Motioner i Andra Kammaren, N:o 106.
5
N:o 106.
Af herr P. Zimdahl, om skrifvelse till Kungl. Maj:t rörande
revision af förordningen angående åtgärder till före¬
kommande af öfverdrifven afverkning å ungskog inom
Västerlottens och Norrlottens län.
Kungl. Maj:ts förordning af den 24 juli 1903, angående åtgärder
till förekommande af öfverdrifven afverkning å ungskog inom Väster¬
bottens och Norrbottens län, har, att döma af den opinion, som gjort
sig gällande inom en stor del af Västerbotten, väckt ett missnöje, som
kan sägas gränsa till bitterhet. Detta missnöje har riktats dels emot
lagens innehåll och dels mot det sätt, hvarpå lagen inom berörde trakt
i allmänhet tillämpats.
Bonden, som af ålder varit van att okvaldt nyttja och råda öfver
sin egendom, har ansett sig genom berörda förordning ha blifvit försatt
under ett förmynderskap, som han dels icke kan tåla och som dels icke
anses tjäna till någon afsevärd nytta i och för skogens framtida bestånd.
Kändt är ock, att bönderna, mindre bemedlade som de i de flesta fall
äro, måste, för. att kunna nödtorftigt försörja sig och de sina, känna
sig hänvisade till att årligen till export försälja någon del af den på
deras hemmansomraden befintliga skogen, hvilken dock, på grund af
den ifrågavarande lagen, måste af vederbörande skogstjänstemän vara
behörigen utstämplad. Kostnaderna härför måste betalas, innan skogen
afverkas, och då därtill saknas nödiga medel, händer det ej sällan, att
afverkning sker utan att utstämpling skett af vederbörande skogstjänste-
6
Motioner i Andra Kammaren N:o 106.
försörjning af sina familjer mot sin vilja begå brott mot den gällande
skogslagen, sådan den tillämpas.
Följden häraf blir helt naturligt, att på sådant sätt afverkadt virke
tages i beslag vid sågar och andra upplagsplatser med däraf följande
rättegångar och trakasserier. Någon ordentlig gallring af skogen anses
ej heller i allmänhet kunna äga rum af det enkla skälet nämligen, att
en stor del hemmansägare sakna medel till bekostande af en sådan, och
säkert är, att denna kostnad skulle mången gång belöpa sig till minst
hälften af det värde, skogen, stående på rot, anses hafva. För öfrigt
ske stämplingarne under stor brådska och på ett så litet område som
möjligt, och gallringen blir därefter. Till följd af de förluster, som på
detta sätt drabbar mången hemmansägare och skogsinnehafvare, uppstår
ej sällan icke blott missnöje, för att ej säga hat och bitterhet, mot
öfverhet, utan äfven modlöshet, hvilken gör, att många bland den själf-
ägande bondeklassen anse icke annat återstå, än att sälja sina skogar
till bolag eller andra exportörer, detta till allt annat än fromma för
jordbruket och eu kommande generations existens.
Eu stor del af befolkningen inom Väster- och Norrbottens län
bär ock numera insett den absoluta nödvändigheten att hushålla med
och, så vidt möjligt är, spara på sina skogar, helst som de allt mer
och mer börjat på ett mera effektivt sätt ägna sig åt jordbruket. Till
hjälpkälla behöfva de i alla händelser få använda skogen utan den kon¬
troll, som nu tillämpas.
Att nu gällande skogslag skulle helt och hållet upphäfvas utan att
någonting sättes i stället, torde emellertid icke böra rekommenderas.
Endast en ändring däraf är ock hvad som i allmänhet åstundan. I nu
sistberörda afseende har från sakkunniga håll och praktiskt erfarna män
blifvit framhållet såsom önskemål:
att all stämpling af jägmästare och dess betjäning af böndernas
skogar helt och hållet upphör;
att § 2 mom. 1 i ofvanbemälda skogslag ändras därhän, att såsom
undermåligt anses träd, som afverkadt ej håller 6 decimaltum i genom¬
skärning 1 Vs meter från storändän, barken oberäknad, men att ägare
af skog bär rättighet att till husbehof afverka äfven mindre dimen¬
sioner såsom honom godt synes och såsom varande förenligt med skogens
framtida bestånd;
att momentet 2 i samma § må erhålla sådan lydelse, att virke åt
trädets öfre del ej må hänföras till undermåligt virke och såsom sådant
tagas i beslag, där det tydligen visas eller ådagalägges, att detta virke
är taget af träd som ej är undermåligt;
Motioner i Andra Kammaren N:o 106.
7
att mom. 3 i samma § erhåller följande tydelse: sparre, som är
bilad, så att ursprungliga tjockleken af trädet ej kan utrönas, skall,
för att icke anses undermålig, hålla i omkrets vid 3 meters längd ifrån
storändan 45 centimeter eller % tum engelskt mått samt skarp kant
vid ofvan angifna längd;
att den skog, som enligt denna lag anses för undermålig och vid
laga skifte tillfaller olika hemmansägare, skall af dem inlösas mot det
pris, som af godemän bestämmes;
att enligt denna lag fullmålig skog skall få fritt disponeras och
till skeppning på in- och utrikes orter användas, då däremot den under¬
måliga skogen får användas endast till husbehof och till transport inom
Norr- och Västerbotten;
att rättigheten att taga i beslag virke, som befunnits undermåligt
och anses förbrutet, fortfarande må gälla såsom i §§ 5 och 6 i berörda
lag är stadgadt.
Fördelarne af här åsyftade ändringar i den nu gällande skogs¬
lagen ha ansetts blifva, bland annat, att de många och för en stor del
tryckande omkostnader, som nu drabba skogsägaren, försvinna, att de
minsta dimensioner, som nu utstämplas och afverkas, få kvarstå, samt
att ägaren af skog blir i tillfälle att så småningom afverka hvad som
kan lämna någon behållning äfvensom själf omhändertaga och gallra
sin skog utan förmynderskap och en alltför stor inskränkning af hans
dispositionsrätt öfver sin egendom.
Dessutom har det från vissa håll påpekats såsom önskvärdt, att
för åstadkommande af nödig kontroll i förevarande fall en nämnd till¬
sattes inom hvarje kommun, den där hade till uppgift att tillse och
öfvervaka, att ungskog, synnerligast furu, under vissa dimensioner icke
under några förhållanden finge afverkas, med undantag af hvad som
oundgängligen erfordras i och för hemmanets och gårdens underhåll
och vård.
Af det nu sagda torde tydligt nog framgå, att en förändring af
lagen i fråga är af behofvet påkallad, och såsom ytterligare bevis därpå
må till sist nämnas, att petitioner, undertecknade af långt mer än ett
tusental hemmansägare inom de olika socknarne i norra Västerbotten,
i dessa dagar inlämnas till Kungl. Maj:t, detta äfven i syfte att åväga¬
bringa en förändring af ifrågavarande skogslag.
Under sådant förhållande och med stöd af hvad nu blifvit anfördt
får jag alltså vördsamt föreslå,
att Riksdagen ville besluta en skrifvelse till
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 106.
Kungl. Magt med anhållan, det täcktes Kung!. Maj:t
låta utreda och för Riksdagen framlägga förslag an¬
gående förändrad lydelse af Kungl. Majrts nådiga för¬
ordning rörande afverkning å ungskog inom Väster-
och Norrbottens län af den 24 juli 1903.
Stockholm den 27 januari 1905.
P. Zimdahl.