Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 37.
1
N:o 37.
Andra Kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6, i
anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående afkortning i öfning stid en för värnpliktig,
som uppnått en viss skjutskicklighet, och om organisation
af det frivilliga skytteväsendet, m. m.
I en till utskottet remitterad motion, n:o 89, föreslår herr Smeds Lars
Olsson i Alfdalsåsen.
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan
plan för värnpliktiges öfningar, att möjlighet till afkortning i tiden för
dessas fullgörande måtte beredas medlem af skytteförening, som kan förete
intyg om att hafva uppnått en viss därför bestämd skjutskicklighet.
I motionens syfte hafva instämt herrar Ollas A. Ericsson, A. Hansson
i Solberga och B. P. Ersson.
I likaledes till utskottet hänvisad motion, n:o 125, föreslår hr/. Bengts¬
son i Bjärnalt.
att Riksdagen ville besluta i skrifvelse till Kung]. Maj:t anhålla, det
Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning om dels en fullständigt ord¬
nad organisation för det frivilliga skytteväsendet och hvad som staten
närmast har att vidtaga för att denna rörelse må blifva allmänt utbredd
och gagnande och resultatet af dess verksamhet för vårt försvarsväsen det
bästa möjliga och med arméen mera samarbetande; dels ock huruvida och
till huru stor utsträckning det må beviljas sådana värnpliktige minskning
i rekrytskolan för en viss tid vid deras inträde i tjänstgöring vid arméen,
som då visa. godkåndt betyg från vederbörande skytteförenings styrelse uti
Bill. till liiksd. Prat. 1904. 8 Sami. 2 Afl. 2 Band. 30 Höft. (N:o 37.) L
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 37.
frivilligt förvärfvad skjutskicklighet, detta med hänsyn till den stigande
emigrationen och de orsaker, som den utsträckta värnplikten därtill har,
samt att Kungl. Maj:t ville till Riksdagen inkomma med förslag, hvartill
berörda utredningar gifva anledning.
Herr Smeds Lars Olsson anför till stöd för sin hemställan:
»Bland de försvarsåtgärder, som under den senaste tiden förmärkts
och vidtagits, är den frivilliga skytterörelsen den, som i allt vidare kretsar
i vårt land börjat omfattas med ett för hvarje år mer och mer ökadt in¬
tresse. Staten har också från sin sida vetat att uppskatta betydelsen af
denna frivilliga form för vårt lands försvar, i det Riksdagen i en följd af
år lämnat större och större anslag för ifrågavarande ändamål, och Kungl.
Maj:t begär nu af Riksdagen 650,000 kr. till befrämjande af det frivilliga
skytteväsendet.
Om Kungl. Maj:ts förslag till ordnande af landstormen vinner Riks¬
dagens bifall, torde därigenom den frivilliga skytterörelsen erhålla en bättre
organisation, då den i så fall kunde ha att påräkna komma under ledning
af militäriskt bildade personer, och skulle äfven därigenom vinna i anse¬
ende samt tillika omfattas med större sympati och förtroende, än den för
närvarande på många håll har.
Men för att vinna en allmännare tillslutning och för att uppnå det
bästa möjliga resultat, behöfver nog den frivilliga skytterörelsen utom
statsbidrag en häfstång, som densamma nu saknar.
En sådan skulle sannolikt i en ganska hög grad vinnas därigenom,
att värnpliktsöfningarna anordnades på ett sätt, som medgåfve värnpliktig
medlem af skytteförening afkortning i tiden för öfningarnas fullgörande.
För att erhålla sådan afkortning i öfningstiden, skulle erfordras
intyg från af staten utsedd kontrollant, att värnpliktig uppnått en viss
erforderlig skjutskicklighet.
Genom att den frivilliga skytterörelsen ordnades på så sätt, som här
ofvan antydts, skulle flera fördelar kunna vinnas.
I första rummet finge föräldrar och målsmän under den tid, som
värnpliktig i annat fall är skyldig att vistas å lägerplatser för inhämtande
af den skjutskicklighet, som erfordras för hans militära utbildning, ha
sina söner hemma och få använda deras arbetskraft för hemmets behof,
då de genom att vara medlemmar i en skytteförening kunde på vissa lediga
stunder genom deltagande i under sakkunnig ledning stående skjutöfningar
förvärfva sig samma skjutskicklighet.
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 37.
Staten skulle äfven komma att vinna på en sådan anordning, i det
att värnpliktige komme att vistas en kortare tid å öfningsplatserna och
desammas underhåll därigenom betydligt kunde nedbringas samt Riksdagens
anslag för skytterörelsen äfven därigenom på ett mera effektivt sätt blifva
fruktbringande för försvarsändamål och skytterörelsen tillika få en större
anslutning och komma att omfattas med mera förtroende.»
Herr J. Bengtsson utgår i sin motion från den betydande utvandrin¬
gen från Sverige, hvilken han anser i väsentlig grad förorsakas af den nya
värnpliktslagen med dess förlängda tjänstgöringstider. Sedan den tillkom¬
mit, »har emigrationen varit i oafbrutet stigande, äfven om förändring af
de ekonomiska förhållandena inträdt, hvarför man måste nödgas antaga,
det den förlängda tjänstgöringstiden vid arméen är en i icke ringa grad
medverkande orsak till den alltjämt stigande emigrationen, hvilket äfven
visar sig däraf, att hufvudsumman af de ynglingar som lämna landet äro
sådana, som just nalkas den ålder, då värnplikten skall fullgöras, och icke
på långt när så många torde de vara, som efter fullgjord värnpliktsöfning
afresa till Amerika.»
I enlighet härmed finner motionären ett medel att hämma emigra¬
tionen vara »att mildra värnpliktens fullgörande och förändra lagstiftningen
därhän, att en minskning i den nu ovillkorliga tjänstgöringen vid arméen
gjordes, och i stället möjlighet bereddes de värnpliktige att frivilligt skaffa
den ersättning för undsluppen tjänstgöring, som kan erfordras i de ämnen,
som kunna öfvas, utan att en från början fullständig militär undervisning
fordras.»
Motionären framhåller därför som önskemål, att »skytterörelsen mera
kraftigt än hittills understöddes af staten och ett samarbete med arméen
kunde vinnas på så sätt, att de värnpliktige, som från vederbörande skytte¬
förenings styrelse eller instruktör erhållit godkändt betyg i skjutning, vid sitt in¬
träde i tjänstgöring inom! arméen för sin sålunda frivilligt förvärfvade skjut¬
skicklighet erhölle befrielse för en viss tid från tjänstgöring vid rekrytskolan; på
detta sätt vore redan en lindring i värnpliktens fullgörande åstadkommen
och möjlighet beredd för den det önskar att utan ovillkorlig kaserntjänst¬
göring frivilligt i sin hemort förvärfva sig den färdighet i skjutning som
erfordras, samtidigt med att den frivilliga skytterörelsen, som i Sverige
torde vinna allt större och större tillslutning, härigenom erhölle en upp¬
muntran och vunne i styrka för att åt arméen blifva en värdefull bunds¬
förvandt vid höjandet af den personliga skjutskickligheten. Denna institu¬
tion finge därjämte en viss betydelse såsom förskola åt arméen, då de
värnpliktige där kunde inhämta de nödvändigaste förutsättningarna för
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 37.
utbildning i skjutning, som de sedan kunde tillgodogöra sig vid tjänst¬
göringen inom arméen.»
Motionären framhåller härefter fördelarna för försvaret, att staten
tager det frivilliga skytteväsendet under sitt hägn, så att skjutskicklig¬
heten vinner allmän utbredning, medan man riskerar, att intresset för och
deltagandet i de frivilliga skjutöfningarna kommer att minskas, om icke
staten träder till kraftigt uppmuntrande och stödjande.
För att verkligen kunna åt arméen blifva en värdefull bundsförvandt
såsom förskola och repetitionskurs vid höjandet af den personliga skjutskick¬
ligheten hos vårt folk, måste — framhåller motionären vidare — det fri¬
villiga skytteväsendet vara väl organiseradt; och denna organisation måste
af staten vara kraftigt understödd icke blott genom tillsläppande af gevär
och ammunition, utan äfven genom anslag till anordnande af skjutbanor,
täflingar och instruktör m. m. Hittills för sådana ändamål beviljade an¬
slag hafva visat sig otillräckliga, och motionären önskar en utredning om,
i hvilken omfattning staten bör på detta område ingripa. Därvid skulle
ock undersökas, om och i huru stor utsträckning sådana värnpliktige skulle
kunna erhålla befrielse från tjänstgöring i arméen, som före värnpliktens
början uppfyllt fordringarna vid skjutning inom resp. skytteförening, äfven¬
som hvilka fordringar som för sådan befrielse lämpligen kunna uppställas.
Motionären framhåller, huru flerstädes utomlands en sådan af det
allmänna kraftigt omhuldad skytterörelse står vid sidan af hären, och be¬
tonar, att skytterörelsen i vårt land särskildt borde blifva landstormen till
nytta. Landstormskompaniernas benämning borde rättas efter det skytte¬
gilles, hvilket vore afsedt att främst verka som det lifgifvande, samman¬
hållande elementet inom kompaniet.
De fordringar, som af skytterörelsens målsmän ställas på staten, äro,
enligt motionären, hufvudsakligast:
att hvarje under eller inom värnpliktsåldern varande skytt vid skytte¬
förenings öfningar bekostas fri ammunition;
att möjlighet beredes för skytteväsendets såväl förenings- och för¬
bundsstyrelser som centralstyrelsen att anordna täflingar, som i så hög grad
sig göra låter förlänas karaktären af regelbundet återkommande nationella
folkfester;
att vid resor å statsbanorna skyttarne måtte, vid resa till och från
täflingarna, erhålla fria resor;
att skytteföreningarna sättas i tillfälle att utföra sina skjutöfningar
med det för arméen antagna 6,5 m. m. geväret;
att staten bekostar byggandet af skjutbanorna och därtill hörande
paviljong; samt
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 37.
att från något närliggande regemente beordras en militär att som
instruktör leda öfningarna under vissa tider om året.
Motionären anser, att när ynglingar, som nalkas värnpliktsåldern och
börja tänka att, för undslippande af exercis, hellre resa till Amerika, men
då af vederbörande skytteförenings styrelse erhölle upplysning om att de
nu förvärfvat sig så stor färdighet i skjutning, att, om de stanna hemma
och fullgöra sin beväringsskyldighet, de då erhålla flere månaders minsk¬
ning i tjänstgöringstiden, så skulle de nog taga det vissa framför det ovissa
och hellre fullgöra exercisen och utföra sitt arbete i Sverige än utvandra
till annat land.
Hvad orsakerna till emigrationen vidkommer, har utskottet redan vid
behandlingen af ett par andra motioner uttalat sin uppfattning, att de äro
väsentligen af ekonomisk art. Säkerligen är också motviljan mot värn¬
plikten en bevekelsegrund af sekundär art, hvilken, där den förekommer,
mindre utgör hufvudanledning till beslutet att utvandra än medverkar till,
att den i allt fall påtänkta utvandringen företages, innan värnpliktstjänsten
inträder. Detta jämte den omständigheten, att ett flertal ynglingar af
flere skäl afvakta myndighetsålderns inträde och den tid, då de kunna
påräkna vuxna och utlärda arbetares löner, för att gifva sig af, synes ut¬
skottet tillräckligt förklara den betydande stegring af emigrationen, som
utmärker just det första värnpliktsåret och som nedanstående siffror, jäm¬
förda med motsvarande norska, gifva vid handen. År 1900 utvandrade
följande antal personer af mankön vid nedanstående ålder i Sverige och
Norge:
Åldersår.
|
Sverige.
|
Norge.
|
0—
|
-15 . . . .
|
. . . 1,107
|
585
|
15—
|
-16 . . . .
|
... 194
|
100
|
16—
|
-17 ... .
|
... 281
|
175
|
17-
|
-18 ... .
|
. . . 385
|
337
|
18-
|
-19 ... .
|
. . . 631
|
470
|
19-
|
-20 ... .
|
. . . 802
|
582
|
20—
|
-21 ... .
|
. . . 1,288
|
678
|
21—
|
-22 . . . .
|
... 539
|
592
|
22-
|
-23 ... .
|
. . . 572
|
517
|
23-
|
-24 ... .
|
... 685
|
357
|
24-
|
-25 ... .
|
... 518
|
291
|
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 37.
Åldersår. ' Sverige. Norge.
25— 26 ....... 457 267
26— 27 ....... 347 212
27— 28 ....... 288 202
28— 29 ....... 227 161
29— 30 ....... 174 104
Hela antalet män, som nämnda år utvandrade från Sverige, var
10,445, medan från Norge utvandrade 6,873. Till senare statistik har
utskottet icke haft tillgång, men antagligen utvisar den snarare ökad steg¬
ring vid myndighetsåldern på grund af den förlängda öfningstiden än
motsatsen ej minst af den anledning — som särskildt gäller öfvergångs-
tiden —, att vid anställningstiden på hösten de ynglingar, som följande
år i april skola rycka in till tjänstgöring, i många fall hafva svårt att få plats.
I Norge inträder värnplikten i det år, hvari den unge mannen fyller
sitt 22 år, och han inkallas till öfning följande år. I Sverige inskrifves
den unge som värnpliktig det år, han fyller 21 år, och hans första militär¬
tjänst inträder samma år. Denna skiljaktighet i förening med den inträdda
myndighetsåldern förklarar rätt väl den plötsliga stegringen i Sverige och
den jämnare fördelningen af siffrorna i Norge.
Utskottet har härefter att yttra sig öfver den ifrågasatta utredningen
om, i hvad mån staten bör ekonomiskt understödja det frivilliga skytte-
väsendet.
Antalet frivilliga skytteföreningar i Sverige var vid utgången af
år 1902 ......... 1,716
» 1903 ......... 1,790.
Medlemsantalet i rikets frivilliga skytteföreningar var den 31 de¬
cember 1902:
20 år och därunder...............31,455
i åldern 21—28 år (beväringens första uppbåd) . . . 27,671
i åldern 28—32 år (beväringens andra uppbåd) . . . 9,089
i åldern 32—40 år (landstormen).........11,205
S:a medlemmar, som icke utträdt ur värnpliktsåldern, 82,968
i åldern öfver 40 år..............13,710
S:a aktiva 96,678
. ......13,452
S:a medlemmar 110,130.
passiva, d. v. s. icke skjutande,
7
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 37.
Tillslutningen till skytterörelsen af unge män under värnpliktsåldern
är, såsom häraf framgår, beaktansvärd och glädjande.
Huru de till skytteväsendet anslagna statsmedlen användas, framgår
af följande af Kungl. Maj:t fastställda
Plan för användande under år 1904 af de till understöd åt det frivilliga
skytteväsendet tillgängliga anslagsmedel.
Inkomster:
1904 års anslag............kr. 500,000: —
hvarifrån bör afgå:
af anslaget enligt nådigt bref den 4 sep¬
tember 1903 anvisade medel . . . . » 25,000: — kr. 475,000: —
Summa kronor 475,000: —
Utgifter:
öfver styr elsen:
till reseersättning åt ledamöterna i skytte-
förbundens öfverstyrelse och dess verk¬
ställande utskott..........kr.
» reseersättning åt de af Kungl. Maj:t för¬
ordnade ledamöterna i skytteförbundens
verkställande utskott, högst.....»
» reseersättning åt ledamöterna i öfver-
styrelsens verkställande utskott .... »
» anskaffande af skyttemärken .... »
» understöd åt Svensk Skyttetidskrift . . »
» arfvoden, hyra m. m........»
5,000: —
4,000: —
1,000: —
9,000: —
2,000: —
12,040: - kr.
33,040: —
Skytteförbunden:
» arfvoden åt skytteförbundens sekreterare » 6,000: —
» omkostnader för allmänna täflingsskjut-
ningars anordnande och öfriga af förbun¬
dens verksamhet föranledda utgifter . » 10,000: —
» pris vid täflingsskjutningarna . . . . » 32,000: —__
Transport 48,000: — kr. 33,040: —
8
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 37.
Transport 48,000 — kr. 33,040: —
till Dalarnas, Jämtlands, Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens skytte-
förbund såsom extra understöd . . . kr. 3,000: — » 51,000:_
Skytteföreningarna:
o
Arsunderstöd att utgå med 2 kronor
för 61,418 skyttar.........» 122,836: —
Bidrag till fri ammunition, beräknadt
efter 3 kronor för 63,077 skyttar . . » 189,231:— » 312,067:_
att — jämte behållningen från föregående år samt möj¬
ligen blifvande öfverskott på förestående anslagstitlar
— enligt Kungl. Maj:ts särskilda beslut användas till
understöd för skjutbanors ordnande och andra utgifter
för det frivilliga skytteväsendet..........» 78,893: —
Summa kronor 475,000: —
Någon principiell utredning genom Kungl. Maj:t, i hvad mån statens
bidrag till det frivilliga skytteväsendet bör ökas och till hvilka ändamål det
bör användas, anser utskottet icke nödig. Skytteförbundens öfverstyrelse
lär nämligen icke uraktlåta att till hvarje tid framställa de önskemål,
den finner vara af betydelse för rörelsens lyckliga fortgång, och statsmakterna
torde icke uraktlåta att efterkomma dessa önskemål i den mån de finna
dem beaktansvärda och tillgångar finnas. Enligt hvad utskottet inhämtat,
äro de af motionären framhållna krafven icke i allo identiska med hvad
på representativt håll i det frivilliga skytteväsendet hittills ansetts nöd¬
vändigt och ändamålsenligt.
En organisation af skytteväsendet, som på något sätt skulle ställa
det under militäriskt förmynderskap, kan utskottet icke tillråda. Dess
storartade utveckling i denna tid härleder sig utan tvifvel i väsentlig mån
af den stora frihet, hvarunder det fått uppväxa. Ej minst har härtill bi¬
dragit rätten att fritt välja instruktör blott under den kontroll i afseende
å dennes lämplighet för uppdraget, att valet skall godkännas af den af
Kungl. Maj:t utsedda ledamoten i vederbörande skytteförbunds styrelse.
Mellan militärer, som kommenderas till instruktörer, och vederbörande
skytteföreningar skulle samarbetet svårligen alltid blifva lika godt och
för tillslutningen till de senare förmånligt som det, den nuvarande anord¬
ningen tryggar. Dessutom är det ju föga egentligt att kommendera instruk¬
törer till föreningar, som äga en rent borgerlig karaktär.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (IV: o 5) Utlåtande N:o 37. 9
Slutligen har utskottet att taga i skärskådande frågan, om en del
af militäröfningarna, och i så fall huru stor, skulle kunna efterskänkas
värnpliktige, hvilka förete vederbörliga intyg om skjutskicklighet, inhämtad
i skytteföreningarna.
Det råder intet tvifvel om, att det skulle vara ett starkt stöd för
dessa föreningar, om en dylik förmån kunde beviljas, särskildt om be¬
frielsen från militäröfningarna kunde utsträckas till någon afsevärd tid.
För de värnpliktige vore en sådan befrielse säkerligen också mycket väl¬
kommen.
Utskottet kan dock icke inse, huru den åtminstone för närvarande
skulle låta sig lämpligen genomföra. För det första måste den begränsas
till fotfolket, då för de öfriga hufvudvapnen färdighet att handtera ge¬
väret icke äger samma betydelse. Vidare ingå i elementen för fotfolkets
utbildning icke blott skjutfärdighet, utan också utom åtskilligt annat
marschfärdighet. För att inrätta sådana öfningar för de medlemmar,
hvilka ännu icke gjort militärtjänst, äro skytteföreningarna icke ordnade.
Och man har icke förnummit, att de skulle vara benägna att därutinnan
träda i spåren af de gamla skarpskytteföreningarna, hvilka på sådant sätt
förvärfvade åt sina medlemmar frihet från första årets på den tiden blott
fjorton dagar långa vapenöfningar.
Rekrytutbildningen vid fotfolket börjar med marsch- och riktöfningar,
utom instruktion och gymnastik under kortare eller längre tid allteftersom
truppens utbildning det fordrar. Denna utbildning påskyndas gifvetvis
däraf, att truppen är uppblandad med rekryter, hvilka kunna skjuta och
marschera. Efter rätt kort tid vidtaga redan de första små utmarscherna
med öfningar i terräng, och härutöfver skulle i allt fall någon befrielse
icke kunna äga rum, liksom den icke heller utan rubbning af öfningarnas
regelbundna gång kan inträda under deras fortgång-
I hvad mån de fältskjutningar, hvilka allt mera utbreda sig bland
skytteföreningarna och hvilka äro ägnade att åstadkomma en värdefull för¬
måga att röra sig i terräng, en gång kunna utveckla skyttarnes krigsduglig-
het därhän, att någon del af öfningstiden kan efterskänkas, torde ännu
vara för tidigt att yttra sig om.
Under sådana förhållanden och då vidare för truppens utbildning
till en militär organisation är af vikt fullständig samöfning af dess be¬
ståndsdelar, där icke öfningstiden är ganska lång, äfvensom, då från skytte¬
föreningarna själfva icke gjort sig gällande någon önskan i den här om-
handlade riktningen, synes den af båda motionärerna ifrågasatta befrielsen
af skjutskicklige värnpliktige från en del af rekrytutbildningen icke vara
att förorda.
Bill. till Rilcsd. Prof. 1904. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 36 Käft.
2
10
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 37.
På grund af det anförda får utskottet hemställa:
l:o) att herr Smeds Lars Olssons motion icke må
till någon Andra Kammarens åtgärd föranleda;
2:o) att herr J. Bengtssons motion icke heller
må till någon Andra Kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 april 1904.
HENRIK HEDLUND.
Reservation
af herrar Gust. Österberg, E. G. Åkerlind, Johan Olofsson, Smeds
Lars Olsson:
Då vi icke kunna gilla det slut, hvartill utskottet kommit, få vi
såsom vår uppfattning anföra, att den af motionärerna föreslagna lättnaden
i värnpliktens fullgörande för i hembygden i vissa militära färdigheter
öfvade beväringsmän synes oss både berättigad och önskvärd.
Utskottet medgifver visserligen, att det skulle vara ett starkt stöd
för skytteföreningarna, om den af motionärerna föreslagna förmånen kunde
vinnas, samt att en dylik säkerligen också vore mycket välkommen för de
värnpliktige. Men det förklarar sig icke kunna inse, huru denna förmån
åtminstone för närvarande skulle låta sig lämpligen genomföras, bland
annat därför att den skulle begränsas till fotfolket.
Vidare förmenar utskottet, att den nuvarande tjänstgöringstiden är
behöflig för att uppnå önskvärd samöfning inom truppen och att därför
»den af motionärerna ifrågasatta befrielsen af skjutskicklige värnpliktige
från en del af rekrytutbildningen icke vore att förorda».
11
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ar:o 5) Utlåtande N:o 37.
Enligt vårt förmenande kan skäligen icke ifrågasättas, att en lind¬
ring omedelbart skall kunna tänkas genomförd, utan först sedan den nya
värnplikten efter öfvergångstidens slut trädt i full kraft. Om ock
Kungl. Maj:t före denna tidpunkt till Riksdagen inkomme med förslag
i ämnet, vore anordningarna för ifrågasatta lindring icke på en gång
genomförda.
Med denna väsentligt utsträckta öfningstid för ögonen, förefaller
det oss icke omöjligt, att man, under förutsättning att en del militära
färdigheter kunde inöfvas i hembygden, utan svårighet skulle kunna icke
obetydligt inskränka tjänstgöringsskyldigheten för ifrågasatta värnpliktige
under första året. Åtskilliga militära kunskaper, utöfver skjutning mot
fasta mål och i fält, kunde nog inläras i hembygden. Intyg om att
sådana kunskaper inhämtats på tillfredsställande sätt skulle kunna hafva
till följd, att beväringsmän under denna kategori indelades i särskilda
kompanier, hvilka under pågående öfningar vid lämplig tid, till exempel
juli månad, permitterades.
På samma gång vi i likhet med utskottet tro, att en sådan befrielse
för den värnpliktige vore mycket välkommen, är det påtagligt, att för
landtmännen en dylik lättnad hade stor betydelse, i synnerhet om den
inträffade under den för dem mest brådskande tiden, då höbärgningen
äger rum.
Äfven staten skulle härigenom göra betydliga besparingar.
Om vi förutsätta, att cirka 73 af de värnpliktige framdeles skulle
finna med sin fördel förenligt att låta utbilda sig i hembygden, så skulle
antalet uppgå till omkring 8,000 man. Staten både sålunda att beräkna
i besparad utspisning och dagaflöning i rundt tal 150,000 kr. Under
samma tid skulle de permitterade gifva landet, lågt räknadt, 200,000 dags¬
verken.
Att den här omtalade lindringen icke kan komma annat än fot¬
folket till godo, anse vi icke utgöra något skäl för ett afstyrkande af
motionerna.
Den olikhet i detta afseende, som skulle drabba de olika vapensla¬
gen, är redan införd i och med den nuvarande härordningen.
Det kan icke heller förnekas, att den af motionärerna föreslagna
af kortningen i tiden för värnpliktsöfningarna påkallas af de afsevärda upp¬
offringar, som göras af skytteföreningarnas medlemmar.
Vi motse äfven, att genom en dylik anordning värnpliktsöfningarna
skulle komma att omfattas med mycket större intresse, om dessa försig¬
komna och läraktiga ynglingar icke såsom nu ofta är fallet behöfde hindras
i sina framsteg af slöa och oläraktiga element.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 37.
På grund af hvad vi sålunda anfört, få vi hemställa,
att Andra Kammaren måtte för sin del besluta,
det Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till sådan plan för värnpliktiges öf-
ningar, att möjlighet till afkortning i tiden för dessas
fullgörande måtte beredas medlem af skytteförening, som
kan förete intyg om att hafva uppnått en viss därför
bestämd skjutskicklighet.
Stockholm 1904. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.