivungl. Maj:t, som inhämtade, att köpingen i januari 1899 beslutat,
att aktieteckningen i järnvägsföretaget skulle ökas till 300,000 kronor,
medgaf i resolutionen den 10 november 1899, med afseende å Konungens
befallningshafvandes anförande och hvad i öfrigt i ärendet förekommit, att
köpingen finge för ofvan angifna ändamål upptaga ett 40-årigt amorte¬
ringslån å 130,000 kronor.
ii. kommunalstämma den 30 oktober 1901 beslöt köpingen att för
slutinbetalning af de af köpingen i järnvägen tecknade aktierna upptaga ett
ytterligare amorteringslån på 40 år å 70,000 kronor, och medgaf, sedan Ko¬
nungens befallningshafvande i afgifvet utlåtande förklarat sig icke hafva
något att erinra mot bifall till denna ansökan, Ivungl. Maj:t genom reso¬
lution den oO maj 1902, att köpingen finge för sistnämnda ändamål upp¬
taga ytterligare ett amorteringslån å 70,000 kronor.
Enligt tidningsnotiser har emellertid, sedan de i järnvägsföretaget
tecknade aktier för ytterligare 100,000 kronor blifvit genom anlitande af
köpingens besparade tillgångar inbetalade, köpingen, då järnvägen kräfde
ännu mera medel, a extra stämma i mars 1903 beslutit ikläda sig borgen
under 40 år för 300,000 kronor af ett lån, som järnvägsbolaget ämnade
upptaga, samt att under afvaktan på fastställelse å sistnämnda beslut
teckna borgen för ett tillfälligt förskottslån åt bolaget på ett års betal¬
ningstid å 100,000 kronor. Utan att Ivungl. Maj:ts fastställelse om bor¬
gen för 300,000 kronor erhållits, tecknade emellertid för köpingen ett par
personer borgen för dels ofvannämnda 100,000 kronor, dels ytterligare lån
å tillhopa 175,000 kronor, hvilken åtgärd sedermera af kommunalstämman
den 31 mars 1904 godkändes.
Därefter, den 11 juli 1904, beslöt köpingen än vidare ingå borgen
såsom för egen skuld för dels ett 40-årigt obligationslån åt järnvägsbola¬
get å 650,000 kronor, dels ock ett kreditivlån åt bolaget å 175,000 kronor.
Köpingen, hvars hela bevillning lär uppgå till endast ungefär 3,000
kronor, hade sålunda iklädt sig ansvar för en summa af inemot 1 V2 mil¬
lion kronors kapital, alltså för betydligt mera än hela taxeringsvärdet å
fast egendom inom köpingen.
Besluten af den 31 mars 1904 och den 11 juli 1904 lära emellertid
nu vara genom besvär dragna under Kungl. Maj:ts pröfning.
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o Hd.
Jag liar med det jag nu haft äran anföra icke velat uttala, att den
ifrågavarande kommunen enligt mitt förmenande skall komma att nödgas in¬
ställa sina betalningar och sålunda blifva utsatt för exekutiva åtgärder af
sina fordringsägare. Tvärtom hyser jag den lifligaste förhoppning, att den
bana, för hvilkens byggande de ifrågavarande lånen upptagits, skall visa
sig rentabel, och sålunda den risk, som kommunen ildädt sig, blifva täckt.
Men hela denna sak är dock af natur att ådagalägga, hurusom det inga¬
lunda ligger utom möjlighetens område, att en svensk kommun dock kan
tänkas blifva insolvent, trots den garanti, som måste anses ligga i kom¬
munallagarnas bestämmelser om Ivungl. Maj:ts medgifvande för längre lån
än två-åriga.
Då sålunda en dylik eventualitet icke blott teoretiskt kan tänkas, utan
jämväl praktiskt inträffa, så gäller det att eftersinna, om allt med afse¬
ende på lagstadganden är så ordnadt, att icke blott tillbörlig säkerhet
för långifvarne förefinnes, utan jämväl att medlemmar af eu kommun icke
mot sitt bestridande indragas i förhållanden, hvilka kunna blifva fullstän¬
digt ödesdigra för dess ekonomi.
Enligt mitt förmenande lida de nuvarande bestämmelserna af två
brister:
l:o) Tillräckligt tydliga stadganden saknas med afseende på det till¬
vägagångssätt, som eu långifvare har att använda för att af en kommun,
som tredskar eller icke är i stånd att fullgöra sin betalningsskyldighet,
utfå sitt.
2:o) Ingen olikhet med afseende på förmånsrätt finnes beträffande de
olika lån, som en kommun efter hand upptager.
I förstnämnda afseende gäller, så långt den med hänsyn till eu kom¬
mun förmår, utsökningslagen af den 10 augusti 1877. Emellertid finnas
i denna lag åtskilliga stadganden, som icke lämpligen synas kunna använ¬
das, då gäldenären är en kommun, likasom ock det måste anses ganska
tvistigt, hvilka af en kommuns tillhörigheter må kunna utmätas samt i
hvilken ordning olika, kommuner tillhöriga värdeobjekt må kunna tagas
i mät.
Då vissa af kommunens tillhörigheter äro af natur, att kommunen för
utförandet af lagstadgade funktioner ovillkorligen behöfver dem, och å andra
sidan en kommuns hufvudsakligaste ekonomiska bärkraft måste anses ligga
i den kommunala uttaxeringsrätten och icke i fastigheter eller inventarier,
så kan det ifrågasättas, huruvida icke sistberörda värdeföremål, där de äro
af sådan natur, som jag nyss nämnt, borde vara undandragna utmätning.
Motioner i Andra Kammaren, Ko 114.
17
Men å andra sidan finnes ingenting i lag stadgadt, sona tvingar en
kommun att för en förfallen gälds täckande verkställa utdebitering. Vis¬
serligen lieter det i 5 § af kommunallagarna, att »till bestridande af de
utgifter, som .... erfordras, äro, efter därom i laga ordning fattadt beslut,
kommunens medlemmar underkastade beskattning . . . .» Men för uttaxe¬
ringens verkställande erfordras i laga ordning af kommunalstämman fat¬
tadt beslut, och innan sådant beslut kan fås till stånd, kan mycket dröjs¬
mål och stort obehag för långifvaren kornmal åstad.
Jag vill icke tillåta mig att närmare ingå på detta spörsmål, men
tror mig med hvad jag haft äran anföra hafva ådagalagt, att vissa lag-
stadganden äro af nöden för att trygga den exekutiva proceduren. Och
dessa lagstadganden böra under lugna och normala förhållanden genom¬
föras, på det att, när omständigheterna sådant påkalla, sagda procedur
skall vara fullt ordnad och bestämd.
Den andra af mig framhållna omständigheten var frågan om viss för¬
månsrätt för en kommuns olika, efter hand upptagna lån.
Då alla af en kommun upptagna lån för närvarande hafva samma
inbördes rätt gentemot gäldenären, måste, i samma män dels erfarenheten
visar, att en kommun kan komma i penningtrångmål, dels eftertanken
måste gifva vid handen, att i vidrigt fall dessa trångmål kunna tänkas
utvecklade till verklig insolvens, hos penningförvaltande verk och inrätt¬
ningar uppstå en viss betänksamhet med afseende på kommunlån. En
kassa, som med en dittills skuldfri kommun på billiga villkor afslutar ett
40-årigt amorteringslån, kan efter några år, om t. ex. kommunen under
tiden kastat sig in i halsbrytande järn vägsplaner, se sig försatt i det läget
att få sin fordran likställd med ett större eller mindre antal andra ford¬
ringar. Kommunen, som, när det första lånet togs, hade en synnerligen
god finansiell situation, är kanske nu försatt i ett högst äfventyrligt läge.
Att beträffande kommunlån införa något slags inteckningsprocedur
af samma natur som den, hvilken ger reverser, intecknade i fast egendom,
deras inbördes förmånsrätt, torde vara mindre lämpligt. Särskild! skulle
ett dylikt förfarande åstadkomma svårigheter vid de konverteringar och
andra ändringar, som ofta förekomma beträffande kommunlån.
Eu sådan procedur synes mig icke heller erforderlig. Jag föreställer
mig nämligen, att om en sådan bestämmelse i lag infördes, att sådana
kommnnlån, som efter Kungl. Maj:ts pröfning och stadfästelse, jämlikt 78
[resp. 74) § af förordningen om kommunalstyrelse på landet (resp. i
Bill. till Bikscl. Prof. 1905. 1 Sami. ,2 Afä. 2 Band. 30 Höft.
18
Motioner i'Andra Kammaren, Nio 114.
stad), upptogos, skulle löpa med förmånsrätt framför andra lån, så borde
ett tillfredsställande ordnande af denna sak vara funnet.
Kung!. Maj.t ingår, som bekant, efter Konungens befallningsbafvandes
hörande, i en realpröfning af eu lånesökande kommuns ekonomiska bär¬
kraft. De lån, som med Kungl. Maj:ts begifvande upptagas, böra sålunda
ur långifvarens synpunkt kunna betraktas såsom synnerligen säkra.
Hvad andra lån beträffar, må det komma an på eu hvar långifvares
eget bepröfvande att skydda sig mot eventualiteter, som kunna inträffa.
Visserligen skulle den senare kategorien lån, om en sådan prioritets -
anordning infördes, blifva till sin rätt sämre än de förra, men sådana
korta kommunlån betinga redan nu en högre räntesats än de andra, och dessa
i sin ordning skulle gifvetvis genom dem gifven förmånsrätt blifva ännu
mera begärliga, d. v. s. om möjligt ännu mera lågprocentiga än för när¬
varande. Åtgärden skulle sålunda vara både i långifvarens och låntaga¬
rens välförstådda intresse.
Med anledning af hvad jag nu haft äran anföra, tillåter jag mig
hemställa,
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t ville
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta uppgöra och
Riksdagen förelägga förslag till sådana lagbestämmelser,
att dels utsökningsförhållandena med afseende på kom¬
munlån på ett tillfredsställande sätt ordnas, dels så¬
dana kommunlån, som afslutas efter medgifvande af
Kungl. Maj:t, få förmånsrätt framför sådana lån, som
afslutas utan sådant medgifvande.
Stockholm den 28 januari 1905.
Sven Palme.