Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.
1
N:o 15.
Ank. till Riksd. kansli den 7 mars 1905, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kungl. Maj:t med begäran, att vid revision af lagstiftningen
om direkt beskattning till staten måtte tillämpas den
principen, att inkomst skall taxeras för det näst före¬
gående året.
_ I inom Första Kammaren vackt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, n:o 11, har herr G. F. Ostberg hemställt,
»att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t måtte vid uppgörande af förslag till förändringar i lag¬
stiftningen om den direkta beskattningen till staten tillämpa den prin¬
cipen, att inkomst skall taxeras för det nästföregående året och taxe¬
ringen således endast taga hänsyn till den faktiskt åtnjutna inkomsten
under det nästföregående året».
Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:
»Då det är att vänta, att förslag till nya stadganden i fråga om
grunderna för den direkta beskattningen till staten kommer att af
Kungl. Maj:t utarbetas och föreläggas Riksdagen, har jag ansett nödigt
att fästa uppmärksamheten på en mycket stor oegentlighet i nuvarande
bestämmelser, som det enligt min uppfattning är af största vikt att
aflägsna.
Gällande bevillningsförordning liksom äfven förordningen om in¬
komstskatt stadgar,
att inkomst af kapital och arbete taxeras för det löpande året,
att inkomst af kapital samt af rörelse eller yrke, då den åtnjutits
under hela det föregående året, upptages med det belopp, hvartill in¬
komsten under näst föregående år uppgått,
Bih. till Riksd. Prof. 1005. 5 Samt. 1 Afl. 15 Eäft. (N:o 15).
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.
att samma slag af inkomst första året den åtnjutes, äfvensom då
den icke åtnjutits för hela föregående året, upptages med det belopp,
hvartill den skäligen anses uppgå för det löpande året,
att samma inkomst, då den upphör under löpande året, upptages
med inkomstens belopp under det näst föregående året efter vederbörlig
reduktion med afseende å den kortare tid, hvarunder den _ åtnjutes,
att lön och pension upptages med det belopp, hvartill densamma
för det löpande året blifvit i stat eller annorledes bestämd,
att tjänstgöringspenningar, dagaflöning, sportelersättning och obe¬
stämda eller extra inkomster beräknas på samma sätt som inkomst åt
kapital samt af rörelse eller yrke, och
att tillfällig inkomst, som tillfallit skattskyldig så sent under ett
år, att densamma icke kunnat af det årets taxerings- eller pröfnings-
nämd beräknas, taxeras till bevillning det näst därpå följande året.
Det kan ju anses principiellt riktigt, att den skattskyldige taxeras
för den inkomst, som åtnjutes under det löpande året, och det vore
äfven, praktiskt sedt, fördelaktigast för den skattskyldige, om skatte¬
beloppet, då det utbetalas, stode i förhållande till den inkomst, han
under den närmast föregående tiden åtnjutit. Denna princip kan dock
icke konsekvent genomföras. Det är omöjligt att vid taxeringen under
förra hälften af året känna den blifvande inkomstens belopp. Man har
också måst i fråga om inkomst af kapital samt inkomst af rörelse eller
yrke frångå principen och stadga, att taxering skall ske efter det före¬
gående årets inkomst. Sålunda har man kommit till ett system, som
är i hög grad inkonsekvent. Taxeringsmyndigheterna få den ena gån¬
gen taxera efter det föregående årets verkliga inkomst och den andra
efter det löpande årets beräknade inkomst, och det är därvid att märka,
att icke ens taxeringen af lön af allmän eller enskild tjänstebefattning
blir tillförlitlig, då den skall afse det löpande året. I de flesta fall, då
löntagare öfvergår till annan anställning, blifva inkomsterna förändrade,
till det bättre eller sämre, och detta inträffar naturligtvis lika ofta efter
taxeringsnämndens sammanträde som före detsamma. En taxerings¬
nämnd, som sammanträder i juni, kan omöjligen veta, om t. ex. en
tjänsteman blir uppsagd i juli eller eu verkställande direktör förlorar
sin plats vid bolagsstämma i samma månad.
Man har i hufvudsak öfvergifvit principen att lägga det löpande
årets inkomst till grund för taxeringen, men bibehållit så mycket här¬
af, att taxeringen i sin helhet saknar den enhet och likformighet, som
är nödig för vinnande af en rättvis beskattning. Det hade helt visst
varit bättre, om man tagit steget fullt ut och stadgat, att taxeringen
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15. 3
skall afse det nästföregående årets inkomst, såväl livad beträffar lön
och pension som all annan inkomst.
Följden af denna princips godkännande skulle blifva, att den in¬
komst, som uppburits under föregående år, taxeras, äfven om mot¬
svarande inkomst icke uppbäres under det löpande året, och att inkomst
under det första året, den uppbäres, icke blir föremål för taxering.
Någon annan olägenhet för statsverket af en sålunda försenad eller upp¬
skjuten beskattning skulle icke uppstå, än att en eller annan skattskyl¬
dig komme i den ställning, att han icke kunde betala sin skatt, men
denna lärer icke medföra någon större ekonomisk förlust för staten.
För den enskilde åter skulle olägenheten ligga häruti, att skatten kan
komma att utkräfvas långt efter det inkomsten upphört, och det kan
icke förnekas, att denna anmärkning förtjänar afseende.
Dessa nu påpekade olägenheter af den föreslagna förändringen
kunna emellertid i väsentlig mån undanröjas genom en annan reform,
nämligen uppbördens verkställande under samma år, som taxeringen
verkställes. Det har tidigare varit tal om att uppbördsstämmorna skulle
hållas i slutet af året, i sammanhang därmed att mantalsskrifningarna
skulle förrättas i början af året. Man ville då göra gällande, att eu
sådan omkastning vore omöjlig att genomföra. Jag är för min del
öfvertygad, att en närmare undersökning skall visa, att den kan ske
utan alltför stora svårigheter och blifva till fördel i flera afseenden.
I sådant fall komme den skatt, som drabbar ett års inkomst, att erläggas
under det näst därpå följande året.
Vid bedömande af denna fråga måste man uppmärksamma ännu
eu omständighet af största vikt. Såsom bekant, sker bevillningstaxering
och taxering på grund af inkomstskatteförordningen i ett sammanhang.
Den förra skulle visserligen kunna fortfarande verkställas på samma
sätt som hittills, efter uppskattning af inkomsten, d. v. s. i viss mån
godtyckligt, men denna metod duger alldeles icke för taxering efter
inkomstskatteförordningen. Inkomstskatten skall utgå efter den verk¬
liga, genom deklarationen utrönta inkomsten. Men deklarationerna
skola ej angifva annat än inkomsten under det föregående året, och
det vore för öfrigt omöjligt för någon att i början af året på heder och
samvete uppgifva, hvad han kommer att åtnjuta i inkomst under det
löpande året. Taxeringsmyndigheterna stå därför inför den motsägel¬
sen, att de skola följa den skattskyldiges deklaration, då den är ärlig
och riktig, men å andra sidan vid taxering af lön och pension icke
fästa sig vid deklarationen, utan särskild! skaffa sig kännedom om den
skattskyldiges påräkneliga inkomster af denna art under det löpande
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.
året. Alldeles detsamma gäller, då en affärsmans verksamhet undergått
någon betydligare förändring. Man skall då icke taga någon hänsyn
till det föregående årets resultat eller den skattskyldiges deklaration,
utan uppkonstruera en kalkyl, hvad han kan antagas få i nettoinkomst
under det löpande året.
Alla dessa nu påpekade inkonsekvenser, alla dessa praktiska svå¬
righeter för taxeringsmyndigheterna, alla de af det nuvarande systemet
härflytande obehag och olägenheter för de skattskyldige skulle undan¬
röjas, om man vid taxeringen finge hålla sig till kända faktiska för¬
hållanden, om taxeringsmyndigheterna endast hade att granska och
pröfva deklarationerna för det föregående året och, då deklarationer ej
afgifvas, på annat sätt underrätta sig om, hvad den skattskyldige fak¬
tiskt haft i inkomst förra året.
Enligt min tanke borde man fastslå den principen, att inkomst
skall taxeras för det nästföregående året eller med andra ord att hvarje
års inkomst skall taxeras under våren det påföljande året, och i sam¬
manhang därmed stadga, att, sedan taxeringen blifvit faststäld af pröf-
ningsnämnden under hösten, den därigenom bestämda skatten skall er¬
läggas i november eller december månad samma år taxeringen ägt rum.
Då jag anser denna förändring vara af synnerlig vikt och ovil¬
korligen böra iakttagas vid revision af vår skattelagstiftning, men till
min ledsnad erfarit, att man vid nu pågående arbete för detta ändamål
icke upptagit denna fråga till behandling, har jag trott, att Riksdagen
borde fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å saken.»
Vid all inkomsttaxering måste naturligtvis inkomstbegreppet hän¬
föra sig till viss begränsad tid. Enligt gällande såväl bevillnings- som
inkomstskatteförordning har man härtill såsom hufvudregel valt det
löpande året. Då det emellertid visat sig möta ej obetydliga svårig¬
heter att på förhand beräkna den skattskyldiges inkomster för det
löpande året, har den fastslagna principen i vissa fall måst öfvergifvas
och man har i stället hämtat ledning för taxeringen i det näst före¬
gående årets inkomstförhållanden. En viss dubbelhet kommer sålunda
onekligen att göra sig gällande vid taxeringen; och det lärer icke
kunna förnekas, att ett dylikt förfaringssätt är förenadt med vissa
olägenheter. Också hafva vid upprepade tillfällen klagomål häröfver
försports, och det är för att söka råda bot på de antydda missför¬
hållandena, som motionären ifrågasatt införande i lagstiftningen af den
principen att vid taxering endast taga hänsyn till den under näst
föregående året faktiskt åtnjutna inkomsten.
Ett förslag i samma riktning, om också icke i den utsträckning
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15. 5
motionären ifrågasatt, återfinnes i det af särskilda kommitterade den 2
november 1894 afgifna betänkande med förslag till förordning angående
inkomstbevillning. Efter erini-an hurusom gällande bestämmelser i
ämnet esomoftast vållat stora svårigheter vid tillämpningen, anföra be-
mälde kommitterade vidare, att enda sättet att undanröja dessa svårig¬
heter syntes vara att, jämte bibehållande af gällande bestämmelser i
fråga om taxering af lön och pension, stadga, att all annan inkomst
— inkomst af fast egendom naturligtvis undantagen — skulle upptagas
med det belopp, hvartill den under näst föregående året uppgått. Skatten
för all annan inkomst än den, hvilken taxerades såsom inkomst af fast
egendom eller utgjordes af lön eller pension, komme vid sådant för¬
hållande visserligen att påföras först året efter det, då densamma för-
värfvats, och öfvergången till denna princip vore väl förenad med viss
olägenhet; men säkerhet och likformighet i taxeringen utgjorde en så
afsevärd fördel, att för dess ernående de betänkligheter, som kunde
framställas mot förslaget, enligt kommitterades åsikt borde vika. Därest
kommitterades förslag om införande af själfdeklaration vunne afseende,
syntes den af kommitterade förordade ändringen särskildt vara erfor¬
derlig i ändamål att för de skattskyldige underlätta deklarationens be¬
höriga fullgörande.
Kammarrätten afstyrkte emellertid i sitt öfver kommitterades ifråga¬
varande betänkande afgifna yttrande förslaget i nyss anförd del och
detsamma vann icke heller beaktande i den till 1897 års Riksdag af-
låtna kungl. propositionen med förslag till den med vissa ändringar i
öfrigt ännu gällande bevillningsförordningen.
Såsom redan blifvit sagdt, lärer det väl icke kunna bestridas, att
nu gällande bestämmelser i detta ämne, enligt hvilka till grund för
beräknande af de skattskyldiges inkomster läggas än skatteårets, än det
näst föregående årets inkomstförhållanden, äro ägnade att framkalla
vissa olägenheter vid taxeringen. Icke heller torde dessa missföidiållan-
den kunna fullständigt undanröjas på annan väg än den af motionären
föreslagna eller genom att upptaga inkomsten med det belopp, hvartill
densamma under näst föregående året uppgått, och synes anledningen
härtill vara så mycket större, som en dylik anordning onekligen låter
sig bättre än den nuvarande förena med den hos oss numera tillämpade
själfdeklarationsprincipen. Som bekant har skattskyldig att till ledning-
vid inkomstskattetaxeringen meddela uppgift å sina inkomster under det
näst föregående året. Taxeringsmyndigheterna äro emellertid nödsakade
att i de fall, då det löpande årets inkomstförhållanden skola utgöra
beräkningsgrund vid taxeringen, göra afvikelser från de skattskyldiges
uppgifter, och resultatet blifver följaktligen ett annat, än den ifråga
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.
varande uppgiften gifver vid handen. Visserligen skola, da af skattskyldig
lämnad uppgift vid hans taxering icke följes, skälen därför tydligen
angifvas af bevillningsberedning genom anteckning å den skriftliga upp¬
giften och af annan taxeringsmyndighet i dess protokoll, hvarjämte
underrättelse därom skall kostnadsfritt tillställas den skattskyldige. En
dylik skriftväxling, om den också stadgats endast af nödig hänsyn till
den skattskyldige, synes dock kunna i väsentlig grad inskränkas genom
den ifrågasatta förändringen, och önskligt vore i allt fall att vid taxe¬
ringen icke behöfva afvika från de skattskyldiges uppgifter.
Utskottet förbiser emellertid ingalunda, att genomförandet af eu
dylik anordning är förenadt med ej obetydliga svårigheter och måhända
kräfver åtskilliga andra förändringar i nu bestående beskattningsför-
hållanden, särskildt med afseende å taxeringsmyndigheterna samt debi¬
terings- och uppbördsväsendet.
Om utskottet således icke kunnat undgå att finna motionärens för¬
slag beaktansvärdt och den af motionären förordade principen i åt¬
skilliga afseenden vara att föredraga framför den nu gällande, har ut¬
skottet likväl icke nu ansett någon framställning hora göras _ hos
Kungl. Maj:t i den af motionären angifna riktning. Kändt är nämligen,
hurusom vår nu gällande skattelagstiftning i flera väsentliga delar
ansetts tarfva genomgripande förändringar, och utskottet föreställer sig,
att vid den däraf föranledda revision det kan förväntas, att frågan om
inkomsternas beräknande i afseende å tiden icke kan undgå att blifva
föremål för pröfning och att motionärens förslag således äfven kommer
att vinna noggrant beaktande.
Vid sådant förhållande och då ett uttalande redan nu i en bestämdt
angifven riktning måhända icke vore välbetänkt, har utskottet ansett
sig böra hemställa,
att förevarande motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t med begäran, att vid revision af lagstiftningen
om direkt beskattning till staten måtte tillämpas den
principen, att inkomst skall taxeras för det näst före¬
gående året, icke måtte till någon vidare åtgärd för¬
anleda.
Stockholm den 7 mars 1905.
På bevillningsutskottets vägnar:
II. CAVALLI.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.
1
Reservationer:
af herrar Östberg och Åkerberg; samt
af herrar friherre Kling spor, Wester, O. A. Ericsson och G. Jansson
mot vissa delar af motiveringen.
Herrar friherre Trolle, J. Bromée och Lindblad hafva begärt få
antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom
utskottet.