Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (JV:o 5) Utlåtande N:o 33.
1
H:o 33.
Ank, till Riksd. kansli den 15 April 1904, kl. 4 e. m.
Andra Kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5 i an¬
ledning af väckt motion n:o 107 af herr A. Hedin, om
skrifvelse till Kungl. Maj:t angående undersökning i fråga
om fördelningen af uppi)ördsprovision vid Göteborgs post¬
kontor m. m.
Till behandling af utskottet har hänvisats följande motion af
herr A. Hedin:
»Sedan en lång följd af år har vid Göteborgs postkontor fördel¬
ningen genom postdirektören af uppbördsprovision varit felaktig. Detta
förhållande och hvad därmed står i sammanhang är besynnerligt och
bedröfligt.
Att en af dem, som deltagit i utarbetande af bestämmelserna för
delningen, ej förstått dem, är underligt.
Att han, sedan upptäckten af misstaget, det under så många år
fortsatta misstaget, skett, förklarar, att deras svår fattlighet alltjämt
varit erkänd, är ännu underligare; ty om så var, hvarför har han då
ej begärt vederbörlig förklaring eller rättelse af den obegripliga texten?
Underligt är det vidare, att tillämpningen genom postdirektören
eller, på hans ansvar, genom andra alltid utfallit till hans förmån. En
Bih. till lliksd. Prof. 1904. 8 Sami. 3 Afd. 2 Band. 32 Höft. (N:o 33.) 1
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 33.
så obruten konsekvens vittnar sannerligen ej om, att man fann bestäm¬
melserna svårtydda — förr, än en anmärkning kom från postrevisionen.
Denna, gällande ett år, föranledde återbetalning, jag tror för två
år, från den, som fått för mycket, till dem, som fått för litet.
Men alla de många — hur många vet jag ej — föregående åren?
Generalpoststyrelsen påstår tyvärr, att den felaktige ämbetsmannen visade
sig villig att ersätta allt hvad andra postmän genom hans förvållande
förlorat. Jag säger: tyvärr påstår styrelsen, ty jag finner påståendet
beklagligt. Det är nämligen så stridande mot verkliga förhållandet, som
öfver hufvud eu oriktig uppgift kan vara. Och om poststyrelsen icke
vet det, så beror det af ett energiskt beslut att icke taga fullständig
kännedom om de förhållanden, som det var dess ovillkorliga plikt att
utreda. Om styrelsen hade velat lägga de verkliga förhållandena i
dagen, så skulle den utan svårighet hafva erfarit:
att den genom en revisionsanmärkning framtvungna återbetalningen
för ett par år icke föranledde någon åtgärd af postdirektören till rättelse
beträffande de många föregående åren,
att en händelse, som tydligt utmärkte, att hans afsikt icke var
sådan, som styrelsen uppgifvit, ej kunde lämna något tvifvel hos de för¬
orättade därom, att ingen af dem hade vidare rättelse och upprättelse
att vänta,
att den antydda episoden hade föregått och var anledningen till
den anmälan om förhållandet, daterad den 15 juni 1902, ställd till chefen
för civildepartementet, som af mig inlämnades till nämnda departement,
hvarefter ingen möjlighet fanns att få saken sänkt i denna Glömskans
flod, som — tillhörande den politiska geografien — naturligtvis är ett
sommar och vinter lika opålitligt vatten. Först därefter ha återbetal¬
ningar för 1898—93 funnits oundvikliga. Så länge försök göras att
vränga sakförhållandena till sin motsats, skall jag belysa dem, och jag
skall, om så behöfs, ei tveka att låta min kritik få annan adress, om
ett vädjande till styrelsens pliktkänsla och sanningskärlek befinnes
vara — med en lika vanskaplig som osvensk postterm — »obeställbart».
Om åtal hade ägt rum, då skulle de postmän, som nu ej våga
tala, hafva känt sig trygga — någorlunda trygga vid besvarande af
domstolens frågor. Därför tviflade jag ej, att styrelsen och den anspråks¬
fulle, trotsige felande skulle sky den vägen. Men detta skall ej få
hindra fortsättning af belysningsarbetet.
Åunu en omständighet skall jag redan nu beröra. Poststyrelsen,
som finner det i sin ordning, lika väl att den väl afiönade får behålla
åtminstone en del af hvad han uppburit för mycket, och att de svagt
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 33.
aflönade få definitivt mista hvad de hittills fått för litet, har ej fullföljt
sin undersökning så långt tillbaka, att man fått veta, när misstaget
började utöfvas. Det säges, att den anser sig i den dristigaste af
begreppsförväxlingar hafva gjort en uppfinning, nämligen en hittills för
lärd och lekt lika okänd — »preskription». Att denna uppfinning ej
kan med fördel användas, torde redan nu vara klart.
Jag anhåller, att Riksdagen behagade hos Kungl. Maj:t anhålla
dels om undersökning, hur länge ofvan nämnda felaktigheter ägt rum,
dels om åtgärd för återbetalning till de förorättade af allt hvad
de genom dessa felaktigheter förlorat.»
Sedan denna motion afgifvits, har Kungl. Maj:t genom utslag af
den 19 sistlidne februari anbefallt justitiekanslern »att mot postdirek¬
tören Broberg i laga ordning anhängiggöra åtal med yrkande om ansvar
för hvad Broberg beträffande fördelningen af uppbörds- och frimärkes-
provisionen vid Göteborgs postkontor låtit komma sig till last».
Då i Kungl. Maj:ts utslag föreligger en utförlig utredning af frågan,
har utskottet funnit lämpligt att här i sin helhet återgifva detsamma:
Afskrift.
»Oscar etc. Wår ynnest etc. Genom nådigt bref den 23 mars 1877
angående; förändrade grunder för fördelningen af den postanstalterna
tillkommande uppbörds- och frimärksprovision hafve WI förklarat,
att den provision, som belöpte för såväl kontant redovisade postafgifter
som försålda frimärken, skulle från och med 1877 års ingång vid de
postkontor och de postexpeditioner, där mer än en tjänsteman med lön
å stat funnes anställd, äfvensom vid postinspektionskont.oren, hvad be¬
träffade den därstädes tjänstgöraude personal med lön eller arfvode å
stat, i allmänhet fördelas sålunda, att en fjärdedel däraf tillkomme kon¬
torschefen ensam samt återstående tre fjärdedelar denne och veder¬
börande å stat uppfördo biträdande tjänstemän gemensamt i mån af
beloppet af dem hvardera tillkommande ordinarie lön eller arfvode, att
— hvad särskilt anginge den uppbörds- och frimärksprovision, som
belöpte för Stockholms postkontors tidnings-, paket- och brefbärare-
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 33.
expeditioner samt därvarande filialpostkontor å Norrmalm, Södermalm,
Ladugårdslandet och Kungsholmen — vid bestämmandet af de veder¬
börande afdelningsföreståndare och kontorschefer tillkommande andelar
skulle iakttagas, att af den fjärdedel utaf den för dessa afdelningar
belöpande provision, som från delningen mellan samtliga kontorstjänste-
männen undantoges, 3/4 eller af provisionsbeloppet i dess helhet
3/16 skulle tilldelas vederbörande afdelningsföreståndare och återstå¬
ende 1li eller af hela provisionsbeloppet 1/16 tillfalla kontorschefen,
med iakttagande därjämte, hvad filialpostkontoren anginge, att, där
icke någon af de vid dylika kontor anställde tjänstemän vore å stat
uppförd, samtliga dessa tjänstemän skulle af provisionen njuta enahanda
andel, som om befattningarna vore å stat uppförda, samt att i öfverens¬
stämmelse härmed äfven borde förfaras med den provision, som belöpte
för Göteborgs postkontors paket- och brefbärareexpeditioner.
Vidare hafve WI, som genom nådigt bref den 26 augusti' 1884
bemyndigat Eder att draga försorg därom, att ett filialpostkontor blefve
inrättadt i Göteborg å lämplig plats, genom nådigt bref den 27 mars
1885 förklarat, att beträffande fördelningen af den uppbörds- och
frimärksprovision, som komme att belöpa för det nya filialpostkontoret
i Göteborg, skulle förfaras i öfverensstämmelse med hvad i nådiga
brefvet den 23 mars 1877 blifvit stadgadt i afseende å den provision,
som belöpte för filialpostkontoren i Stockholm.
Uti en till statsrådet och chefen för vårt civildepartement ställd
skrift af den 15 juni 1902 har ledamoten af Riksdagens Andra Kammare
Sven Adolf Hedin — med uppgifvet särskildt föranledande däraf att
postdirektören i Göteborg Frans Broberg inlämnat ansökan om afsked
— anfört, bland annat, att under en lång följd af år underordnade
tjänstemän vid Göteborgs postkontor fått mindre andel i den postan¬
stalterna tillkommande uppbörds- och frimärksprovisionen än dem vore
tillförsäkrad men postdirektören och filialpostkontorsföreståndarne mera,
samt på grund häraf och då fullständig utredning därom ej kunde ske,
med mindre än att åtal väcktes, samt det vid sådant förhållande vore
af största vikt, att afsked ej beviljades Broberg förrän omförmälda
angelägenhet blifvit fullt upplyst och de ersättningsbelopp, som kunde
komma i fråga, erlagts, gjort framställning om vidtagande af den åtgärd,
hvarförutan verklig rättelse i anförda förhållandet ej kunde vara att
vänta.
Uti med anledning häraf den 29 september 1903 afgifvet yttrande
hafven I, efter att i ärendet hafva hört postdirektören Broberg, anfört,
land anna t:
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 33.
Med början af tredje kvartalet år 1877 inträdde Broberg i utöf¬
ning af postdirektörstjänsten i Göteborg.
De grunder för fördelning af den postanstalterna i riket tillkom¬
mande uppbörds- och frimärksprovision, livilka vid nämnda tid gällde
och allt intill utgången af år 1902 gällt, innefattades i omförmälda
nådiga bref den 23 mars 1877. Genom nådiga brefvet, den 27 mars
1885 meddelades särskilda föreskrifter angående fördelning af den för
det då nya filialpostkontoret i Göteborg belöpande provision, hvilka
föreskrifter äfven tillämpats beträffande sedermera inrättade filialpost¬
kontor i Göteborg.
Därest nyssberörda nådiga bestämmelser rätt tillämpats, hade
provisionen vid Göteborgs postkontor (sedan underlydande poststations-
föreståndares provision och enskilda frimärksköpares rabatt frånräknats)
bort delas i två delar, afsedda den ena att tillfalla föreståndarne (post¬
direktören inberäkna^) och den andra att fördelas mellan kontorets
samtliga provisionsberättigade tjänstemän. Man hade bort uträkna, i
förhållande till hvarje expeditions respektive filialpostkontors uppbörd,
huru mycket af totala bruttoprovisionen (d. v. s. provisionen utan af¬
drag af poststationsföreståndarnes provision och enskilde frimärks¬
köpares rabatt), som intjänats af hvar och en utaf expeditionerna
respektive filialpostkontoren. Från postdirektörsexpeditionens (inklusive
hufvudpostkontorets afdelningar för afgående och ankommande bref-
poster och tidningsexpeditionen, hvilkas föreståndare icke ägt rätt till
föreståndareandel) intjänta provision hade bort dragas enskilde frimärks¬
köpares därifrån erhållna rabatt äfvensom under lydande poststations-
föreståndares provision, och från den å hufvudpostkontorets paket¬
expedition, brefbärareexpedition, respektive filialpostkontoren intjänta
provisionen hade bort dragas den rabatt, som å en hvar af dessa
lämnats till enskilda frimärksköpare. Från den sålunda återstående, på
de särskilda expeditionerna respektive filialpostkontoren belöpande
provisionen hade bort dragas x/4 såsom föreståndareandel. De öfriga
3/4 hade bort gå till fördelning mellan samtlige vid Göteborgs post¬
kontor provisionsberättigade tjänstemän. Nyssnämnda V4 (föreståndare-
andelen) hade bort disponeras så, att hela V4 från postdirektörsexpedi-
tionen (inklusive hufvudpostkontorets afdelningar för afgående och an¬
kommande brefposter och tidningsexpeditionen) och V4 af x/4 från
hufvudpostkontorets paketexpedition, brefbärareexpedition, respektive
filialpostkontoren kommit på postdirektörens lott och 3/4 af V4 från
hufvudpostkontorets paketexpodition, brefbärareexpedition respektive
filialpostkontoren kommit på dessas vederbörande föreståndares lott.
6
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 33.
De 3/4 af behållna provisionen, hvilka skolat gå till allmän fördelning,
hade bort fördelas i förhållande till hvar och en vid hufvudpostkontoret
och filialpostkontoren tjänstgörande provisionsberättigad tjänstemans
aflöning eller arfvode.
Om t. ex. nettobeloppet af uppbördsprovisionen vid Göteborgs huf-
vudpostkontors paketexpedition, respektive brefbärareexpedition, respek¬
tive någotdera af Göteborgs filialpostkontor under en viss tidrymd uppgått
till 400 kronor, skulle 1li däraf eller 100 kronor utgöra föreståndareandel
och 3/4 eller 300 kronor gå till allmän fördelning mellan samtliga
provisionsberättigade tjänstemän vid Göteborgs postkontor, dem inberäk¬
nade, som fått del af föreståndareandel. Af föreståndareandelen skulle
J/4 eller 25 kronor komma på postdirektörens och 3/4 eller 75 kronor
på expeditionens respektive filialpostkontorets föreståndares lott.
Rörande provisionsfördelningen vid Göteborgs postkontor hade
vederbörande redogörare för hvarje redovisningsperiod upprättat en
särskild kvittenslista, som med postkontorets postmedelsräkenskap på
sin tid inkommit till Eder, där sådana listor nu funnes förvarade för
hela Brobergs tjänstetid i Göteborg. I haden hittills låtit de af dessa
listor, som afsåge åren 1893—1901 undergå särskild granskning, hvar¬
vid mot dem anmärkts åtskilliga felaktigheter, af hvilka dock en del
vore mera tillfälliga och utan större inverkan på fördelningens resultat.
De hufvudsakliga felaktigheterna härledde sig synbarligen från en orik¬
tig uppfattning af innehållet och tillämpningen af ofvan omnämnda
bestämmelser i nådiga blefven den 23 mars 1877 och den 27 mars 1885;
och, vid efterseende äfven uti de äldre kvittenslistorna, hade sist-
berörda felaktigheter synts vara genomgående uti alla under Brobergs
tjänstetid vid Göteborgs postkontor före oktober månad 1901 därstädes
upprättade listor af ifrågavarande slag, vare sig dessa listor upprättats
åt Broberg själf eller, under tider då han åtnjutit ledighet, af hans vikarier.
Mot det tillämpade fördelningssättet hade särskildt anmärkts, att
vid uträkningen af huru mycket af provisionen belöpt på lnrarje afdel¬
ning eller filialpostkontor, icke lagts till grund nämnda afdelnings eller
filialpostkontors uppbörd i förhållande till Göteborgs postkontors hela
uppbörd, utan hade provisionen i stället beräknats efter vissa procent¬
satser å den frankoteckens uppbörd som redovisats från hvarje afdel¬
ning eller filialpostkontor. Af provisionen vid de afdelningar, där före-
ståndarne ägt rätt till föreståndareandel (dock äfven vid tidningsexpe-
ditionen, hvars föreståndare icke ägt rätt till dylik andel, men däremot
icke alltid vid brefbärareexpeditionon, hvars föreståndare däremot haft
sådan rätt) samt vid filialpostkontoren, hade postdirektören tilldelats
7
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 5) Utlåtande Ko 33.
1/ig (d- v. 8. 1/i af den V4, Bona beräknats utgöra föreståndareandelen)
samt vederbörande föreståndare gifvits de öfriga 3/16 (d. v. s. s/4 af före¬
ståndareandelen). Sedan summan af dessa postdirektörens och före-
ståndarnes föreståndareandelar dragits från kontorets totala nettoprovi¬
sion, hade postdirektören af resten tilldelats 1/4 såsom ytterligare före-
ståndareandel. Återstoden hade gått till den allmänna fördelningen, i
hvilken äfven postdirektören tagit lott.
Med tillämpning af nyssnämnda vid Göteborgs postkontor följda
praxis, hade af otvannämnda såsom exempel angifna nettoprovisionsbe-
lopp å 400 kronor vid hufvudpostkontorets paketexpedition respektive
brefbärareexpedition respektive någotdera af Göteborgs filialpostkontor
1/i6 e^er 25 kronor utgått såsom föreståndareandel till postdirektören
och 3/1? eller 75 kronor utgjort föreståndareandel till expeditionens,
respektive filialpostkontorets föreståndare samt återstående 300 kronor
sålunda fördelats, att 1li däraf eller 75 kronor utgått såsom ytterligare
föreståndareandel till postdirektören och återstående 3/4 eller 225 kronor
gått till den allmänna fördelningen. D. v. s. uträknadt på annat sätt
men med samma resultat, 1ji af 400 kronor eller 100 kronor utgått så¬
som föreståndareandel till postdirektören, V4 af återstående 300 kronor
eller 75 kronor utgått såsom föreståndareandel till expeditionens re¬
spektive filialpostkontorets föreståndare samt resten eller 225 kronor
gått till den allmänna fördelningen.
Sedan WI genom nådigt bref den 8 februari 1901, bland annat,
stadgat, att till de postförvaltare, kontrollörer och postexpeditörer,
hvilka före 1901 års ingång innehaft sina tjänster och livilkas inkomst
af uppbörds- och frimärksprovision minskats, i följd däraf att med eller
efter 1900 års ingång vid postkontor, där sådan tjänsteman vore tjänst¬
görande, ökadt antal ordinarie tjänstemän anställts, skulle, därest ök¬
ningen af den ordinarie personalen vid postkontoret stått i samman¬
hang med tillkomsten från 1900 års ingång af nya postexpeditörsbefatt-
ningar vid postverket enligt 1899 års riksdagsbeslut, för hvarje år
från och med år 1900 tills vidare utgå godtgörelse för omförmälda
minskning, motsvarande för hvarje tjänsteman skillnaden mellan det
belopp, hvartill honom tillkommande uppbörds- och frimärksprovision
under året uppgått, och det belopp, han i sådant hänseende under år
1899 uppburit, hade postrevisionen, efter granskning af Göteborgs post¬
kontors postmedelsräkning för mars månad 1901, uti ett den'l5 juli
1901 till Eder inkommet anmärkningsmemorial anmält, att, såsom gödt-
görelse för år 1900 till vissa postexpeditörer för minskning af provi¬
sion, i följd däraf att från 1900 års början nya postexpeditörsbefatt-
8
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 33.
ningar tillkommit, i postmedelsräkningen afförts ett belopp såsom ut¬
görande skillnad mellan 1899 års högre och 1900 års lägre provisions-
andelar, ehuru, på sätt uti eu anmärkningsakten vidfogad uträkning
visades, provisionsandelarna för år 1900, rätteligen beräknade, öfver-
stege de af postexpeditörerna för år 1899 uppburna. Som i följd däraf
någon godtgörelse af postmedel icke bort utbetalas till ifrågavarande
tjänstemän, yrkade postrevisionen, att redogöraren, postdirektören Bro¬
berg, måtte förpliktas att till hufvudpostkassan. såsom anmärknings-
medel inleverera det i postmedelsräkningen felaktigt afförda beloppet i
fråga. Efter erhållen del af postrevisionens nyssnämnda memorial,
inlevererade Broberg, som lämnade anmärkningen obestridd, anmärk-
ningsbeloppet till hufvudpostkassan, hvarefter I den 2 april 1902 fast¬
ställde anmärkningen såsom rätteligen grundad.
Dessförinnan hade dock Broberg, i följd af anmärkningen och
med ledning af den vid anmärkningsakten fogade uträkningen för år
1900, upprättat kvittenslistan för augusti månad 1901 efter annan grund
än den förut använda. Sedan en vid Göteborgs postkontor anställd
tjänsteman hos kamreraren i Edert ämbetsverk anhållit om upplysning,
huruvida provisionen vore rätt fördelad uti sistnämnda kvittenslista,
blef samma fördelning af postrevisionen på anmodan undersökt, hvarvid
befanns, att densamma icke var fullt riktig. Fördenskull aflät post¬
revisionen den 27 september 1901 till postdirektören Broberg en skrif¬
velse, däri hans uppmärksamhet fästades å förhållandet och hvarmed
öfverlämnades en utredning, huruledes provisionsfördelningen för därför-
utgångne augusti månad rätteligen bort verkställas. Alla af Broberg
för tiden från och med oktober månad 1901 upprättade kvittenslistor
af nu ifrågavarande slag hade befunnits riktiga.
Sedan, efter erhållen del af Hedins ofvan omförmälda skrift-,
Broberg yttrat sin afsikt att ersätta dem, som förlorat på den felaktiga
provisionsfördelningen, hade uppå Edert föranstaltande verkställts, ut¬
redningar för hvarje år under tre särskilda treårsperioder, nämligen
åren 1899—1901, 1896—1898 och 1893—1895. Allt efter som utred¬
ningen för en hvar af dessa treårsperioder hunnit blifva färdig, hade
densamma för granskning delgifvits samtlige vederbörande tjänstemän
vid Göteborgs postkontor, hvarefter och då utredningarne lämnats utan
anmärkning, Broberg utbetalat alla de särskilda belopp, som i följd af
ifrågavarande felaktigheter kommit postdirektören för mycket, och vissa
underlydande tjänstemän för litet till godo under nämnda nio ar med
sammanlagdt 9,880 kronor 16 öre. Utbetalningen på grund af den
senast fullbordade utredningen, som afslutate under år 1903, hade verk-
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 5) Utlåtande N:o 33. 9
ställte under september månad sistnämnda år. Samma felaktiga be-
räkningssätt hade också verkat därhän, att vissa postdirektören under¬
lydande tjänstemän under nämnda nio år tilldelats såsom provision sam-
manlagdt 2,200 kronor 86 öre mera än vederbort.
Såsom förut omförmälts, både postdirektören Broberg fullgjort
sin ersättningsskyldighet i saken i all den mån som utredningar hittills
verkställts. Också vore han numera icke skyldig något belopp af upp-
bördsprovision, som felaktigt fördelats efter 1892 års utgång.
Sedan jämväl justitiekanslern sig yttrat, hafve VI nu låtit detta
ärende oss föredragas och därvid funnit godt anbefalla justitiekanslern
att mot postdirektören Broberg i laga ordning anhängiggöra åtal med
yrkande om ansvar för hvad Broberg beträffande fördelningen af upp¬
börds- och frimärksprovisionen vid Göteborgs postkontor låtit komma
sig till last;
ägande I att, i händelse någon vederbörande, som i följd af tjänst¬
göring vid Göteborgs postkontor under tiden från och med juli månad
1877 till och med utgången af år 1892 varit till andel i den vid post¬
kontoret utgående uppbörds- och frimärksprovision berättigad, fram¬
ställer begäran hos Eder om utredning rörande belopp af honom så¬
lunda tillkommande provisionsandel, låta verkställa den utredning, som
erfordras för utrönande af hvad honom i berörda hänseende rätteligen
bort tillkomma, samt därom meddela vederbörande besked. Hvilket
Eder till kännedom och efterrättelse, i hvad på Eder beror, härigenom
i nåder meddelas. De med Edert yttrande öfverlämnade handlingar
varda härmed återställda. Stockholms slott den 19 februari 1904.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigaste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF.
Hjalmar Westring.
Till generalpoststyrelsen, angående verkställande af utredning
rörande fördelningen under viss tid af uppbörds- och frimärksprovi¬
sionen vid Göteborgs postkontor.
Vidimeras
Ex officio
Carl Oloj Aulin.»
Bih. till Biksd Prot. 1904. 8 Sami. 2 AJd. 2 Band. 32 Bäjt.
10
Andra Kammarms Tillfälliga Utskotts (Ko 5) Utlåtande N:o 33.
Den ofvan återgifna redogörelsen synes utskottet gifva anledning
till en anmärkning af allmän art. Den här omtalade, under en lång
tid fortgående felräkningen har tydligen möjliggjorts däraf, att ingen
kontroll från generalpoststyrelsens sida utöfvas öfver, hur vederbörande
provisionsfördelare tolka och tillämpa de af styrelsen utfärdade instruk¬
tionerna. Endast så till vida utöfvas kontroll, att det tillses, att staten
ej förlorar på hvad den i inkomster tillkommer. Men huruvida tjänste¬
männen, som i provision hafva en del af sina årliga inkomster, få hvad
dem tillhörer, anses ligga utom postförvaltningens uppgift att öfvervaka.
Däröfver få tjänstemännen själfva utöfva kontroll. Detta är dock för
dem ofta ganska svårt eller till och med omöjligt. Och det här före¬
varande fallet visar allt för påtagligt, att förhållanden kunna tillkomma
som göra, att tjänstemännen blifva i saknad af den löneinkomst, som
rätteligen tillkommer dem.
Vid statens järnvägar utöfvas genom milkontoret en fullständig
kontroll öfver den vid stats]ärnvägarne utgående provisionen, och sam¬
malunda torde äfven en kontroll vara af nöden inom postverket, så
länge en del af tjänstemännens löneförmåner grunda sig på uppbörds-
och frimärksprovision.
Då emellertid ärendet numera öfverlämnats till rättslig pröfning
och då undersökningen kommer att sträcka sig äfven till tiden före
1893 i den mån anmälningar därom ingå, får utskottet föreslå,
att herr Hedins förevarande motion icke måtte
till någon Andra Kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 15 april 1904.
På utskottets vägnar:
HENRIK HEDLUND.
STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE. 1904.