Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.
1
t
»so 16.
Ank. till Kiksd. kansli den 25 april 1904, kl. 1 e. m.
Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 8,
i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående utredning af emigrationsfrågan m. m.
Till utskottet har öfverlämnats för vederbörlig behandling ett af
Andra Kammaren fattadt beslut med anledning af två inom densamma
väckta motioner, n:o 16 af herr C. J. Jakobson och n:o 207 af herr Ernst
Beckman, hvari föreslås, af den förstnämnde,
att Kiksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t ville fästa Kungl. Maj:ts
uppmärksamhet på de i denna motion framställda förslag och önskemål
med underdånig anhållan om en allsidig utredning af emigrationsfrågan
och vidtagande fortast möjligt af lämpliga åtgärder;
och af den senare,
att Kiksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det Kungl. Maj:t ville — under beaktande af de i motionen framställda
synpunkter — låta verkställa utredning rörande utvandringsfrågan samt
vidtaga de åtgärder och för Riksdagen framlägga de förslag, som af denna
utredning må finnas påkallade.
För undvikande af vidlyftighet vill utskottet, med hänvisande i öfrigt
till motionerna själfva, endast anföra den statistiska öfversikt öfver emi-
Bih. till Eiksd. Blot. 1901. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 12 Höft. (Näs 16,17.) 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.
grationen, hvarmed den ene motionären, herr Beckman, inleder sin
motion:
»Utvandringen till främmande länder har under åren 1851—1903
beröfvat landet en folkmängd af omkring 1,077,000 personer. Invand¬
ringen har däremot varit jämförelsevis obetydlig. Den kan till och med
år 1900 beräknas till vid pass 165,000 personer. En nettoförlust af om¬
kring 900,000 personer är således resultatet af denna sedan midten af
förra århundradet oafbrutet pågående befolkningsrörelse.
En mindre del af de utvandrande, omkring 5,000 personer årligen,
styra kosan till grannländerna, Norge, Danmark och Tyskland. Men af
dessa utvandrare återvända i regeln ungefär halfva antalet, då däremot
från Amerikas Förenta stater, dit hufvudströmmen går, jämförelsevis få
återvända till det gamla fosterlandet.
I fråga om utvandringen till transoceanska världsdelar (nästan ute¬
slutande Amerika) må här meddelas följande siffror, hämtade ur G. Sund-
bärgs öfversiktstabeller:
1866—1870 utvandrade årligen
1871—1875
1876—1880 > »
1881—1885
1886—1890
1891—1895 »
1896—1900
Från de tre senaste åren må följande siffror anföras:
1901 .................................... 17,960 emigranter
1902 .................................... 29,001
1903 .................................... 29,944
o
År 1903 har att uppvisa det största antalet emigranter under det
senaste tiotalet år. Under innevarande år är det väl antagligt, att emi-
grationsströmmen kommer att något, kanske väsentligt, sjunka, emedan
affärsställningen i Förenta staterna oförtydbart försämrats. »Men», skrifver
G. Sundbärg, »sådana äro utvandringsförhållandena i vårt land, att, detta
oaktadt, vi böra vara beredda på att äfven under 1904 emigranternas
antal får räknas i tiotusental.»
16,115 personer
8,411
12,091
29,524
35,977
28,376
12,527
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande N:o 16.
Till jämförelse må meddelas utvandringstalet (d. v. s. årliga antalet
utvandrare på 1,000 af medelfolkmängden) för våra grannländer:
1886—1890 1896—1900 1902
Sverige .................. 7,59 2,49 6,55
Norge .................. 8,26 3,is 9,oe
Danmark ............... 4,01 1,17 2,si
Tyska riket ............ 2,01 0,47 0,56
Eyssland ............... 0,48 0,34 0,48
Medeltal för Europa... 2,13 1,44 2,48
Hvad som särskilt springer i ögonen är den stora skillnaden mellan
å ena sidan Sveriges, å den andra Danmarks och Tysklands emigration.
En närmare inblick i emigrationsstatistiken lägger i dagen, hur ogynn¬
samt utvandringen inverkar på vårt lands ekonomiska och sociala utveck¬
ling. Emigranterna, såväl män som kvinnor, tillhöra i regeln den kraft¬
fullaste, mest arbetsföra åldern 15—35 år. Det är visserligen omöjligt
att i noggranna siffror uppgifva hvad hvar och en af dem under sina
första 15 improduktiva år kostat samhället. Men enligt de för olika länder
gjorda sannolikhetsberäkningar, på hvilka jag här icke skall närmare inlåta
mig, är det alldeles uppenbart, att den rent ekonomiska förlusten dels
genom dessa direkta utgifter, dels genom minskningen i landets arbets¬
kraft är ofantlig.
Ännu betänkligare är måhända förlusten af andlig kraft. Det torde
nämligen vara en känd erfarenhet, att det är företrädesvis bland den
energiska, intelligenta delen af ungdomen, som utvandrarehären rekryteras.
Det är i främsta rummet de företagsamma, som i så stor utsträckning
söka att slå sig fram i Nya världen — de slöa och oföretagsamma stanna
nog oftast hemma.
En följd af ungdomens utvandring är, att åldersfördelningen i vårt
land ställer sig allt ogynnsammare. Yi få i stort sedt öfverflöd på barn
och åldringar, men brist på arbetsfört folk. Då vidare den manliga
emigrationen är betydligt starkare än den kvinnliga — unden åren 1851—95
emigrerade i rundt tal 462,000 män mot 329,000 kvinnor — har den
sedan långa tider härskande ogynnsamma proportionen mellan könen
tilltagit och kvinnornas öfvertal ökats.
Slutligen medför emigrationen, att Sveriges folkmängd tillväxer lång¬
sammare än Europas i gemen. Detta åter betyder bland annat en ständigt
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.
fortgående relativ minskning i vår försvarskraft gentemot andra nationer.
I en tid, då så stora ansträngningar göras för att stärka vårt försvar
torde detta förhållande vara väl värdt att beaktas.»
Andra Kammarens femte tillfälliga utskott, som haft dessa motioner
till behandling, uttalar sig därom på följande sätt.
»Under tider, då utvandringen antagit starkare mått än vanligt,
har den äfven tillförene genom motioner gjorts till föremål för Riks¬
dagens uppmärksamhet. Så förekom år 1867 i Andra Kammaren en
motion om spridande af upplysning, innebärande varning mot utvandring.
1869 hemställde en motionär om anslag af 10,000 kr. för samma år
och 20,000 kr. för det följande året för att bringa ordning och samman¬
hang i emigrationen och upplysning om de utvandrades verkliga be¬
lägenhet, medan i sex andra motioner förordades åtgärder af olika slag
dels till förhindrande af utvandring af personer, som i hemorten icke
gjort rätt för sig, dels till skydd för utvandrare mot emigrantagenters
bedrägerier. Kungl. Ma:jt hade emellertid, innan Andra Kammarens till¬
fälliga utskott blef färdigt med sitt betänkande härom, utfärdat emigra-
tionsförordningen af den 5 februari 1869, hvarmed frågan om ytterligare
åtgärder förföll.
1870 väcktes motion om återhämtande på statsverkets bekostnad af
gäldenär, som afvikit till Amerika utan att hafva godtgjort sina fordrings¬
ägare eller afträdt sin egendom. 1873 motionerades om skyldighet för
emigranter att till staten erlägga särskild utflyttningsafgift. 1881 väcktes
motioner om skyldighet för utvandrare att ställa borgen för underhållet
af deras vid utvandringen kvarlämnade familjer och om vidtagande af
åtgärder till förhindrande af de olägenheter, som kunna uppstå därigenom,
att familj kvarlämnas i utfattig belägenhet af utvandrare. 1882 mo¬
tionerades om skyldighet för utvandrare att, för utfående af prästbetyg,
förete bevis därom, att löpande årets krono- och kommunalutskylder blifvit
guldna.
Intet af dessa förslag ledde till någon åtgärd.
Såsom synes, lade den tidens motionärer i utvandringsfrågan ton¬
vikten på vissa missförhållanden vid utvandringen, i det att en del per¬
soner, som kommit på obestånd, afveko med tillgångarne utan att göra
rätt för sig, medan en annan del realiserade hvad de egde och reste till
Amerika med penningarna, lämnande familjen i utblottadt läge att om¬
händertagas af fattigvården.
De båda nu föreliggande motionerna upptaga utvandringens stora
Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (Ko 1) Utlåtande Ko 16. 5
samhälleliga innebörd, den kraftförlust, den medför å alla områden af
det svenska näringslifvet, såsom hufvudsak. Det är också denna sida
af utvandringsfrågan, som i vår tid mer och mer träder i förgrunden
och fäster eftertanken på möjligheten af åtgärder till att minska den¬
samma. Uppmärksamheten måste vända sig häråt desto starkare i denna
tid, då det blifvit uppenbart, att fosterlandet sitter inne med hittills
oanade utvecklingsmöjligheter i ekonomiskt afseende. Det blir under
sådana förhållanden en oförnuftig och sorglig motsägelse, att tiotusental
af landets arbetsdugligaste söner och döttrar hvarje år vända det ryggen
för att i fjärran land gå osäkra öden till mötes, medan hemma rikliga
tillfällen finnas att bereda dem utkomst. För så vidt dessa tillfällen
ännu endast äro möjligheter, måste de genom allmänna och enskilda åt¬
göranden göras till verkligheter. Och sedan måste dessa verkligheter
ställas för ögat för hvar man, så att den uppfattning, som nu är så
allmän bland mindre bemedlade och som i ogynnsamma tider sprider sig
som en feber, att i hemlandet ingen framtid är att vänta, förbytes i
sin motsats.
I likhet med motionärerna hyser utskottet den uppfattning, som
icke heller torde kunna jäfvas, att utvandringen hufvudsakligen har sin
rot i ekonomiska förhållanden. De allra flesta utvandra i hopp om att
vinna bättre villkor i ekonomiskt afseende. Utan tvifvel kunna politiska,
sociala och religiösa orsaker medverka och hos en och annan framstå
såsom hufvudanledningarna till, att han eller hon söker sig ett nytt hem
på andra sidan hafvet, där de anse sina önskemål i ena eller andra
afseende! bättre förverkligade. Men som hufvudsak framstå dock mindre
goda ekonomiska förhållanden å ena hållet, utsikten till en bärgad ställ¬
ning å andra, hvilket bäst visar sig af utvandringssiffrornas stigande
under tryckta tider i hemlandet och goda i Amerika och deras fallande,
när motsatta konjunkturer råda. Att det missnöje, det ekonomiska be¬
trycket närer, förenar sig med det missnöje, som kan råda öfver sam¬
hällsförhållandena, och att därur härflyter en allmän misstämning med
åtföljande reslust eller s. k. Amerikafeber, hvilken i tryckta tider mycket
utbreder emigrationen, får icke skymma blicken för, att det ondas rot
är af ekonomisk art och att man där angriper det med bästa framgång.
Goda utkomstmöjligheter föranleda de med öfriga förhållanden missnöjda
att stanna i hemlandet och insätta sträfvan på att få dessa förhållanden
ändrade i stället för att draga sig undan dem genom utvandring.
Utskottet sluter sig därför helt till den ene motionärens hänvisning
6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.
till nödvändigheten af att genom statens försorg ordna en egna-hems-
rörelse af stor omfattning och i så lediga och praktiska former som
möjligt, hvarigenom »man säkerligen skulle ernå det bästa skyddet mot
utvandringen till Amerika».
Samma mål tjänar för öfrigt en omfattande upplysningsverksamhet,
utgående på att lära den mindre jordbrukaren genom lämpliga åtgärder
uttaga mera ur sin jord äfvensom att ej försumma de binäringar, hvilka
med god skötsel ofta gifva riklig afkastning.
I den mån landets industriella hjälpkällor med eller utan det all¬
männas medverkan öppnas och tagas i bruk, skall antagligen utvandringen
af industriarbetare minskas.
Då egna-hemsfrågan är föremål för en i dagarna öfverlämnad kungl.
proposition och då motionärererna icke uttalat några önskemål i afseende
å öfriga tänkbara medel att genom beredande af ökade utkomsttillfällen
inom landet motverka emigrationen, har utskottet ingen anledning att i
denna del framställa något yrkande.
Till att inrätta något särskildt upplysningsväsende för utvandrares
räkning anser utskottet skäl icke föreligga. Fördelen för landet och för
dem, som äro betänkta på att utvandra, af en sådan inrättning skulle vara,
att sanna underrättelser kunde i tid gifvas om mindre gynnsamma för¬
hållanden å de orter i Amerika, dit vederbörande ärnade begifva sig,
hvarigenom han bragtes att uppskjuta resan, kanske afstå därifrån för
alltid. Men en upplysningsanstalt, som vill behålla förtroende som opar¬
tisk, måste omtala verkligheten, äfven då i Amerika råda synnerligen
goda tider. Och då motverkas icke utvandringen, snarare främjas, i
synnerhet som utvandringsagenterna då icke skulle uraktlåta att begagna
dessa med officiell auktoritet beklädda upplysningar för sina ändamål.
Dessutom kom me antagligen den stora allmänheten att sätta mera tro
till brefven och de muntliga meddelandena från släktingar och bekanta
än till dessa af någon myndighet kungjorda upplysningar, råd och var¬
ningar. Den stora upplysningsbyrå, som är upprättad i sammanhang med
den brittiska Board of Träde och som drifver ett ytterst omfattande upp¬
lysningsväsende, har den särskilda uppgiften att leda utvandringen från
England till de brittiska kolonierna och är sålunda icke med en anstalt
af nämnda slag i Sverige jämförbar. Önskligt vore visserligen, att det
ekonomiska läget i Amerika följdes med mycken uppmärksamhet inom
utrikesdepartementet eller kanske hellre kommerskollegium, särskildt med
hänsyn till utvandringen, så att vid inträffande dåliga tider vederhäftiga,
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16. 7
snabba och på fakta grundade varningar mot att under dåvarande för¬
hållanden utvandra till xlmerika kunde spridas genom pressen. Däraf
skulle alltid åtskilliga taga intryck, hvarigenom de skulle räddas från
att råka i olycka. Men pressen lämnar i allt fall sådana varningar
både snabbt och eftertryckligt, och utskottet anser icke saken vara af
den vikt, att en särskild hemställan därom från Riksdagens sida skulle
vara nödig.
Utskottet anser, att man icke bör öfverskatta verkningarna af de
prospekt m. m., kvilka af somliga svenska agenter, dock icke alla, spridas
öfver landet. Att de hos en hel del mottagare kunna väcka tanken på
att resa, lider intet tvifvel. Men de allra flesta erhålla säkerligen im¬
pulsen af bref, som de eller deras bekanta mottaga från släktingar
och vänner i Amerika, eller af utsagor från svensk-amerikaner, som
återvändt till det gamla hemlandet på besök. Och i allt fall fattas nog
beslutet att resa i regeln ej på grund af prospekten, utan till följd af
nämnda personliga upplysningar och råd. Sådana prospekt och med¬
delanden kunna för resten icke förbjudas, åtminstone om de kringsändas
i bref, liksom det icke heller lär kunna förbjudas någon att öfvertala
vänner och bekanta att åtfölja honom till Amerika, äfven om han —
såsom ibland lär vara förhållandet — skulle hafva det egna intresset
att åtnjuta vissa förmåner af den ångbåtslinje, hvilken han förmår dem
att använda.
Öfver hufvud anser utskottet, att de lockelser, som kunna komma
från agenterna och deras redskap, spela vida mindre rol för utvandringen
än Amerikabrefven, resbiljetterna, som från släktingar och vänner i
Amerika öfversändas, samt den ström af penningar, som från andra sidan
Atlanten ständigt går hitöfver och som så påtagligt vittnar om, huruledes
man där kan spara och lägga af, medan detta här hemma i så många
fall synes ogörligt. Häremot verkar kraftigt beredandet af ökade utkomst¬
möjligheter i hemlandet, medan öfriga åtgärder, som kunna tänkas, äro
i jämförelse härmed föga värda.
Att utvandringen i viss mån främjas därigenom, att agenterna och
deras underordnade hafva intresse af emigrantbefordringen, kan emel¬
lertid icke förnekas. De uppbära nu ett visst belopp för hvarje emi¬
grant, do med sina respektive linjer befordra. Deras konkurrens om
emigranterna främjar själfklart emigrationen. Emigrantagenturerna kunna
emellertid icke undertryckas, utan att en annan institution sättes i stället,
hvilken med samma trygghet fortskaffa utvandrare till ort och ställe.
8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande Ko 16.
Prejerier, bedrägerier och olyckor utan tal skulle de oerfarne och i främ¬
mande tungomål okunniga emigranterna utsättas för, ifall den statskon-
trollerade emigrantagenturen icke funnes, och syftet med gällande emigrant¬
förordning är just att bereda utvandrarne nödigt skydd härutinnan. Att
afskräcka från utvandring genom att beröfva utvandrarne detta skydd lärer
icke kunna sättas i fråga. Däremot skulle det ju hafva sina fördelar, om
emigrantagenternas och deras underagenters egna intresse i emigranttrafiken
upphörde. Tankar härpå hafva varit uppe och, efter hvad utskottet erfarit,
äfven underlegat vederbörande myndigheters pröfning. Man har sålunda
tänkt sig upplysningsbyråer, hvilka äfven skulle tjänstgöra som emigrations-
byråer, upprättade i utvandringshamnarna genom statens eller vederbörande
kommuners försorg. Det har emellertid ansetts, att sådana byråer svår¬
ligen skulle kunna konkurrera med de enskilde agenterna, medan förbud
mot enskildes bedrifvande af verksamhet som agent eller kommissionär för
utvandrare dock ej syntes böra ifrågasättas.
För utskottet hafva förevisats handlingar, hvilka visa, att utvandrare
i ganska stor omfattning befordras öfver grannlanden, särdeles öfver Köpen¬
hamn, utan utflyttningsbetyg. Enligt emigrantförordningens § 6 mom. 1
»må utvandrare icke genom agents försorg ifrån riket befordras, innan den
förres exemplar af det i § 5 omförmälda kontrakt och behörigt utflytt¬
ningsbetyg blifvit hos vederbörande polismyndighet eller magistrat i af-
gångsorten uppvisade». Och värnpliktig, före landstormsåldern, får icke
utan särskildt tillstånd af Kungl. Maj:t från riket afflytta, medan sådant
tillstånd icke plägar meddelas värnpliktig, som är inskrifningsskyldig det år,
utflyttningen skall äga rum, icke fullgjort all honom åliggande tjänstgöring
i fred, häftar för böter, påförda för underlåtenhet att fullgöra värnplikts¬
lagens föreskrifter, eller ej med behörigt intyg styrkt sig äga för utflytt¬
ningen erforderliga medel. Värnpliktige, som icke erhållit vederbörligt
tillstånd, utfå gifvetvis icke utflyttningsbetyg. Agenturer i Köpenhamn
begagna sig då af, att värnpliktige kunna utan hinder resa till Köpen¬
hamn, för att fortskaffa dem denna väg till Amerika utan utflyttnings¬
betyg. Och de synas genom sina i södra Sverige i stort antal spridda
underagenter med mycken ifver locka värnpliktige att begagna sig af denna
utväg att utan besvär komma ut ur landet — lockelser, som så mycket
beredvilligare efterkommas, som mången gärna vill slippa ifrån militär-
öfningarna. Anmälningar om detta tillvägagående hafva ingått till Kungl.
Maj:t liksom ock om ett liknande förfarande i norska utvandringshamnar.
Kungl. Maj:t har sökt stäfja denna olaglighet genom att hos danska rege¬
9
Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.
ringen göra framställning om förbud för befordran af svenska utvandrare,
som icke företett utflyttningsbetyg. Denna framställning har danska rege¬
ringen icke ansett sig kunna tillmötesgå. Sedan 1887 nekas i norska
eraigrationshamnar svenske utvandrare expedition som emigranter, om de
icke förete utflyttningsbetyg. Något rättsmedel att hindra dem afresa på
annat sätt, t. ex. som vanliga passagerare, anser man sig icke kunna an¬
vända. Då Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på detta förhål¬
lande och, efter hvad utskottet erfarit, är betänkt på åtgärder att så vidt
möjligt förebygga olaglig utvandring öfver grannlanden, saknar utskottet
anledning härom göra någon hemställan.
Särskilda åtgärder att på det allmännas bekostnad hemförskaffa ut¬
vandrare, som vilja, men icke kunna återvända till det gamla hemlandet,
kan utskottet icke förorda. Dels skulle därigenom svårligen de bästa kraf¬
terna återbördas till fosterlandet. Dels kan det knappast förebyggas, att
de efter någon tids vistelse här kunna återvända till Amerika och taga
andra med sig. Däremot är icke ur vägen, att, sedan egnahemsinstitutio-
nen kommit i gång, underrättelser om de möjligheter, som gifvas att i det
gamla hemlandet förvärfva egna jordbruk, spridas bland våra utvandrade
landsmän, utläggas å de svensk-norska konsulaten i Amerika m. m.
Utskottet vill till sist dröja vid herr Beckmans förslag till en utred¬
ning af utvandringsfrågan, hvilken utredning borde omfatta: »dels eu
socialstatistisk undersökning af emigrationen inom olika samhällslager och
olika delar af vårt land, dels en undersökning om åtgärder, som kunna vid¬
tagas för att på bästa sätt tillgodogöra sig och möjligen befrämja återin-
vandringen till Sverige, dels slutligen en undersökning af amerikanska för¬
hållanden, särskildt på näringslifvets och folkbildningens område, i syfte
att utröna hvad som till äfventyra kan vara förtjänt af efterföljd».
Hvad den socialstatistiska undersökningen vidkommer, finnas redan
uppgifter om emigranternas antal från olika län, ålder, kön, civilstånd och
yrke. Önskligt vore, att denna statistik i vissa delar fullständigades, sålunda
med uppgifter om utvandrarnes förmögenhetsställning samt i hvad mån
jordbrukarne bland dem äga eller arrendera jord eller äro söner till själf-
ägande jordbrukare. Om starkare utvandring förekommer inom ett område,
där förhållandena i detta stycke förut varit normala, borde uppgift in¬
hämtas om anledningen. Öfver hufvud behöfver yrkesfördelningen betyd¬
ligt fullständigas, och utskottet kan icke undgå att till jämförelse hänvisa
på den motsvarande norska statistiken, hvilken specificerar utvandrarnes
yrken och lefnadsförhållanden långt utförligare än den svenska.
Bill. till Biksd. Prof. 1904. 8 Sami. .9 Af A. 1 Band. 12 Iluft. 2
10
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande N:o 16.
Motionären lägger dock tonvikten icke på den löpande statistiken,
utan på en omfattande specialundersökning med insamling af upplysningar
i stor skala från utvandrarne om deras lefnadsvillkor och orsakerna, som
bestämt dem att lämna fosterlandet. En sådan undersökning skulle väl
lämpligast ske genom präster, hvilka vid utskrifvandet af utflyttnings-
betyget komma i beröring med utvandrarne, eller genom lämpliga per¬
soner, som följde med på resan öfver Atlanten. I emigrationshamnarna
åter är hvarken tid eller ro till något sådant. Utskottet tviflar på att
stort annat än hvad man redan känner skulle genom en dylik undersök¬
ning komma i dagen. Och framför allt bör icke i afvaktan på resultaten
däraf töfvas med beredandet af ökade utkomstmöjligheter inom landet,
hvarmed utvandringen egentligen motverkas. Utskottet vill dock icke för¬
neka, att en emigrations- »enquete» skulle få praktiskt gagn däruti, att
den komme att lägga tydligt och oafvisligt i dagen vissa befintliga miss¬
förhållanden och därmed underhjälpa sträfvande! att bota dem. Dessutom
höfves det ett kultursamhälle att ägna uppmärksamhet och studium åt en
inom detsamma pågående företeelse af så ingripande betydelse, som emigra¬
tionen är. Utskottet anser därför, att en socialstatistisk undersökning åt
emigrationen är väl på sin plats, då den med omtanke och klok begräns¬
ning bör kunna anordnas utan synnerliga kostnader.
Hvad andra punkten vidkommer, håller utskottet före, att spridandet
i Amerika af uppgifterna om tillfällen att i Sverige erhålla egna jord-
brukslägenheter äfvensom tillhandahållandet hos myndigheter här hemma
af sådana uppgifter, sedan egnahemsinstitutionen kommit till stånd, böra
vara till fyllest, tills landets ännu i sin första början varande kommunala
platsförmedlingsväsende nått den utveckling, att det någorlunda kan följa
arbetsmarknaden i olika delar af landet och olika yrken. Mot att staten
skulle taga denna angelägenhet om hand, har Riksdagen hittills ställt sig
afvisande, hvarför det nu utvecklar sig på den kommunala grunden, dock
med en samverkan öfver hela riket som ögonskenligt framtidsmål.
Hvad slutligen tredje punkten vidkommer, gällande »undersökning
af amerikanska förhållanden, särskildt på näringslifvets och folkbildningens
område, i syfte att utröna hvad som till äfventyrs kan vara förtjänt af
efterföljd», anser utskottet, att dylika undersökningar eller studier, gäl
lande än det ena, än det andra speciella området, skulle vara synnerligen
nyttiga och borde rätt flitigt utföras dels af staten och dels af föreningar
och enskilde. Amerikas väldiga utveckling och storartade framåtskri¬
dande särdeles på näringslifvets område är en för alla uppenbar före¬
11
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande N:o 16.
teelse, hvars studerande måste medföra de mest värdefulla lärdomar för
andra land. Japans uppsving i denna tid visar bäst, hvilket gagn detta
land haft af sina trägna studier af europeiska och amerikanska förhål¬
landen. Landet skulle för sin ekonomiska utveckling säkerligen hafva
den största nytta af den omtanke och möda, som kunde nedläggas på
dylika undersökningar, hvilka det dock icke finnes någon anledning att
begränsa till Amerika allena, då äfven land, som ligga oss närmare, hafva
mycket efterföljansvärdt att bjuda. En god del af dem böra kunna ut¬
föras af våra beskickningar i utlandet, hvilka däruti finge en tacksam
uppgift sig förelagd.
Också i detta sammanhang anser sig utskottet böra betona, att sträf-
vandena att bereda ökade utkomsttillfällen åt landets barn i syfte att så¬
lunda hålla dem kvar i hemlandet icke få läggas åt sidan i afvakten på
utfallet af mer eller mindre vidlyftiga undersökningar,
v Utskottet tvekar icke att under denna förutsättning instämma i motio¬
närens önskan, särdeles då undersökningar och studier af amerikanska för¬
hållanden af sig själft skulle draga med sig liknande undersökningar och
studier i andra land.
Till följd af det anförda hemställer utskottet,
att Andra Kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen må i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga i öfver¬
vägande:
l:o) i hvad mån emigrantstatistiken må kunna och böra utvecklas i
socialstatistisk riktning; samt
2:o) i hvad mån undersökningar och studier af amerikanska förhål-,
landen, särskild! ur synpunkten att främja det inhemska näringslifvet,
må kunna verkställas i större omfattning än för närvarande; äfvensom
dels vidtaga de åtgärder, hvartill sådan pröfning kan gifva anledning,
och dels, därest så visar sig nödigt, inkomma till Riksdagen med veder¬
börliga förslag.»
Utskottet, som till fullo behjärtar anledningen till motionärernas fram¬
ställningar, den ånyo starkt ökade utvandringen, instämmer fullständigt
uti den allmänna uppfattning af densamma, som Andra Kammarens femte
tillfälliga utskott uttalat. Äfven den begäran om en grundlig undersök¬
ning af utvandringen, som innehålles uti första punkten af dess ofvan
12 Första Kammar ms Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.
anförda, af Andra Kammaren bifallna hemställan till Kungl. Maj:t, vill
utskottet obetingadt biträda. Det är i själfva verket märkvärdigt, att
icke för längesedan en dylik undersökning ägt rum. Alla erkänna, att
en utvandring, som tagit den omfattning, som fallet är i Sverige, är en
nationell olycka. Men detta oaktadt har intet åtgjorts för att söka hejda
den eller såsom en första åtgärd i sådant syfte att noggrant undersöka
den i afseende på såväl förlopp som framförallt orsaker. Visserligen
har den årliga registreringen af in- och utflyttade efter hand fullständigats,
men ännu lämnar äfven den åtskilligt öfrigt att önska beträffande både
antalet utflyttade och andra omständigheter, som kunna bli föremål föl¬
en dylik statistik. Men utom och jämte denna är det nödvändigt att föl¬
en gång anställa en särskild enquete med uppgift framförallt att utleta
orsakerna till emigrationen, subjektiva såväl som objektiva, tillfälliga som
konstanta. Ty här som eljest är första steget att råda bot på ett öfver-
klagadt ondt, att finna orsakerna till detsamma. Och härvid är det ej
nog att i allmänhet känna dessa orsaker eller att, såsom i förevarande
fall, kunna säga, att de äro af öfvervägande ekonomisk natur. Det är
så mycket, som återstår, innan man från denna allmänna insikt kommer
till den djupare kännedom om enskildheter, hvilken ensam kan leda till
verksamma åtgärder mot det onda. Utskottet anser därför, att, samtidigt
med att den löpande statistiken öfver in- och utflyttade så vidt möjligt
fullständigas, en särskild undersökning af orsakerna till emigrationen bör
företagas.
Rörande omfattning och utförande af en sådan undersökning vill ut¬
skottet icke närmare uttala sig, endast i korthet anmärka, att enligt dess
mening den bör vara direkt personlig, vändande sig till icke blott den
utflyttande själf, utan ock hans anhöriga eller grannar, där sådana finnas,
samt vidare att densamma bör anförtros åt Stat. Centralbyrån, som med
hjälp af prästerskapet och andra ordinarie organ för vår befolknings-
statistik synes vara bäst skickad att utföra denna undersökning. Den
torde ock på det viset kunna vinnas utan betydande kostnader.
Det är nu berörda åtgärder af olika slag inom eget land, som afses
uti den första punkten af Andra Kammarens beslut i frågan, om de också
ej så tydligt, som önskligt varit, framträda uti den formulering, som den
fått. Därjämte har kammaren i öfverensstämmelse med sitt utskotts för¬
slag för sin del hemställt jämväl om en undersökning af de förhållanden
utom landet, och särskildt i Amerika, som kunna på ett eller annat sätt
utöfva inflytande på utvandringen från vårt land.
13
Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 1) Utlåtande N:o 16.
För så vidt som en dylik undersökning afser att utomlands och
i synnerhet i Amerika studera de förhållanden, som verka så starkt attra¬
herande på vår befolkning, så kan den betraktas såsom en fortsättning
af den ofvan berörda undersökningen inom landet och vore därför otvif¬
velaktigt i hög grad önskvärd. Gäller det åter, såsom den andra punkten
uti Andra Kammarens beslut lyder, att undersöka de amerikanska för¬
hållandena ur synpunkten »att främja det inhemska näringslifvet», så
skulle en dylik undersökning sannolikt komma att lära oss mycket, som
kunde bidraga att hejda emigrationen, men den skulle också få en helt
annan omfattning och taga helt andra krafter i anspråk, än hvad en
undersökning om emigrationen allenast påfordrar. Att i alla händelser
fog kan finnas för att fästa Kungl. Maj :ts uppmärksamhet äfven på denna
sida af den stora utvandringsfrågan och medlen att inom landet kvar-
hålla dess egna barn, vill utskottet icke bestrida, hvadan utskottet icke
tvekar, med hänsyn jämväl till hvad som ofvan om denna punkt anförts,
förorda bifall till densamma.
Som den tredje och sista punkten uti ofvan berörda hemställan en¬
dast synes utgöra ett korollarium till de båda andra, har utskottet däremot
intet att invända.
Såsom af ofvanstående framgår, är utskottet icke fullt till freds med
den formulering, som de framställda yrkandena erhållit. Men då ut¬
skottet fullständigt gillar det med skrifvelsen afsedda ändamålet och för
öfrigt finner, att uti motiveringen till den gjorda hemställan de olika
synpunkterna rätt framhållits, så tvekar utskottet icke att förorda bifall
till Andra Kammarens beslut oförändradt samt får fördenskull hem¬
ställa,
att Första Kammaren behagade biträda Andra
Kammarens ofvan omförmälda beslut.
Stockholm den 22 april 1904.
På utskottets vägnar:
C. A. SJÖCRONA.