Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
1
N:o 1.
Ank. till Riksd. kansli den 10 febr. 1905, kl. 3 e. in.
Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
nedsättning af af giften för inrikes postförsändelses re¬
kommendation m. m.
(l:a A).
I proposition. n:o 15 har Kungl. Maj:t, på framställning af
generalpoststyrelsen och under åberopande af propositionen bilagdt ut¬
drag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 20 nästlidna
januari, föreslagit Riksdagen att för sin del medgifva,
att den afgift, som för inrikes postförsändelses rekommendation
bör i Sverige utöfver belöpande postbefordringsafgift erläggas, skall
utgöra 15 öre;
_ a,iR med bibehållande i öfrigt af gällande stadganden rörande er¬
sättning af postmedlen för förkommen eller skadad inrikes rekommen¬
derad försändelse, ersättningsbeloppet må begränsas till 36 kronor;
att, med upphäfvande af nuvarande stadganden om ersättning af
postmedlen för inrikes postförskottsförsändelse, som gått förlorad medan
densamma befunnit sig under postverkets vård, för dylik ersättnings
utbetalande skola tillämpas enahanda grunder, som om försändelsen
icke varit belagd med postförskott, samt
att nu föreslagna bestämmelser må träda i kraft den 1 juli 1905.
Enligt ofvan omförmälda statsrådsprotokoll har chefen för civil¬
departementet vid ärendets föredragning inför Kungl. Magt anfört
följande:
Bih. till Riksd. Prat. 1905. 5 Sami. 1 Åfd. 1 Höft. (N:o 1).
1
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
»I underdånig' skrifvelse den 4 juni 1904 liar generalpoststyrelsen
gjort framställning om nedsättning till 15 öre af rekommendations¬
afgiften för in- och utrikes postförsändelse samt i samband därmed hem¬
ställt om begränsning af det belopp, hvarmed ersättning bör af post¬
medel utgå för förlust af eller skada å rekommenderad inländsk post¬
försändelse, äfvensom om förändrade grunder för postverkets ersätt¬
ningsskyldighet för orekommenderad eller oassurerad inrikes postför-
skottsförsändelse, som gått förlorad.
Hvad först angår rekommendationsafgiften för postförsändelser,
gälla för närvarande följande bestämmelser.
Enligt nådiga kungörelsen den 5 juli 1884 angående förändring
i portoafgifterna för inrikes bref och brefkort samt i afgiften för in¬
ländsk postförsändelses rekommendation är den afgift, som för rekom¬
mendation af inländsk postförsändelse bör utöfver belöpande- porto er¬
läggas, bestämd till 20 öre. Genom nådigt bref till generalpoststyrelsen
af den 10 december' 1886 har Eders Kungl. Maj:t förklarat, att rekom¬
mendations;; fgiften för försändelser till länder och orter inom världspost-
föreningen — hvilken afgift enligt nu gällande världspostkonvention är
bestämd till högst 25 centimes — skall utgå med 20 öre för hvarje
försändelse; och jämlikt nådiga brefvet den 10 juni 1892 hafva rekom¬
menderade brefpostförsändelser från Sverige till länder och orter utom
världspostföreningen i nu förevarande hänseende likställts med rekom¬
menderade försändelser till länder och orter, som tillhöra världspost¬
föreningen. Rekommendation å paket förekommer icke i Sverige.
Den rekommendationsafgift, som här i landet upptages, utgör så¬
ledes 20 öre för försändelse, vare sig denna är inrikes eller adresserad
till utlandet.
Vid särskilda tillfällen hafva inom Riksdagen väckts förslag i
syfte att få en nedsättning i rekommendationsafgiften för inrikes
bref till stånd. Med anledning af en år 1899 väckt motion om
rekommendationsafgiftens för dylik försändelse nedsättning till 10 öre
anhöll Riksdagen i skrifvelse den 29 april samma år, att Eders
Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och under hvilka villkor en
nedsättning; i rekommendationsafgiften för inrikes brefpostförsändelser
kunde ske, samt till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill
denna undersökning kunde gifva anledning. Anbefalld att verkställa
omförmälda utredning och inkomma med däraf föranledt förslag,
anförde generalpoststyrelsen i underdånigt utlåtande af den 9 decem¬
ber 1899, bland manat, att statistiska beräkningar, som styrelsen låtit
anställa angående svenska postverkets inkomst af rekommendations-
3
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
afgifter för åren 1897, 1898 och 1899, gåfve vid handen att, därest
rekommendations; i fgiften för inrikes brefpost försändelser varit 10 öre
i stället för 20 öre, detta skulle för postverket medfört en minskad
inkomst af för år 1897 omkring 241,000 kronor, för år 1898 om¬
kring' 247,000 kronor och för år 1899 omkring 268,000 kronor, samt
att, om under samma tid rekommendationsafgiften för brefpostförsän-
delser till utlandet varit i lika mån nedsatt — enligt generalpost¬
styrelsens åsikt borde nämligen en nedsättning af den inrikes rekom¬
mendationsafgiften icke företagas annat än i sammanhang med en lik¬
nande reform i afseende å rekommenderade försändelser till utlandet —
postverkets inkomster för åren 1897, 1898 och 1899 skulle ytterligare
minskats med respektive omkring 33,800, 41,600 och 38,000 kronor.
Vidare framhöll generalpoststyrelsen, att styrelsen, som ingalunda
förbisåge, att den i Sverige utgående rekommendationsafgiften vore väl
hög i jämförelse med motsvarande afgift inom åtskilliga andra länder,
ansåge önskvärd!, att ifrågavarande afgift fördenskull blefve i sinom tid
nedsatt, om än icke på en gång med så mycket som halfva beloppet,
samt att styrelsen för sin del icke heller skulle vara obenägen att till¬
styrka någon nedsättning af såväl den inrikes rekommendationsafgiften
som motsvarande afgift för rekommenderade försändelser till utlandet,
om blott förhållandena tilläte en afsevärd minskning af postverkets
inkomster. Med afseende emellertid å de stora kraf i finansiellt hän¬
seende, som redan då ställdes och under eu nära framtid än ytterligare
syntes komma att ställas på svenska postverket, ansåge generalpost-
styrelseu tidpunkten för det dåvarande icke lämplig att förminska post¬
verkets inkomst af rekommendationsafgifterna.
Med afseende å hvad generalpoststyrelsen anfört, fann Eders Kungl.
Maj:t den 22 december 1899 Riksdagens förenämnda skrifvelse icke
böra föranleda någon Eders Kungl. Mäj:ts vidare åtgärd.
Till stöd för sin nu gjorda framställning i förevarande hänseende
bär generalpoststyrelsen anfört följande.
Då de finansiella skäl, på grund af hvilka frågan om rekommen-
datlonsafgiftens sänkning år 1899 undanskjuta, med svenska postverkets
nuvarande, i ekonomiskt hänseende fördelaktiga ställning förlorat sin
hufvudsakliga betydelse, ansåge generalpoststyrelsen tiden vara inne
att till förnyad behandling' företaga nämnda fråga, hvarvid styrelsen
fortfarande vore af den åsikt, att, om eu dylik sänkning' komme till
stånd beträffande inrikes försändelser, något skäl icke förelåge, hvarför
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
rekommendationsafgiften för försändelser till utlandet skulle bibehållas
vid högre belopp.
Hvad som ur generalpoststyrelsens synpunkt talade för rekoin-
mendationsafgiftens nedsättning vore i främsta rummet styrelsens önskan
att såvidt möjligt tillmötesgå allmänhetens kraf på lättnader rörande
postafgifterna, men dessutom syntes en dylik nedsättning i sin mån bi¬
draga till att minska den nu brukliga försändningen af penningar i
vanliga bref, hvilken försändning dels för postfunktionärerna innebure
en frestelse till oärlighet och dels vore ägnad att, därest vanligt bref
med inneliggande penningar förkomme, alstra misstro mot postverket.
Enligt tillgänglig statistik hade antalet inrikes rekommenderade
försändelser under åren 1900—1903 beräknats till respektive 3,738,135,
3,791,400, 3,721,510 och 3,844,000 samt antalet rekommenderade för¬
sändelser till utlandet under samma år till respektive 390,634, 397,563,
402,190 och 452,694. Dessa tal omfattade emellertid såväl portopliktiga
försändelser som sådana i posttjänsten eller eljest aflåtna försändelser,
hvilka befordrats afgiftsfritt. Under förutsättning att under åren 1900
—1903 de portopliktiga rekommenderade försändelsernas antal utgjort
samma procent af hela antalet rekommenderade försändelser som veder¬
börande medelprocent för åren 1897—1899 — sådan denna medelprocent
framgått af den år 1899 verkställda ingående undersökningen i
ämnet — skulle under åren 1900—1903 de portopliktiga rekommende¬
rade inrikes försändelsernas antal utgjort respektive 2,833,506, 2,873,881,
2,820,905 och 2,913,752 samt antalet portopliktiga rekommenderade för¬
sändelser till utlandet respektive 377,743, 384,443, 388,918 och 437,755.
Om således, såsom i förut omförmälda motion vid 1899 års riksdag
blifvit angående inrikes försändelser föreslaget, den rekommendations-
afgift, som här i landet upptoges, under t. ex. år 1903 utgått med
allenast 10 öre för försändelse, skulle detta för sistnämnda år inneburit
eu minskad inkomst för postverket af, beträffande inrikes rekommen¬
derade försändelser 291,375 kronor samt beträffande rekommenderade
försändelser till utlandet 43,776 kronor eller tillhopa 335,151 kronor.
Äfven om en på nu angifvet sätt beräknad minskning i inkomsten
af rekommendationsafgifter skulle i någon män motvägas af den ökning
i de rekommenderade försändelsernas antal, som antoges blifva en följd
af en lägre rekommendationsafgift, ansåge sig generalpoststyrelsen dock
icke kunna förorda en så väsentlig sänkning af ifrågavarande afgift
som till hälften af dess nuvarande belopp, isynnerhet som styrelsen
dels nyligen hos Eders Kungl. Maj:t gjort underdånig framställning om
viss nedsättning af de inrikes postanvisnings- och postförskottsafgifterna
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 5
och dels hade för afsikt att inom den närmaste tiden föreslå en minsk¬
ning jämväl af det inrikes paketportot. Rekommendationsafgiftens sänk¬
ning syntes därför icke böra sträckas längre än till 15 öre. I Norge
utginge visserligen den inrikes rekommendationsafgiften med endast 10
öre (rekommendationsafgiften för försändelser från Norge till utlandet
utgjorde 20 öre), men i Danmark vore afgiften, vare sig fråga vore
om inrikes försändelser eller försändelser till utlandet, fastställd till 15
öre samt i Tyskland, Nederländerna och Österrike till belopp, som i
svenskt mynt motsvarade respektive 18 öre, 15 öre och 18 öre.
Enligt förut omförmälda statistiska beräkningar skulle den inom
Sverige utgående rekommendationsafgiftens sänkande till 15 öre för
år 1903 inneburit eu minskad inkomst för postverket af, beträffande
inrikes försändelser 145,688 kronor samt beträffande försändelser till
utlandet 21,888 kronor, eller sålunda tillhopa 167,576 kronor.
I sammanhang med berörda vid 1899 års riksdag förevarande för¬
slag om rekommendationsafgiftens nedsättning ifrågasattes äfven, huru¬
vida icke därjämte en nedsättning borde äga rum i det belopp, hvar¬
med postverkets ersättningsskyldighet för förkomna rekommenderade
försändelser utginge, och i sin nu föreliggande underdåniga skrifvelse
framhåller äfven generalpoststyrelsen, att, på sätt redan i dess före-
nämnda underdåniga utlåtande den 9 december 1899 antydts, i samband
med nedsättning af den inrikes rekommendationsafgiften borde ställas
en sänkning af det belopp, hvarmed förlust af eller skada å inrikes
rekommenderad försändelse för närvarande ersättes af postmedel.
I detta afseende är nu, enligt § 8 af nådiga förordningen angående
postverkets ansvarighet för försändelser, som till postbefordran aflämnats,
den 12 november 1872, stadgadt att, om rekommenderadt bref går
förloradt, medan ännu postverkets ansvarighet därför fortfar, utbetalas
af postmedlen till afsändaren, emot rekommendationsbevisets återställande,
50 riksdaler, samt att, om sådant bref framkommit, men förseglingen
därå finnes rubbad eller omslaget så skadadt, att någon del af brefvets
innehåll kunnat därur uttagas, och medelst sådan förteckning, som i
förordningens § 6 omförmäles, varder visadt, att brefvet vid däraf
före dess utlämnande till adressaten å ankomstortens postanstalt verk-
ställdt öppnande icke innehållit penningar eller andra saker till ett
sammanlagdt värdebelopp af 50 riksdaler, afsändaren äger att, emot
rekommendationsbevisets återställande, af postmedlen åtnjuta skillnaden
mellan nämnda belopp och värdet af det, som brefvet må befunnits
innehålla. Vidare bär genom nådigt bref till generalpoststyrelsen den
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
4 november 1876 angående förändrade bestämmelser rörande taxeringen
och postbefordran af brefkort m. in. — jämte det bestämmelser med¬
delades därom, att s. k. lokalbref samt brefkort och försändelser under
band kunde rekommenderas — förklarats, hvad lokalbref beträffar, att
rekommendationen ägde rum på de villkor, som i allmänhet gällde för
rekommendation, samt beträffande brefkort och försändelse under band,
att, i öfverensstämmelse med hvad genom den i Bern den 9 oktober
1874 afslutade internationella posttraktat blifvit för den internationella
postutväxlingen bestämdt, rekommendationen erhölles på de villkor, som
därför blifvit i allmänhet stadgade Slutligen har genom nådigt bref
till generalpoststyrelsen den 21 december 1888 i sammanhang med
förordnande om så kallade kortbrefs införande, stadgats, att rekom¬
mendation kunde å kortbref meddelas, dock att sådana kortbref icke
finge innehålla penningar eller andra värdesaker.
De sålunda gifna bestämmelserna, hade enligt hvad generalpost¬
styrelsen i nu föreliggande skrifvelse meddelat, af styrelsen — särskild!
med hänsyn därtill att enligt den i fråga om rekommendation å bref¬
kort och försändelser under band åberopade posttraktaten i Bern, lika¬
som jämlikt nu gällande allmänna internationella bestämmelser, ersätt¬
ning icke utginge för skada å rekommenderad försändelse — så tolkats,
att den genom förordningen den 12 november 1872 stadgade ersätt¬
ningsskyldighet vid rekommenderad försändelses förlust gällde samtliga
inrikes rekommenderade försändelser, men att den i samma förordning-
stadgade ersättningsskyldighet vid inträffad skada å rekommenderad
försändelse afsagd endast inrikes rekommenderade bref; och hade i
enlighet därmed hithörande bestämmelser i gällande allmänna post-
stadga affattats.
I åtskilliga främmande länder vore — upplyser gener atp o sfs ty r elsen
vidare — den godtgörelse, som af postmedel utginge för eu förkommen
inrikes rekommenderad brefpostförsändelse, väsentligt lägre än det
svenska ersättningsbeloppet. Så vore motsvarande belopp i Norge och
Danmark begränsad! till 20 kronor samt i Tyskland, Nederländerna och
Österrike till, i svenskt mynt, respektive 37 kronor 80 öre, 37 kronor
50 öre och 30 kronor. I den internationella postutväxlingen utgjorde
ersättningsbeloppet för förkommen rekommenderad försändelse 50 francs,
det vill säga 36 kronor.
Det svenska ersättningsbeloppet syntes således — yttrar general¬
poststyrelsen härefter — få anses ovanligt högt, hvadan särskild! i
sammanhang med sänkning af rekommendationsafgiften, en nedsättning
af nämnda ersättningsbelopp syntes böra ske. Dock funne styrelsen
7
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
detta belopp icke lämpligen böra på en gång sänkas lägre än till
likhet med hvad som gällde i den internationella utväxlingen eller
sålunda till 36 kronor.
Slutligen har, såsom jag förut antydt, generalpoststyrelsen i sin
förevarande skrifvelse upptagit frågan, i hvilken mån postverket skä¬
ligen kan anses böra i den inrikes postutväxlingen utbetala ersättning
för förkommen postförskottsförsändelse, som icke är rekommenderad
eller assurerad.
Såsom generalpoststyrelsen erinrar, är genom nådiga kungörelsen
den 26 maj 1882 angående ändring i gällande bestämmelser om post¬
verkets ansvarighet för försändelser, som till postbefordran aflämnats,
assuran saf giftens belopp m. m., bland annat förordnadt, att för post¬
förskottsförsändelse i allmänhet, hvilken gått förlorad, medan densamma
befann sig under postverkets vård, till afsändare!! utbetalas ersättning
af postmedlen till det belopp, hvarå postförskottet lyder, samt att då
postförskott meddelats a assurerad försändelse och, under det denna
befann sig under postverkets vård, antingen innehållet i dess helhet
eller till någon del gått förloradt eller försändelsen blifvit skadad, ersätt¬
ning skall till afsändare!! utgå med det belopp, hvartill assuransen be¬
rättigar, utan att tillika godtgöres det belopp, hvarå postförskottet lyder.
För eu under postbefordringen förlcommen inrikes postförskottsför¬
sändelse, som icke vore rekommenderad eller assurerad — yttrar gene¬
ralpoststyrelsen — utbetalades således godtgörelse, motsvarande postför-
skottsbeloppet. Vid skada å dylik försändelse fästes däremot icke sär¬
skild! afseende vid försändelsens egenskap att vara belagd med post¬
förskott, hvadan ock, om försändelsen vore att hänföra till brefposten,
ersättning för skada icke utginge, samt, därest fråga vore om skada
it oassureradt postförskottspaket — såsom förut nämnts, meddelades icke
i (Sverige rekommendation å paket — godtgörelsen beräknades efter
enahanda grunder som skadestånd för oassureradt, med postförskott
icke belagdt paket.
Vidare anför generalpoststyrelsen följande.
De inom Sverige- gällande bestämmelser rörande ersättning för
orekommenderad eller oassurerad postförskottsförsändelse, som gått för¬
lorad, skilde sig från hvad i sådant afseende gällde såväl i den inter¬
nationella postutväxlingen som inom andra länder. I den internationella
utväxlingen meddelades ej postförskott å orekommenderad eller oassu¬
rerad brefpostförsändelse. Samma vore förhållandet inom Norge. Inom
Danmark och Tyskland kunde visserligen likasom i Sverige orekom¬
8
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
menderad eller oassurerad brefpostförsändelse beläggas med postförskott,
men om dylik försändelse förkomme under postbefordringen, utginge
icke någon ersättning af postmedlen; och livad anginge postförskotts-
paket, så gälle såväl i den internationella utväxlingen som inom Norge,
Danmark och Tyskland, att ersättning för dylikt paket, som under
postbefordringen förkommit, utginge efter enahanda grunder, som om
paketet icke varit belagdt med postförskott. Att, efter det en post¬
förskottsförsändelse utlämnats till adressaten, vederbörande postverk
vore ansvarigt för postförskottsbeloppet, läge i sakens natur, men att,
om en postförskottsförsändelse gånge förlorad under befordringen, för¬
sändelsens egenskap att vara belagd med postförskott skulle grunda
någon särskild rätt till ersättning af postmedlen, syntes styrelsen icke
väl stämma med postförskottets innebörd. Postförskottsbeläggningen
vore nämligen ett sätt att genom postverkets förmedling få ett visst
belopp inkasseradt, och den postförskottsafgift, som afsändaren hade att
erlägga, utgjorde ersättning till postverket för dess särskilda bestyr med
behandlingen af dylik försändelse, men däremot vore, såsom äfven
beträffande den inre posttjänsten i Norge, Danmark och Tyskland ut¬
tryckligen stadgats, postförskottsbeläggningen icke en värdeangifvelse.
0egentligheten af den i Sverige i förevarande hänseende gällande be¬
stämmelse framträdde bjärtast beträffande orekommenderad och oassu¬
rerad Jre/posf-försändelse, som vore belagd med postförskott. Dylik
försändelse torde nämligen i allmänhet icke i och för sig äga något
värde — innehållet utgjordes oftast af en räkning eller dylikt — och
om försändelsen förkomme under postbefordringen, och ersättning, mot¬
svarande postförskottsbeloppet, utbetalades af postmedlen, hade afsän¬
daren dock gent emot adressaten kvar den fordran, som skolat genom
postförskottsbeläggningen indrifvas. Afsändaren kunde således två gånger
bereda sig godtgörelse för sagda fordran.
Angående ett oassureradt postförskottspaket kunde visserligen icke
sägas, att det i allmänhet saknade värde, men någon verklig grund
därtill att, om sådan försändelse gånge förlorad, godtgörelse skulle ut¬
betalas med högre belopp än om försändelsen icke varit belagd med
postförskott, syntes — särskild! med hänsyn till hvad af styrelsen förut
anförts om postförskottsbeläggningens och postförskottsafgiftens natur
— svårligen kunna uppvisas. Ägde en postförskottsförsändelse sådant
värde, att afsändaren ansåge sig böra särskildt försäkra sig mot den
förlust, som kunde drabba honom därigenom att försändelsen förkomme,
stode det ju honom fritt att assurera eller, i fråga om brefpostför¬
sändelse, rekommendera försändelsen. Afsändare af en vanlig post-
9
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
förskottsförsändelse inom Sverige träde för närvarande, utan att behöfva
erlägga assuransafgift, samma rätt till ersättning vid försändelsens
förlust som afsändare af en postförskottsförsändelse med angifvet värde
till belopp, motsvarande postförskottet. Följdriktigheten syntes fordra,
att den inom Sverige meddelade bestämmelse rörande ersättning för
förkommen postförskottsförsändelse, som icke vore rekommenderad eller
assurerad, ändrades till öfverensstämmelse med hvad som gällde i fråga
om godtgörelse för skada, som under postbefordringen tillskyndats dylik
försändelse, det vill säga att för ersättnings utbetalande samma grunder
skulle tillämpas, som om försändelsen icke varit belagd med postförskott.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har generalpoststyrelsen
i underdånighet hemställt, att Eders Kung!. Magt måtte för tillämpning
från tidpunkt, som af Eders Kung]. Magt bestämdes, förordna,
att den afgift, som för postförsändelses rekommendation borde i
Sverige utöfver belöpande postbefordringsafgift erläggas, skulle utgöra
15 öre;
attj med bibehållande i öfrigt af hittills gällande stadgande!!
rörande ersättning af postmedlen för förkommen eller skadad inrikes
rekommenderad försändelse, ersättningsbeloppet begränsades till 36 kronor;
samt att, med upphäfvande af hittillsvarande stadganden om ersätt¬
ning af postmedlen för inrikes postförskottsförsändelse, som gått för¬
lorad, medan densamma befunnit sig under postverkets vård, för dylik
ersättnings utbetalande skulle tillämpas enahanda grunder, som om för¬
sändelsen icke varit belagd med postförskott.
Mot generalpoststyrelsens förslag om en sänkning af rekommenda-
tionsafgiften för in- och utrikes postförsändelser har jag intet att
erinra. Äfven om det från viss synpunkt varit önskligt, att denna
nedsättning kunnat göras i den omfattning, som vid 1899 års riksdag-
föreslogs, anser jag dock någon sänkuing af rekommendationsafgiften
utöfver hvad styrelsen nu föreslagit icke böra ifrågakomma, enär en
sänkning äfven af andra postbefordringsafgifter, ledande till en afsevärd
minskning af den inkomst, de förut lämnat, af generalpoststyrelsen
föreslagits och synes böra, i den mån så ej redan skett, komma till stånd.
I detta afseende tillåter jag mig erinra, att Eders Kungl. Maj:t
den 17 juni 1904 bifallit generalpoststyrelsens förut omnämnda under¬
dåniga förslag om nedsättning från 15 till 10 öre af afgiften för post¬
anvisning och postförskott, som utväxlas mellan inrikes orter å belopp
icke öfverstigande 5 kronor. Denna nedsättning har af generalpost¬
styrelsen beräknats innebära en minskad inkomst af 61,464 kronor 90
Bih. till Biksd. Prof. 1905. 5 Samt. 1 Åfd, 1 Höft. 2
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
öre för år, hvilken minskning emellertid antages komma att så småningom
utjämnas genom stegring i antalet dylika försändelser. Vidare har
generalpoststyrelsen i underdånig skrifvelse den 6 juni 1904 väckt förslag-
om en väsentlig sänkning af det inrikes paketpostportot, hvilket förslag
jag jämväl i dag torde få underställa Eders Ivungl. Maj:ts godkännande.
Detta förslag skulle enligt styrelsens beräkning hafva, om det år 1903
varit i tillämpning, föranledt en minskning i postverkets inkomster af
199,609 kronor 41 öre.»
Departementschefen förmälde vidare, att hvad generalpoststyrelsen
i öfrigt hemställt såväl beträffande begränsning af postverkets ersättnings¬
skyldighet för förkommen eller skadad rekommenderad inrikes post¬
försändelse som i fråga om ändrade grunder för postverkets ersättnings-
skyldighet för orekommenderad eller oassurerad inrikes postförskotts-
försändelse, som gått förlorad, syntes honom, på de skäl styrelsen därför
anfört, böra vinna Kungl. Maj:ts bifall; och hemställde departements¬
chefen, att, då emellertid de bestämmelser, uti hvilka ändring sålunda
föreslagits, med undantag af rekommendationsafgiften för utrikes post¬
försändelse, tillkommit med Riksdagens medverkan, Kungl. Maj:t måtte
för Riksdagen framlägga det förslag, som numera i ofvan omförmälda
proposition, n:o 15, blifvit af Kungl. Maj:t framstalldt, äfvensom att
med pröfningen af generalpoststyrelsens förslag i öfrigt måtte få anstå,
till dess Riksdagen fattat beslut i de till Riksdagen hänskjuta frågorna,
hvilken sistnämnda hemställan jämväl bifölls.
Då, enligt hvad generalpoststyrelsen anfört, det varit hufvudsakligen
finansiella skäl, som tillförene undanskjuta frågan om rekommendations-
afgiftens sänkning, men dessa enligt styrelsens uppfattning numera
förlorat sin egentliga betydelse, lärer en öfver sikt af postverkets finansi¬
ella ställning under de senaste åren vara af behofvet påkallad; och har
utskottet därför låtit uppgöra nedanstående tabellariska öfversikt, utvisande
i jämna hundratal kronor postverkets inkomster, utgifter och behållning
åren 1898—1903,
År
|
Inkomster
|
Utgifter
|
Behållning
|
1898
|
10,310,400
|
9,390,900
|
919,500
|
1899
|
11,121,300
|
10,259,500
|
861,800
|
1900
|
11,883,900
|
11,218,800
|
665,100
|
1901
|
12,842,100
|
12,205,700
|
636,400
|
1902
|
14,007,600
|
13,138,000
|
869,600
|
1903
|
15,893,700
|
13,999,300
|
1,894,400
|
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 11
Den ifrågavarande kung!, propositionen är, såsom här ofvan åbe¬
ropade statsrådsprotokoll gifver vid handen, föranledd af en utaf general¬
poststyrelsen i ämnet gjord framställning och afser främst en ned¬
sättning af rekommendationsafgiften för inrikes postförsändelse samt i
sammanhang därmed eu sänkning af det belopp, hvarmed förlust af
eller skada å rekommenderad dylik försändelse må af postverket ersättas.
Frågan om nedsättning af rekommendationsafgiften förevar till
behandling vid 1898 och 1899 årens riksdagar. Förstnämnda år hade
nämligen i en inom Andra Kammaren väckt motion förslag framställts
om_ aflåtande af en skrifvelse till Kung]. Magt angående nedsättning i
afgiften för rekommenderade inrikes bref från 20 till 10 öre. Bevillnings¬
utskottet afstyrkte emellertid motionen; och blef utskottets hemställan
åt Riksdagens bada kamrar bifallen. Enahanda förslag upptogs vid
1899 års riksdag, jämväl denna gång genom motion i Andra Kammaren,
och föranledde nu eu skrifvelse till Kungl. Maj:t, däri Riksdagen anhöll,
att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och under hvilka villkor¬
en nedsättning i rekommendationsafgiften för inrikes brefpostförsändelser
kunde ske, samt till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill denna
undersökning kunde gifva anledning.
Riksdagens berörda skrifvelse föranledde emellertid af skäl, som
i statsrådsprotokollet närmare omförmälas, då icke till någon Kungl.
Maj:ts vidare åtgärd.
Beträffande först den formella sidan af förslaget, i hvad detsamma
afser eu nedsättning af den nu gällande rekommendationsafgiften, har
utskottet ansett sig böra erinra, att jämlikt bestämmelserna i 60 8
regeringsformen postmedel äro att hänföra till bevillningar samt i följd
af denna sm natur af beskaffenhet att tillhöra Riksdagens beslutande¬
rätt. På grund häraf tillkommer det Riksdagen att ensam bestämma
postporto och alla de öfriga hithörande utgifter, som ingå bland post¬
Såsom stöd för riktigheten af sin här ofvan angifna uppfattning
åberopar bevillningsutskottet, hurusom vid 1870 års riksdag i anledning
af kamrarnas skiljaktiga beslut rörande dels frankeringsfrihet för inrikes
bi ef mot viss tilläggsafgift, dels frankeringsafgifterna för inrikes bref,
dels ock befordringsafgiften för småpaket omröstning jämlikt § 65
nksdngsoidningen anställts inom kamrarna. Dylik omröstning anställdes
ock vid 1872 års riksdag, då kamrarna fattat olika beslut i fråga om
erläggande i visst fall af dubbel rekommendationsafgift.
12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
Vidare hafva, på sätt här nedan synes, vid föregående tillfällen,
då förändringar vidtagits med afseende å hithörande afgifter, de af
Kungl. Maj:t därom aflämnade propositioner innefattat en hemställan
om fastställande af de postafgifter, som blifvit af Kungl. Maj:t före¬
slagna. I eu till 1882 års Riksdag aflåten proposition föreslog Kungl.
Maj:t, att portot för lokalbref äfvensom afgiften för assurerade för¬
sändelser måtte bestämmas till vissa närmare angifna belopp; och ansågs,
efter det kamrarna med afseende å denna sistnämnda afgift fattat skilj¬
aktiga beslut, frågan härom vara af beskaffenhet att böra afgöras medelst
gemensam omröstning. Hvad särskildt angår det slags afgift, hvarom
här är fråga, eller rekommendationsafgiften, föreslog Kungl. Maj:t i
proposition till 1884 års Riksdag, att densamma måtte fastställas till
nu gällande belopp, 20 öre.
Ett ytterligare stöd för bevillningsutskottets uppfattning i fråga
om tolkning af grundlagens hithörande föreskrifter synes utskottet vara
att hämta i ett af 1896 års Riksdag i detta ämne gjordt uttalande, för
hvilket utskottet äfven anser sig böra i korthet redogöra.
I en till sistnämnda års Riksdag aflåten proposition hade Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att för sin del medgifva, bland annat, att
viktportot för de s. k. småpaketen skulle'ökas med 50 procent. Detta
förslag var föranledt af en utaf generalpoststyrelsen gjord framställning,
däri styrelsen tillika hemställt, att Kungl. Maj:t måtte bestämma nya
afgifter för paket af mer än 1 kilograms vikt. Generalpoststyrelsens
berörda förslag blef emellertid endast, för så vidt det angick portot för
småpaket, hänskjutet till Riksdagens pröfning. Med anledning häraf
yttrade Riksdagen i sin till Kung]. Maj:t aflåtna skrifvelse, n:o 24, af
den 18 april 1896, att Riksdagen af anförda orsaker funne paketbe-
fordringen böra med afseende å portosatsernas fastställande i sin helhet
likställas med brefposten samt att vid sådant förhållande det i öfver¬
ensstämmelse med 57 och 60 §§ regeringsformen tillkomme Riksdagen
ensam att bestämma samtliga portosatser för paket af alla slag.
I enlighet med den af Riksdagen sålunda uttalade mening har
ock Kungl. Maj:t i proposition till innevarande års Riksdag, däröfver
bevillningsutskottet denna dag afgifver särskildt utlåtande, föreslagit
Riksdagen, bland annat, att afgifterna för inrikes postpaket måtte be¬
stämmas till vissa i propositionen angifna nedsatta belopp.
Slutligen vill ock utskottet i fråga om den formella sidan af för¬
slaget erinra, att det synes svårt, för att icke säga ogörligt, att uppdraga
en gränsskillnad för beslutandet af dessa postafgifter, hvilka alla utgöras
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 13
på ett och samma sätt, nämligen i form af stämpelafgift medelst fri¬
märken.
Vidkommande härefter rekommendationsafgiftens belopp eller dess
nedsättning från 20 till 15 öre har utskottet mot de af generalpost¬
styrelsen till stöd för berörda förslag anförda skäl icke något att
erinra. Redan vid 1899 års riksdag förklarade utskottet vid behand¬
lingen af den här ofvan omförmälda motionen, att det kunde ifråga¬
sättas, huruvida icke den nu stadgade rekommendationsafgiften vore väl
hög och att en nedsättning således kunde äga rum. Hvad som emeller¬
tid då i främsta rummet talade mot hvarje nedsättning af ifrågavarande
afgift var, att ett förslag därom syntes icke kunna genomföras utan
en afsevärd rubbning af postverkets stat och således hufvudsakligen
ekonomisk hänsyn.
Under de senaste åren åter har, såsom ofvanintagna tabellariska
öfversikt gifver vid handen, postverket årligen haft att uppvisa så pass
stora öfverskott, att den minskning i postverkets inkomster, som kunde
blifva en följd af förslagets genomförande, icke i och för sig torde böra
utgöra något hinder för den ifrågasatta förändringen. Det lärer för
öfrigt, på sätt generalpoststyrelsen äfven framhållit, kunna antagas, att
en nedsättning af den ifrågavarande afgiften kommer att åtminstone i
någon mån motvägas af eu däraf framkallad ökning i antalet rekom¬
menderade försändelser. Under sådana förhållanden har bevillnings¬
utskottet icke tvekat att förorda bifall till den föreslagna nedsättningen
af rekommendationsafgiften.
Beträffande vidare den ifrågasatta sänkningen af det belopp,
hvarmed postverket bör ersätta förkommen eller skadad, rekommenderad
inrikes postförsändelse, äfvensom frågan om ändrade grunder för ersätt¬
ning för förkommen postförskottsförsändelse, får utskottet på de af
generalpoststyrelsen anförda skäl tillstyrka de af Kungl. Maj:t före¬
slagna ändringar i de uti dessa ämnen nu gällande bestämmelser.
Bevillningsutskottet, som icke heller har något att erinra mot det
kungl. förslaget, i hvad det afser tiden för de nya bestämmelsernas
trädande i kraft, hemställer alltså,
att, i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, Riksdagen — med uttalande af den mening,
att det tillkommer Riksdagen allena att bestämma
öfver alla slag af postafgifter — måtte besluta,
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 1 Höft.
3
14
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.
att den afgift, som för inrikes postförsändelses
rekommendation bör i Sverige utöfver belöpande post-
befordringsafgift erläggas, skall utgöra 15 öre;
att, med bibehållande i öfrig! af gällande stad-
ganden rörande ersättning af postmedlen för förkom¬
men eller skadad inrikes rekommenderad försändelse,
ersättningsbeloppet må begränsas till 36 kronor;
att, med upphäfvande af nuvarande stadganden
om ersättning af postmedlen för inrikes postförskotts-
försändelse, som gått förlorad medan densamma be¬
funnit sig under postverkets vård, för dylik ersätt¬
nings utbetalande må tillämpas enahanda grunder,
som om försändelsen icke varit belagd med post¬
förskott, samt
att ofvanberörda bestämmelser må träda i kraft
den 1 juli 1905.
Stockholm den 10 februari 1905.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. C AV ALLT..
Reservationer;
af herr Almström; samt
af herrar G. Jansson och O. A. Ericsson, hvilka ansett det för
förkommen eller skadad inrikes rekommenderad försändelse nu bestämda
belopp, 50 kronor, böra oförändradt bibehållas.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1905.