Motioner i Andra Kammaren, N:o 108.
11
N:o 108.
A1‘ herr S. Nordström i Höglimda, om exporttull å järnmalm.
Vårt land är i besittning’ af stora naturliga rikedomar, som, rätt
tillvaratagna, borde kunna framkalla en storartad utveckling af svensk
industri. Våra malmfält, våra skogar, våra torfmossar, våra talrika
vattenfall innesluta uti sig källor till rikedom och nationell utvecklings¬
möjlighet, sådan som många andra länder icke kunna uppvisa. Vårt
folk kan mäta sig med hvilken annan nation som helst beträffande
intelligens och praktisk duglighet, blott dess anlag och goda egenskaper
blifva rätt använda, handledda och understödda. Men för att närings¬
fliten, yrkesskickligheten och industrien skola kunna vinna någon utveck¬
ling och uppblomstring, så fordras oundgängligen en sådan lagstiftning,
som uppmuntrar, stöder och befrämjar desamma. Hvad en sådan lag¬
stiftning kan uträtta därutinnan, äga vi de mest i ögonen fallande
exempel på särskildt från Tyskland och Nordamerika, hvilka länders
industri och näringar under de sistförflutna årtiondena tagit ett förut icke
anadt uppsving just till följd af dessa länders lagstiftning på det
ekonomiska området.
Äfven vår modernäring, jordbruket, är i högsta måtto beroende
af en så beskaffad lagstiftning, ty endast på detta sätt kunna jordbrukets
kikare vinna en pålitlig och lönande afsättning för sina alster inom
vårt eget land, oberoende af utlandets prohibitiva och nyckfulla åtgärder
därutinnan och häraf följande vanskliga konjunkturer på världsmark¬
naden. Vi äga allt fortfarande miljoner tunnland den yppersta jord,
som ännu väntar på odlarens hand och som kunde föda en flera gånger
talrikare befolkning. Det är hög tid att en systemförändring införes,
i stället för att, såsom nu, likgiltigt afhända oss våra bästa och dugligaste
arbetskrafter och vårt värdefullaste råmaterial för att i stället importera
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 108.
förädlade produkter af detta samma råmaterial, som i afsevärd grad på
utländsk botten åstadkommes genom arbetare födda och fostrade inom
vårt eget land. Det är alldeles nödvändigt, för så vidt vi icke skola
duka under i den ojämna striden, att lagstiftningen ändras därhän, att
vi inom vårt eget land kunna gifva lönande sysselsättning åt landets
barn och i synnerhet åt dess hittilldags laglydiga landsortsbefolkning;
att vi behålla våra värdefullaste råmaterialier för egen förädling och
uppdrifva våra näringar och vår industri till framalstring af förädlade
produkter såväl för landets eget behof som för världsmarknaden.
Särskildt bör den lagstiftning kontramanderas, som after att gynna
utländskt kapital och enskild vinningslystnad till skada för den inhemska
företagsamheten och produktionen. Genom den enormt stegrade järn¬
konsumtionen på världsmarknaden har tillgången på användbar järn¬
malm i högst betänklig grad aftagit och efterfrågan i samma mån
stegrats. Det är därför, enligt mitt förmenande, i högsta grad lätt¬
sinnigt att utan vidare afhända oss dessa naturrikedomar. Genom
anläggningen af Luleå—Gellivare—Ofotenbanan bär vårt lands rikedom
på järnmalm blifvit tillgänglig för utländska järnverksägare, som, till
följd al ett kapitalstarkt bolag, hvars uppgift synes vara att i vid¬
sträcktaste omfattning tillhandahålla utlandets järntillverkare svensk
järnmalm, nu exploatera dessa våra naturrikedomar i eu utsträckning
och' på ett sätt, som hotar vårt eget lands järnindustri med fullständig
undergång. Detta sakförhållande är så mycket mera beklagligt, som
järnm alm tillgången, ehuru riklig, likväl ingalunda är outtömlig och den
dag kan beräknas, då malmtillgångarne skola vara tömda till obotlig-
skada för vårt lands framtid, dess existens och utvecklingsmöjlighet
såväl i det ena som i det andra afseendet. Då vi inför våra barn och
efterkommande äro ansvariga för att landets resurser icke missbrukas
eller vanvårdas; då vår egen järnindustri genom nu gällande aftal och
fraktbestämmelser in. in. faktiskt befinner sig uti ett ogynnsammare läge
beträffande åtkomsten af nödigt råmaterial än åtskilliga utländska järn¬
verk, hvilka senare dessutom äro i besittning af ett ojämförligt större
rörelsekapital, så bör det vara lagstiftarens oafvisliga plikt att, i hvad
på honom ankommer, afhjälpa dessa missförhållanden.
Då statens finanser, till följd af den nya härorganisationen, befinna
sig i en mycket vansklig belägenhet; då för hvarje år som går allt
större kraf ställas på statskassan; då nya inkomstkällor för staten
svårligen kunna beredas utan ett omsorgsfullt och klokt tillvaratagande
af landets naturliga hjälpkällor; då det icke kan vara förenligt med eu
sund finanspolitik att gynna utländska kapitalister och utländska affärs-
13
Motioner i Andra Kammaren, N:o 108.
företag på den svenska industriens bekostnad; då det tvärtom bör vara
lagstiftningen angeläget att i möjligaste måtto gynna och understödja
svensk företagsamhet; då det icke kan lida det allra ringaste tvifvel
därom, att en lämplig exporttull på järnmalm skulle vara gagnelig
för den svenska järnindustrien och indirekt jämväl för alla andra svenska
näringar; då den svenska järnindustrien för närvarande befinner sig uti
en så vansklig belägenhet, att den behöfver allt det understöd från
statsmakternas sida som är möjligt, så bär jag svårt att tänka mig
något lämpligare sätt att öka statsverkets inkomster än medelst eu väl
afpassad exporttull på järnmalm.
På grund af alla dessa skäl hemställer jag,
att Riksdagen behagade från och med näst¬
kommande år åsätta en exporttull å järnmalm med
1 krona per ton om 1,000 kilogram.
Om remiss till bevillningsutskottet anhålles.
Stockholm den 27 januari 1905.
Sten Nordström.
I motionens syfte instämma:
C. J. Berggren, Carl Jansson. G. M. Sandin. B. Zimdahl,
Oscar N. Olsson. J. A. Jonsson. C. A. Danielsson,
Bih, till Rihsd. Prof. 1905. 1 Sami. 2 Afd, 2 Band. 29 Höft.
'3