UNDERDÅNIGA UTLÅTANDEN
ANGÅENDE
ETT AF SÄRSKILDT TILLKALLADE PERSONER AFGTFVET
FÖRSLAG TILL FÖRÄNDRA])! UTGIFNINGSSÅTT
FÖR
M. M.
AFGIFNA AF
KOMMISSIONEN FÖR BE ALLMÄNNA KARTARBETENA
DEN 8 DEC. 1903 OCH DEN 8 SEPT. 1904
STOCKHOLM
KUNG!,. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
1904
Innehållsförteckning.
Sid.
I. De genom generalorder den 30 oktober 1902 och chefens för
Kungl. Jordbruksdepartementets skrifvelse den 28 oktober
samma år tillkallade personernas betänkande den 16 novem¬
ber 1903 ........................... 7
II. Kommissionens för de allmänna kartarbetena underdåniga ut¬
låtande den 8 december 1903 ................ 14
III. Kommissionens för de allmänna kartarbetena underdåniga ut¬
låtande den 8 september 1904 ................ 22
Mätskalan...........................22
Utgifning sskalan........................22
De tillkallade personernas mening angående utgifningsskalan 23
Norrlandskartans tillkomst ock beteckningssätten å densamma 25
Kartverkskommissionens mening angående »kartförsöket litt. A» 34
Utgifningen af 1: 200,000-gradblad.............39
Gränszonerna.......................42
Kartverkskommissionens mening angående utsträckningen af en
Norrlandskarta i skalan 1:100,000 ........... 44
1:100,000-bladens storlek och form.........• ... 47
Ordningsföljd och tidsåtgång vid kartornas utgifning .... 49
Konceptkartornas uppritning...................53
Kartverkskommissionens sammansättning.............54
Namnrevidering........................ 55
Revision af äldre kartblad...................57
Inritning af vintervägar.................... 60
Kopparplåtarnas förslitning...................61
Kartverkets organisation....................62
Kartverkens organisation i utlandet.............63
Rikets allmänna kartverk och anmärkningarna mot dess orga¬
nisation .............. 67
Organisationsformer....................69
4
Sid.
Rekryteringen af generalstabens topografiska afdelning ... 76
De kartografiska och tekniska arbetena...........84
Ekonomiska kartverket...................88
Kartverkets stat........................89
Fördelarna med den föreslagna organisationen..........94
Bilagor.
l:o) till de tillkallade personernas betänkande:
Bil. A 1. Försök litt. A. Heliogravyr i skalan 1:200,000.
» » 2. Fotolitografiskt aftryck i skalan 1:100,000.
» » 3. Äldre heliogravyr i skalan 1: 200,000.
» » 4. Försök litt. A. Öfvertryck från heliogravyr i skalan
1:200,000.
» » 5. Öfvertryck från äldre heliogravyr i skalan 1:200,000.
2:o) till kommissionens för de allmänna kartarbetena underdåniga utlåtanden:
Bil. till utlåtandet den 8. december 1903: Den topografiska uppmät¬
ningens och utgifningens ståndpunkt i norra Sverige vid
slutet af år 1903.
Bil. 1. Teckenförklaring för skalan 1: 200,000.
» 2. Karta utvisande habitationer, namn, höjdsiffror och vägstycken,
som utelämnats å kartförsöket litt. A, jämfördt med kartan
i skala 1:100,000.
> 3. Exempel på vådan af att för militärt bruk införa en kart-
ritningsmetod i skalan 1:200,000 enligt de tillkallade per¬
sonernas förslag •— försöket litt. A............99
» 4. Plan öfver kartverksarbetenas läge i Västerbottens, Väster-
norrlands och Jämtlands län vid slutet af år 1903
» 5. Uppgift å ytvidden å kartlagdt, fältmätt och icke fältmätt
område af Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands
län vid slutet af år 1903 ................. 103
» 6. Tabell utvisande befolkningstätheten i trakten af Umeå och
af Hernösand......................104
5
Sid.
Bil. 7. Förslag till utsträckningen af utgifning i skalan 1:100,000
af kartan öfver norrländska kustlandet.
» 8. P. M. för beräkning af tiden för anskaffande af tryckplåtar
till bladen Sollefteå, Indal, Hernösand, Örnsköldsvik, Husum
och Brämö samt eventuellt andra kartgrupper.......105
» 9. Beräkning af för statsverket ökad utgift vid ersättandet af
den nu till rikets allmänna kartverk tillfälligt kommende¬
rade militära personalen genom motsvarande antal fast an¬
ställda officerare och underofficerare jämte ytterligare 5 för
revisionsarbeten.....................109
» 10. Beräkning af för statsverket ökad utgift vid ersättandet genom
fast anställda officerare och underofficerare af en del af den
till rikets allmänna kartverk tillfälligt kommenderade per¬
sonalen samt hela arbetskraftens ökande med 5 officerare
eller underofficerare för revisionsarbeten..........111
» 11. Beräkning af för statsverket ökad utgift vid ersättandet af
den nu till rikets allmänna kartverk kommenderade militära
personalen genom motsvarande antal fast anställd civil per¬
sonal jämte ytterligare 5 för revisionsarbeten.......113
» 12. Beräkning af för statsverket ökad utgift genom anställande
vid rikets allmänna kartverk af 3 officerare afsedda att er¬
sätta generalstabsofficerare samt ytterligare 5 officerare af¬
sedda till utförande af revisionsarbeten..........114
» 13. Chefens för rikets allmänna kartverk underdåniga skrifvelse
den 10 oktober 1903 ................... 115
14. Beräkning af erforderlig anslagshöjning vid genomförandet af
kartverkskommissionens förslag till organisation af rikets
allmänna kartverk............. 117
» 15. P. M. angående kostnaden för vissa kartarbeten.......121
» 16. Beräkning af ökad kostnad för statsverket vid genomförandet
af vissa olika organisationsformer vid rikets allmänna kart¬
verk ..........................130
» 17. Förslag till utgiftsstat för rikets allmänna kartverk efter
den af kartverkskommissionen föreslagna organisationens
genomförande......................131
' i <if-
('■ <•' • •
7
I.
De genom generalorder den 30 oktober 1902 och. chefens
för Kungl. Jordbruksdepartementet skrifvelse den 28
oktober samma år tillkallade personernas be¬
tänkande den 16 november 1903.
Till herr statsrådet och chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet.
Genom nådig generalorder den 30 nästlidne oktober samt herr
statsrådets skrifvelse den 28 i samma månad hafva undertecknade kallats
till sammanträde för fortsatt öfverläggning i fråga om lämpligheten af
ett förändradt utgifningssätt för Generalstabens topografiska karta öfver
Norrland.
Härvid bar för oss framlagts resultaten af de försök, som jämlikt
vår skrifvelse till herr statsrådet den 26 maj innevarande år anförtrotts
undertecknad Selander att utföra medelst förfärdigande af kartor af olika
beskaffenhet öfver Sundsvallstrakten, och har i sådant afseende företetts
dels ny heliogravyr i skalan 1:200,000 \ där för vinnande af större
tydlighet åtskilliga förenklingar företagits, i det att till exempel de öppna
habitationerna, utmärkande i mantal satta gårdar, utbytts mot svarta fyr¬
kanter, habitationerna för backstugor och dylika mindre lägenheter borttagits
samt en del namn uteslutits, hvarjämte vägarna kraftigare markerats, dels
ock fotolitografiskt aftryck af en i skalan 1 : 100,000 ritad plåt öfver samma
område, 1 2 hvarjämte till jämförelse framlagts kartverkets äldre heliogravyr
i skalan 1 : 200,000 öfver ifrågavarande område 3 äfvensom öfvertryck af
båda heliogravyrplåtarna. 4 Däremot har icke kunnat företes någon helio¬
gravyr i skalan 1 : 100,000 öfver området; och hafva vi, vid det upplysta
förhållande att sådant tryck icke skulle kunna blifva färdigt förr än i
1 Bil. Al. — 2 Bil. A2. — 3 Bil. A3. — 4 Bil. A4 och A5. Af kostnadsskäl äro
vid tryckningen alla här nämnda kartor utförda i öfvertryck efter nyare och äldre heliogravyrer.
8
början af nästkommande år och dessutom förorsaka ytterligare, ej fullt
nödiga kostnader, ansett oss icke böra af denna anledning uppskjuta af-
gifvandet af vårt utlåtande i frågan.
Då utgifningen af generalstabens karta öfver Norrland i enlighet
med den 1894 och 1897 fastställda planen redan fortskridit så långt, att
alla kartblad öfver Norrbottens län äro utgifna samt flertalet blad öfver
Västerbottens och Jämtlands län äro färdiga eller till utgifning beredda,
är uppenbart att — för så vidt ej hela kartan öfver Norrland skall göras
om — vår uppgift att yttra oss om lämpligheten af ett förändradt ut-
gifningssätt af nämnda karta måste bli väsentligen begränsad. Som vi
enhälligt äro af den meningen, att man först och främst måste tillse att
få kartverket öfver Norrland afslutadt, innan vissa delar däraf göras om,
och att åtminstone för de vidsträckta, glest befolkade bygderna i det inre
af landet skalan 1 : 200,000 kan anses vara tillräcklig, hafva vi framför allt
riktat vår uppmärksamhet på att tillse, huru det tätare bebyggda kust¬
landet söder om Västerbottens län och ned till 61° 30 nordlig bredd
skulle kunna i kartografiskt afseende på lämpligaste sätt tillgodoses.
Vid bedömande af den föreliggande frågan hafva hufvudsakligen två
meningar gjort sig gällande.
Undertecknade War bergs, Cederbergs och Selanders uppfattning i
afseende på spörsmålet om lämpligaste sättet för den fortsatta utgifningen
af kartorna öfver Norrland är följande.
Ur militärisk synpunkt är det af den största vikt, att med terräng¬
beteckning försedda användbara kartor öfver Norrland snarast möjligt
varda tillgängliga för att tillgodose behofvet ej mindre vid öfningars be¬
drifvande i fredstid än vid ett eventuellt krigsutbrott, hvadan ingen åt¬
gärd bör vidtagas, som är ägnad att fördröja det norrländska kartverkets
utgifning.
Ur samma synpunkt är det för öfningarna och operationerna nöd¬
vändigt att angränsande kartblad kunna med hvarandra konnekteras,
hvadan sålunda deras utgifningsskala måste vara gemensam, enär icke
blott för det högre befälet och staberna utan snarare ännu mer för det
lägre truppbefälet stora svårigheter, med däraf lätteligen följande misstag
och förvecklingar, uppstå vid begagnandet af kartor i olika skalor.
Den genom Kungl. brefvet den 12 november 1897 fastställda gräns¬
linjen mellan utgifningsskalorna för södra Sverige i 1 : 100,000, och för
norra Sverige i 1 : 200,000 är vald med fästadt afseende vid att olägen¬
heterna af öfvergången från den ena kartskalan till den andra måtte med
hänsyn till sannolika öfningstrakter och operationsområden varda de minsta
möjliga.
9
Ett öfvergifvande af den för norrländska kartverket genom nämnda
nådiga bref fastställda enhetsskalan 1 : 200,000, i ändamål att utgifva ett
större eller mindre antal kartblad i skalan 1 : 100,000, skulle dels försena
kartverkets fullbordande dels omöjliggöra en del angränsande kartblads
konnektering.
De kartprof öfver Sundsvallstrakten i öfverensstämmelse med be-
teckningssättet och färgläggningen å Norrbottens-kartorna, som föreligga
efter under innevarande års sommar utförda försök, visa, att kartor i ska¬
lan 1 : 200,000 äro tillräckligt användbara för att tills vidare tillgodose
så väl militära som andra praktiska behof och för de sistnämnda tillsam¬
mans med de tillgängliga fotografiska aftrycken i skalan 1 : 50,000 till
och med bättre än enbart kartor i skalan 1 : 100,000.
Utgående från nu anförda förhållanden anse vi, att hela det norr¬
ländska kartverket i skalan 1 : 200,000 snarast möjligt bör fullbordas i
öfverensstämmelse med det beteckningssätt och den färgläggning, som an-
vändts för kartorna öfver Norrbottens län och det öfver Sundsvallstrakten
under innevarande års sommar utförda kartprof i sistnämnda skala, hvar¬
vid äfven de redan utgifna otillfredsställande kartbladen Hudiksvall och
Sundsvall böra omarbetas, samt att, om den utgifning af kartblad i skalan
1 : 100,000 öfver tätare bebyggda områden, som i nådiga brefvet den 12
november 1897 ställts i utsikt att framdeles utföras, skall påskyndas,
uppfyllandet af detta önskemål ovillkorligen krafvel’ ökadt anslag, på det
att icke utgifvandet af kartorna i enhetsskalan må fördröjas.
Undertecknade de Geer, Carlson och Nyström hafva däremot förenat
oss om följande uttalande i frågan:
En bland orsakerna, hvarför man beslöt att kartlägga Norrland i
mindre skala än det öfriga Sverige, var, såsom det heter i Kung!. Maj:ts
beslut härom den 12 november 1897, att »området ifråga, om man undan-
toge trakten närmast Sundsvall, vore glest bebodt i jämförelse med södra
Sverige, hvadan kartan öfver detsamma icke borde blifva rikare försedd
med beteckningar för vägar, bostäder och andra konstgjorda föremål, än
att dessa beteckningar mycket väl kunde inrymmas i skalan 1 : 200,000».
Enligt vår mening har det emellertid visat sig, att derå 'trakter af Norr¬
land äro så pass tätt bebyggda, att man icke kan på en karta i så liten
skala få in alla de data, som böra finnas på en generalstabskarta. För¬
söket att inpressa allt sådant har alldeles misslyckats, såsom till fullo
framgår af de utgifna bladen Hudiksvall och Sundsvall, hvilka af denna
orsak blifvit allt för otydliga och nästan odugliga. Nu kan man på två
sätt söka afhjälpa de nämnda olägenheterna. Man kan göra kartan tyd¬
ligare genom att utlämna en mängd kartografiska detaljer eller man måste
Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland. 2
10
välja en större utgifningsskala. Enligt vår mening är den förra utvägen
ej tillfredsställande. Detta visas af det i sommar gjorda försöket i denna
riktning, hvilket försök väl lämnat en vacker och läsbar karta men endast
på bekostnad af en stor del kartografiska uppgifter af icke ringa värde.
Af de 212 å 100,000-delskartan förekommande namnen saknas å 200,000-
delskartan 64 eller nära Vs. Ensamt på Alnön har utelämnats 658 habi-
tationer, 19 vägar, 5 stigar och 25 procent af höjduppgifterna samt af
kärren för att få kartan i denna mindre skala fullt läsbar, hvarjämte
kärr och terrängformer ofta så skematiskt återgifvits, att orientering
ute å marken i hög grad försvårats. Men enligt vår tanke blir kartan
härigenom alltför otillfredsställande; denna utväg kunna vi alltså icke
tillstyrka.
Det återstår då blott att välja den större skalan. Ingen förnekar,
att denna i och för sig är bättre än den mindre, hvarjämte den för
vissa norrländska trakter är lika befogad som för södra Sverige, då dessa
trakter äro lika tätt befolkade och lika mycket uppodlade som de flesta
sydligare landsdelar. Endast en karta i skalan 1 : 100,000 kan lämna en
i detalj någorlunda trogen bild af terrängen och endast denna karta är
därför tillfredsställande för andra praktiska syften än de rent militära.
Den blir också för den del af allmänheten, som ej kan nöja sig med en
karta i skalan 1 : 200,000, mycket billigare än de nu för allmänheten till¬
gängliga bladen i skalan 1 : 50,000, då nämligen ett helt zonblad i sist¬
nämnda skala kostar 6 kronor eller omkring 8 gånger mer än ett blad
i skalan 1 : 100,000. Äfven i militäriskt afseende bör den större skalan
— redan förut använd för hela södra Sverige — vara i och för sig bättre
än den mindre. Men en olägenhet, som icke kan förnekas, ligger däri,
att bladen i den större skalan skulle komma att omgifvas af kartblad i
den mindre skalan. Att detta måste vålla svårigheter är tydligt, men vi
kunna ej anse dessa lika stora, som de olägenheter äro, hvilka härflyta
genom användandet af en allt för liten kartskala i en tätt befolkad trakt.
Endast då militära operationer äga rum på gränsområdet mellan de båda
skalorna, göra sig de nämnda olägenheterna gällande. Emellertid gifves
det en utväg, som skulle minska dem och som i följd däraf bör begagnas,
den nämligen att förse kartbladen i skalan 1 : 200,000 med en gränszon
från de angränsande bladen i skalan 1 : 100,000 samt härigenom förmedla
öfvergången mellan de båda skalorna.
Då vi alltså anse, att den mindre skalan är ur andra praktiska syn¬
punkter än den rent militära fullständigt olämplig samt att äfven den
militära hänsynen blir väl tillgodosedd genom nyss nämnda åtgärd, så
kunna vi ej undgå att tillstyrka att för de här afsedda tätast befolkade
11
trakterna kartor i skalan 1 : 100,000 måtte utarbetas. Den ökade kostnad,
som häraf skulle föranledas för statsverket, kan afsevärdt nedbringas ge¬
nom öfvergående till en mätningsskala af 1 : 100,000, hvilket, jämlikt upp¬
gift i förberörda Kurigl. bref, för hvarje ännu ej mätt blad af den topo¬
grafiska kartan medför en minskning i kostnaden af 16,000 kronor, hvaraf
dock något bör afdragas, då kartorna skola rekognosceras och utföras i
samma skala.
Härtill kommer den betydande tidsvinst, som genom omförmälda
förfaringssätt åstadkommes.
Vi vilja således föreslå:
dels att den för Sveriges topografiska kartor söder om 26:e blad-
våden af Kungl. Maj:t fastställda skalan 1 : 100,000 äfven måtte användas
för södra Norrlands närmast norrut angränsande kustområde, dock med
iakttagande därvid,
att den för hela norra Sverige hittills följda indelningen af kartan
i gradafdelningar bibehålies;
att gränsen för sagda kustområde väster ut bestämmes till 2° väster
om Stockholm och åt norr till 63° 30' N. Br.;
att områdets gränszon mot omgifvande kartblad i skalan 1 : 200,000
till en bredd af exempelvis ungefär 5 centimeter — således motsvarande
ungefär 1 mil — äfven återgifves å dessa senare och i deras skala, men
att de redan i skalan 1 : 200,000 utgifna bladen n:ris 84 Hudiksvall
och 79 Sundsvall ånyo utgifvas i skalan 1 : 100,000 först då alla öfriga
från militär synpunkt viktiga, men ännu outgifna norrländska kartblad
hunnit afslutas, samt
att således dessförinnan i skalan 1 : 100,000 skulle utgifvas endast
bladen 68, 69, 70, 74, 75 och 80, tillsammans omfattande en landyta, som
understiger arealen af 31/2 helt och hållet af land upptagna kartblad;
dels att — med särskild hänsyn till det militära krafvet på kart¬
arbetenas påskyndande — för samtliga återstående gradafdelningsblad fast¬
ställes mätningsskalan 1 : 100,000, och
att vid mätningarnas utförande inom de kartområden, som äro af-
sedda för utgifning i skalan 1:100,000 såväl enligt ofvan angifna förslag
som eventuellt framdeles enligt den förut fastställda planen, hänsyn här¬
till tages;
dels oek att konceptkartorna så utföras, att de i händelse af behof
omedelbart kunna användas såsom original för utgifvandet af provisoriska
kartblad i mätningsskalan, reproducerade med ljustryck eller, såvida ren¬
ritning med tusch utan för stor tidsutdräkt kan införas, med fotolito¬
grafi; samt
12
att de kartblad i skalan 1 : 200,000, hvilka hädanefter komma att
utgifvas, förfärdigas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det på kommit-
terades förslag utförda försöket i nämnda skala (försök litt. A).
De approximativa beräkningar som, med ledning af från general¬
stabens topografiska afdelning och generalstabens litografiska anstalt er¬
hållna uppgifter, af oss verkställts öfver kostnaderna för utförande af
kartor öfver det uti nyssnämnda sex kartblad innefattade kustområdet i
de föreslagna olika skalorna, hafva visat att, sedan kostnaderna för stom-
kartor och fältmätning, hvilka kostnader blifva gemensamma för bägge
skalorna, fråndraga, återstående kostnaden för utförande af en 200,000-
delskarta utgör cirka 23,000 kronor, medan samma kostnad för utgifvande
af karta öfver området i 100,000-delsskalan uppgår till cirka 70,000 kro¬
nor, hvartill måste läggas kostnaden för den föreslagna utgifningen i den
mindre skalan af gränszonen mellan kartblad i de olika skalorna, hvilken
kostnad beräknas till cirka 6,000 kronor. Skillnaden i kostnad för kartor
i skalan 1 : 200,000 öfver den vid kartutgifningen i 100,000-dels skalan
såsom oundgängligen nödvändig ansedda gränszonen samt hela områdets
återgifvande i den mindre skalan utgör således endast cirka 17,000 kronor.
Beträffande den tid, som kan väntas åtgå för utgifvande af kartor
öfver det ifrågavarande området i de olika skalorna, har beräknats, att ett
utgifvande af karta öfver området i 100,000-dels skalan drager 3 gånger
så lång tid som kartans utgifvande i 200,000-dels skalan, därest ej nu¬
varande arbetspersonal och anslag ökas.
Utgående från dessa beräkningar och med hänsyn därtill, att det
synes oss alla synnerligen önskvärd! att öfver de tätare bebyggda delarna
af mellersta Norrland erhålla en för alla behof användbar karta i den
större skalan, under det att å andra sidan de militära ledamöterna bland
oss finna det oundgängligen nödvändigt att för erhållande af en enhetlig
karta öfver Norrland äfven det nu ifrågavarande området kartlägges i
skalan 1 : 200,000, finna vi oss kunna enas om en gemensam framställ¬
ning, afseende ett samtidigt utgifvande af kartor öfver meranämnda om¬
råde i de bägge olika skalorna; och få vi sålunda hemställa, att herr
statsrådet måtte vidtaga åtgärder för ett samtidigt utförande i skalorna
1 : 100,000 och 1 : 200,000 "af bladen 68, 69, 70, 74, 75 och 80 utaf
generalstabens topografiska karta, utan att därigenom utgifningen af kart¬
verket i dess helhet fördröjes; och torde härvid böra tagas i öfvervägande,
13
huruvida icke för nedbringande af de ökade kostnaderna en förminskad mät-
ningsskala af 1:100,000 kan användas för blad, som ännu icke blifvit mätta.
Tillika vilja vi i detta sammanhang såsom några kartverket främ¬
jande önskemål framhålla:
att för att uppöfvad arbetsskicklighet måtte i högre grad än på
senare tid kunnat äga rum, komma kartarbetet till godo, kartverks-
personalen måtte erhålla en mera stadigvarande karaktär än som låter
förena sig med det vid generalstaben rådande passage-systemet samt den
för truppbefälet ökade öfningstiden;
att uti kartverkskommissionen måtte insättas en ledamot med spe¬
ciell- kännedom om de tekniska förfaringssätten vid kartors framställande,
för att tillkallas, då tekniska frågor föreligga;
att före hvarje nytt kartblads publicerande detsamma måtte re¬
mitteras till någon språkforskare för revidering af de å kartorna upptagna
namnen;
att nödig revision af äldre kartblad af generalstabens karta öfver
Sverige måtte företagas, hvarvid de under Kungl. väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen lydande distriktstjänstemännen torde kunna lämpligen anlitas
för inläggning af nya järnvägar och andra viktigare förbindelseleder;
att, särskildt beträffande Norrland, de trakter, som under sommaren
fältmätts, måtte under påföljande vinter genomresas af rekognosörer för
kartkonceptens fullständigande genom inritning af vintervägar;
samt att, till undvikande af förslitning af själfva originalplåtarna,
dessa icke, såvidt möjligt, måtte användas för tryckning af kartupplagor.
Förut omförmälda försöksmateriel bifogas. Stockholm den 16 no¬
vember 1903.
Ernst Carlson.
A. F. O. Cederberg.
Gerard De Geer.
J. F. Nyström.
Nils Selander.
Carl Warberg.
14
Mätskalau.
II.
Kommissionens för de allmänna kartarbetena underdåniga
utlåtande den 8 december 1903.
Till Konungen.
Genom nådig remiss af den 20 sistlidna november har Eders Kungl.
Maj:t anbefallt kommissionen för de allmänna kartarbetena dels att af¬
gifva underdånigt utlåtande öfver ett af särskilt tillkallade personer af-
gifvet yttrande i fråga om lämpligheten af ett förändradt utgifningssätt
för generalstabens topografiska karta öfver Norrland dels att taga i öfver¬
vägande, huruvida, med hänsyn till den i berörda yttrande gjorda fram¬
ställningen, någon ändring finnes böra föranledas uti det af chefen för
rikets allmänna kartverk den 13 sistlidna november afgifna förslag till
arbetsplan och till inkomst- och utgiftsstat för år 1904 för kartverket samt
till förändrade grunder för den civila personalens vid samma kartverk af¬
löning.
Då besvarandet af den nådiga remissen i dess helhet kräfver en så
omfattande utredning, att denna svårligen torde före slutet af innevarande
år medhinnas, men ett yttrande rörande remissens senare del snart är af
nöden för Eders Kungl. Maj:ts beslut i fråga om arbetsplan och stat för
nästa år, anhåller kartverkskommissionen underdånigst att nu få öfver-
lämna sådant yttrande samt att därefter, och så snart utredning medhun-
nits, få behandla den till oss remitterade frågan i öfriga stycken.
Sedan kartverkskommissionen tagit noggrann kännedom om de i
remissen omnämnda personernas skrifvelse af den 16 sistlidna november,
har den funnit, att det enda af de förslag, som i sagda skrifvelse inne-
hålles, hvars tillämpning skulle kunna rubbande inverka på de af chefen
för rikets allmänna kartverk uppgjorda planerna för arbetets utförande
och för staten under nästa år, är det ifrågasatta införandet af skalan
15
1 : 100,000 eller annan mindre skala än 1 : 50,000 såsom mätskala för det
område af norrländska kustlandet, hvars kartläggande i såväl 1 : 100,000
som i 1 : 200,000 framhållits såsom önskvärd. Ty — om man undantager
de af kartverkschefen föreslagna fältarbetena på bladet Kallsjön, som ej
alls beröras af den under utredning varande frågan — äro nästa års samt¬
liga topografiska nymätningar afsedda att äga rum å denna i de tillkal¬
lade personernas skrifvelse omnämnda landsträcka, hvilken de angifvit så¬
som begränsad väster ut af 2° väster om Stockholm och i norr sträckande
sig till 63° 30' n. br.
Detta område innefattar gradbladen Sollefteå, Örnsköldsvik, Husum,
Indal, Hernösand och Brämö; och då af detsamma hela bladet Sol¬
lefteå, 5/ö af bladet Indal samt delar af bladen Brämö och Husum redan
äro uppmätta i skalan 1 :50,000, kan tydligen den ifrågasatta förändrin¬
gen beträffande uppmätningsskala endast afse en ytvidd af nedan angifven
storlek å följande blad nämligen:
å bladet Örnsköldsvik.....35,4i kv.-mil,
» » Husum.......2,58 » » ,
>; » Indal........7,06 » » ,
» » Hernösand......19,44 » » samt
» » Brämö.......0,56 » »
eller summa 65,os kv.-mil.
Frågan gäller alltså, huruvida uppmätningen af dessa 65 kvadrat¬
mil skall äga rum i skalan 1 : 50,000 enligt nu gällande grunder eller i
den föreslagna skalan 1 : 100,000 eller i annan skala mellan 1 : 50,000 och
1 : 100,000, och om i senare fall detta föranleder en ändring i nästa års
arbetsplan.
Då nu nämnda område är beläget inom den del af riket, hvilken
uti Eders Kungl. Maj:ts proposition i kartverksfrågan till 1894 års riks¬
dag afsågs till uppmätning i skalan 1 :50,000, och denna proposition, hvil¬
ken ligger till grund för nådiga brefvet den 25 maj samma år, af Riks¬
dagen äfven i fråga om mätskalorna bifallits, torde ej heller användandet
af en annan mätskala med däraf följande kostnadsförändring kunna infö¬
ras, utan att Riksdagen ånyo höres. Men då Riksdagen sannolikt ej lärer
finnas villig att besluta i en sådan angelägenhet, utan att den samtidigt
höres i hela den omdebatterade kartverksfrågan, och denna, som kräfver
en grundlig utredning, ej torde kunna hinna pröfvas af nästkommande riks¬
dag, synes ett afgörande i saken ej kunna komma till stånd förr än tidi¬
gast år 1905.
16
Så framt emellertid ej Eders Kungl. Maj:t i afvaktan på dylikt riks¬
dagsbeslut skulle befalla inställandet af fältarbetena å nu ifrågavarande
område, utan dessa skulle tillåtas att med tillämpande af nu gällande
grunder fortgå enligt den af kartverkschefen framlagda planen, komma,
att döma af hittills gjord erfarenhet, under nästa sommar att af de 65
kvadratmilen uppmätas 40 å 45 kvadratmil, hvadan till år 1905 blott
skulle återstå 20 å 25, eller ungefär ett hälft gradblad, som då, hvad
mätskalan beträffar, skulle komma att utgöra hela föremålet för ett even¬
tuellt riksdagsbeslut. Och nyss nämnda 20 å 25 kvadratmil komme att
utan svårighet medhinnas sommaren 1905, om ^likaledes detta år mätska¬
lan 1 : 50,000 finge utan rubbning användas. År 1905 skulle alltså hela
det i de tillkallade personernas skrifvelse utmärkta området, innefattande
gradbladen Örnsköldsvik, Husum, Indal, Hernösand och Brämö, vara upp¬
mätt — om nu för denna mätning fastställda mätskala får utan rubbning
användas.
Om däremot Eders Kungl. Maj:t skulle pröfva lämpligt, att mät¬
ningen hädanefter företages i skalan 1 : 100,000 eller någon skala mellan
1 : 50,000 och 1 : 100,000, jämlikt den af de tillkallade personerna gjorda
framställningen, och förslag härom framkomme till 1905 års riksdag,
måste, vid ett riksdagsbeslut i samma riktning, alla fältarbeten samma
år i det norrländska kustlandet inställas. Då nämligen det på 1894 års
riksdagsbeslut grundade nådiga brefvet af den 25 maj bestämmer, att vid
ekonomisk uppmätning af ifrågavarande område denna skall ske i skalan
1 : 50,000 samt att, vid stomkartors sammansättande till underlag för topo¬
grafisk mätning, stoinkartan skall utarbetas med hänsyn till att äfven
kunna läggas till grund för ekonomisk mätning, har en följd häraf blifvit
att stomkartorna öfver det ifrågavarande området nu äro upprättade i ska¬
lan 1 : 50,000. Först sedan denna stomkarta nedtransporterats till mindre
skala, kunna de topografiska fältmätningarna i samma skala börja, och då
en dylik förminskning af stoinkartan ej kan ske förr än vintern 1905 —
1906 — hvarvid mycket annat arbete måste läggas åsido — kan fält¬
mätningen i den eventuellt bestämda mindre skalan å omhandlade kustom¬
rådet ej börja förr än sommaren 1906. Det är emellertid att hoppas, att
sagda mätning äfven skulle kunna samma år afslutas, men säkerhet i
detta afseende finnes ej, alldenstund endast ett ringa fåtal rekognosörer
äro inöfvade att mäta i skalan 1: 100,000 och ingen i skalor mellan 1: 50,000
och 1 : 100,000, hvadan, då tillförlitligheten ej får eftersättas, tidsutdräk-
ten måste blifva så mycket större för de ovana.
Af nu lämnade framställning torde framgå, att det i remitterade
skrifvelsen till Eders Kungl. Maj:ts bepröfvande hänskjutna medlet att på¬
17
skynda ifrågavarande kartarbetes fullbordande snarare är ägnadt att försena
detsamma. Äfven om möjligt vore, att den ifrågasatta förändringen re¬
dan nästa vår kunde anbefallas, skulle stomkartornas beskaffenhet, hvarom
ofvan talats, ej möjliggöra någon tidsvinst.
I detta sammanhang vill kartverkskommissionen emellertid äfven, i
ändamål att fullt klargöra den af de tillkallade personerna här vidrörda
frågans utsträckning, påpeka, att deras förslag — för så vidt det afser de
norrländska gradbladen — ej vidrör något annat område än det, angående
hvilket kartverkskommissionen här ofvan yttrat sig. Den formulering, som
de tre civilas hemställan erhållit, synes oss nemligen kunna lämna rum för
någon ovisshet i detta afseende.
Efter att hafva hemställt om utgifning i skalan 1 : 100,000 af »en¬
dast bladen 68, 69, 70, 74, 75 och 80», föreslå de nämligen, »att — med
särskild hänsyn till det militära krafvet på kartarbetenas påskyndande —
för samtliga återstående gradafdelningsblad fastställes mätningsskalan
1 : 100,000» utan att samtidigt angifves, huruvida härmed äfven några andra
blad än de nyss nämnda afses.
All ovisshet försvinner emellertid vid en jämförelse mellan nådiga
brefvet den 25 maj 1894 som bestämmer, hvarest inom det norrländska
kartområdet uppmätningen i 1 : 50,000 och i 1 : 100,000 skall ske, och bi¬
fogade öfversiktskarta,1 som angifver de för närvarande genom olika mät-
ningssätt vunna resultaten. En dylik jämförelse gifver nämligen vid han¬
den, att af de till uppmätning i 1 : 50,000 anbefallda områdena numera
såsom omätta endast återstå förut nämnda 65 kvadratmil å gradbladen
Örnsköldsvik, Husum, Indal, Hernösand och Brämö,1 2 och att för allt åter¬
stående ännu omätt område mätningsskalan 1 : 100,000 redan är anbefalld,
hvadan de tillkallade personerna tydligen ej kunna hafva med sin fram¬
ställning afsett andra än här nämnda gradblad.
Till en fullständig utredning af den del af den remitterade frågan,
hvilken kartverkskommissionen redan nu upptagit till besvarande, hör
emellertid äfven en undersökning, huruvida den i remitterade skrifvelsen
framhållna mindre kostnaden för mätning i skalan 1 : 100,000 kunde ut¬
göra något skäl till frångående af den för närvarande anbefallda mätnings¬
skalan.
I nu berörda kostnadsfråga hafva de civila personerna anfört, att de
med ledning af uppgifter om mätningskostnad i olika skalor, hvilka åter¬
1 Se bilagan till utlåtandet den 8. december 1903.
2 Under år 1904 har uppmätts återstoden af gradbladen Husum, Indal och Brämö,
hela Hernösand samt en mindre del af Örnsköldsvik. (Tillägg under tryckningen.)
Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland.
3
18
finnas i Kungl. brefvet den 12 november 1897, beräknat, att ett gradblads
uppmätning i skalan 1 : 100,000 skulle ställa sig 16,000 kronor billigare
än i skalan 1 : 50,000 — ett resultat, hvilket också öfverensstämmer
såväl med förutvarande chefens för rikets allmänna kartverk beräkningar
i en underdånig skrifvelse den 14 november 1896 som med de beräk¬
ningar, hvilka af nuvarande kartverkschef ytterligare utförts. Genom
båda undersökningarna har det nämligen visat sig, att uppmätning (äf¬
ven innefattande konceptens uppritning med tusch) i skalan 1 : 50,000
i medeltal per kvadratmil dragit en kostnad af 600 kr., under det att
motsvarande arbete utfördt i skalan 1 : 100,000 blott betingat ett pris af
200 kr. Enligt denna beräkning skulle alltså uppmätningen af nu åter¬
stående 65 kvadratmil i skalan 1 : 100,000 jämfördt med den större skalan
medföra en besparing af 26,000 kronor.
Mycket stort misstag skulle emellertid begås, om man vid bedö¬
mandet af kostnaden för en framtida mätning af det slag, som i den re¬
mitterade skrifvelsen ifrågasatts, stödde sitt omdöme på dessa beräknin¬
gar, utan att tillika taga i betraktande, huru de i dem använda siffrorna
tillkommit. Enligt de nu och sedan länge gällande bestämmelserna har så¬
som bekant mätningen i 1 : 50,000 omfattat de mera bebyggda områdena
af vårt land, under det att mätning i 1 : 100,000 afsett obygderna.
Men en mätning i obygder — blott stomkarta finnes, hvilket är regeln —
går afsevärdt fortare än å trakter, där betydligt flera habitationer och vä¬
gar m. m. skola inläggas, förtecknas och beskrifvas samt ett förhållande¬
vis större antal namn textas; och då arbetena sålunda ur denna synpunkt
sedt äro af delvis olika art, kunna ej heller kostnaderna för desamma
blifva fullt jämförliga.
En annan svårighet att på erfarenheten från forna arbeten grunda kost¬
nadsberäkningar för nya sådana enligt förändradt system ligger däruti, att
hittills endast de allra skickligaste rekognoscörerna användts till 1:100,000-
mätning, hvarigenom ock tiden för arbetena i denna skala minskats och
följaktligen äfven de kostnader, som legat till grund för ofvan anförda
uppgifter om priset för kvadratmil. — Så snart arbetena, så som nu skulle
blifva fallet, förläggas till ett jämförelsevis väl bebyggdt område och ut¬
föras med personal, hvars skicklighet betydligt växlar, kommer alldeles
säkert ofvan nämnda besparing att ganska väsentligt minskas. Och tages
därtill i betraktande den redan påpekade omständigheten, att ej en enda
af de redan beredda stomkartorna kan användas för mätning i 1 : 100,000
utan att fullständigt omarbetas, samt att alla mätningar, där stomkarta
ej kunnat erhållas, ändå måste utföras i 1 : 50,000 för att sedan nedbringas
19
till mindre skala, inses lätt, att äfven detta kommer att ganska väsentligen
reducera den beräknade besparingen.
Äfven de tillkallade civila personerna — hvilka företrädesvis önskat,
att produkten af mätningen i skalan 1 : 100,000 skulle blifva kartblad i
samma skala — hafva emellertid framhållit, att i sådant fåll besparingen
per kartblad ej torde blifva så stor, som de med ledning af ofvan nämnda
nådiga bref beräknat. »Något bör», säga de, »af dr agas, då kartorna skola
rekognosceras och utföras i samma skala.» Angifvits har visserligen ej, hvar¬
före just detta förhållande skulle komma att minska den beräknade bespa¬
ringen, men tror sig kartverkskommissionen ej taga mycket fel, om den
anser sig finna förklaringen i det förhållandet, att vid en rekognoscering
och utgifning i samma skala betydligt mycket mera tid och omsorg måste
användas vid mätningens utförande för erhållandet af alla med skalan
förenliga detaljer och för undvikande af fel, hvilka i detta fall återkomma
oförändrade på kartbladet, under det att de å en till mindre skala, redu¬
cerad karta förminskas eller försvinna.
Af hvad kartverkskommissionen sålunda i underdånighet anfört, torde
framgå, att, om än en besparing synes stå att vinna på det af de civila
föreslagna sättet, densamma dock för ingen del kan komma att uppgå
till af dem beräknad storlek. Huru stor afprutning, som bör göras, är
däremot omöjligt att säga, så länge alla erfarenhetsstöd för en dylik be¬
räkning saknas.
Förglömmas får emellertid ej heller, att om än, såsom sannolikt är, en
rekognoscering i skalan 1 : 100,000 kommer att medföra minskade utgifter,
denna kostnadsminskning blott kan vinnas genom uppoffringar i fråga om
kartornas godhet. Vore ändamålet endast, att de genom dylik mätning
åstadkomna konceptkartorna skulle tjäna till grund för utgifning af
1:200,000-kartor — ett system som redan pröfvats inom den glesare be¬
folkade delen af vårt land — komme de nog att äga för detta ändamål
tillräcklig utförlighet, men om, såsom i remitterade skrifvelsen ifrågasatts,
slutprodukten äfven skulle blifva 1 : 100,000-kartor, blefve följden att, all
vid uppmätningen använd otnsorg till trots, dessa senare sålunda vunna
kartorna komme att innehålla blott obetydligt mera än en med omsorg
utförd karta i 1:150,000, hvilken då äfven blefve åtskilligt billigare och
tillika komme att innefatta större område. Det är nämligen ej möjligt
att under fältarbeten så medtaga alla i skalan ingående detaljer, som när
man vid ritbordet har att hämta dem från en i större skala utförd teck¬
ning; och man kan tryggt påstå, icke blott att vid här ifrågavarande ar¬
beten en karta utförd i samma skala som konceptet ej kan blifva så god,
som möjligt och önskligt är, utan äfven att orsaken till detta ogynnsamma
20
förhållande ligger i den fullständigt oriktiga principen, att när det
gäller kartor i liten skala använda ett tillvägagångssätt sådant som det
ifrågasatta.
Härtill kornme slutligen, att vid öfvergifvandet af uppmätningen i
1 : 50,000 icke blott krigsledningen utan äfven allmänheten skulle beröfvas
möjligheten att äga tillgång på reproduktioner af kartkoncept i denna
skala. För taktiskt bruk äro nämligen dylika reproduktioner särdeles värde¬
fulla, och hafva de äfven visat sig mycket efterfrågade för kulturella be¬
hof såsom vid väganläggningar, planläggandet af afdikningsföretag m. ro.,
hvarvid den störa skalan med sina höjdsiffror kommer synnerligen väl
till pass.
Vill man för öfrigt bilda sig en föreställning om det resultat, som
vore att förvänta af den billigare metod att åstadkomma 1 : 100,000-kar-
tor, som i den remitterade skrifvelsen föreslagits, har man endast att låta
erfarenheten tala från redan utförda mätningar af detta slag. De öfver
vissa delar af södra och sydvästra Sverige utgifna 1 : 100,000-bladen, t. ex.
öfver Blekinge och Halland, grunda sig nämligen på fältmätning i samma
skala, utförd på 1840-talet, och resultatet har äfven blifvit kartor så ge¬
neraliserade, att revision å dylika kartblad — såsom t. ex. Karlskronabla-
det — säkerligen måste i stor omfattning få karaktären af nymätning,
om kartan skall vinna något väsentligt därpå. — Då i remitterade skrif¬
velsen de civile synas böjda för införandet af dylik fältmätningsmetod
»såväl enligt ofvan angifna förslag som eventuellt framdeles enligt den
förut fastställda planen», kan kartverkskommissionen följaktligen så myc¬
ket mindre tillstyrka densamma, som detta skulle innefatta en återgång
till ett system, hvilket redan för 60 år sedan måst öfvergifvas, och som
genom sagda metods användande hinder skulle läggas för nåendet just af
det mål, som i remitterade skrifvelsen framhållits såsom eftersträfvans-
värdt: erhållandet af lika goda 1 : 100,000-kartor öfver det förutnämnda
norrländska kustlandet som öfver det återstående, sydligare belägna
Sverige.
Då kartverkskommissionen sålunda anser sig böra i underdånighet
afstyrka den af de tillkallade personerna ifrågasatta fältmätningen i ska¬
lan 1 : 100,000 eller i någon hittills opröfvad skala mellan 1 : 50,000
och 1 : 100,000 af de delar af Norrland, i hvilka, jämlikt chefens för
rikets allmänna kartverk förslag, arbetena under nästa år äro ämnade att
pågå, och intet annat i remitterade skrifvelsen kan, vid en eventuell till-
lämpning, utöfva inflytande på sagda arbetsplan eller på inkomst- och ut-
giftsstaten för år 1904, vill kommissionen underdånigst anhålla, det
Eders Kungl. Maj:t behagade sagda tvenne förslag fastställa, äfvensom
21
förslaget till förändrade grunder för den civila kartverkspersonalens af¬
löning, hvars tillämpning ej i något afseende kan komma att beröras af
de framställningar, som återfinnas i den till oss remitterade skrifvelsen,
hvilken härmed underdånigst återställes.
Stockholm den 8 december 1903.
Underdånigst
AXEL RAPPE.
Elis Sidenbladh. Ed v. Oldberg. A. E. Törnebohm.
M. von Feilitzen. E. Melander.
Föredragande.
/
/
Ch. D. Tottie.
22
Mätskalau.
Utgifnings-
skalan.
III.
Kommissionens för de allmänna kartarbetena underdåniga
utlåtande den 8 september 1904.
Till Konungen.
Till Eders Kungl. Maj:t har kommissionen för de allmänna kart-
arbetena under den 8 december sistlidet år afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande öfver en del af det till kommissionen remitterade, af särskildt
tillkallade personer afgifna yttrandet den 16 november 1903 i fråga om
lämpligheten af ett förändradt utgifningssätt för generalstabens topogra¬
fiska karta öfver Norrland, nämligen i det som vidkommer sagda personers
— särskildt de civiles — framställning om önskvärdheten af en mindre
mätskala för en del af det norrländska kustlandet än den, som bestämts
genom nådiga brefvet den 25 maj 1894, hvilken framställning kartverks-
kommissionen på angifna grunder ansett sig böra underdånigst afstyrka.
Och vill kommissionen rörande denna fråga blott tillägga, att, så vidt den
kunnat utröna, vid intet lands kartverk, utom Norges och Spaniens,1 en
utgifning i mätskalan eger rum annat än i fråga om kartor i ganska stora
skalor såsom 1: 25,000 och 1: 50,000 samt därmed jämförliga. En mätning i
1: 100,000 för utgifning i samma skala torde med nyssnämnda undantag
ingenstädes förekomma.
Af öfriga uti den remitterade skrifvelsen förekommande förslag torde
det vara viktigast, hvari hemställes dels om utgifvandet af gradblad i
skalan 1 : 100,000 öfver det område af norrländska kustlandet, som be¬
gränsas af 2° väster om Stockholm samt 63° 30' n. br., dels om användande
1 I Norge gäller detta dock endast den ödsliga Finnmarken med sina stora terräng¬
former. Afståndsmätningen i den lilla skalan 1: 100,000 är likväl här förenad med mycket
stora svårigheter. I Spanien förekommer sådan mätning endast för att komplettera annan dylik.
23
af förändrade beteckningssätt vid utgifvandet af nya gradblad i skalan
1 : 200,000 och dels om andra kartor i stället för de redan utgifna grad¬
bladen Sundsvall och Hudiksvall, hvilka ansetts vara för sitt ändamål i det
närmaste oanvändbara.
I denna fråga — som kartverkskommissionen anser böra här först
upptagas till pröfning — är till en början att märka, att beträffande
utgifvandet af 1 : 100,000-kartor öfver det angifna området de sex till¬
kallade personerna visat sig hysa ganska olika meningar, i det de tre
militäre önskat områdets utgifning i skalan 1 : 200,000 blott med för¬
ändring af uppritningsmaneret och beteckningssätten till öfverensstämmelse
med ett den remitterade skrifvelsen bifogadt, genom öfverste Selanders
försorg utarbetadt kartprof, under det att de civile önskat samma områ¬
des utgifning i skalan 1 : 100,000, i öfverensstämmelse med hvad som redan
skett med sydligare Sverige.
De militäre hafva till stöd för sin sålunda uttalade åsikt anfört:
att en för militärbruk användbar karta med det snaraste bör blifva
tillgänglig öfver hela Norrland, något som lättare skulle kunna ske med
användande af den mindre utgifningsskalan, då däremot den större skalans
användande skulle försena utgifningen;
att kartbladen böra kunna med hvarandra konnekteras, hvilket möj-
liggöres, om hela det norrländska kartverket utgifves i den skala, som
redan användts å utgifna kartblad, men omöjliggöres, om utgifningen del¬
vis sker i skalan 1 : 100,000;
att den nu fastställda gränslinjen mellan södra Sveriges kartblad i
skalan 1 : 100,000 och norra Sveriges i skalan 1 : 200,000 — nämligen
61° 30' n. br. — just blifvit vald med afseende fästadt på att olägen¬
heterna vid öfvergången från den ena kartskalan till den andra måtte,
med hänsyn till sannolika öfningstrakter och operationsområden, varda de
minsta möjliga;
att en karta i skalan 1 : 200,000, utförd enligt det genom öfverste
Selanders försorg utarbetade profvet, visar sig vara tillräckligt användbar
för att tillsvidare tillgodose såväl militära som andra praktiska behof; samt
att kartor i skalan 1 : 200,000 tillsammans med ljustrycken i skalan
1 : 50,000 äro mera ägnade att tillgodose sistnämnda behof än enbart kar¬
tor i skalan 1 : 100,000.
De civile åter hafva till stöd för sin åsikt anfört:
att själfva förutsättningen för utgifning af kartor öfver norrländska
kustområdet mellan 61° 30' och 63° 30' n. br. i mindre skala än den för
sydligare Sverige fastställda — nämligen sagda kustområdes glesare be-
De tillkal¬
lade perso¬
nernas me¬
ning angå¬
ende utgif¬
ningsskalan.
24
byggdhct — är oriktig, alldenstund flera trakter af området äro ganska
tätt bebyggda;
att om än olägenheten att ej kunna konnektera de föreslagna 1:100,000-
bladen med de öfriga bladen i skalan 1 : 200,000 är obestridlig, denna
olägenhet — som för öfrigt blott gör sig gällande vid operationer på
gränsområdet mellan de båda skalorna — är mindre än de olägenheter,
hvilka härflyta genom användandet af en alltför liten kartskala i en tätt
befolkad trakt, samt att svårigheterna under operationer på själfva gräns¬
området delvis kunna afhjälpas genom att förse 1 : 200,000-bladen med
»gränszoner» från angränsande i 1 : 100,000 återgifna områden;
att det omskrika kustområdet är så tätt bebyggdt, att man icke kan
i skalan 1 : 200,000 få in alla de data, som böra finnas på en general-
stabskarta, och att, äfven om de militäre ansett en 1: 200,000-karta till¬
fredsställande, likväl endast en karta i skalan 1 : 100,000 kan lämna en i
detalj trogen bild af trakten, hvarför endast denna kan anses tillfreds¬
ställande för andra praktiska syften än de rent militära, men
att äfven i militärt afseende kartor i skalan 1 : 100,000 böra anses
bättre än sådana i skalan 1 : 200,000;
att en karta i skalan 1 : 200,000 i öfverensstämmelse med det genom
öfverste Selanders försorg utarbetade profvet visserligen blir vacker och
läsbar, men att detta endast kunnat ske på bekostnad af en stor del karto¬
grafiska uppgifter af icke ringa värde; samt
att kartor i skalan 1 : 100,000 ställa sig betydligt billigare för all¬
mänheten än de ljustryckskartor, omfattande samma område, genom hvilka
enligt de militäres förslag 1 : 200,000-kartorna skulle suppleras.
Under hänvisning till sina sålunda uttalade åsikter hafva därför de
militäre föreslagit,
att hela det norrländska kartverket i skalan 1 : 200,000 snarast möj¬
ligt måtte fullbordas i öfverensstämmelse med det beteckningssätt och den
färgläggning, som användts för kartorna öfver Norrbottens län och det
genom öfverste Selanders försorg utarbetade kartprofvet;
hvaremot de civile föreslagit,
att, med användande af gradindelningen och angränsande 1 : 200,000-
blads förseende med »gränszoner», området inom 2° väster om Stockholm
och 63° 30' n. br. må utgifvas i den för Sveriges topografiska kartor söder
•om 26:e bladvåden fastställda skalan 1 : 100,000.
Men då de tillkallade personerna, hvilka i denna hufvudfråga alltså
varit af tvenne skilda meningar, velat enas om en gemensam framställning,
kafva de dock till slut föreslagit,
o 7
25
att kartor öfver meranämnda område måtte, utan att utgifningen
af kartverket i dess helhet fördröjes, samtidigt utgifvas i båda skalorna.
Då kartverkskommissionen nu går att yttra sin egen mening i fråga
om berörda utgifningsskalor, och därvid i första rummet kommer att be¬
röra den norrländska 1 : 200,000-kartan och dennas användbarhet, torde
för frågans närmare belysning vara af vikt, att en kortfattad framställning
lämnas angående tillkomsten af sagda karta och de å densamma använda
beteckningssätten.
Då i följd af bestämmelserna i Kungl. brefvet den 15 april 1859
det gamla sockenkartverket under namn af »ekonomiska kartverket» alltfort
underställdes landtmäteristyrelsen, i hvad som angick rikets mellersta och
södra delar, uppdrogs däremot ledningen och tillsynen af kartverket i Norr¬
botten åt dåvarande landshöfdingen öfver sagda län, skolande här samma
bestämmelser gälla som för det ekonomiska kartverket öfver landets södra
och mellersta delar.
Ytterligare föreskrifter angående Norrbottens kartverk meddelades
genom nådigt bref af den 18 maj 1860. Jämlikt dessa föreskrifter skulle
kartläggningen så bedrifvas, att under det kartbladen öfver kustsocknarna
och lappmarkernas skogsbygd allenast upptogo, hvad som allmänneligen
ansågs tillhöra en ekonomisk karta, borde man öfver kartorna inom fjäll¬
bygden, och sedermera äfven öfver skogslandet och Pajala socken, befrämja,
jämte den ekonomiska kartläggningens intressen, äfven den topografiska
kartans ändamål genom att å dess kartblad inlägga beteckningar hörande till
båda kartverken. Kartläggningen skedde i skalan 1:50,000 för fjällbygden
samt i skalor 1:20,000, 1:40,000 och 1:50,000 för skoglandet och kust¬
socknarna, öfver hvilka senare kartor äfven utgåfvos i skalan 1 : 100,000.
När sedermera genom Kung!, brefvet den 15 december 1871 hela
ekonomiska kartverket underställts chefen för dåvarande topografiska kåren,
och, i samband med den nuvarande generalstabens bildande år 1873, afdel-
ningschefen vid dess topografiska afdelning öfvertagit nyssnämnde chefs
skyldigheter, tillkommo på dennes förslag genom Kungl. brefvet den 21
maj 1874 nya bestämmelser för utgifningen af här omhandlade kartverk.
Jämlikt detta Kungl. bref skulle kartorna öfver lappmarken och
Pajala socken utgifvas tingslagsvis i skalan 1 : 200,000 samt innehålla så¬
väl de vanliga ekonomiska föremålen som ock höjdbildning och skog på
sätt kartskalan tilläte. Öfver kustsocknarna, utom Pajala socken, skulle
däremot framdeles, på sätt redan skett, utgifvas ekonomiska kartor i skalan
1 : 100,000 och sedermera, med begagnande af s. k. svarttryckstenar och
med tillhjälp af litografisk! tryck, topografiska kartor öfver kustlandet,
Utlåtanden ang. generalstabens Isarta öfver Norrland. 4
Norrlands-
kartans
tillkomst och
betecknings¬
sätten å den¬
samma.
26
innehållande hvad man vanligen å sådana kartor återfinner; och var me¬
ningen att utgifva dessa kartor tingslagsvis.
Vid utgifningen af Norrbottenskartverket hade man emellertid endast
medhunnit de rent ekonomiska kartorna öfver kustsocknarna i skalan
1 : 100,000, då afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning
den 14 oktober 1886 ingick med en underdånig skrifvelse, som innehöll
det första upphofvet till det egentliga s. k. Norrbottenskartverket i dess
nuvarande form.
Olägenheterna af de olika och enligt olikartade bestämmelser till¬
komna skalorna och utgifningssätten, som jämlikt ofvan anförda bestäm¬
melser tillkommit, sökte afdelningschefen få afhulpna genom att införa ett
system, därvid afseende mera än dittills fästes vid det sammanhang, som
borde finnas mellan Norrbottenskartorna och kartor öfver öfriga delar af
landet. Han påvisade, att utgifningsskalan 1 : 100,000 ej kunde — om
kartverket någon gång skulle blifva färdigt — användas öfver hela landet,
att en öfvergång från 1 : 100,000-skalan till 1 : 200,000-skalan skulle af
denna anledning visa sig nödvändig i framtiden och att denna öfvergång
lämpligast borde ske efter en bladvåd, den han dock ej angifver. För att
i fråga om Norrbottenskartan vinna det mål, hvartill han syftat, föreslog
han därför fastställandet för hela det område, som läge norr om sagda
bladvåd, af en gemensam mindre skala, gemensam indelning och likartade
beteckningar.
Förslaget utmynnade därefter i följande fem punkter:
l:o. Utgifningsskalan 1 : 200,000 för Norrbottens läns kartverk;
2:o. Utgifning i gradblad;
3:o. Utgifning medelst heliogravyr;
4:o. Höj dbildningens återgifvande med backstreck utom för kala
fjällpartier, där höjdkurvor skulle användas; samt
5:o. Återgifvande af s. k. ekonomiska föremål (hufvudsakligen rå¬
gångar samt åker och äng) med härför antagna färger och beteckningar,
därvid dock hemställdes, att dessa föremål skulle kunna i vissa delar ute¬
slutas, där särskilda ekonomiska kartor funnos och där sådant kunde anses
behöfligt för kartans redighet och tydlighet.
Med nu nämnda .förslag följde fyra bilagor, nämligen:
A. Prof på de föreslagna kartbladens form och storlek, represente-
radt af det medelst heliogravyr utförda bladet Sjangeli med terräng åter-
gifven genom backstreck och kurvor;
B. Samma blad med likartad terrängbeteckning utförd å sten;
C. Samma blad med höjdbeteckningen i crayon; och
D. Öfversiktskarta angifvande indelningsplanen.
27
Det förslag, hvarför nu i korthet redogjorts, blef af Eders Kungl.
Maj:t fastställdt; och då bladet Sjangeli i detsamma användts såsom modell,
synes ock Eders Kungl. Maj:t hafva samtidigt bestämt, att sagda blads
beteckningssätt skulle tjäna till framtida efterrättelse. Några särskilda af
Eders Kungl. Maj:t fastställda karttecken omnämnas ej i handlingarna, och
de som vid topografiska afdelningen användts såsom rättesnören i detta af¬
seende för kartorna i skalan 1 : 200,000 hafva tillkommit under hand och
på afdelningschefens befallning tillämpats — allt förhållanden, till hvilka
kartverkskommissionen framdeles vill återkomma.
Det är enligt nu i korthet angifna grunder, som kartan öfver Norr¬
bottens län, eller rättare gradbladen från norr räknadt till 65° n. br., utförts.
I fråga om norrbottniska kartverkets fortsättning längre söder ut
anbefallde kungl. brefvet den 25 maj 1894 med anledning af riksdags¬
beslutet samma år:
l:o att uppmätning sskalan 1 : 100,000 skulle användas för topogra¬
fisk uppmätning å gradbladen mellan 65° n. br. (d. v. s. Norrbottens södra
spets) och 63° 30' n. br. (d. v. s. Västerbottens södra spets) med undantag för
vissa delar af det inre Jämtland, där mätskalan skulle blifva 1 : 50,000;
2:o att vid utgifningen af kartblad öfver sagda område detta skulle
ske i skalan 1 : 200,000 efter samma plan och arbetsmetoder som för Norr-
bottenskartan varit gällande;
3:o att i fråga om det återstående Norrland, d. v. s. från 63° 30'
n. br. uppmätningen skulle ske i skalan 1 : 50,000 inom kustlandet samt
i vissa delar af Jämtland, men i öfrigt i skalan 1: 100,000; samt
4:o att i fråga om utgifningen af kartor öfver detta sistnämnda
område, utgifningsskalan framdeles skulle bestämmas, »sedan under arbe¬
tenas fortgång närmare kännedom vunnits om på frågan inverkande för¬
hållanden, efter pröfning af vederbörandes förslag--— huru öfver-
gången lämpligast borde ske från kartan i 1 : 200,000 öfver landets nord¬
liga del till den från landets sydliga delar norr ut fortgående utgifningen
af kartan i 1 : 100,000.»
På chefens för rikets allmänna kartverk förslag, hvilket understöd¬
des af kommissionens för de allmänna kartarbetena flertal, bestämde om¬
sider Eders Kungl. Maj:t genom nåd. brefvet den 12 november 1897, att
äfven gradbladen inom sistnämnda område skulle utgifvas i skalan 1:200,000,
hvilken alltså blifvit fastställd såsom utgifningsskala för hela det norr¬
ländska kartverket.
Allt efter tillkomsten af de beslut, som gifvit upphof till nu om-
handlade karta, kan densamma, såsom af ofvanstående framgår, indelas i
trenne zoner:
28
l:o området från Sveriges nordspets till 65° n. br.;
2:o området från 65° n. br. till 63° 30' n. br. och
3:o området från 63° 30' n. br. till 61° 30' n. br.;
hvarvid tillika är att märka, att, jämlikt Eders Ivungl Maj:ts och Riks¬
dagens beslut, de under 1 och 2 omnämnda zonernas gradblad äro att anse
såsom topografisk-ekonomiska, under det att i fråga om 3:e zonens blad
intet finnes i detta afseende bestämdt, hvarför ock å denna zons hittills
utgifna kartblad de »ekonomiska föremålen» uteslutits. Under det alltså
gradbladen inom de båda nordligaste zonerna hafva åker och äng begrän¬
sade och angifna med särskilda färger samt bygränserna utsatta,1 är sådant
ej förhållandet inom den sydligaste zonen.
Men mellan de trenne zonerna finnas äfven andra olikheter nämligen:
i fråga om beteckningen af kronoparker, användandet af olika stilar, be¬
teckningen af kyrkor samt framför allt i fråga om beteckningen af habi-
tationer.
Hvad kronoparkerna beträffar, hafva dessa å Norrbottens kartverk
utmärkts med större bokstäfver, som hänvisa till den ekonomiska beskrif-
ningen; men då sådan ej finnes för Västerbotten, äro kronoparkerna här
å flertalet blad — i likhet med obebyggda byägor — utmärkta med ske¬
lettstil angifvande parkens nummer och namn, under det att å andra blad
kronoparkerna ej namngifvits.
I fråga om stilsorterna finnes den skillnaden, att å den sydligaste
zonen namnens storlek minskats i följd af svårigheten att eljest i den lilla
skalan inpassa det önskade antalet.
Vidare äro inom sydligaste zonen trä- och stenkyrkor på olika sätt
betecknade, under det att inom de båda norra ingen skillnad gjorts.
Den största och mest betydelsefulla olikheten har emellertid uppstått,
när det gällt beteckningen af habitationer.
A bladet Sjangeli, hvilket, enligt hvad ofvan sagts, i viss mån såsom
modell, medföljde det af Eders Kungl. Maj:t fastställda förslaget till ut¬
gifvande i skalan 1 : 200,000 af topografisk-ekonomisk karta öfver Norr¬
botten, finnas endast trenne bostadstecken, nämligen de som utmärka
arbetarebostäder vid Sjangeli grufvor, samtliga tecknade såsom små svarta
rektangulära figurer. Då dessa sålunda ej utmärkte hvarken bondgårdar,
nybyggen, torp, backstugor eller fäbodar, kan man svårligen anse, att
uti Eders Kungl. Maj:ts fastställelse af Sjangelikartans beteckningssätt legat
någon bestämmelse angående sättet för nu nämnda habitationers inritande.
1 Å Norrbottenskartan äro emellertid bygränserna upptagna endast å 22 blad, af den
anledning att de öfriga utgifvits, innan afvittringen afslutats.
29
Någon särskild föreskrift i detta afseende ansågs säkerligen ej heller
af nöden, då kartverket skulle blifva lika mycket ekonomiskt som topo¬
grafiskt och de öfver norrbottniska kustlandet vid sagda tid utkomna
ekonomiska kartorna i skalan 1 : 100,000 redan ägde konventionella tecken
för »gårdar», nämligen små helt utfyllda, svarta kvadrater — ett beteck-
ningssätt, som för öfrigt användts äfven å en del äldre topografiska kartor
öfver s$dra Sverige.
A generalstabens karta öfver södra Sverige nöjde man sig emeller¬
tid ej med att utsätta »gårdar» med sitt särskilda tecken, utan betecknade
äfven »torp» och »backstugor», »soldattorp», »grenadjärtorp», »dragontorp»,
»husartorp» och »båtsmanstorp» genom små svarta kvadrater, vid hvilka
man dock, för att skilja dem från bondgårdar, där dessa betecknades hel¬
svarta, satte bokstäfverna: T., ST., GT., DT., HT. och BT.
Det skulle naturligtvis blifva eu fördel att äfven å Norrbottenskartan
få medtaga dylika mindre habitationer, så mycket mera som därigenom
möjligast största öfverensstämmelse skulle uppnås med det topografiska
kartverket öfver södra Sverige; men då nyssnämnda förklarande bokstafs-
beteckningar skulle blifva alltför belamrande å en karta öfver Norrbotten,
där habitationerna mera än söder ut äro samlade till större grupper efter
älfvax-na och där den lilla skalan dessutom ej medgaf så stort utrymme,
löstes frågan på det sätt, att — såsom af »teckenförklaringar» å bifogade
af afdelningschefen till efterrättelse anbefallda profplansch, bil. 1, framgår —
»gård» betecknades genom en liten helsvart kvadrat med 0,6 mm. sida, under
det att »stuga, torp, nybygge och fäbod» utmärktes med en ännu mindre
dylik kvadrat med 0,5 mm. sida. Detta beteckningssätt följdes också
inom hela den nordligaste zonen, d. v. s. i det egentliga Norrbottens-
kartverket.
Den tanke, somo låg till grund för den sålunda använda metoden, var
utan tvifvel riktig. Å en karta sådan som den norrbottniska, hvilken lika
väl som de topografiska kartorna öfver sydligare Sverige är afsedd äfven
till krigsbruk, var det af synnerligen stort värde att likasom å sist¬
nämnda kartor kunna särskilja verkliga bondgårdar från smärre lägen¬
heter, torp och backstugor. Icke blott att de förra i allmänhet medgifva
större utrymme vid inkvartering, utan erbjuda de ock vid dylik inkvarte¬
ring eller förläggning i deras närhet större möjligheter för en trupps
förseende med proviant och furage. Kreaturs-, spannmåls- och fodertill¬
gången i en bondgård bör ju i regeln anses betydligt större än i torp
och backstugor samt därmed jämförliga lägenheter. Genom att räkna
»gårdarna» för sig och andra lägenheter för sig sättes därför en befäl¬
hafvare i stånd att, ensamt med hjälp af kartan, på ett ungefär bedöma
30
de för krigföringen så ytterst viktiga frågorna angående möjligheten att på
skilda orter förlägga och förpläga trupper.
Den riktiga tanken, hvilken alltså låg i sträfvandet att genom de
valda beteckningssätten åtskilja tvenne olika slag af habitationer, visade
sig emellertid mycket svår i tillämpningen. Då nämligen såväl gårds-
tecknen som tecknen för smärre lägenheter båda äro så små, att de för
ögat allenast te sig såsom obetydliga prickar, visar det sig i praktiken
ytterst svårt att skilja mellan dem af dessa prickar, som hafva 0,6 mm.
och dem som hafva 0,5 mm. sidor, äfven om skälfva ritningen skulle be¬
finnas mönstergill. Stå dylika tecken hvarandra nära, kan man nog i
allmänhet genom jämförelse åtskilja dem från hvarandra, men om en en¬
staka Imitation eller en grupp af likadana sådana finnes utmärkt å en
plats aflägsen från större bygd, är det faktiskt omöjligt att se, om man
bär med »gårdar» eller med mindre lägenheter att göra.
Ett inom generalstabens topografiska afdelning med största möjliga
omsorg utfördt försök att med ledning af bostadstecknen å de utgifna Norr-
bottensbladen bestämma antalet »gårdar» och antalet mindre lägenheter har
också misslyckats, då icke allenast tecknens ringa storlek utan äfven den
mindre noggrannheten från ritarens och gravörens sida samt begäret att
minska äfven gårdstecknen för att på ett visst område kunna inprässa
lika många, som det i verkligheten förekommit gårdar å motsvarande om¬
råde, måste gifva anledningar till misstag.
Svårligen kunna dylika misstag af hjälpas på annat sätt än genom
att följa den i södra Sverige under senare tid använda metoden att teckna
»gårdarna» med små icke utfyllda kvadrater och mindre lägenheter med
något mindre, utfyllda dylika.
När det därför gällde att öfvergå till uppmätning och utgifning af
kartor inom den mellersta af förut nämnda trenne zoner — hufvudsak¬
ligen innefattande Västerbottens län — infördes sistnämnda betecknings-
sätt, hvilket ur den synpunkt, som ofvan berörts, må anses betydligt mera
praktiskt. Något hinder i gällande bestämmelser för den gjorda för¬
ändringens införande synes ej heller hafva funnits. Vid sagda tid följda
instruktion för generalstabens tjänstgöring i fred — däri ock föreskrifter
för topografiska afdelningen återfunnos — nämner intet om att inhämtan¬
det af öfverordnad myndighets tillstånd för ändring af beteckningssätten
var af nöden, och kunde, formellt taget, ej heller någon dylik framställ¬
ning hafva fog för sig, då aldrig af någon öfverordnad myndighet bestämts,
huru habitationerna skulle betecknas.
Först i instruktionen för rikets allmänna kartverk den 20 december
1894 omnämnes skyldigheten för kart verkschefen att vid ifrågasatt för¬
31
ändring af karttecken underställa denna fråga Kungl. Majt:s pröfning. §12
i sagda instruktion lyder nämligen som följer:
»1. Vid kartornas upprättande användas fortfarande hittills använda
beteckningssätt för föremålens afbildande, Indika beteckningssätt finnas an¬
befallda i fastställda profplanscher och promemorior för arbetenas ut¬
förande.
2. Skulle andra beteckningssätt visa sig erforderliga, äger kartverks¬
chefen därtill upprätta förslag, som underställes Kungl Majt:s pröfning
och fastställelse; åliggande kartverkschefen, hvad topografiska kartor be¬
träffar, att sådant, före handlingarnas insändande till Kungl Maj:t, anmäla
för chefen för generalstaben.»
Denna bestämmelse är i visst afseende så tydlig som möjligt och
skulle varit det äfven i andra, blott samtliga beteckningssätt å Norrbottens-
kartorna förut varit af Eders Kungl. Maj:t fastställda, men så var ej fallet.
Visserligen skulle kunna anses att (efter modell af bladet Sjangeli) beteck-
ningssätten för höjder, ängsmark, löfskog och vatten samt skrifsätten föl¬
en del namn och siffror blifvit från början af Eders Kungl. Maj:t fastställda,
men för allt annat gällde blott afdelningschefens vid topografiska afdel-
ningen egna promemorier och föreskrifter. Med all sannolikhet är det i
följd af detta nu påpekade förhållande, som sagda afdelningschef ansett
sig berättigad att, när det gällde »gårdarnas» utmärkande inom den mel¬
lersta zonen, frångå »hittills använda beteckningssätt». Inom hela denna
zon äro de nämligen utmärkta genom små, icke ifyllda kvadrater.
När det så gällde att utgifva bladen inom den sydligaste zonen, öfver-
lämnades från kartverkschefen uti en underdånig skrifvelse den 14 novem¬
ber 1896 bladet Boden »såsom bevis för att ett kartblad i 1 : 200,000 för¬
mår att redigt återgifva trakter jämförliga med dem, som här voro i fråga»;
men ehuru å bladet Boden samtliga habitationer tecknats såsom små ut¬
fyllda kvadrater och kartverkschefens förslag af Kungl.' Maj:t fastställdes,
ansåg sig sagda chef dock ej därigenom bunden att ändra det betecknings¬
sätt för habitationer, hvarpå han redan slagit in. Det var ju ej heller i
något härmed sammanhängande syfte som bladet Boden bifogats, och gällde
det nu därjämte kartor gränsande till sydligare Sveriges, där beteck-
ningssättet med »öppna habitationer» redan användes. A gradbladen inom
den sydligaste zonen blef alltså i fråga om habitationer samma betecknings¬
sätt som i den mellersta följdt, ett tillvägagående, som, formen frånsedt, prak¬
tiskt taget torde vara det riktiga, om man har för ögonen önskvärdheten
att kunna å kartan skilja mellan »gårdar» och mindre lägenheter.
Men de icke ifyllda kvadraterna såsom gårdstecken hafva andra
olägenheter. Dels måste de ritas något mindre å 1 : 200,000-kartan än å
en karta i skalan 1 : 100,000 för att ej taga för stor plats, och dels gör
bristen på svart ifyllning, att de ej så väl som önskligt är skilja sig från
andra konturer samt från lutningsstreck, något som också i sin mån bi¬
drager till att å sådana ställen, där dylika tecken för habitationer före¬
komma tillsamman med många andra karttecken såsom vägar, backstreck,
skog och namn, det hela för blotta ögat gör ett mindre redigt intryck.
Uet är dessa omständigheter, jämte sträfvandet att i den lilla
skalan inpassa flera konturer, terrängföremål och namn än samma skala
tillåter, som framkallat klagomålen öfver de i och för sig tekniskt fint
och samvetsgrant utförda gradbladen Sundsvall och Hudiksvall. Då det
å den trakt, som af dessa blad återgifvits, är den jämförelsevis stora be-
bvggdheten och hvad därmed sammanhänger, såsom talrika namn och vä¬
gar, hvilka gjort det svårt att utan allt för många uteslutningar åstad¬
komma en redig karta i så liten skala som 1 : 200,000; men då äfven
andra delar af Norrland — särdeles dess kustland — äro lika tätt be¬
byggda, är frågan den, huruvida öfver hufvud kartor i nyssnämnda skala
kunna till åsyftadt bruk utföras öfver det mera befolkade norrländ¬
ska kustlandet, utan att vara hvarken för intetsägande eller för öfver-
lastade af detaljer, samt hvilka förändringar i fråga om beteckningssätten
i så fall böra vidtagas.
Att dylika förändringar eller förenklingar i flera fall kunna komma
till stånd lider intet tvifvel. När det sålunda gäller terrängens ytformer
och höj dpartiers återgifvande, kunna och böra gifvetvis sådana enskild¬
heter, som ej lämpligen gå in i skalan — såsom toppar och utsprång m. in.
— helt enkelt inordnas i själfva hufvudformerna och enstaka småhöjder
uteslutas. Med iakttagande häraf behöfva aldrig ifrågavarande terräng-
föremål, likasom skogspartier, vatten, kärr o. d., upptaga proportionsvis
större plats å kartan än i verkligheten; och genom fullständigt uteslutande
af det efter rekognosörens bedömande minst viktiga kan ändå en sann
karta erhållas.
Men när det gäller återgifvande just af sådana föremål, hvilka
känneteckna en trakt såsom bebyggd och odlad, såsom habitationer, namn
och vägar, ställer sig saken helt annorlunda. En större landsväg, åter-
gifven på karta i skalan 1 :200,000, skulle blott blifva 0,03 mm. bred,
d. v. s. komma att återgifva^ af ett knappt skönjbart streck, och möjlig¬
heten att efter användandet af dylikt återgifningssätt skilja mellan olika
slag af vägar skulle helt och hållet upphöra. Liknande blefve förhållan¬
det med habitationer. Ritade i ifrågavarande lilla skala skulle dessa blifva
ännu mindre skönjbara för blotta ögat. Men af nu nämnda anledning
kunna ej heller enstaka byggnader, bebyggda orter eller viktigare vägar
33
uteslutas i öfverensstämmelse med förfarandet vid inritandet eller ej af
andra topografiska föremål, ty därtill äro de både för freds- och krigsbruk
af sådan vikt, att deras utelämnande skulle göra kartorna för praktiskt
bruk i det närmaste värdelösa. Någon annan utväg har då ej kunnat på¬
finnas än att på kartan ganska betydligt öfverdrifva storleken.
I stället för att rita i skala gör man alltså vägarna så breda, att
de å kartan upptagna större sådana skulle, utmärkta å fältet till propor¬
tionsvis samma vidd, upptaga ett bälte af 120 in., under det att de minsta
vägarna skulle visa sig få en bredd af 60 m. Ett gårdstecken utmärkt
å fältet skulle upptaga en yta af 14,400 kv.m. och en mindre lägenhet
10,000 kv.m. Men nu nämnda sätt för habitationers betecknande å
i : 200,000- kartan har tydligen till följd, att å ett mycket bebyggdt om¬
råde, där vägar och habitationer alltså äro talrika, terrängen å kartan kan
blifva så belamrad med tecken för dylika föremål, att, om allt medtages,
själfva markens former ej blifva synliga, för att ej tala om att införandet på
kartan af en myckenhet habitationer kan fullständigt förvrida formen på
andra konturer och till och med på de bebyggda orterna själfva. Kom¬
mer så härtill nödvändigheten att äfven utsätta namnen å gårdar och
byar — namn som ofta upptaga ett utrymme, som i terrängen motsvaras
af 500,000 kv.m. — inses lätt, hvilka svårigheter, som kunna uppstå, när
det gäller att i skalan 1 : 200,000 kartlägga en rikt bebyggd trakt. Enda
utvägen att erhålla en redig och läslig karta öfver en sådan trakt är att
göra uteslutningar af både vägar, habitationer och namn.
Men lika enkelt som detta synes vara i teorien, lika svårt är det
att på ett praktiskt och likformigt sätt utföra. När det gäller uteslutandet
af vägar, hvarigenom likväl kartans värde förminskas, likasom då det gäl¬
ler bortlämnandet af namn, har man lättare att följa grundsatsen att ute¬
lämna de minst viktiga — ehuru äfven härvid godtycket måste komma att
spela en viss roll —, men när fråga blir om uteslutandet af tecken, som
betyda gårdar eller mindre lägenheter, blir problemet svårare att lösa.
Följer man nämligen grundsatsen att utesluta det, som i detta fall kan an¬
ses vara af ringare betydenhet, nämligen tecknen för de mindre lägenhe¬
terna, blir följden den, att å ett ställe, där endast dylika lägenheter finnas
eller där de utgöra det stora flertalet — såsom t. ex. i arbetaresamhällen —,
kartan kommer att visa marken alldeles eller i det närmaste obebyggd och
alltså ej vara sann, och om man däremot af gårdar och mindre lägen¬
heter å kartan utesluter dem, som kunna anses af ringare värde, i någon
viss proportion af hela antalet, råkar man ofelbart allt för mycket in på
godtyckets område och har åt olika fältmätares olika smak öfverlämnat en
så viktig fråga — ty regler kunna i detta fall ej gifvas. Följden af ett
Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland. 5
34
Kartverks-
kommissio-
'nens mening
angående
■* kartför¬
söket litt. Åt.
dylikt till vägagående skulle ju ock blifva att — om relationen mellan
utsatta och utelämnade habitationer öfver allt å kartan gjordes ungefär
lika — man äfven skulle nödgas att å mindre bebyggda trakter utesluta
hvad som af utrymmesskäl ingalunda behöfver uteslutas. Men om man
å sistnämnda trakter upptoge allt, vore kartan ej därmed förbättrad, rela¬
tionen mellan bebyggdheten å olika delar af densamma blefve därigenom
förryckt, man finge eu felaktig föreställning bl. a. om de olika orternas
inkvarteringsförmåga, och kartan hade blifvit i viss mån osann.
Då möjligheten att erhålla en redig och framför allt sann karta i
så liten skala' som 1 : 200,000 öfver det tätare bebyggda norrländska kust¬
landet väsentligen beror på möjligheten att utan eftersättande af andra
berättigade fordringar öfvervinna nu anmärkta svårigheter, vill kartverks-
kommissionen, efter här lämnad redogörelse dels för hela den norrländska
kartans och dess beteckningars tillkomstsätt och dels för dessa senares
beskaffenhet, öfvergå till att yttra sin mening angående lämpligheten att
i den del af Norrland, hvarom fråga nu är, fortfarande, med eller utan
modifikationer, utgifva sagda karta.
De militära personer, hvilka tillkallats äfven för att höras angående
denna fråga, hafva i och med de af dem öfverlämnade, genom öfverste Selanders
försorg utarbetade kartprofven sökt visa, att en karta i skalan 1 : 200,000
äfven i dessa bygder kan fylla sin uppgift, och genom att hänvisa till
kartförsöket litt A. hafva de tillika angifvit, huru svårigheterna härför
enligt deras förmenande skulle kunna öfvervinnas. När kartverkskommissio-
nen°äfven anbefallts att yttra sig i frågan, torde detta därför knappast
kunna ske på mera praktiskt sätt än genom att framlägga sin mening om,
huru enligt dess tanke sagda försök utfallit; och detta sa mycket hellre,
som de militära personerna ansett sagda försök »visa, att kartor i skalan
1 : 200,000 äro tillräckligt användbara för att tillsvidare, tillgodose såväl
militära som andra praktiska behof», och som äfven de civila uttalat den
meningen »att de kartblad i skalan 1 : 200,000, hvilka hädanefter komma
att utgifvas, böra förfärdigas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det
på kommitterades förslag utförda försöket i nämnda skala (försök litt. A).»
Hvad nu detta kartprof beträffar, torde mot själfva terrängritningen
å detsamma — hvilken är alldeles likartad med det redan utgifva
Sundsvallsbladets — intet vara att erinra, 1 Att, såsom de tillkallade civila
1 Terrängen framträder emellertid bättre a försöket (bil. A 1.) än a den utgifna
kartan (bil. A 3,), men beror detta dels på de många uteslutningarna af habitationer, namn
och vägar in. m., dels därpå att skogen är finare graverad
35
personerna anmärkt, 25 % af höjduppgifterna samt en del af kärren ute¬
lämnats, torde ock varit nödvändigt för att göra kartan fullt redig och
läslig. Men då de tillkallade civile påpeka, att, vid jämförelse med den
likaledes för ändamålet utförda 1 : 100,000-kartan, 64 namn eller nära 73
af hela antalet äfven uteslutits samt att ensamt å Alnön utelämnats icke
mindre än 658 habitationer, 19 vägar och 5 stigar, hafva de just vidrört
den del af problemet, som, enligt hvad ofvan framhållits, är mest svår¬
löst, ja den del, som i jämförelse med det för öfrigt utförda skulle kunna
betecknoas som den enda svårlösta.
A bifogad plansch, bil. 2, är med rödt utmärkt alla de habitationer,
namn och vägar m. m., som, upptagna å 1 : 100,000-kartan, uteslutits för
att åstadkomma redighet och öfverskådlighet å 1 : 200,000-kartan öfver de
mest befolkade delarna af den å kartförsöket litt. A afbildade trakten.
Kartförsöket omfattar en areal af 0 blott 3,6 kvadratmil eller efter från-
räknandet af vatten 2,8 kvadratmil. A denna jämförelsevis obetydliga areal
hafva uteslutits icke mindre än 2,072 habitationer, 68 namn, 50 vägbitar
och 69 höjdsiffror, och är det alltså först med uppoffrandet af alla de upp¬
lysningar, som de sålunda uteslutna karttecknenisig innefatta, som 1: 200,000-
kartans redighet och öfverskådlighet vunnits. Att detta stora offer af
kartografiska data innebär 1 : 200,000-kartans betydliga .underlägsenhet
under motsvarande 1 : 100,000, behöfver ej särskild! påpekas; men då det
å andra sidan ligger i sakens natur, att en karta af förstnämnda slag
måste i här berörda afseenden vara en 1 : 100,000-karta underlägsen, kan
ensamt detta förhållande ej betraktas såsom ett fel, så framt ej tillika kan
visas, att kartan genom alla de företagna uteslutningarna blifver för prak¬
tiskt bruk vilseledande eller osann.
Då det enligt ofvanstående af de militäre påpekats, att en på nu
ifrågasatt sätt åstadkommen karta bör anses tills vidare tillfredsställa de
militära behofven, torde särskildt en granskning af densamma just i sagda
afseende vara af vikt för erhållandet af upplysning om, huru det i sist
berörda afseende förhåller sig.
Kartverkskommissionen har redan fäst uppmärksamheten därpå, att
de egentliga svårigheterna att åstadkomma en topografisk karta öfver en
tätt bebyggd trakt uti en så liten skala som 1 : 200,000 föranledas af
habitationerna, hvilkas utmärkande på ett deras betydelse motsvarande sätt
är af synnerlig vikt i både civilt och militärt afseende, men hvilkas in¬
förande å kartan på sådant sätt ock är den fråga, som, just i följd af den
lilla skalan, är den mest svårlösta. Utmärkandet af »gårdarna» har i mili¬
täriskt afseende sin särskilda betydelse, då man ju under pågående krigsföretag
väntar att i hvarje gård finna både ekonomiska resurser och inkvarterings-
36
möjligheter, under det att öfriga bostäders utsättande hufvudsakligast är
af vikt för bedömande af sistnämnda möjligheter. På den genom öfverste
Selanders försorg utarbetade kartan hafva, såsom redan nämnts, 2,072
habitationer yteslutits, däribland både »gårdar» och andra bostadstecken,
och detta utan att härvid någon genomgående plan kan spåras. Om ute¬
slutandet af en sådan massa kartografiska föremål af högst värdefull art
i och för sig inå betraktas såsom något ganska olyckligt, kunde man dock
hafva tänkt sig, att den metoden följts, att, för utrymmes skull, antingen
endast »gårdarna» upptagits och andra bostäder uteslutits eller att man in¬
ritat »gårdarna», öfriga bostäder eller samtliga habitationer till någon viss
procent af det, verkliga antalet, ehuru dock hvar och en af dessa metoder
medför sina olägenheter. Det, synes emellertid som om man, för att und¬
gå dessa, vid kartans redigering valt samtliga tillvägagångssätt, nämligen
ett på eu del af densamma och ett annat på en annan del, utan att kart-
läsaren bär någon ledning i fråga om hvar ena eller andra metoden till-
lämpats, något som, hvad resultatet beträffar, är liktydigt med en full¬
ständigt godtycklig gallring. Men af dylikt tillvägagångssätt följer ju
ock, att den befälhafvare, som skall begagna en sådan karta, ej allenast
intet begrepp får om traktens ekonomiska möjligheter, utan t. o. in. får
ett felaktigt sådant, hvilket han måhända undgått, om han ingen karta ägt.
Hade emellertid gallringen af bostadstecken skett så att olika ter¬
rängs skaplynne af mer eller mindre tät bebyggdhet bibehållits, hade åt¬
minstone kartans betydelse såsom vägledande i taktiskt afseende ej däri¬
genom tagit nämnvärd skada, men genom det sätt, hvarpå uteslutningen
här skett, har dess värde äfven i detta afseende betydligt förringats, då
resultatet blifvit, att trakter, som äro tätt bebyggda, kommit att å kartan
te sig såsom ödemarker, under det man å en plats, där några torpställen
ligga, af kartan kan förledas tro på tillvaron af ett ganska tätt bebyggdt
samhälle. Att användningen af en sådan karta, exempelvis vid bedöman¬
det af terrängafskärningars lämplighet såsom ställningar och af ställningars
försvarbarhet, skall kunna medföra rent af ödesdigra följder anser kom¬
missionen tydligt; och för att ytterligare bestyrka riktigheten af sina här
uttalade åsikter får kommissionen underdånigst hänvisa till de å bil. 3 an¬
förda exemplen på olägenheterna både i ekonomiskt och rent taktiskt af¬
seende af en kartritningsmetod sådan som den föreslagna.
Utan tvifvel skulle en i fråga om habitationerna efter någon viss
princip ritad karta äfven i här ifrågavarande lilla skala kunna blifva ej så
litet vägledande, men just i följd af skalans litenhet och habitationstecknens
relativt stora kraf på utrymme för att jämte namnen blifva synliga och
läsliga, blifva svårigheterna att åstadkomma en på samma gång pålitlig och
37
redig karta mycket stora. Och vare sig det gäller treds- eller krigsbruk,
äro habitationerna allt för viktiga faktorer för att man skall kunna anse
sig befogad att handskas med dem huru som hälst.
Frågan vore emellertid utan tvifvel lättare att lösa, om det gällde
att åstadkomma något alldeles nytt, men här gäller det att på ett till¬
fredsställande sätt upprita och reproducera kartblad, på hvilka man ock
ställer den fordran, att de skola kunna konnekteras med kartblad, hvilka
# redan föreligga färdiga, och vid hvilkas planläggning man ej kunde fullt
' öfverblicka de konsekvenser, till hvilka användandet af karttecken läm¬
pade för glesare bebyggd trakt skulle leda, när man sökte använda syste¬
met i mera befolkade landsdelar — ett förhållande, som ock af de militäre,
just på tal om konnektionsmöjligheten, ehuru i annat sammanhang, på¬
pekas: Kartorna, säga de, måste vara sådana, att när de konnekteras, »miss¬
tag och förvecklingar» undvikas, »enär icke blott för det högre befälet och
staberna utan snarare ännu mer för det lägre truppbefälet stora svårig¬
heter — — — eljest uppstå».
Att det sätt, hvarpå de tillkallade personerna sökt lösa problemet,
dock mera är att betrakta såsom af negativ än positiv art bör kunna
anses ådagalagdt genom det här ofvan anförda — åtminstone när frågan
gäller intecknandet af habitationer och namn.
Men ser man bort från dessa topografiska föremål, sådana de å kart-
försöket litt. A behandlats, eller med andra ord vänder man sig till kar¬
tans västligare mindre bebyggda delar, där habitationerna ej vållat några
svårigheter, är kartan i allmänhet utan tvifvel fullt tillfredställande —
en naturlig följd däraf att i allt öfrigt den gamla kartritningsmetoden för
skalan 1 : 200,000 följts och att således i regeln inga nya uppslag föreligga.
Endast i ett par afseende!! hafva afvikelser skett från det i förut
nämnda sydligaste zon hittills följda kartritningsmaneret, nämligen beträf¬
fande färgläggningen af den öppna marken och af gränserna.
Hvad beträffar färgläggningen med gult och grönt af sådana kar¬
tans delar, hvilka utmärka öppna platser, har denna af de tillkallade per¬
sonerna föreslagna förändring i kartritningsmaneret — hvilken utan tvif¬
vel, äfven den, förlänat profvet litt. A ett redigt och ur skönhetssynpunkt
tilltalande utseende — tydligen afsett att åt gradbladen öfver den lands¬
del, som i sagda personers yttrande afses, gifva samma karaktär af topografisk¬
ekonomisk karta, som 1 : 200,000-kartan öfver det nordligaste Sverige äger.
Om emellertid meningen med den å kartprofvet verkställda färg¬
läggningen tillika varit att visa, det en dylik förvandling till topografisk¬
ekonomiska kartor af kartor öfver områden, som endast uppmätts i ända¬
mål att åstadkomma ett topografiskt återgifvande af traktens utseende,
38
kan försiggå utan större svårighet, bör dock det oinhandlade försöket litt.
A anses såsom mindre lyckadt. I verkligheten ådagalägger det nämligen
raka motsatsen, hvarom man lätt kan öfvertyga sig icke allenast genom
en jämförelse med landtmätarkartorna öfver motsvarande områden, utan äfven
genom att blott och bart granska kartan i och för sig. För att taga ett exem¬
pel, är ju sålunda lätt att förstå, att de vid Bele by befintliga hvita fläc¬
karna äfvensom liknande vid Knäfland, Oxsta och Römsta m. fl. byar i
verkligheten, likasom det å andra ställen färglagda, måste utgöras af åker
eller äng, då ju i motsatt fall hemmansägarna i sagda byar skulle sakna
alla inägor, hvilket är föga troligt, men äro dessa områden icke desto
mindre lämnade utan färgläggning, medan andra färglagts, hvilka af kar¬
tan att döma med mycket mindre sannolikhet bort erhålla sådan beteck¬
ning. Då ritaren haft tillgång till alla de källor för bedömande af den
öppna markens natur, hvilka förefinnas i kartverkets arkiv, bevisar nu på¬
pekade förhållande, att han funnit metoden att på fullt sannt sätt färg¬
lägga åker och äng å redan färdigmätta kartor förenad med sådana svå¬
righeter, att han hällre lagt den odlade marken dit, där han själf ansett
att den borde placeras.
Emedan sagda svårigheter ligga uti själfva naturen af den redan utförda
uppmätningen, hvilken, såsom redan påpekats, ej är afsedd att tillika vara
ekonomisk, men man å andra sidan vid en förändring af kartritningsmeto-
den, i den riktning de tillkallade personerna angifvit, måste tillse, att kar¬
torna icke allenast se vi som utan äfven äro topografisk-ekonomiska, kan
sistnämnda mål ej nås, utan att blifvande fältmätningar för de föreslagna
1 : 200,000-kartorna utföras med sagda mål för ögonen och utan att de
redan uppmätta gradbladen inom det af de tillkallade personerna betecknade
området blifva föremål för en omfattande revision, innan de utgifvas.
Lätt torde inses, att kostnaden härför måste blifva ganska afsevärd
och tillika draga med sig en annan kostnad, i det äfven alla de redan
utgifna gradbladen inom den sydligaste zonen måste undergå samma om¬
fattande revision i ekonomiskt kartläggningssyfte; då det väl ej kan anses
vara de tillkallade personernas mening, att midt uti det för öfrigt uteslu¬
tande topografiska kartverket öfver denna zon skulle skapas ett särskildt
topografisk-ekonomiskt kartverk, blott omfattande gradbladen Sollefteå,
Örnsköldsvik, Husum, Indal, Hernösand och Brämö. Den här såsom nöd¬
vändig påpekade ommätningen skulle tillika förorsaka en stagnation i hela
kartläggningsarbetet, och denna olägenhet jämte de betydligt ökade kost¬
naderna skulle alltså blifva det pris, hvarför kartornas utförande på det
föreslagna sättet skulle vinnas. — Tages då tillika i betraktande, att vid
arméns förseende med mobiliseringskartor färgläggningen ändå måste ute-
39
lämnas, för att tryckningen skall kunna ske hastigare och billigare, samt
att de ifrågavarande områdena i sinom tid torde komma att af ekonomiska
kartverket kartläggas, bör inses, att olägenheterna med den föreslagna
metoden ingalunda komma att uppvägas af fördelarna.
Om sålunda nu omhandlade färgläggning ej torde böra komma till
användning, kan däremot ifrågasättas, huruvida de tillkallade personernas
förslag att ej färglägga tingslags- och sockengränser må anses vara ett
lyckligt grepp. Utelämnandet af denna färgläggning har utan tvifvel skett
för att gifva kartorna ett mera redigt och prydligt utseende, alldenstund
en färgläggning af dessa gränser, hvilka stundom gå i vidlyftiga zigzag-
krökar, ofta kan förläna kartan ett mindre öfverskådligt utseende, synner¬
ligen om sagda gränser komma tillsammans med en myckenhet andra kon¬
turer. Men fråga är, om icke den sålunda vid första påseendet åstad¬
komna redigheten vunnits på bekostnad af kartans praktiska värde för
ekonomiskt och administrativt, stundom äfven för militärt bruk. Utan
färgläggning äro nämligen ofta socken- och tingslagsgränser mycket svåra att
följa, synnerligen då de utgöras af vattendrag, i hvilket fall de ej pläga på
annat sätt utmärkas; och äfven om man af nyss berörda skäl kan nödgas att
å de äfven för krigsbruk afsedda öfvertryckskartorna såsom hittills utesluta
gränsernas färgläggning, synes dock denna böra utföras å koppartrycken.
Det förhållande att sålunda, såsom obestridligt torde vara, de till¬
kallade personerna ej lyckats afgifva ett antagligt förslag till topografisk
karta i skalan 1 : 200,000 öfver tätare bebyggda trakter af Norrland1 — i
det de slagit in på en metod, som allt för mycket skattat åt prydlighet
och öfverskådlighet på tillförlitlighetens bekostnad —- samt å andra sidan
det mindre tillfredsställande resultatet vid utgifningen af bladen Hudiks¬
vall och Sundsvall — i det att dessa blad just i följd af sträfvan efter
tillförlitlighet och fullständighet blifvit svårlästa och erhållit ett mindre
redigt utseende •— torde tillfyllest bevisa, huru svårt, för att ej säga
omöjligt, det är att finna en i alla afseenden tillfredsställande lösning af
här förevarande fråga, så länge man är hänvisad till bibehållandet af den
lilla skalan 1 : 200,000.
Då de tillkallade militära personerna icke desto mindre ansett nöd- Utgifningen
vändigt, att den norrländska kartan i sistnämnda skala utsträckes äfven t. 200000-
öfver nu omhandlade bygd, vill kartverkskommissionen nu öfvergå till gradblad.
granskning af de härför angifna skälen, hvilka redan i början af före¬
liggande underdåniga utlåtande återgifvits.
1 Såsom rent skeviati.sk framställning af en 1 : 200,000-karta öfver en trakt med
den bebyggdhet försöket litt. A angifver innehåller detsamma intet nytt uppslag.
40
Först och främst har då framhållits, att genom en utgifning i skalan
1 : 200,000 en militäriskt användbar karta förr skulle kunna blifva färdig
än om utgifningsskalan bestämdes till 1 : 100,000. — Under antagande af
att en karta i förstnämnda skala verkligen kan utföras så, att den blir
för afsedda. militära ändamål fullt användbar, är nu nämnda skäl utan
tvifvel ett verkligt sådant. Kartverkskommissionen kommer att längre fram
angifva, hvilken utgifningstid som vid användandet af samma arbetskraft
skulle åtgå i ena och i andra fallet, och bör här endast påpekas, att tids¬
skillnaden ingalunda är en följd af olikheter i fråga om själfva fältmätningen
— hvilken, under förutsättning af mätningsskalan 1 : 50,000 i båda hän¬
delserna, blir lika -— utan allenast härrör ur den omständigheten, att
heliogravyrritning och gravyr i skalan 1 : 100,000 komme att omfatta
fyra gånger så stor kartyta som enahanda reproduktionssätt i skalan
1 : 200,000. Men påpekas bör, att faran af ett dröjsmål ej bör vara af ödes¬
diger art, då senast ett halfår efter fältmätningen af ett gradblad detta kan
utgifvas såsom ljustryck i skalan 1: 50,000, eller den för taktiskt bruk
allra lämpligaste skalan, samt att, vid en förstärkning af heliogravyrritare
och gravörer, arbetena på eventuella 1 : 100,000-gradblad kunna så på¬
skyndas, att tiden för utgifvande af desamma ej behöfver alltför mycket öfver¬
stiga den tid, som erfordras för att med nuvarande arbetskraft fullborda
motsvarande 1: 200,000-kartor. Under sådana förhållanden, och då 1: 200,000-
kartor öfver här ifrågavarande trakter, såsom ofvan ådagalagts, ovillkorligen
måste i ett eller annat afseende lida af brister, som göra dem betydligt
underlägsna kartor i skalan 1 : 100,000, synes det kartverkskommissionen
mindre lämpligt att undanskjuta utgifvandet af kartblad i sistnämnda skala
för att erhålla kartor, som både för militärt och civilt bruk äro betydligt
underlägsna.
Hvad härefter vidkommer fördelen af att kunna konnektera kart¬
bladen öfver det ifrågavarande kustområdet med öfriga, redan färdiga
gradblad, kan denna tydligen endast vinnas, om de förra utgifvas i samma
skala som de senare, och skalan 1 : 200,000 för de nya bladen har i följd
häraf en obestridlig fördel. Men denna fördels storlek beror i ej ringa
mån på, huru den vid tillämpningen begagnas, och kartverkskommissionen
har redan på tal om det af de tillkallade personerna framlagda och re¬
kommenderade kartförsöket litt. A i sist nämnda skala framhållit, att be-
teckningssätten å kartor i öfverensstämmelse med detta försök i vissa delar
skilja sig från motsvarande beteckningar på redan färdiga gradblad, med
hvilka de skulle komma att konnekteras, hvilket jämte andra påpekade
brister, de där ingalunda äro lätta att afhjälpa, kunde medföra, att inne-
41
hafvaren af en af dylika heterogena gradblad sammansatt karta beginge
misstag, om han med ledning af sin uppfattning af kartans betydelse på
ett ställe droge slutsatser angående dess betydelse på ett annat. Att
dessutom i praktiken konnektionsmöjligheten här ej är så viktig, att den
bör vara af någon afgörande betydelse, skall längre fram visas.
Emellertid hafva de tillkallade militära personerna såsom stöd för
fortsatt utgifning af kartor i skalan 1 : 200,000 öfver det norrländska
kustlandet äfven anfört, att hela Norrland alltifrån 61° 30' n. br. och norrut
bör finnas kartlagd i denna skala, emedan den sålunda uppdragna gräns¬
linjen mellan skalorna för södra och norra Sverige just blifvit vald med
afseende fästadt på att olägenheterna vid öfvergång från den ena kart¬
skalan till den andra måtte »med hänsyn till sannolika öfningstrakter och
operationsområden varda de minsta möjliga».
Om än hvarken i det kungl. brefvet af den 12 november 1897,
hvarigenom gränslinjen mellan utgifningsskalorna för norra och södra Sveri¬
ges kartor uppdrogs eller i kartverkschefens skrifvelse i samma fråga eller
i kartverkskoinmissionens yttrande däröfver detta motiv till delningen an-
föres, hindrar sådant ej, att detsamma dock kunnat, särskildt hvad öfnings-
synpunkten beträffar, göra sig gällande, på en tid då VI. arméfördelningens
förläggningsområde i det stora hela sammanföll med det område af Sverige,
som enligt här nämnda Kungl. Majt:s beslut skulle finnas kartlagdt i skalan
1 : 200,000, så att, hvad kustlandet beträffar endast bladet Hudiksvall helt
och hållet föll utom sagda förläggningsområde. Men då sedan dess VI.
arméfördelningen ökats med Helsinge regemente och dess förläggnings¬
område härigenom utsträckts så långt mot söder, att icke blott bladet
Hudiksvall innefattas däri utan äfven de i skalan 1 : 100,000 utgifna bla¬
den Söderhamn, Ockelbo och Galle samt delvis Gysinge och Falun, och då
alltså fördelningens trupper numera under öfningar inom förläggningsområ-
det måste ganska långt norr ut använda 1 : 100,000-blad, och en gränslinje
emellan dylika och 1 : 200,000-bladen ändå kommer att inom samma område
finnas, synes det, som borde det både ur öfnings- och operationssynpunkt
vara ömkligt, att denna linje förlädes så långt norr ut som möjligt; och i
alla händelser torde det af de tillkallade militära personerna framdragna
forna motivet till delningen ej fortfarande kunna anses gällande.
Angående de militäres uppfattning, att det genom öfverste Selanders
försorg utarbetade försöket till karta öfver Sundsvallstrakten skulle visa,
»att kartor i skalan 1 :200,000 äro tillräckligt användbara för att tills
vidare tillgodose militära behof», har kartverkskommissionen redan i det
föregående yttrat sin tanke. Och då de militäre vidare anföra, att kartor
i skalan 1:200,000 tillsammans med ljustrycken i skalan 1:50,000 äro
Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland. 6
42
Gräns¬
zonerna.
mera ägnade att tillgodose andra praktiska behof än de militära, kan
däremot erinras att, så framt blott fältmätningen utföres i skalan 1: 50,000r
man äfven vid utgifvandet af 1 : 100,000-kartor äger möjlighet att ut¬
gifva ljustryck i 1 :50,000, och torde man vid sidan af dem, för de
flesta praktiska behof, hellre använda kartor i skalan 1 : 100,000 än i
skalan 1 : 200,000.
Om kartverkskommissionen alltså ej i hufvudsak kan dela de till¬
kallade militära personernas här ofvan angifna åsikter i fråga om ut-
gifningsskalan, i all synnerhet ej när det gäller lämpligheten att utgifva
kartor öfver tätt bebyggda trakter enligt det kartprof — litt. A —
hvartill de hänvisat, anser den sig däremot så mycket mera kunna instämma
i samtliga de skäl, som af de civile anförts till förmån för en utgifning i
skalan 1 : 100,000, hvilka skäl äfvenledes i början af denna skrifvelse
fullständigt återgifvits.
Endast i fråga om de s. k. gränszonerna, som af både de civile
och militäre förordats, och med hvilka, till underlättandet af öfvergången
från en kartas skala till en annans, 1 : 200,000-bladen skulle ökas åt det
håll, där de gränsade till 1 : 100,000-blad, hyser kartverkskommissionen
en afvikande mening.
Mycket lätt är att förstå, hvartill dessa zoner skulle tjäna. Genom
dem skulle man undgå olägenheten att vid operationer eller andra för¬
rättningar i närheten af en bladskarf, och när man rör sig på båda sidor
om denna, räkna med två olika skalor, hvilket tydligen bör försvåra an¬
ordningarna å platsen. Men frågan är, huruvida denna olägenhet är så
betydande, att man för dess af hjälpande bör taga sin tillflykt till en så stor
apparat som den föreslagna. Genom att allenast förse de 1 : 200,000-blad,
som gränsa till det norrländska kustområde, hvarmed de tillkallade perso¬
nerna sysselsatt sig, med zoner sådana som de föreslagna af 5 ctn:s bredd,
motsvarande 1 mil, skulle en kartyta motsvarande 18 å 20 kvadratmil
mera än eljest varit af nöden, behöfva heliogravyrritas, retuscheras och
graveras, och för hvarje nytt gradblad i skalan 1 : 100,000, som tillkom-
me genom en eventuell fortsättning längre norr ut af utgifning i denna
skala, skulle behöfvas ytterligare ungefär 3 kvadratmil gränszon eller 6
å 7 kvadratmil, om 1 : 100,000-bladet hade gräns åt två håll mot område
kartlagdt i skalan 1 : 200,000.
Gränszonerna skulle tydligtvis åstadkommas på det vis, att gra¬
vyren å redan färdiga 1 : 200,000-plåtar utsträcktes o cm. åt ett eller
eventuellt två håll samt genom att vid förfärdigandet af nya 1 : 200,000-
plåtar dessa erhölle motsvarande större dimensioner i en eller två rikt-
43
fångar, hvarigenom naturligtvis bladens storlek kornme att växla på ett
ganska oregelbundet sätt.
Hvarken detta sistnämnda förhållande eller den ökade kostnaden
böra emellertid förorsaka några betänkligheter, blott olägenheterna i detta
afseende uppvägas af motsvarande fördelar vid kartornas användande för
praktiska behof. Då det af dessa praktiska behof tydligen varit de
militära, som framkallat tanken på gränszonernas införande, bör det natur¬
ligtvis vara af vikt att tillse, hvilken nytta, som kan, just i fråga om
de blad, som närmast beröras af förslaget, tillföras operationsmöjligheterna
genom användandet af sagda zoner.
De militära operationerna måste följa vägarna, och endast där vä¬
gar förekomma vid en bladkant äro därför gränszonerna af något prak¬
tiskt värde. Nu är emellertid förhållandet, att det just är i de trakter,
där vägarna allra sparsammast förekomma, som i verkligheten de före¬
slagna gränszonerna skulle komma till stånd. Tv om kustlandet eller den
mest befolkade delen utgifves i skalan 1 : 100,000, blir det tydligen flera
mil väster ut, eller där obygden i allmänhet börjar, som gränszonen
skulle förekomma. Men om detta är förhållandet, inses lätt, att redan
häruti ligger något för dessa zoners vikt förringande. För att undersöka,
huru förhållandet i verkligheten ställer sig, kan som exempel anföras just
den trakt, där zonerna i första hand skulle komma att införas, d. v. s. å
östra kanten af gradbladen Östersund och Bräcke utefter en linje mot¬
svarande 11,3 mil. A denna sträcka korsas bladkanten af 1 järnväg, 1
större och 3 mindre landsvägar samt 5 byvägar, men af samtliga dessa
vägar äro — förutom järnvägen — blott den stora samt 2 mindre lands¬
vägar och 2 byvägar genomgående och alltså endast dessa af verklig be¬
tydelse i militärt afseende. Det är för dessa få vägars skull, och för det
fall att invid desamma och alldeles i skarfven mellan tvänne kartblad
militära företag skulle komma att äga rum — ganska osannolikt för öf-
rigt, då de i allmänhet just här genomgå obygd — som en dubbel kart-
utgilning öfver 5,6 kvacöatmil skulle anses nödvändig. Tager man i be¬
traktande, att äfven utan dessa gränszoner kartorna — ehuru med
mindre lätthet — kunna brukas, synes tid och penningar kunna bättre
användas till fyllandet af mera angelägna behof.
Sådan ter sig frågan, om man förutsätter inlandets utgifning i skalan
1 : 200,000 och kustlandets blott i 1 : 100,000. Men då samtliga de tillkallade
personerna föreslagit kustlandets samtidiga utgifning i skalan 1 : 200,000,
hvarigenom »gränszoner» skulle erhållas, som gånge ända ut till hafvet, synes
det kartverkskommissionen svårt att fatta, hvilken tankegång, som varit ledande
vid framställandet tillika af krafvet på de ytterligare föreslagna zonerna.
44
Kartverks-
kommissio-
nens mening
angående ut¬
sträckningen
af en Norr-
landskarta i
skalan
1:100,000.
Bättre än att sysselsätta sig med dessa gränszoners utförande synes
vara att utsträcka området för de föreslagna 1 : 100,000-kartorna utöfver det
jämförelsevis ringa område, som af de tillkallade civila personerna föreslagits
skola publiceras i denna skala. De tillkallade personerna hafva angifvit
orsaken, hvarför hela deras utredning endast vidrör nyssnämnda jämförelse¬
vis ringa område af Norrlands kustland vara den, att, då »alla kartblad
öfver Norrbottens län äro utgifna samt flertalet blad öfver Västerbottens
och Jämtlands län äro färdiga eller till utgifning beredda, uppenbart är
att — för så vidt ej hela kartan öfver Norrland skall göras om» — en be¬
gränsning på sätt de föreslagit bör ske, d. v. s. till bladen Sollefteå, Örnskölds¬
vik, Husum, Indal, Hernösand och Brämö.
Premissen i detta resonemang kan kartverkskommissionen emeller¬
tid ej finna fullt riktig. Visserligen är det sannt, att numera hela kart¬
verket öfver Norrbottens län är, med undantag af en del beskrifningar,
afslutadt, i det att ungefär samtidigt med afgifvandet af det remitterade
betänkandet gradbladet Rödkallen utkom; men beträffande de tillkallade per¬
sonernas uppgift angående kartverkets tillstånd i Västerbotten torde denna
frågas närmare belysning vara af nöden. Bifogade plan, bil. 4, angifver kart¬
arbetenas läge i sistnämnda län, i Västernorrland och i Jämtland vid slutet af
år 1903. Af denna bilaga jämte bifogad arealuppgift, bil. 5, framgår, att
af Västerbottens län 389 kvadratmil äro utgifna och 20 kvadratmil — nämli¬
gen gradbladet Skellefteå — färdiga i 1 : 200,000 heliogravyrplåt, underset
att med återstoden ej framskridit längre än att en utgifning vare sig i
1 : 100,000 eller i 1 : 200,000 är möjlig. 1 Denna återstod, 180 kvadratmil, är
visserligen mindre än halfva arealen af Västerbottens län, men denna mindre
del är dock belägen inom kustområdet, hvars kartläggning just gifvit an¬
ledning till de meningsskiljaktigheter, i följd af hvilka de tillkallade per¬
sonerna yttrat sig. Medräknas ej Fredrika-bladet, såsom icke tillhörande
kustområdet, men däremot de ännu ej för heliogravyr bearbetade bladen
Björna och Umeå — äfven där dessa upptaga delar af Västernorrlands
län — är alltså utan minsta svårighet möjligt att fortsätta en even¬
tuell utgifning i skalan 1 : 100,000 af bladen Brämö, Indal, Hernösand,
Sollefteå, Örnsköldsvik och Husum genom en utgifning i samma skala af
exempelvis bladen Björna, Umeå, Holmön, Degerfors och Löfånger. Och om
det är af vikt, att förstnämnda grupp af kartor förefinnes i skalan 1 : 100,000,
torde en kartläggning i denna skala äfven af den trakt, som representeras
af sistnämnda grupp kartor, vara lika mycket af behofvet påkallad. Af
bil. 6, som innehåller en jämförelse mellan befolkningstätheten inom de trakter,
1 Undantag härifrån gör blott kartbladet Asele, hvilket fältraätts i skalan 1 : 100,000..
45
hvilka representeras af nyssnämnda båda gradbladsgrupper, framgår visser¬
ligen, att folktätheten i det norra området ej är så stor som i det södra
— föga mera än hälften — men däremot har hela det landområde,
som i öster begränsas af Kvarken, i följd af sitt läge, en så stor och af
erfarenheten från år 1809 bekräftad strategisk vikt, att denna torde i
sagda hänseende kunna fullt motsvara om ej öfverträffa den sydligare
traktens, hvarföre sagda nordligare område må anses vara lika förtjänt af
en utgifning i skalan 1 : 100,000 som det sydligare.
Men om det alltså skulle finnas behöflig!, att samtliga kustblad
ända från och med Hudiksvall till och med Löfånger utgåfves i skalan
1 : 100,000, kan det med fog sägas, att behof äfven förefinnes att fort¬
sätta denna utgifning af kustlandskartor ända upp till Torne älf, då mot¬
svarande kuststräcka — i all synnerhet den nordligaste hälften — torde
äga en o strategisk vikt föga mindre än trakten kring Stockholm.
Återgifvande! af kusttrakten norr om 64° 30' i skalan 1 : 100,000
är emellertid en betydligt dyrbarare affär än en publikation åsyftande
trakten söder om sagda parallell, ty förstnämnda trakt är endast rekognos-
cerad i skalan 1 : 100,000, och en utgifning i mätskalan är en kost¬
nad, som nästan kan anses förspilld. Först och främst skulle, såsom
kartverkskommissionen redan förut framhållit, och hvilket med ännu mera
styrka skulle kunna framhållas i fråga om Norrbottensbladen, 1 : 100,000-
blad grundade på den redan utförda mätningen i samma skala knappast
komma att innehålla mera än de redan befintliga 1 : 200,000-bladen, och
för det andra äro de stommar, som legat till grund för den redan utförda
mätningen, såsom sammansatta utan stöd af tillräcklig triangelmätning, på
många ställen så skefva och snedvridna, att en mätning inom ifrågavarande
område — den där måste få karaktären af fullständig nymätning i skalan
1 : 50,000 — äfven bör föregås af ny triangulering. Fn 1 : 100,000-karta öfver
Norrländska kustlandet norr om 64° 30’ måste därför anses såsom en fram-
tidstanke, men en framtids tanke endast af den anledning, att den södra
kuststräckans blad ej alls äro utgifna, under det att norr ut dock kartor finnas.
Att emellertid tanken på här föreslagen utgifning i skalan 1 : 100,000
af hela det norrländska kustlandet ingalunda är ny framgår med all
önsklig tydlighet af ett redan den 30 september 1876 af dåvarande chefen för
generalstaben i kartverksfrågan afgifvet underdånigt memorial. 1 Efter
att hafva framhållit nödvändigheten att vid utgifning af kartor i skalan
1 : 100,000 verkställa uppmätningen i skalan 1 : 50,000, skifver sagda
chef, öfversten frih. Hugo Raab, följande:
1 Återfinnes i underdånigt betänkande rörande Sveriges offentliga kartverk afgifvet
den 6 maj 1878.
46
»Man har ofta antagit, att för de norrländska länen en annan upp¬
mätnings- och utgifningsskala skulle kunna fastställas än den, som för
det öfriga riket blifvit använd, och det är just med afseende härpå, som
ofvanstående betraktelser blifvit gjorda. Utan tvifvel kan hela kustlandet
från Gäfle till Norrbotten och ända upp till Haparanda blifva skådeplatsen
för ganska viktiga krigsoperationer. Inom Norrbottens län kartlägges
äfven landet med undantag af lappmarker och Pajala socken i olika skalor
från 1 : 20,000 till 1 : 50,000, och kartorna däröfver utgifvas äfven enligt
Eders Kungl. Maj:ts beslut både ekonomiskt och topografiskt uti skalan
1 : 100,000. Endast lappmarkerna och Pajala socken inom Norrbottens
län skola utgifvas i skalan 1 : 200,000. Söder om Gäfle har aldrig varit
ifrågasatt en annan utgifningsskala än 1 : 100,000. För hela det norr¬
ländska kustlandet måste jag äfven påyrka en uppmätning sskala af 1: 50,000
och en utgifningsskala af 1:100,000, 1 för den händelse generalstabens
karta öfver Sverige skall erhålla den militära brukbarhet, som med den¬
samma är afsedd. Det skulle ock vara högst egendomligt, om det topo¬
grafiska kartarbetet till Gäfle fortginge i skalan 1 : 100,000 och sedan
afbröts och utgåfves i en vida mindre skala, t. ex. 1 : 200,000, för att
åter strax söder om Piteå vid 65 breddgraden utgifvas i samma skala
1 : 100,000 som för det sydliga Sverige. Hela kustlandet är viktigt i
militäriskt hänseende. Men icke blott kustlandet utan ock alla de större
floddalarna och kommunikationslederna. Tager man Norrland i närmare
betraktande, finner man, att det är i kustlandet och floddalarna, som be¬
folkningen hufvudsakligen är grupperad, under det att inuti landet på
sidan om dessa floddalar ofta flera kvadratmil äro så godt som obebodda,
i det att därstädes endast finnas några fäbodar och ett och annat nybygge.
Sådana floddalar liksom kommunikationslederna till Jämtland äro i mili¬
täriskt hänseende viktiga och böra därför vid utarbetandet och utgifvandet.
af generalstabens karta öfver Sverige ägnas all den uppmärksamhet, som
deras vikt krafvel', hvarför äfven dessa trakter böra rekognosceras och ut¬
gifvas i samma skalor som kustlandet. — — — — — — — —
Jag anhåller härvid att särskilt få anmärka, att de militäriskt viktiga
delarna af landet på detta sätt själfskrifvet sammanfalla med de ekono¬
miskt viktigaste, hvarför äfven landets fredliga värf på detta sätt bäst
tillgodoses.»
Såsom af nu citerade betänkande framgår, var det ej allenast till
norrländska kustlandet utan äfven till de af floderna och den viktiga
mellanriksförbindelsen genom Jämtland genomskurna trakterna — d. v. s. 1
1 Kursiveringen gjord af memorialets författare.
47
öfver nästan hela Norrland — som öfverste Raab ansåg utgifningen af
1 : 100,000-kartan böra utsträckas. Han har tydligen härigenom angifvit
slutmålet för kartläggningen öfver denna landsdel; men då kartverkskom-
missionen ej anser sig höra framlägga någon plan för längre framtid än
den, som med ledning af erfarenheten från arbetenas hittillsvarande gång
kan öfverskådas, synes det som om för närvarande blott den allra viktigaste
frågan, kustlandets kartläggning, bör komma under ompröfning, men bör
därvid en plan följas, som möjliggör en naturlig, successiv utveckling, allt
efter som särskilda landområden i följd af odlingens och kommunikatio¬
nernas utveckling växa i betydelse.
Vid fastställandet af en dylik plan för utgifning af 1 : 100,000- i: 100,000-
kartor öfver Norrland är emellertid af synnerlig vikt att undersöka, och form
hvilken storlek och form de nya kartbladen böra erhålla. Såsom bekant * °m'
gäller för södra Sverige en kartbladsindelning, där kartbladens sidor äro
parallella med eller vinkelräta mot en meridian från början afsedd att blifva
gemensam för hela skandinaviska halfön, under det att norr om 61° 30'
kartan är uppdelad i s. k. »gradblad», d. v. s. blad, som begränsas
af meridianer och paralleller. Att för de ifrågasatta nya 1 : 100,000-
bladen i Norrland fortsätta den för södra Sverige gällande bladindelningen
med rektangulära rutor norr om nyssnämnda parallell, torde ej böra ifråga¬
komma. 1 : 100,000-bladen skulle nämligen därigenom komma att med
sina sidor bilda vinklar med 1: 200,000-gradbladens, norrstrecket skulle
allt för mycket afvika från parallellism med bladens sidokanter och hvarje¬
handa förskjutningar i förhållande till gradbladen i 1 : 200,000 med däraf
följande, eljest onödiga arbeten skulle blifva följden.
Det enda fullt praktiska sättet torde vara att, såsom ock de till¬
kallade civila personerna föreslagit, bibehålla gradbladsindelningen, antingen
så att de föreslagna 1 : 100,000-bladen hvartdera komme att motsvara
samma område, som nu upptages eller beräknats upptagas å ett gradblad
i skalan 1 : 200,000, eller ock så att 1 : 100,000-bladet blott komme att
motsvara en del af ett sådant.
Väljes förstnämnda tillvägagående, innebär detta, att 1 : 100,000-
bladen skulle erhålla en yta fyra gånger så stor som motsvarande 1 :200,000-
blad. Dessa sistnämnda, hvilkas öst- och västkanter något konvergera
mot norr, äro i medeltal 27,87 cm. höga — högst obetydligt mera i norr
och mindre i söder — under det att deras medelbredd varierar mellan
30,35 cm. för de nordligaste och 39,62 cm. för de sydligaste bladen. Med
kännedom om 1 : 200,000-gradbladens areal å olika nordlig bredd kan man
sålunda räkna ut, att ett 1 : 100,000-blad, exempelvis mellan 62° 30' och
48
63°, skulle erhålla en höjd af 55,72 cm. och en medelbredd af 76,66 cm.
samt upptaga en kartyta af 4,272 kv.-cm. eller 1,630 kv.-cm. mera än de
vanliga 1 : 100,000-bladen öfver det sydligare Sverige. Proportionen mellan
de olika kartytorna i Norrland och i sydligare Sverige skulle alltså komma
att blifva ungefär 16 : 10.
Fördelen med blad af sådan storlek, som, vid tillämpandet af denna
proportion, skulle gifvas åt de norrländska 1 : 100,000-bladen, är visserligen
den, att innehafvaren af ett dylikt blad å detsamma finner upptaget ett
ganska stort område fullständigt motsvarande det, som finnes å 1 : 200,000-
bladet öfver samma område, samt att vid konnektering kartskarfvarna, som
alltid föranleda olägenheter, blifva ett minimum. Men ett blad af sådan
storlek har äfven sina olägenheter: Då man vid utdelning af detsamma
till armén vid en mobilisering ej kan uppfodra samtliga kartor, utan
måste utlämna dem i öfvertryck på vanligt papper, måste de vid använd¬
ningen vikas efter innehafvarens skön, och detta på så många flera ställen
ju större de äro, hvarvid skall inträffa det som länge af erfarenheten be¬
kräftats, att de i alla veck först blifva svårläsliga och därefter trasiga.
Härtill kommer vidare, att en indelning i dylika stora blad kommer att
medföra onödiga kostnader. Dels möter deras framställning ej så få tek¬
niska svårigheter, hvilka först efter anskaffning af en del nya reproduktions-
apparater kunna öfvervinnas, och dels nödgas man, när ett så stort kart¬
blad skall utfyllas, äfven medtaga områden af mindre vikt, hvilkas ut¬
gifvande ej är af nöden eller kan anstå. Mindre kartblad åter kunna
oftare utkomma, och härigenom underlättas sålunda också en så snar publi¬
kation som möjligt af de viktigaste områdena. Gäller det dessutom i fält
att i brist på litografiska anstalter — af hvilka ingen enda finnes i Norr¬
land — låta fälttryckerierna ombesörja erforderlig reproduktion för att
ersätta förbrukningen, blir sådant endast möjligt, så framt man kan in¬
skränka plåtarnas storlek till mindre proportioner.
Ett annat för ifrågavarande kartor användbart format vore, om de¬
samma, med bibehållande af nuvarande gradblads höjd öfverbörd till den
nya skalan, d. v. s. fördubblad, blott gåfves två tredjedelar af den bredd
gradbladet eljest skulle i 1 : 100,000 upptaga, hvarigenom hela ytan .af
ett dylikt blad blott blefve ungefär 2,850 kv.-cm. eller endast obetydligt
mera än ett af det sydligare Sveriges kartblad. Men äfven genom dylika
kartor blefve ej de nyss påpekade olägenheterna, synnerligen de som
sammanhänga med kopparplåtens storlek, fullt häfda, och därtill komme, att
en dylik gradbladsindelning ej skulle, hvad utsträckningen i öster och väster
beträffar, sammanfalla med den nu för hela Norrland fastställda gradblads-
indelningen, något som komme att medföra en del praktiska svårigheter.
49
En lämpligare lösning af frågan synes vara att låta hvarje 1: 100,000-
gradblad omfatta en fjärdedel af det område, som skulle upptagits å ett
helt gradblad i skalan 1 : 200,000, d. v. s. att genom nya meridian- och
parallellinjer, som dela nuvarande gradblads sidor midt itu, åstadkomma
1 : 100,000-blad, som till sitt format vore alldeles lika stora som 1 : 200,000-
bladen enligt den nu varande indelningen. Bladen skulle därigenom få en
i det närmaste rektangulär form, och dess sidor skulle, exempelvis i Hernö-
sandstrakten, blifva 27,8 och 38,s cm. långa, hvaraf skulle följa en blad¬
yta af ungefär 1,064 kv.-cm.
Utan olägenhet äro emellertid ej heller dylika blad. De skulle näm¬
ligen ej komma att återgifva större område än ungefär 10,7 kvadratmil
— emot sydsvenska kartbladens 26,45 — och då bladsidorna skulle å mar¬
ken motsvaras af allenast 2,79 och 3,86 nymil, inses lätt, att om kartorna
användas t. ex. under militära operationer, det ej skulle dröja länge,
innan ett kartblad måste utbytas mot ett nytt, hvarjämte det ofta skulle
blifva nödvändigt att samtidigt använda flera. Då det likväl i allmänhet
är öfvertryckskartor, som för praktiska behof mest brukas, och dessa,
oberoende af kopparplåtarnas storlek, kunna erhålla det format, som för
något dylikt behof ansåges mest ändamålsenligt, utgör nyss anförda olägen¬
het — hvilken således endast behöfde vidlåda koppartryckeri — intet skäl
att i afseende på den grundläggande bladindelningen och kopparplåtarnas
därmed sammanhängande storlek, frångå, hvad som ur andra synpunkter
bör anses vara mest praktiskt och med nuvarande gradbladsindelning för¬
enligt. Från dessa synpunkter sedt är utan tvifvel den indelning mest
ändamålsenlig, jämlikt hvilken 1 : 100,000-kartor öfver de nu varande grad-
bladsområdena indelades i fjärdrdels blad, benämnda efter motsvarande
gradblads namn med tillägg af »nordväst», »nordost», »sydväst» och »syd¬
ost» (»N. V.», »N. O.», »S. V.», »S. O.»). Vid dylik utgifning af bladen i
fjärdedelar kunde jämväl, såsom redan framhållits, kartorna oftare ut¬
komma samt innefatta just de viktigaste landsdelar, hvilka man önskar
företrädesvis utgifva, hvarjämte plåtar af här ifrågasatta små dimensioner
som sagdt väl lämpade sig för användande i ett fälttryckeri.
Under antagande alltså af en utgifning af 1 : 100,000-kartor i här
senast föreslaget format, vill kartverkskommissionen nu öfvergå till angifvan-
det af hvilka områden inom norrländska kustlandet, som enligt dess tanke
först böra ifrågakomma att publiceras i denna skala, ordningsföljden vid
bladens bearbetning och tidsåtgången härför.
A bil. 7 finnes grafiskt åskådliggjordt, hvilken utsträckning, som, en¬
ligt kartverkskommissionens mening, utgifningen i skalan 1 : 100,000 af de
Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland. 7
Ordnings¬
följd och
tidsåtgång
vid kartor¬
nas utgif¬
ning.
50
norrländska kartbladen bör få. Den ledande tanken har härvid varit att en
karta i samma skala som den öfver sydligare Sverige utgifna bör fortsättas
norr ut och därvid innefatta det norrländska kustlandet till finska gränsen så
långt in åt landet, att den trakt, som genomskäres af norra stambanan, äfven
därvid inbegripes. I öfverensstämmelse med den tankegång, som redan ut¬
talats, att bestämmelser för landets kartläggning ej böra omfatta för lång
framtid, synes det emellertid kartverkskommissionen, att en plan för ut¬
gifning af 1 : 100,000-blad öfver nyssnämnda kustområde ej bör afse större
del däraf än den, som ej ännu i någon skala utgifvits, hvarefter äfven
bladen Hudiksvall och Sundsvall böra utgifvas i skalan 1 : 100,000. Först
sedan denna utgifning är afslutad, torde ordningen böra komma till det
nordligaste redan i skalan 1 : 200,000 kartlagda området, hvarom det ännu
synes vara för tidigt att närmare tala.
Det förstnämnda ännu ej alls utgifna området innefattar emellertid
i sig tvänne delar af kustlandet, af hvilken den sydligaste — å öfversikts-
kartan utmärkt med I — redan till stor del blifvit fältmätt i skalan
1 : 50,000 och inom ytterligare ett år kan hinna slutrekognosceras, under
det att den nordligare med II betecknade delen, å hvilken endast bladet
Umeå fältmätts, först senare kan fullbordas. Helt naturligt synes därför
vara, att, med de jämkningar, som af arbetenas ändamålsenliga ordnande
i öfrigt kunna betingas, utgifningen först omfattar området I och därefter
det med II betecknade.
I öfverensstämmelse härmed skulle sagda utgifning af de föreslagna
1 : 100,000-kvartbladen innefatta trenne områden, nämligen:
I. området mellan 62° 30' §>ch 63° 30' jämte bladet Brämö, omfattande
gradblad i 1 : 100,000 2/4 Brämö, 4A Indal, 3At Hernösand, 4A Sol¬
lefteå, 4/4 Örnsköldsvik och V4 Husum eller tillsammans 18 kvartblad;
II. området mellan 63° 30' och 64° 30', omfattande gradblad i 1 : 100,000
V4 Björna (möjligen 2/2), 4A Umeå, 2ö Holmön, 4A Degerfors och 3/4
Löfånger eller tillsammans 14 kvartblad, samt
III. området mellan 61° 30' och 62° 30’ — undantagande bladet Brämö —
omfattande gradblad i 1 : 100,000 4/4 Hudiksvall och 4/4 Sundsvall
eller tillsammans 8 kvartblad.
Utgifningen skulle sålunda till en början omfatta 40 kvartblad i
skalan 1 : 100,000. 1
1 I samband härmed torde möjligen äfven östra hälften af de till kustområdet likväl
ej hörande bladen Ramsjö — som ännu endast är delvis uppmätt i skalan 1 : 50,000 —
och Bräcke — hvars östra hälft är uppmätt i nyssnämnda skala — böra utgifvas i skalan
1 : 100,000.
Öl
Hvad nu beträffar tidsåtgången vid här föreslagna utgifning, är den¬
samma mycket beroende på huruvida, såsom alla de tillkallade personerna
föreslagit, 1 : 200,000-kartor skola samtidigt utgifvas, hvarför kartverks-
kommissionen anser sig nu böra upptaga denna fråga.
Den tankegång är ganska naturlig, som tagit sig uttryck i
de tillkallade personernas framställning angående önskvärdheten att hela
Norrland ända från nordspetsen och ned till 61° 30' förefunnes utgifven i
sagda skala. Då samtliga blad öfver det inre landet utgifvits eller komma
att utgifvas i skalan 1 : 200,000, och af hela kustområdet vid slutet af år
1903 endast återstodo ungefär 250 kvadratmil eller tillsammans 6 fulla
gradblad ofullbordade1, synes det äfven kartverkskommissionen, som om
denna lucka borde fyllas, så att ett enhetligt kartverk öfver landets norra
hälft erhölles, hvarvid dock bör anmärkas, att, i öfverensstämmelse med
de förslag, som i det föregående framkommit, denna utgifning naturligt¬
vis ej allenast skulle afse det i de tillkallade personernas framställning
angifna området utan äfven kusttrakten mellan 63° 30' och 64° 30'.
Vid en dylik utgifning i skalan 1 : 200,000 vore dock — såsom
redan tillfullo torde vara framhållet — enligt kartverkskommissionens me¬
ning ingalunda lämpligt att följa den kartritningsmetod, hvarpå af de till¬
kallade personerna prof aflämnats, utan bör enligt kommissionens förmenande
samma kartritningsmetod följas som hittills tillämpats inom den zon, hvari
det till utgifning i 1 : 200,000 afsedda bladet ligger, dock att så stora förenk¬
lingar och uteslutningar vidtagas, att kartan, utan att allt för mjmket frångå
sin uppgift att vara en trogen bild af det kartlagda området — ett från¬
gående, som dock ej torde kunna fullt undvikas — kan användas såsom
en redig och lättläslig operationskarta.
Hvad härvid beträffar skrifningen af namnen, torde dessas storlek
böra något ökas; och om rörande habitationernas inteckning kartverks¬
kommissionen måste förklara, att enligt sakens natur ingen utväg finnes
att i tätare bebyggd trakt på fullt tillfredsställande sätt lösa denna fråga
och tillika åstadkomma en med redan utgifna gradblad enhetlig karta, är
sagda olägenhet af mindre betydenhet, då den föreslagna 1 : 100,000-kartan
öfver dylika trakter bör kunna såväl i detta som i andra hänseenden till¬
fredsställa alla rimliga kraf.
Då därjämte frågan om kusttraktens fortsatta kartläggning i ska¬
lan 1 : 200,000 ej är af aktuell natur, om kartverkskommissionens för¬
slag i öfrigt, sådant det i det föregående framlagts och här nedan yt-
1 Det redan heliograverade Skellefteåbladet samt bladen Hudiksvall och Sundsvall
ej häri inräknade.
52
terligare framställes, vinner Eders Kungl. Majt:s godkännande, torde för
tillfället ej annan åtgärd behöfva vidtagas än nådig föreskrift därom, att
innan kartblad i skalan 1 : 200,000 öfver norrländskt kustområde söder
om 64° 30' utgifves, prof på kartritningssättet underställes Eders Kungl.
Majt:s pröfning.
Beträffande tiden för utgifning af återstående 1:200,000-blad öfver kust¬
området hafva såsom nämndt de tillkallade personerna hemställt, att dessa blad
skulle utgifvas »samtidigt» med 1:100,000-kartorna. Härvid är emellertid att
märka, att i den händelse med »samtidigt» skulle menas, att först kartorna
öfver ett grad bladsområde skulle utgifvas i båda skalorna, innan utgif-
ningen öfver ett annat dylikt område i någondera skalan vidtoge, detta skulle
innebära en högst väsentlig fördröjning af hela utgifningen i endera skalan
och tillika medföra den oegentligheten, att under viss tid en del kustom¬
råden kunde komma att fullständigt sakna kartor, medan däremot öfver
andra funnes dylika både i 1 : 100,000 och 1 : 200,000 samt möjlighet
tillika förefunnes för en reproduktion i skalan 1 : 50,000. Kartverkskom-
missionen kan ingalunda finna detta förfarande lämpligt, utan vill för sin
del hemställa, att under fortgången af det hittills omätta kustlandets fält¬
mätning i skalan 1 : 50,000 — hvarigenom tillika ljustryck i skalan 1 : 50,000
kunna erhållas — de färdigrekognoscerade områdena undan för undan
genast utgifvas i skalan 1 : 100,000 och att först sedan denna utgifning af
området mellan 61° 30' och 64° 30’ afslutats, eller då sådan utgifning dess¬
förinnan kan ske utan öfriga arbetens störande, kustområdet mellan 62° 30’
och 64° 30’ utgifves i skalan 1: 200,000. Att däremot ånyo i skalan 1: 200,000
utgifva bladen Hudiksvall och Sundsvall, såsom de militäre föreslagit —
ehuru dessa blad äfven skulle komma att förefinnas i skalan 1 : 100,000
— synes kartverkskommissionen innebära en ej ringa utgift utan mot¬
svarande valuta, och torde de härför erforderliga medlen med större nytta
kunna användas till andra ändamål.
Under den förutsättning alltså, att 1 : 200,000-bladen öfver kustom¬
rådet i regeln utgifvas först sedan 1 : 100,000-blad öfver samma område
publicerats, kunna med tillhjälp af uppgifterna angående arbetstider å
bil. 8 äfven de tider på ett ungefär beräknas, hvilka torde åtgå för
kartutgifning i skalan 1 : 100,000 öfver förutnämnda med I, II och III
betecknade områden. Rörande dessa beräkningar bör märkas, att med
ett så inskränkt antal heliogravyrritare och gravörer, som, förrän be¬
tydlig höjning skett af de för dylik arbetskraft afsedda anslagen, är att
påräkna, fältmätningen bör hinna ett godt stycke i förväg, hvadan det är
på heliogravyrritarna och gravörernas antal och arbetsskicklighet, som ut-
gifningshastigheten blir beroende.
53
Beräknas terräng-heliogravyrritarna till 5 — ett antal, som i den
närmaste framtiden skulle kunna erhållas1 — och gravörerna till 2, som
är det nuvarande antalet, skulle kartbladen i 1: 100,000 öfver de olika
delarna af kustområdet sannolikt kunna föreligga färdiga:
öfver området I........ 18 kvartblad efter ungefär 6 år,
» » II________ 14 » » ytterligare ungefär 3 V2 år
samt
» » III________ 8 » » » » 2 1/2 år,
hvadan hela arbetet alltså skulle kunna fullbordas på 12 år.
Ökas heliogravyrritarnes antal till 10 och gravörernas till 3, torde
tidsåtgången kunna nedbringas till ungefär 8 år.
Att märka härvid är emellertid, att en dylik utgifningshastighet
förutsätter en utgifning af endast och allenast kustblad. En sådan metod
torde dock ej böra följas, då den innebär, att — så framt anslaget ej
betydligt höjes — mätningarna i hela det inre landet, hvilka under tiden
torde medhinnas, skulle få ligga outgifna, och att de flesta revisionsarbetena
skulle inställas. Då detta ej bör ske, utan ett arbete, ehuru i ringare
omfattning, äfven bör pågå för utgifning af blad öfver det inre Norrland,
och revisionen af äldre kartblad ej får eftersättas, måste följden blifva den,
att nyss angifna siffror endast kunna beteckna ett teoretiskt tidsminimum.
I verkligheten torde säkerligen, och under förutsättning af olika alternativ
i fråga om arbetskraft, utgifningen af de 40 kvartbladen i skalan 1 : 100,000
kräfva en tid af resp. 15 och 10 år — allt under förutsättning att i stort
sedt nu varande arbetsmetoder användas och att personalens arbetsskick¬
lighet är ungefär densamma som nu. En utgifning af 1 : 200,000-grad-
bladen öfver områdena I och II torde därefter under de olika alternativen
i fråga om ritare och gravörer kräfva en tid af ungefär 6 eller 4 år.1 2
Sedan kartverkskommissionen härmed yttrat sig i frågan om lämpligaste
skala vid fortsatt utgifning af det norrländska kartverket samt uttalat sin
tanke om utgifningssättet i (ifrigt, öfvergår kommissionen nu till att an¬
gifva sin mening angående en del från de tillkallade personernas sida fram¬
ställda, hittills ej berörda önskemål.
Bland dessa har från de civile framkommit den önskan, »att koncept¬
kartorna så utföras, att de i händelse af behof omedelbart kunna användas
såsom original för utgifvandet af provisoriska kartblad i mätningsskalan,
1 Antalet fullt utbildade heliogravyrritare är f. n. endast 4. Se vidare under
kostnadsberäkningarna för kartverkskommissionens förslag.
2 Här lämnade tidsuppgifter, som endast äro att anse såsom approximativa, äro ut¬
arbetade blott med ledning af de å bil. 8 gjorda rent teoretiska beräkningarna.
Koncept-
kartornas
uppritning-.
54
Kartverks-
kommissio¬
nens sam¬
mansätt¬
ning'.
reproducerade med ljustryck eller, såvida renritning med tusch utan för
stor tidsutdräkt kan införas, med fotolitografi».
Afses med det ofvan sagda en reproduktion efter den mätning i
skalan 1 : 100,000, som i kommissionens utlåtande den 8 december 1903
underdånigst afstyrkts, bör äfven här gjorda framställning anses vara i
sagda afstyrkande innefattad.
Under förutsättning åter att mätningen utföres i samma skala som
hittills, synes första delen af nu oinhandlade önskan redan vara uppfylld,
i det att, såsom bekant, konceptkartorna länge så utförts, att de både kun¬
nat användas och redan användts såsom original för utgifvandet af provi¬
soriska kartblad i mätningsskalan, reproducerade med ljustryck.
Hvad återigen beträffar renritning med tusch, kan en sådan sägas
vara införd, i det att vid kartornas uppritning — hvilken alltid sker med
tusch — så stor omsorg iakttages, att det hela får karaktären af renritning.
Skulle återigen afses en särskild, förnyad renritning i och för reproduktion
medelst fotolitografi, korame detta att medföra icke allenast stor tidsutdräkt
utan äfven så betydligt ökade kostnader, att de, i betraktande af att det åsyftade
målet redan är nådt genom lj ustryckskartorna, svårligen skulle kunna försvaras.
De tillkallade personerna hafva vidare uttalat den önskan, »att uti
kartverkskommissionen måtte insättas en ledamot med speciell kännedom
om de tekniska förfaringssätten vid kartors framställande, för att tillkallas,
då tekniska frågor föreligga».
De frågor vid kartors framställande, som kunna anses vara af teknisk
natur, äro instrumentens och öfrig materiels inköp, handhafvande och vård,
de olika förfaringssätten vid denna materiels användning till plan- och höjd¬
mätning in. in., kartritningen och gravyren i alla dess stadier samt re¬
produktionen. Skulle alla dylika frågor upptagas till behandling och
blifva, föremål för beslut i kartverkskommissionen, som redan förut har
att yttra sig i fråga om arbetenas planläggning och kostnad, blefve det där¬
efter endast personalangelägenheterna och en del af de rent vetenskapliga,
som vederbörande kartverks chefer skulle hafva att på eget ansvar hand¬
lägga, en sakernas ordning, som endast synes kommissionen ägnad att
förringa den ansvarskänsla och de tillfällen till själfständig verksam¬
het, Indika böra oskiljaktigt höra tillsamman med begreppet »chef¬
skap». Då dessutom hvarje kartverkschef bland de fackmän, åt hvilka
han anförtror utförandet af vissa arbeten, förfogar öfver tekniskt sakkun¬
nige, kan det knappast anses ägnadt att väcka förtroende för ledningens
enhetlighet, om vid sidan af cheferna för kartverken skulle finnas ett slags
teknisk styresman för dem alla; och då säkerligen ingen sakkunnig kunde
uppletas, som vore fackman i alla de tekniska frågor, som ofvan berörts,
55
torde snart äfven hans sakkunskap komma att i vissa delar bestridas af
dem, som skulle hafva att rätta sig efter densamma.
Enda sättet att göra den tekniska /acÄkunskapen tillräckligt repre¬
senterad i öfverensstämmelse med det väckta förslaget vore att i kom¬
missionen insätta lika många tekniska ledamöter som antalet fack, något
som, i ett land med så små förhållanden som vårt faktiskt, vore detsamma
som att i kartverkskommissionen med beslutanderätt insätta vid sidan af
kartverkscheferna en de] af deras underordnade tjänstemän samt därjämte
personer utom verken, hvilka konkurrera om beställningar från desamma.
Att en .sådan anordning vore olämplig ligger i öppen dag.
Enligt kartverkskommissionens mening är det inom kartverken
själfva, som den tekniska sakkunskapen bör vara representerad; och gent¬
emot den antydan i annan riktning, som de tillkallade personernas förslag
innebär, vill kommissionen häfda, att dylik sakkunskap också finnes.
Endast däruti och i vederbörande kartverkschefers känsla af ansvar för
skötandet af dem anförtrodt uppdrag, äfven när det gäller de tekniska
angelägenheterna, torde garantien böra sökas för att dessa angelägenheter
rätt handhafvas.
Med det nu anförda har kommissionen dock ingalunda velat förneka,
att då Eders Kungl. Maj:t tilläfventyrs af densamma infordrar utredningar,
de där äfven äga samband med någon teknisk fråga, det kan för kom¬
missionen vara fördelaktigt att tillkalla i visst fack speciellt förfaren per¬
son i ändamål att höra dennes mening. Men torde då ock valet af dylik
person böra rättas efter förhandenvarande frågas beskaffenhet och alltså
åt kartverkskommissionen öfverlämnas, samt i alla händelser dylik åtgärd
ej omöjliggöras genom permanent insättande i kommissionen af en person,
den där, såsom representerande all teknisk kunskap i fråga om kartors
framställande, hade en viss rätt att ensam blifva hörd.
Om alltså, enligt kartverkskommissionens förmenande, en komplette¬
ring af dess medlemsantal ej bör gå i den riktning, som af de tillkallade
personerna föreslagits, synes däremot intet kunna vara att invända emot
en komplettering, afseende att så fullständigt som möjligt tillvarataga det
allmännas intresse i fråga om det innehåll man af landets kartor fordrar.
Den önskan har vidare uttryckts, »att före hvarje nytt kartblads
publicerande detsamma måtte remitteras till någon språkforskare för revi¬
dering af de å kartorna upptagna namnen.»
Att i här vidrörda angelägenhet den största omsorg är af nöden
synes kartverkskommissionen tydligt, men torde dock frågan ej vara till
allmän belåtenhet löst genom ett till synes så enkelt medel som det före¬
slagna. Den är synnerligen invecklad och har äfven vid andra länders
Niimu-
reyidering.
56
kartläggning föranledt ej ringa svårigheter. I några länder, såsom exem¬
pelvis Tyskland, är man visserligen befriad från omsorger i här berörda
afseende genom tillvaron af digra geografiska lexikon af ganska färskt
datum, däri stafningen af alla ortnamn redan är fixerad, men troligt är,
att med den utveckling, språket ständigt är underkastadt, den tid snart
är inne, då talet om oegentligt eller omodernt stafningssätt äfven där lå¬
ter höra sig. I andra länder, såsom Schweiz, granskas alla namn af
kommunalmyndigheterna, och det resultat, hvartill dessa kommit, under¬
ställes härefter kantonalstyrelsen, innan fastställelse sker, genom hvilket
förfaringssätt man uppnår, att åtminstone de ortsmyndigheter, som frågan
närmast berör, böra känna sig i möjligaste mån tillfredsställda.
I Norge granskar en universitetsprofessor mot särskild ersättning
alla norska namn, innan desamma heliogravyrritas, och de lappska namnen,
hvilkas betydelse det åligger vederbörande rekognosörer att utröna, gran¬
skas af rektorn vid Tromsö lappseminarium. På andra håll åter söker man
lösa frågan på egen hand, därigenom att rekognosörerna åläggas att så
noggrant som möjligt å ort och ställe taga reda på namnstafningen, och
bestämmer kartverkschefen på grund häraf och med ledning af andra käl¬
lor, som kunna stå honom till buds, namnens ortografi. Sistnämnda för¬
faringssätt synes mest fullkomnadt i Danmark. Man försökte därstädes i
början det mera vetenskapliga sättet och hänsköt frågan till språkforskares
afgörande, men när det befanns, att dessa ej kunde enas, nödgades chefen
för generalstabens topografiska afdelning taga saken i egna händer, och
föres nu inom sagda afdelning med yttersta omsorg och fullständighet en
liggare öfver de geografiska namnen, hvilkas skrifsätt, efter jämförelse
mellan olika namnformer, till efterrättelse vid kartverket fastställas af af-
delningens chef. — Erfarenheten från alla länder synes emellertid gifva vid
handen, att, hvilken metod som än följes, klagomålen på oriktig stafning
ändå ganska talrikt låta höra af sig.
Vill man vinna målet att erhålla en i möjligaste mån stabil och
oomtvistad stafning af ortnamnen, grundad på dessas härledning och andra
bestämmande faktorer, är utan tvifvel af vikt, att språkvetenskapen härvid
må sättas i tillfälle att säga sitt ord, men då det för målets vinnande
torde vara nödvändigt, att den granskande beklä des med större auktoritet
än den, som kan följa af ett af vederbörande kartverkschef lämnadt upp¬
drag åt en språkforskare, hvilken som helst, synes det kommissionen af
vikt, att namngranskningen å kartorna öfverlämnas åt någon därtill af
Eders Kungl. Maj:t eller af vetenskaplig institution utsedd person eller
kommission. — Ledd af denna åsikt har ock chefen för rikets allmänna
kartverk den 26 oktober 1903 ingått till statsrådet och chefen för Kungl.
Jordbruksdepartementet med begäran om tillfälle till samarbete mellan
57
kartverket och den af Eders Kungl. Maj:t tillsatta kommittén för forskning
angående ortnamnen i Sverige. Sådant samarbete har ock kommit till stånd
och resulterat däri, att viss del af ortnamnskommitténs förslag affattats efter
samråd med sagde chef, som för sin del i nu berörda afseende gillar det¬
samma.
Under sådant förhållande, och då frågan alltså redan är öfverläm-
nad till sakkunnig kommittés behandling, anser kommissionen sig sakna
anledning att för sin del framkomma med särskildt förslag i ärendet.
De tillkallade personerna hafva ytterligare hemställt, »att nödig re-Revision af
vision af äldre kartblad af generalstabens karta öfver Sverige måtte före- äl,lr® 1?art'
_ <—■ o 1)1‘in
tagas, hvarvid de under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lydande distrikts-
tjänstemännen torde kunna lämpligen anlitas för inläggning af nya järn¬
vägar och andra viktigare förbindelseleder».
De revisionsarbeten, som helt nyligen afslutats eller för närvarande
pågå, omfatta: l:o) bladet Västerås, som förlidet år utkommit i en med led¬
ning af ekonomiska kartverkets mätningar reviderad upplaga; 2:o) bladet
Stockholm, å hvilket, genom nyligen å fältet skedd inläggning af nytillkomna
samhällen, järnvägar och andra vägar i trakten af hufvudstaden, nästan
hela östra hälften reviderats; 3:o) en del Norrbottensblad med anledning af
därvarande mellanriksbanas färdigbyggande; 4:o) bladet Malmköping, hvars
revision å byrån pågår med ledning af den nyare ekonomiska kartan;
5:o) bladet Säfstaholru, hvars delvisa ommätning och revidering å fältet i
år afslutats; 6:o) bladet Karlskrona, hvars revision å byrån pågår med led¬
ning af geologiska kartverkets senare mätningar, samt 7:o) generalkartan,
hvars revision pågår allt efter som nya kartblad utkomma. Därjämte har
särskild personal innevarande år varit sysselsatt 8:o) med inläggande, genom
fältmätning, å vederbörliga kartor af samtliga sedan åtskilliga år nytill¬
komna järnvägar' och järnvägsstationer samt med anledning af dylika för¬
bindelsers öppnande likaledes tillkomna landsvägar eller andra viktiga topo¬
grafiska föremål — ett arbete, som nästa år torde kunna afslutas — och
kommer härtill 9:o) att i Skåne och Blekinge en revision eller rättare om¬
mätning förberedes genom dessa provinsers nytriangulering, då denna
endast ofullständigt utförts och det därjämte i de flesta fall visat sig
omöjligt att återfinna eller använda de gamla triangelpunkterna. För här
ofvan berörda revisionsarbeten å fältet hafva innevarande år användts 3
officerare och 2 geodeter.
Naturligtvis kunna meningarna vara delade om, huruvida inom ramen
af nu utgående anslag en revidering af den omfattning, hvarför nu redo¬
gjorts, bör anses vara tillräcklig eller komma under rubriken »nödig
Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland. 8
58
revision», då det ju tydligen är önskligt, att samtliga kartblad efter
vissa kortare mellantider underkastades revidering för att ständigt befinna
sig i möjligaste grad tidsenliga; men då anslaget är begränsadt och vårt
land äger "störa sträckor, öfver hvilka ännu ej någon tillförlitlig karta
finnes upprättad, har den grundsatsen följts, att det i första rummet till¬
kommer rikets allmänna kartverk att sörja för att hittills i nu nämnda
afseende fullständigt vanlottade landsdelar blifva tillgodosedda och, i andra
rummet de landsdelar, som redan äga kartor, ehuru af äldre datum. I
samma mån likväl, som förstnämnda behof fylles, i samma mån kan också
revisionen nå större omfattning.
Omfattningen af revisionsarbetena kan dock tydligen äfven ökas utan
nymätningarnas inskränkning genom en ökning af nu varande arbetsperso¬
nal och motsvarande höjning af anslaget, och håller kommissionen före,
att en sådan ökning är af behofvet påkallad, synnerligen som under dylik
revision äfven synes böra innefattas ommätning af sådana äldre kartor,
hvilka uppmätts i samma skala som den, hvari de sedermera utgifvits,
eller hvilka ej utarbetats med stöd af en fullständig triangulering. Förut
varande tillstånd, under hvilket af brist på arbetskrafter kartblad fått ligga
femtio år och därutöfver utan någon mera omfattande revision, kan ej i
längden vara hållbart, ty äfven om dylika kartor öfver tätaré befolkade
landsdelar kunna anses bättre än inga, äro de dock just i följd af sin
ofullständighet delvis vilseledande och förfela i dylika fall sin uppgift, som
är att vara vägledande. Det torde ej vara för mycket, om man såsom regel
uppställde, att kartbladen, åtminstone där det gäller mera befolkade trakter,
minst hvart tionde år borde å fältet revideras. I betraktande af bebyggd-
heten och öfriga beskaffenheten af de landsdelar, som motsvaras af de 191
blad, hvari vårt lands karta är indelad, synes en fältmätare kunna årligen
revidera i medeltal 2 å, o blad, och skulle en revision af den omfattning,
som här ifrågasatts, alltså kräfva 8 fältmätares verksamhet årligen, d. v. s.
5 flera än som på sista tiden därtill användts.1 Då landets kartläggning
fullbordats, och följaktligen de till nymätning förut använda rekognosö-
rerna kunna användas för revisionsarbeten, behöfves ej längre nu ifråga¬
satta tillskott i arbetskraft, så framt ej då nymätning i större skala kommer
att vidtaga.
Kartverkskommissionen håller vidare före, att i regeln en revision
på fältet är af nöden, äfven när det gäller nytillkomna eller förändrade
kommunikationsleder.
1 Den omständigheten att ej alla de 191 bladen ännu äro utgifna uppväges mer än
väl däraf, att revisionen i början komme att omfatta så föråldrade blad, att den egentligen
vore att betrakta såsom ommätning.
59
I utlandet brukas vid här ifrågavarande revisionsarbeten hufvudsak¬
ligen trenne metoder. I Österrike-Ungern, hvars kartverk använder ett
tillvägagående, som är typiskt för en af dessa, sker revisionen i regeln ej å
fältet genom kartverkets rekognosörer, utan äro samtliga högre civila och
militära myndigheter skyldiga, att opåminda insända uppgift till militär¬
geografiska institutet i Wien om alla sådana förändringar i terrängens utse¬
ende m. in., som anses böra föranleda en revision. På grund af dessa,upp¬
gifter eller den skriftväxling, som däraf ytterligare föranledes, utföres i regeln
all revision. Förändringarna äro nämligen så talrika och ofta förekommande,
att man anser detta tillvägagående vara det enda, hvarigenom man kan
hafva utsikt att ständigt hålla kartorna, tidsenliga. I Preussen följer man
en fullkomligt olika metod. Österrikarnes kartor, säger man där, revide¬
ras visserligen i öfverensstämmelse med de uppgifter, som af ortsmyndig-
heterna själfva lämnas, men då dessa myndigheter sällan eller aldrig förstå
sig på att lämna exakta uppgifter, blir revisionen också därefter, hvarom
man lätt kan öfvertyga sig, när man jämför en reviderad kartdel med
terrängens utseende. I stort sedt är kartan riktig, men felaktig i nästan alla
detaljer, hvilket medför att, så snart det gäller krigsbruk, man har svårt
att orientera sig efter densamma eller att med tillförlitlighet taga mått på
kartan. 1 Preussen vill man därför i allmänhet ej göra någon ändring å
kartan, utan att densamma inmätts på kartverkets föranstaltande af någon
dess egna tjänstemän. I Norge åter följes ett tredje tillvägagångssätt.
Man tillställer där de civila ortsmyndigheterna kartblad med begäran att
desamma må å dem införa skedda förändringar, men vågar man aldrig
efter erhållna svar blott och bart på grund af dessa revidera kartorna.
De lämnade upplysningarna äro blott att anse såsom ett meddelande an¬
gående. arten af förändringar inom ett visst område; desammas exakta
utseende kontrolleras af utsänd rekognosör, som verkställer erforderliga
mätningar i terrängen.
Kartverkskommissionen anser, att när det gäller ett så vidsträckt
land som vårt, där dock de af odlingen in. in. föranledda ändringarna ej äro
så många, att ett jämnställande med mellersta och södra Europas kulturstater
är möjligt, men där hvarje förändring därför också har så mycket större
vikt, ett tillvägagångssätt sådant som det sist omnämnda är det lämp¬
ligaste. Men torde man hos oss, när fråga blir om att från vederbörande
myndigheter inhämta uppgifter om skedda förändringar kunna inskränka
,sig till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt vederbörande Konungens
befallningshafvande. De flesta förändringarna och de, som tillika hos oss
hafva den ojämförligt största vikten, äro nämligen de, som beröra land¬
kommunikationerna och vattendragen. Angående alla sådana af dessa för-
a o
60
Inritning
af vinter¬
vägar.
ändringar, som utföras med allmänna medel eller med understöd af dylika,
kan upplysning vinnas i förstnämnda styrelse, och angående dem, som ut¬
föras med understöd af landsting eller hushållningssällskap, torde Konungens
befallningshafvande hafva kännedom, kunnande sistnämnda myndigheter
därjämte sannolikt lämna uppgift äfven om andra, på enskildas bekostnad
utförda större företag, hvilka hafva inflytande på kartans utseende. Om
därför en vid rikets allmänna kartverk inrättad revisionsafdelning kunde
tillgodogöra sig dels upplysningar inhämtade i väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen och dels sådana uppgifter, hvilka det skulle åligga vederbörande
länsstyrelse att insända till chefen för rikets allmänna kartverk, kunde å
kartverksbyrån så många hållpunkter vinnas i fråga om orten för och arten af
skedda förändringar, att fältarbeten under sommaren, afseende detaljmät¬
ningen, högst väsentligt underlättades. Under dessa fältarbeten blefve då
äfven tillfälle att upptaga sådana förändringar, om hvilka på nyss angifna
sätt inga upplysningar stått att vinna.
Att, såsom de tillkallade personerna föreslagit, anlita de under väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen lydande distriktstjänstemännen för inläggning
af järnvägar och andra viktigare förbindelser synes kartverkskommissionen
mindre lämpligt, alldenstund de upplysningar dessa hafva att lämna och
ännu fullständigare sådana äro samlade och finnas tillgängliga å nyssnämnda
styrelses byrå.
Det önskemål har vidare framhållits, »att, särskildt beträffande Norr¬
land, de trakter, som under sommaren fältmätts, måtte under påföljande
vinter genomresas af rekognosörer för kartkonceptens fullständigande genom
inritning af vintervägar».
Mot en dylik enligt dess tanke fullständigt oiiödig åtgärd vill kart¬
verkskommissionen inlägga sin bestämda gensaga. Hvar och en, som är
förtrogen med de norrländska skogarna eller blott en sommar deltagit i
de därstädes pågående fältarbetena, vet, att de vintervägar, som äga be¬
stående vikt och värde, framträda i terrängen nästan lika tydligt sommar
som vinter, hvadan deras inläggande sommartiden är fullt ut lika lätt
för att ej säga lättare än under vintern. Vintervägarnas antal ökas
emellertid ofta på grund af tillfälliga behof såsom timmerafverkning o. d.,
och på detta sätt uppstå äfven vägar, hvilkas sträckning är svårare att
under sommaren urskilja. Men meningen kan ju ej heller vara, att general¬
stabens kartor skola upptaga förbindelseleder af dylik efemär beskaffenhet,
förbindelseleder, som, när de, på grund af hvad kartan utvisar, skulle kunna
ifrågasättas blifva använda, kanske redan upphört att existera, eller hvilkas
befintlighet en ständig revision behöfde konstatera. Känner man detta
61
förhållande, inses lätt, att utsändandet af rekognosörer vintertiden för att
å kartkoncepten inlägga vintervägar ej allenast vore en åtgärd, som med¬
förde en alldeles onödig utgift, utan något, hvarigenom man dessutom
riskerade att få kartorna belamrade med en massa förbindelsevägar, som
efter ett eller annat år redan upphört att existera.
Äfvenledes har hemställts, »att, till undvikande af förslitning af själfva Kopparplå-
originalplåtarna, dessa icke, så vidt möjligt, måtte användas för tryckning ta™as. för*
af kartupplagor.» 3 sIltnin^
Beträffande denna sak är att märka, att de kartor, som för praktiskt
bruk nästan uteslutande användas, ej äro koppartryckskartorna utan de
s. k. öfver trycken, vid hvilkas mångfaldigande kopparplåten, sedan ett
afdrag från densamma å s. k. »kinesiskt papper» gjorts, ej vidare användes.
Med samtliga 1 : 100,000- och 1 : 200,000-kopparplåtar göras däremot, så
snart plåten är färdig, i medeltal endast ungefär 200 karttryck, och såsom
bevis på den ringa användning, kopparplåtarna därefter få, lian anföras, att
hela trycket, per plåt räknadt, i medeltal ej uppgår till 10 exemplar om året.
Oaktadt denna ringa användning af kopparplåtarna, visade sig dock
snart nödvändigheten af att träffa försiktighetsmått till förekommande af
deras förslitning. Man vidtog då den åtgärden att på galvanisk väg till¬
verka s. k. »fällda plåtar», med hvilka all tryckning utfördes, under det
att original plåtarna ansågos som ett slags reserv, som ej användes. Då
revision ägt rum, infördes korrekturen för besparing af tid och kostnad å
den fällda plåten, och följden häraf blef omsider, att originalplåten, som
ej reviderades, icke blott ej användes utan, såsom föråldrad, så småningom
blef oanvändbar. Sedan 18 plåtar på detta sätt behandlats, öfvergaf man
därför denna metod och började ånyo trycka med originalplåtarna, sedan
dessa »förjärnats», d. v. s. på galvanisk väg öfverdragits med en tunn
järnhinna afsedd att förhindra kopparns förslitning. Införandet af korrek¬
tioner efter förutgången revidering tillgår nu så, att först järnhinnan på
kemisk väg borttages, hvarefter gravören inför rättelserna å plåten, som
därefter åter förjärnas, innan den användes för ny tryckning.
Trots det att plåtarna sålunda föga brukas till tryckning och att
man genom förjärning sökt hindra deras förslitning, ligger dock i sakens
natur, att den tid dock skall inträffa, då den ursprungliga skärpan ej
längre förefinnes, och torde den mest bidragande orsaken härtill vara slit¬
ningen vid den rengöring från trycksvärta, som efter hvarje begagnande
måste äga rum, hvarjämte det äfven anses att förjärningens borttagande,
innan korrektur å plåten utföres, i någon mån inverkar menligt på den¬
samma.
62
Man har i utlandet haft att kämpa med samma svårigheter; som vi
i nu berörda afseende!!; och sträfvan att så fullständigt som möjligt skydda
den dyrbara kopparplåten från förslitning har där ledt till iakttagandet
af tvenne försiktighetsmått, hvilka utan större svårighet skulle kunna vinna
tillämpning äfven hos oss. Det ena består däruti, att man, omedelbart
efter det plåten blifvit färdig, på galvanisk väg å densamma fäller en
s. k. »patriee» eller »högplåt» (å hvilken alltså alla fördjupningar i ori¬
ginalplåten motsvaras af upphöjningar), hvilken plåt, förvarad såsom de-
potplåt, sedermera användes för fällandet af nya tryckplåtar, i den mån
de äldre förslitas. Det andra försiktighetsmåttet består däruti, att man
ej utgifver några koppartryckskartor, utan endast använder kopparplå¬
ten för att från densamma medelst »kinesiskt papper» eller på annat
sätt öfverföra kartbilden på sten eller aluminiumplåt i ändamål att åstad¬
komma öfvertryckskartor — de enda som i detta fall tillhandahållas. Vid
några kartverk — såsom Österrikes, Norges och delvis Italiens — använ¬
das båda dessa sätt i förening, och har man alltså i dessa länder icke alle¬
nast en depot-patrice-plåt, med hvilken när som helst en ny tryckplåt
(»matrice») kan åstadkommas, utan äfven tryckplåten i och för sig skyddad
mot annan förslitning än den, som åstadkommes vid användning för till¬
verkning på ofvan angifvet sätt af öfvertryckskartor.
Att upphörandet med utgifning af koppartryckskartor skulle kunna
ske utan nämnvärd afsaknad för allmänheten synes kartverkskommissionen
sannolikt, synnerligen oip desamma ersattes genom öfvertryckskartor på
tjockare papper och färglagda i öfverensstämmelse med koppartrycken;
men då ingen tvingande nödvändighet härtill föreligger, och igenom hög¬
plåtars anskaffande tryckplåten vid förslitning alltjämt kan utan större
kostnad (50 kr. för större och 25 kr. för mindre högplåt) förnyas, vill
kartverkskommissionen i stället föreslå, att, såsom depot och medel till
nya tryckplåtars framställande vid äldres förslitning, »högplåtar» må för¬
färdigas, och att för detta ändamål ett mindre anslag i staten uppföres.
Kartverkets Slutligen har kartverkskommissionen att till behandling upptaga föl-
or|?fa- jande af de tillkallade personerna uttalade önskemål, nämligen:
»att, för att uppöfvad arbetsskicklighet måtte i högre grad, än på
senare tid kunnat äga ruin, komma kartverket till godo, kartverksperso-
nalen måtte erhålla en mera' stadigvarande karaktär än som låter sig för¬
ena med det vid generalstaben rådande passagesystemet samt den för trupp¬
befälet ökade öfningstiden.»
Vid det förhållande, att den del af rikets allmänna kartverks personal,
tillhör generalstabens topografiska afdelning, hufvudsakligen utgöres
som
63
af generalstabs- och truppofficerare, som i regeln endast kortare tid tjänst¬
göra därstädes, under det att kartverkets öfriga personal, som är civil,
bär tjänsten vid detsamma till lefnadsyrke, skulle denna af de tillkallade
personerna gjorda framställning om kartverkspersonalens mera stadig¬
varande karaktär kunnat anses innebära en önskan att med bibehållen or¬
ganisation militärpersonalens deltagande i arbetena förlängdes — såvida
ej tillika framhållits de svårigheter passagesystemets införande vid gene¬
ralstaben och tjänstgöringstidens utsträckning vid trupperna lägga i vä¬
gen härför. Men påpekandet af sistnämnda förhållanden kan knappast
tydas annat än såsom en uttalad önskan antingen om upprättandet af en
särskild militärtopografkår eller om kartverkets ombildning till ett civilt
ämbetsverk.
Rartverkskommissionen skulle visserligen beträffande denna fråga Kartverkens
kunna inskränka sig till att behandla densamma mera teoretiskt och
sin höjd blott åberopa den erfarenhet, som i fråga om arbetenas bedrif- 1 w an e ■
vande redan vunnits inom rikets allmänna kartverk, men då tillfälle gifves
att tillgodogöra sig äfven den erfarenhet, som rörande de officiella kart¬
verkens organisation vunnits inom Europas öfriga länder, torde vara lämp¬
ligt att först lämna en kortfattad redogörelse härför.
Kartarbetenas natur har nästan' öfverallt gifvit anledning till nyss
nämnda institutioners indelning i följande mer eller mindre skarpt åtskilja
underafdelningar:
1 :o) en geodetisk eller — såsom namnet stundom lyder — trigono¬
metrisk eller matematisk afdelning, hvars uppgift är astronomiska ortbe¬
stämningar, triangelmätningar och vanligen äfven precisionsnivelleringen;
2:o) en topografisk- eller fältmätningsafdelning, som bär till ändamål
att med stöd af geodetiska afdelningens beräkningar verkställa terräng-
afbildningen på fältet äfvensom förefallande revisionsarbeten;
3:o) en kartografisk eller artistisk afdelning, hvilken med tillgodo¬
görande af fältarbetenas resultat verkställer kartornas slutliga uppritning
och redaktion; samt
4:o) en teknisk afdelning, hvilken med hjälp af fotografi, gravyr och
tryckpress verkställer kartornas mångfaldigande.
Till dessa underafdelningar kommer vanligen äfven en administrativ
eller förvaltningsafdelning, sysselsatt med penningemedels förvaltning, kart¬
försäljning o. d.
Nu nämnda afdelningar uppgå emellertid stundom helt eller delvis
uti hvarandra, så att t. ex. de kartografiska och tekniska arbetena kunna
stå under gemensam ledning eller gravyrarbetet vara skridt från den tekniska
och förlagdt under den kartografiska af delningen, hvarjämte stundom
64
vissa arbetsgrenar, såsom nivelleringen eller kartrevisionen, kunna vara af-
söndrade såsom särskilda afdelningar för sig.
I fråga om militär- eller civilpersonals anställande för olika uppgifter
är att märka, det arbetsledarna vid de geodetiska afdelningarna — där
sådana finnas1 — öfver allt äro militärer, utom i England och Italien,
samt att vid alla topografiska afdelningar, utom den schweiziska, likaså
ledningen är anförtrodd åt militärer. Vid de kartografiska afdelningarna
beklädas inom mer än halfva antalet kartverk ledareposterna af militärer,
under det att öfriga afdelningar ledas af civila, och är förhållandet unge¬
fär liknande vid de tekniska afdelningarna. Personalen i öfrigt är vid
de geodetiska afdelningarna — där sådana finnas — helt och hållet civil i
Italien och England, dels civil och dels militär i Ryssland, Holland
och Belgien samt nästan uteslutande militär i öfriga länder. Vid de topo¬
grafiska afdelningarna äro endast i Schweiz samtliga tjänstemän civila;
i Preussen1 2, Bayern, Sachsen, Wurttemberg, England, Ryssland, Italien, Hol¬
land och Belgien dels civila och dels militära samt i öfriga länder nästan
uteslutande militära. Vid de kartografiska afdelningarna är i flertalet
länder personalen civil. I Danmark och Spanien är den militär. I ett
mindre antal länder blandadt civil och militär. Vid de tekniska afdel¬
ningarna är däremot, utom i Spanien, all personal civil.
Då i detta sammanhang talas om civil personal, är emellertid att
märka, att denna såväl i Tyskland som i Österrike hufvudsakligen rekry¬
teras af underofficerare, som på detta sätt erhålla civilanställning, att största
antalet af densamma vid ryska kartverket tillhör den militäriskt organi¬
serade »militärtopografkåren» samt att vid schweiziska kartverket fleraotjänste¬
män — däribland chefen — äro officerare i landets milisarmé. A andra
sidan, såsom i Norge och Portugal, förekommer ock, att den vid kartver¬
ken anställda militärpersonalen till största delen betraktas såsom varande
i civilanställning, hvilket innebär möjligheten att oberoende af den militära
rangen använda de härför mest lämpade på ledande poster.
Af hvad ofvan anförts finner man alltså, att i utlandet flertalet
geodetiska afdelningar äro militäriskt organiserade och att de topografiska
afdelningarna likaledes i regeln hafva en öfvervägande militär prägel,
under det att de kartografiska afdelningarna hafva en blandadt civil och
militär sammansättning och de tekniska nästan uteslutande bestå af civila
1 I Spanien och Wurttemberg samt delvis äfven i Schweiz utföras de geodetiska arbetena
inom andra ämbetsverk.
2 Alldenstund preussiska generalstaben omhänderhar kartläggningen af hela tyska
riket utom Bayern, Sachsen och Wurttemberg, menas i denna redogörelse med »Preussen» hela
tyska riket utom nyssnämnda länder.
65
tjänstemän — en erfarenhet från förhållandena i utlandet, hvilken också
kan öfversättas sålunda, att när det gällt arbeten å fältet och desammas
tillgodogörande i första hand, det militära elementets användning blifvit
förhärskande, under det att de byråarbeten, som bestå i kartornas mera
artistiska utförande och i reproduktion af desamma, i regeln öfverlämnats åt
civil personal.
Det militära elementets förhärskande inflytande, synnerligen i fråga
om planläggning och utförande i första hand, har äfven tagit sig uttryck
däri, att, på ett eller två undantag när, samtliga chefsposter blifvit besatta
med militärer, hvarjämte nästan öfver allt de officiella topografiska kartverken
underordnats krigsstyrelserna. Sådant är nämligen förhållandet i Österrike,
Tyskland, Ryssland, Frankrike, Italien, Norge, Danmark, Rumänien, Holland,
Belgien och Schweiz; i Spanien och Portugal är en del af här ifråga¬
varande kartarbeten underordnade krigsstyrelsen och en annan del
ministerierna för jordbruk eller offentliga arbeten; endast i England är
kartverket helt och hållet underordnadt jordbruksministeriet. I nästan
alla länder är det tillika mer eller mindre nära förenadt med vederbörande
generalstab.
Orsaken till uppkomsten af nu påpekade förhållande, äfvensom där¬
till att detsamma allt fort äger bestånd, ligger tydligen i de topografiska
kartornas utomordentligt stora vikt för ett verksamt oi’dnande och ut¬
förande af ett lands försvar, och intet skäl torde heller kunna framhållas,
hvarför denna deras militära betydelse skulle kunna anses mindre nu än
förr eller vara på väg att minskas. Att samma kartor numera äfven fått
ett synnerligen stort värde för fredliga, rent borgerliga förhållanden är en
sak, som på intet sätt kan tänkas bidraga till en minskning af det mili¬
tära värdet.
Under den studieresa, som chefen för rikets allmänna kartverk varit
i tillfälle att innevarande år företaga till flertalet af ofvan nämnda främmande
länder, har detta också öfver allt med skärpa framhållits, och i Schweiz —
det enda land, hvars kartverk af helt naturliga skäl har en civil or¬
ganisation — har dettas chef särskild t betonat, att han med förkärlek till
de topografiska arbetenas utförande använder officerare i landets milisariné,
där sådana kunna engageras. Vid terrängföremålens afbildande i all syn¬
nerhet, så har tillika betonats, är af vikt, att den militära sakkunskapen
gör sig gällande.
Men militära krafters användande till större utsträckning inom kart¬
verken har dock ej framkallats endast af hänsyn till kartornas användbar¬
het för försvarsändamål. Andra orsaker hafva äfven bidragit och bland
dessa förnämligast den önskan, att på lämpligaste sätt använda en del åt
Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland. 9
66
militärpersonalen, som på vissa håll tagit sig uttryck i skapandet af en
särskild kategori af tjänstemän, som med ett gemensamt namn skulle
kunna benämnas »byråofficerare» (das Arméestand, les officiera d’administra-
tion). Man har nämligen i här åsyftade länder — förnämligast Öster¬
rike och Frankrike — funnit utvägar att till en dylik kategori öfverföra
sådana officerare eller underofficerare, som af en eller annan anledning
ej böra vidare befordras vid trupperna, enär de anses kunna blifva för¬
svaret till större gagn i annan militär eller civilmilitär tjänst. Af dem
bland dessa, hvilka visat sig äga framstående begåfning på det matema¬
tiska området, för topografiska arbeten eller för verksamhet såsom teknici,
rekryteras i betydande omfattning kartverken i dylika land, och detta till
stor fromma för tjänsten vid desamma. Ty, på samma gång sagda tjänste¬
män äga den militära uppfattningen af hvad en topografisk karta bör inne¬
hålla och angående de för ändamålet lämpligaste arbetsmetoderna, blir det
möjligt att under eu längre tid få för landets kartläggning använda och
utveckla deras arbetskraft.
Vid sidan af dessa kartverken fast tilldelade officerare finnas emeller¬
tid äfven sådana, som för längre eller kortare tid kommenderats från ge¬
neralstab eller trupp till tjänstgöring vid desamma; och i de länder, där
byråofficersinstitutionen ej är införd, utgöra dylika kommenderade eller »an¬
ställda» officerare — vare sig de aflönas på kartverkens eller truppernas
stat — vanligen de ledande krafterna på de geodetiska eller topografiska
afdelningarna, medan de rent tekniska göromålen eller mera underordnade
sysslor skötas af civil personal eller underofficerare. Men, såsom redan
nämndt, rekryteras å flera håll denna civilpersonal just ur underofficers-
ståndet, i det — företrädesvis i Tyskland, Österrike och Italien — en del
underofficerare, som visat sig lämpliga för ändamålet, erhålla civilanställ¬
ning vid kartverken, där de sedan Qvarstanna till uppnådd pensionsålder —
en metod, som visat sig praktiskt användbar icke allenast för kartverks-
personalens rekrytering, utan äfven när det gällt att bidraga till lösningen
af den i utlandet, mera än hittills hos oss, brännande »underofficers-
frågan».
Härtill har slutligen öfverallt kommit en ganska omfattande använd¬
ning af den allmänna värnplikten, vanligen för att fylla behofvet af mera
underordnade biträden, hvilket system särskildt i Spanien nått sin full¬
ändning. Här utföra nämligen tvänne militäriskt organiserade och del¬
vis äfven öfvade »kompanier» med egna medel icke blott alla arbeten för
generalstabskartverket utan äfven alla reproduktionsgöromål, som före¬
komma vid hela krigsministeriet, allt under ledning af officerare och un¬
derofficerare, som till stor del befordrats ur de värnpliktiges eget led.
67
Ehuru sålunda i de flesta land den militära arbetskraften kommit Rikets all¬
tid öfvervägande användning vid planläggningen af de topografiska kartorna, ^Tvekan-
och äfven när det gällt i öfrigt grundläggande mätningar och ritningar, märkning-
måste dock i regeln det erkännande lämnas sagda kartor, att vid deras^s^orgåni-
affattande ingalunda metoder och beteckningssätt användts, hvarigenom de- sation.
ras betydelse för det borgerliga lifvets förhållanden blifvit eftersatt, utan
användas de i hela Europa, och detta i allt större och större omfattning,
såsom grundlag för ganska ingående undersökningar just i senast berörda
hänseenden.
Äfven hos oss kan konstateras, att de topografiska kartorna, hvilka,
likasom flertalet utländska, hittills hufvudsakligen utförts under militär led¬
ning och med militär arbetskraft, i det stora hela vunnit allmänhetens er¬
kännande såsom väl användbara icke allenast för militärt utan äfven — och
detta ingalunda mindre — för civilt bruk. Hvad särskilt sistnämnda
användningssätt beträffar framhölls sålunda ännu så sent som år 1903 i
riksdagens andra kammare af en ledamot under talrik anslutning från
öfriga kammarledamöter, att de »nästan på hvars mans vägg» befintliga
generalstabskartorna i skalan 1 : 100,000 »äro till ovärderlig hjälp för
landtman, kommunalmän och tjänstemän i olika orter.»1
Men om detta och liknande omdömen må anses gälla våra s. k. ge-
neralstabskartor i allmänhet, hafva dock äfven, särskildt under senare tid,
en del anmärkningar framkommit mot desamma.
Frånser man det förhållandet, att åtskilliga blad, af orsaker som
redan berörts, äro föråldrade, är emellertid ett faktum, att dessa anmärk¬
ningar ingalunda gällt de grundläggande topografiska arbetena1 2 d. v. s.
konceptkartornas sanning och användbarhet, utan i stället haft afseende på
det kartografiska och tekniska arbete, hvilket utförts med begagnande af
dessa koncept, d. v. s. på kartorna sådana de förelagts allmänheten i kop¬
par- eller öfvertryck. Med kännedom om detta förhållande, och då ej
heller från de tillkallade personernas sida framställts någon som helst an¬
märkning mot de rent topografiska, grundläggande arbetenas tillförlitlighet
eller beskaffenhet i öfrigt, synes det kartverkskommissionen åtminstone i
hög grad sannolikt, att sagda personer afsett de kartografiska och tekniska
förfaringssätten, när de, berörande frågan om arbetsskickligheten, föreslå en
1 Herr Ernst Karlson. Se Riksd:sprot. 1903, n:o 27,- sid 12.
2 Det enda uttalandet af mera officiell natur, hvilket gått i annan riktning, är, så
vidt kartverkskommissionen har sig bekant, herr Starbäcks år 1903 i 2:a kammaren uttalade
farhåga, att, alldenstund å Hudiksvallsbladet en holme så liten, att den visserligen gått in
i skalan 1 : 50,000 men svårligen ej i utgifningsskalan 1 : 200,000, icke blifvit införd, äfven
andra detaljer måhända ej äro så riktigt och klart utförda. — Se Riksd:sprot. 1903, n:o 27, sid. 18.
68
ändring, hvarigenom »uppöfvad arbetsskicklighet måtte i högre grad, än på
senare tid kunnat äga rum, komma kartverket till godo». Och då de sär¬
skilt betonat, att det just är på senare tid, som arbetsskickligheten ej
varit tillräckligt hög, synes den uppfattningen ej hafva legat fjärran från
de tillkallade personernas tankegång, att det varit vid det kartografiska
och tekniska utförandet af gradbladen Hudiksvall och Sundsvall, som
sagda arbetsskicklighet isynnerhet skulle hafva felat, detta så mycket
mera, som det ju varit dessa sista blads utförande, som gifvit anledning
till det af sagda personer afgifna betänkandet.
Under sådana förhållanden synes det kartverkskommissionen lämp¬
ligt, att, innan den går vidare i sitt yttrande, en kort redogörelse lämnas
för tillvägagångssättet när, med användande af konceptkartorna, 1 : 200,000-
bladen framställas och hvilken personal, som därvid hos oss användes.
Vid framställandet af sagda, för allmänheten afsedda blad, och så¬
ledes äfven när det gällt de här närmast omhandlade, tillgår sålunda, att
först konceptkartan nedtransporteras till och af särskildt skickliga ritare
(s. k. heliogravyrritare) omritas i skalan 1 : 150,000. Denna s. k. helio-
gravyrritning öfverföres därefter, medelst fotografi nedbringad till skalan
1 : 200,000, på en vanlig fotografiplåt, med tillhjälp af hvilken på galva¬
nisk väg en tryckplåt af"koppar förfärdigas, hvilken därefter genom gravör
retuscheras och kompletteras, innan tryckningen utföres. Alla nu omhand¬
lade manipulationer anförtros i regeln endast åt civila personer med mång¬
årig vana, och rörande de hår särskildt omhandlade bladen Hudiksvall och
Sunds pall är att märka, det all transport och heliogravyrritning verkställts
af civila ritare, som vid arbetenas utförande tjänat kartverket i resp.
13 och 24 år, och hvilkas arbetsprodukt äfven i utlandet erhållit de bästa
vitsord; att fotografien och kopparplåtens fällning utförts vid generalsta¬
bens litografiska anstalt, som är en fullständigt civil, högt ansedd institution;
att plåtarnas retusch och komplettering varit öfverlämnad åt en af kart¬
verkets civila gravörer, som studerat sin konst i både Wien och Berlin
samt utöfvat densamma i 37 år; samt att slutligen såväl koppartryck som
öfvertryck utförts i generalstabens litografiska anstalt af idel civila, ar¬
betsväg personer.
Med kännedom om nu skildrade tillvägagående, och då ju ej kan
ifrågasättas, att de tillkallade personerna låtit sitt omdöme om de civila
fackmännens arbetsprodukt gifva sig anledning att framställa en önskan
angående den militära organisationens förändring, synes det kartverks¬
kommissionen, som om ingen annan förklaring till detta yrkande åt¬
minstone såsom framkalladt af den å senare tid inträdda »mindre upp-
öfvade arbetsskickligheten» — kunnat finnas, än att de tillkallade perso-
69
nerna möjligen haft den föreställningen, att de officerare, som helt ifråga¬
varande arbeten, varit mindre lyckliga i sina sträfvanden, därför att de
representerat den mindre stadigvarande karaktären inom kartverket. I
detta afseende vill emellertid kartverkskommissionen underdånigst upplysa
därom, att den kartverkschef, under hvilken arbetena, utförts, under icke
mindre än 30 år så godt som oafbrutet tjänstgjort vid topografiska af-
delningen samt att den officer, under hvars närmaste ledning de karto¬
grafiska och tekniska arbetena inom afdelningen stått, tillhört densamma i
20 år, likaledes så godt som utan afbrott.
De tillkallade personernas här berörda anmärkning mot organisationen
af vårt lands kartverk har sålunda genom sakförhållandenas makt kommit
att rikta sin udd mot det mera stadigvarande civila elementet inom det¬
samma samt emot de fackmän för öfrigt, som icke på ringaste sätt varit
exponenter för den bristande kontinuitet, som kan tänkas utgöra olägen¬
heten uti en militär organisation, och hela anmärkningen kan således be¬
traktas såsom förfallen.
Vid det förhållande alltså, att i utlandet ej någon grundad invänd¬
ning gjorts mot en militär organisation af eller inom de topografiska
kartverken och att ej heller hos oss något skäl framkommit, hvarför vår
härordning skulle lägga hinder i vägen för liknande förfarande, anser sig
kartverkskommissionen kunna, när frågan gäller lämpligaste sättet att för
framtiden ordna verksamheten vid rikets allmänna kartverk, räkna med
den militära arbetskraften såsom lika värderik och användbar som den civila.
Då kommissionen nu öfvergår till att i berörda afseenden framlägga Orgmisa-
ett bestämdt förslag, ber den emellertid först få betona, att den vid be- l0n J er
handlingen af de tillkallade personernas yttrande i organisationsfrågan
ingalunda velat på minsta sätt underkänna nödvändigheten af att i vårt
kartverk den stadigvarande karaktären gör sig gällande eller med andra
ord att det erhåller garantier emot att ej kontinuiteten i arbetet kommer
att till dettas skada eftersättas. En obestridlig sanning är, att dylik kon¬
tinuitet är ett lifsvillkor för ett godt arbete på här ifrågavarande område;
och om de tillkallade personerna inskränkt sig till att framhäfva detta
och påpeka, att man måste vara vaken emot att ej passagesystemets in¬
förande vid generalstaben eller de längre öfningarna vid trupperna i fram¬
tiden lägger hinder i vägen för dylik kontinuitet, hade kartverkskommis¬
sionen ej kunnat annat än instämma med dem i detta afseende. Det är
påståendet om arbetsskicklighetens minskning under senare tid såsom or¬
ganiskt sammanhängande med sagda nyheter inom vår härordning, som
kartverkskommissionen anser obevisadt — men icke blott detta påstående.
70
I de tillkallade personernas yttrande ligger nämligen, synes det —
ehuru ej i direkta ord uttalad — den tanken underförstådd, att det störande
inflytande, som passagesystemet vid generalstaben och de längre öfningarna
för truppoffieerare utöfvar på kontinuiteten af militärers arbete inom
kartverket, är så stort, att det nuvarande systemets användande vid kart-
verkstjänsten måste öfvergifvas för en principiellt annan organisationsform.
Hvilken denna nya organisationsform skulle vara, bar visserligen ej an-
gifvits, men saknaden af en upplysning angående de tillkallade personernas
åsikt i denna fråga torde på sitt sätt uppvägas af den omständigheten, att
om det nuvarande systemet skall principiellt öfvergifvas, det praktiskt sedt
ej finnes flera än två andra system att välja på, när det gäller att sätta
något annat i stället: det ena att vid kartverket fast anställa dettas mili¬
tära personal, i likhet med den civila personal, som i hvarje fall är af
nöden, det andra att utföra alla vid detsamma förekommande arbeten genom
civil personal.
Då byråofficersinstitutionen, sådan den, enligt hvad redan nämnts,
förekommer i en del andra länder, är främmande för vår härordning, skulle
af sagda olika förfaringssätt det förstnämnda tydligen innebära ett åter¬
vändande till en organisation i en eller annan form motsvarande den to¬
pografiska kår, hvilken existerade intill generalstabens upprättande och ut¬
gjorde närmaste föregångaren till hvad som nu benämnes generalstabens
topografiska afdelning. Vid undersökningen af den storlek en dylik kårs
militärpersonal borde hafva för att fylla de nuvarande krafven är följande
att märka:
Jämte den civila personalen har under senare tid vid rikets all¬
männa kartverk hela året användts — jämlikt instruktionen för general¬
stabens tjänstgöring i fred af den 31 december 1894 — 7 generalstabs¬
officerare, inberäknadt afdelningschefen, samt — jämlikt af Eders Kungl.
Maj:t för rikets allmänna kartverk fastställda stater — i allmänhet 8 från
armén kommenderade officerare. Under sommarens fältarbeten har arbets¬
kraften ökats med äfvenledes från armén kommenderade officerare och
underofficerare, hvarjämte såväl vinter som sommar tjänstgjort ett antal
generalstabsaspiranter, så att — ifall behörig hänsyn tages därtill, att
aspiranternas fältarbeten endast delvis kommit kartverket till godo — hela
antalet under sommartiden använda officerare och underofficerare i medel¬
tal uppgått till ungefär 28 personer.
Om fältarbetenas omfattning ej skall minskas, bör fortfarande lika
stort antal officerare och underofficerare deltaga i desamma, och då kart-
verkskommissionen i denna beräkning utgår därifrån, att samtliga i den
nya organisationen äro fast anställda, måste lön och dagaflöning beräknas
71
för hela året. För att i större omfattning än hittills kunna bedrifva re-
videringsarbetena böra emellertid, efter hvad förut beräknats, 5 militära
arbetskrafter tillkomma, hvadan hela det antal, för hvilket fast aflöning
skulle utgå, torde böra blifva 33, kartverkschefen däri inberäknad. Då
för kostnadernas begränsning blott två tredjedelar af denna personal synes
böra utgöras af officerare och resten af underofficerare, och då vidare
befordringsmöjligheterna inom kåren ej böra ställas alltför ogynnsamma,
kunde staten exempelvis beräknas för 1 öfverste, 1 öfverstelöjtnant, 1
major, 8 kaptener, 12 subalternofficerare, 4 fanjunkare och 6 sergeanter,
på sätt bil. 9 närmare angifver. Med iakttagande af den ökning eller
minskning i statsverkets utgifter, hvilken skulle blifva en följd af nu om-
handlade organisation, är å sagda bilaga beräknadt, att hela kostnads¬
ökningen skulle komma att utgöra 92,708 kronor, däri dock ej inberäknats
ökningen a en del andra utgiftstitlar, hvilken blifver en följd af personal¬
tillökningen, såsom å anslagen till inventarier, ritmaterialier o. d.
Denna ökning i utgiftsstaten — hvarvid äfven nödvändigheten af
personalens pensionering bör tagas i betraktande — är utan tvifvel stor,
men fördelarna af en dylik organisation böra också anses afsevärda. På
samma gång de militära fackkunskaperna bevarades inom kartverket, samt
arbetsskicklighet och rutin höjdes, komme armén att vid sin mobilisering
uti den nya kåren erhålla ett värdefullt och väl behöfligt tillskott för
fyllandet åt officers- och underofficersbehofvet företrädesvis vid staberna.
Men organisationen skulle dock ej hafva endast fördelar: Att rekrytera en
så liten för ett speciellt ändamål uppsatt kår af officerare och underoffi¬
cerare med fullt lämplig personal folie sig nog i längden ej lätt, om be¬
fordringarna skulle uteslutande ske inom densamma. Antalet högre poster
måste af budgetshänsyn blifva så ringa, att de kunde nås endast af ett litet
fåtal — äfven om flere aldrig så förtjänta funnes. Men hafva ej samt¬
liga förtjänta utsikt till befordran i likhet med kamrater inom armén i
öfrigt, vore fara värdt, att äfven arbetslust och intresse skulle sjunka.
Bästa medlet att uppehålla dessa samt att erhålla en förstklassig rekryte¬
ring vore att i fråga om befordringsförhållanden jämnställa fältmätnings-
officeren med hans kamrater inom armén, och medlet härtill återigen
skulle endast och allenast vara en bestämmelse, hvarigenom dylik officer
kunde avancera äfven utom sin kår, likasom äfven andra lämpliga office¬
rare borde kunna, ehuru hunna öfver den lägsta graden, vinna inträde i
fältmätningskåren. Skall emellertid detta kunna ske, och skall tillika den
militära fackkunskapen kunna bibehållas och odlas, är af nöden, att kårens
officerare, i likhet med hvad som är förhållandet vid generalstaben, del- •
taga i ö fn in garna vid armén. Sker ej detta, är fara värdt, att den olä-
72
genhet med här ifrågasatta organisation kommer att ånyo visa sig, som
redan varit en bidragande orsak till ombildningen af den topografiska
kår vi redan ägt, hvilken kårs officerare visserligen voro »utmärkt skick¬
lige i sitt fack», men ej i denna facksysselsättning ägt »någon maning
till arbete i andra grenar af krigsväsendet».1
Skola alltså olägenheterna ej blifva större än fördelarna, är af nöden,
att om en dylik kår bildas, dess chef i fråga om bestämmandet angående
rekrytering och tjänstgöring tilldelas ungefär samma befogenhet, som nu
är lämnad chefen för generalstaben i fråga om denna stab. Endast på
detta sätt kan kontinuiteten i arbetet bibehållas, på samma gång som den
militära utbildningen tillgodoses.
En annan form för nu omhandlade lösning af frågan vore att i
kartverkets budget uppfördes ett visst antal löner m. in., exempelvis de
å bil. 9 upptagna, för att kunna dit på stat öfverflytta lämpliga offi¬
cerare och underofficerare från generalstaben eller trupperna, hvilka office¬
rare eller underofficerare under tiden stode öfver stat vid den kår de
lämnat, till dess de vid uppstående vakans och viss tids tjänstgöring i
kartverket kunde till densamma återgå — ett sätt som, hvad truppoffi-
cerarne beträffar, användes i Norge.
Men hvilkendera af dessa tvenne former, som än komme att väljas för
ökandet af kontinuiteten i arbetet, blifva, såsom redan visats, kostnaderna
betydliga, ja t. o. in. större än hvad med en god hushållning är fören¬
ligt. Erfarenheten lär nämligen, att, i följd af den jämförelsevis korta
tiden för fältarbetena och dessa arbetens natur jämförd med byråarbetenas,
de senare kunna utföras af fåtaligare personal än de förra, och att så¬
lunda den bästa hushållningen uppstår, om arbetspersonalens styrka växlar,
så att den under sommaren göres talrikare än under vintern. Detta iakt¬
togs också redan under topografiska kårens tid, och såsom redan fram¬
hållits, har äfven generalstabens topografiska afdelning arbetat på det
sätt, att den fåtaligare, under hela året sysselsatta personalen under som¬
maren förstärkts med tillfälligt kommenderade arbetskrafter från armén.
Skulle därför vid ett införande af här omhandlade organisation det ur
sparsamhetssynpunkt lämpligaste förfaringssättet följas, borde den fast an¬
ställda delen af kåren minskas till så stor del, att, genom återstodens
kommendering allenast under sommaren, fält- och byråarbeten kunde hålla
jämna steg med hvarandra; men då vore man ju åter inne på nödvändig¬
heten att anlita kommenderingar från generalstab och trupper, genom
1 Underdånigt memorial. Se bil. n:r 3 a till Kungl. Maj:ts nåd. prop. n:r 1 om
statsverket 1873.
73
hvilken åtgärd kontinuiteten i arbetena tydligen lupe mera fara att
minskas och för hvilken passagesystemet och de förlängda öfningarna
också skulle lägga hinder i vägen, ehuru naturligtvis ej så stort som om,
i öfverensstämmelse med nu varande förhållanden, ej någon del af kart¬
verkets militära personal är anställd på dess stat.
_ För att gifva ett begrepp om, hvilka ökade kostnader för statsverket
aflöningen åt eu på sist antydda sätt organiserad personal skulle medföra,
äro beräkningarna å bil. 10 verkställda, utvisande att, vid anslåendet af
fasta löner åt 1 öfverste, 1 öfverstelöjtnant, 1 major, 6 kaptener, 3 löjt¬
nanter, 3 fanjunkare och 3 sergeanter samt den öfriga militärpersonalens
kommendering allenast under fältarbetstiden, sagda kostnadsökning skulle
komma att uppgå till ungefär 56,242 kronor. En dylik organisation
skulle utan tvifvel erbjuda betydande fördelar, under förutsättning att den
ofvan nämnda andra formen för personalens anställning — d. v. s. dess
kvarstående öfver stat vid de kårer de tillhöra — valdes, samt ifall de
bättre aflönade beställningarna, såsom här äfven antagits, blefve pro¬
portionsvis så många, att en anställning vid kartverket utgjorde en verklig
fördel för därtill lämpliga officerare eller underofficerare.
Såsom redan i det föregående framhållits, kunde emellertid en annan
lösning af personalfrågan vara den, att hela kartverket omdanades till en
fullständigt civil institution, d. v. s. att de här ofvan för arbetenas behöriga
gång beräknade 33 militäre funktionärerna ersattes af civile. Då i sådant
fall dessa synas böra i aflöningsväg likställas med ekonomiska kartverkets
tjänstemän, har, med kartografernas nuvarande aflöningsförmåner såsom
grund, å bil. 11 beräknats, att en dylik organisation, expenser rn. m. obe¬
räknade, skulle för statsverket medföra en ökad kostnad af lägst 92,189
kronor, en summa sålunda ungefär lika stor som den, hvilken beräk¬
nats såsom ytterligare erforderlig för genomförandet af den först om¬
nämnda militära organisationen. Tydligen komme genom en dylik civil
organisation kontinuiteten i arbetena att väl bevaras, men olägenheterna
blefve ej ringa. Först och främst skulle ej den militära fackkunskapen
på detta sätt varda företrädd i ett verk, hvars alster dock äro i så hög
grad afsedda att tjäna försvarets intressen, och äfven ur ren kostnads¬
synpunkt sedt vore denna organisation afgjordt underlägsen den form af
militär organisation som ofvan framhållits såsom den mest lämpliga, när
det gäller att med bibehållandet af största möjliga kontinuitet i arbetena
erhålla den största arbetskvantiteten. Den civila kartverkspersonalen kan
nämligen ej efter behof under sommar och vinter ökas eller minskas, och
innebär tillkomsten af ett så stort antal civila tjänstemän äfven ett nytt
kraf i fråga om pensionering.
Utlåtanden ang. generalstabens harta öfver Norrland.
10
74
Tager man behörig hänsyn till fördelar och olägenheter, när det
gäller här behandlade militära och civila organisationsformer, synas för¬
delarna hufvudsakligen vara att finna på den militära organisationens sida,
och ser man sig omkring för att undersöka, hvilket val man i allmänhet i
detta afseende träffat utomlands, befinnes det, att faktiskt intet enda
europeiskt land utom Schweiz antagit den helt och hållet civila organisa¬
tionen och detta, i betraktande af landets härordningssystem, af ganska
naturliga skäl.
Chefen för rikets allmänna kartverk har ock under sin studieresa
låtit sig angeläget vara att inom olika länder söka inhämta vederbörande
fackmäns mening angående en uteslutande civil organisation i jämförelse
med den vanligen antagna blandade civila och militära. Att de kartogra-
tiska och tekniska afdelningarna böra organiseras med användande så godt
som uteslutande af civil personal, därom hafva meningarna alls ej varit
delade, och är man i Spanien — det enda land, där vid desamma en
militär organisation är införd — missnöjd med denna och bibehåller den
endast af rena besparingsskäl. Hvad den geodetiska afdelningen beträffar
hafva meningarna varit delade. Under det man å en del håll ansett den
militära organisationen fördelaktigare, har man å andra framhållit dess
olägenheter, men synas skäl och motskäl hafva vägt tämligen jämnt, och
egentligen ingenting af vikt kunnat anföras mot den sakernas ordning,
som hos oss redan förefinnes.
När det återigen gällt de topografiska arbetena, har enhälligt fram¬
hållits nyttan af den militära sakkunskapens tillgodogörande vid kart¬
arbetena och af militärers användande vid desamma såsom verkställare
hufvudsakligen af fältarbetena — och ej ens i Schweiz har en annan
mening uttalats.
Först och främst har framhållits, att när den topografiska kartan
äger en så stor betydelse, som fallet är, för ett lands försvar, de som ut¬
arbeta densamma höra vara vakna för detta förhållande; och endast -en
militär, som praktiskt erfarit, hvilken betydelse t. ex. olika slags vägar,
vattendrag, terrängformationer och skogar äga, när det gäller marscher
och strid, ansågs kunna med full uppfattning af denna betydelse verk¬
ställa afteckningen samt med sakkunskap utföra alla de anteckningar,
hvilka sedan skola användas för utarbetande af den militärgeografiska be-
skrifningen. Genom användandet af personal ur armén vid kartverkens
fältarbeten och de topografiska kartornas utarbetande komme också en
omfattande personlig kännedom om stora delar af landet de härtill an¬
vända militärerna till del, något hvaraf man under ett fälttåg kan med
fördel begagna sig vid de högre staberna.
75
Vidare framhölls, att den militära arbetskraftens användande äfven
lämnar möjligast största garanti för tjänstemannapersonalens fulla använd¬
barhet. Det händer nämligen ej sällan, att personer, som i början gifvit
godt hopp om sig såsom topografer, i längden ej motsvara dessa förhopp¬
ningar, vare sig frågan gäller rent fysiska egenskaper eller yrkesskicklighet.
Utgöras de då af civila personer, kunna ju visserligen antagningsvillkoren
vara sådana, att deras skiljande från kartverket är möjligt, men erfaren¬
heten lär, att om ej vederbörande har en ny lika fördelaktig anställning
i sikte, man får behålla honom, till dess han möjligen erhållit en dylik
eller i motsatt fall hunnit pensionsåldern. Denna svårighet undvikes i
regeln vid anställning af militärer. Därigenom bör man ju hafva garanti
för att de fysiska fordringar både en truppofficer och en fältmätare bör
uppfylla äro för handen, och skulle eu militär efter någon tid visa sig ej
hålla profvet såsom rekognosör och kartritare, lider hvarken hans framtid
eller arméns tjänstbarhet af att han vid första tillfälle sändes åter till
densamma och där i sinom tid pensioneras.
Bästa beviset för olägenheterna med helt och hållet civil personal
gifver Schweiz. Då här ingen pensionslag finnes, nödgas man nämligen
ofta behålla topografiska afdelningens ingeniörer till döddagar och i alla
händelser långt utöfver den tid, då deras egenskaper såsom skickliga och
uthålliga fältmätare, i följd af ålder eller krämpor, börjat nedgå. Endast
så kan man här reda sig i dessa svårigheter, att man återflyttar personer,
som under lång tids tjänst hunnit en högre löneklass, till en lägre eller
den lägsta, och gifver dem lättare eller alls intet arbete. Direktören för
det »schweiziska militärdepartementets afdelning för landstopografl» förkla¬
rade också, att om han erhölle fullmakt att på grund af egna erfarenheter
organisera det topografiska kartverket i ett land, där kadersystemet vore
infördt vid armén, han utan betänkande skulle gifva det en blandadt
militär och civil sammansättning i likhet med hvad förhållandet är i hela
det öfriga Europa.
Samstämmande vittnesbörd från utlandet tala sålunda för använ¬
dande af militära arbetskrafter för de väsentligaste uppdragens fullgörande
vid de topografiska arbetena, och det vackra arbete våra egna militärer
nedlagt på vårt lands topografiska uppmätning och afbildning synes ej
heller, hvad oss beträffar, kunna gifva skäl för en annan uppfattning.
Skulle det alltså för kartverkskominissionen gälla ett val emellan de tvenne
ofvan . angifna hufvudalternativen — det militära, eller rättare militära
och civila, samt det uteslutande civila — är kommissionen afgjordt af
den åsikten, att det förstnämnda är att föredraga, synnerligen som ej
kostnaden ställer sig högre, utan tvärt om, vid tillämpningen af ett af de
76
angifna systemen, kan ställa sig afsevärdt billigare än vid kartverkets
ombildning till ett civilt ämbetsverk.
Men ehuru, som sagdt, kostnadstillökningen vid en tillämpning af
här åsyftade system med fast aflönad och tillfälligt tjänstgörande militär
personal utan tvifvel blir mindre än vid öfvergången till en helt och hållet
civil organisation — i det den förra, vid bibehållandet af nu utgående
aflöning, såsom förut beräknats, förhåller sig till kostnadsökningen för den
senare som 56,242 till lägst 92,189 — torde den dock i och för sig vara
allt för hög för att utsikt skulle företinnas till det nu varande anslags-
beloppets, 178,600 kronor, höjande med en så stor summa, synnerligen
som behofvet att äfven erhålla större anslag för den civila personalens
ökande och dess aflönings höjande — hvilket behof längre fram angifves
— tillkommer. _En så stor ökning vore ju ej heller af nöden, om visas
kunde, att vår nu varande organisation, i ett och annat afseende modifie¬
rad och förbättrad, kunde för billigare kostnad fylla samma kraf — och
att den så kan, därom är kartverkskommissionen fullt öfvertygad.
Rekrytera- Den hufvudsakligaste vinsten för kartverket genom tillämpningen
!l<ralshil)enTnågot bland de organisationssystem, som i det föregående behandlats,
topografiska skulle bestå däri, att kartverkschefen genom desamma kunde erhålla till-
afclelnmg. räcppg arbetspersonal samt vid det militära systemets tillämpande äfven
sattes i tillfälle att på lämpligt sätt reglera afgång och tillkomst, så att
de värdefullaste arbetskrafterna erhölles och bibehölles, på samma gång
kontinuiteten bevarades; medan han under nu varande ordning är i fråga
om den militära personalen till väsentlig del beroende af arméns regements¬
chefer. Beträffande storleken af den kontingent officerare eller underoffice¬
rare, som från arméns regementen och kårer lämnas till generalstabens
topografiska afdelning, är nämligen ej, såsom när det gäller generalstabs¬
officerares anställning vid densamma, något i reglementen eller författ¬
ningar bestämdt, utan är pröfningen af denna sak, om ej till formen så
dock i verkligheten, öfverlämnad åt regementenas chefer och utfallet be¬
roende på deras uppfattning om möjligheten att med trupptjänstens upp¬
rätthållande kunna förena befälspersonals aflämnande till topografiska af-
delningen.
Enligt nu gällande föreskrifter beordras de officerare eller underoffice¬
rare, som önska anställning vid generalstabens topografiska afdelning, till
tjänstgöring vid densamma efter ansökan ställd till chefen för rikets all¬
männa kartverk och af honom genom chefen för generalstaben insänd
till Konungen. Denna ansökan skall naturligtvis, lika som alla andra dy¬
lika, till- eller afstyrkas af vederbörande regementschef och arméfördelnings-
77
chef, innan den af Konungen pröfvas, och kan naturligtvis Konungen
bifalla sökandes samt kartverkschefens framställning om kommendering,
äfven om vederbörande regements- eller arméfördelningschef afstyrker.
Genom Kungl. Maj:ts ingripande kan alltså både tillräcklig och god arbets¬
kraft af officerare eller underofficerare erhållas för kartverkets räkning,
blott de ingångna ansökningarna till kartverkschefen i sagda afseenden
äro tillfredsställande, men det är just i fråga om ansökningarnas insän¬
dande, som frågan praktiskt taget torde hvila, och så godt som uteslutande
hvila, i regementschefernas händer. Det torde nämligen ytterst sällan
förekomma, att en officer eller underofficer insänder en dylik ansökan,
utan att först hafva förvissat sig om, att hans regementschef kommer att
tillstyrka densamma. Har han ej dennes löfte härom, torde nästan utan
undantag ansökningen ej insändas, och skulle regementscheferna ej anse
sig kunna undvara sina officerare eller underofficerare, riskerar alltså
chefen för rikets allmänna kartverk att utan sitt förvållande sakna er¬
forderlig arbetskraft för den topografiska kartans fortsättande — ett i
sanning ganska betänkligt förhållande.
Detta förhållande tillika med den faktiskt allt mer och mer inträ¬
dande svårigheten att för arbetena erhålla lämplig och under tillräckligt
lång tid tjänstgörande militär personal var det också, som förmådde då¬
varande chefen för rikets allmänna kartverk att år 1895 den 7 februari
och 23 oktober ingå till konungen med en underdånig anmälan angående
svårigheterna och ett förslag till desammas afhjälpande. I sagda under¬
dåniga skrifvelse framhåller han dels det alltför ringa antalet anställnings-
ansökningar, i det exempelvis »af sex officerare, hvilka gjort förfrågningar
i afsikt att få deltaga i årets instruktionskurs, endast tvenne insändt
vederbörligen tillstyrkta ansökningar», dels de svårigheter, som lägga sig
i vägen, när det gäller att få för den topografiska tjänsten använda därtill
redan utbildade, i det att de efter den första tidens tjänstgöring, och
just då kartverket skulle börja draga nytta af det nedlagda utbildnings¬
arbetet, blifva beordrade till annan tjänstgöring.
I ändamål att råda bot mot dessa missförhållanden, särskildt i fråga
om användandet af redan utbildad personal, föreslog han en del nya be¬
stämmelsers införande i tjänstgöringsreglementet beträffande tjänstgöringen
under vapenöfningar m. m. samt, för betryggandet af personaltillgången,
att, där ej tillräckligt antal ansökningar om anställning vid kartverket
inginge till kartverkschefen, det felande antalet skulle af Eders Kungl.
Maj:t beordras på förslag af vederbörande arméfördelningschefer, sedan
kartverkschefen yttrat sig om de föreslagnas lämplighet. I enlighet med
det underdåniga förslaget företogos också de begärda ändringarna i tjänst-
78
göringsreglementet, men ansåg däremot Eders Kungl. Maj:t då ej skäl att
utfärda någon bestämmelse angående arinéfördelningschefs skyldighet att i
samförstånd med chefen för rikets allmänna kartverk sörja för att till¬
räckligt antal militära fältmätare funnes att tillgå. I sistnämnda syfte
utkom i stället en departementschefskrifvelse af den 11 november 1895,
däruti »arméfördelningscheferna samt militärbefälhafvaren på Gottland»
anmodades att, till svårigheternas afhjälpande och med hänsyn äfven till
betydelsen för armén att äga i fältmätningars utförande kunnig personal,
»hvar och en inom sitt truppförband låta sig angeläget vara att söka fram¬
kalla och vidmakthålla intresse för ifrågavarande arbeten, på det att för
desamma behöflig personal må — — — — anmäla sig till erhållandet
af kommendering, under det att samtidigt bör tillses, det denna personal
varder på lämpligt sätt fördelad mellan de särskilda regementena etc., så att
minsta möjliga olägenhet för den rent militära tjänsten därigenom uppstår».
Någon förbättring i förhållandena, medförde ej denna skrifvelse.
Visserligen steg antalet ansökningar om första anställning tillfälligt för
år 1896 till 8 efter att under föregående år hafva helt och hållet ute-
blifvit, men nedgåendet lät ej heller länge vänta på sig, och har antalet
sedan år 1895 utbildade militära fältmätare från armén till och med
nedgått, så att det endast utgör 27 emot 29, hvilka utbildats under lika
många år före det nyss nämnda. Orsaken till den ringa frekvensen efter
sagda år torde vara densamma som före denna tid eller den svårighet
vederbörande regementschefer ansett sig hafva att vid truppernas utbild¬
ning undvara officerare och underofficerare till så stort antal, som för
kartverksarbetena behöfts, men då sagda frekvens likväl är så obetydligt
mindre under sist nämnda 9 år än under de föregående 9, kan dock
svårligen i nu nämnda förhållande spåras inflytandet af öfningstidens såväl
efter 1891 som efter 1901 ökade längd.
Om emellertid denna jämte passagesystemets införande vid general¬
staben, såsom de tillkallade personerna anse, är orsaken till den mindre
stadigvarande karaktären hos kartverkets personal under senare tid, bör
dock påpekas, att de från generalstaben och de från trupperna härrörande
inflytelserna verka på olika sätt, och att endast de förra nödvändigt be¬
höfva hafva inflytande på själfva kontinuiteten. Då nämligen chefen för
generalstaben jämlikt gällande instruktion måste sörja för, att ständigt 7
officerare tjänstgöra vid rikets allmänna kartverk, betyder passagesystemets
införande vid sagda stab endast att omsättningen bland dessa officerare
torde blifva lifligare än förr, under det att i fråga om trupperna, vid
hvilka sättet för befälsrekryteringen i stort sedt är oförändradt, omsätt¬
ningen af deras till kartverket beordrade personal ej nödvändigt behöfver
79
blifva större nu än när öfningstiden var kortare, blott denna personal väl
beordrats. Men här är det — i motsats till förhållandet vid o-eneral-
staben — just kommenderingarnas uteblifvande, som utgör den svåri o-het
hvilken måste afhjälpas, och synes det kartverkskommissionen ligga i sa¬
kens natur, att, om nu varande system skall i hufvudsak fortfarande till-
lämpas och kartverket alltjämt skall, lika som hittills, erhålla sin militära
personal såväl från generalstaben som från trupperna, ett dylikt systems
fortbestånd ej kan tryggas på annat sätt än att, likasom generalstaben
bär skyldighet att lämna sin kontingent, äfven trupperna åläggas att
lämna sm, och att ej sistnämnda kontingents användande göres beroende
af alldeles oberäkneliga faktorer.
All den stund, vid ett dylikt åliggande för trupperna, deras kontin¬
gent komme att blifva betydligt större än generalstabens, och då hvarken
i organisations eller öfningars natur någon principiell nödvändighet finnes
för ofta återkommande personalombyten bland truppofficerarna eller under-
oftcerarna kunde genom dem kartverkspersonalens stadigvarande karaktär
“ l va ’ erforderlig grad betryggad, utan att passagesystemet bland general-
stabsofficerarna behöfde för sin del utgöra någon olägenhet, enär — såsom
längre fram skall visas . för dessa senare tillräckligt med arbete finnes,
vid hvars utförande ej mera kontinuitet är af nöden än vid förrättande
af annan generalstabstjänstgöring.
Huruvida en föreskrift, som ålade vederbörande truppchefer att till
kartverkschefens förfogande ställa erforderligt antal officerare eller under¬
officerare att såsom fältmätare användas, kunde efterlefvas, utan att ändå
viktigare intressen åsidosattes, är emellertid eu fråga, hvarom kartverks¬
kommissionen ej vill på annat sätt yttra sig än genom att lämna de
inatenalier till sagda förhållandes bedömande, som äga samband med be¬
hofvet å ena sidan och tillgången å den andra, eller med frågan om in-
ytandet på arméns fältduglighet af rekognosceringsskicklighetens och
terrängkännedomens ökande bland befälet.
I förstnämnda afseende har redan anförts, att behofvet af officerare
och underofficerare vid rikets allmänna kartverk skulle blifva 32, kartverks¬
chefen oberäknad. Då jämlikt nu gällande föreskrifter 6 utaf dessa skola
vara generalstabsofficerare eller — vid tillämpning af generalstabschefens
ändringsförslag af den 6 april 1903 - blott 3 skola tillhöra denna kate-
gon, i kommer behofvet af truppofficerare och underofficerare att uppgå till
zb eller ^9. Hufvudsakligen infanteriets kompaniofficerare och underoffi¬
cerare komme härvid att anlitas, och då jämlikt den nu varande härord-
mngen dessas antal uppgår till 1,183 af förra och 1,037 af senare slaget,
skulle den erforderliga kontingenten till kartverket komma att utgöra
80
1.2 a 1,3 / af sammanlagda antalet. Denna kontingent skulle dock inga¬
lunda gå förlustig tillfällena till fortsatt utbildning vid trupp, under den
tid kommen deringen vid kartverket räcker, och kunde under sagda tid äfven
delvis disponeras af vederbörande regementschefer. Enligt gällande be¬
stämmelser skall nämligen officer eller underofficer ur armén, som erhållit
anställning vid kartverket, under de trenne första åren af sin anställning
hvarje år deltaga i regementsöfningarna och vid fortsatt anställning hvart
annat år tjänstgöra vid sitt regemente under vapenöfningarna. Under den
del af öfningstiden, då största befälsbehofvet gör sig gällande, komme så¬
ledes i regeln flertalet vid kartverket kommenderade officerare och under¬
officerare att vara disponibla vid trupperna, och den omständigheten, att
de utöfver tre år kommenderade hvartannat år fritagas från regements¬
öfningarna kommer att uppvägas däraf, att de under öfriga år så mycket
längre kunna af regementscheferna disponeras — börande dock denna
dispositionsrätt ej omfatta längre tid än från 1 maj till 1 oktober för de
vid kartverket äfven vintertiden tjänstgörande, emedan i motsatt fall ar¬
betenas gång vid detsamma skulle betänkligt lida.
Beträffande frågan om hvilken kontingent, som årligen behöfver af-
ses för att rekrytera den af truppofficerare och underofficerare bestående
delen af kartverkets personal, kan anföras, att medeltjänstetiden vid kart¬
verket af sådan dit kommenderad personal — afbrotten för trupptjänst
inberäknade -— under senare tid utgjort ungeför 4 år, sålunda fördelad,
att medeltjänstetiden för dem, som varit beordrade såväl sommar som
vinter, utgjort 7 år, och för dem, som endast tjänstgjort under sommaren,
3.3 år. Enligt gjorda beräkningar skulle de 32 officerare och underofficerare,
hvilka borde vara anställda vid kartverket, sålunda fördelas, att ungefär
två tredjedelar af desamma tjänstgjorde både sommar och vinter, medan
de öfrigas tjänstgöring inskränkte sig till sommaren. Under detta an¬
tagande, och med nu nämnda medeltjänstetid för olika kategorier, skulle
medeltalet tjänsteår för bådas personal utgöra ungefär 6. För att hålla
hela den militära arbetspersonalen — 26 k 29 man — komplett skulle
alltså enligt denna beräkning den årliga rekryteringen knappast behöfva
uppgå till 5; men då alltid en eller annan af de till kartverket första
gången inkallade torde visa sig mindre lämplig eller af andra orsaker böra
beräknas snart afgå, synes behofvet af nya krafter hvarje år böra sät¬
tas till 6, eller 1 per arméfördelning.
Frågan är nu, huru detta behof — som ej må anses öfverdrifvet
stort — lämpligen bör fyllas. Då rekryteringen, efter hvad erfarenheten
gifvit vid handen, och såsom både förutvarande och nuvarande kartverks¬
chef bekräfta, ej längre kan ske med oförändrad tillämpning af nu gäl-
81
lande föreskrifter, och då äfven den förut omnämnda departementschefs-
skrifvelsen ej visat sig medföra åsyftadt resultat, kan kartverkskommissio-
nen ej tänka sig något annat medel till det önskade målets nående, än
att trupperna förpliktas att årligen lämna det erforderliga behofvet — en
utväg, hvilken såsom nämndt äfven förutvarande kart verkschef föreslagit,
och som äfven användes i en del främmande länder.1 För att emellertid
härvid kunna icke allenast jämnt fördela en dylik skyldighet på arméns
samtliga truppförband utan äfven erhålla möjlighet att rekryteringen sker
efter urval bland de för fältmätning mest ägnade, bör det enligt kart-
verkskommissionens mening åligga arméfördelningscheferna jämte militär-
befälhafvaren på Gottland att årligen1 2 efter slutade regementsöfningar till
Eders Kungl. Maj:t ingifva underdånigt förslag på den militärpersonal, som
från resp. arméfördelning eller militärbefäl är lämplig att till tjänst vid
generalstabens topografiska afdelning kommenderas. Skall likväl erfor¬
derligt urval kunna ske, är emellertid ej nog, att ett dylikt förslag om¬
fattar endast och allenast det här ofvan beräknade behofvet, d. v. s. eu,
utan måste såväl af detta skäl som för att kunna till ett bättre jämka
den nu varande ojämna fördelningen på arméns truppförband förslaget
omfatta mera än en person. Kartverkskommissionen anser sig därför böra
i underdånighet föreslå, att för här omhandlade ändamål vederbörande armé-
förd elningschefer måtte för framtiden erhålla nådig befallning att hvar och
eu för sin fördelning årligen till kommendering vid generalstabens topo¬
grafiska afdelning föreslå minst trenne subalternofficerare eller sergeanter
— däraf minst två subalternofficerare — som på sätt nedan säges visat
viss kompetens till dylik anställning, samt att likaledes militärbefälhafvaren
på Gottland erhåller nådig befallning att hvartannat år till enahanda kom¬
mendering föreslå minst en subalternofficer eller sergeant; och att för
den händelse detta förslag vinner nådigt bifall, Eders Kungl. Maj:t där¬
efter, och sedan chefen för rikets allmänna kartverk i frågan hörts, be¬
hagade beordra för tillfället behöflig personal.
Hvad kompetensvillkoren beträffar torde vara tillräckligt, att veder¬
börande officer i afgångsbetyg från krigsskolan kan förete minst betyget
7 såväl i »topografiens tillämpningsöfningar» som i »topografiens ritningar»
1 Det i Bayern tillämpade systemet torde vara mest användbart för våra förhållanden,
och har detsamma'! vissa delar tjänat till förebild för det förslag, som i det följande fram-
lägges. Erfarenheten från främmande länder lär dock i allmänhet, att topograftjänsten där
är så begärlig bland truppofficerarna och dess nytta för dessa äfven så uppskattas af veder¬
börande regementschefer, att någon svårighet att på fullt frivillig väg erhålla denna del af
kartverkens personal sällan möter.
2 För Gottland hvart annat år —- se det följande.
Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland.
11
82
— honom likväl obetaget att genom kartutkasts öfverlämnande styrka
ytterligare vunnen kompetens — samt att vederbörande underofficer af-
lämnar ett mindre, af honom ritadt kartutkast.
Ofvan föreslagna förfarande bör dock enligt kartverkskommissionens
förmenande endast gälla i fråga om den första anställningen. När det
gäller fortsatt tjänstgöring, synes kartverk schefen vara den, som är mest
kompetent att bedöma såväl personalbehofvet som den persons kompetens,
som redan stått under hans befäl, och synes därför initiativet härvid
böra utgå från honom, i det han hos Eders Kungl. Maj:t föreslår er¬
forderlig personal att för viss tid kommenderas, sedan vederbörande armé¬
fördelnings- och regementschefer i ärendet hörts.
I sammanhang med frågan angående möjlighet eller ändamålsenlighet
att vid topografiska arbeten inom kartverket använda truppofficerare eller
underofficerare kan kartverkskommissionen slutligen ej underlåta att ut¬
tala den åsikten, att, vid en tillämpning af dess förslag, sagda tjänst¬
göring ej från synpunkten af praktisk militärutbildning får betraktas såsom
utan värde och såsom allenast ett mer eller mindre oundvikligt onus,
hvarigenom befälskraft till ingen nytta dragés från trupputbildningsarbetet
för att tjäna ändamål af annan än militär natur. Tvärt om anser kom¬
missionen utförandet och revisionen af för militärbruk användbara kartor
öfver landet — i all synnerhet utförandet af själfva rekognosceringen samt
de därunder insamlade uppgifternas bearbetande för försvarsändamål —
vara ett arbete till sin natur väl fallande inom området för militär ut¬
bildning och verksamhet. Detta har redan i annat sammanhang framhållits
och därvid betonats fördelarna, i all synnerhet för officerare, att äga möj¬
ligast vidsträckt kunskap om vårt lands utseende, kommunikationer och
tillgångar samt vara i besittning af upparbetad lätthet att förstå terräng¬
formernas betydelse för taktiska ändamål jämte förmåga att exakt och
snabbt återgifva dem på papperet.
I betraktande af de fördelar i dessa afseenden, som härigenom till¬
skyndas armén i dess helhet, har man i flera främmande länder ej ens
betänkligheter emot att truppofficerare år efter år, utan något afbrott för
tjänstgöring vid trupp, kommenderas till topografiska arbeten, och i en
del arméer, där man i följd af kartverkens organisation väl kunde und¬
vara sagda officerare vid arbetena, förekomma likväl talrika kommen-
deringar till topografiska mätningar, därvid tjänstgöringens hufvudändamål
är den kommenderades egen utbildning. I Frankrike särskildt anser man
unga officerare hafva god nytta af topografisk utbildning, och den nu¬
varande krigsministern, general André, yttrar härom i en skrifvelse af
83
december 1903 följande: »Revisionen af generalstabskartan1 är en ypperlig
skola för unga officerare af alla vapen. Den låter dessa officerare förvärfva
en blick och en speciell erfarenhet, hvaraf de finna användning under hela
sin bana, och som göra dem i fält och under manöver till värdefulla bi¬
träden åt ledningen.»
En af vårt eget lands mest framstående auktoriteter på det militära
området, generalmajoren friherre Hugo Raab, uttalar i sak samma tanke,
och om han än i det sammanhang, hvari uttalandet skedde, förnämligast
afser stabsofficerare samt deras utbildning och tjänstgöring, torde dock, i
betraktande af de allt mer och mer ökade fordringarna äfven på en trupp¬
officer, när det gäller kunskaper samt förmåga att handla själfständigt,
följande ord äfven kunna på denne tillämpas: Genom de topografiska
göromålen, säger generalen, dåvarande öfversten, »förvärfvas kännedom om
eget lands geografiska och topografiska skaplynne, dess förbindelsemedel,
dess befolkningsförhållanden m. m., dels underhållas och utbildas genom
dem ortsinne, orienteringsförmåga i obekant trakt samt färdighet att läsa
och uppfatta militärkartor».1 2
Om alltså nuvarande organisation bibehålies, blott med den tillök¬
ning af personalen och den garanti för densammas erhållande och kvar-
blifvande, som ofvan föreslagits, synes såväl arméns som kartverkets in¬
tressen vara så väl tillgodosedda, att den stora kostnadstillökning, som nöd-
vändiggöres, om något af de andra äfvenledes här behandlade systemen
antoges, kan undvikas och därigenom utsikt förefinnas, att redan nu en
tillfredsställande organisation kommer till stånd. Hvad i detta fall den
ökade kostnaden för statsverket beträffar, är den, med upptagande al¬
lenast af belopp jämförbara med de för andra organisationsformer beräk¬
nade, å bil. 12 angifven till 16,027 kronor; hvadan den tillökning i kost¬
naderna, som hittills beräknats erforderlig för olika organisationsformer,
skulle blifva som följer:
För en helt och hållet civil organisation....... 92,189 kr.;
för en hufvudsakligen militär organisation med all militär
personal fast aflönad å kartverkets stat..... 92,708 » ;
för en hufvudsakligen militär organisation med blott en
del militär personal fast aflönad å kartverkets stat 56,242 » samt
vid en utveckling af nuvarande organisation...... 16,027 » — allt
1 Då kartan, såsom bekant, redan är fullbordad, förekommer i allmänhet endast
revisionsarbeten.
2 Underdånigt memorial, författadt af d. v. öfversten frih. H. Raab. Se bil. n:o 3 a
till Kungl. Maj:t nåd. prop. n:r 1 om statsverket 1873.
84
likväl under antagande att samtliga nu utgående aflöningar bibehållas vid
oförändrade belopp.
I fråga om de geodetiska och topografiska arbetena har af det före¬
gående alltså framgått såsom kartverkskommissionens åsikt, att de förra
utan olägenhet kunna bedrifvas på sätt som för närvarande sker, och att för
de senare en personal, principiellt organiserad som för närvarande och blott
något tillökad, utan olägenhet kan användas.
Skulle emellertid Eders Kungl. Maj:t, i betraktande af de skäl, som
kunna anföras emot truppofficerares kommendering till kartverket till det
antal, som i det förordade förslaget beräknats, ej anse sagda förslag till¬
fredsställande, anser sig kartverkskommissionen, på skäl, som i det före¬
gående redan angifvits, böra i underdånighet förorda den här ofvan när¬
mast förut angifna organisationsformen: en hufvudsakligen militär orga¬
nisation med blott en del militär personal fast aflönad å kartverkets stat.
De karto- Hvad de kartografiska arbetena beträffar, kunna de ej strängt åt-
tekniska °ar s^Ujas från de topografiska, och följden häraf blir äfven, att fältmätnings-
betena. personalen kan komma att användas och, för att blifva fullt sysselsatt,
äfven bär användas till kartteckning i reproduktionssyfte, hvarvid härtill
lämpliga underofficerare i främsta rummet höra tagas i anspråk.
Den personal, som vid »generalstabens topografiska afdelning» för
närvarande under vintertiden uteslutande användes för kartografiska ar¬
beten är synnerligen fåtalig. Den består allenast af tvenne civila ritare,
en underofficer, kvarstående öfver stat vid sitt regemente, eu kartverket ej
tillhörig, för tillfället engagerad ritare samt två nyligen antagna elever,
hvilka senare, beroende på möjligheten att utveckla befintliga anlag, äro
afsedda antingen till ritare eller gravörer. Samtliga nu nämnda ritare —
af hvilka de fast anställda af hälsoskäl äfven användas såsom fältmätare —
böra under vintern uteslutande brukas för heliogravyrritningen, hvilken
för att blifva fullt tillfredsställande utförd fordrar medfödda anlag hos
ritaren och en under flera års arbete synnerligen uppdrifven yrkesskick¬
lighet. Till dylika ritare måste alltså användas för detta ändamål speciellt
skickade personer, hvar man än kan få dem bland militärer (kommenderade
underofficerare) eller bland civile, och böra de civilanställas vid kart¬
verket, så att ombyte i möjligaste mån undvikes.
Det har visat sig, att den för heliogravyrritningen afsedda, för än¬
damålet särskilt utbildade personalen är alldeles otillräcklig. En del
kartmaterial blir i följd häraf liggande otillgänglig för allmännare bruk,
och är fara värdi, att, om detta tillstånd får fortfara, kartorna ej blifva
85
i tryck synliga, förr än de redan äro i behof af revision. Skall, såsom
kartverkskommissionen föreslagit, det norrländska kartverket inslå på nya
banor, i det äfven 1 : 100,000-kartor utgifvas, samt det hela Sverige om¬
fattande revideringsarbetet (som, där ommätning företages, äfven fordrar
heliogravyrritning) med kraft upptagas, är en fördubbling af heliogravyr-
ritarnas antal af nöden, och kan en ytterligare ökning sannolikt endast
undvikas i det fall att för detta arbete lämplig, till kartverket kommen¬
derad militär personal — företrädesvis underofficerare — får längre tid
kvarstanna vid arbetet.
Att verkställa en dylik ökning är emellertid en sak, som ej är gjord
blott och bart genom en höjning af anslaget, ty sagda personal kan i
regeln blott inom kartverket utbildas, och torde härtill i bästa fall 2 å
3 år åtgå. Endast på det sättet kan behofvet i någon mån och med tanke
på framtiden fyllas, att visst belopp för närvarande beviljas dels för ökadt
betingsarbete på öfvertid och dels för emottagandet och utbildandet af
ytterligare ett antal elever, af hvilka sådana, som visa framstående anlag,
men äro i små omständigheter, böra uppmuntras genom lämpliga grati¬
fikationer. Sagda belopp har kartverkskommissionen ansett sig böra för¬
slagsvis sätta till 3,000 kronor,1 med den underdåniga erinran likväl, att
i den män heliogravyrritare hinna utbildas till ett antal af ytterligare fyra
eller fem, budgeten måste höjas för dessas aflöning enligt nu gällande
grunder.
En dylik höjning är äfven nödvändig för ökning af gravörernas an¬
tal. Dessa äro för närvarande egentligen blott två, hvarjämte en kvinnlig
gravör, icke tillhörande kartverket, utför retusch- och gravyrarbete på be¬
ting. I betraktande däraf att två af nu nämnda arbetskrafter snart torde
böra ersättas af friskare sådana, samt att hela gravörantalet behöfver höjas
till minst fyra, särskildt med hänsyn till ökadt revideringsarbete, måste
ock nya gravörer utbildas af därtill lämpliga elever, för hvilka erforderliga
gratifikationer dock inberäknats i ofvan nämnda belopp. Äfven af nu be¬
rörda anledning måste alltså sagda belopp i sinom tid höjas.
Vid användandet för olika detaljarbeten af här ofvan beräknadt
slutligt behof af personal afsedd för den rent topografiska verksamheten
och för den, som rör reproduktionens förberedande, kan, i följd af arbetenas
natur och nödvändigheten att städse gifva alla full sysselsättning, ingen
permanent indelning göras, men är dock tabellen å följande sida ägnad att
gifva begrepp om det sätt hvarpå tjänsten lämpligen skulle kunna skötas.
1 I förslagsstaten, bil. 14, upptaget under rubriken: »till elever och ökadt betings¬
arbete».
86
|
|
A n
|
a 1 .
|
|
|
Militära per-
|
O
|
|
|
soner.
|
<
|
|
|
|
|
|
173
|
|
O
B
|
Sb d
o sj
|
CD
|
CD
<1
CD
|
Personalens sysselsättning- under byråarbetena.
|
cd
CD
H
SO
M
CD
|
2 p.
p 2
® s,
|
ce
O
t*
CD
J-i
|
|
Generalstabsdetaljen.
|
|
|
|
|
(För handläggning af ärenden rörande mobiliseringen samt för
|
|
|
|
|
militärgeografiska arbeten).
|
|
|
|
|
Föreståndare...........................
|
1
|
—
|
—
|
—
|
Öfriga officerare........................
|
2
|
—
|
--
|
—
|
Topografiska detaljen.
|
|
|
|
|
Föreståndare...........................
|
i
|
—
|
—
|
—
|
Till fältmätningens och statistikens bearbetande ..........
|
o
|
1
|
—
|
—
|
Till revisionsarbeten.......................
|
3
|
—
|
—
|
—
|
Stomkartedetaljen.
|
|
|
|
|
(Förbereder sommarens fältarbeten.)
|
|
|
|
|
Föreståndare...........................
|
1
|
—
|
—
|
—
|
Öfrige..............................
|
2
|
1
|
—
|
—
|
Reproduktions detalj en.
|
|
|
|
|
Föreståndare...........................
|
1
|
—
|
—
|
—
|
Korrekturläsare..........................
|
1
|
—
|
—
|
—
|
Ritare..............................
|
' -
|
2
|
8
|
—
|
Gravörer.............................
|
—
|
—
|
44
|
—
|
Elever..............................
|
—
|
—
|
—
|
3
|
Bibliotekarie, äfven afsedd att följa företeelserna vid främmande kart-
|
|
|
|
|
verk ............................
|
1
|
—
|
—
|
—
|
Redogörarens biträde1 2 3 4 vid vården af kartarkivet oeh materielen . . .
|
—
|
1
|
—
|
—
|
Summa
|
16
|
5
|
12
|
3
|
Personalens sysselsättning under fältarbetena.
|
|
|
|
|
Till militärgeografisk rekognoscering................
|
3
|
—
|
—
|
—
|
Till 2 fältmätningsafdelningar...................
|
310
|
8
|
4__
|
—
|
Till revision och ommätning...................
|
35
|
—
|
—
|
—
|
Elever, fördelade på fältmätningsafdelningarna5...........
|
4
|
2
|
—
|
3
|
Summa
|
22
|
10
|
—
|
8
|
hvartill kommer ett antal generalstabsaspiranter att utbilda.
|
|
|
|
|
1 Deraf 1 afsedd för kartrevisionen.
2 Redogörarebefattningen bestrides af generalstabens redogörare.
3 Till en början torde flera officerare än här beräknats böra afses för revisionen.
4 Där omständigheterna medgifva, kunna äfven civila kartografer samt gravörer tjänstgöra så'
som fältmätare.
5 Kunna äfven bilda en särskild afdelning under officers befäl.
87
De i egentligaste mening tekniska arbetena, afseende kartornas re¬
produktion samt fältarbetenas förberedande, d. v. s. de fotografiska, lito¬
grafiska och gal van oplastiska m. fl., tillika med allt karttryck, har rikets
allmänna kartverk öfverlämnat till en privat institution — »generalstabens
litografiska anstalt» — med hvilken kontrakt för ändamålet är afslutadt;
under det att i nästan alla andra länder kartverken själfva omhänderhafva
äfven detta arbete genom särskild för ändamålet anställd personal. Så är
t. o. m. förhållandet i mindre länder, såsom Norge, Danmark, Schweiz och
Rumänien in. fl., och anser man därstädes detta af vikt, när det gäller
bevarandet af militära hemligheter såsom vid reproduktion af positions-
kartor och andra, landets försvar angående planer in. in.
Genom lämpliga åtgärder — hvilka ock i alla förekommande fall
hos oss vidtagas — kan emellertid den svårighet häfvas, som i sistnämnda
afseende uppstår vid begagnandet af privat arbetskraft, och då arbetena
vid »generalstabens litografiska anstalt» i tekniskt afseende utföras med
sakkännedom och begagnande af fullt moderna förfaringssätt, skulle man
endast kunna tänka sig, att en förändring betingades af ekonomiska hän¬
syn. Kunde billig arbetskraft erhållas och erforderlig personal gifvas jämn
och full sysselsättning, lede också intet tvifvel, att kostnaderna kunde ned¬
bringas under de nu varande. I utlandet, där de värnpliktige ofta hafva
flere års tjänstetid, använder man konstförfarna sådana för de tekniska
kartarbetenas utförande och kan på detta sätt erhålla arbetskraft för godt
pris, hvarjämte man å flera håll, såsom t. ex. i Norge och Danmark, för
att skaffa personal och maskiner fullt arbete, äfven utför beställningar
från andra ämbetsverk eller från allmänheten och därigenom ofta är i
tillfälle att skaffa inkomster, som till ej ringa del betäcka utgifterna. Då,
i följd af vårt härordningssystem, de värnpliktiges arbetskraft ej kan få
någon varaktig användning, skulle det, i händelse kartverket öfvertoge re¬
produktionen, blifva nödvändigt att på frivillighetens väg anskaffa och där¬
efter betala (samt pensionera) den nödiga arbetspersonalen; och då denna
ej kunde af kartverket ensamt förses med tillräckligt arbete, uppstode utan
tvifvel härigenom misshushållning, så framt man ej insloge på den nyss
nämnda utvägen att genom mottagandet af beställningar äfven från andra
ämbetsverk eller från enskilda drifva arbetet som affär i större stil. Men
då härtill erforderliga lokaler saknas, och knappast är antagligt, att så¬
dana kunna under den närmaste framtiden erhållas eller att nödiga medel
beviljas till maskiners anskaffande och uppsättning samt erforderlig perso¬
nals aflöning, anser kartverkskommissionen att för närvarande ingen för¬
ändring i nu omhandlade afseende är att tillråda.
88
Ekonomiska
kartverket.
Med den till generalstaben hörande topografiska afdelningen förena¬
des år 1894 det då under civildepartementet lydande ekonomiska kartverket
under den gemensamma benämningen: »rikets allmänna kartverk», hvilket
efter jordbruksdepartementets tillkomst sorterar under detta departement;
dock så att chefen för generalstaben af militära skäl utöfvar förmanskap
för den vid kartverket anställda militära personalen samt i fråga om ar¬
betenas gång uti detsamma bevakar de militära intressena. I öfverens¬
stämmelse härmed är det ock, som chefen för jordbruksdepartementet först
efter gemensam beredning med chefen för landtförsvarsdepartementet under¬
ställer Eders Kung! Majt:s pröfning den för hvarje år upprättade arbets¬
planen med därtill hörande förslag till fördelning af personal och penninge-
medel. Orsaken till sagda förening var den, att på sådant sätt »bland
annat vissa arbeten, som äro för kartverken grundläggande, kunde till
dessas gemensamma bästa på en gång af de därför särskildt lämpliga per¬
sonerna utföras, hvarigenom vunnes att man undginge dubbelarbeten jämte
därmed förenade ökade kostnader».1
Det åsyftade målet med denna sammanslagning har också uppnåtts,
och inför detta faktum må de mera teoretiska betänkligheterna emot an¬
ordningen förfalla; synnerligen som den omständigheten, att »chefen för
rikets allmänna kartverk» såsom sådan sorterar under ett departement och
såsom tillika »afdelningschef vid generalstabens topografiska afdelning»
under ett annat, aldrig ledt och ej heller behöfver leda till några svårig¬
heter af betydenhet.
Endast den för det ekonomiska kartverket menliga följden har genom
sammanslagningen uppstått, att då detsamma måst i god tid förse topo-
graferna med erforderliga stomkartor, dess öfriga verksamhet blifvit i nå¬
gon mån eftersatt, sä att det af vederbörande landsting och hushållnings¬
sällskap understödda utgifvande af ekonomiska kartor försenats. Till und¬
vikande af dylik försening kan visserligen kartverkschefen anses hafva i
sin makt att öka kartografernas antal — dock ej, utan nådigt tillstånd,
öfver aderton — men alldenstund en dylik ökning numera, och då fler¬
talet kartografer befinna sig i de högre arfvodesklasserna, ej är möjlig utan
ett öfverskridande af anslaget eller inskränkandet af kartografaspiranternas
antal mera än önskligt är, kan sagda utväg ej anlitas. Önskligt vore därför,
om utan minskning i kartografaspiranternas antal, som för närvarande är
fyra, kartverkschefen sattes i tillfälle att höja de ordinarie kartografernas
antal åtminstone till förutnämnda antal aderton; och vill kartverkskommis-
sionen därför i underdånighet föreslå, det Eders Kungl. Maj:t behagade af
Riksdagen begära härför erforderliga medel.
1 Kungl. Majt:s nåd. prop. n:o 1, år 1894.
89
Äfven en annan förändring, som i viss mån äger samband med de
båda kartverkens förening, torde böra vidtagas. Jämlikt sin instruktion
skall nämligen kartverkschefen förordna »en eller, om särskilda omständig¬
heter göra sådant af nöden, tvenne af de vid kartarbetena anställda ge-
neralstabsofficerarne att handhafva närmaste ledningen af de ekonomiska
kartarbetena». Så har äfven skett, och har efter indragningen af stationen
i Luleå blott en generalstabsofficer under benämningen »arbetschef» erhål¬
lit sagda förordnande, med hvilket äfven följer ett arfvode af 1,000 kr.
Hittills har instruktionens föreskrift i nu nämnda afseende kunnat följas
— ehuru för möjliggörande häraf äfven officer tillhörande generalstabens
reserv måst användas — men i framtiden torde ej alltid kunna påräknas
att finna för nu omhandlade ändamål lämplig generalstabsofficer. Af
denna anledning får kartverkskommissionen äfven hemställa, att här ifråga¬
varande bestämmelse må ändras därhän, att till ofvannämnda ledarskap
må kunna af kartverkschefen förordnas den af kartverkets personal, som
han pröfvar för ändamålet lämplig.
o
A bil. 14 har kartverkskommissionen, i öfverensstämmelse med se¬
nast af Eders Kungl. Maj:t fastställda stat, upptagit de på olika titlar för
kartverket i sin helhet uppförda utgiftsbeloppen, äfvensom de ytterligare
utgifter, som af kommissionen anses erforderliga vid tillämpningen af dess
nu föreliggande förslag. En del af dessa nya utgiftsposter och deras
storlek äro antingen i det föregående motiverade och beräknade eller hänga
de så med sagda beräkningar tillhopa, att ytterligare skäl för desammas
upptagande ej torde vara af nöden. För de återstående torde det tillåtas
kommissionen att nu angifva motiven.
Bland dessa utgifter anser kartverkskommissionen den, som afser en
förbättring af kartografernas och med dem jämnställd civil personals af-
löningsförmåner, vara af behofvet synnerligen påkallad. Jemlikt 1894 års
riksdagsbeslut har nämligen kartografs arfvode bestämts till 1,500 kronor
med tre ålderstillägg å 500 kronor, hvilka utgå efter respektive 5, 10 och
15 års väl vitsordad tjänstgöring, hvarjämte medgifvits, att högst trenne
årliga arfvoden, hvartdera till ett belopp af 500 kronor finge tilldelas så¬
dana kartografer, som förordnades att biträda vid kartarbetenas öfverva-
kande och ledning. I hufvudsaklig öfverensstämmelse härmed har Eders
Kungl. Maj:t äfven bestämt geodeternas arfvoden, hvarvid äfven äldste geo-
deten tillagts ett belopp af 500 kronor, motsvarande arfvode åt kartograf¬
förmän, af hvilka senare endast tvenne ansetts erforderliga.
Nu nämnda arfvoden, och särskild! de åt nyanställda kartografer
och geodeter tilldelade å allenast 1,500 kronor, hafva emellertid i följd af de
Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland. 12
Kartver¬
kets stat.
90
på senare tid högst betydligt stegrade lefnadskostnaderna i hufvudstaden
visat sig allt för otillräckliga och följaktligen ej heller ägnade att förmå
erforderligt antal kompetenta personer att söka anställning inom kart¬
verket. Trots upprepad annonsering i flera tidningar angående aspiranter
till lediga kartografbeställningar — därvid samtliga löneförmåner omför-
mälts — har sålunda blott en enda ansökan ingått; och om ett eventuellt
beviljande af anslag till här ofvan ifrågasatta tvenne nya kartografbeställ¬
ningar ej allenast skall blifva en åtgärd på papperet eller kartverkschefen
nödgas antaga hvilken sökande som helst, synes högeligen af nöden, att
lägsta arfvodet för kartografer och med dem i aflöning jämnställda geodeter
något höjes.
För tjänstemännen vid Sveriges geologiska undersökning utgör lägsta
arfvodesbeloppet 3,000 kronor, hvartill komma trenne ålderstillägg om 500
kronor, och om än, i betraktande af statsgeologernas högre vetenskapliga
meriter, kartografers och geodeters arfvoden ej kunna ifrågasättas så höga,
synes dock en höjning af nu varande lägsta arfvodet från 1,500 till 2,000
kronor ej för högt tilltaget vare sig för kartograferna eller för geodeterna,
hvilka senares kompetens i sin art ej bör understiga kartografernas, och
hvilkas tjänstgöring under fältarbetena därjämte är af mera ansträngande art.
Kartverkskommissionen får af nu anförda skäl alltså i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t behagade för Riksdagen framlägga nådig
proposition därom, att, med bibehållandet af nu utgående ålderstillägg och
förmansarfvoden åt kartografer och geodeter, det lägsta arfvodet för denna
del af kartverkets personal måtte höjas från 1,500 till 2,000 kronor samt
att eu förhöjning af arfvodena efter dessa grunder måtte från och med år
1906 komma samtliga då och framdeles vid kartverket tjänstgörande karto¬
grafer och geodeter till del.
»Till "inspektion» af »arbetena vid generalstabens topografiska afdel¬
ning» har hittills endast uppförts 500 kronor. I betraktande däraf, att
dessa arbeten hufvudsakligen pågå i Norrland med dess stora afstånd, är
redan nu en verksam inspektion ej möjlig, utan att anslagsbeloppet öfver-
skrides, och då i framtiden ännu vidsträcktare resor för kartverkschefen
skulle betingas af öfver hela landet pågående revideringsarbeten, anser
kartverkskommissionen, att under sagda utgiftstitel ytterligare borde upp¬
tagas 500 kronor, hvarigenom densamma erhölle enahanda storlek som mot¬
svarande vid »de ekonomiska och sto m k a r te ar be t e n a.»
Under den nya rubriken: »öfningsafdelningens ritkurs» har vidare
uppförts ett anslag ä 2,400 kronor. Hittills har fältmätarnas utbildning
tillgått sålunda, att desamma efter nyanställningen inkallats till tjänst¬
göring antingen å den ort, där tillämpningsöfningarna i terrängen skolat
91
äga rum eller, kort tid dessförinnan, i hufvudstaden för att genomgå en
utbildningskurs i ritning, hvad officerarne beträffar hufvudsakligen afsedd
att uppfriska redan å krigsskolan inhämtade kunskaper och färdigheter.
Då man emellertid velat använda så lång tid som möjligt af sommaren till
verkliga fältmätningar, har sagda kurs vanligen blifvit ganska kortvarig och i
många fall alldeles för otillräcklig. Så länge fältmätarna nästan uteslutande
rekryterats af officerare, som redan vid krigsskolan utbildats i kartritning
•och fältmätning, och då i allmänhet endast de af dessa, som ägt större
färdighet härutinnan, sökt anställning vid kartverket, har dock kortvarig¬
heten af utbildningskursen i regeln ej medfört större svårigheter. Men
skola, såsom af förslaget framgår, äfven underofficerare i större omfattning
än hittills anställas, samt bland officerarna äfven sådana kunna kommende¬
ras till tjänstgöring, som ej förut varit i tillfälle att i tillräcklig grad upp¬
arbeta sina anlag, är nödvändigt att, liksom i utlandet, äfven i vårt land
de blifvande topografernas undervisning i ritning och terränglära blir mera
systematisk och af längre vai'aktighet än hittills, något hvarpå icke blott
arbetenas tillförlitlighet och prydlighet utan äfven snabbhet komma att
vinna. Kartverkskommissionen har tänkt sig, att sagda ritkurs, hvari äf¬
ven civila ritare och gravörelever borde deltaga, lämpligen kunde börja i
midten af januari och fortgå till midten af maj, då vederbörande kunna
afresa till arbetsorterna och där påbörja tillämpningsöfningar i terräng.
I Schweiz har man, för att bibringa topograferna kännedom om huru
de olika höjdformer in. in. tillkommit, som de skola afbilda, och i ända¬
mål att på detta sätt underlätta en riktig och snabb uppfattning af ter¬
rängens verkliga utseende, anordnat föreläsningar i geologi1 för vederbörande
aspiranter ; och hafva resultaten häraf visat sig mycket tillfredsställande.
Dels för samma ändamål och dels för att bereda deltagarna i öfningsaf-
delningens ritkurs. uppfriskande afbrott under deras ganska enformiga
sysselsättning, får kommissionen underdånigst hemställa, att för dylika före¬
läsningars anordnande äfven hos oss ett mindre belopp måtte anslås.
Såsom redan framhållits, är kartverkets tillgång på heliogravyrritare
och gravörer för närvarande alldeles för otillräcklig, och har den anslags¬
ökning, som för behofvets fyllande är af nöden, så snart dylika arbets¬
krafter hunnit utbildas, beräknats till 12,400 kronor. Men i och med det¬
samma som antalet heliogravyrritare kan fördubblas och tillika revisionen af
äldre kartor kan bedrifvas i betydligt större omfattning än nu, inträder
tydligen äfven behofvet af att öka nuvarande anslag till »fotografi, galvano¬
plastik och karttryck», hvarför ock kommissionen, med ledning af nu-
1 Vid universitetet.
92
varande kostnader härför, föreslagit denna utgiftsposts höjning med de
5.000 kronor, som å bil. 14 slutligen uppförts.
A nu ifrågavarande bilaga, innehållande förslag till ny utgifts- och
inkomststat, har å inkomstsidan upptagits behållning å »försålda kartor» till
6.000 kronor, eller ungefär det belopp sagda försäljning i allmänhet under
senare tid årligen inbringat, samt ersättning för hela kostnaden för »utbild¬
ning af aspiranter». Hvad sistnämnda ersättning beträffar, har Eders
Kungl. Maj:t, med anledning af Riksdagens skrifvelse, n:o 22, den 4 maj
1894, genom Kungl. brefvet den 31 augusti samma år, sedermera ändradt
genom nådigt bref den 17 april 1896, medgifvit, att kartverket efter läm¬
nad redovisning må af IV. hufvudtitelns besparingar erhålla ersättning för
de kostnader, som åsamkats genom generalstabsaspiranternas utbildning i
topografiska färdigheter, till halfva det belopp, hvartill sagda kostnad sig
belöper. Orsaken till nu nämnda bestämmelse är att söka däruti, att, då
vid densammas utfärdande samtliga aspiranter tjänstgjorde två år vid kart¬
verkets fältarbeten, deras tjänstgöring under halfva denna tid eller utbild¬
ningsåret, för att begagna ordalagen i nyssnämnda underdåniga skrifvelse,
»icke var till något egentligt gagn utan snarare till hinder för fortgången
af dessa arbeten.» Då emellertid, jämlikt Eders Kungl. Maj:ts nya instruk¬
tion för generalstaben af den 17 juni 1904, aspirant för vinnandet af
kompetens till anställning såsom löjtnant vid sagda stab endast behöfver
under en sommar tjänstgöra vid de topografiska arbetena och följaktligen
endast är sysselsatt för sin egen utbildnings skull och ej till gagn för kart¬
verket, krafvel’ en konsekvent tillämpning af ofvan omförmälda betraktelse¬
sätt, att kartverket numera erhåller ersättning för sagda utbildning till
hela dess belopp. Men då å andra sidan utbildningen, som hädanefter
blott har hälften så lång varaktighet som förr, också blott klöfver unge¬
fär halfva kostnaden, följer häraf, att någon ökning af det förr vanligen
utgående ersättningsbeloppet ej blir af nöden1, hvadan det ock upptagits
till samma siffra som i föregående af Eders Kungl. Maj :t fastställda stater.
Och får kartverkskommissionen underdånigst anhålla, att — oafsedt ut¬
gången af öfriga här föreliggande frågor — Eders Kungl. Maj:t behagade
medgifva, att kartverket hädanefter må af andra medel erhålla ersättning
för hela den af generalstabsaspiranternas utbildning föranledda kostnaden
mot aflämnande vid hvarje års slut af uppgift å det belopp, hvartill sagda
kostnad sig belupit.
Kartverkskommissionen får därjämte, med instämmande uti de skäl,
som anförts uti chefens för rikets allmänna kartverk underdåniga skrifvelse
1 Snarare torde någon minskning blifva följden.
93
den 10 oktober 1903,1 hemställa, det Eders Kungl. Maj:t — likaledes oan¬
sedt utgången af öfriga här föreliggande frågor — behagade framlägga
nådig proposition därom, att det anslagsbelopp, som till rikets allmänna
kartverk är anvisadt eller anvisas, hädanefter måtte, likasom före 1894
varit fallet med anslaget till »rikets ekonomiska kartverk», utgå såsom
reservationsanslag.
Af beräkningarna å bil. 14 framgår, att den summa, hvarmed nu¬
varande anslag till rikets allmänna kartverk bör höjas vid ett antagande
af den föreliggande organisationsplanen, utgör 40,700 kronor, hvartill, så
snart nödigt antal civila ritare och gravörer hunnit utbildas eller even¬
tuellt på annat sätt anskaffas samt kartpublikationen i samma mån kan ökas,
ytterligare bör komma 17,400 kronor; och anser kartverkskommissionen,
att med sagda belopps beviljande, och under iakttagande af hvad som för
öfrigt i frågan föreslagits, rikets allmänna kartverk skall blifva i stånd
att fylla de på detsamma ställda samtidigt betydligt ökade krafven för en
kostnad, som visserligen i och för sig ej är' obetydlig,1 2 men dock betyd¬
ligt mindre än vid en tillämpning af hvart och ett af de öfriga sätt för
frågans lösning, som kommissionen anser möjliga att finna. För åskåd¬
liggörande häraf har med ledning af beräkningarna å bil. 9, 10, 11, 12
och 14 utarbetats en tabell, bil. 16, hvarå för såväl topografiska som eko¬
nomiska kartverken och för båda tillsammans angifvits, hvilka ökade kost¬
nader för statsverket (d. v. s. både å IV. och IX. hufvudtitlarna) de olika
förslagens antagande skulle medföra, och utgöra de ökningen betecknande
slutsummorna:
för en helt och hållet civil organisation.......134,319 kr.,
för en hufvudsakligen militär organisation af den topo¬
grafiska afdelningen med all militärpersonal fast
aflönad å kartverkets stat.......... 118,838 » ,
för en hufvudsakligen militär organisation af den topo¬
grafiska afdelningen med blott en del militärper-
sonal fast aflönad å kartverkets stat...... 82,372 » samt
för en utveckling af nuvarande organisation..... 42,157 » ,
börande till dessa siffror för organisationernas fulla genomförande ytterligare
läggas 17,400 kronor, hvilket alternativ som än väljes, men bör vid dylikt
val tillika märkas, att, om det föreslagna sättet för personalfrågans lösning
af Eders Kungl. Maj:t godkännes, garantierna för kartverkets tillfyllest¬
görande funktionerande äro minst lika stora som vid ett eventuellt tilläm¬
pande af något af de trenne öfriga alternativen.
1 Medföljer i afskrift såsom bil. 13.
2 A bil. 15 lämnas en redogörelse för kostnader vid utförandet af vissa kartarbeten
och en del härmed sammanhängande uppgifter och förslag.
94
Fördelarna
med den
föreslagna
organisa¬
tionen.
Bil. 17 innehåller förslag till utgiftsstat för rikets allmänna kart¬
verk efter fullständigt genomförande af den organisation, som af kart-
verkskommissionen sålunda underdånigst föreslagits.
Med hänvisning till hvad kartverkskommissionen i det föregående
framhållit, vill den slutligen i underdånighet förklara, att, under förut¬
sättning af personalfrågans lösning på sätt detta förslag innehåller, be¬
viljandet af däri innefattade tillökning i anslaget till rikets allmänna kart¬
verk bör hafva till följd:
att öfver gång en till 1:100,000-skalan vid utgifning en af kartblad
öfver det norrländska kustlandet ej — såsom eljest blir fallet ■— behöfver
medföra en betydlig försening af publikationen;
att revision och ommätning af föråldrade kartor möjliggöres i vida
större omfattning än nu, utan att ny mätning eu därigenom ef ter sättes; samt
att landets ekonomiska kartläggning påskyndas.
Med anledning af hvad kommissionen för de allmänna kartarbetena
sålunda anfört, får den till sist i underdånighet hemställa,
att med ändring af hvad härutinnan föreskrifvits
genom nådiga brefven den 25 maj och den 20 december
1894, den 12 november 1897 och den 27 juni 1903, ut-
gifningsskalan för gradbladen Brämö, Indal, Hernösand,
Sollefteå, Örnsköldsvik, Husum, lämplig del af Björna
samt Umeå, Holmön, Degerfors och Löfånger må blifva
såväl 1 : 100,000 som 1:200,000 samt att bladen Hudiks¬
vall och Sundsvall må utgifvas i skalan 1 : 100,000;
att, där ej arbetenas ändamålsenliga ordnande någon
gång föranleder afvikelse!’, den hufvudregel vid utgifnin-
gen följes, att samtliga 1 : 100,000-blad utgifvas före
1 :200,000-bladen, gradbladen mellan 62° 30' och 63° 30’
n. br. jämte Brämö föi’e de norr därom belägna samt
dessa före 1 : 100,000-bladen Hudiksvall och Sundsvall;
att — äfvenledes med ändring af nuvarande be¬
stämmelser — uppmätningsskalan för gradbladen Björna,
Holmön, Degerfors och Löfånger må blifva 1 : 50,000;
att nådig proposition om ändring af de år 1894
angående uppmätnings- och utgifningsskalor fattade be¬
sluten, i sådana delar, hvari nu afgifna förslag kunna anses
från sagda beslut afvika, måtte till Riksdagen aflåtas; samt
95
att kartläggningen sker med iakttagande af den
ritmetod och de beteckningssätt, som af Eders Kungl.
Maj:t för hvardera skalan på förslag af chefen för rikets
allmänna kartverk och efter kartverkskommissionens
hörande fastställes.
På grund af hvad kartverkskommissionen i öfrigt anfört, får den¬
samma vidare i underdånighet hemställa,
att till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
nådig föreskrift måtte gifvas om skyldighet att, på be¬
gäran af chefen för rikets allmänna kartverk, lämna
denne uppgifter om sådana inom de olika länen utförda,
på kartornas utseende inverkande förändringar, hvilka
tillkommit genom anslag beviljade af landsting eller
hushållningssällskap, eller hvilka, så vidt bekant är, ut¬
förts med enskilda medel;
att Eders Kungl. Maj:t, med hänsyn till hvad kart¬
verkskommissionen i detta afseende hemställt, måtte i
kommandoväg bestämma, huru anställning af militär
personal vid generalstabens topografiska afdelning skall
äga rum, så att säkerhet må finnas därför, att behofvet
kan i öfverensstämmelse med anslaget till rikets all¬
männa kartverk fyllas genom lämpliga och arbetsskick-
liga officerare och underofficerare;
att Eders Kungl. Maj:t måtte aflåta nådig propo¬
sition till instundande Riksdag att, med godkännande af
grunderna för den af kartverkskommissionen föreslagna
slutliga organisationen af rikets allmänna kartverk, för år
1906 höja anslaget till sagda kartverk — nu 178,600
kronor — med 40,700 kronor; samt att härvid — utan
ändring i öfrigt af hvad 1894 års riksdagsbeslut an¬
gående aflöningsförmånerna innehåller — i fråga om
arfvodena för de ekonomiska kartarbetenas ledare samt
för kartografer och geodeter följande förändrade be¬
stämmelser måtte blifva gällande, nämligen:
att den, som förordnas att handhafva närmaste
ledningen af de ekonomiska kartarbetenas utförande,
tilldelas ett årligt arfvode af 1,000 kronor;
96
att arfvodet till kartograf äfvensom till
geodet blifver 2,000 kronor med tre ålderstillägg
å 500 kronor, hvilka utgå efter respektive 5, 1Ö
och 15 års väl vitsordad tjänstgöring; samt
att högst trenne årliga arfvoden, hvartdera
till ett belopp af 500 kronor, tilldelas de kartografer
eller geodeter, som förordnas att biträda vid kart¬
arbetenas öfvervakande och ledning;
att Eders Kungl. Maj:t likaledes måtte till instun¬
dande Riksdag aflåta nådig proposition därom, att an¬
slaget till rikets allmänna kartverk måtte uppföras å
riksstatens IX. hufvudtitel såsom reservationsanslag;
att Eders Kungl. Maj:t behagade medgifva, att
från och med år 1905 samtliga de kostnader rikets all¬
männa kartverk får vidkännas för utbildningen af ge¬
neralstabens aspiranter måtte, mot årligen skeende redo¬
visning, blifva kartverket genom tillgängliga medel er¬
satta; samt slutligen
att, i den händelse nu gjorda underdåniga fram¬
ställningar vinna Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens
bifall, åt chefen för rikets allmänna kartverk måtte läm¬
nas nådigt uppdrag att inkomma med underdånigt för¬
slag till förändrad instruktion för sagda kartverk i öfver¬
ensstämmelse med de här ofvan och i de underdåniga
utlåtandena i öfrigt angifna grunder.
Stockholm den 8 september 1904.
Underdånigst
AXEL RAPPE.
Elis Sidenbladh. Edv. Oldberg. A. E. Törnebohm.
M. von Feilitzen. E. Melander
Föredragande.
H. Byström.
BILAGOR.
Utlåtanden ang. generalstabens harta öfver Norrland.
13
Bil. 1.
T e c k e n f ö r k 1 a r i n é
för skalan 1:200000.
Bank
Tunnel
Väg öfver bana
.Landsväg
eller större väg i allmänhet
Träbro>
/Stenbro
Kanal
Sluss
By eller annan mindre väg
af bättre beskaffenhet
Annan körväg
af mindre god beskaffenhet
Vinterväg
Ridväg och gångstig
Åker
-%
Löfskog
Glacier
Höj dbildning en, är beteknad; Un -
der skogs g rä ris er med backstreck
och öfver densamma med kurvor
pa 15 meters egvidistans.
Riksgräns, Riksröse
Lånegräns
Kärads - eller' Tingslagsgräns
Sockengräns
Bygräns
Kyrka
Större herrgårdV
Mindre herrgård.!
Gård,
Stuga, torp, nybygge, fäbod
Prestgård
Gästg ifrån eg ärd
Rt.oo
|
|
|
|
|
+ + + © + + -»-
|
Tingshus
|
H
|
Vattenqvarn
|
|
- + — + -+- +
|
Sockenmagasin
|
©
|
Säl)
|
|
—
|
Postanstalt, der sådan béhöfrer
|
|
Verk, som. drifves med ånga,
|
i y
|
|
betecknas
|
|
Fyr
|
a
|
|
Marknadsplats
|
*
|
Sjömärke
|
l
|
4*
|
Triangelp unkt
|
A
|
Lastagcpla ts
|
X
|
u
|
Silfver grufva.
|
)
|
Brudgård
|
#
|
u
|
Hopp ar q rufva
|
?
|
Hamn,
|
&
|
■
|
'farm/rufva
|
C?
|
Ankarplats
|
A
|
■
|
Masugn,
|
Å.
|
Segelled,
|
...............
|
t
|
Järnverk
|
s
|
Stengrund i valtehbrynet
|
.
|
ä
|
Väderqvarn,
|
X
|
|
|
Gen. Stab.Lit. Anst . Stocfch.
Bil. 2.
Karta utvisande häbitationer, namn, höjdsiffror och vägstycken,
som utelämnats å kartförsöket litt.Äjamfordt med kartan i skala 1:100 000.
OdrA\yv»*rv
5S ' s -85 .
: ”■> . '
T ; V ■ •-9,>a.rc':'ä-j'..'-v; .1 i».-r
m>
nnvt s. k v’v', ‘V
* k*
IjÖfsäith:
mh
Fogelxnndb
Ratmvran
167
loa-
SO . • 150
25.0. >'' .. '
in Väft tunt
Burnb fn vret Ilo ratin* s'Skstfih
BnvriW^sy KralUnn,/ - / •
Åkerby Harnsta ' -.tf..
16 ttunvstmsy v.Jv
HAV'^'®äWäSS!jP^*^ .
•?, ,n .
i 'Jfh^Vifstavarf
' . vh-aftf3',''
. • r minnas
* .v # Böleshouriarna
. t ..^fariedal
Fri) levit!
o
\ • ** ^ r •
'• Jifv W-V:- '
\ Strand*
P \ 0äsdbiinfc,'i
hi tv g e t i j ä.T d e tv \ 1|
ä-6’ is tu halm urna
o. - rv/r
Äfei* :{vitv * . ..
Gille
s/ia <.
SXNacfu
diorning sko IniY
Skdg^HiM
16.6
O
S
flriith
. 95
Thsv/
.....! V-, , . tv :<>iSta
-.r; do/i åt nies 1v/h
L åntjöi 'sholmarrui
\ Märrqu
' 'in- ’’
Full.
h/7/
A "A
k
Y:.‘\
|
* * 215
|
ClMsjcnx *•
|
r*a
|
|
'
|
-•-. . . .. •/
|
|
• 267
• fP * -.Sil/eiise//
|
1«7
|
KlÖluirt
|
tö ■'
|
n
^ . ....
^ ''' .. -
V. ‘115
^ ’ i
|
• udda,
, P'.
|
.las
|
\ Midt vid :
y . ( 7«)
J/'Stinn,t Vränsta.-\ ' .
.. r •• ■t>;,
• -c-.
Borst», ** *• -80 *
'k’r
ut.
K
-‘K?.
£
92, tf
.
.*
%■ \
. Lill ro
25
AV/Vyto M.»
ms - s . V
Snie»j.
’ Granlotuihn
y*^lL
^ ffimgsrtäs
^ Fg&tjäm
r Tuiiabv v..
(lärde Tunabiick
(ifverkorstet f °V.*_
29o
' *• ylN.Stuilsbar^et
- 9 • • * ’ . asi
/. ~^;*u rf-> ;> '• ’ ’
•••
... ... - i?‘.*v*VAs *
*:
i •.***^; . / 7S
Oden.*0 /
/■■■k
m!t: ‘ . J
dram! ) • •
i 21 '/i
* i .
i tv'
t4,
h iy
i, \ Alde/vrizset
r^åcVavWverv
. ‘i
> 79 \
Flaschan
i Biäsb o (Lönn
\J LiWcdlfven
•96
^ ^ester ds en ^
Söderåsen
59.5
i/va slv
.42.7
•s
(.
154
A'
...Fab.
% ■ ÄS P
,..s , f V|k~
UZ^h^uSr -k ^52
223(y>V>^RO^P^ v >
Still yh il£ •,
rk'Mfy. M.
/ 67.5
97
.. *V ’■•.......104
i* .04 “*•.....
Ä Stadsberg&t
23 3■^lorrbiichu
sb.
112
*lfisjtuv
Ulriks-el. \Jndbcrg\
Btknkusvifieji
12
Tran \dkstarpen
ds? °7k?tr m
\ e~Jlabioijnt'n *
fm
JCtiiaiinifrn
risk!
Skorfven
Snöskar .
BILA
Potolitografiskt aftryck i skalan 1:100 000
B1I.A2.
SödervOtt
ifstavarf
Strandi
*\Gistahobnar7ur
BöleshjQlrrLaritcL
YLAAty g e r \ \ av & erv.
fariednt
* O strand
förning sholrriy.
Tacka,
' örshobnnrna
Hofvi
►könvik
(jaiiunff
fäfårVf,
idseC
RofrbstA\ !
//Utsät&z
mgnoläM
SVäÄecvikeiv
Fläschö)
Tällnm,
nåda!
Ström
! EP
/.•v7o K#.iAkÉlbä
iLUlknlfv
Herrd
lrtviken.
Rödö)
Vesterétsen,
'^j^Tiolmén
öibikenborg
- •1 :: :
Soderdst
Iridberi
famn \
Tanrungt
Torrbarka
iiskL
trea.
Tkorfven,
i arv '
Snös)
wS&tS&k
A;. A
Ml
Kgägf
v
k A a.Bn
w._A 1
-•••'i' ‘
: k'' ’
gs3wa1;
ipsfl
giroaä»
' • ■ j
B
z in
1É1SS
mmm
>*nr
mmm
'■■-• .roll
■
Pörsök litt A.
Öfv-ertryckffån heliogravyr 1 skalan 1:200 000 Bil Åt
Strand
rf» ta varf.
ss '\Xom •
\v\VLi§ erijär deri Gasdxfa£&
ksdal ,a 1* \ A
xs^**a ll^b9A'f^9im
«L \ .w»4/
)st/pjui
mm,
\ Ris!'I
Stornäset
jK£ *. «>•
oasgärdpji
SVådavVkcn
iZ/nö/i
å(j3 0
M:l;ing?r
%,l%ltYÖX *
!hVil;:r
Rödöt
<MtW.
•asas&ös
. ~ .....»NVnttS
(Vt. - ;
• - y»f » , z.; y.-r -ii
71 * Ränsa
'''^SpdtiTvn
WZm*
ii&äs
mm
Ä1SS
ragg
B&Sr-
|a
k &
K
it
Pörsök litt A.
Heliogravyr 1 skalan 1 200000 B1I.A1.
Ädre hellogravyr i skalan 1:200 000 BilAs.
Öfvertryck från äldre keliogravyr 1 skalan 1:200 000 B1IA5.
/ifsrtavar
, SödervfR^^.
Gistnh ss\lVorrvik**^
Vitkg ertj ärö erv Gc&w
JTcöningsh.. \
farwrlc
Tacka
Sliul&vtf
lm ai
tmikcn.
tartven
SnösTcä/Q
WmM.
mSR
wr ,ö
msåi%
mm
mms%
v-':
iSi
■S :
*A> ,
&SÄ
1»
:«BSSS
Ifstavarf.-'' 50 \Södcn'i^T'^R^ ^Strand,
’ JÉfT.SS \Kom ikfdfys A- r,
2-'' 'K\-ifivg eTi\ är &exv ^as£^fk^jjäge
'. tv~dlrj*716 il \ . . n.;
HörningsTi.
tsfypnd,.
ATVacka
ffåkling
'Srordasel
luisgärden
Sl&äavSUmv.
? '1 / -vav •
5 ^YSiisatsbcnj-^-.jj^
inviken.
■ v ;A’
p*ħI*
Rödöi
SK
ii®
.; <Ay
4* -•■:
I.......A
HMS
ö7å tr/-1 ■//tf y ’ A- -1
it__;
ss\tM»
r_''0- <sGistah. v_..«
\vlVf\g er är d eiv
7sh.\Stäg<b
:Mfs
Släi\av\Uen.
inviken
TTlvOc.
Stindame*
%fw*SkoHv''/'
SnöskäiQ
WMå
i.r^k
mm/m
«
ispmrm1
. .>■ Åt;
BB
1 m 1
r ^ i
Sh
, j
ytkAk
Mana
- y.
■''k± ..va-
Generalstabens litografiska, Anstalt
99
Bil. 3.
Exempel
på vådan af att för militärt bruk införa eu kartritningsmetod i skalan 1:200,000
enligt de tillkallade personernas förslag — försöket litt. A.
Antaganden:
l:o) En trupp, som norrifrån är stadd på marsch genom den mest bebyggda
delen af det område, som återgifvits å kartförsöket litt. A., nämligen kusttrakten,
skall förläggas mellan Yifsta varf och Sundsvall. En officer bar erhållit uppdrag
att med ledning af just denna karta verkställa en undersökning angående möjlig¬
heten att bringa truppen under tak och genom ortens tillgångar sörja för dess
underhåll.
Granskande kartan finner han då till att börja med, att intagande af kvarter
från afvägen till Yifsta varfs sågar intill Yifsta gästgifvaregård ej kan äga rum,
emedan trakten härstädes, om man undantager en herrgård 600 m. från vägen
och en nära densamma belägen annan gård, är i fullständig saknad af alla habita-
tioner. Då han framkommer till den väntade ödemarken finner han emellertid till
sin förvåning ett stort befolkningscentrum' just på den å kartan varande öde
platsen och får veta, att det hundratal bostäder, jämte handelsbodar och samlings¬
lokaler, ordnade nästan som i en stad, hvilka han ser, höra till Yifsta varfs stor¬
artade träförädlingsverk.
Han blir förvånad öfver att ett så stort befolkningscentrum med hundra¬
tals invånare ej återgifvits å kartan, och föga mindre öfverraskad blir han vid
att i stället för de 6 bostäder, som å kartan utmärkts mellan gästgifvaregården
och Timrå kyrka, väster om Östrands såg, återigen finna ett arbetaresamhälle
nästan lika stort som det förra. Nu tror han sig emellertid äfven hafva funnit för¬
klaringen till förhållandet, i det han bland alla bostäderna likväl blott finner sex
bondgårdar. Däraf synes nämligen framgå, att man vid kartans upprättande följt
den regeln att utesluta alla andra habitationer än »gårdar», och rekognosören får
sålunda klart för sig, att hvarje svart, ifylld kvadrat betecknar en bondgård med
ty åtföljande ladugård, hvarest alltså rekvisitioner åtminstone af kött och strå¬
foder kunna ske och där stallrum kan beredas för de beridna vapnens hästar.
Sedan han dragit denna slutsats, blir han naturligtvis ej så förvånad, när
han, anländ till Skönvik, äfven finner därvarande betydliga samhälle med hus vid
100
hus återgifvet allenast som eu mindre herrgård, ensligt belägen på en skog-
bevuxen höj dsluttning. Och när han strax därpå i trakten af Sköns kyrka kan i
verkligheten räkna lika många bondgårdar som svarta gårdstecken å kartan, finner
han tillfullo bekräftadt, att grundsatsen vid habitationers inritande varit den, att
inga andra dylika å kartan skolat upptagas än bondgårdar och herrgårdar; och
hvar helst han å kartan påträffar en svart fyrkant, där väntar han sig hädanefter
kunna med visshet påträffa en gård af sådant slag. Han får emellertid äfven
klart för sig, att om endast tillgång till dylika kartor finnes, en noggrann re¬
kognoscering på stället är dubbelt nödvändig, ty af kartan ensam hade han ej fått
annan uppfattning om inkvarteringsmöjligheterna än en falsk. Där han på grund
af kartans utseende ej trott sig kunna förlägga ens ett par kompanier, kunna
nämligen i verkligheten inkvarteras flera bataljoner.
Emellertid rider han vidare, finner att bondgårdarna i trakten af Färsta
och Högom i allmänhet också återfinnas å kartan, men blir frapperad af det stora
antalet dylika å kartan utmärkta »gårdar» vid Skönsberg och Heffners sågverk.
Där synas de beridna vapnen företrädesvis kunna förläggas, ty i det sextiotal
bondgårdar, som finnas upptagna å kartan, hör finnas en riklig fodertillgång och
godt om stallrum.
Men när rekognosören vid Byn slagit in på vägen till Skönsberg, kan han
ej dölja sin förvåning, då han ej kan upptäcka en enda af de sextio bondgårdarna
men väl, på sydsluttningen af Skönsbergshöjden, en hel stad af arbetarebostäder,
disponentboställen, handelsbodar, skolhus m. m., det vill säga betydande inkvar-
teringsmöjligheter för infanteri, men en trakt, där af brist på stallrum och foder
intet eller högst obetydligt af beridna vapen kan förläggas. Hans förvåning och
missräkning äro stora och minskas ingalunda, när han genom Sundsvall ridit fram
till Kubikenborg och äfvenledes där i stället för de, ehuru nu med mindre visshet,
väntade bondgårdarna finner den största arbetarestad, han utefter hela vägen sett.
Hvad de små svarta fyrkanterna betyda, eller rättare hvilken möjlighet
det finnes att räkna med dem, är honom nu omöjligt att fatta. Kanske förhåller
det sig så, att kartan tillkommit, innan de stora befolkningscentra vid Vifsta
varf och Skönvik vuxit upp, och att man vid utmärkandet af bebyggdheten å
öfriga rekognoscerade sträckor, i följd af den lilla skalan, återgifvit habitationerna
till allenast en viss procent af deras verkliga antal, vare sig de utgjorts af
»gårdar» eller af mindre lägenheter.
Han blir i tillfälle att pröfva denna tankes riktighet, när han i ändamål
att träffa förberedelser för en eventuell inkvartering af trupper äfven i närheten
af Böle, sydväst om Sundsvall, rider till denna by. Här räknar han på kartan,
öster om tingslagsgränsen, 14 habitationer, och finner i verkligheten 28 bondgårdar
och mindre lägenheter. Ehuru detta ingalunda var den proportion, som han på
grund af föregående erfarenheter norr och öster om Sundsvall väntat sig, tar han
101'
den dock tillsvidare för god och vill med ledning däraf undersöka den ungefärliga
inkvarteringsmöjligheten på andra sidan tingslagsgränsen, väster om Böle hy.
Vid därvarande smärre vägar räknar han 11 habitationstecken, men då han finner
dessa i verkligheten (se 1:100,000-kartan) motsvaras af 12 habitationer, kan han
ej annat tro än att hans nyss uppgjorda teori om en viss proportion är falsk
äfven den.
Det är ej underligt, om han numera ser sig ur stånd att förklara, hvad de
där små svarta fyrkanterna egentligen betyda, då de hvarken beteckna eu bond¬
gård eller en mindre lägenhet eller en samling af tva, tre eller flera dylika
habitationer. Till dess han af den, som förfärdigat kartan, tilläfventyrs erhåller
nyckeln till gåtan, måste han ovillkorligen hylla den åsikten, att, åtminstone från
militär synpunkt sedd, en karta, där habitationerna utmärkas på sätt här skett,
icke blott ej gifver något begrepp om traktens hebyggdhet och därmed förenade
möjligheter utan äfven i dessa afseenden är vilseledande.
2:o) För att utröna hvad rättelse man i taktiskt afseende kan hafva af den
utarbetade kartan litt. A. i skalan 1: 200,000, kan man tänka sig, att en tiupp-
styrka är stadd i marsch samma väg, som förut omtalade rekognosör ridit. För
att hindra en norrifrån utefter strandvägen framryckande fiende att tränga längre
mot söder bestämmer sig nyssnämnda trupps befälhafvare att med användande af
den å kartan utmärkta lilla höjden strax söder om Yifsta gästgifvaregård föra
en uppehållande strid, till dess andra trupper hunnit intaga en hufvudställning,
möjligen i terrängafskärningen söder om Timrå. Den nämnda höjden, framför
hvilken en liten bäck flyter, synes af kartan att döma ägnad att besättas med
infanteri, som, möjligen efter någon trädfällning, torde kunna finna ett jämförelse¬
vis fritt skjutfält mot norr öfver den därvarande obebyggda trakten.
Redan af förut lämnade redogörelse för denna trakts verkliga utseende bör
man kunna sluta till, hvilken missräkning truppens befälhafvare måste erfara, då
han, ankommen till ort och ställe, finner den höjd, han tänkt besätta, belamrad
med eu massa byggnader samt att något fritt skjutfält ej är tänkbart, da Vifsta
varfs arbetarestad upptar hela förterrängen.
Föga mindre besviken på kartan torde den befälhafvare blifva, som söker
intaga en hufvudställning bakom terrängafskärningen närmast söder om Timra
kyrka. _ Tydligen bör en här intagen ställning besättas sålunda, att infanteri-
försvaret koncentreras på terrängen mellan kustlandsvägen och Hamstasjön (sjön
söder om namnet »Roken» å 1: 200,000-kartan), under det att artilleriet uppställes
vid Skönvik. Ett höj dparti söder om »ö» i sistnämnda namn synes, såsom rätt
framspringande men på samma gång undandraget samt alldeles fritt fiån bygg¬
nader, väl lämpa sig härför. Om denne befälhafvare varit nog oförsiktig att
blott efter kartan träffa sina förberedelser, torde han känna sig alldeles bort-
102
kommen, då han finner, att hela terrängafskärningen icke blott öster om kust¬
vägen utan delvis äfven väster om densamma ingalunda, såsom af kartan framgår,
utgöres af en i nästan ursprungligt naturtillstånd varande skogsbacke utan af en
stor, bebyggd ort med hus vid hus. Och om under sådana förhållanden den af
kartan utvisade artilleriställningen väljes, blir hela försvaret snart omöjligt att
utföra, när fiendens kanoner skjuta de i verkligheten befintliga, men å kartan
obefintliga arbetarekvarteren i brand.
Detta blott ett par exempel på de betänkliga följder ett dylikt sätt att i
tätt befolkade trakter, på bekostnad af det för dem mest karakteristiska — näm¬
ligen habitationerna , tillgodose 1:200,000-kartans prydlighet kan medföra,
exempel som, så liten den ifrågavarande kartan än är, utan svårighet skulle
kunna mångfaldigas.
Bil. 4.
1881
1 Rostojaure
1382,
188?,83
1888
5 Sappera
1880,82-9*1
fl Kåre
1879,83,
'orae tratt
isio-ai
5 Mangel!
i\ 880,81
1889
R‘Laiiuo
1879,83,89'"'
1889
10 Vittangi
I877,7S,80,B2,86
J889 |........ 1889
8 Kehnekalsse I 9 Kaalaslustfs.
1877,80,80
7* Akta
1871,78
1877-80
1890
15 Gellivare
1879,82,86
jl Hulda
HVTajaltt
1890
*'4? SuliÉälma
J861,71,73,88
15 StSjöfaRet 14 i11181148
1,82,86,88
1871,77,88
1890
»-KorpUombolo
1890
20 Qvikkjokk I 21 Jo
S7,é8;85,87,88 I 1882,85,86,88
2 HakfciÄ
\fp3,8Ö
Staika
»879,86 58?
1882,85,86
1875,7^
1 \Uv Offer Tornet
50 Öfver fcd^ 1 i,
l»89
29V&1'81'8
27 ArjepluU\ 28 Stenträat
Löfmokk
•' 1886,88-91
iaap,8S,tW,89,90
-*-»-'ti875,89,90
1878,85,86,90
1875,78,85,8
^arand»
1892
55 Arvidsjaur
1878,85,90 \j
1897.
! 32 Tärna
1890,9^,95
1896
55 Sorsele
1887,89,90,93
1889,91
I889,9Öv9»
,,.,- 74- 1 V> Rödkål'*-"
44 Titea. I
ij. 1 189»
■■ ■-* N
59 Jadnem
1895-97
40 Dikanas
1895-97
42 Mala
(878,93'r94
1894-96
VÄSTERBO
^SkeUeEtcå
/
46 Frosrvilcen
50 Noraiö
48 Vilhelmina
^€97
47 it isbark
I85K9S
\
55 Alanäs\
MunsfjäHet
gerjots v.
55 Fredrika
54 Åsele
64Hobnön
^ Kal en
fyCmeå. ^
59 Kallsjön
60 Ström
62 Björna
61 Jun
ER? [O
70 Husvan
GflÖmskö
66 Åre
Förklaring:
Lcuieffrä/tx
JÄM
Siöc Xr
liH^fnösand
-j".
80 Brämö
Uppritade till
h^twqnuyr.
' 1:200,000
8&iii]lherrdal :
\v. i
83 Los
____
88 Söderhamn
n
TricmptUesrirfl
87 VoxnaN
Inpå* föra/t/c.
ten, p/orda.
30 ‘ t 30
Plan
öfver kartverksarbetenas läge i
VÄSTERBOTTENS VÄSTERNORRLANDS
och.
JÄMTLANDS LÄN
vid slutet af år 1903 .
O IO Jo 50
.v. t. r y
ro u
$1-
_ii,0kin.
Bil. 5.
Uppgift
il ytvidden af kartlagdt, fältmätt och icke fältmätt område af Västerbottens, Västernorrlands
och Jämtlands län vid sintet af år 1903.
|
Kartlagdt
|
Fältmätt
|
loke fältmätt
|
|
|
område.
|
område.
|
område.
|
|
Län.
|
|
|
|
|
|
K v a
|
d r a t
|
mil.
|
|
Västerbottens...........
|
409 *)
|
67
|
113
|
*) 20 kv.-mil häraf (bladet Skellefteå) i ej j
retuscherad plåt.
|
Västernorrlands..........
|
32
|
100
|
123
|
Jämtlands.............
|
|
|
|
**) Plåtarne till bladen Munsfjället och Dufed
|
183 **)
|
95
|
232
|
under retusch.
|
|
024 >)
|
|
|
I1) motsvarar i yta 15,5 gradblad.
|
Summa
|
262 '-)
|
468 :l)
|
<*) » » » 6,5 >
|3) > > > 11,5 >
|
|
Anm. Siffrorna äro endast approximativa.
Grafisk framställning:
Västerbottens län.
Västernorrlands län.
Jämtlands län.
kartlagdt (kopparplåt gjord).
fältmätt.
_1 ej fältmätt.
—I Längd, motsvarande 41 tv.-mil =
ytan af ett gradblad (i medeltal). o
oo
104
Bil. 6.
Tabell
utvisande befolkningstätheten i trakten af Umeå och af Hernösand.
Tingslag.
|
A r
Land,
|
e a 1 (i kv.
Y atten.
|
km.)
Summa.
|
Folk¬
mängd
31 dec. 1903.
|
Folk-
mängds-
täthet på
1 kv.km
land.
|
|
K. Umeåtrakten.
|
|
|
|
(Ungef. bladen Degerfors, Löfånger, Björna, Umeå och Holmön).
|
|
Nysätra..............
|
1.792.42
|
66.74
|
1,859.21
|
13,893
|
7.7
|
Degerfors.............
|
2,792.98
|
146.71
|
2,939.69
|
7,640
|
2.7
|
Umeå...............
|
2,702.36
|
75.75
|
2,778.11
|
25,651
|
9.5
|
Nordmalings och Bjurholms.....
|
2,624.67
|
80.22
|
2,704.89
|
14,037
|
5.3
|
Själevads.............
|
1,374.80
|
65.25
|
1,440.05
|
11,625
|
8.4
|
Nätra...............
|
3,800.37
|
173.54
|
3,973.91
|
17,094
|
4.4
|
Arnäs ...............
|
1,313.25
|
84.08
|
1,397.33
|
14,972
|
11.4
|
Resele...............
|
2,214.25
|
131.98
|
2,346.23
|
8,163
|
3.6
|
Tillsammans
|
18,615.15
|
824.27
|
19,439.42
|
113,075
|
6.1
|
B.
|
Hernösandsträkten.
|
|
|
|
(Ungef. bladen Husum, Örnsköldsvik,
|
Sollefteå, Indal och Hernösand).
|
|
Nordingrå.............
|
571.80
|
25.06
|
596.86
|
7,710
|
13.5
|
Nora................
|
354.21
|
50.02
|
404.23
|
9,106
|
25.7
|
Grudmundrå.............
|
469.27
|
44.00
|
513.27
|
12,545
|
26.7
|
Säbrå ...............
|
763.38
|
30.97
|
794.35
|
9,064
|
11.8
|
Ljustorps..............
|
667.53
|
25.60
|
693.13
|
7,766
|
11.6
|
Indals . ..............
|
1,212.54
|
104.97
|
1,317.51
|
6,692
|
5.5
|
Sköns ...............
|
217.19
|
1.57
|
218 76
|
23,837
|
109.8
|
Ragunda..............
|
3,598.84
|
217.06
|
3,815.90
|
13,957
|
3.8
|
Sollefteå..............
|
1,033.46
|
49.07
|
1,082.53
|
11,325
|
10.9
|
Boteå...............
|
962.31
|
46.26
|
1,008.57
|
13,619
|
14.1
|
Selångers..............
|
356.14
|
7.96
|
364.10
|
4,711
|
13.2
|
Nj urunda.............
|
296.65
|
30.28
|
326.93
|
8,253
|
27.7
|
Tana...............
|
1,212.04
|
76.83
|
1,288.87
|
11,573
|
9.5
|
Torps...............
|
2,816.80
|
188.91
|
3,005.77
|
16,394
|
5.8
|
Tillsammans
|
14,53222
|
898.56
|
15,430 78
|
156,552
|
10.7
|
"Förslag
till utsträckning eu af utgifning i skalan 1:100,000
af kartan öfver norrländska kustlandet.
Bil. 7.
8 30 7 30 6 30 5 30 ^ 30 3 30 2 30 1 30 O 30 1-302 303 30 4 3D 5 31)6 30 7 30 8
INDELNING
af
KARTA öfver NORRA SVERIGE
skala 1:200000
i it gifven af
RIKETS ALLMÄNNA KARTVERK
1 Rostojaurtf
3Sjangdi
Laituo
9 Kaalasli
r
Drillvält'
13 St Sjöfallet
12 Slik fallna
20 OvMgokk
18 Xerkena$
19 SL-uka
28 Stentrask
25 Xasafjält
27 Ariephxog \
26 Löfmokk
3a Arv;
32 Tärna
33 Sorsele '•
42 Mala
* 6 FrosKiken
’t7 R isbark
48 \ Imelmma
5^Alanäs\
\ 5 V Aséle
o3 Kalå.seu
59 Kallsjön.
BO Slrinn
GlJimsele
h90ro
71 jtjj»snedal
73Brär
76 Tercnas
78Railisiö
81'Jdre
LiITliprrdal
n+tru ■vall
30 6 30 5 30 i 30 3 30 2 30 1 30 Q 30 1 30 2 30 3 30 4 *30 5 30
_2_00lmi.
Gen Stab. Lit. Anst.Stockh.
Blad
i skalan, /: 1001)00
-Blad i skalan 1:200000
Bilaga till utlåtandet den 8.december 1903.
Ben topografiska
uppmätningens ocli utgifning ens ståndpnnkt i norra Sverige
vid slutet af år 1903.
INDELNING
af
KARTA öfver NORRA SVERIGE
skala 1:200000
utéifveTi af
RIKETS ALLMÄNNA KARTVERK
13 St aftal It'
/
20 ^ja^jokk
<8 AfpncenqS
19 ^faika
/
25 Xafefjfflt
26 Lpnnokk
k)Djkanö:
V 43 jyfi
39^Mhem
/
48YfliH4miit.
/
t6 Frpjjpiken
50 Xyf-MÖ
47vR^d)ärk
49 LVcKkle
52 Afuns§ället
iDééerfors
53Wlanäs\
V> Fredrika
< 54 Asele
oS Karlsen
v tViHobuim
•>9 Kallsjön
31 iaea Ky
BO Stnnji
61.hmsele
(72 Björna
r
70 misinn
69 dmsk«)l<ls\
V
^. <y
"»Jfrniösajul
71 Lj^tsnedal I 72
76 Tennas
80 Braiun
T
81 J ilre g
82 Bil Iherrdal
83 Los
Och Stab I.it Anst Stockh
Område topografiskt uppmätt i skalan t:50,000
_____,_____________,________________,.....^.....1:100,000
Utgift m kull hind
Färdigt icke utgiftia kartblad.
Topografiskt ouppmätt område
105
Bil. 8.
P. M.
för beräkning af tiden för anskaffande af tryckplåtar till bladen Sollefteå,
Indal, Hernösand, Örnsköldsvik, Hnsnm och Brämö samt eventuellt
andra kartgrupper.
Beräkning af tid och kostnad 1 för reproduktionen af de senast utgifna 10 st.
1:100,000-kartorna.
Kartblad.
|
Kv.-mil.
|
Ritning till heliogravyr.
|
Kopparplåt.
|
- Tillgravyr och
retusch.
|
Summa.
|
Tid.
|
Däraf för
terräng.
|
Kostnad.
Kr.
|
Tid.
|
Kostnad.
Kr.
|
Tid.
|
Kostnad.
Kr.
|
Tid.
|
Kostnad.
Kr.
|
Mån.
|
Dag.
|
Mån.
|
Dag.
|
Mån.
|
Dag.
|
Mån.
|
Dag.
|
Mån.
|
Dag.
|
Uddeholm . .
|
26.45
|
35
|
4
|
22
|
_
|
4,970
|
1
|
|
500
|
12
|
20
|
4,530
|
48
|
24
|
10,000
|
Åmål ....
|
23.00
|
37
|
—
|
21
|
12
|
4,960
|
1
|
—
|
500
|
10
|
8
|
3,500
|
48
|
8
|
8.960
|
Töcksmark . .
|
6.57
|
10
|
10
|
7
|
25
|
1,577
|
1
|
—
|
500
|
4
|
8
|
867
|
15
|
18
|
2,944
|
Arvika....
|
26.45
|
39
|
29
|
25
|
13
|
5,268
|
1
|
—
|
500
|
15
|
1
|
4,353
|
56
|
—
|
10,121
|
Eda.....
|
22.73
|
38
|
28
|
26
|
11
|
5,325
|
1
|
—
|
500
|
12
|
20
|
4,340
|
52
|
18
|
10,165
|
Långebäck . .
|
1.28
|
3
|
4
|
2
|
—
|
428
|
1
|
—
|
300
|
1
|
7
|
242
|
5
|
11
|
970
|
Hedemora . .
|
26.45
|
40
|
17
|
24
|
11
|
5,279
|
1
|
—
|
500
|
18
|
15
|
5,285
|
60
|
2
|
11,064
|
Falun ....
|
26.45
|
44
|
—
|
30
|
—
|
5,397
|
1
|
—
|
500
|
19
|
—
|
6,250
|
64
|
—
|
12,147
|
Gäfle ....
|
25.70
|
25
|
19
|
12
|
12
|
3,975
|
1
|
—
|
500
|
13
|
—
|
4,000
|
39
|
19
|
8,475
|
Ockelbo . . .
|
20.92
|
31
|
25
|
19
|
7
|
4,058
|
1
|
—
|
500
|
13
|
—
|
3,625
|
45
|
25
|
8,183
|
|
200.00
|
806
|
16
|
191
|
1
|
41.287
|
10
|
—
|
4,800
|
119
|
19
|
36,992
|
486
|
5
|
83,029
|
Medeltal tid per kv.-mil ....
|
|
dagar, hvaraf
|
ritning till heliogravyr ....
|
. . 1 » 15
|
»
|
därt f terrängritningen . .
|
. . 28
|
»
|
tillgravyr jämte retusch . . .
|
. . 17
|
»
|
') Kostnadsberäkningen införd blott i och för de å bil. 15. gjorda jämförelserna.
Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland.
14
106
Beräkning af tid och kostnad för reproduktion af 5 jämförbara Norrlands-
kartor i 1: 200,000.
Kartblad.
|
Kv.-mil.
|
Ritning till heliogravyr.
|
Kopparplåt.
|
Tillgravyr och
retusch.
|
Summa.
|
Tid.
|
Däraf för
terräng.
|
Kostnad.
Kr.
|
Tid.
|
Kostnad.
Kr.
|
Tid.
|
Kostnad.
Kr.
|
Tid.
|
Kostnad.
Kr.
|
Mån.
|
Dag.
|
Mån.
|
Dag.
|
Män.
|
Dag.
|
Män.
|
Dag.
|
Mån J Dag.
|
Sundsvall . .
|
43.44
|
30
|
23
|
9
|
20
|
5,141
|
i
|
|
140
|
10
|
_
|
3,333
|
41
|
23
|
8,614
|
Bräcke....
|
42.72
|
25
|
10
|
13
|
—
|
3,653
|
i
|
—
|
140
|
8
|
20
|
2,842
|
35
|
—
|
6,635
|
Östersund . .
|
42.00
|
31
|
10
|
12
|
4
|
4,264
|
i
|
—
|
140
|
8
|
—
|
1,227
|
40
|
10
|
5,631
|
Are .....
|
42.00
|
29
|
22
|
10
|
10
|
4,571
|
i
|
—
|
140
|
7
|
—
|
2,285
|
37
|
22
|
6,996
|
Dufed ....
|
26.04
|
15
|
12
|
7
|
13
|
2,111
|
i
|
—
|
140
|
4
|
24
|
1,500
|
21
|
6
|
3,751
|
|
196.20
|
132
|
17
|
52
|
17
|
19,740
|
5
|
|
700
|
88
|
14
|
11,187
|
176
|
1
|
31,627
|
Medeltal tid per kv.-mil .
ritning till lieliogravyr .
däraf terrängritningen
tillgravyr jämte retusch .
27 dagar, hvaraf
20 »
8 »
6 »
Landarealen af nedanstående bladgrupper är:
Grupp. I. Sollefteå....... 42.00 kv.-mil
Indal........ 42.72
Hernösand...... 19.44 »
Örnsköldsvik..... 35.41 »
Husum....... 3.03 »
Brärnö........ 0.90 »
Grupp. II. Degerfors...... 40.55 kv.-mil
Löfånger ...... 19.00 »
Björna S.0...... 10.32 »
Umeå........ 36.68 »
Holmön N.Y. och S.Y. 2.95 »
Grupp. III. Sundsvall...... 43.00 kv.-mil
Hudiksvall..... 43.00 »
143.50 kv.-mil.
109.50 kv.-mil.
86.00 kv.-mil.
107
Enligt ofvanstående beräkningar skulle antalet arbetsmånader för ofvan-
stående bladgrupper blifva följande:
|
Grupp I.
|
Grupp II.
|
Grupp III.
|
|
Månader.
|
Månader.
|
Månader.
|
Skalan 1:100,000:
|
|
|
|
Tid för ritning af konturer och namn........
|
81
|
62
|
48
|
» » » terräng..............
|
133
|
102
|
80
|
» » tillgravyr och retusch............
|
81
|
62
|
48
|
Skalan 1 :200,000:
|
|
|
|
Tid för ritning af konturer och namn........
|
57
|
4o
|
—
|
> > » » terräng..............
» » tillgravyr och retnsch............
|
39
28
|
29
22
|
—
|
Enär kontur- och namnritningen sker för sig ock terrängritningen för sig,
och tiden för utgifningen af en serie blad är beroende på den tid, som åtgår till
utförande af den del af arbetet, som tager mesta tiden i anspråk, skulle enligt
ofvanstående tabell det förhållandet inträffa, att i fråga om ritning för 1:100,000-
skalan tiden för terrängritningen, men i fråga om ritning för 1: 200,000-skalan
tiden för kontur- och namnritningen komme att bestämma utgifningstiden.
Erfarenheten har emellertid gifvit vid handen, att i regel tiden för ritning
af terräng å en viss yta öfverstiger tiden för ritning af konturer och namn å
motsvarande yta. Att det motsatta förhållandet inträffat vid heliogravyrritningen
till de fem 1: 200,000-blad, som blifvit använda såsom beräkningsmaterial, beror
dels på särskilda undantagsförhållanden, dels på den omständigheten, att det
varit med särdeles stora svårigheter förenadt att på dessa fem blad vid ritning
i den lilla skalan inpressa den mängd namn och kartografiska data, som på dem
måste insättas. Att det oaktadt dessa blad blifvit använda som beräknings¬
material har sin orsak däruti, att de äro de med bladen inom grupperna I och
II mest jämförbara.
Under sådana omständigheter, och då berörda undantagsförhållanden icke
komma att för framtiden äga rum, har man ansett sig, utan fara för misstag,
kunna i fråga om 1:200,000-kartorna anslå samma tid för ritning af konturer
och namn som för ritning af terräng, och således i stället för de i tabellen här
ofvan (sid. 107) angifna tiderna ansett rättast att fastslå tiderna 48 och 36
månader (medeltalen mellan kontur- och namn- samt terrängritningstiderna) för
resp. grupp I och II såväl för kontur- och namnritningen som för terrängritningen.
Tillgången på terrängritare kan sålunda sägas vara det, som bestämmer
den tid, som åtgår för utgifningen af en serie blad, och som därjämte angifver
108
behofvet af kontur- och namnritare samt gravörer, om de olika arbetena skola
hålla jämna steg med hvarandra.
Antager man med stöd af ofvanstående, att 5 terrängritare finnas att tillgå,
prestera déssa med 6 månaders arbetstid om åretx) 30 arbetsmånader och kunna
sålunda utföra terrängritningen på nedanstående tider:
|
Grupp I.
|
Grupp II.
|
Grupp III.
|
|
År.
|
Månader.
|
År.
|
Månader.
|
År.
|
Månader.
|
Till skalan 1 : 100,000 på.........
|
4
|
5
|
3
|
5
|
2
|
8
|
» > 1:200.000 ».........
|
1
|
7
|
1
|
2
|
—
|
|
Sammanlagda tiden för terrängritningen till skalan 1 : 100,000 af alla 3
grupperna blir 10 år och 6 månader och till skalan 1: 200,000 af grupp I och II
2 år och 9 månader.
För att kontur- och namnritning samt gravering skall hålla jämna steg
med terrängritningen, kräfves för arbetena på här ifråga varande bladgrupper i
proportion till ofvan antagna antal terrängritare 2 kontur- och namnritare samt
2 gravörer med en arbetstid af 11 månader om året.
För att erhålla tiden för utgifningen måste tiden för terrängritningen
ökas med tiden för kontur- och namnritning, innan terrängritningen kan börja,
omkring 1 år, och med tiden för graveringen å de sista bladen, sedan terräng¬
ritningen afslutats, likaledes omkring 1 år. Sålunda kräfves för utgifning af
hela serien i skalan 1:100,000 omkring 12 år och 6 månader och af grupp I och
II i skalan 1: 200,000 omkring 4 år och 9 månader.
Fördubblas heliogravyrritarnas antal och ökas gravörernas med en, torde
hela arbetet kunna fullbordas på 8 å 9 år i skalan 1: 100,000 och grupp I och II
på omkring 3 år i skalan 1:200,000.
De hafva nämligen hittills äfven deltagit i fältarbetena.
109
Bil. 9.
Beräkning
af för statsverket ökad utgift vid ersättandet af den nu till rikets allmänna
kartverk tillfälligt kommenderade militära personalen genom motsvarande
antal fast anställda officerare och underofficerare järnte ytterligare
5 för revisionsarbeten.
|
Kronor.
|
Summa
Kronor
|
|
1 öfverste och chef, lön m. m. på generalstabens stat eller motsvarande
på kartverkets efter öfverflyttning från generalstabens .....
|
_
|
_
|
_
|
|
1 öfverstelöjtnant, lön.......................
dagaflöning ä 5 kr. i 365 dagar................
inkvartering.........................
|
4.500
1,825
1,000
|
—
|
7,325
|
|
1 major, lön............................
dagaflöning å 5 kr. i 365 dagar................
inkvartering.........................
|
4.000
1,825
1.000
|
—
|
6,825
|
|
1 kapten af 1. klassen, lön.....................
dagaflöning ä 4 kr. i 365 dagar................
inkvartering.........................
|
3,400
1,460
500
|
—
|
5,360
|
|
5 d:o...............................
|
-
|
—
|
26,800
|
—
|
1 kapten af 2. klassen, lön.....................
dagaflöning ä 4 kr. i 365 dagar................
inkvartering.........................
|
2,400
1,460
500
|
—
|
4,360
|
|
1 d:o...............................
|
—
|
—
|
4,360
|
—
|
1 löjtnant af 1. klassen, lön.....................
dagaflöning ä 3 kr. i 365 dagar................
inkvartering.........................
|
1,500
1.095
'400
|
—
|
2.995
|
1
|
3 d:o...............................
|
—
|
—
|
8,985
|
—
|
1 löjtnant af 2. klassen, lön.....................
dagaflöning å 3 kr. i 365 dagar................
inkvartering.........................
|
1,020
1,095
400
|
—
|
2,515
|
|
3 d:o • ..............................
|
—
|
—
|
7,545
|
_ |
|
1 underlöjtnant, lön.........................
dagaflöning ä 3 kr. i 365 dagar................
inkvartering.........................
|
720
1,095
■ 400
|
E
|
2,215
|
|
3 d:o...............................
|
—
|
—
|
6,645
|
—
|
Transport
|
i
|
—
|
85,930
|
-
|
no
|
Kronor.
|
Summa
Kronor.
|
Transport
|
—
|
—
|
85,930
|
_
|
1 fanjunkare, lön..........................
|
1,020
|
—
|
|
|
dagaflöning ä 2 kr. i 365 dagar................
|
730
|
—
|
|
|
inkvartering.........................
|
300
|
—
|
2,050
|
_
|
3 d:o ;..............................
|
—
|
—
|
6,150
|
—
|
1 sergeant af 1. klassen, lön.....................
|
720
|
—
|
|
|
dagaflöning ä 1,50 kr. i 365 dagar...............
|
547
|
50
|
|
|
inkvartering.........................
|
240
|
—
|
1,507
|
50
|
|
—
|
—
|
3,015
|
—
|
1 sergeant af 2. klassen, lön....................
|
600
|
|
|
|
dagaflöning ä 1,50 kr. i 365 dagar...............
|
547
|
50
|
|
|
inkvartering.........................
|
240
|
—
|
1.387
|
50
|
2 d:o...............................
|
—
|
—
|
2,775
|
—
|
Till reseersättning och dagtraktamente åt de för revideringsarbeten ytter-
|
|
|
|
|
ligare behöfliga fältmätarna 5 personer ä 1,000 kr. (Löner m. m.
ofvan upptagna) .......................
|
—
|
—
|
5,000
|
_
|
Summa ökad utgift
|
—
|
—
|
107,815
|
—
|
Minskad utgift:
|
|
|
|
|
l:o) Dagtraktamente till vinterkommenderade officerare — enligt staten i
|
|
|
|
|
allmänhet..........................
|
8,000
|
—
|
|
|
2:o) Besparad half dagaflöning (å IV. hufvudtiteln) för hittills i medeltal
|
|
|
|
|
under nedanstående tider kommenderad personal:
Kaptener i 1,000 dagar ä 2 kr............2,000
Sub.officerare i 3,150 j > 1,50 kr...........4,725
Sergeanter i 510 » > 0,75 » 382
|
7,107
|
|
15,107
|
-
|
Återstår ökad utgift
|
|
—
|
92.70S
|
—
|
in
Bil. 10.
Beräkning
af för statsverket ökad utgift vid ersättandet genom fast anställda officerare
och underofficerare af eu del af den till rikets allmänna kartverk tillfälligt
kommenderade personalen samt hela arbetskraftens ökande med 5 officerare
eller underofficerare för revisionsarbeten.
|
Kronor.
|
Summa
Kronor.
|
1 öfverste ocli chef, lön m. m. på generalstabens stat eller motsvarande
på kartverkets efter öfverflyttning från generalstabens......
|
|
|
|
|
1 öfverstelöjtnant, lön.......................
dagaflöning ä 5 kr. i 365 dagar................
inkvartering.........................
|
4,500
1,825
1,000
|
-
|
7,325
|
|
1 major, lön............................
dagaflöning ä 5 kr. i 365 dagar................
inkvartering.........................
|
4.000
1,825
1.000
|
|
6,825
|
|
1 kapten af 1. klassen, lön.....................
dagaflöning å 4 kr. i 365 dagar.................
inkvartering.........................
|
3,400
1,460
500
|
—
|
5,360
|
|
|
—
|
—
|
16,080
|
—
|
1 kapten af 2. klassen, lön.....................
dagaflöning ä 4 kr. i 365 dagar................
inkvartering.........................
|
2,400
1,460
500
|
|
4,360
|
|
|
—
|
—
|
4,360
|
—
|
1 löjtnant af 1. klassen, lön.....................
dagaflöning ä 3 kr. i 365 dagar................
inkvartering.........................
|
1,500
1,095
400
|
—
|
2,995
|
|
|
—
|
—
|
5,990
|
—
|
1 fanjunkare, lön..........................
dagaflöning ä 2 kr. i 365 dagar................
inkvartering.........................
|
1,020
730
300
|
—
|
2,050
|
|
|
—
|
—
|
4,100
|
—
|
1 sergeant af 1. klassen, lön....................
dagaflöning ä 1,50 kr. i 365 dagar ...............
inkvartering.........................
|
720
547
240
|
50
|
1,507
|
50
|
|
—
|
—
|
3,015
|
|
Transport
|
|
—
|
63,967
|
50
|
112
|
Kronor.
|
Summa
Kronor.
|
Transport
|
—
|
—
|
63,967
|
50
|
Till reseersättning och dagtraktamente åt de utöfver nn vanliga antal
fältmätare ytterligare hehöfliga: 5 personer ä 1,000 kr.....•
|
—
|
_
|
5,000
|
—
|
Summa ökad utgift
|
—
|
—
|
68,967
|
50
|
Minskad utgift:
|
|
|
|
|
l:o) Dagtraktamente till vinterkommenderade officerare, enligt staten i
allmänhet...........................
|
8,000
|
—
|
|
|
2:o) Besparad half dagaflöning (å IV. hufvudtiteln) för hittills i medeltal
under nedanstående tider kommenderad personal:
|
|
|
|
|
Kaptener i 720 dagar ä 2 kr............1,440
Sub.officerare i 2,190 » > 1,50 kr...........3,285
|
4,725
|
__
|
12,725
|
|
Asterstår ökad utgift
|
|
—
|
56,242
|
50
|
113
Bil. 11.
Beräkning
af för statsverket ökad utgift vid ersättandet af den nu till rikets allmänna
kartverk kommenderade militära personalen genom motsvarande antal fast
anställd civil personal jämte ytterligare 5 för revisionsarbeten.
(Nu gällande aflöningsgrunder följda.)
Ökad utgift:
|
Kronor.
|
Summa
Kronor.
|
|
|
|
|
1 kartverkschef, lön = öfverdirektörs för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
|
8,000
|
—
|
|
|
32 st. civila topografer, för hvilka arfvoden m. m. beräknas i öfverens¬
stämmelse med nu gällande stat för ekonomiska kartverket sålunda:
Vid sagda kartverk utgår, enligt staten, till 20 kartografer och
kartografaspiranter:
|
|
|
|
|
Arfvoden...................kr. 40,300
|
|
|
|
|
Fältarbetskostnader..............> 38,250
|
|
|
|
|
Summa kr. 78,550
|
|
|
|
|
Motsvarande för 32 topografer 32/2o ■ 78,550 ...........
|
125,680
|
—
|
|
|
Dyrtidstillägg = S2/2o af nu till kartograferna utgående 3,460 . . .
|
5,536
|
—
|
139,216
|
|
Minskad utgift:
|
|
|
|
l:o) Dagtraktamente till vinterkommenderade officerare........
|
8,000
|
—
|
|
|
2:o) Besparad half dagaflöning (å IV. hufvudtiteln) för hittills i medeltal
under nedanstående tider kommenderad personal:
|
|
|
|
|
Kaptener i 1,000 dagar ä 2 kr...........kr. 2,000
Sub.oflicerare i 3,150 > > 1,50 kr..........» 4,725
|
|
|
|
|
Sergeanter i 510 » i 0,75 i.........> 382
|
7,107
|
—
|
|
|
3:o) Nuvarande kostnad för topografiska afdelningens fältarbeten, med af¬
drag af motsvarande kostnad för aspiranter och civila (omkr. 11,000)
|
21,000
|
—
|
36,107
|
|
Återstår ökad utgift
|
|
—
|
103,109
|
_
|
I den händelse vid en omorganisation en öfverstebeställning vid generalstaben skulle indragas
och för densamma beräknade aflöningg- m. fl. förmåner öfverflyttas till det nya kartverket, skulle de
ökade kostnaderna för detsamma endast blifva här nedan beräknade:
Ökad kostnad enligt föregående beräkning.............103,109
Minskad kostnad: 1 öfverste, lön..............6,000
dagaflöning ä 6 kr. i 365 dagar.....2,190
lönetillägg för hästar.......... 800
furageersättning............ 730
inkvartering.............. 1,200 10,920
Återstår ökad utgift 92,189
Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland.
15
114
Bil. 12.
Beräkning
af för statsverketx) ökad utgift genom anställande vid rikets allmänna
kartverk af 3 officerare afsedda att ersätta general stabsofficerare samt
ytterligare 5 officerare afsedda till utförande af revisionsarbeten.
|
Kronor.
|
Summa
Kronor.
|
Dagaflöning enligt Kung! brefvet den 30. april 1881 och den 28. juni
1895 för 3 officerare afsedda att ersätta generalstabsofficerare (2 ä
5 kronor och 1 ä 4 kronor) — under 7 månader.........
|
2,940
|
|
|
|
Half dagaflöning (å IV. hufvudtiteln) för ofvanstående:
|
|
|
|
|
2 kaptener i 365 dagar ä 2 kr.............1,460
1 sub.officer i 365 > j 1. > 50 öre......... 547,50
|
2,007
|
50
|
4,947
|
50
|
Dagaflöning enligt förutnämnda Kung!, bref för 3 officerare — för revi¬
sionsarbeten •— (1 ä 5 kronor och 2 ä 4 kronor) — under 7 månader
|
2,730
|
_
|
|
Fältarbetskostnad för 5 officerare (de nyss nämnda och ytterligare 2) —
under 5 månader ä 1,200 kr...................
|
6,000
|
_
|
|
|
Half dagaflöning (å IV. hufvudtiteln) för:
|
|
|
|
|
1 kapten i 365 dagar ä 2 kr............... 730
1 d:o i 150 » i 2 i .............. 300
2 snb.off. i 365 » » 1,50 kr..............1,095
1 d:o i 150 j » 1,50 »............. 225
|
2,350
|
|
11,080
|
|
Summa j —
|
—
|
16,027
|
50
|
*) För kartverket utgör den ökade utgiften 11,670 kr.
115
Bil. 13.
Till Konungen.
I följd af Eders Knngl. Maj:ts proposition i ärendet medgaf 1894 års
Riksdag, att med uteslutande nr riksstaten af den under sjätte hufvudtiteln å
ordinarie stat uppförda anslagstitel -.rikets ekonomiska kartverk, reservations¬
anslag» tillika med det därunder anvisade anslag, 6,000 kronor — i stället bland
anslagen å riksstatens sjätte hufvudtitel under anslagstitel »rikets allmänna kart¬
verk» å ordinarie stat uppfördes ett anslag å 178,600 kronor; och har detta anslag
sedermera, efter jordbruksdepartementets inrättande, öfverflyttats till nionde huf¬
vudtiteln.
I det förhållande att samma anslag är af den natur, att de å anslaget
tilläfventyrs uppstående besparingarna under ett år icke kunna påräknas för
ett följande års arbeten, synes mig emellertid ligga ett hinder för rikets all¬
männa kartverk att för möjligast minsta kostnad lämna möjligast största arbets¬
produkt.
Vid utöfvandet af kartverkets väsentligaste och mest kräfvande verksam¬
het, nämligen de sommartiden pågående fältarbetena, är af helt naturliga skäl
arbetets såväl kvalitet som kvantitet i mycket hög grad beroende af väderleks¬
förhållandena, och kan ofta, när dessa äro ogynnsamma — såsom exempelvis nu
under tvenne år inträffat — det ej anses med god hushållning förenligt eller vid
sträfvan efter ett tillförlitligt resultat önskligt, att personalen, utan motsvarande
valuta för kartverket, förbrukar hela den i årets stat uppförda fältarbetsaflö-
ningen samt att dryga handtlangningskostnader samtidigt utgifvas. Kartografer
med flera böra, synes det mig, under sådana år, i den utsträckning som af arbe¬
tenas art betingas, tidigare än eljest hemkallas till hufvudstationen; och enär
arbetsplanen redan är i öfrigt uppgjord och personalförhållandena därefter ord¬
nade, kan det dä ofta visa sig omöjligt att under årets sista del på ändamåls¬
enligt sätt å byråarbeten använda den genom fältarbetenas afbrytande er¬
hållna besparingen. Ett annat år däremot, då väderleksförhållandena ställa sig
gynnsamma, kan det i kartverkets intresse vara önskligt, att fältarbetena pågå
längre än staten för aret medgafve, då härigenom olägenheterna af den kortare
arbetstiden ett föregående år kunde uppvägas; men om den under ett sådant
föregående år vunna besparingen ej kan för ändamålet användas, måste kartverks¬
chefen afstå från att begagna det gynnsamma tillfället.
116
Mycket ofta inträffar äfven, att ett särskildt arbete i trakter långt från
kufvudstationen ej hinner på beräknad tid afslutas. Om detta afstötande ej kan
ske, utan att staten för året öfverskrides, nödgas kartverkschefen — om ingen
behållning från föregående år kan användas — gifva befallning om arbetets af¬
brytande för att nästa år återupptaga detsamma, hvarvid ofta annan, med orts-
förhållandena obekant personal måste användas och i alla händelser ny resekost-
nadsersättning för ett ej sällan kortvarigt arbete utbetalas. Genom utvägen att
disponera en ett föregående år möjligen uppkommen besparing blir däremot
kartverkschefen iståndsatt att ordna dylikt arbete på ändamålsenligaste och bil¬
ligaste sätt.
Slutligen är att beakta, det kartverkets personal — oafsedt afgång och
tillkomst bland den ordinarie delen — mycket växlar till antalet, på det sätt att
ena aret ett större och. andra året ett mindre antal officerare och underofficerare
söka anställning vid topografiska afdelningen. Detta kan vid ringare verklig
tillgång på dylika arbetskrafter än i staten tilläfventyrs beräknats medföra en
besparing vid årets slut; och vore det synnerligen önskvärdt, om denna besparing
kunde ett följande år användas och därigenom undvikas, att då möjligen inkom¬
mande ansökningar från ett större antal kompetenta personer måste af brist på
medel afslås.
Af nu nämnda skäl, och då en förändring af här omhandlade anslags natur
därhän, att besparingar, som å detsamma uppstått under ett år, måtte kunna
användas för ett kommande, synes mig tjäna till att möjliggöra kartarbetenas
ändamålsenligare anordnande äfvensom befordra en god hushållning, vagar jag i
underdånighet anhålla,
att Eders Kungi. Maj:t behagade för nästkommande
års Riksdag framlägga nådig proposition därom, att det å
riksstatens 9. hufvudtitel å ordinarie stat nu uppförda an¬
slaget, 178,600 kronor, till rikets allmänna kartverk måtte
förändras till reservationsanslag.
Stockholm den 10 oktober 1903.
Underdånigst
E. Melander.
Chef för rikets allmänna kartverk.
O. Ählström.
117
Bil 14.
Beräkning
af erforderlig anslagshöjning vid genomförandet af kartverkskomniissionens
förslag till organisation af rikets allmänna kartverk.
Förslagsvis.
|
|
|
Anslag
enligt
senaste
|
Föreslagen
ökning.
|
Summa.
|
För geodetiska och topografiska arbeten.
|
|
stat.
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
A. Till de geodetiska arbetena.
|
|
|
|
|
|
a) Arfvoden, nu utgående:
|
|
|
|
|
|
till 3 geodeter.................
|
kr.
|
9,000
|
|
|
|
» extra arbetskrafter.............
|
T>
|
1.000
|
10.000
|
|
|
Föreslagen ökning:
|
|
|
|
|
|
till 3 geodeter ökade arfvoden ä 500 kr.....
|
|
|
—
|
1.500
|
|
» förmansarfvode 500 kr. Ingår enligt nu gällande
de ofvan under »arfvoden» upptagna 9,000 kr. .
|
stat i
|
—
|
—
|
|
b) Fältarbeten:
|
|
|
|
|
|
Rese- och traktamentsersättning, kvadratmilspen-
ningar, dagsverkskostnad in. m. till ofvanstående
|
|
|
|
|
|
3 geodeter och extra arbetskraft........
|
kr.
|
12,000
|
|
|
|
till inspektion.................
|
S>
|
500
|
12.500
|
|
|
B. För arbetena vid Generalstabens topografiska afdelning.
|
|
|
|
a) Arfvoden, nu utgående:
|
|
|
|
|
|
till 3 civile ritare ...............
|
kr.
|
6,900
|
|
|
|
> 2 gravörer.................
|
|
4,400
|
|
|
|
» 1 civilt biträde 1 (cliefens adjutant).....
|
T>
|
1,000
|
|
|
|
» gravörelev.................
|
|
200
|
12,500
|
|
|
Föreslagen ökning:
|
|
|
|
|
|
till elever och ökadt betingsarbete.......
|
|
|
|
3,000
|
|
|
Transport
|
35,000
|
4,500
|
|
1 F. n. redogöraren vid generalstaben.
118
b) Fältarbeten, nu utgående anslag:
till inspektion...............
> fältmätnings- och öfningsafdelningarna .
» höjdmätning.............
> revidering..............
Föreslagen ökning:
till inspektion .............
» revidering och ommätning, se bil. 12 .
c) Utgifnings- ocb byråarbeten, nu utgående
till dagaflöning..............
» gravyrarbete.............
» färgläggning.............
» fotografi, galvanoplastik och karttryck .
» heliogravyrritning..........
j rit- och skrifmaterialier........
» instrument och inventarier......
» diverse utgifter ............
Föreslagen ökning-.
till dagaflöning, se bil. 12........
» galvanoplastik 1...........
» rit- och skrifmaterialier.......
» instrument och inventarier.....
> diverse utgifter...........
d) Öfningsafdelningens ritkurs. Nytt anslag
till dagaflöning under 4 månader för 6-militära
ä 3 kronor...............
till föreläsningar i geologi........
|
|
Anslag
enligt
senaste
stat.
|
Föreslagen
ökning.
|
Summa.
|
|
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Transport
|
35,000
|
4,500
|
—
|
... kr
|
500
|
|
|
|
|
25,000
|
|
|
|
. . . »
|
5,000
|
|
|
|
. . . »
|
1,500
|
32.000
|
|
|
... kr
|
500
|
|
|
|
. . . »
|
6,000
|
_
|
6.500
|
|
anslag:
|
|
|
|
|
. . . kr
|
6,000
|
|
|
|
>
|
6,000
|
|
|
|
. . . »
|
2,000
|
|
|
|
. . . »
|
5.000
|
|
|
|
. . . »
|
5.000
|
|
|
|
. . . »
|
700
|
|
|
|
. . . »
|
1,500
|
|
|
|
. . »
|
2,000
|
28,200
|
|
|
. . . kr.
|
5,670
|
|
|
|
. . . »
|
500
|
|
|
|
. . . »
|
500
|
|
|
|
»
|
500
|
|
|
|
. . . >
|
330
|
_
|
7,500
|
|
elever
. . . kr.
|
2,160
|
|
|
. . . »
|
240
|
—
|
2,400
|
|
|
Summa
|
95,200
|
20,900
|
116.100
|
Transport
|
_ 1 _
|
116,100
|
! För anskaffande af »högplåtar».
119
|
|
|
|
- —
|
|
|
|
|
|
|
Anslag
enligt
senaste
stat.
|
Föreslagen
ökning.
|
Summa.
|
|
|
|
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
1
|
|
|
Transport
|
-
|
—
|
116,100
|
|
För de ekonomiska och stomkartearbetena.
|
|
|
|
a)
|
Arfvoden, nu utgående:
|
|
|
|
|
|
|
till arbetschefen........
|
|
1,000
|
|
|
|
j
|
» 2 förmansarvoden.......
|
|
1,000
|
|
|
|
|
> 16 kartografer..........
|
|
34,500
|
|
|
|
|
* 4 kartografaspiranter........
|
|
4,800
|
|
|
|
|
» 8 kvinnliga ritbiträden.......
|
|
9,200
|
|
|
|
|
» 1 vaktmästare.........
|
|
1,100
|
51,600
|
|
|
|
Föreslagen ökning:
|
|
|
|
|
|
till 2 kartografer 2/is. 34,500, i rundt tal
|
|
|
—
|
4,500'
|
|
|
»18 » ökade arvoden ä 500 kr.
|
|
|
—
|
9,000
|
|
b)
|
Fältarbeten, nu utgående anslag:
|
|
|
|
|
|
|
till inspektion.........
|
|
1,000
|
|
|
|
|
» reseersättning och dagtraktamente m. m.
kartografer och kartografaspiranter .
|
för 20
*
|
37,250
|
38,250
|
|
|
|
Föreslagen ökning:
|
|
|
|
|
|
|
till reseersättning och dagtraktamente m.
2 kartografer ä 6 kr. i 150 dagar .
|
m. för
... kr.
|
1,800
|
|
|
|
|
» dagsverkskostnader ......
|
|
100
|
|
1,900
k
|
|
c) Redaktions- och byråarbeten, nu utgående anslag:
|
|
|
|
|
till tryckning af häradsbeskrifningar ....
|
... kr.
|
3,000
|
|
|
|
|
» ved och ljus........
|
|
900
|
|
|
|
|
> instrument och inventarier......
|
|
1,000
|
|
|
|
|
» rit- och skrifmaterialier ....
|
|
300
|
|
|
|
|
> diverse utgifter.......
Föreslagen ökning......
|
|
950
|
6,150
|
800
|
|
|
|
Summa
|
96,000
|
16,200
|
112,200
|
|
|
Slutsumma
|
—
|
—
|
228,300
|
|
|
Transport
|
— 1
|
—
|
228,300
|
1 Något höj dt för att kunna blifva jämnt delbart med 500.
120
|
Anslag
enligt
|
Före slagen
|
Summa.
|
|
senaste
|
ökning.
|
|
stat.
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Transport
|
—
|
—
|
228,300
|
Förslagsvis beräknade inkomster:
för försålda kartor.................kr. 6,000
|
|
|
|
» utbildning af asniranter. hela kostnaden ..... » 3,000
|
—
|
—
|
9,000
|
Behöflig! anslag.......................
|
—
|
—
|
219,300 I
|
|
—
|
—
|
178,600
|
| Erforderlig anslagshöjning..................
|
—
|
—
|
40,700
|
1 framtiden ytterligare behöflig anslagsökning:
j (förutom till 1 ritare och 1 gravör med aflöning ofvan beräknad
under »elever och ökadt betingsarbete» samt »gravyrarbete»)
|
|
12,000
|
|
till 4 civila ritare i medeltal, jämte betingsarbete . kr. 3,000
|
|
|
» 1 gravör1 i medeltal, jämte betingsarbete........
|
—
|
3,000
|
|
|
—
|
5,000
|
|
Summa
|
—
|
20,000
|
|
Af förut till »elever och ökadt betingsarbete» beräknade 3,000 kr.
|
|
|
|
kan för den ökade kostnadens bestridande disponeras, hvad
som ej anslås till elever, alltså...............
|
—
|
2,600
|
17,400
|
1 Afsedd för kartrevisionen.
121
Bil. 15.
P. M.
angående kostnaden för vissa kartarbeten.
Beträffande kostnaderna för de från »generalstabens topografiska afdelning»
ntgifna kartorna ligger det i sakens natur, att i den män desamma, såsom nu är
fallet, utarbetas med tillhjälp af militär personal, som åtnjuter lön från anslagen
under IY. hufvudtiteln och endast dagaflöning och traktamenten på kartverkets
stat, de ock för kartverket måste ställa sig afsevärdt billigare, än om allt arbete
skolat utföras af personal, som på sagda stat erhållit alla sina aflöningsförmåner.
Detta utesluter emellertid ej, att vid en del arbeten kostnaderna ställa sig högre
än i åtskilliga andra länder, hvartill orsakerna böra framhållas dels i ändamål att
förklara själfva sakförhållandet, dels för att, med kännedom om sagda orsaker,
om möjligt kunna finna billigare arbetsmetoder.
Oafsedt de höga lefnadskostnaderna i vårt land, och särskildt i hufvud-
staden, hvilka nödvändiggöra en ej allt för ringa aflöning åt de arbetande, må
följande orsaker till kartornas relativa dyrhet anföras:
l:o) Svårigheten eller omöjligheten att i vårt land för ifrågavarande arhetens
utförande draga nytta af den allmänna värnplikten. I de flesta främmande länder
är nämligen denna så utsträckt i tiden, att man vid arbetena i respektive kartverk
kan draga mera varaktig nytta af konstförfarna värnpliktiges användande i desamma.
Då de från enskilda litografiska anstalter, tryckerier m. m. kommande litografer,
fotografer, typografer o. s. v. ofta genast kunna finna användning vid den militära
kartreproduktionen, och härför endast åtnjuta sitt underhåll såsom andra värn¬
pliktige, inses lätt, att man, där tjänstetiden är omkring två- eller treårig,
härigenom har tillfälle att utvälja både god och billig arbetskraft. Men dess¬
utom erhåller man på detta sätt för ringa kostnad nästan hela behofvet af
handräckningsmanskap såväl vid hufvudstationerna som under fältarbetenas ut¬
förande.
2:o) Vårt lands terrängförhållanden och den däraf framkallade kartritnings-
metoden är måhända det, som mest bidrager till jämförelsevis höga arbetskost¬
nader. Som bekant utmärker sig i allmänhet vår svenska terräng genom sin
ovanliga småbrutenhet och sönderskurenhet. Knappast något land utom Finland
Utlåtande ang. generalstabens karta öfver Norrland. 16
122
torde erbjuda ett motstycke, i det i de flesta andra länder terrängen utgöres af mera
storvågig mark, stora slätter eller skarpt markerade höjder och bergformationer,
hvilka af denna anledning äro lätta att uppfatta och i följd af de stora proportionerna
möjliga att äfven i en liten skala afbilda uteslutande genom horisontala skär¬
ningslinjer eller genom dessa tillsammans med pålagd crayonton. Härtill kommer
ock att största delen af vår småkuperade terräng är skogbetäckt, hvilket i vä¬
sentlig grad för fältmätaren försvårar såväl uppfattningen af ytformernas beskaf¬
fenhet som afstånds- och höjdmätningen.
En högst väsentlig minskning i arbetstid och kostnad skulle åstadkommas,
om vi kunde inskränka oss till terrängformernas betecknande endast genom nyss¬
nämnda horisontala skärningslinjer eller kurvor, men — såsom ock framhölls
under diskussionen i kartverksfrågan uti riksdagens 2:a kammare 19031 — är
detta på grund af ofvannämnda förhållanden ej möjligt annat än i våra fjäll¬
trakter, där ock höjdkurvmaneret kommit till användning. På de flesta andra
ställen, och i all synnerhet där terrängen är mycket småbruten eller blott svagt
vågformig, skulle användandet af sistnämnda maner icke gifva en tydlig bild af
markens former, så framt ej kurvorna inlades ytterst tätt, hvilket återigen ej
kan ske utan en betydlig ökning både af arbetet på fältet och vid ritbordet samt
kostnadernas motsvarande höjning. Ingen annan metod än’ det hos oss redan
brukliga lutningsstrecks- eller backstrecksmaneret kan anses lämplig vid afbild¬
ning af vårt lands terräng, sådan denna i hufvudsak ter sig, enär endast genom
densamma äfven en mycket småbruten terräng kan för rimlig kostnad exakt och
plastiskt återgifvas. Men krafvel’ å andra sidan denna metod med sina oändligt
många små streck af växlande styrka och former ett omsorgsfullt och tidsödande
arbete icke allenast från fältmätarens sida utan äfven — Qch detta i ännu högre
grad — från heliogravyrritarens. Redan i och för sig är alltså backstrecksmanerets
användning vid vårt kartverk en nödvändighet, men framstår denna i ändå bjär¬
tare ljus, när det, såsom nu är fallet, gäller att afsluta ett arbete, som redan
till största delen är fullbordadt med tillämpning af sagda ritmetod.
3:o) Vår reproduhtionsmetod är ock en bidragande orsak till arbetets relativa
dyrhet, i det att allt tryck utföres med kopparplåt eller medelst öfvertryck,,
till hvars åstadkommande afdrag från kopparplåt är af nöden. Reproduktion
af en kartteckning kan visserligen ske på mycket enklare och mindre dyrbart
sätt, när det gäller ett verk af mera tillfällig natur, men när det såsom
här gäller ett arbete som ständigt bör hållas ä jour med odlingens framsteg-
i de afbildade bygderna, och som alltså tid efter annan tarfvar revision,,
känner man för närvarande ingen tryckplåt som vid ändringars införande bättre
— och hardt när i det oändliga — låter genom hvarjehanda manipulationer be¬
1 Se frili. De Geers yttrande. Riksd. prot. 1903, n:r 27, sid. 19.
123
arbeta sig. Men måste också dessa fördelar köpas genom den första framställ¬
ningens dyrhet och långsamhet.1
Men gäller det nu sagda om dylika tryckplåtar i allmänhet, hafva i vårt
land tvenne säregna omständigheter bidragit till att ytterligare höja kostnaden.
Den ena är det jämförelsevis höga priset för plåtens foto-galvaniska framstäl¬
lande och den andra den allt för omfattande retusch, som hittills nedlagts på
plåtarna.
Såsom af bil. 8 framgår, betalas vid generalstabens litograiiska anstalt
för framställningen af heliogravyrplåten till våra 1:100,000-kartor 500 kronor,
d. v. s. 18 å 19 öre per kvadratcm. samt för 1: 200,000-plåtarna i medeltal 140
kronor d. v. s. 14 öre per kvadratcm., under det motsvarande pris — allt inbe-
räknadt — vid »den geografisk^ Opmaaling» i Norge är 12 öre samt vid den
största enskilda litografiska anstalten i Wien 12 heller, eller föga mera än 9 öre.
Orsaken till den stora prisskillnaden i jämförelse med Wien torde hufvudsakligen
kunna förklaras genom där pågående massproduktion, under det hos oss beställ¬
ningarnas antal äro mycket få, men vid jämförelse med förhållandet i Norge före¬
ligga ej sådana orsaker till prisskillnad. Då man emellertid vid generalstabens
litografiska anstalt enkom för generalstabskartans skull anskaffat de för helio-
gravyrplåtarnas framställning nödiga apparaterna och för ändamålet inöfvat perso¬
nal, samt tillika beställningarna från kartverket lära vara de enda af detta
slag, som förekomma, har uppgifvits, att den höga kostnaden är beräknad såsom
nödvändig, på det härigenom ersättning må erhållas för allt hvad uppsättning
m. in. kostat.
En alldeles särskild orsak till reproduktionens dyrhet är den hittills följda
metoden vid komplettering och retuschering af den från litografiska anstalten läm-
1 I Italien anser man sig emellertid nyligen hafva löst frågan på ett sätt, som uppgifves icke allenast
betryggande för revisionsmöjligheten utan äfven lär kunna förena snabbhet med billighet; men då upp¬
finningen, som är hemlig, äges af italienska staten, är den ej möjlig att förvärfva, och kunde chefen för
rikets allmänna kartverk under sitt besök vid militärgeografiska institutet i Florens ej vinna någon af-
sevärdare kännedom om förfarandet.
Systemet, efter förre artilleriöfversten, nuvarande underdirektören vid institutet, Gliamas, be-
nämndt »system Gliamas», har aflöst eller är åtminstone på väg att aflösa det förr använda s. k. »system
Avet» —• ett slags heliogravyrförfarande — och lär man medelst detsamma, som det föreföll på torr väg,
kunna mycket hastigt framställa en tryckplåt, som blott kostar 173 lire, under det en plåt »Avet» i
medeltal kostar 580 lire. Utom billigheten skall plåten äga den fördelen, att den ständigt »håller måt¬
ten» samt ej behöfver någon eller knappast nämnvärd retusch. Dess prisbillighet möjliggör ock revi¬
sionsarbetenas införande genom ny plåts förfärdigande och den gamlas kasserande. Såväl koppar- som
mässingsplåt kunde sålunda framställas, användbara för både backstrecks-, kurv- och crayonmaner. —
Fullt säkert torde emellertid ej vara, att här ur offlciell källa lämnade upplysningar äro alldeles exakta.
Föreståndaren för institutets fotokemiska afdelning äfvensom en del gravörer förklarade såsom sin åsikt,
att en plåt efter »system Gliamas» tarfvar lika mycken retusch som de äldre plåtarna och att ej heller
jämförelserna .rörande kostnaderna hålla streck, då alla kostnader ej upptagits å ena hållet. I fråga
om retuschens omfattning torde ock sistnämnda åsikt hafva skäl för sig, ty under det att de färdiga
gliamaskartorna äro mycket vackra, är en oretuscherad gliamasplåt, att döma af förevisade »råtryck»
sämre än en plåt efter system Avet.
124
nade plåten. Heliogravyrmetodens hufvudsakliga fördel ligger därnti, att genom
plåtens framställande på galvanisk väg det dyrbara gravyrarbetet för hand skall
kunna åtminstone i hufvudsak inbesparas. Någon handgravyr måste dock äfven här
utföras, ty de mycket tina strecken — såsom de finaste backstrecken, myrmarksbeteck-
ningen och skogstecknen — komma ej tydligt och redigt fram genom heliogravyr.
Dessa streck, som därför ej medtagas på heliogravyrritningen, måste alltså för hand
tillgraveras pa plåten. Men jämte denna komplettering utföres äfven retusch, d. v. s.
upphjälpande med grafstiekeln af sådana heliograverade streck å plåten, hvilka ej vid
den galvanoplastiska framställningen väl lyckats. Det är denna retusch, som hittills
föranledt betydliga kostnader, i det fordringarna på densamma sannolikt ställts
för högt. Nästan allt har nämligen retuscherats, på sådant sätt att heliogravyren
ofta hardt när slipats bort och strecken nästan ånyo graverats för hand. Men
om så sker, och heliogravyren alltså blott kommer att spela rollen af en teckning,
som af gravören följes, inses lätt, att hela metoden ur prisbillighetens synpunkt
kan anses så godt som förfelad. Skall kostnaden vid reproduktionen nedbringas,
gifves därföre knappast annat medel än att tillse, det retuschen blir, hvad den
skall vara: ett upphjälpande af det felaktiga, men intet annat.
I ändamål att åvägabringa en utredning af kostnaderna för kartornas
framställning vid generalstabens topografiska afdelning utarbetades inom den¬
samma på därom af de tillkallade personerna under hand framställd begäran de
tabeller, som, i vissa delar fullständigade, återfinnas å bil. 8. För att erhålla
materialier till jämförelse gjordes af sagda personer tillika en framställning till
chefen för >;den geografiske Opmaaling» i Kristiania att från sagda kartverk er¬
hålla motsvarande uppgifter angående de norska kartorna; och, enligt hvad sagda
chef meddelat, innehöll svaret på denna framställning följande:
a) att mäta en rektangel (12 norska = 13,4 svenska kvadratmil) i skalan
1: 50,000 kostar —- resorna till och från arbetsorterna ej medräknade — i genom¬
snitt omkring 8,700 kronor;
b) att mäta (krokera) samma område i skalan 1:100,000 kostar — resorna
till och från arbetsorterna ej medräknade — i genomsnitt omkring 4,000 kronor;
c) att rita (i skalan 1: 75,000) en rektangel till heliogravyr kräfver i ge¬
nomsnitt omkring 1,200 timmar eller 10 månader med vanlig arbetstid (5 timmar
dagligen under vinter- och 51/* timmar under sommar halfåret); därvid dock är
att märka, det tiden och därmed äfven kostnaden »mycket starkt» stiger, när det
gäller terräng, som är mycket bebyggd och alltså har många namn;
d) att frambringandet af heliogravyrplåten (1 :100,000) till en rektangel-
karta kräfver, alla dithörande arbeten inberäknade, tillsammans omkring 1 månad.
Detta arbete kostar i sin helhet (arbetslön samt kemikalier och elektricitet till
fotografering, öfverförning och fällning) omkring 185 kronor.
125
e) att framställa aluminiumfjälltonplåten (kritmaner) kräfver
omkring.............................3 månader
Alnminiumvattentonplåten omkring ................1 »
tillsammans 4 månader
För tryckplåtens utarbetande kräfves alltså:
|
T i d.
|
P r
|
i s.
|
|
Minimum
|
Maximum.
|
|
|
Kronor.
|
Kronor.
|
För heliograyyrritningen ....
|
10 månader
|
1,000
|
2,250
|
» heliogravyren.......
|
1
|
185
|
185
|
» fjälltonplåtens framställning.
|
3 »
|
250
|
625
|
» vattentonplåtens >
|
1
|
85
|
85
|
Samma
|
15 månader
|
1,520
|
3,145
|
Resultat:
»Utarbetandet af ett rektangelblads tryckplåtar kräfver alltså i genomsnitt
tillsammans 15 månader ock kostar från omkring kronor 1,530 till omkring kronor
3,150, alltså i genomsnitt omkring kronor 2,350.»
Om en upplysande jämförelse med de norska förhållandena skall kunna
äga rnm — så långt detta i betraktande af vidt skilda arbetsmetoder är möjligt
— äro emellertid följande omständigheter att beakta.
Hvad först uppmätningskostnaderna beträffar, blifva dessa, jämlikt Op-
maalingens uppgifter, i Norge, per svensk kvadratmil räknadt, vid mätning i
skalan 1:50,000 i genomsnitt = 650 kronor samt vid mätning i skalan
lo,4
1 :100,000 i genomsnitt “jg-y = 300 kronor, under det att motsvarande kostnader
i Sverige, jämlikt chefens för rikets allmänna kartverk underdåniga skrifvelse
den 14 november 1896 uppgått till respektive 600 och 200 kronor. Att denna
kostnad ställt sig afsevärdt mindre i Sverige, oaktadt den betydligt redigare och
mera storslagna norska terrängen samt det i Norge använda kartritningsmaneret
med höjdkurvor och blott obetydligt backstreck, beror dels på aflöningssättet och
dels därpå, att den norska mätningen ej såsom vår kan utföras med ledning af
stomkartor, hvadan allt är nymätning. Kostnaden för våra stomkartor hade
alltså bort å vår sida medräknas, så Anda de för deras framställande erforderliga
arbetena ej kommit äfven det ekonomiska kartverket till godo.
Om alltså själfva uppmätningskostnaden bär anses hos oss ställa sig lägre
än i Norge, synes förhållandet vara motsatt, när det gäller reproduktionen. Re¬
dan har påpekats den ganska betydliga prisskillnaden — 6 öre per kvadratcm. —
vid heliogravyrplåtens fällning, men äfven vår heliogravyrritning ställer sig af-
sevärdt dyrare än den norska. Enligt förutnämnda från Opmaalingen erhållna
meddelande betingar en norsk heliogravyrritning en kostnad af i medeltal1
Va (1,000 + 2,250)
121 och i alla händelser
1-3,4 - ^ x ej — 13,4
svensk kvadratmil fältmätt terräng, under det att, jämlikt bil. 8, heliogravyrrit-
ningen per kvadratmil för ett svenskt kartblad i samma skala som det norska
41,237
~2QÖ~ — 200 kronor. Orsaken härtill är emellertid ganska
öfver
2,250
= 168 kronor
per
medför en kostnad af
påtaglig, då den i det väsentligaste betingas af de vidt skilda kartritningsme-
toderna. Själffatlet bör det erfordras betydligt mera arbete, när, såsom hos oss,
största delen af terrängen måste å. heliogravyrpapperet betecknas genom en oänd¬
lighet af med yttersta omsorg ritade backstreck, i stället för att i Norge endast
odlad mark, där den återfinnes å sluttningar, täckes med backstreck, under det att
alla höjdformer för öfrigt betecknas genom de betydligt mera lättritade höjd-
kurvorna. Skall därför jämförelsen kunna blifva i någon mån lärorik, måste å
norska kartorna tilläggas kostnaderna äfven för»fjälltonplåtarnas» eller crayontonens
utarbetande, genom hvilken ton kurvkartan först får sin rätta relief, och alltså
den nyssnämnda »genomsnittskostnaden»
121, höjas till V^50±jg?5) = m
J 13,4
kronor per kvadratmil för att kunna jämföras med de 200 kronorna för samma
område å en svensk karta i skalan 1:100,000.
Till denna likväl alltjämt ganska stora skillnad bidrager emellertid fortfarande
det betydligt mycket större arbete, som måste nedläggas på eu heliogravyrritning,
som utföres enligt backstrecksmetoden, hvartill därjämte kommer det större an¬
talet habitationer och namn, hvilka måste inritas på den svenska kartan. »Tiden
och därmed kostnaden stiger mycket starkt, när det gäller terräng som är mycket
bebyggd och alltså har många namn», säger chefen för det norska kartverket, och
med kännedom därom att Sverige har 12 invånare på kvadratkm. emot Norges 7,
förstår man lätt, att äfven detta bör inverka på kostnaden för heliogravyrritning
till kartor öfver svensk terräng.
Hvilket inflytande nu påpekade förhållanden har på den arbetskvantitet,
som fordras af heliogravyrritarna i ena eller andra landet framgår bäst af arbets¬
tiderna. Af bil. 8 finner man, att i medeltal tidsåtgången för heliogravyrrit-
1 Om nämligen, såsom i den norska nppgiften räknas, det får anses att en verklig medeltals-
siffra erhålles genom att dela samman af minimi- och maximikostnad med 2. Härom mera längre fram.
127
ningen af karta motsvarande 1 svensk kvadratmil i skalan 1 :100,000 utgör 45
dagar, och af de norska uppgifterna här ofvan framgår, att i Norge motsvarande
tid allenast är 30 dagar. Då alltså tidsåtgången vid utförandet af de svenska
och norska heliogravyrritningarna ställer sig som 15:10, kan det ingalunda anses
vittna om en oskälig kostnad för det svenska arbetet, när denna förhåller sig till
den norska som 200:154 eller ungefär som 13: 10 . Snarare skulle af denna analogi
framgå, att i betraktande af arbetets natur, kostnaderna i här berörda afseende
ställa sig relativt billigare i Sverige än i Norge, synnerligen om i betraktande
äfven tages, att arbetsdagen — i följd af betingsarbete på öfvertid — hos oss är
längre än vid norska kartverket och att hos oss endast de allra skickligaste ri¬
tarna användas, under det att i Norge en del af här omförmälda arbeten utföras
af »yngre funktioneerer».
Innan detta ämne lämnas, måste emellertid äfven en annan omständighet
framhållas, som gör det mycket vanskligt att af de från Norge lämnade upp¬
lysningarna draga några slutsatser angående det höga priset å våra arbeten för
heliogravyrritningens framställande. I här ofvan gjorda beräkningar är kostna¬
den för de svenska kartbladen beräknad efter kvadratmil på grund af den i 2:a
kolumnen (se bil. 8) upptagna terrängarealen, hvilken — ehuru bladen alla hafva
samma storlek — växlar allt efter som hafvet ingår å desamma eller de till nå¬
gon del falla utom riket. I de norska uppgifterna upptages blott medelkostnaden
per »rektangel» om 12 norska kvadratmil, oafsedt huru mycket terräng som finnes
å bladet — hvilket förhållande tydligen medför, att den norska kostnaden i
jämförelse med den svenska till en del endast är skenbart mindre. Men härtill
kommer äfven, att den norska medeltals- eller »genomsnitts»beräkningen utförts
enligt andra grunder än den svenska å bil. 8. Sålunda är, i fråga om »resul¬
tatet» af medeltalsberäkningarna rörande de norska plåtarnas kostnad, genom¬
snittskostnaden, 2,350 kronor, tillkommen på så sätt, att summan af den billigaste
rektangelns och den dyraste rektangelns kostnad: respektive 1,520 och 3,145
kronor, delas med 2, hvilket är detsamma som att blott tvenne plåtars kostnad
lagts till grund för hela medeltalsberäkningen. Å bil. 8, där beräkningen om¬
fattar 10 blad, är däremot medeltalet åstadkommet genom att dela summa kost¬
nad med summan af samtliga blad. Då af denna anledning en fullt exakt jäm¬
förelse ej är möjlig, kan den ofvan gjorda endast tjäna till att gifva ett unge¬
färligt begrepp om arbetenas relativa dyrhet i de afseenden, hvarom nu talats.
Om sålunda i ofvan berörda afseenden ingen högre kostnad kan påvisas vid
förarbetena till den svenska tryckplåtens framställande än den, som ovillkorligen
måste betingas af vårt kartritningsmaner, blir förhållandet ett helt annat, när
det gäller kopparplåtens komplettering och retusch. Redan i det föregående har
framhållits, hvilken tidsödande och dyr operation detta hos oss på senare tid
varit. I Norge bortfaller nästan all kostnad för detta ändamål. Först och
128
främst upptages allt utom gradnätet å heliogravyrritningen, hvadan ingen nämn¬
värd komplettering å plåten behöfves, och för det andra utföres ej heller någon
retusch af betydenhet. Med andra ord: man har i Norge dragit ut de fulla kon¬
sekvenserna af heliogravyrsystemet. Hos oss däremot graveras efter plåtens
framställning allt det finaste för hand och har hittills, såsom förut nämnts
äfvenledes ett betydligt arbete nedlagts på retuschen — ja så stort att fråga
varit, om det ej skulle medfört mindre kostnader att handgravera hela plåten.
Af bil. 8 framgår nämligen, att för där omnämnda plåtar medelkostnaden för
sist berörda arbeten uppgått till icke mindre än 3,700 kronor, hvilket, om kost¬
naden för plåtens fällning tillägges, blir 4,200 kronor.
Det är här, som man har att söka orsaken till våra plåtars dyrhet i jämförelse
med de norska. — Skall någon afsevärd minskning i reproduktionskostnaden kunna
åstadkommas och i samma mån utgifningen blifva påskyndad, är det också här,
som en reform om möjligt bör företagas. Sannolikt kan dock denna ej innefatta
ett upphörande af eller betydlig inskränkning i tillgravyren å plåten — hvilket
förutsätter, att allt som skall finnas å kartbladet, likasom i Norge, ritas — ty
åtminstone det kufvudsakliga af hvad som å våra plåtar tillgraveras för hand,
nämligen skogsbeteckningen, lämpar sig med tämligen stor säkerhet ej för helio-
gravyr samt graveras för öfrigt nästan lika fort som det ritas, synnerligen om
»punsar» — såsom ofta sker — användas.1
Däremot torde, utan väsentlig fara för kartornas finess, ganska betydligt
kunna inskränkas på retuschen i egentlig mening, under förutsättning att kart¬
verket kan till sitt förfogande hafva tillräckligt många framstående heliogravyr-
ritare.
Under sitt besök vid militärgeografiska institutet i Wien innevarande år
medförde chefen för rikets allmänna kartverk heliogravyrritningarna till tvenne
af våra kartblad (Åre och Risbäck), äfvensom en oretusclierad plåt för att höra
härvarande fackmäns omdöme i denna fråga. Enhälliga meningen var, att
sagda ritningar visserligen hade ett något stelt utseende, men att de i rent
tekniskt afseende voro »mycket skarpa och tillräckligt svarta samt fullkomligt
tillfredsställande för den heliografiska reproduktionsmetoden», t. o. m. i sagda af¬
seende så väl utförda, att de ansågos bättre än de vid institutet ritade. Detta
ansågs äfven medföra, att retuschen af därefter gjorda plåtar kunde blifva mycket
obetydlig. Den medförda oretoucherade plåten, som också granskades, och med
1 Vid de kartverk i främmande land, där heliogravyr användes, äro meningarna mycket delade
om fördelaktigaste förfarandet i ifrågavarande afseende. Under det sålunda i Wien ledaren för retusch¬
eringen ansåg bäst, att allt ritades, förfäktade ledaren för gravyren fördelarna med den tillgravyr, som
hos oss användes. I Italien ritas allt och i Österrike nästan allt. Endast skog, siffror och en del kon¬
ventionella tecken införas på plåten genom punsar. Möjligheten att i nu nämnda länder — där man
så önskar — äfven rita skogen beror därpå, att denna på sagda länders kartor är inlagd med mycket
gröfre och glesare placerade tecken än å våra.
129
hvilken tryck utfördes, förklarades också så tillfredsställande, att å densamma
högst obetydlig om ens någon retusch behof des. 12 ä 14 dagars retusch å en
plåt efter någon af de medförda heliogravyrritningarna ansågs fullt tillräcklig.
— Att döma häraf synes alltså möjlighet förefinn as att inskränka kostnaden för
ifrågavarande procedur och att på detta sätt kunna draga mera fördel af helio-
gr avyr metoden, som just införts för att kunna nedbringa kostnaderna för tryck¬
plåtens framställande.
Af det ofvan sagda torde alltså framgå, att då kostnaden för framställ¬
ningen af våra kartor vid jämförelse med andra länder befinnes hög, detta huf¬
vudsakligen beror dels på svårigheten att hos oss erhålla billig arbetskraft genom
allmänna värnpliktens användande, dels på vårt lands terrängbeskaffenhet och det
däraf betingade användandet af backstrecksmaneret vid kartornas utförande; men
att en del minskningar i kostnaderna, äfven under nu varande förhållanden, torde
kunna äga rum genom inskränkningar i fråga om tryckplåtarnas retusch, hvar-
jämte dessas galvanoplastiska framställande möjligen torde komma att draga
relativt mindre kostnad, så snart behofvet af plåtar växer.
Utlåtanden ang. generalstabens karta öfver Norrland.
17
130
Bil. 16.
Beräkning
af ökad kostnad för statsverket vid genomförandet af nedan nämnda olika
organisationsformer vid rikets allmänna kartverk.
|
De geodetiska
och topografiska
afdelningarna.
|
Ekonomiska
kartverket.
|
Summa.
|
För en helt och hållet civil organisation:
|
|
|
|
Aflöning, se bil. 11 och 14..............
|
92,189
|
4,500
|
|
Arfvodeshöjning för 32 topografer, 3 geodeter och 18 karto¬
grafer ......................
|
17,500
|
9,000
|
|
Diverse utgifter, se bil. 14..............
|
7,730 117,419
|
3400 10,900
|
134,319
|
För en hufvudsakligen militär organisation med all
militär personal fast a fänad på kartverkets stat:
|
|
|
|
Aflöning, se bil. 9 och 14...............
|
92,708
|
4,500
|
|
Arfvodeshöjning för 3 geodeter och 18 kartografer . . .
|
1.500
|
9,000
|
|
Diverse utgifter, se bil. 14..............
|
7-730 101,938
|
3400 i0,9oo
|
118,838
|
För en hufvudsakligen militär organisation med blott en
del militär personal fast aflönad på kartverkets stat:
|
|
|
|
Aflöning, se bil. 10 och 14..............
|
56,242
|
4,500
|
|
Arfvodeshöjning för 3 geodeter och 18 kartografer . . .
|
1,500
|
9,000
|
|
Diverse utgifter, se bil. 14..............
|
7,730 64_472
|
3400 10,900
|
82,372
|
Vid en utveckling af nuvarande organisation:
|
|
|
Aflöning, se bil. 12 och 14..............
|
16,027
|
4,500
|
|
Arfvodeshöjning för 3 geodeter och 18 kartografer . . .*
|
1,500
|
9,000
|
|
Diverse utgifter, se bil. 14..............
|
7,730 25,257
|
3,400 10,900
|
42,157
|
Anm. Under rubriken »diverse utgifter» (ökade) har i hvarje fall upptagits följande ntgifsposter, som
återfinnes å bil. 14:
Till elever och ökadt betingsarbete...............kr. 3,000
» inspektion........................ » 500
> galvanoplastik...................... > 500
» rit- och skrifmaterialier.................. » 500
» instrument och inventarier................. » 500
» diverse utgifter...................... » 330
» öfningsafdelningens ritkurs................ » 2,400
Summa kr. 7,730.
131
Bil. 17.
Förslag till utgiftsstat
för rikets allmänna kartverk efter den af kartverkskommissioneu föreslagna
organisationens genomförande.
Förslagsvis.
|
j Kronor.
|
| Kronor.
I
|
Summa.
Kronor.
|
Till geodetiska och topografiska arbeten.
|
|
|
|
A. För de geodetiska arbetena:
|
|
|
|
a) Årfvoden:
|
|
|
|
till 3 geo deter ä 2,000 kr. . .
|
6,000
|
|
|
» extra arbetskrafter......
♦ ...........
|
1,000
|
7,000
|
|
b) Ålder stillägg:
|
|
|
|
till 3 geodeter, förslagsvis .....
|
—
|
4,000
|
|
c) Förmansarfvode:
|
|
|
|
till 1 geodet . . .
|
—
|
500
|
|
b) Fältarbeten:
|
|
|
|
rese- och traktamentsersättning, kvadratmilspenningar, dags-
verkskostnad m. m. till ofvanstående 3 geodeter och extra
arbetskrafter ....
|
12,000
|
|
|
till inspektion......
|
500
|
12,500
|
|
B. För arbetena vid generalstabens topografiska afdelning:
|
|
|
|
a) Årf'voden:
|
|
|
|
till 8 civila ritare.....
|
16,000
|
|
|
» 4 gravörer ........
|
8,000
|
|
|
1 civilt biträde (chefens adjutant).....
|
1,000
|
|
|
» 3 gravörelever ....
|
600
|
25,600
|
|
b) Fältarbeten:
|
|
|
till inspektion......
|
1,000
|
|
|
* fältmätnings- och öfningsafdelningärna ....
|
25,000
|
|
|
» höjdmätning.......
|
5,000
|
|
|
> revidering och ommätning.........
|
7,500
|
38.500
|
|
Transport
|
- |
|
88,100
|
—
|
132
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Summa.
|
|
|
|
Kronor.
|
Transport
|
—
|
88,100
|
—
|
c) Utgifnings- och byråarbeten:
|
|
|
|
till dagaflöning......................
|
11,670
|
|
|
» gravyrarbete.....................
|
4,500
|
|
|
* färgläggning.....................
|
2,000
|
|
|
> fotografi, galvanoplastik ock karttryck.........
|
10,500
|
|
|
» heliogravyrritning..................
|
8,800
|
|
|
> rit- och skrifmaterialier................
|
1,200
|
|
|
> instrument och inventarier..............
|
2,000
|
|
|
» diverse utgifter ....................
|
2,330
|
43,000
|
|
d) Öfningsafdelningens ritkurs:
|
|
|
|
till dagaflöning......................
|
2,160
|
|
|
» föreläsningar i geologi ................
|
240
|
2,400
|
133 500
|
För de ekonomiska och stomkartearbetena.
|
|
|
•
|
a) Årfvoden:
|
|
|
|
till arbetschefen........................
|
1,000
|
|
|
> 2 förmansarfvoden....................
|
1,000
|
|
|
» 18 kartografer ä 2,000 kr..................
|
36,000
|
|
|
» 4 kartografaspirantcr ä 1,200 kr..............
|
4,800
|
|
|
» kvinnliga biträden....................
|
9,200
|
|
|
> 1 vaktmästare......................
|
1,100
|
53,100
|
|
b) Ålderstillägg:
|
|
|
|
till 18 kartografer, förslagsvis.................
|
—
|
12,000
|
|
c) Fältarbeten:
|
|
|
|
till inspektion........................
|
1,000
|
|
|
» reseersättning och dagtraktamente m. m. för 18 kartografer och
|
|
|
|
4 kartografaspiranter ..................
|
39,150
|
40,150
|
|
d) Redaktions- och byråarbeten:
|
|
|
|
till tryckning af häradsbeskrifningar..............
|
3,000
|
|
|
» ved och ljus.......................
|
1,000
|
|
|
> instrument och inventarier................
|
1,200
|
|
|
j rit- och skrifmaterialier..................
|
800
|
|
|
> diverse utgifter .....................
|
950
|
6,950
|
112,200
|
Summa
|
—
|
—
|
245,700
|
133
Anm- 1. Då från nyssnämnda summa 245,700 kronor, som betecknar hela flen framtida utgiftsstaten,
dragés den å bil. 14 förslagsvis beräknade inkomsten, 9,000 kronor, återstår 236,700 kronor såsom
det anslag, hvilket skulle erfordras för organisationens fullständiga genomförande.
Denna anslagssumma är såsom synes lika med summan af de å bil. 14 under rubrikerna
»behöfligt anslag» (för 1906) och »i framtiden ytterligare behöflig anslagsökning» uppförda be¬
loppen: 219,300 och 17,400 kronor.
Anm. 2. Någon detaljerad jämförelse emellan de å denna bilaga och å bil. 14 uppförda anslagen till
ritare, gravörer, elever samt de under rubriken »utgifnings- och byråarbeten» upptagna posterna
»gravyrarbete» och »heliogravyrritning» kan ej ske, af den anledning att en del af de under
sistnämnda två rubriker å bil. 14 upptagna utgifterna, 6,000 och 5,000 kronor, å här ifråga¬
varande bilaga 17 i och för förenkling af slutstatens uppställning ingått i de föreslagna arf-
vodena för ritare och gravörer och tvärt om. Slutsummorna af dessa poster å båda bilagorna
äro emellertid lika, som synes af nedanstående beräkning:
Anslag enligt bil. 14 Anslag enligt bil. 17
till 3 civila ritare........kr. 6,900 till 8 civila ritare........kr. 16,000
»’ 2 gravörer..........»
|
4,400
|
» 4 gravörer .....
|
.....» 8,000
|
» gravörelev..........»
|
200
|
;> 3 gravörelever . . .
|
.....» 600
|
> elever och ökadt betingsarbete . »
|
3,000
|
» gravyrarbete . . . .
|
..... 4,500
|
» gravyrarbete.........»
|
6,000
|
» heliogravyrritning
|
.....» 8,800
|
» heliogravyrritning......»
|
5,000
|
|
|
» 4 civila ritare (nya).....>
|
12,000
|
|
|
» 1 gravör (ny)........»
|
3,000
|
|
|
Summa kr.
|
40,500,
|
|
|
hvarifrån afgår den å bil. 14 i ko-
|
|
|
|
lumnen »föreslagen ökning» sist
|
|
|
|
upptagna summan.......»
|
2,600
|
|
|
Återstod kr.
|
37,900
|
|
Summa kr. 37,900
|
Rättelse:
o
A sid. 50, 11 :e raden nedifrån står (möjligen 2A)
läs (möjligen ‘2U)
$