Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.
1
Nio I.
Af herr Ja J. Byström, om skrifvelse till Kungl. Maj it angående
förhud mot användning af taggig stängseltråd till Mg-
nader, där fara däraf kan uppstå för människor eller
djur.
Den för stängsel afsedda taggiga järntråden uppfanns i Amerika för
åtskilliga tiotal år tillbaka. Den fick rätt stor användning på sådana
trakter, där det var ondt om skog, och där man behöfde ett effektivt
stängselmaterial. Åtskilligt af den taggiga tråden öfverfördes snart till
Europa. Det dröjde emellertid ej länge, förrän tyskarne började själfva
fabricera denna sorts tråd, och väsentligast från Tyskland kom den, så
vidt jag vet, till Sverige. Ku tillverkas det taggiga stängselmaterialet
äfven i vårt land. I huru stor skala denna tillverkning sker eller huru
omfattande handeln därmed är i Sverige, vare sig tråden är tillverkad
här i landet eller den är importerad från utlandet, kan nu ej uppgitvas.
Emellertid har den taggiga stängseltråden låtit mycket tala om sig
på den senare tiden, och det på ett sätt som synes motivera någon åt¬
gärd från Riksdagens sida.
Stängsel med taggig tråd är synnerligen farligt.
Huru ofta har det icke händt, att personer, som gått på en tillåten
smalare väg eller gångstig vid sidan af ägor, som varit inhägnade med
taggig stängseltråd, hafva fått ej blott sina kläder förstörda utan också
t. ex. sina händer sönderrifna! Och de sår, som dessa taggar åstadkomma,
äro ofta mycket svårläkta.
Bih, till Biksd, Prof. 1905. 1 Sami 8 Afd, 3 Band. 1 Höft, (Kol) 1
2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.
Särdeles obarmhärtigt och motbjudande förefaller taggstängslet på
platser, där barn finnas. Huru lätt kunna ej de under lifligt spring och
omisstänksam lek härigenom utsättas för allvarlig olyckshändelse. En°tagff
i ögat, och det är förloradt för all framtid.
Men det taggiga järntrådsstängslet är farligt äfven för djuren. En
hvar har säkerligen sett vid vandring utefter ett sådant stängsel å betes¬
marker, huru kreaturshår och tagel suttit på taggarne. Stundom bär man
ock pa dem fått se torkadt blod och hudremsor.
Såsom både talande och upprörande olyckshändelser, som genom den
taggiga stängseltråden inträffat, må anföras följande:
Vid Bredaryds järnvägsstation hade en landtman från Kulltorp bun¬
dit sin häst intill vid stationen varande taggigt stängsel. Hästen hade så
lyft upp sitt ena ben på tråden, hvarvid en tagg inträngt i pulsåldern.
Genom att man höll såret åttryekt, tills veterinär från Gislaved hann an¬
lända, lyckades man rädda djuret från att förblöda.
I sept. 1904 inträffade »hästblodbadet på Skanörs Ljung», om hvit¬
het efter dagstidningarna anföres följande:
, Hvellinge Skanör—Falsterbo järnvägsaktiebolag har som gåfva af de båda
småstäderna erhållit ett vidsträckt jordområde österut från Falsterbo, hvithet
järnvägsbolaget spekulerar på att i sinom tid stycka och försälja till villatomter.
För närvarande hav emellertid ingen annan åtgärd härför företagits, än att om¬
rådet inhägnats med fem a sex rader af den för både människor och djur farliga
taggtråden. Området, som sträcker sig i väster upp till Falsterbo kyrka, har
varit ett omtyckt tillhåll för de å Ljungen fritt kringströfvande unghästarne
som ofta setts, galoppera dit i stora flockar, enär parken vid Falsterbo varit det
enda skydd, djuren haft mot de skarpa västliga vindarne.
Nu har platsen i fråga hittills endast varit inhägnad åt två håll, norr och
7äfte.rp~ sion bildar den sydliga gränsen — hvadan djuren kunnat obehindradt
ostenirån uppsöka sin gamla liviloplats. Men de senaste dagarne kar äfven
denna gräns afspärrats — med samma material, taggig stängseltråd — och på
fredagen blef afspärrningen fullständig. Natten mellan den 2 och 3 september
bär nu här vid denna med icke mindre än fem rader taggtråd försedda barriär
utspelats en vild kamp. Djuren ka antagligen enligt vana galopperat i grupp
mot den vanliga ingången till järnvägsområdet, som nu var af stängd. I mörkret
ha de icke kunnat se ståltråden, störtat rakt på den och sargat sig till döds mot
d?n‘ Half vilda, som de blifvit af sommarens friluftslif, ha de efterstående trängt
pa de främsta, hvarigenom dessa erhållit de fruktansvärda sår, som beredde fem
af dem döden. Taggtråden har verkat som sågar och filar på de stackars
djuren.
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.
Vid vår ankomst till olycksplatsen lågo fyra djur döda på stället; Men
dödskampen hade varit rent af ohygglig, därom bär allt vittne. Då dödsstängslet
omsider gaf med sig för den påträngande flocken, hade detta trängt så långt in
i djurens kroppar, att de släpade med sig både tråden och de stolpar, på hvilka
den var fästad, tills de omsider stupade. Synen var gräslig.
På ett djur var buken nästan helt afsågad. På ett annat hängde inälf-
vorna utom kroppen. Ett tredje hade bakbenen afskurna, och blodspåren buro
vittne om, att han släpat sig fram på marken långa vägar. Ännu ett annat hade
bringan uppflängd. På samtliga funnos dessutom en mängd sår, vittnande om
den förfärliga kampen.
Det skedda upptäcktes icke förrän på lördags e. m. En kreatursvaktare
hade under dagens lopp sett några hästar ligga utsträckta inne på järnvägens
område, men i tanke att de endast lågo och solade sig, ägnade han ingen upp¬
märksamhet åt saken förrän på eftermiddagen, då han började inse, att hvilan
var oskäligt lång. Då han öfvertygat sig om, hur det förhöll sig, skyndade han
in till Falsterbo, därifrån man genast telefonerade efter veterinär. Den närmast
boende, hr M. Linde i Hvellinge, var dock för tillfället bortrest, hvarför man
fick vända sig till Trelleborg. Härifrån anlände vid 8-tiden en tillfälligtvis där
varande dansk djurläkare Nielsen. Vid dennes ankomst till olycksstället befanns
en af de sårade hästarne död; två andra blefvo nedslaktade. Det inträdande
mörkret hindrade vidare efterforskningar på kvällen, ehuru spaningarna fortsattes
till midnatt.
Kl. half fem på morgonen var man åter på upptäcktsfärd efter sårade,
med resultat att ytterligare två hästar funnos liggande i dödskamp; den ena
måste genast dödas, den andra, som man hade något hopp om att kunna rädda,
fördes varsamt på väg till ägaren i Skanör, men nära målet kunde man icke
längre åse djurets plågor; på veterinärens tillstyrkan blef så äfven det femte
offret befriadt.
Utom de fem döda och dödade ha under samma natt ytterligare sju ung¬
hästar kommit till större eller mindre skada. Ett af de sårade djuren voro vi
i tillfälle att se i Skanör, där det inställts i klockareboställets stall. I bringan
fanns ett eu decimeter djupt, halfmetersvidt ohyggligt sår, till utseendet full¬
ständigt som om det åstadkommits genom sugning med ett slött verktyg. Men
djuret hade sedan genom omsorgsfull behandling hämtat sig så pass, att det
stod förnöjdt tuggande på sin hafre. Veterinären hyste godt hopp om dess ve¬
derfående.
Köttet efter de dödade djuren har af veterinär Linde förklarats odugligt
till människoföda. Den långa dödskampen har medfört sjukliga förändringar i
hela djurkroppen, och såren voro betäckta med fluglarver.
De omkomna hästarne, i en ålder af 2—3 år, tillhörde följande personer:
Mårten Rasmusson, Vestra Torp. Hästen värderad till 500 kr.
Olof Persson, Vestra Torp. 250 kr.
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.
Lars Jönsson, Stora Isie. 600 kr.
Sven Svensson, Stora Isie. 500 kr.
Jöns Nilsson, Lilla Hammar. 500 kr.
Lars Jönsson är därjämte ägai’e till den svårt skadade hästen, som vi såffo
i Skanör.
Samtliga omkomna och skadade hästar voro försäkrade, ehuru ej till sitt
fulla värde, i Södra Skånes försäkringsförening. Det blir således denna, som
möjligen kommer att göra ersättningsanspråk gällande mot järnvägsbolaget.
Den upprörande händelsen var naturligtvis allmänna samtalsämnet i de två
städerna såväl som på järnvägstågen. Allmän förbittring uttrycktes mot järn¬
vägsbolagets åtgärd att inhägna det som gåfva erhållna området med den farliga
taggtråden, så mycket mera som å den afstängda marken icke finnes det ringaste,
som skulle kunna skadas af passerande människor eller djur. Det är vanlig
ljungmark, och intet som helst finnes där planteradt eller ens planeradt. Man
har äfven anledning tro, att då stängslet på fredagen helt slöts om platsen,
funnos där innanför flera hästar, som möjligen genom sin närvaro ditlockat den
öfriga flocken, och att olyckan därigenom vållats. Huru som helst härmed kan
järnvägens åtgärd svårligen försvaras inför allmänna opinionen. Det uppgafs
också för oss, att vederbörande järnvägsbefäl under den gångna sommaren er¬
hållit flera föreställningar mot anbringandet af det farliga stängslet, som långt
före detta vållat smärre olyckor. Enligt en uppgift skulle, inberäknadt de nu
fördärfvade hästarne, under sommarens lopp ha genom den farliga tråden åstad¬
kommits skador å djur till omkring 5,000 kronors värde.
Som en betecknande episod kan anföras, att då några af de nu skadade
hästarne i juni månad fördes till Ljungen, varnade grindvakten kreatursägarne
med följande ord:
»Ja, här ser ni, hur di kommer o so ud, når di ska ta’s hem igen.»
_ Och så visade han dem ett par där förut varande djur, af hvilka det ena
skurit benen af sig, de andra hade sårnader å kroppen.
Förutsägelsen har gått i uppfyllelse.
Äfven längs järnvägslinjen har anbragts taggtråd, ehuru dennas farlighet
här något mildras af en ofvanför anbragt spiraltråd. Äfven denna är dock
olämplig som stängsel; för skarp i kanterna.
För invånarne i Skanör och Falsterbo kan det skedda medföra en kännbar
ekonomisk förlust. Å Ljungen, som är gemensam egendom för de båda stä¬
derna, ha hittills mottagits på bete öfver ett hundratal kreatur, för hvilka be¬
talats 8 kr. pr stycke — en afsevärd post i småstädernas budget. Det ligger-
nära till hands att antaga, det denna inkomst nu helt utsinar, såvida inte tagg¬
tråden kommer bort. Men det får man väl ändå hoppas kommer att ske —
omedelbart.
5
Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.
Med anledning af denna hemska tilldragelse stod i en mängd tid¬
ningar: »Bort med den taggiga stängseltråden b
Att detta stängselmaterial kan med fördel användas för vissa ända¬
mål bestrider nog ingen. Som lämplig kan den möjligen , anses vara,
då det gäller att stänga för människor, som af okynne eller i ond afsikt
vilja klifva öfver plank, murar eller tak och dylikt. Men som stängsel
i den mening som 5 kap. i Byggningabalken eller »Kungl. Maj:ts för¬
ordning om ägors fredande emot skada af annans hemdjur samt om stäng¬
selskyldighet», af den 21 dec. 1857 är den taggiga stängseltråden olämp¬
lig och förkastlig och bör bland annat från djurskyddsväulig synpunkt i
lag förbjudas.
Inom vissa kreatursförsäkringsbolag har, tydligen för att främja ut¬
rotandet af taggtrådsstängsel, talats om att höja försäkringspremierna, för
djur, som utsläppas på mark, som är inhägnad med taggig tråd, eller icke
alls bevilja försäkring för sådana djur.
I denna riktning går följande af leg. veterinären Martin Olin i Sku-
rup don 8 sept. 1904 gjorda uttalande:
»Som säkerligen många veterinärer, i likhet med undertecknad, upp¬
repade gånger varit i tillfälle att behandla hästar och nötkreatur, hvilka
under betesgång blifvit skadade (sårade) af s. k. taggig stängseltråd, och
dylika åkommor i vanligaste fall medföra mycket fula ärr och icke alltför
sällan orsaka döden eller föranleda till de sårades omedelbara nedslaktning,
och då den nu senast å Skanörs ljung inträffade gräsliga katastrofen sä¬
kerligen på ett ganska kännbart sätt kommer att beröra den intresserade
kreatursförsäkringsföreningen, så torde det icke vara för tidigt att de inom
vårt land arbetande kreatursförsäkringsföreningarna eller bolagen på ett in¬
gripande sätt sökte förhindra vissa betesmarkers inhägnande med detta
för djuren lifsfarliga stängsel.
Jag föreställer mig, alt det mest effektiva sättet för att ernå detta
vore, att resp. försäkringsbolag i sina stadgar inryckte en ungefär så ly¬
dande paragraf:
'Om försäkradt djur utsläppes på betesmark, inhägnad med taggig
stängseltråd, upphör försäkringen att vara i gällande kraft under betes¬
tiden; och skall dylikt djur efter betestidens slut samt innan försäkringen
åter träder i kraft besiktigas af veterinär för utrönande af, om djuret
befinnes i oskadadt skick.’
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.
Undertecknad är af den åsikten, att ett af Sveriges veterinärer taget
kraftigt initiativ i antydda försäkringsfråga med ens skulle stäfja det
absolut onödiga bruket af taggig stängseltråd omkring betesmark samt
förskaffa oss alla sanna djurvänners erkännande.»
Men genomförandet af ett lagligt förbud mot användning af bär
åsyftadt stängsel stöter naturligtvis på en del svårigheter.
Hvad då först angår den omständigheten, att taggtrådsstängsel redan
finnas på många ställen och att det blefve för kostsamt för stängsel-
ägaren att utbyta det mot ett annat, så må framhållas, att han väl kunde
få behålla det till dess att det behöfde göras om, men så snart om-
stängning skall ske, vare det förbjudet för honom att begagna tag"i»
stängseltråd. °
Mången torde vidare anse, att verkligt skyddande hägnader, som
uppföras af annan material, blifva dyrare än sådana, i hvilka får begagnas
stängseltråd. Förhållandet är emellertid det, att utom det vanliga
stängselmaterialet finnes nu ett stängsel, som mycket beröm mes och som
ej lär blifva alltför dyrt att använda. Äfven till detta är idén ameri-
' kansk.^ Detta stängsel, som är af två slag, består af ett slags nät af för
ändamålet särskilt beredt stål med den bästa galvanisering. Det ena
kallas »American järnvägsstängsel» och är afsedt till inhägnad af betes¬
hagar, järnvägslinjer o. s. v., och det andra heter »Elbvood stängsel»
och är särskilt lämpadt för inhägnad af trädgårdar och finare anlägg¬
ningar. 00
Slutligen blir det fråga om, huru ett här afsedt förbud skulle verka
i förhållande till sjäifva fabrikationen. Nu är det emellertid så, att vissa
nya lagbestämmelser kunna komma i kollision med en del enskildas in¬
tressen, men i sådana fall plägar man låta det allmännas intresse gå före
det enskildas. Och i detta fall liksom i många andra liknande bör det
ej vara omöjligt finna de vägar man bör gå.
I huru stor skala den taggiga stängseltrådstillverkningen försiggår i
vårt land är som sagdt mig ej bekant, men jag har anledning tro, att
den icke är synnerligen stor. Försäljningen af denna tråd lär, enligt de
upplysningar jag fått af en person, som länge käft en större järnhandels-
affär, hafva minskat betydligt de senare åren. Opinionen mot denna
handelsvara har tillväxt bland folket, en omständighet, som bör under¬
lätta genomförandet af ett förbud mot användandet af taggig järntråd
som stängselmaterial.
7
Motioner i Andra Kammaren, N:o 1.
På grund af hvad jag nu anfört vågar jag hemställa,
att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kungl. Maj:t låta utfärda erforderliga bestäm¬
melser i syfte att användning af taggig stängseltråd
måtte förbjudas vid uppförandet af bägnader, där fara
däraf kan uppstå för människor eller djur.
Stockholm den 19 januari 1805.
J. Byström.
I motionen instämma:
E. G. Åkerlind. Adolf Janson.
G. O. V. Lindgren.