Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
1
]ST:o 3.
.A rik. till Riksd. kansli den 10 febr. 1905, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring i
gällande bestämmelser angående viktsatsen för in¬
rikes bref. (l:a A.)
Enligt gällande allmänna poststadga af den 9 september 1899, § 18,
utgör postbefordringsafgiften
a) för lokalbref,
om brefvets vikt icke öfverstiger 15 gram................................. 5 öre
om vikten öfverstiger 15 men icke 125 gram........................... 10 »
om vikten uppgår till mer än 125 men icke öfver 250 gram 15 »
b) för annat inrikes bref,
om brefvets vikt icke öfverstiger 15 gram................................ 10 öre
om vikten öfverstiger 15 men icke 125 gram........................... 20 »
om vikten uppgår till mer än 125 men icke öfver 250 gram 30 »
Vid 1898 års riksdag väcktes motion med förslag, att för vanligt
(d. v. s. ej för allenast lokalbefordran afsedt) inrikes portopliktigt bref
lägsta viktsatsen måtte böjas från 15 till 25 gram, så att jämväl för
dylikt bref vägande öfver 15 men ej öfver 25 gram befordringsafgiften
skulle utgöra allenast 10 i stället för såsom nu 20 öre.
Bih. till Riksd. Prot 1905. 5 Sami. 1 Afd. 3 Raft. (Ro 3). 1
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
1898 års bevillningsutskott utverkade Kungl. Maj:ts befallning till
generalpoststyrelsen att till utskottet inkomma med utredning i berörda
hänseende.
Enligt denna utredning beräknades den minskning i postbefordrings-
afgifterna, som blefve en följd af ett bifall till förslaget, komma att med¬
föra en minskning i portoinkomsterna med, i rundt tal, 215,000 kronor.
Bevillningsutskottet yttrade i sitt öfver ofvanberörda motion afgifna
betänkande, att afgifterna för postbefordring af bref enligt utskottets åsikt
icke kunde anses höga, och att, såvidt utskottet hade sig bekant, klago¬
mål öfver storleken af dessa afgifter från allmänhetens sida icke heller i
nämnvärd mån förekommit. Viktsatsen för bref, som befordrades för
enkelt porto, vore här i landet bestämd till samma storlek, som enligt
gällande, den 4 juli 1891 afslutade världspostkonvention funnes stadgad
vid postbefordring af bref mellan olika länder. Att för Sverige särskilt
stadga någon annan viktsats för postbefordringen än den, som sålunda i
allmänhet vore gällande, vore ej lämpligt och skulle vid brefväxiing med
andra länder medföra olägenheter. På dessa skäl och i anledning af den
minskning i postverkets inkomster, som genom bifall till motionen skulle
förorsakas, hemställde utskottet, att den enligt poststadgan bestämda vikt¬
satsen, högst 15 gram, för bref, som befordrades för enkelt porto, måtte
bibehållas oförändrad. Denna hemställan bifölls af bägge kamrarna.
Vid 1900 års riksdag väcktes ånyo motion, i hvilken hemställdes,
att Riksdagen måtte besluta att genom skrifvelse till Kungl. Maj:t an¬
hålla, det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana ändringar i gällande post¬
stadga, att vikten å vanliga inrikes bref, som skulle befordras för enkelt
porto, måtte höjas till 20 gram. Motionären ansåg väl, i likhet med
omförmälde motionär vid 1898 års riksdag, att en höjning af nämnda
viktsats borde ske till 25 gram, men då detta förslag icke på något håll
tillvunnit sig sympati, ville motionären nöja sig med att föreslå, det vik¬
ten å vanligt bref, som befordrades för ett porto af 10 öre, måtte be¬
stämmas till 20 gram, hvilket ock föreslagits i en reservation af fyra
ledamöter inom 1898 års bevillningsutskott. Mot detta förslag kornme
väl den invändningen att göras, att postverket därigenom skulle gå miste
om en inkomst. För sin del ansåge motionären det icke troligt, att, om
förändringen komme till stånd, den skulle få så stor inverkan på post¬
verkets inkomster, men om postverket därigenom skulle gå miste om ett
eller annat tusen kronors inkomst, så vore detta af ganska ringa betydelse
mot den stora fördel, som genom förändringen bereddes den stora all¬
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
3
mänheten. Motionären ansåge, att postverket, såsom ett statens monopol,
väl icke kommit till stånd för att hufvudsakligast vara en inkomstkälla
för statsverket, utan dess förnämsta syftemål vore att gagna rikets invå¬
nare, d. v. s. den stora allmänheten. Äfven om den nu gällande vikt-
satsen vid tiden för dess stadgande varit den mest lämpliga, så följde ej
däraf, att den under alla kommande tider vore den lämpligaste, ty säga
hvad man ville, så vore en så ringa vikt som 15 gram för ett bref, som
åsattes 10 öres porto, för närvarande alldeles för låg i förhållande till de
anspråk, som numera gjort sig gällande i fråga om postpapperets tjock¬
lek; och tecken tydde på att man i andra länder börjat känna behof af
förändringar i här angifvet syfte. Så hade, enligt hvad som synts i tid¬
ningspressen, i det tyska riket nyligen vidtagits åtgärder till förändring i
härmed föreslaget syfte.
I 1900 års bevillningsutskotts med anledning af denna motion afgifna
betänkande åberopades den af generalpoststyrelsen gjorda, här ofvan om-
förmälda utredning, och ansåg utskottet på grund af denna utredning
kunna med sannolikhet antagas, att ett bifall till det då framställda för¬
slaget skulle medföra en minskning i postverkets inkomster af omkring
100,000 kronor om året. Den nu stadgade lägsta viktsatsen af 15 gram
vore, yttrade utskottet, i allmänhet fullt tillräcklig för kortare skriftliga
meddelanden, och något behof af ändrade bestämmelser i detta hänseende
hade, såvidt utskottet hade sig bekant, icke från allmänheten försports.
Sverige hade, jämfördt med många andra europeiska stater, en synnerligen
stor utsträckning i förhållande till den glesa befolkningen, hvilket hade
till följd, att svenska postverket måste vidkännas jämförelsevis stora kost¬
nader och svårigheter för att på ett tillfredsställande sätt ordna post-
föringen inom landet. På sålunda anförda skäl och då postverket icke
kunde utan afsaknad vidkännas någon minskning i sina inkomster, hem¬
ställde utskottet, att den vid 1900 års riksdag väckta motionen icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Denna hemställan bifölls af Första Kammaren, hvaremot Andra Kam¬
maren beslöt att i skrifvelse till Kungl. Maj:t, anhålla, att Kungl. Maj:t
täcktes låta utreda, huruvida en höjning af maximivikten för vanliga in¬
rikes bref, som befordrades för enkelt porto, kunde ske, samt till Riks¬
dagen inkomma med det förslag, hvartill denna utredning kunde gifva
anledning. I följd af dessa kamrarnas olika beslut hade frågan för den
riksdagen förfallit.
Vid 1901 års riksdag framställdes i motion inom Andra Kammaren
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
åter förslag i samma riktning: och hemställde motionären, i enlighet med
Andra Kammarens nyss omförmälda beslut, att Riksdagen måtte i skrif¬
velse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huru¬
vida en höjning i maximivikten för vanliga inrikes bref, som befordrades
för enkelt porto, kunde ske, samt till Riksdagen inkomma med det för¬
slag, hvartill denna utredning kunde gifva anledning.
Motionären anförde i sin motivering, bland annat:!
Det enkla postportot för vanliga bref vore hos oss ganska högt eller
som bekant 10 öre. I Schweiz utginge enkelt porto för ett vanligt bref
med ett belopp, som motsvarade 7,2 öre, i Förenta staterna med likaledes
7,2 öre, i England 7,5 öre, i vårt grannland Danmark 8 öre, i Tyskland
8,9 öre och i Österrike-Ungern 8,9 öre. Sålunda utginge i alla dessa
länder det enkla portot för ett vanligt bref med lägre belopp än i Sverige.
Men trots detta vore i alla nu nämnda länder vikten å ett bref, som be¬
fordras för enkelt porto, högre än i vårt land. I Schweiz finge man för
dessa 7,2 öre skicka bref af ända till 250 grams vikt, i Danmark för 8
öre likaledes skicka 250 gram, i Förenta staterna för 7,2 öre 28,3 gram,
i England för 7,5 öre 28,3 gram, i Österrike-Ungern för 8,9 öre 20 gram;
detsamma vore äfven förhållandet i Tyskland.
1901 års bevillningsutskott, som ansåg nödigt att för denna frågas
bedömande erhålla utredning om den verkan såväl i ekonomiskt afseende
som ock med hänsyn till postbefordringen, hvilken, i händelse den
ifrågasatta nedsättningen i postbefordringsafgiften komme till stånd, skulle
för postverket inträda, utverkade i vederbörlig ordning Kungl. Maj:ts be¬
fallning till generalpoststyrelsen att till utskottet inkomma med utredning
i angifna hänseenden. För erhållande af material till denna utredning
lät generalpoststyrelsen vid vederbörande postanstalter i Stockholm, Göte¬
borg och Malmö under sju på hvarandra följande dagar företaga räkning
af därstädes i första hand postbehandlade inrikes bref af de slag, hvilka
skulle komma att beröras af den ifrågaställda ändringen; och befanns
antalet af sådana för annan än lokal befordran afsedda portopliktiga in¬
rikes bref inom angifna viktgränser, öfver 15 till och med 20 gram, utgöra
6,295, hvilket ansågs motsvara för helt år 827,340. Och då de post¬
statistiska beräkningarna för år 1899 — det senaste år, för hvilket en
afslutad svensk poststatistik då förelåg — utvisade, att under sagda år
från postanstalterna i Stockholm, Göteborg och Malmö, tagna tillsammans,
expedierats tillhopa 23,8 procent af samtliga portopliktiga inrikes bref,
skulle med tillämpning af detta procenttal på de siffror, som förelåge, år¬
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
5
ligen i riket till postbetjening förekomma 1,375,378 för annan än lokal
befordran afsedda, portopliktiga inrikes bref, vägande öfver 15 men ej
öfver 20 gram. En minskning i postportot för sistnämnda antal bref från
20 till 10 öre för försändelse beräknades därför af generalpoststyrelsen
medföra en årlig minskning i portoinkomsterna af i rundt tal 137,500
kronor. Med afseende emellertid därå, att för loJcalbvei själfva viktsatserna
vore desamma som för andra inrikes bref och likheten därutinnan icke
borde rubbas, hade — på ofvan angifna sätt — särskilt beräknats jäm¬
väl antalet till postanstalterna inkommande lokalbref vägande öfver 15
men ej öfver 20 gram, hvarvid visat sig, att dylika kunde antagas före¬
komma till ett antal af 258,252 för år inom hela riket.
En eventuell minskning i befordringsafgiften från 10 till 5 öre för
lokalbref, i vikt öfverstigande 15 men ej 20 gram, skulle följaktligen
enligt generalpoststyrelsens beräkning medföra ytterligare minskning i
portoinkomsterna för år med i rundt tal 12,900 kronor.
Den sålunda beräknade minskningen i portoinkomster af tillhopa
150,400 kronor ansåge generalpoststyrelsen emellertid något för låg, hvad
beträffade andra inrikes bref än lokalbref, men däremot, hvad vidkomme
sistnämnda slag af bref, i någon mån för hög.
För den händelse i Sverige viktsatserna för bref skulle höjas, kunde,
enligt gällande bestämmelser, motsvarande ändringar vidtagas i de för
befordran af bref mellan Sverige och Norge, å ena, samt mellan Sverige
och Danmark, å andra sidan, fastställda viktsatser. Generalpoststyrelsen
vore dock icke i tillfälle att ens närmelsevis angifva det belopp, hvarmed
portoinkomsterna för år skulle än mera minskas, därest postbefordrings-
afgiften i Sverige utginge efter 10 i stället för, såsom nu, 20 öre jämväl
för alla från Sverige till Norge och Danmark expedierade portopliktiga
bref vägande öfver 15 men ej öfver 20 gram.
Höjning af viktsatserna för bref skulle, enligt generalpoststyrelsens
åsikt, icke komma att, i likhet med sänkning af portot, medföra någon
ökning af antalet till postbefordran aflämnade bref. Den i följd af lägsta
viktsatsens höjning uppkommande portominskning för bref öfver 15 till
och med 20 gram skulle således icke inotvägas af höjda inkomster i följd
af en ökad frekvens.
I fråga om behofvet af en dylik höjning af viktsats ansåge sig ge¬
neralpoststyrelsen böra omnämna, dels att, såvidt till generalpoststyrelsens
kännedom kommit, någon allmännare önskan i sådant hänseende icke för¬
sports, dels ock att i Frankrike, där statistiska beräkningar öfver post-
6 Bevillningsutskottets Betänkande Nio 3.
behandlade brefs vikt verkställts, medelvikten per bref befunnits under¬
stiga 10 gram.
Därest lägsta viktsatsen för inrikes bref samt för bref till Norge och
Danmark blefve höjd från 15 till 20 gram, under det att däremot för
bref till andra främmande länder den lägsta viktsatsen fortfarande måste
på grund af gällande internationella bestämmelser bibehållas vid 15 gram,
komme detta att verka hinderligt för tjänstgöringen å vederbörande sven¬
ska postanstalter. Af de till postbefordran aflämnade försändelserna ut¬
gjorde brefven ett synnerligen stort antal. Och af dessa åter hölle de
allra flesta den lägsta viktsatsen, som nu är lika, vare sig brefven äro
afsedda för befordran till inrikes eller utrikes orter. Skulle den lägsta
viktsatsen sättas olika för olika slag af bref, blefve det vid många till¬
fällen för postfunktionärerna med svårighet förenadt att, under brådskande
expedition, då en mängd olikartade åtgärder måste vidtagas med de till
behandling förekommande skilda slagen af postförsändelser, hinna veder¬
börligen fullgöra den dem, bland annat, åliggande skyldighet att noga
tillse, att genom riktig taxering och frankering af bref såväl postverkets
som korrespondenters rätt blefve behörigen tillgodosedd.
I berörda vid 1901 års riksdag väckta motion omförmäldes, bland
annat, hurusom inom åtskilliga andra länder den lägsta viktsatsen för bref
vore högre i den inrikes än i den internationella utväxlingen. I anled¬
ning häraf hade generalpoststyrelsen låtit upprätta en tablå, erbjudande
jämförelse mellan de viktsatser och befordringsafgifter, hvilka inom
vissa till världspostföreningen hörande länder gällde för fullt frankerade
bref, afsedda för befordran från en till annan inrikes ort. Af nämnda
tablå framginge likväl, hurusom man inom flertalet af ifrågavarande län¬
der låtit sig angeläget vara att bibehålla lägsta viktsatsen för bref lika
i den inrikes som i den utrikes utväxlingen. Beträffande åter de länder,
i hvilka man höjt lägsta viktsatsen för inrikes bref, torde förklaringen
därtill kanske mestadels ligga uti vissa för det ena eller andra landet sär¬
egna vikt-, mynt- eller andra förhållanden; till äfventyra hade ock i några
fall ej varit utan all inverkan befintligheten af en jämförelsevis talrikare
tjänstepersonal än den, hvaröfver det svenska postverket kunde disponera.
Slutligen ansåge sig general poststyrelsen böra omförmäla, hurusom
vid flera världspostkongresser, äfven vid den, som år 1897 ägde rum i
Washington, till behandling förelegat förslag rörande förhöjning af vikten¬
heten för bref från 15 till 20 gram, men att dessa förslag ej vunnit er¬
forderlig anslutning.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
7
1901 års bevillningsutskott yttrade i sitt öfver sistberörda motion
afgifna betänkande, bland annat, att om förmälda minskning i postverkets
inkomster, hvilken uppskattades till i rundt tal 150,000 kronor, visser¬
ligen icke vore större, än att nämnda belopp skulle kunna af postverket
undvaras, men att dock icke borde förbises, att ökade utgifter möjligen
kunde komma att kräfvas såväl till nybyggnader för postverket som ock
för bestridande af posttjänstgöringen, samt att dessa ändamål vore af
större betydelse än åstadkommandet af eu billigare portosats för bref,
som vägde från och med 15 till och med 20 gram.
På dessa och i öfrigt anförda skäl hemställde utskottet, att berörda
motion om ändring i postbefordringsafgiften för inrikes bref icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Denna utskottets hemställan bifölls af Riksdagens båda kamrar, af
Andra Kammaren efter votering, som utföll med 94 röster mot 91.
Dessa senare afgåfvos för bifall till en vid betänkandet fogad reservation,
i hvilken tillstyrkts bifall till den i ämnet väckta motionen.
Vid förlidet års riksdag framställdes åter i motion inom Andra Kam¬
maren förslag, att viktsatsen för inrikes bref, som befordras för enkelt
porto, måtte höjas från 15 till 20 gram.
Bevillningsutskottet, som, på sätt jämväl den här ofvan lämnade re¬
dogörelsen gifver vid handen, vid två föregående tillfällen, då liknande
förslag varit föremål för utskottets behandling, från generalpoststyrelsen
begärt utredning om bland annat den verkan i ekonomiskt afseende, som
ett bifall till den föreslagna nedsättningen skulle medföra för postverket,
ansåg på anförda grunder icke nödigt att då ånyo begära utlåtande i äm¬
net. Med stöd af upplysningar, som utskottet inhämtade under hand från
generalpoststyrelsen, beräknades den minskning i postverkets inkomster,
hvilken år 1902 skulle hafva uppkommit i följd af viktsatsens höjande
till 20 gram, till omkring 153,000 kronor. Sagda minskning fann ut¬
skottet icke vara större, än att densamma icke kunde komma att utöfva
någon afsevärd inverkan på postverkets ekonomi. Äfven syntes den vara
af ringa betydelse gentemot de fördelar, som af förändringen skulle be¬
redas den störa allmänheten. På dessa och i öfrigt anförda grunder hem¬
ställde utskottet om bifall till motionen.
Vid utskottets betänkande fanns fogad en af nio af utskottets med¬
lemmar afgifven reservation, i hvilken hemställts, att den ifrågavarande
motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda. Till stöd
härför anfördes hufvudsakligen, att äfven om den förut omförmälda minsk¬
8
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
ningen i postverkets inkomster icke kunde anses vara större, än att post¬
verket förvisso skulle kunna vidkännas en dylik nedsättning i inkom¬
sterna, det i allt fall icke syntes lämpligt att vid en tid, då utgifterna
för såväl stats- som postverket ständigt växte, minska ifrågavarande in¬
komstkälla. Gällande viktgräns, 15 gram, vore ock i allmänhet, så vidt
kändt, fullt tillräcklig för vanlig korrespondens och icke heller hade någon
allmännare önskan om förändring af viktsatsen försports. Därtill komme,
för den händelse höjning beslötes, svårigheter att uppstå med afseende å
den internationella brefutväxlingen, för hvilken då en annan viktsats skulle
tillämpas än den, som vore föreskrifven för bref inom landet.
Beträffande utskottets här ofvan omförmälda hemställan stannade kam¬
rarna i olika beslut, i det att densamma afslogs af Första Kammaren,
men bifölls af Andra kammaren. Vid därefter i ärendet anställd gemen¬
sam omröstning afslogs utskottets hemställan i båda kamrarna, i Första
Kammaren med 97 röster mot 44 och i Andra Kammaren med 112 röster
mot 110. Riksdagen hade alltså med 209 röster mot 154 beslutit, att
gällande bestämmelser angående viktsatsen för inrikes bref skulle bibe¬
hållas oförändrade.
Nu har i en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 6, herr C. J.
Hammarström framställt enahanda förslag som vid förlidet års riksdag, eller
således att viktsatsen för inrikes bref — lokalbref och annat inrikes bref
— som befordras för enkelt porto, måtte höjas från 15 till 20 gram.
Till stöd för berörda förslag har motionären, jämte eu hänvisning till
motiven i här förut omförmälda, vid 1900 och 1901 årens riksdagar
väckta motioner, anfört följande:
»Vid tvänne, nämligen 1900 och 1901 års riksdagar har under¬
tecknad framställt förslag om ändring i bestämmelsen om vikten å inrikes
bref, som postbehandlas för enkelt porto. Vid 1900 års riksdag afslog
Första Kammaren, hvaremot Andra Kammaren biföll motionen utan
votering efter en mindre omredigering af dess kläm. Som sagdt återkom
jag med densamma till 1901 års Riksdag. Bevillningsutskottet afstyrkte
på anförda grunder motionen, hvaremot 7 ledamöter af utskottet reser¬
verade sig och bifogade särskildt förslag. Utskottsmajoritetens hemställan
blef emellertid af båda kamrarna bifallen. Anledningen till förslagets fall
sista gången var nästan uteslutande af ekonomisk art. Bevillningsutskottet
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
9
utverkade nämligen på grundlagsenlig! sätt generalpoststyrelsens utlåtande
öfver motionen, — till hvilken jag härmed ber att få hänvisa. I nämnda
utlåtande säger generalpoststyrelsen bland annat följande, rörande det
ekonomiska resultatet om förslaget bifölles, nämligen att 'minskningen i
portoinkomsten för inrikes bref skulle i rundt tal belöpa sig till 187,500
kronor samt, om samma viktsats skulle tillämpas på lokalbref, ytterligare
en minskning i portoinkomsterna per år med i rundt tal ] 2,900 kronor’.
Det är dock att märka, att generalpoststyrelsen i början af sagda utlåtande
gör följande medgifvande:
’En någorlunda säker beräkning af den ekonomiska verkan för post¬
verket af en dylik, viktförändring har icke kunnat verkställas med ledning
af förut tillgängliga poststatistiska uppgifter.
Tiden har icke heller medgifvit anordnande af den fullständigare
statistiska undersökning vid vederbörande postanstalter i riket, som det
väckta förslagets innebörd för postverket i finansiellt hänseende kunnat
göra önskvärd t’, etc. etc.
Anledningen till att jag ånyo framkommer med förslaget är den, att
en hel mängd personer, såväl inom som utom mitt kommittentområde,
uppmanat mig att förnya min framställning, och alla som uttalat denna
önskan hafva ansett denna reform vara behöflig och önskvärd. Det är
det höga straffportot, som drabbar bref som afsändts och befunnits väga
drygt 15 gram, som af korrespondenter anses så orimligt, ty förutom det
porto af 10 öre, som är anbragt på brefvet, måste adressaten utlösa det
med ytterligare 20 öre, summa 30 öre för ett bref af endast drygt 15
grams vikt, under det att bref med en vikt intill 125 gram befordras
för 20 öre. I vår tid, då allmogen på landet mangrant är skrifkunnig,
är bref korrespondensen på landet tämligen stor, men det är väl jämförelse¬
vis fa, som halla sig med brefvågar, hvadan de i god tro frankera brefvet
med endast enkelt porto, under det att det sedan befinnes väga något mer
än den vikt, som är stadgad för dess postbehandling för enkelt porto.
Denna fråga var, som vi veta, efter förslag af en annan motionär, äfven
under nästlidna års riksdag föremål för behandling.
Sedan dess ha emellertid nya tungt vägande skäl för den här före¬
slagna reformen tillkommit.
För det första hafva postverkets inkomster under den sista tiden
varit väsentligt större än Riksdagen beräknat; så t. ex. har, enligt hvad
offentliga uppgifter visat, verkets nettobehållning för år 1903 belöpt sig
till 1,894,400 kronor 98 öre, under det att den var beräknad till endast
Bih. till Biksd. Prot. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 2
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
389,000 kronor. En annan mycket viktig omständighet är den med detta
års ingång tillämpade högre taxan för tidningars och tidskrifters befordran,
som väl kommer att tillföra postverket afsevärda summor.
Jag tror mig äfven ha skäl att förmoda, det Riksdagen i år får sig
förelagdt förslag till ändring i posttaxebestämmelserna rörande åtskilliga
andra punkter.
Skulle denna min förmodan visa sig vara riktig, anser jag det önsk-
värdt och lämpligt, att den af mig nu och förr föreslagna åtgärden måtte
komma under ompröfning i sammanhang därmed.
I alla händelser hoppas jag, att — då nu de skäl, som förut hufvud¬
sakligen varit bestämmande för afslag på min motion, nämligen de ekono¬
miska, äro undanröjda — Riksdagen må befinnas villig att bifalla min
framställning. Vid genomförande af den här föreslagna förändringen torde
det vara nödigt att bibehålla likheten i vikten mellan bref till annan
inrikesort och lokalbref.»
Hvad först angår de ekonomiska verkningarna af den föreslagna ned-
sättningen i postbefordringsafgiften, har utskottet vid två särskilda tillfällen
från generalpoststyrelsen erhållit utredning i berörda hänseende. Att nu
ånyo begära en dylik utredning har synts utskottet icke vara af behofvet
påkalladt, helst, på sätt äfven nästlidet års bevillningsutskott yttrade, ett
förnyadt utlåtande i ämnet antagligen icke komme att nämnvärdt skilja
sig från det generalpoststyrelsens yttrande, som afgafs vid 1901 års riksdag
och för hvilket en redogörelse blifvit här ofvan lämnad.
Enligt tillgängliga uppgifter och i öfrigt från generalpoststyrelsens
statistiska kontor inhämtade upplysningar — därvid utskottet anser
sig böra förutskicka, att de anförda siffrorna äro grundade uteslutande på
approximativa beräkningar — utgjorde antalet vanliga bref år 1901 om¬
kring 93,460,000, år 1902 omkring 95,270,000 samt år 1903 omkring
99,500,000; och torde följaktligen den minskning i postverkets inkomster,
hvilken sistnämnda år skulle hafva inträdt för postverket i följd af vikt-
satsens höjande till 20 gram, kunna beräknas till i rundt tal 160,000
kronor, utvisande således eu ökning i den förut anförda, år 1902 beräk¬
nade förlustsiffran till belopp af likaledes i rundt tal 7,000 kronor.
Såsom redan blifvit sagdt, är viktsatsen för bref, som befordras för
enkelt porto här i landet, densamma, som enligt gällande världspostkon-
vention finnes stadgad vid postbefordring af bref mellan olika länder eller
således 15 gram. Vissa länder hafva emellertid med afseende på bref,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
11
som inom landet befordras för enkelt porto, höjt berörda viktenhet; och
äro dessa enligt förut omförmälda, generalpoststyrelsens föregående utred¬
ning bilagda tablå följande: Amerikas Förenta stater, Danmark, Kanada,
Schweiz, Storbritannien, Tyskland, Ungern och Österrike. Liknande för¬
ändringar lära pa senare tider hafva genomförts äfven i Bosnien-Herzegowina,
Egypten och Victoria. Enligt hvad för utskottet upplysts, hafva vidare
till en blifvande världspostkongress Danmark, Schweiz, Tyskland och
Österrike framlagt förslag om höjande af den internationella viktsatsen
från 15 till 20 gram.
Före år 1880 var äfven i Sverige viktenheten för vanliga inrikes
bref något högre än 15 gram, nämligen 4 ort, motsvarande 17,00304 gram.
Vid öfvergången till det metriska systemet för mått och vikt nedsattes
emellertid viktsatsen till nuvarande 15 gram i öfverensstämmelse med
hvad som var föreskrifvet för befordran af bref till utlandet.
Da fragan om postverkets inkomster äfven berörts, har utskottet till
upplysning i saken velat meddela följande uppgifter om postverkets såväl
inkomster och utgifter som ock uppkommen behållning under de tio se¬
naste åren:
År
|
Inkomster
|
Utgifter
|
Behållning
|
|
kronor
|
kronor
|
kronor
|
1894
1895
1896
1897
1898
1899
1900
1901
1902
1903
8,273,600
8,548,268
9,035,371
9,704,637
10,310,473
11,121,371
11,883,965
12,842,134
14,007,635
15,893,760
7,620,583
7,717,080
8,016,794
8,468,113
9,390,901
10,259,599
11,218,836
12,205,749
13,138,068
13,999,359
653,017
831,188
1,018,577
1,236,524
919,572
861,772
665,129
636,385
869,567
1,894,401
Bevillningsutskottet delar till fullo den uppfattning, som gjorde sig
gällande vid nästlidet ars riksdag, eller att den nu stadgade viktgränsen,
15 gram, borde bibehållas oförändrad; och har utskottet ansett sig äga
12
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
så mycket större skäl härtill, som utskottet i särskilda utlåtanden denna
dag funnit sig böra tillstyrka bifall till vissa af Kungl. Maj:t föreslagna
reformer på det postala området, hvilka synts utskottet vara mer af behof-
vet påkallade än den af motionären ifrågasatta.
På grund häraf hemställer utskottet,
att förevarande motion om ändring i gällande be¬
stämmelser angående viktsatsen för inrikes bref icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 februari 1905.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. C AV ALLI.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
13
Reservationer:
af herr Wester; samt
af herrar J. Bromée, Almqvist, Beckman, friherre Bonde, Brodin, Lind¬
blad, Höjer och C. J. Hammarström, hvilka ansett, att utskottets betän¬
kande bort hafva följande lydelse:
»Enligt gällande allmänna poststadga — — —--- - -
1903 ............... | 15,893,760 | 13,999,359 [ 1,894,401 | (se sid. 11).
Bland de i ofvanstående tabell omförmälda utgifter inbegripas de
belopp, hvilka under ifrågavarande år afsatts till postbyggnader; och ut¬
göra dessa belopp
250.000 kronor.
410.000
425.000
360.000
680.000
215,216
år 1898 .
» 1899 .
» 1900 .
» 1901 .
» 1902 .
» 1903 ..
För ^ den händelse den nu föreslagna förändringen genomfördes,
skulle, såsom redan är nämndt, postverkets inkomster minskas med ett
bolopp af i rundt tal 160,000 kronor. Sagda minskning synes emeller¬
tid utskottet icke vara större, än att densamma icke kan komma att
utöfva någon afsevärd inverkan på postverkets ekonomi; den torde
äfven vara af ringa betydelse gentemot de fördelar, som af förändringen
skulle beredas den stora allmänheten. Med de alltjämt ökade anspråken
på ett godt och hallbart skrifpapper torde det nämligen ej sällan inträffa,
att försändelse, innehållande endast ett ark, till följd af papperets och
måhända äfven kuvertets tjockare beskaffenhet, något öfverskrider den
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 3
14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
fastställda viktsatsen, hvaraf följden blir, att försändelsen trättas af
dubbelt porto eller ock att emottagaren drabbas af det vida högre straff-
portot. Det torde ock ligga i sakens natur, att i bref ofta inneslutas
andra handlingar, exempelvis en växel eller en räkning, samt att pa
grund häraf försändelsen blifver föremål för en högre viktsats, om
också den fastställda gränsen endast i obetydlig män öfverskridits. Ut¬
skottet har i detta sammanhang velat erinra, att på senare tider rätten
att med allmänna posten insända besvärs- eller andra till offentliga
myndigheter ställda handlingar väsentligen utsträckts och att, därest
viktenheten höjdes, befordringsafgiften äfven i dessa fall komme att
ställa sig billigare.
Den ifrågavarande förändringen är för öfrig!, såsom åt den bär
ofvan lämnade redogörelsen fraingar, genomförd i åtskilliga länder saväl
utom som inom Europa, bland dessa senare särskild! i tva åt vara grann¬
länder, nämligen Danmark och Tyskland; och har utskottet ansett sig sa
mycket hellre böra biträda motionärens förslag, som införandet af ifråga¬
varande högre viktsats i ännu ett land, och detta i ett land med sa ut
veckladt postväsen som Sverige, bör kunna i sin månt bi draga till genom¬
förandet af den på detta område ifrågasatta internationella reformen.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att Riksdagen, med bifall till herr C. J. Hammar¬
ströms förevarande motion, ville besluta, att viktsatsen
för inrikes bref, som befordras för enkelt porto, skall
höjas från 15 till 20 gram.»
Herr K. G. Karlsson har begärt få antecknadt, att han icke del¬
tagit i afgörandet af detta ärende inom utskottet.
CKNTRALTRYCKEBIET, STOCKHOLM, 1805.