18
Motioner i Andra Kammaren, K:o 103.
N:o 103.
Af friherre Gr. J. De Geer, om lönereglering för intendenterna
vid naturhistoriska riksmuseet och föreståndaren för statens
meteorologiska centralanstalt m. m.
I Riksdagens skrifvelse af den 19 maj 1875 uttalas den åsikten, att
intendenterna vid naturhistoriska riksmuseet i afseende på sina löner borde
vara likställda med universitetens professorer. Som dessa senare numera
genom 1902 års Riksdag fått sina löner reglerade, torde synnerligen goda
skäl förefinnas för att samma åtgärd äfven med hänsyn till de förra om¬
sider och så snart som möjligt måtte vidtagas.
Också har kungl. vetenskapsakademien i underdånig skrifvelse till
Kung! Maj:t af den 14 maj 1902 lämnat en utredning af frågan och för¬
ordat, att sagda intendenter beträffande aflöningsvillkor måtte jämnställas
med de ordinarie professorerna vid rikets universitet. Då detta emellertid
ännu ej skett, funno sig intendenterna föranledda att den 27 sistlidne sep¬
tember till Kung]. Maj:t ingå med nedan återgifna underdåniga ansökan i
berörda syfte.
Såsom framgår af nedan bifogade protokollsutdrag, har kungl. veten¬
skapsakademien, till hvilken denna ansökan af Kungl. Maj:t remitterades,
i sitt svar af den 12 sistlidne oktober betecknat densamma såsom synner¬
ligen behjärtansvärd och lämnat den sitt varma förord samt därjämte i
underdånighet hemställt om bifall till en här likaledes bifogad ansökan af
den 10 sistlidne oktober från föreståndaren för statens meteorologiska
centralanstalt, hvilken alltid varit fullt likställd med intendenterna vid
riksmuseet, att äfven ifrågakomma vid den sökta löneförbättringen.
De ofvan anförda handlingarna återgifvas här i afskrift:
Motioner i Andra Kammaren, N:o 103.
19
»Till Konungen.
i)en under de senare åren alltjämt fortgående stegringen af lefnäds-
kostnaderna liar i hela landet, dock särskildt i hufvudstaden med dess
höga hyror och ökade pris på lifsmedel på ett mycket kännbart sätt gjort
sig gällande. Att under sådana förhållanden lönerna för ett stort antal
ämbets- och tjänstemän icke längre äro tillräckliga har blifvit erkändt af
såväl Eders Kung!. Magt som af Riksdagen, som — för att åtminstone
temporärt lindra de svårigheter, som sålunda uppstått — under en följd
af år, i afvaktan på en definitiv lönereglering, beviljat de s. k. dyrtids-
ti lläggen. Vid några institutioner är emellertid löneregleringen redan nu
— delvis eller fullständigt — genomförd; vi vilja bär endast i underdånig¬
het därom erinra, att medan elementarlärarnes löner i samband med läro¬
verkens omorganisation blefvo definitivt bestämda under riksdagen 1904,
erhöllo de båda statsuniversitetens ordinarie professorer begärd löneförhöj¬
ning genom Riksdagens bifall till Eders Kung!. Maj:ts nådiga proposition
1902.
Redan länge har en löneförhöjning för intendenterna vid naturhisto¬
riska riksmuseum varit af behofvet synnerligen påkallad, och intendenterna
skulle därför långt före detta vändt sig med underdånig framställning om
löneförbättring till Eders Kungl. Maj:t, om icke den af kungl. vetenskaps¬
akademien i underdånig skrifvelse af den 14 maj 1902 lämnade utred¬
ningen och framställningen då väckt förhoppning därom, att frågan skulle
bringas till afgörande under närmaste framtid, utan vidare åtgärd från
intendenternas sida. Då så emellertid ännu icke skett, och då det för
dem, till trots för dyrtid stilläggen, blir allt svårare att reda sig med nu¬
varande löneförmåner, hvilka fastställdes 1876, våga vi härmed framlägga
vår sak inför Eders Kungl. Maj:t, fullt öfvertygade därom, att Eders Kungl.
Maj:t skall finna vår underdåniga hemställan om löneförhöjning med rätt¬
visa och billighet öfverensstämmande. Och vi våga så mycket mera hoppas,
att Eders Kungl. Maj:t, oberoende af andra löneregleringsfrågor, skall taga
vår underdåniga anhållan under ompröfning, som de löneförmåner, hvilka
torde anses böra tillkomma intendenterna vid naturhistoriska riksmuseum,
väl redan på förhand kunna sägas vara gifna, hvarför någon vidare ut¬
redning beträffande desamma sålunda icke torde vara af nöden.
Kungl. vetenskapsakademien, under hvars öfverinseende museet är
ställdt, har nämligen vid upprepade tillfällen betonat, att sagda löneför¬
måner enligt akademiens mening böra vara lika med dem, som äro gällande
för de ordinarie professorerna vid universiteten i Uppsala och Lund, och
samma uppfattning har äfven af Riksdagen blifvit uttalad.
20
Motioner i Andra Kammaren/ N:o 103.
T sin underdåniga skrifvelse af den 12 november 1873 yttrar sig så¬
lunda akademien: »Hvad akademien, när hon går att besätta en af dessa
befattningar, måste framförallt söka är: vetenskapliga insikter i det ämne,
som föreligger, förvärfvade under en oftast lång och nästan alltid lönlös
studietid, och tillika den vetenskapliga bildning, som yttrar sig i sådan
förmåga af sjelfständig forskning, som vunnit eller låter förvänta ett aktadt
namn.
»När akademien åt den hon därtill utsett anförtror vården om eu af¬
delning af museum, räknar hon på hans kunskaper att kunna så riktigt
som möjligt bestämma och ordna så mycket af de efter hand allt talrikare
föremålen han möjligen kan medhinna, på hans sinne för det vetenskapliga
och därjämte i det yttre värdiga i deras uppställning, på hans omdöme
däri, att museets tillväxt, såvidt på honom beror, sker med sådant urval,
som föreskrifves af vetenskapens utveckling; och hon förlitar sig på, att
äfven den tilltagande mängden af föremål, som utgöra förråden, åt fram¬
tiden bevaras i godt skick och med en vaksamhet, hvilken vid flera af
museets afdelningar fordrar ett icke ringa mekaniskt arbete. Akademien
tillförsel’ sig, att intendenten skall åt vetenskapen tillgodogöra eu del af
det omfattande material, han har under händer, medan å en annan sida
vetenskapens idkare, i synnerhet de yngre, af honom med skäl förvänta
ledning vid deras arbeten, för hvilka han äger att på sitt ansvar förelägga
dem behöfligt material. Det tillhör honom dessutom att äga den skicklig¬
heten att i en för en bildad allmänhet lämpad stil framställa vetenskapens
resultat, och sådana insikter i vissa delar af den allmänna ekonomien, som
påkallas, när akademien på Eders Kungl. Maj:ts befallning eller på anmodan
af ämbetsverken har att därom afgifva sin mening. En hvar, som erinrar
sig riksmusei omfattning ett par årtionden tillbaka, och den långa raden
af svenska vetenskapliga expeditioner, hvilkas frukter det emottaga, som
iakttager vetenskaplighetens äfven inom vårt land tilltagande spridning
och lifaktighet, forskningens alltjämt stigande anspråk och alla angelägen¬
heters höjda fordringar, finner också, att de åligganden, som akademien
tillåtit sig här antyda, nu äro andra än de förr varit.
»När akademien uppdragit denna teckning af de tjänster, om hvilka
här är fråga, har det skett allenast i syfte att antyda den art af befatt¬
ningar, med hvilka de synas akademien närmast jämförliga. Det är
enligt akademiens förmenande, vid sidan af professorstjänsterna vid rikets
universiteter de med skäl kunna ställas. Det är sant, att föreläsningar
och examina under en god del af året taga universitetslärarnes tid och
krafter i anspråk och att vissa af dem tillika hafva samlingar eller andra
institutioner att vårda. Men akademien vågar anse, att dessa åligganden
Motioner i Andra Kammaren, N:o 103.
21
uppvägas af de ständigt fortfarande, som tillhöra ett stort, oupphörligt
växande museum. Med universitetens professorstjänster, och i synnerhet
dem, som hafva till ämne naturhistoriens olika grenar, hvilkas beröring
med statslifvet är så ringa, hafva ock intendenternas tjänster den likhet,
att någon befordran till högre, bättre lönade ämbeten på deras bana
knappast står att finna, och det med allt ringare sannolikhet, i samma
mån tjänstens innehafvare af en starkare kallelse är fästad vid sin veten¬
skap. Men däremot torde, just med afseende på den fråga, som här före¬
ligger, någon skiljaktighet kunna skönjas däri, att musei intendenter, bo¬
satta i hufvudstaden, hafva att möta högre lefnadskostnader, hvilka äfven
därigenom efter hand förhöjas, att mångfaldigade kommunikationer och
det stigande anseende, som museum förvärfvar, från främmande land till¬
föra dem med hvarje år talrikare vetenskapliga gäster.»
Samma uppfattning om intendenternas likställighet med universitets-
professorerna betonas ytterligare i akademiens underdåniga skrifvelse af
den 10 november 1875, i hvilken akademien i underdånighet föreslår, att
intendenternas löner måtte bestämmas till samma belopp och enligt ena¬
handa grunder, som äro eller komma att blifva gällande för universitets-
professorernas löner, och i sin underdåniga skrifvelse af den 14 maj 1902
hemställer akademien likaledes, att intendenterna måtte erhålla »samma
löne- och pensionsförmåner, som vid 1902 års riksdag beviljats de ordinarie
professorerna vid universiteten i Uppsala och Lund .
Riksdagen har å sin sida i sin underdåniga skrifvelse af den 19 maj
1875 angående regleringen af riksstatens åttonde hufvudtitel äfven gjort
anmälan därom, att den, i sammanhang med frågan om dyrtidstillägg,
hade till behandling förehaft ett inom Riksdagen väckt förslag, att lönerna
för riksmuseets intendenter måtte höjas till lika belopp med dem, som
Lomme att bestämmas för universitetens professorer, och uttalade Riksdagen
därvid den åsikten, att ifrågavarande tjänstemän onekligen borde vara lik¬
ställda. Vi våga i underdånighet uttrycka vår förhoppning, att denna
uppfattning äfven delas af Eders Kung], Maj:t.
Under de mer än 30 år, som förflutit sedan akademiens ofvan citerade
utlåtande af 1873 afgafs, har vetenskapens och riksmuseets utveckling fort¬
skridit ännu hastigare än man då kunnat ana, hvarför de kraf, som ställas
på intendenterna, blifvit i samma män större, liksom det ej må förbigås,
att deras tid numera i vida högre grad ä n förr tages i anspråk för be¬
svarande af till kungl. vetenskapsakademien inkomna nådiga remisser eller
för andra vetenskapliga uppdrag och utredningar, för hvilka de i regel
icke erhålla någon som helst ersättning.
Det torde i själfva verket vara få lefnadsbanor, som erbjuda sämre
22
Motioner i Andra Kammaren, N:o 103.
till tall eu till biförtjänst än den vetenskapliga med naturalhistoria till före¬
mål, om ock sådana icke helt och. hållet saknas. Det litterära, populärt
vetenskapliga arbetet på ifrågavarande område i ett land med så ringa
folkmängd som vårt lämnar i de flesta fall eu så obetydlig ekonomisk
behållning, att den sällan torde motsvara den på arbetet nedlagda mödan.
Och det torde dessutom ligga i statens eget intresse, att afsedda tjänste¬
mäns löner äro så pass förmånliga, att de icke nödgas att söka eu dylik
biförtjänst, utan odeladt kunna ägna sig åt sitt kall och därigenom åstad¬
komma största möjliga arbetsprodukt, liksom de själfva för visso intet
högre önska.
När kungl. vetenskapsakademien i sina anförda underdåniga skrivelser
hemställer, att intendenterna vid naturhistoriska riksmuseet med hänsyn
till löneförmånerna borde likställas med de ordinarie professorerna vid
universiteten och därvid föreslår samma löner som för dessa, är visserligen
likställigheten strängt taget icke uppnådd, enär ju lefnadskostnaderna i
hufvudstaden äro afsevärdt dyrare än i landsortsstäderna. Då det emeller¬
tid är möjligt, att detta i framtiden kommer att ändras, hafva vi ej ansett
oss böra taga hänsyn därtill, utan instämma för vår del i akademiens
underdåniga förslag.
I fråga om aflöning för intendenten för naturhistoriska riksmuseets
afdelning för arkegoniater och fossila växter, utgår denna för närvarande
från tionde hufvudtiteln, men då Riksdagen 1884, i enlighet med Eders
Kungl. Maj:ts nådiga proposition och kungl. vetenskapsakademiens under¬
dåniga skrifvelse!' af den lo september 1882 och den 12 september 1883,
vid beviljande af eu personlig lön för professor A. G. Nålborst beslöt, att
densamma skulle af honom uppbäras med enahanda belopp, som utgår till
riksmuseets öfriga intendenter, anse vi det själfklart, att så fortfarande bör
äga ruin, hvarför vi i underdånighet anhålla, att samma löne- och pensions¬
förmåner, som ifrågasatts för dessa intendenter, äfven må komma professor
A. G. Nålborst till del.
På grund af hvad ofvan blifvit anfördt få vi följaktligen, i full öfver¬
ensstämmelse med kungl. vetenskapsakademiens underdåniga hemställan af
den 14 maj 1902, i underdånighet anhålla, att Eders Maj:t i nådig pro¬
position till stundande Riksdag ville hemställa,
att intendenternas vid naturhistoriska riksmuseet löne- och pensions¬
förmåner måtte blifva lika med dem, som vid 1902 års riksdag beviljades
för de ordinarie professorerna vid rikets universitet, eller 6,000 kronor
med ett ålderstillägg å lönen af 500 kronor efter fem års väl vitsordad
tjänstgöring och med ett andra dylikt tillägg af 500 kronor efter ytter¬
ligare fem års sådan tjänstgöring, hvarvid 2,000 kronor af aflöningen skulle
28
Motioner i Andra Kammaren, K:<> 103.
utgöra tjänstgöringspenningar och återstoden skulle anses såsom lön med
rätt för nuvarande tjänsteinnehafvare att tillgodoräkna sig den tjänstgöring
såsom intendent, hvilken infallit före dessa bestämmelsers trädande i til¬
lämpning; samt
att samma Inne- och pensionsförmåner äfven måtte tillerkännas pro¬
fessor A. G. Nålborst, hvars lön är personlig och för närvarande utgår
från tionde hufvudtiteln.
Stockholm den 27 september 1904.
Underdånigst
A. G. Nathorst. Hj. Théel.
G. Holm. Hj. Sjögren. Y. Sjöstedt.
Hj. Stolpe, Einar Lönnberg.
genom A. G. Nathorst
enligt fullmakt.
Till kung! vetenskapsakademien.
Som jag blifvit upplyst därom, att intendenterna vid naturhistoriska
riksmuseum hos Ivungl. Maj:t i underdånighet anhållit att i afseende på
löneförhållandena blifva likställda med professorerna vid rikets universitet
och komma i åtnjutande af samma löneförmåner, som af Riksdagen 1902
tillerkänts dessa, samt att deras underdåniga skrifvelse i ämnet remitterats
till kungl. vetenskapsakademien för yttrandes afgifvande, tillåter jag mig
härmed i egenskap af innehafvare af föreståndarebefattningen för statens
meteorologiska centralanstalt vördsamt hemställa, att kungl. akademien vid
afgifvandet af dess underdåniga svar å nämnda remiss och under förut¬
sättning, att intendenternas anhållan af kungl. akademien tillstyrkes, ville
framhålla, att föreståndaren för statens meteorologiska centralanstalt, som
är fullt likställd med intendenterna för naturhistoriska riksmuseum, äfven
måtte ifrågakomma vid den ifrågasatta löneförbättringen.
Stockholm den 10 oktober 1904.
H. E. Hatnberg.
24
Motioner i Andra Kammaren, N:o 103.
Utdrag ur Jcungl. vetenskapsakademiens underdåniga skrifvelse af
den 12 oktober 1904 såsom svar på Kungl. Maj:ts remiss
angående intendenternas vid naturhistoriska riksmuseet
underdåniga anhållan om löneförhöjning.
Då akademien redan flere gånger och senast i sin underdåniga skrif¬
velse af den 14 maj 1902 uttalat såsom sin åsikt, att det naturhistoriska
riksmuseets intendenter böra med afseende på aflöningsvillkor jämnställas
med de ordinarie professorerna vid våra universitet och då dessa pro¬
fessorer redan erhållit äskad löneförbättring, finner akademien den af
riksmuseets intendenter gjorda framställningen synnerligen behjärtansvärd
och anhåller att lifligt få förorda densamma.
Med åberopande af bifogade skrifvelse från föreståndaren för den
meteorologiska centralanstalten vill akademien därjämte i underdånighet
hemställa, att denna anstalts föreståndare, som från första början varit
jämnställd med riksmuseets intendenter och åtnjutit samma löne- och pen¬
sionsförmåner som dessa, äfven måtte inbegripas i den nådiga proposition
om löneförbättring för riksmuseets intendenter, som kan komma att för
nästinstundande Riksdag framläggas.»
Som i innevarande års statsverksproposition frågan icke blifvit upp¬
tagen, men den dels ej utan verklig olägenhet längre kan uppskjutas, dels
synes vara så begränsad och genom sin föregående behandling så tillfreds¬
ställande utredd, att den äfven på förslag af en enskild motionär samt
utan afvaktan på den allmänna löneregleringen af Riksdagen bör kunna
afgöras, har jag såsom ledamot af kungl. vetenskapsakademien ansett mig
höra framlägga densamma inför Riksdagen.
För den, som haft tillfälle att närmare följa verksamheten vid akade¬
mien och som lärt känna de omfattande och viktiga åligganden, hvilka
tillkomma intendenterna vid riksmuseum och föreståndaren för den meteo¬
rologiska centralanstalten, ä,r det nämligen uppenbart, att deras aflöningar
sedan lång tid varit alldeles otillräckliga.
Härvid må särskildt erinras dels därom, att det är inemot 30 åi’,
sedan ifrågavarande lönebelopp fastställdes, och att sedan dess ej blott
Motioner i Andra Kammaren, N:o 103. 25
samlingarna och museiarbetet i hög grad blifvit ökade, utan också lefnads-
kostnaderna särskildt inom hufvudstaden högst betydligt tillvuxit.
Vidare har under denna tid antalet från Kungl. Maj:t och ämbets¬
verken till akademien remitterade ärenden alltmera ökats, och det ofta
både maktpåliggande och tidsödande arbetet med hithörande utredningar
och utlåtanden, för hvilka särskild ersättning ej plägar ifrågasättas, har
gifvetvis i stor utsträckning öfverlåtits åt intendenterna.
Obestridligen är det därför af stor vikt, att dessa möjligast ostörda
af ekonomiska bekymmer och svårigheter vederbörligen kunna ägna hela
sin arbetskraft åt de viktiga uppgifter, som kräfvas af deras tjänst, och ej
tvingas att offra mycket af sin tid på sträfvanden att förskaffa sig bi¬
förtjänster.
För att till dessa framskjutna vetenskapliga befattningar kunna erhålla
fullt kompetenta och framstående vetenskapsmän, är det vidare oundgäng¬
ligt, att deras aflöning göres åtminstone lika med den, som blifvit fast¬
ställd för universitetens ordinarie professorer. På grund af de dyra lef-
nadskostnaderna i Stockholm har det nämligen, för att anföra ett exempel,
visat sig, att en med 4,500 kronor aflönad extra ordinarie professors¬
befattning vid ett af statsuniversiteten ansetts förmånligare än en med
5,000 kronor aflönad intendentsplats vid riksmuseum; och under sådana
förhållanden är det svårligen möjligt att för ifrågavarande befattningar
kunna förvärfva så framstående förmågor, som för dessa platser är erfor¬
derligt.
Vikten af att detta missförhållande så snart som möjligt afhjälpes
ökas däraf, att för närvarande två af intendentsbefattningarna äro vakanta,
och att riksmuseum snart kommer att stå inför sin stora flyttnings- och
nybyggnadsfråga, hvars ändamålsenliga genomförande kommer att ställa de
största anspråk på intendenternas duglighet.
På grund af det ofvan anförda får jag därför hemställa,
det Riksdagen ville besluta:
att löne- och pensionsförmåner för intendenterna
vid naturhistoriska riksmuseet och för föreståndaren för
statens meteorologiska centralanstalt måtte blifva lika
med dem, som vid 1902 års riksdag beviljades de ordi¬
narie professorerna vid rikets universitet eller 6,000
kronor med ett ålderstillägg å lönen af 500 kronor
efter fem års väl vitsordad tjänstgöring och med ett
andra dylikt tillägg af 500 kronor efter ytterligare fem
års sådan tjänstgöring, hvarvid 2,000 kronor af aflö-
ningen skulle utgöra tjänstgöringspenningar och åter-
Bih. till Riksd.Prot. 1905. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 28 Höft. 4
26
Motioner i Andra Kammaren, N:o 103.
stoden skulle anses såsom lön, med rätt för nuvarande
tjänstinnehafvare att tillgodoräkna sig den tjänstgöring
såsom intendent eller föreståndare för den meteorolo¬
giska centralanstalten, hvilken infallit före dessa be¬
stämmelsers trädande i tillämpning; samt
att samma löne- och pensionsförmåner äfven måtte
tillerkännas professor A. G. Nathorst, hvars lön är
personlig och för närvarande utgår från tionde hufvud-
titeln.
Stockholm den 27 januari 1905.
Ger ar d De Geer. I
I motionen instämmer
Th. Nordström.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 103
27
Bilaga.
Förteckning öfver intendenterna vid naturhistoriska riksmuseum.
Professor A. G. Nathorst
Hj. The el.........
» G. Holm ........
» Hj. Sjögren ....
» Y. Sjöstedt.......
» E. Lönnberg ...
anställd 1885
» 1892
» 1901
:> 1901
» 1902
» 1904.
Intendentsbefattningarna för de botaniska och etnografiska1) afdel-
ningarna äro för närvarande vakanta.
Af intendenterna åtnjuta sålunda endast professorerna Nathorst och
Théel ålderstillägg och uppbära följaktligen hvardera:
Lön..................................................................... 4,000 kronor
Tjänstgöringspenningar................................ 1,000 »
Två ålderstillägg å 500 kronor ......... 1,000 »
Summa 6,000 kronor.
De öfriga uppbära hvardera:
Lön....................................................................... 4,000 kronor
Tjänstgöringspenningar........................ 1,000 »
Summa 5,000 kronor.
Föreståndaren för statens meteorologiska centralanstalt, professor H.
E. Hamberg är anställd 1902 och uppbär sålunda samma belopp som de
sistnämnda. i)
i) I följd af professor Hj. Stolpes nyligen timade frånfälle.