Andra Kammarens tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 41.
1
JIT:© 41.
Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1904, kl. 3 e. m.
Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6
i anledning af motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t an¬
gående revision af frakttaxan för statens järnvågar.
I en inom Andra Kammaren väckt och till utskottet hänvisad motion
n:o 23 har herr Ivan Svensson hemställt,
Datt Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, dels
att Kungl. Maj:t täcktes anmoda järnvägsstyrelsen snarast inkomma
med förslag till reviderad, förenklad frakttaxa för statens järnvägar, samt
att vid denna taxas utarbetande järnvägsstyrelsen ville tillse, att sådana
billiga godsslag, hvilkas tillhandahållande å konsumtionsorterna till drägligt
pris gagna ett större allmänintresse och hvilkas framforslande ej heller
åsamkar järnvägen andra omkostnader än själfva transportkostnaden samt
skälig andel i förvaltning och underhåll, må beräknas efter så billig tariff
som möjligt. Jämväl torde äfven vid ny taxas utarbetande skälig hänsyn
tagas till främjande af landets exportindustri;
att vid sändning af sådant gods, hvarå verkliga vikten till följd af
brist af vagnsvåg å afsändningsstationen ej kan angifvas, frakten må debi¬
teras efter den vikt, godset i fråga enligt statens järnvägars egen taxa
skall anses hafva;
Bih. till Biksd. Prof. 1904. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 40 Käft. (N:is 41, 42). 1
2
Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 3) Utlåtande N:o 41.
att, då järnvägsstyrelsan af ett eller annat skäl beviljat någon trafikant
extra fraktlindring, sådant medgifvande skall offentliggöras, samt att å
livarje statens järnvägsstation skall å lämpligt ställe vara anslaget, hvilka
unaantagsfrakter till eller från station äro medgifna, samt att, då frakt¬
taxan medgifver lägre frakt för gods, med villkor att sändningen sker i
vagnslast om minst så och så många kilogram, sådan fraktlindring må få
åtnjutas, så snart trafikanten begärt sändning på föreskrifvet sätt, oafsedt
om stationen i fråga kan tillhandahålla lämplig vagnstyp eller icke.»
I motionens syfte hafva 14 af Kammarens ledamöter instämt
Motionären har såsom stöd för sin hemställan anfört följande:
»Länge nog har bebådats, att man snart nog skulle ha att motse en
reviderad, förenklad frakttaxa för statens järnvägar, men efter hvad nu
förspörjes, går arbetet med denna mycket sakta fram, och om Riksdagen
icke ingriper, dröjer det nog ännu många år, innan denna reviderade taxa
kommer till stånd. De ändringar och tillägg, som då och då gjorts i den
frakttaxa, som blef af Kungl. Maj:t fastställd den 29 november 1889 och
hvilken i hufvudsak grundar sig på den s. k. taxekommitténs den 1 ok¬
tober 1888 afgifna betänkande, kunna icke sägas ha förenklat taxan och
icke heller bidragit till proportionellare fraktsatser.
Som bevis för, huru ojämna nu gällande fraktsatser delvis äro, vill
jag framhålla följande belysande exempel.
Rundvirke, som, lågt räknadt, har ett genomsnittsvärde å de resp.
afsändningsorterna af 30 å 40 öre per kubikfot, fraktdebiteras efter tariff
12 eller 44 öre per 100 kg. och 200 km. väglängd, under det att ved
och vedbråte, som i skogstrakterna äfven med gynnsamt läge icke kunna
hafva högre värde än 3 ä 5 öre per kubikfot, alltså 10 % af rundtim¬
rets värde, debiteras efter tariff 11 med en kostnad för 100 kg. och 200
km. af 52 öre. Följden af detta har också blifvit, att ved å en del för¬
brukningsorter är orimligt dyr, under det att oerhörda kvantiteter ved och
skogsaffall på jämförelsevis korta afstånd få ligga i skogen och ruttna,
enär priset icke betäcker framforslingskostnaden.
Detta bevis för nuvarande taxans oegentligheter är ju ganska talande,
och strider ofvan påpekade höga fraktsats väl emot den erkända satsen,
att man icke får anse vinsten af statsjärnvägarna bestå endast och allenast
i hvad som inlevereras till statskontoret. Nej! Den ligger i vida högre
grad i de ökade möjligheter till utveckling af landets handel och industri
och till utnyttjande af landets naturliga hjälpkällor, som alltjämt förbätt¬
rade kommunikationer medföra, och i den däraf följande större möjlig¬
3
Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 3) Utlåtande N:o 41.
heten för landets invånare icke blott att bära skattebördorna, utan äfven
att därjämte förkofra sig och lefva under bättre förhållanden, än de skulle
kunnat, därest dessa kommunikationer icke funnits.
I nu gällande frakttaxa är bestämdt, att vissa godsslag, då vikten ej
kan angifvas, skola anses väga så och så mycket per kubikenhet. Detta
ger naturligtvis trafikanten anledning tro, att man skall vid kalkylers
uppgörande kunna räkna på att frakten blifver debiterad efter denna vikt.
Så är emellertid icke fallet, utan om vid under transporten skeende prof-
vägning vagnen befinnes väga mera, blir frakten debiterad efter det högre
beloppet. Härigenom vidkännes afsändaren ofta en opåräknad, oförskylld
förlust. Vagnsvågar saknas, som bekant, nämligen å ett flertal stationer,
så att afsändaren icke är i tillfälle få vikten å sin vara bestämd.
Under sådana förhållanden synes det väl vara rimligt begära, att frak¬
ten skulle debiteras efter den vikt, statens järnvägars egen taxa säger att
varan i fråga skall anses hafva. Härtill kommer, att en sådan under
transporten skeende profvägning ofta visar felaktigt resultat, enär nämli¬
gen vagnsvikten beräknas efter å vagnen angifna siffran, men denna är
framkommen, då vagnen är torr och nyreparerad. Om nu vagnen vid
profvägningen är sur och sålunda väger mer, än å densamma finnes an-
gifvet, blir för låg vagnsvikt beräknad och trafikanten får erlägga afgift
för för högt beräknad varuvikt; likaså kan godset vid profvägningen till
följd af nederbörd under transporten hafva större vikt än vid afsänd-
ningen.
En annan nu rådande oegentlighet är, att, då kungl. järnvägsstyrelsen
funnit sig föranlåten att af ett eller annat skäl bevilja extra fraktlind¬
ringar mellan vissa stationer eller för gods, kommande från eller gående
till enskild bana, sådana fraktlindringar icke komma till allmänhetens
kännedom, utan förblifva en hemlighet mellan vederbörande trafikant och
järn vägsförvaltningen. Härigenom kommer järnvägsstyrelsen ofta nog, om
ock oafsiktligt, att begå mannamån. Det torde vara ett uppenbart stats¬
intresse, att dylika fraktlindringar offentliggöras, samt att å hvarje statens
järnvägsstationer finnes på lämpligt ställe anslaget, hvilka undantagsfrakter
från stationen i fråga äro medgifva. Meningen är ju, att den fraktlind¬
ring, som beviljas en trafikant, skall under likartade förhållanden komma
äfven öfriga till godo. Dylika fraktlindringar äro icke så sällsynta, som
man skulle kunna tro; de lära för närvarande uppgå till hundratal.
I sammanhang härmed torde äfven en annan sak böra påpekas. Järn¬
vägsstyrelsen har i åtskilliga fäll medgifvit fraktlindring för vissa godsslag
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 41.
med villkor att sändningen sker i vagnslaster om minst så och så många
kilogram. Nu inträffar ofta, att då en trafikant vid sändning af sådant
gods begär en vagn, lastande så mycket, att den billigare frakten kan er¬
hållas, får den upplysning, att sådan vagnstyp ej är på platsen tillgänglig,
hvarför trafikanten får åtnöja sig med en mindre lastande vagn och betala
den högre afgiften. Mig synes, att, då järnvägsstyrelsen medgifvit lägre
fraktsats för ett varuslag och en trafikant vill göra så stor sändning, som
för denna fraktsats är nödvändig, han må få tillgodonjuta fraktlindringen,
vare sig järnvägen kan anskaffa lämplig vagn eller icke.
Då ny frakttaxa skall utarbetas, må man väl ha rätt hoppas, att export¬
gods blir gynnsammare behandlat, än nu är fallet. Som bekant gynna
flertalet andra länder väsentligt sin exportindustri genom fraktlindringar.
I vart land har detta endast i obetydlig mån blifvit fallet.»
* *
*
Utskottet har funnit sig kunna uppdela motionärens olika framställ¬
ningar i följande sex hufvudpunkter:
l:o. Revision af gällande frakttaxa;
2:o. Anordnande af specialtariffer för vissa mindre värdefulla gods¬
slag;
3:o. Särskilda fraktlindringar för exportgods;
Do. Fraktdebitering i vissa fall efter taxerad vikt;
5:o. Offentliggörande af medgifna undantagsfrakter och fraktrabat¬
ter, samt
6:o. Tillförsäkrande i vissa fall af lägre fraktberäkning.
* *
*
l:o. Revision af gällande taxa för transporter å statens järnvägar.
i. | Efter hvad utskottet i denna fråga inhämtat, har kungl. järnvägs¬
styrelsen för afsikt, att, så fort den vidlyftiga, redan påbörjade behand¬
lingen af detta viktiga ärende medgifver, för Kungl. Maj:t framlägga för¬
slag till reviderad frakttaxa.
Ehuruväl det får medgifvas, att arbetena vid ett för hela landets
näringslif sa betydelsefullt företag gom utarbetande af taxa för järnvägs¬
transporter kan kräfva mycken tid, alldenstund för ett dylikt arbete fordras
Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o B) Utlåtande N:o 41. 5
en omsorgsfullt utarbetad statistik, ett omfattande studium af andra län¬
ders taxeväsen samt noggranna jämförelser mellan de olika varuslagen i
afseende å deras värde och betydelse ur trafiksynpunkt, lär dock kunna
förmodas, att kungl. järnvägsstyrelsen med lätthet bör öfvervinna hit¬
hörande svårigheter och utan allt för långt dröjsmål vid förarbetena
låta taxeförslaget snarast blifva verklighet.
Det torde nämligen icke böra förbises, att ett långvarigt uppskof med
realiserandet af den å många håll såsom särdeles välbehöflig ansedda taxe-
revisionen kan komma att menligt inverka på landets näriugslif därigenom
att införandet af vissa nyttiga taxebestämmelser fördröjes till skada för
landtbruk, handel och industri.
Därest vid utarbetandet af det nya taxeförslaget äfven kunde tagas
hänsyn till behofvet af vissa undantagstariffer till främjande af transito-
trafiken, skulle säkerligen icke oväsentliga fördelar vinnas för statsbanedriften.
Utskottet finner emellertid motionärens framställning om Riks¬
dagens skrifvelse till Kungl. Maj:t i fråga om nämnda taxeförslag vara
förtjänt af beaktande icke minst i ändamål att sålunda i någon mån på¬
skynda revisionsarbetet, utan jämväl för att Riksdagen på detta sätt må
kunna gifva sina önskningar tillkänna beträffande vissa principiella frå¬
gor; och vill utskottet för den skull, såsom här nedan nämnes, i samband
med andra åtgärder med anledning af motionen göra vederbörlig hemställan.
* *
*
2:o. Anordnande af specialtariffer för vissa mindre värdefulla godsslag.
Rörande den af motionären såsom exempel meddelade jämförelsen
mellan fraktsatserna för de båda betydande godsslagen rundvirke och ved,
vill utskottet visserligen medgifva, att en olikhet råder i afseende å den
viktmängd, som af dessa godsslag till följd af olika skrymmande beskaf¬
fenhet i regel kan lastas å järnvägsvagn af de för dylika transporter van-
liga typerna, samt att denna omständighet kan vara orsak till en högre
fraktberäkning för ved än för rundvirke, men utskottet kan dock icke
underlåta att framhålla det principiellt oriktiga däri, att det mindre värde¬
fulla godsslaget ved skall i förhållande till det dyrbarare rundvirket draga
en så ansenlig fraktförhöjning per tonkilometer, som motionärens exem¬
pel angifver, nämligen nära 20 % högre frakt.
Man kan möjligen förklara detta därmed, att af ved icke kan å gods¬
vagnar af gamla typerna lastas mera än c:a 6,000 kg. per vagn och att
6
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 41.
man därför på sin tid vid bestämmandet af frakttariffen utgått från denna
viktmängd för att erhålla en skälig fraktförhöjning för ved. Åtminstone
har denna viktmängd satts såsom villkor för tillämpning af den för ved
gällande lägsta tariffen.
I sammanhang med det här anförda vill utskottet fästa uppmärksamheten
därpå, att nu gällande frakttaxa tillkommit på en tid, då statens järn¬
vägar för sin trafik uteslutande begagnade mindre lastdryga godsvagnar
än de nya, större vagnar, som under senare åren kommit till användning.
Det synes utskottet därför vara i sin ordning, att, enär en väsentlig
del af vagnsparken för närvarande utgöres af dylika lastdrygare godsvag¬
nar — och sådana allt fortfarande anskaffas — frakttaxan, med anledning
af det allmännare användandet af dessa nya godsvagnstyper, borde undergå
sådan revision, att taxan kunde för vissa godsslag anordnas för en högre
viktmängd än nuvarande 5,000 respektive 8,000 kg. för åtnjutande af en
ännu lägre tariff än den nu gällande.
Utskottet har härvid utgått från den synpunkten, att ett större all¬
mänintresse skulle kunna tillgodoses därigenom att någon del af den vinst,
som trafiken, vid användande af godsvagnar med gynnsammare taraförhål¬
lande än de gamla vagnarna, obetingadt kan gifva järnvägarna, måtte komma
trafikanterna till godo i form af ytterligare lägre tariffer än nu gällande,
där godsslag, viktmängd eller andra omständigheter detta rimligen föranleder.
Fördelarna af en dylik åtgärd torde enligt utskottets mening vara
fullt ut lika stora för järnvägarna som för trafikanterna, ty genom en
taxereglering i antydda riktning skulle utsikterna till nya eller större
transporter i viss mån ökas och detta särskilt för sådana godsslag, hvilkas
obetydliga varuvärden icke tåla nuvarande höga fraktkostnader, men som
vid lämplig fraktlindring kunna blifva goda fraktföremål.
För att visa i hvad mån de nyare godsvagnstypernas taraförhållande
ställer sig gynnsammare än de äldre godsvagnarnas, anföres följande upp¬
gifter för vissa godsvagnar utan broms.
Vagnens vikt.
|
Lastförmåga.
|
Tåras förhållande till
|
Vagnstyp.
|
kg.
|
kg-
|
maximala lastförmågan.
|
iLit NOj (gamla typen)
|
4,600
|
12,000
|
1 : 2,6 Oi
|
iLit Nn3 (nya typen)
|
6,400
|
18,000
|
1 : 2,82l
|
(Lit Nj (gamla typen)
|
5,500
|
11,000
|
1 : 2,00i
|
ILit N3 (nya typen)
|
7,200
|
16,000
|
1 : 2,221
|
(Lit Gj (gamla typen)
|
7,300
|
9,000
|
1 : 1,23i
|
ILit Ga (nya typen)
|
8,800
|
15,000
|
1 : l,80l
|
7
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 41.
Såsom af tabellen framgår, är det för vissa vagnslag en icke oan¬
senlig förbättring i taraförhållandet, och följden häraf blifver helt natur¬
ligt den, att driftkostnaden per axelkilometer i motsvarande grad nedbrin¬
gas för de nya vagnstyperna.
Också visar statistiken icke endast en högst afsevärd förbättring i
detta hänseende, något som med någorlunda visshet kan tillskrifvas senare
årens allmännare användande af de förmånligare nya godsvagnarna, utan
äfven att driftkostnaderna såväl per bankilometer som per vagnsaxelkilo¬
meter äro mindre vid de svenska än vid flertalet af de utländska stats¬
banorna.
* *
*
Motionären har anfört, att det mindre värdefulla godsslaget ved får
draga en fraktkostnad, som vid 200 kilometers transport uppgår till 52
öre per 100 kg., under det att det mångdubbelt mera värda godsslaget
rundvirke vid samma väglängd drager allenast 44 öres frakt per 100 kg.
Det kan möjligen hafva sitt värde att anställa en jämförelse mellan
fraktsatserna för dessa båda godsslag å statens järnvägar samt å finska
statsbanorna, alldenstund å finska järnvägarna liksom å våra artiklarna
timmer och ved utgöra betydande transportföremål.
Det bör i detta sammanhang påpekas, att en icke oansenlig vedim¬
port äger rum från Finland till Stockholm och att vissa af dessa ved-
partier måste transporteras icke oansenliga sträckor å finska järnvägar,
kanske omkring 150 km. Trots alla härmed förenade kostnader, lärer
det i allt fall löna sig att sålunda importera ved framför att betala den
å svenska järnvägarna gällande frakten.
8
Andra Kammarens Killfätliga Utskotts (Ko 3) Utlåtande Ko 41.
Jämförelse mellan fraktsatserna för TED och RUNDVIRKE & svenska och finska
statsbanorna.
(Finska taxan angifver vedfrakten pr kub.-meter, olika för barr- och björkved. Med ledning af
uppgiften i svenska taxan om vikten pr kub.-meter äro de finska vedfraktema reducerade till öre
pr 100 kg.
Finska taxan angifver för timmer i allmänhet en vagnslastrabatt af 26 % och är frakten så¬
lunda reducerad och afrundad i öre pr 100 kg.)
Sverige. Finland.
Väglängd
|
Ved
|
Rundvirke
|
Ved
|
Rundvirke
|
100 km.
|
33 öre.
|
28 öre 100 kg.
|
26 öre.
|
20 öre 100 kg.
|
200 >
|
62 »
|
44 » »
|
38 »
|
30 » »
|
300 »
|
67 »
|
67 » »
|
60 »
|
40 » »
|
400 »
|
80 »
|
70 » >
|
60 »
|
60 > »
|
Svensk vedfrakt-
•Finsk vedfrakt-
Svensk runduirkefrakt\
Finsk rundvirkesfrakti
Såsom af diagrammen framgår äro de finska fraktsatserna i hastigare fallande än de svenska,
utom det att de äro väsentligt absolut lägre.
•^tOjOkm. 6-
Andra Kammarens Tillfälliga Utskott (N:o 3) Utlåtande N:o 41. 9
Utskottet vill i samband med förevarande fråga påpeka, att järnkontorets
styrelse nyligen hos Kungl. Maj:t gjort underdånig framställning om
nedsättning af järn vägsfrakten för träkol från Norrland i ändamål att
öka utsikterna för tillgodogörandet af norrländska skogarnas ofantliga
massor af affalls- och gallringsvirke, hvilket skulle kunna utgöra värde¬
fullt material för kolning i stället för att nu till ingen nytta förfaras.
Det är otvifvelaktigt en högst betydelsefull fråga, som härmed väckts
på tal, och kan utskottet icke finna annat än att den på ett särdeles kraf¬
tigt sätt understödjer förevarande motions syfte, särskildt med hänsyn till
den fråga, som i denna afdelning afhandlas.
Efter hvad utskottet erfarit, har den ifrågavarande underdåniga fram¬
ställningen väckt lifliga sympatier icke allenast i bergslagen utan jämväl
hos dem, som genom den påtänkta fraktnedsättningen se nya utsikter till
de norrländska skogarnas rationella tillgodogörande.
* *
*
Utskottet anser sig med anledning af motionärens framställning i här
berörda afseende höra framhålla önskvärdheten däraf, att vid beräkningar
för en ny taxa för transporter å statens järnvägar tillbörlig hänsyn måtte
tagas icke blott till järnvägarnas hehof af en fraktinkomst, som står i
lämpligt förhållande till kostnaderna för en varas framforslande, utan
äfven till varans förmåga att draga viss fraktafgift, hvarjämte äfven borde
beaktas, i hvad mån införandet af lastdrygare godsvagnar kan medverka
till beredandet af behöfliga fraktreduktioner för bland annat mindre värde¬
fulla godsslag.
* *
*
3:o. Särskilda fraktlindringar för exportgods.
Bland de af motionären anförda önskemålen lär väl beredandet af för¬
månliga undantagsfrakter för exportgods, särskildt bearbetade eller föräd¬
lade varor, kunna anses vara förtjänt af Riksdagens speciella beaktande.
Det torde knappast behöfva här närmare klargöras, att, hvad som
på ett rationellt sätt göres för främjande af exportverksamheten, kom¬
mer att utöfva ett gynnsamt inflytande på landets handelsbalans, hvartill
Bih. till Riksd. Prof. 1904. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 40 Käft. 2
10
Andra Kammarens Tillfälliga Utskott (N:o 3) Utlåtande N-o 41.
kommer att såväl de direkt med exportverksamhet sysselsatta näringarna
som vissa kommunikationsföretag härigenom vinna ytterligare förkofran.
Statsutskottet har för icke länge sedan i annat ärende — motion
angående höjning af anslaget till handelsstipendier — fäst Riksdagens
uppmärksamhet på dess underdåniga skrifvelse den 28 februari 1903,
hvari bland annat påpekats vikten af åtgärder, i ägnade att främja sven¬
ska alsters afsättning i utlandet».
Ehuruväl det möjligen kunde förväntas, att Kungl. Maj:t genom detta
Riksdagens generella uttalande äfven skulle finna sig föranlåten vidtaga
åtgärder i det här föreliggande syftet, anser sig utskottet likväl böra
framhålla gagnet af ett Riksdagens speciella uttalande, att vid upprät¬
tande af förslag till ny taxa för transporter å statens järnvägar den af
motionären anförda synpunkten måtte komma att beaktas.
Visserligen får man icke förbise, att med särskilda fraktlindringar
för exportgods ensamt å statens järnvägar icke kan vinnas sådant allmänt
främjande af export af landets olika alster, som finna marknad i utlan¬
det, att därmed kunde gifvas lika förmåner åt alla, men å andra sidan
bör man betänka, att det måste vara statens järnvägars plikt att gå före
med anvisande af den väg, som af enskilda järnvägar i eget och i lan¬
dets intresse bör beträdas för vinnande af det behj ärtans värda målet,
nämligen ökning af landets export.
Det är ju i regel så, att de fraktlindringar eller de särskilda, all¬
mänt gagnande fraktändringar, som å statens järnvägar från tid till tid
vidtagas, äfven vinna nästan omedelbar tillämpning å enskilda i samtrafik
med statens järnvägar varande banor. Det torde således vara all utsikt
för handen, att eventuella specialfrakter för exportgods snart kunna
blifva allmänt gällande i landet och synnerligast i samtrafik mellan sta¬
tens och enskilda järnvägar. Gifvetvis förutsättes vid anordnandet af
dylika undantagstariffer för exportgods, att vissa garantibestämmelser
träffas till förhindrande af missbruk af sålunda medgifna förmåner, men
öfvervinnandet af härmed förenade olägenheter lära icke möta några svårig¬
heter för kungl. järnvägsstyrelsen, som dels, efter hvad utskottet har
sig bekant, tidigare träffat internationellt aftal rörande »undantagstariff
för papper af alla slag», dels ock har tillfälle att taga exempel från det
i Tyskland mycket tillämpade systemet af undantagstariffer för export¬
gods med dess olika bestämmelser om garantiföreskrifter, befordringssätt,
fraktrestitutioner m. m.
* *
*
Andra Kammarens Tillfälliga Utskott (N:o 3) Utlåtande N:o 41.
11
Rörande tyska exportfrakter kan anföras, att dylika finnas för bland
annat följande artiklar och exportmöjligheter:
Glasvaror från tyska glasbruk till Italien,
Glasvaror från Rhen—Westfalen—Hannoverdistriktet till nordsjöhamnar,
Råsocker från tyska stationer till Italien,
Bier i fat från tyska stationer till Italien,
Trävaror från Hessen—Nassaudistriktet till Frankrike,
Trävaror från tyska stationer till Italien,
Trämassa från statsbane- och sydtyska stationer vid transport öfver 100 km
Hampa från tyska stationer till Italien,
Bly från tyska stationer till Ryssland,
Blyhvitt m. m. från tyska industriområdena till Italien,
Järnvägsvagnar från tyska, belgiska och franska stationer till Ryssland,
Lera från Casseldistriktet till tyska sjöhamnar,
Verhlendsten från Schlesien till Holland och Belgien,
Asfalt från tyska stationer till Ryssland,
Ammoniak från tyska stationer till Ryssland,
Järnmalm från tyska stationer till Ryssland,
Tackjärn från Westfalen till holländska och belgiska hamnplatser,
Tackjärn från tyska industriområden till Danmark, Italien, österrikiska kustområdet, Donau-
ländema, Polen m. m.
Järnvaror för fartygsbyggnad till exporthamnar,
Järnvitriol till tyska nord- och östersjöhamnar samt till holländska och belgiska export¬
hamnar,
Niirnbergervaror till tyska, holländska och belgiska hamnar samt till Danmark,
Tungspat till Elbe- och Weserhamnarna,
Kondenserad mjölk till Elbe- och Weserhamnarna samt till Stettin.
Undantag stariffer finnas äfven för andra varuslag till främjande af
tyska exporthandeln och transitotrafiken.
För export af styckegods af alla slag från stationer inne i landet
finnes en väsentligt reducerad taxa af allenast 6,7 pf pr tonnkilometer,
hvartill kommer en registreringsafgift mellan 10 och 20 pf pr 100 kg.
för olika sträckor med högsta afgiften f. o. m. 100 km.
* *
*
Då utskottet sålunda funnit motionärens föreliggande förslag mycket
behjärtansvärdt och ägnadt att medverka till höjande af landets export¬
verksamhet, vill utskottet här nedan göra vederbörlig hemställan i för¬
slagets syfte.
12
Andra Kammarens Tillfälliga Utskott (N:o 3) Utlåtande N:o 41.
4:o Fraktdebitering i vissa fall efter taxerad vikt.
Motionären bär påvisat att enligt föreskrift i mom. 6 i afdelning D
af taxans särskilda bestämmelser skall vikten beräknas efter varans rymd,
då densamma icke kan genom vågning utrönas, och gäller denna bestäm¬
melse hufvudsakligen en del särskildt angifna trävaror. För denna vikt¬
beräkning har också bestämts, huru mycket en kbm. af de olika trävarorna
skall anses väga. Motionären har nu förmenat, att den sålunda uträknade
vikten under alla förhållanden skall vinna tillämpning, ty densamma
lärer i de flesta fall hafva legat till grund för ekonomiska kalkyler vid
försäljning af varan och skulle en ändring af vikten efter dess första
bestämmande föranleda obehag, särskildt om denna förändring medför en
opåräknad fraktökning.
Ehuruväl det får medgifvas, att järnvägarna skola hafva ersättning
i förhållande till den godsvikt, som transporteras, kan det dock icke för¬
nekas, att sådana fall lätt kunna förekomma, där genom orsaker, som
afsändaren icke varit i tillfälle att förhindra, godsets vikt under tran¬
sporten vinner en icke oväsentlig ökning. Så t. ex. kan en långvarig
nederbörd under transporten föranleda att en profvägning långt efter det
att lasten afgått från afsändningsstationen visar ett resultat, som betydligt
afviker från det, som vunnits genom en tidigare vågning före afsändningen.
Emellertid bör väl kunna antagas, att, där under vissa ogynnsamma väder¬
leksförhållanden en eftervägning sker för utrönande af vikten å en förut
på grund af ofvan angifna bestämmelser vikttaxerad last, tillbörlig hänsyn
lär kunna tagas till den omständigheten, att lasten vid afsändningen icke
kunnat hafva den sålunda utrönta ökade vikten, samt att fraktberäkningen
sålunda lämpligen modifieras.
Utskottet har därför förmenat sig i denna punkt icke böra göra
någon särskild hemställan.
* *
*
5:o. Offentliggörande af medgifna undantagsfrakter och fraktrabatter.
Det torde vara allmänt bekant, att en viss olikhet råder mellan sta¬
tens och enskilda järnvägar i afseende å tillämpningen af vissa fraktned-
sättningar. Under det att å statens järnvägar en beviljad fraktrabatt eller
Andra Kammarens Tillfälliga Utskott (N:o 3) Utlåtande N:o 41. 13
undantagstariff i regel gäller för en hvar, som under likartade förhållan¬
den transporterar det godsslag, för hvilket en fraktförmån medgifvits, lär
det å enskilda banor i allmänhet vara så, att dylika fraktlindringar äro
personliga eller i allt fall underkastade vissa speciella ansökningsföreskrif-
ter. Det kunde sålunda tyckas, som om ett särskilt offentliggörande af
de å statens järnvägar medgifna, i taxan införda eller densamma vidfo-
gade, undan tagstariffer och fraktrabatter kunde vara öfverflödigt, men så
är likväl icke förhållandet.
Visserligen kan hvarje trafikant genom förfrågan hos stationsbefäl
erhålla underrättelse om eventuellt nedsatt frakt, men han kan dock icke
på detta sätt så noga följa med, dels alla tillägg och ändringar, som från
tid till tid göras, dels de fraktkombinationer, som just med afseende å
vissa orters undantagstariflfer kunna gifva honom tillfälle att åtnjuta
stadgade fraktförmåner genom försändning af gods på särskildt härför
föreskrifvet sätt. Det vill därför synas utskottet, som om det skulle
vara både för järnvägarna och för trafikanterna till stor nytta, om alla
medgifna undantagsfrakter och fraktrabatter offentliggjordes, förutom på
det vanliga sättet medelst kungl. järnvägsstyrelsens enskilda cirkulär, som
borde å stationerna anslås, äfven genom kungörelse på sådant sätt, att
underrättelsen härom kunde förväntas komma till en större allmänhets
kännedom.
Utskottet, som visserligen inhämtat, att. kungl. järnvägsstyrelsen har
för afsikt, att i det förslag till nytt trafikreglemente, som är under ut¬
arbetande, intaga en generell föreskrift om publicerande af alla beslut
om fraktnedsättningar, har likväl ansett sig, då frågan nu föreligger till
Riksdagens pröfning, böra afgifva sitt yttrande i ärendet och vill därför,
enär motionärens förslag synes vara af beskaffenhet att gagna såväl järn¬
vägarna som trafikanterna, här nedan göra tillstyrkande hemställan.
* *
*
6:o. Tillförsäkrande i vissa fall af lägre fraktberäkning.
Motionären har anfört, att ehuruväl frakttaxan medgifver lägre tariff
under villkor att visst godsslag skall till viss viktmängd lastas å hvarje
vagn, det dock kan hända, att trafikanten icke kan få åtnjuta den sålunda
stadgade förmånen därför att vagn med bärighet, motsvarande angifna
viktmängd eller vagn med lämplig rymd icke finnes tillgänglig.
14 » Andra Kammarens Tillfälliga Utskott (N-o 3) Utlåtande N:o 41.
Utskottet har i denna fråga icke ansett sig behöfva göra något sär-
skildt yrkande, utan får inskränka sig till en anmälan, att utskottet in¬
hämtat, det kungl. järnvägsstyrelsen beslutat medgifva, att, därest vagn
af erforderlig bärighet icke finnes tillgänglig, den lägre tariffering, som
är beroende af att viss viktmängd lastas å en vagn, får tillämpas, då
frakt erlägges för den till disposition ställda vagnens fulla bärighet.
Därest således t. ex. för en viss lägre tariffering erfordras att 10,000 kg.
lastas å hvarje vagn, men järnvägen icke kan tillhandahålla vagn af högre
bärighet än 9,000 kg., får den lägre tariffen tillämpas, såvidt å vagnen
lastas eller frakt erlägges för 9,000 kg.
* *
*
På grund af hvad utskottet här anfört, får utskottet hemställa, att
Andra Kammaren för sin del ville besluta,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t anmoda järnvägssty¬
relsen snarast inkomma med förslag till reviderad, för¬
enklad taxa för transporter å statens järnvägar med
föreskrift därjämte,
a) att vid utarbetandet af nämnda förslag till¬
börlig hänsyn måtte tagas icke blott till järnvägarnas
behof af en fraktinkomst, som står i lämpligt förhål¬
lande till kostnaderna för en varas framforslande, utan
äfven till varans förmåga att draga viss fraktafgift,
b) att det måtte särskildt beaktas, i hvad mån
det under senare åren verkställda allmännare införan¬
det af godsvagnar af större lastdryghet än förutvarande
kunde medverka till beredandet af vissa behöfliga frakt¬
reduktioner, särskildt för mindre värdefulla godsslag,
c) att till höjande af landets exportverksamhet
och till främjande af svenska alsters — särskildt be¬
arbetade och förädlade varors — afsättning i utlandet
i taxan måtte, under de i föreskrifter, som kunna anses
Andra Kammarens Tillfälliga Utskott (N-o 3) Utlåtande N:o 41. 15
nödiga, införas bestämmelser angående vissa frakt-
lindringar för dylikt exportgods, samt
d) att alla undantagstariffer och fraktrabatter
städse måtte på lämpligt sätt kungöras för att komma
till en större allmänhets kännedom.
Stockholm den 26 april 1904.
Å utskottets vägnar:
J. BYSTRÖM.