Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
1
N:o 11.
Ank. till Riksd. kansli den 23 februari 1905, kl. 4 e. in.
Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.
(l:a A).
Bevillningsutskottet afgifver härmed yttrande i anledning afföljande
inom Andra Kammaren väckta, till utskottet hänvisade motioner an¬
gående ändringar i tullbevillningen, nämligen:
n:o 107 af herrar S. Nordström i Höglunda och C. Ber sson i
Ställhult, angående tullen å väfnader för smärgelfabrikation in. in.;
n:o 145 af herr O. G. Eklund, om tullfrihet för tryckeripressar
in. m.; samt
n:o 165 af herr J. Bengtsson i Bjärnalt, om höjning af tullen å
juteväfnad m. m.
l:o.
I ofvanberörda, af herrar Nordström och Bersson väckta motion.
n:o 107, föreslås, »att tullsatsen å väfnader för smärgelfabrikation endera
nedsättes till 25 öre per kilogram, eller ock att smärgelduk tullbehandlas
såsom väfnader med 30 öre per kilogram.»
Till stöd för berörda förslag anföra motionärerna följande:
»Vid 1902 års riksdag blef den förändring uti tulltaxan vidtagen,
att artiklarne polér-, smärgel-, glas- och flintpapper, som återfinnas under
n:o 510 af nu gällande taxa, belädes med en tull af 10 procent af
värdet. Till följd häraf har den inhemska tillverkningen utaf dessa
artiklar haft att glädja sig åt ett icke oväsentligt uppsving utan att
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Afd- 11 Höft. (N:o 11). 1
Smärgelduk
m. m.
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o il.
varan därför stigit i pris för konsumenten. Däremot blefvo artiklarne
smärgelduk, flintduk och glasduk bibehållna vid samma tullsats som
förut. Då emellertid dessa fabrikationer stå uti närmaste sammanhang
med hvarandra, och då fabrikationen utaf den ena artikeln svårligen
skulle kunna existera utan jämsides med den andra, så blir en naturlig
följd däraf, att den ena artikeln tarfvar samma skydd som den andra.
Sedan emellertid Kungl. Maj:t genom resolution af den 8 november
1901 förklarat, att appreterade väfnader, som utgöra råmaterialet vid
fabrikation af smärgelduk och som, oaktadt upprepade försök, hittills icke
kunnat erhållas inom landet, vid tullbehandling skola hänföras till artikeln
blekta eller färgade väfnader under n:o 724 i nu gällande tulltaxa,
som drager eu tull af 90 öre per kilogram i stället för, såsom förut
under artikeln bokbindarklot, klistrad och pressad eller med en täckande
färg öfverdragen, under n:o 719 i nu gällande tulltaxa, som drager en
tull af 50 öre per kilogram. Därigenom har det förhållandet inträdt,
att den inhemska fabrikationen af smärgelduk får vidkännas en ifrån
lfa till 2Vs gånger högre tull för den väf, som erfordras för tillverk¬
ning af smärgelduk i förhållande till den utländska fabrikationen.
Denna bestämmelse torde behöfva ändras.»
På sätt i motionen jämväl erinras, vidtogs vid 1902 års riksdag
den förändring i tulltaxan, att artiklarna polér-, smärgel-, glas- och
flintpapper, hvilka samtliga förut varit tullfria, belädes med den för
maskiner, redskap och verktyg stadgade tullsats af 10 procent af vär¬
det. I sammanhang härmed beslöts, att för artiklarna smärgelduk,
glasduk och flintduk, hvilka förut hänförts under rubriken maskiner,
redskap och verktyg, utsätta särskild tullsats, så att desamma icke
vidare skulle komma att ingå i nyssnämnda taxerubrik.
Såsom hufvudsalcligt skäl för införande af den tull, hvarom då
var fråga, hade 1902 års Riksdags bevillningsutskott — efter erinran
hurusom tillverkningen af polér- och smärgelpapper jämte andra för
slipning och polering afsedda artiklar endast några få år förekommit
i vårt land och då icke bedrefves vid mer än en fabrik — anfört, bland
annat, följande, hvithet torde äga tillämpning äfven i afseende å den
nu ifrågavarande artikeln smärgelduk.
Enligt hvad det visat sig, hade denna fabrikation haft att kämpa
med högst betydliga svårigheter och syntes därför böra beredas skydd
för då tullfria produkter. De för anläggningen erforderliga maskinerier
vore dyrbara och hade icke kunnat erhållas inom landet; detsamma
3
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
vore ock förhållandet med åtskilliga vid fabrikationen nödiga materialier,
såsom exempelvis åtskillig för själfva varan erforderlig duk, som, enär
appreteringen icke kunde här verkställas, måste införskrifvas från
utlandet. Under sådana förhållanden vore det tydligt, att omkostna¬
derna för den inhemska industrien skulle ställa sig höga och att det
för densamma vore svårt att täfla med utlandet.
Beträffande in- och utförseln af smärgelduk, glasduk och flint¬
duk före år 1903, kunna några siffror icke uppgifvas, enär dessa varor
dittills icke varit särskildt specificerade. Värdet af in- och utförseln af
nämnda varor år 1903 utgjorde enligt den officiella statistiken respek¬
tive 26,712 kronor och 1,733 kronor. Tillverkningen inom riket af
samma varor kan, såsom ej i fabriksstatistiken specificerad, icke uppgifvas.
Smärgelfabrikationen har, såsom af det redan anförda torde
framgå, icke mer än ett fåtal år — enligt hvad som uppgifves omkring
10 år — förekommit i Sverige och lärer fortfarande i någon egentlig
omfattning icke försiggå vid mer än en fabrik. Den tillverkning, som
bedrifves vid ifrågavarande fabrik, omfattar jämte polér- och smärgel-
papper hufvudsakligen smärgelduk. För framställande af denna sist¬
nämnda vara användas på ena sidan appreterade väfnader af olika kvali¬
téer, dels kyprade sådana och dels vanlig domestikväf. Enär inhemska
väfverier icke åtaga sig appretering, ett förhållande, som bestyrkes af
uppgifter från åtskilliga dylika väfverier, måste alltså behofvet af den
omförmälda varan införskrifvas från utlandet.
Såsom i motionen uppgifves, tullbehandlas dessa appreterade väf¬
nader såsom väfnader, bomulls-, blekta eller färgade och draga följakt¬
ligen en tull af 90 öre för kilogram. De olika kvalitéerna variera, enligt
uppgift, i pris mellan 1 krona 44 öre och 2 kronor, för kilogram räk-
nadt. Hvad angår den af omförmälda väfnader beredda varan smärgel¬
duk, drager denna, såsom redan blifvit närnndt, en tull af 10 procent
af värdet.
Af hvad sålunda blifvit anfördt lärer framgå, att tullen å den
färdiga duken är väsentligt lägre än tullen för det material, som an¬
vändes för dukens beredande. Detta förhållande innebär en oegentlighet
och påkallar rättelse.
Hvad nu beträffar de åtgärder, som böra vidtagas till afhjälpande
af det anmärkta missförhållandet, hafva motionärerna föreslagit, att
antingen tullen å väfnader, afsedda för smärgelfabrikation, måtte ned¬
sättas till 25 öre för kilogram eller ock smärgelduk åsättas en tull¬
sats af 30 öre för kilogram.
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
Beträffande det förra alternativet vill utskottet erinra, att det
öfver hufvud taget icke låter sig göra att förtulla en vara efter
dess tillämnade användning, utan måste förtullningen ske efter varans
beskaffenhet, då endast denna, men däremot icke den blifvande använd¬
ningen kan af tullverket kontrolleras. Vid sådant förhållande torde
alltså en bestämmelse i nu antydd riktning få anses vara utesluten.
Vidkommande åter det senare alternativet eller att, såsom fallet
är i Danmark, smärgelduk må tullbehandlas efter vikt, därvid motio¬
närerna ifrågasatt en tullsats af 30 öre för kilogram, har utskottet
däremot icke annat att erinra, än att den föreslagna tullsatsen synes
väl hög.
Enligt utskottet meddelade upplysningar förekomma i marknaden
åtskilliga kvalitéer af smärgelduk, och betinga dessa så pass olika pris
som respektive 1 krona 88 öre. 98 öre och 48 V8 öre, allt för kilogram
räknadt. Från eu firma i Stockholm, som importerar utländsk smärgel¬
duk, har till utskottet lämnats det meddelande, att af sådan duk den
4-skaftade (blå duk) är den mest använda. Af den 2-skaftade (hvit
duk) förbrukas endast omkring en tredjedel så mycket som af den förra.
Priset å den blå smärgelduken är enligt samma firmas uppgift omkring
1 krona 12 öre och å den hvita duken 73 öre för sorterade groflekar,
allt likaledes för kilogram räknadt, Anmärkas bör emellertid i detta
sammanhang, att köp och försäljning af smärgelduk sker icke efter vikt
utan arkvis eller i löpande längder. Då. såsom af det anförda framgår,
åtgången ställer sig ganska olika för de olika kvalitéerna, synes det
vanskligt att kunna beräkna något visst medelpris för den ifrågakomna
varan. Fn tullsats af 30 öre för kilogram torde emellertid med nyss
omförmälda priser såsom beräkningsgrund äfvensom det angifna medel¬
priset för den blå duken utgöra mellan 25 och 30 procent af varans
värde. Utskottet har med afseende härå för sin del ansett sig böra
stanna vid att tillstyrka en tullsats af 25 öre för kilogram.
Med erinran därjämte, att de i tulltaxan för närvarande med smärgel¬
duk sammanförda artiklarna glasduk och flintduk lära vara föremål
för endast högst obetydlig import, hvadan någon anledning att, i olik¬
het med hvad hittills ägt rum, för dem upptaga en särskild tullsats
icke torde förefinnas, har utskottet ansett dessa artiklar fortfarande
böra draga samma tull som smärgelduk.
Tillika och på det att icke verkan af den sålunda föreslagna tull¬
förhöjningen måtte för längre tid framåt undanskjutas, har utskottet
funnit sig böra föreslå, att densamma snarast möjligt vinner tillämpning.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 5
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer bevillnings¬
utskottet,
a) att Riksdagen, i anledning af herrar Nord¬
ströms och Perssons förevarande motion, måtte be¬
sluta, att artiklarna smärgelduk, glasduk och flintduk
skola åsättas en tullsats af 25 öre för kilogram, samt
att i följd häraf rubriken n:o 586 i gällande tulltaxa
skall erhålla följande förändrade lydelse:
Smärgelduk, Glasduk och Flintduk 1 kilogram ... 0: 25;
samt
b) att, för den händelse utskottets under punkten
a) här ofvan gjorda hemställan varder af Riksdagen
bifallen, Riksdagen jämväl måtte besluta, att den
högre tullen skall såsom tilläggsafgift till nu gällande
tulltaxa jämväl innevarande år utgöras från den tid,
som af Kung!. Maj:t bestämmes, samt i skrifvelse till
Kung!. Maj:t, jämte öfverlämnande af sitt sålunda fat¬
tade beslut, anhålla, det Kungl. Maj:t ville, så fort
ske kan, förordna om beslutets trädande i kraft.
2:o.
I sin motion, n:o 145, anför herr Eklund följande:
»A alla de materialier, som boktryckerierna använda för sin verk¬
samhet. äro afsevärda tullat lagda. Tryckpressar, som falla under ru¬
briken maskiner, draga eu tull af 10 kronor per 100 kronor. De
vanligast förekommande snällpressarne kosta 7- å 8,000 kronor per
styck, och bättre sådana, som antingen trycka större format, mång-
färgstryck eller snabbtryck, gå till ändå högre summor, ja upp till
flere tiotusentals kronor. Under senare år ha uppfunnits s. k. sätt-
maskiner med i hög grad sinnrik konstruktion. De billigaste af dessa
maskiner kosta 6,000 kronor; andra mer än dubbla summan. Äfven
sättmaskiner äro underkastade samma värdetull. Det finns ingen in¬
hemsk fabrikation å snällpressar. Flere försök att tillverka sådana ha
misslyckats. Det synes ej vara möjligt för den svenska industrien att
i fråga om dessa maskiner, som måste på det omsorgsfullaste sätt till¬
verkas, konkurrera med de stora utländska fabriker, som ha hela världs¬
marknaden till sitt förfogande och som genast kunna å sina tillverk¬
ningar tillämpa alla nya förbättringar och uppfinningar.
Tryckeripres
sarf sättmask
ner m. m.
0 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
Sättmaskiner tillverkas ej heller i Sverige och om dem gäller
äfven, kanske i ännu högre grad, hvad jag nyss anfört i fråga om
snällpressar. o
I båda fallen utgår således en hög tull, utan att någon som
helst svensk industri därigenom skyddas. Tullen är ej annat än en
på boktryckerinäringen lagd extra beskattning.
Boktryckeristilar draga en tull af 25 öre per kilo. För vanlig
s. k. brödstil (textstil) är detta mera än 10 % af värdet. . Det finns
i' vårt land många hundra boktryckerier, men blott tre stilgjuteri,
som alla föra en mer eller mindre tynande tillvaro. Äfven i fråga
om tillverkning af stilar kan ej i Sverige med aldrig så höga tullar
åstadkommas någon effektiv konkurrens med de stora tyska stil¬
fabrikerna, hvilka sedan många år tillbaka behärska världsmarknaden
och genast kunna begagna sig af alla nya uppslag — något som för
våra stilgjuteri med deras små förhållanden och ringa omsättnings-
områden ej är möjligt. . .. ,
Allt hvad boktryckarne i öfngt behöfva for sm. rörelse ar
tullbelagdt: papper med 10 öre per kilo för enklare och 20 öre per
kilo för finare (belagdt) papper, färg (7 öre pr kg.) in. m.
Under det andra näringar genom tullagstiftningen åtnjuta »skydd»,
åsamkas boktryckerinäringen genom densamma blott ökade svårig¬
heter. Detta ej blott genom åberopade förhållanden, utan äfven
därigenom att i utlandet utfördt svenskt boktryck får i landet införas
tullfritt. 0 17-7 - i
Enligt tullstadgan är boktryck fritt och angående bocker stadgas:
oinbundna................... fria
bundna:
biblar och psalmböcker:
i band af papper eller klot utan
guldsnitt......1 kilogram : 50
i andra band äfvensom med guld¬
snitt .........1 kilogram 2: —
andra slag................ frfr-
Dessa tullsatser afse skydd för bokbinderinäringen i afseende å
sådana slag af böcker, hvarå massproduktion förekommer
Litografiska anstalter äro äfven tullskyddade. Kartor med
svensk text draga en tull af 1 krona 50 öre å 2 kronor per kilo-
OTam för respektive häftade och bundna exemplar. Litografier och
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 7
aftryck, vare sig med eller utan färgbeläggning, draga en tull af 50
öre per kilo, om de inkomma utan text, men tillhöra de tryckt skrift,
äro de tullfria.
Dessa tullbestämmelser verka på följande sätt:
Den svenske boktryckaren måste räkna med eu papperstull
af 20 öre per kilo, då han å s. k. belagdt papper skall utföra ett bok-
trycksarbete. Den utländske boktryckaren får införa samma papper
tullfritt här i landet, om han nämligen i stället för den svenska
boktryckaren får trycka den svenska bokupplagan.
Vill man i utlandet tillsammans med en utländsk upplaga och
i samma tryckning låta utföra illustrationer att användas för ett
svenskt bokarbete, så måste man betala en tull å illustrationerna af
50 öre per kilo. Men man kan undgå tullen genom att äfven trycka
boken i utlandet, då både bok och illustrationer ingå tullfritt. Här¬
med torde jag hafva bevisat, att vår tullagstiftning i detta afseende
rent af uppmuntrar till utförande af boktrycksarbete utrikes, då alla
råvaror för den svenske yrkesidkaren äro fullbelagda, men den fullt
färdiga varan är tullfri.
Förhållandet ställer sig enahanda med afseende å bokbinderi -
näringen utom i fråga om biblar och psalmböcker, hvilkas inbindning
synes vara förbehållen åt de svenska bokbindarne. Lösa bokpärmar
draga eu tull af 1 krona per kilo, men vill man använda utländska
pärmar, så kan det mycket väl gå för sig, utan att man behöfver er¬
lägga tull, blott man låter trycka och binda boken, dock icke psalm¬
böcker och biblar, utomlands.
Man skall invända, att det väl icke torde förekomma, att
svenska böcker beställas utomlands. Förr torde det nog ock varit så,
men under de senare åren har förhållandet blifvit annorlunda. Mer¬
kantilt tryck på svenska språket utföres i ganska stor skala i utlandet,
och under sistlidet år trycktes flere volymer svensk litteratur utom¬
lands. Jag skall för bevillningsutskottet förete exemplar af sådana
arbeten.
Äfven ur tryckfrihetsförordningens synpunkt ligger möjligen en
viss fara uti att svensk litteratur tryckes i utlandet. Boktryckare är
skyldig lämna exemplar af hvad han trycker till justitiedepartementet
och till biblioteken i Stockholm, Uppsala och Lund. I afseende å i
utlandet tryckta svenska böcker är denna bestämmelse icke effektiv.
Någon säkerhet för att sådana svenska böcker bli bevarade åt efter¬
världen i våra förnämsta offentliga bibliotek finnes således icke. Denna
8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
sida af saken är icke den minst viktiga, särskildt ifall tryckning af
svenska upplagor i utlandet skulle bli allmännare.
Då den svenska boktryckerinäringens verksamhet försvåras af för
densamma mindre väl afvägda tullafgiftsbestämmelser, och yrket där¬
jämte har relativt höga arbetsomkostnader, som tid efter annan stegras,
är det ej otänkbart, att boktryck å svenskt språk allt mer och mer
kommer att utföras utomlands.
Enligt hvad till min kännedom kommit, har i dagarne svenska
typografer rönt efterfrågan i Tyskland för utförande af svenskt bok¬
tryck.
Konsekvensen af hvad jag nu anfört skulle måhända, enligt nu
gällande tullsystem, vara den, att jag borde föreslå en tullsats på
svenskt boktryck, i utlandet utfördt. Men jag gör det icke. Dels är
det mig motbjudande att föreslå en tull, helst å sådant, som kan
sägas tillhöra den andliga näringen, dels skulle en sådan tull medföra
flere svårigheter, bland annat den, att i Finland af finska förläggare
utgifven svensk litteratur skulle komma i eu ogynnsam ställning —
något som jag under inga omständigheter vill medverka till. Det
finns också en annan väg att till någon del utjämna de svårigheter,
som boktryckerinäringen råkat i, och det synes mig, att den i första
rummet borde försökas, nämligen att borttaga tullen å de råmaterialier,
som af boktryckerierna användas för framställning af den färdiga tull¬
fria varan. I fråga om de ofvan åberopade maskiner, som icke till¬
verkas i landet, bör denna åtgärd vara lätt nog. Äfven tull på stil
torde — under de förhållanden jag anfört — utan fara för svensk
industri kunna afskaffas. Svårare torde det vara med afseende å tull¬
satsernas borttagande å papper och tryckfärg, för hvilka båda varu¬
slags tillverkning svenska fabriker finnas. Nödvändigt är dock, om
de svenska boktryckarne skola kunna bestå i konkurrensen med de
utländska om tryckning af svenska bokupplagor, att papperstullen
äfven borttages. Så kalladt belagdt papper, som drager den högsta
tullsatsen, kommer alltmera till användning. Våra svenska tryckfärgs-
fabriker tillverka hufvudsakligen billigare kvalitéer. De finare färgerna
måste fortfarande tagas från utlandet.
Med stöd af det anförda tillåter jag mig föreslå, att Riksdagen
måtte besluta tullfrihet för boktryckspressar, sättmaskiner, boktryckeri¬
stilar, tryckfärg och för boktryck afsedt papper.»
Ifrågavarande förslag afser alltså tullfrihet för tryckeripressar, sätt¬
maskiner, boktrycksstilar, tryckfärg samt papper, afsedt för boktryck.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 9
Af omförmälda slag af artiklar hänföras de båda förstnämnda
eller tryckeripressar och sättmaskiner för närvarande till rubriken n:o
378 i gällande tulltaxa »Maskiner, Redskap och Verktyg eller delar
däraf, ej specificerade» och draga följaktligen en tull af 10 procent
af värdet.
Boktrycksstilar, som åren 1874—1888 voro tullfria, åsattes vid
sistnämnda års riksdag- en tullsats af 25 öre för kilogram, hvilken
tullsats är fortfarande gällande.
Tryckfärg återfinnes under tulltaxerubriken n:o 144 (under Färger
och Färgningsämnen) bok-, sten- och koppartrycksfärg; och utgör
tullen 7 öre för kilogram.
Beträffande slutligen papper, afsedt för boktryck, är sådant papper
att hänföra antingen till rubriken n:o 513 i tulltaxan, papper, andra
slag, linjeradt därunder inbegripet, med en tullsats af 10 öre för kilo¬
gram eller ock till rubriken n:o 512 »papper, förgyldt, försilfradt eller
med annan metall belagdt eller annorlunda än i massan färgadt, hvar¬
till med hvit färg bestruket s. k. glacépapper jämväl hänföres, äfven¬
som papper i förening med bomulls- eller linneväfnad», därför tull
utgår med 20 öre för kilogram.
Rörande importen af tryckeripressar, sättmaskiner och papper,
afsedt för boktryck, kan någon uppgift icke erhållas, enär dessa artiklar
icke äro i införselstatistiken särskildt specificerade.
Med afseende åter å boktrycksstilar (och bokstafsstämplar) utvisas
importen under nedannämnda år af följande från den officiella stati¬
stiken hämtade siffror:
År
|
Kilogram
|
Kronor
|
1894.............................
|
46,607
|
93,214
|
1895............................
|
74,095
|
148,190
|
1896..............................
|
69,385
|
138,770
|
1897..............................
|
75,239
|
150,478
|
1898..............................
|
66,877
|
133,754
|
1899..............................
|
96,910
|
193,820
|
1900..............................
|
85,011
|
170,022
|
1901.............................
|
86,477
|
172,954
|
1902 ...........................
|
83,051
|
166,102
|
1903............................
|
120,834
|
241,668
|
Bih. till Riksd. Prat. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 11 Haft.
2
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
Införseln till riket af tryckfärg, hvarunder inbegripes bok-, sten-
ock koppartrycksfärg, utgjorde under hvart och ett af åren 1894—
1903:
År
|
Kilogram
|
Kronor
|
1894 .......................................
|
62,727
|
125,454
|
!1895 ......................................
|
74,169
|
148,338
|
1896 .......................................
|
62,781
|
125,562
|
1897 ......................................
|
67,544
|
135,088
|
1898 .......................................
|
84,793
|
169,586
|
1899 ......................................
|
85,271
|
170,542
|
1900 ......................................
|
85,341
|
170,682
|
1901 ....................................
|
86,192
|
172,384
|
1902 ......................................
|
90,802
|
181,604
|
i 1903 .........................................
|
82,580
|
165,160
|
Hvad motionären anfört till stöd för sin ifrågavarande framställ¬
ning synes utskottet icke innefatta tillräckliga skäl att tillstyrka bifall
till densamma. Att den svenska boktryckerinäringen skulle vara i
saknad af allt skydd torde enligt utskottets mening icke vara riktigt, då
ifrågavarande näring åtnjuter ett visst skydd däri, att tryckning af
svenska böcker af påtagliga skäl icke lika lätt torde kunna verkställas
utomlands som inom Sverige; och äfven om de tullar, som för närvarande
äro åsätta åtskilliga för boktryckerinäringen nödvändiga materialier
och hjälpmedel, skulle kunna anses i afsevärd mån kännbara, kan dock
näppeligen vederbörlig hänsyn till denna näring nu motivera ett bifall
till motionen ens i någon del.
Beträffande till en början tryckeripress ar och sättmaskiner, hvilka
i allmänhet betinga ganska höga priser, lära visserligen, enligt hvad
inom utskottet upplysts, dessa slag af maskiner icke tillverkas inom
landet, hvarför någon hänsyn till svensk industri icke kan för närvarande
på detta område tala emot den ifrågasatta tullfriheten. Det torde dock
icke böra ifrågakomma att ur den grupp i tulltaxan, hvarunder nyss
omförmälda artiklar hänföras eller maskiner, redskap och verktyg
utbryta vissa särskilda slag af maskiner och för dem föreskrifva tull¬
frihet, innan en föregående närmare utredning visat, att eu dylik ur
tullteknisk och till sina konsekvenser äfven ur tullpolitisk synpunkt
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 11
måhända betänklig åtgärd kan anses lämplig, en utredning, som tyd¬
ligen krafvel’ sådana förutsättningar, att den icke skäligen kan ankomma
på ett Riksdagens utskott. I detta sammanhang har bevillningsutskottet
emellertid icke kunnat underlåta att framhålla, hurusom en allmän
revision af maskintullen och i förening därmed en förnyad uppdelning
af nyssnämnda tulltaxerubrik möjligen kan vara af behofvet påkallad.
Till dess en dylik revision kommit till stånd, lärer någon rubbning af
hithörande bestämmelser icke böra vidtagas.
Vidkommande härefter artiklarna boktrycksstilar och tryckfärg
synas tillräckliga skål för den ifrågasatta tullfriheten så mycket mindre
förefinnas, som dessa artiklar utgöra föremål för inhemsk tillverkning
och därför icke böra beröfvas det skydd, de för närvarande åtnjuta.
Hvad slutligen angår motionärens förslag om tullfrihet för papper,
afsedt för boktryck, kan till en början däremot erinras, att redan af
tulltekniska skäl en dylik bestämmelse torde få anses utesluten. Det
lärer nämligen öfver hufvud taget icke låta sig göra att vid en varas
införsel fastslå, huruvida densamma kominer att användas för uppgifvet
ändamål, utan måste afl förtullning ske efter varans beskaffenhet. Med
afseende härå och då för öfrigt tillräcklig konkurrens på detta område
de inhemska papperstillverkarna emellan för närvarande torde förefinnas,
har utskottet ansett sig böra afstyrka bifall till motionen jämväl i
denna del.
En liknande uppfattning, som den utskottet nu uttalat i fråga
om motionärens förslag, gör sig äfven gällande i en till utskottet
ingifven skrift, däri Stockholms boktryckare, med instämmande från de
svenska finpappersbruken, efter erinran hurusom tullfrihet för tryckeri-
pressar och sättmaskiner, ehuru visserligen i och för sig önskvärd, lik¬
väl icke syntes vara af någon afsevärd betydelse för boktryckerinäringen,
vidare anfört, att tullfrihet för tryckpapper däremot vore af stor
betydelse för ifrågavarande näring, men att den nu föreskrifna tullen
syntes icke kunna borttagas utan skada för den svenska pappers¬
industrien,- äfvensom slutligen på angifna grunder framhållit, att rätt¬
visan syntes kräfva, att från utlandet infördt svenskt boktryck åsattes
en tullsats, som motsvarade gällande papperstull.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer bevillnings¬
utskottet,
att förevarande motion om tullfrihet för tryckeri-
pressar m. m. icke måtte af Riksdagen bifallas.
12
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
Juteväfnad
m. m.
Rubriken n:o 726 i gällande tulltaxa är af följande lydelse:
Väfnader :
jute-:
oblekt och. ofärgad säck- eller packväf 1 kilogram 0: io.
Beträffande artikeln säckar innehåller gällande tulltaxa den be¬
stämmelsen, att andra tomma säckar än tydligen brukade och slitna
— för hvilken artikel tullfrihet äger rum — tullbehandlas lika med
den väfnad, hvaraf de bestå, med tillägg af 10 procent.
I § 9 punkten 2 af de vid tulltaxan fogade underrättelser före-
skrifves dessutom, bland annat, att då juteväfnad, tillverkad i utlandet,
användes till emballage vid utförsel sjöledes från stapelstad till utrikes
ort, må för hvarje kilogram af väfnaden restitutionsvis af tullmedlen
beviljas 10 öre under iakttagande af de under punkten 1 i samma
paragraf upptagna bestämmelser.
Här ofvan omförmälda bestämmelser angående juteväfnader och
säckar infördes vid 1888 års riksdag och hafva sedan dess icke under¬
gått någon förändring. Förslag hafva visserligen framställts vid 1891
års riksdag, att artiklarna oblekt och ofärgad säck- eller packväf
äfvensom nya tomma säckar måtte förklaras tullfria, samt vid 1895,
1899 och 1902 årens riksdagar, att bestämmelserna om tullrestitution
för juteväfnad måtte upphäfvas, men dessa förslag hafva icke vunnit
Riksdagens bifall. Yid sistlidet års riksdag framställdes i motion inom
Första Kammaren förslag att tullsatsen för ifrågavarande slag af jute¬
väfnad måtte höjas till 13 öre för kilogram samt att i sammanhang
därmed ofvan omförmälda restitutionsbelopp likaledes måtte höjas till
13 öre för kilogram. Bevillningsutskottet hemställde om afslag å den
gjorda framställningen, hvilken hemställan af Andra Kammaren bifölls,
hvaremot Första Kammaren biföll den i ämnet väckta motionen. Efter
gemensam votering afslog Riksdagen motionen.
I ofvanberörda motion, n:o 165, föreslår nu herr Bengtsson, att
tullsatsen för oblekt och ofärgad säck- eller packväf af jute måtte
höjas till 15 öre för kilogram, äfvensom i sammanhang härmed att
det belopp, som, enligt hvad ofvan nämnts, för juteväfnad i vissa fall
Unge restitutionsvis beviljas, jämväl måtte höjas till 15 öre för kilogram.
Till stöd för berörda förslag bär motionären anfört följande:
»Importen af juteväfnader och nya jutesäckar har under de senaste
13
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
tre åren varit mycket afsevärd och företer en icke obetydlig ökning
år från år, hvilket framgår af följande uppgifter, hämtade dels från
kommerskollegii berättelse, dels från tullkamrarne på de viktigaste
platserna:
Juteväf:
1902: i hela riket 767,244 kilogram, häraf till platserna Stockholm,
Göteborg, Malmö, Sundsvall, Halmstad..........438,681 kg.
1903: i hela riket 1,062,619 kilogram, dåra! till Stock¬
holm, Göteborg, Malmö, Sundsvall, Halmstad .......... 594,643 ,,
1904: till Stockholm, Göteborg, Malmö, Sundsvall, Halm¬
stad ....................................................................................... 912,084 ,,
Nya tomsäckar af alla slag:
1902: i hela riket ............................... 40,356 kg. = c:a 66,000 säckar
1903: i hela riket ............................. 220,839 „ = „ 368,000 „
1904: till platserna Stöckliolm, Göte¬
borg, Malmö, Norrköping......... 236,468 ,, = ,, 387,650 ,,
Till öfriga platser i riket finnes f. n. ingen uppgift.
Större delen af juteväfven användes till emballage af trämassa,
hvarpå tullrestitution enligt gällande tulltaxa beviljas.
Importen af nya jutesäckar skulle dock, exempelvis under år 1903,
varit omkring 500,000 kg., motsvarande 800,000 st. säckar, och under
1904 samma kvantum, större, om icke de svenska jutefabrikerna, för
att få tillräcklig sysselsättning, varit nödsakade att i konkurrens mot
den utländska öfverproduktionen antaga så ytterst reducerade priser,
att en stor del af den svenska skyddstullen gått förlorad. Äfven för
leverans under år 1905 hafva de svenska jutefabrikerna redan nu måst
sälja betydande kvantiteter säckar till synnerligen tryckta och förlust-
bringande priser.
Fabrikerna här i landet äro hänvisade till att basera sina för¬
säljningspriser på de officiella marknadsnoteringarne i Dundee, hufvud-
platsen för den europeiska jute-industrien, men dessa noteringar hafva
under de senare åren, i förhållande till priset för råmaterialet, visat
en alltjämt sjunkande tendens, beroende på den ruinerande konkurrensen
från de stora indiska fabrikerna med sina enormt billiga arbetslöner,
livilka motsvara ungefär en fjärdedel af de europeiska. Den officiella
Dundee Prices Current & Trade Report säger i sin ärsredogörelse för
1904 därom följande: »Kalkutta-konkurrensen blir djärfvare år från år,
14
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
och då det icke tyckes sluta med utvidgningarna af fabrikerna i Indien,
måste vi göra oss beredda, på bästa sätt vi kunna, bemöta denna
konkurrens. De låga lönerna, den långa arbetstiden, och den oinskränkta
frihet, som fabrikerna där i landet åtnjuta, gifva “dem ett betydligt
öfvertag öfver juteindustrien här.» — Den svenska juteindustrien är således
i själfva verket indirekt lidande af den indiska konkurrensen, då Dundee
måste följa Ivalkutta.
Några exempel ur den officiella Dundee Trade Report bevisa
tydligen riktigheten af hvad ofvan anförts:
I. 14 mars 1900, råjutepris stånd. £ 16: —, juteväf 40"/10| oz 22/12 pence pr yard.
franko Dundee M. manglad, Dundeepris
|
4 jan.
|
1905
|
d:o
|
» 16: —,
|
(bo
|
li i-l'12
|
|
»
|
»
|
II.
|
10 »
|
1900
|
(bo
|
» 14:10
|
(bo
|
2 2 l/i 2
|
»
|
»
|
»
|
|
25 febr.
|
1903
|
d:o
|
» 14:10
|
(bo
|
11 Öl: 1 2
|
»
|
»
|
»
|
III.
|
14 aug.
|
1901
|
(bo
|
» 14: —
|
(bo
|
2 1/12
|
»
|
»
|
»
|
|
2 mars
|
1904
|
(bo
|
» 14: —
|
(bo
|
ll 0§/12
|
»
|
»
|
»
|
Vid första exemplet, då råvarupriset är £ 16:—, belöpte sig
differensen i försäljningspriset till 2V2/12 pence pr yard eller l3/4 öre
pr meter, och då omnämnda väfsort väger 325 gram pr meter, var
alltså försäljningspriset år 1905 5,4 öre pr kg. lägre än 1900.
Vid andra exemplet är försäljningspriset 8 öre pr kg., vid tredje
exemplet 5,4 öre pr kg. lägre än tre år förut.
Utsikten till att detta förhållande skall ändras till det bättre, är
alldeles utesluten, enär ständigt nya väfstolar uppsättas i Indien; sålunda
funnos 1901: 15,336 stycken och 1904: 19,901 stycken väfstolar, hvar-
jämte 5 nya jutefabriker äro under byggnad. Försäljningspriserna torde
därför efter all sannolikhet komma att ytterligare sänkas, alldenstund
de indiska fabrikerna f. n. lämna goda resultat.
Ej nog med att de svenska jutefabrikerna hafva varit nödsakade
följande ständigt sjunkande officiella Dundee-försäljningspriserna, de hafva
dessutom att bekämpa en ännu skarpare konkurrens från de tyska jute¬
fabrikernas sida. Dessa hafva under de senare åren företagit betydande
utvidgningar, som haft till följd en stor öfverproduktion. Denna har
till stor del kastats in på den svenska marknaden till priser, som under¬
stiga: de redan så låga Dundee-noteringarna och därför äro alldeles
ruinerande för de svenska jutefabrikerna. Här föreligger alltså en ytter¬
ligare fara för den svenska jute-industrien, och utom allt tvifvel kommer
denna konkurrens att framdeles antaga ännu mera hotande dimensioner,
sedan de tyska jutefabrikerna i dagarne bildat ett syndikat i afsikt att
reglera sin tillverkning med hänsyn till behofvet inom sitt eget land
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 15
och att uppsätta ett gemensamt varunederlag för exporterandet af sitt
produktionsöfverskott, som är mycket betydande. 'Dundee Advertiser’
af 28 december 1904 meddelar härom följande: 'Sammanslutningen af
de tyska jutefabrikanterna har blifvit ett fullbordadt faktum. Den¬
samma skall äga bestånd under sex år. I stället för en allmän öfverens¬
kommelse, som hittills existerat, skola nu icke endast prisen bestämdt
fixeras, utan skall äfven produktionen strängt regleras i öfverensstäm¬
melse med efterfrågan. Förslaget att upprätta en central försäljnings-
depå har emellertid icke blifvit fullföljdt. Hvarje fabrik kommer såsom
förut att bibehålla sin egen försäljningsorganisation. Å andra sidan
hafva anordningar vidtagits för att upprätta en central depå, till
hvilken hvarje fabrik kan öfversända huru många öfverblifna varor
som helst för realisering. Med undantag af en firma vid Landsberg
har hvarje tysk jutefabrik anslutit sig till öfverenskommelsen, och det
är att hoppas, att äfven Landsberg inom kort blir nödsakad att inträda
i förbundet.’
Då de svenska jutefabrikerna numera sysselsätta omkring 2,500
manliga och kvinnliga arbetare och i dessa fabriker nedlagts ett kapital
af cirka 8,000,000 kronor, måste en begäran om effektivt tullskydd
anses lika berättigad som nödtvungen. Med hänsyn till de förut anförda
exemplen på den stora nedgången i försäljningspriserna och öfriga
missförhållanden, är den nuvarande tullsatsen för juteväf af 10 öre per
kilogram» alldeles otillräcklig, och för att tullen skall blifva ett verkligt
skydd för juteindustrien, är en tullförhöjning af allra minst 5 öre per
kilogram nödvändig.»
Införseln till riket åren 1894—1903 af oblekt och ofärgad säck-
eller packväf af jute, äfvensom säckar, nya, tömma, utvisas af i
nedanstående tabell intagna, från den officiella statistiken hämtade
siffror. I samma tabell har äfven ansetts lämpligt införa uppgift å de
i form af emballage till utlandet utförda kvantiteter juteväfnad, för
livilka enligt upplysning från tullverket tullrestitution under nämnda
år beviljats.
16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
; År
|
|
Infö
|
r s e 1
|
|
Juteväfnad, där¬
för tullrestitu-
tion beviljats
|
Juteväfnad, oblekt och ofärgad
säck- eller packväf
|
Säckar, nya, tomma
|
Kg- |
|
Kr.
|
Kg.
|
K, *
|
Kg.
|
1894 .........
|
300,738 1
|
300,738
|
39,118
|
43,030
|
39,878
|
1895 .........
|
612,883 !
|
612,883
|
127,795
|
140,575
|
147,714
|
1896 .........
|
225,475 !
|
124,011
|
21,153
|
23,268
|
201,021
|
!1897 .........
|
490,980 i
|
270,039
|
19,897
|
21,887
|
257,868
|
!1898 ........
|
852,142 |
|
468,678
|
42,040
|
46,244
|
189,191
|
1899 .........
|
641,378 i
|
352,758
|
38,516
|
42,368
|
402,439
|
1900 .........
|
796,674 |
|
438,171
|
21,973
|
24,170
|
471,594
|
1901 ........
|
652,167 !
|
358,692
|
7.317
|
8,049
|
622,043
|
1902 .........
|
767,244
|
421,984
|
40,356
|
44,392
|
542,261
|
1903 ........
|
1,062,619 1
|
584,440
|
220,839
|
242,923
|
624,455
|
Vidare har utskottet ansett sig höra meddela, att enligt den nya
tyska tulltaxan utgör tullen å juteväfnad af ifrågakomna slag, allt efter
väfnadens groflek, 12—36 pfennig för kilogram samt å juteväfnad, blekt
eller färgad, 60 pfennig, likaledes för kilogram. Säckar, nya* tomma,
tullbehandlas såsom den väfnad, hvaraf de bestå, med tillägg af 15
procent.
Hvad motionären åberopat till stöd för en tullförhöjning synes
utskottet beaktansvärdt. Af de anförda statistiska siffrorna framgår,
hurusom importen af ifrågakomna slag af juteväfnader visserligen varit
ganska växlande, men dock företer en så ansenlig ökning, att den
under periodens sista år omfattar mer än tre gånger så stor kvantitet
som under periodens första år. Hvad vidare angår införseln af nya
säckar — enligt uppgift från tullverket hufvudsakligen omfattande
jutesäckar — har äfven denna efter att under några år hafva varit
stadd i aftagande såväl år 1902 som framför allt år 1903 betydligt
ökats, om ock denna införsel hindrats att antaga alltför störa dimensioner
genom de prisnedsättningar, de svenska tillverkarne vidtagit och hvilka
icke osannolikt varit större än att de i längden kunna vidhållas. Äfven
tyska fabrikanter hitsända och försälja sina tillverkningsöfverskott till
väsentligt lägre pris, än den svenska varan kan uthärda.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 17
En jämförelse med gällande tullsatser å andra slag af väfnader,
såsom gröfre linne- och bomullsväfnader, talar äfvenledes för en tull-
förhöjning. Då j ut ev äfnadsindustrien bereder sysselsättning åt ett ganska
afsevärdt antal arbetare och i densamma nedlagts ett ej obetydligt
kapital, synes den i likhet med linne- och bomullsväfnadsindustrierna
vara berättigad att åtnjuta ett skydd, som sätter den i stånd att med
utsikt till framgång bekämpa den utländska konkurrensen.
Det nu anförda torde tillräckligt ådagalägga, att en höjning af
tullen å ifrågavarande artiklar är af behofvet påkallad. Utskottet har
likväl icke ansett sig böra förorda den af motionären föreslagna tull¬
satsen, utan har utskottet trott sig böra stanna vid en tull af 13 öre
för kilogram, eller samma belopp, livilket, på sätt förut nämnts, var
föreslaget vid förliden riksdag; och har utskottet jämväl ansett lämpligt,
att den sålunda föreslagna tullförhöjningen finge tillämpas redan inne¬
varande år från och med viss dag, som utskottet ansett lämpligen kunna
bestämmas till den 1 juli.
Då utskottet således af ofvan angifna skäl funnit sig böra till¬
styrka en förhöjning med 3 öre af här ifrågavarande tull, har utskottet
äfven ansett sig böra föreslå en motsvarande höjning af det belopp, som
vid utförsel af i utlandet tillverkad juteväfnad skall i visst fall restitu -
tionsvis beviljas.
Dock lärer denna sistnämnda förhöjning icke böra träda i kraft
samtidigt med tullförhöjningen utan först något senare, när innevarande
års import kan anses åtminstone till största delen förbrukad; och har
utskottet i sådant hänseende funnit sig böra föreslå, att den nya be¬
stämmelsen skall tillämpas från och med ingången af nästkommande år.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer bevillningsutskottet,
a) att Riksdagen, i anledning af herr Bengtssons
förevarande motion, måtte besluta, att tullen å oblekt
och ofärgad säck- eller packväf af jute skall höjas till
13 öre för kilogram, och att i följd häraf rubriken
n:o 726 i gällande tulltaxa skall erhålla följande för¬
ändrade lydelse:
Väfnader:
jute-:
oblekt och ofärgad säck- eller
packväf ................ 1 kilogram 0: 13;
b) att, för den händelse utskottets under punk¬
ten a) här ofvan gjorda hemställan varder af Riks-
Bih. till Biksd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Åfd. 11 Höft. 3
18
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
dagen bifallen, Riksdagen jämväl måtte besluta, att
den högre tullen skall såsom tilläggsafgift till nu gäl¬
lande tulltaxa utgöras från och med den 1 juli inne¬
varande år; samt
c) att, vid bifall till hvad utskottet under
punkten a) här ofvan hemställt, Riksdagen tillika
måtte besluta, att det restitutionsbelopp för juteväf-
nad, hvarom förmäles i § 9 punkten 2 af de vid tull¬
taxan fogade underrättelser, likaledes måtte, räknadt
från och med den 1 januari 1906, höjas till 13 öre
för kilogram, och att således nämnda punkt skall
erhåll a. följande förändrade lydelse:
»2. Då juteväfnad, tillverkad i utlandet, användes
till emballage vid utförsel sjöledes från stapelstad till
utrikes ort, må för hvarje kilogram af väfnaden restitu-
tionsvis af tullmedlen beviljas, därest utförseln ägt rum
före den 1 januari 1906, ett belopp af 10 öre och
eljest 13 öre under iakttagande af de under punkten
1 upptagna bestämmelser;--- — ---— —‘
Stockholm den 23 februari 1905.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAVALLI.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
19
Reservationer:
vid punkten 2:o:
af lierr Eklund; samt
af herrar G. Jansson, Beckman, K. G. Karlsson och Höjer mot vissa
delar af motiveringen.
vid punkten 3:o:
af herr Cavalli, som ansett, att den af utskottet föreslagna
högre tullsatsen borde tråda i kraft från och med den 1 januari 1906,
äfvensom att i anledning häraf höjningen af det i mom. c) under denna
punkt omförmälda restitutionsbelopp borde tillämpas först den 1 juli
1906; samt
af herrar G. Jansson, Beckman, K. G. Karlsson, friherre Bonde,
Brodin, Jlöjer och Eklund, hvilka anfört:
»Hvad motionären åberopat till stöd för den ifrågasatta tullförhöj-
ningen synes oss icke innefatta tillräckliga skäl att tillstyrka bifall till
framställningen. Ifrågavarande industri torde nämligen redan för när¬
varande vara i åtnjutande af ett tullskydd, som för densamma må
kunna anses rikligt tillmätt. Den officiella statistiken angifver medel¬
värdet af under år 1903 importerad juteväfnad af ifrågavarande slag
till 55 öre för kilogram. Med nu gällande tullsats af 10 öre för kilo¬
gram utgör följaktligen tullen omkring 18 procent af varans värde.
Af de i utskottets betänkande anförda statistiska siffrorna fram¬
går, att införseln till riket af juteväfnad betydligt växlat år från år,
och att man således icke med anledning häraf är berättigad att såsom
skäl för tullförhöjningen åberopa en stadigvarande ökning af importen.
Härtill kommer, att, på sätt nedan synes, endast en mindre del af den
importerade varan stannat inom landet. De statistiska siffrorna visa
nämligen, att, medan importen af juteväfnad åren 1899—1903 utgjort
3,920,082 kilogram, har under samma tid tullrestitution beviljats för
2,662,792 kilogram dylik väfnad, hvadan alltså inom landet förbrukats
blott 1,257,290 kilogram eller i medeltal 251,458 kilogram för år. Då
20
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.
under nämnda år den inhemska tillverkningen af samma vara uppgått
till 23,081,147 kilogram, eller i medeltal 4,606,229,4 kilogram om året,
förefaller årliga förbrukningen af importerad vara, hvilken utgör icke
fullt 5 V2 procent af den inhemska tillverkningen, att i förhållande till
denna senare vara jämförelsevis obetydlig.
På grund af det anförda och då slutligen den nu ifrågasatta tull¬
förhöjningen torde till förfång för andra näringsgrenar komma att drifva
upp priset på juteväfnad, anse vi, att utskottet bort hemställa om
anslag å motionen.»
Härjämte hafva nedannämnde herrar ledamöter i utskottet begärt
få antecknadt, att de icke deltagit:
herrar Östberg och 0. Å. Ericsson i behandlingen af de i detta
betänkande omförmälda frågor, samt
herr J. Bromée i den slutliga behandlingen af samma frågor.
STOCKHOLM, ISAAC MARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1005.