Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 36.
1
N:o 36.
Ank. till Riksd. kansli den 19 april 1904, kl. 3,30 e. m.
Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående utredning i fråga om afkastningen af stats-
skogarne m. m.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion n:o 75 föreslå herrar
C. J. Berggren, M. Matsson, Karl Hultkrantz och G. M. Sandin, »att
Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t:
l:o) föranstalta om en utredning angående orsakerna till den
ringa afkastning, som, enligt nu tillgängliga officiella uppgifter, stats-
skogarne gifva, samt till det låga kapitalvärde, som de synas äga, jäm-
fördt med värdet af enskildes skogar och afkastningen af dem, och
hvilket ej kan finna tillräcklig förklaring vare sig i öfverafverkning
af enskildes skogar eller pågående ökning af statens skogskap ital; samt
2:o) med ledning af nämnda utredning låta utarbeta och för Riks¬
dagen framlägga förslag till de åtgärder, hvilka kunna befinnas vara
behöfliga för att höja värdet på statens skogar och afkastningen af
dess skogsmarker.»
I motiveringen till detta yrkande framhålla motionärerna frågans
stora nationalekonomiska betydelse. Ibland våra naturliga tillgångar in¬
taga nämligen skogarne en mycket framstående plats; och om det
Bih. till Riksd. Prot. J904. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 35 Höft. (N:o 36). 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 36.
skulle visa sig, att statens skogar i jämförelse med de enskildes icke
kunna tillgodogöras på ett i ekonomiskt hänseende fördelaktigt sätt, så
kunde det vara värdt att taga i öfvervägande frågan om lämpligheten af
statens fortsatta inköp af skogsmark. Den ifrågasatta utredningen borde
därför enligt motionärernas förslag omfatta följande frågor: »i hvilkens
ägo, statens eller den enskildes, skogsmarkerna med bästa ekonomiska
resultat, tillgodogöras; om någon väsentlig skillnad härutinnan före¬
finnes; och, om så är händelsen, orsakerna härtill.»
På i motionen angifna grunder anse motionärerna, att stats-
skogarnes kapitalvärde, som i kungl. domänstyrelsens berättelse för år
1900 blifvit beräknadt till 78,126,142 kronor, rätteligen borde upptagas
till minst 400,000,000 kronor, och att såväl med hänsyn till detta högre
kapitalvärde som med hänsyn till den afkastning, som i allmänhet er-
liålles ifrån de enskildes skogar, den årliga afkomsten af statsskogarne
borde vara högst betydligt högre än den för närvarande är.
Motionärerna beräkna årsafkastningen ifrån statsskogarne till 1,3 2
kronor per hektar och ifrån de enskildes skogar till 3,9 2 kronor per
hektar. Ifrån de enskildes skogar skulle således erhållas i rundt tal
tre gånger så stor afkastning som ifrån statsskogarne. Detta om hän¬
syn tages endast till arealen. Tages däremot samtidigt hänsyn till de
olika skogsmarkernas produktionsförmåga, så skulle skillnaden väl bli
något mindre, i det att årstillväxten enligt 1896 års skogskommittés
beräkningar för statsskogarne uppgår till endast 1,15 kubikmeter per
hektar, under det att motsvarande siffra för de enskildes skogar be¬
räknas till 1,7 6 kubikmeter per hektar. Äfven med denna korrektion
å de beräknade värdena skulle de enskildes skogar enligt motionärernas
beräkning dock under alla omständigheter lämna dubbelt så stor af¬
kastning som statsskogarne.
Men ej nog härmed. Motionärerna söka visa, att det ekonomiska
utbytet af statens skogshandtering på grund af det sätt, på hvilket
denna är ordnad, i själfva verket kommer att ställa sig ändå mera
ofördelaktigt än de ofvan angifna siffrorna gifva vid handen, i det de
vilja göra troligt att, under vissa angifna förutsättningar, »beräknadt
öfver hufvud för all befintlig skogsmark, den enskilde tager åtta gånger
så stor behållning ur lika stort skogskapital som staten.»
Beträffande de grunder, på livilka motionärerna stödja sina här
ofvan angifna beräkningar, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
Motionärerna söka sedan visa, att det för statsskogarne ogynn¬
samma resultatet af deras beräkningar hvarken kan bero på någon
bristande tillförlitlighet i de olika antaganden, som af dem lagts till
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 36. 3
grund för dessa beräkningar, och ej heller kan ha sin förklaring i en öfver-
afverkning af de enskildes skogar eller bero på en ökning af statens
skogskapital.
Gent emot den gängse, af 1896 års skogskommitté bestyrkta
åsikten, att de enskildes skogar i allmänhet äro utsatta för en rätt
betydlig öfverafverkning och att en del af skogskapitalet sålunda ingår
i dessa skogars afkastning, anföra motionärerna, att om också »öfver¬
afverkning skulle försiggå, lxvilket dock hittills ej är faktiskt bevisadt
och utan tvifvel ensidigt framhållits, då den ekonomiskt lika farliga
misshushållning, som orsakas af öfveråriga bestånd och som nog mången¬
städes råder, aldrig i sammanhang därmed vidrörts, så är dock den af
»skogskommitterade» kalkylerade öfverafverkningen (1,190,000 kubik¬
meter) pr år väsentligt mindre, än hvad som på samma ställe beräknats
årligen blifva förfaret i skogarne (5,176,000 kubikmeter), och under
sådana förhållanden kan ju i själfva verket mera tagas ur skogarne, än
hvad nu är händelsen utan öfverafverkning. En naturlig slutsats häraf
borde komma att blifva, att man först i andra hand bör hålla igen med
afverkningarne och i första söka göra det, som förfares, ekonomiskt
åtkomligt för tillgodogörande.» I samband härmed framhålla motio¬
närerna den stora betydelse, som förbättrade kommunikationer skulle
ha för ett bättre ekonomiskt utbyte äfven af statens skogar.
Slutligen uppträda motionärerna emot den uppfattningen, »att
äfven om skog i statens händer ej skulle lämna samma ekonomiska
resultat som i den enskildes, statens skogsinnehaf dock vore till fördel,
ja, oeftergiflig!, emedan skogarne i den enskildes händer förödas, och
att därigenom vårt lands klimat skulle försämras till skada i synnerhet
för jordbruket.» Enligt motionärernas åsikt kan skogarnes uthuggning
icke inträffa i sammanhang med skogarnes ekonomiska tillgodogörande.
Men äfven om skogarne skulle uthuggas, så skulle detta enligt motio¬
närernas åsikt icke komma att försämra vårt lands klimat, utan tvärtom
komma att medföra »helt andra följder än det haft i de områden, hvarifrån
de varnande exemplen tagits.»
Efter att hafva påpekat, att stora områden af vårt land på grund
af jordmånens beskaffenhet icke ägna sig för annat än skogsproduktion,
framhålla motionärerna till sist, att första villkoret för en intensiv skogs-
kultur är en klarare Tippfattning af och en enigare mening om det sätt
på hvilket skogarne till största fördel för landet böra handhafvas.
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 36.
Eu motion af samma lydelse som denna har inom Första Kamma¬
ren väckts af herrar Äll. Bergström och J. S. F. Stephcns.
Första Kammarens andra tillfälliga utskott har i sitt med anledning
af motionen afgifna utlåtande anfört följande:
»Utan att ingå i någon omfattande granskning af de i motionen
angifna sifferuppgifterna och ännu mindre af motionärernas beräkningar
öfver de enskilda skogarnes produktionsvärde, hvilka beräkningar måste,
då för deras riktighet ej åberopats några exakta och styrkta fakta, anses
vara grundade på mer eller mindre lösa antaganden, vill utskottet dock,
hvad vidkommer den uppgifna arealen af statens skogar, framhålla, att
dåra ti ingå dels åtskilliga allmänna skogar: såsom ecklesiastika bo-
ställsskogar, till bergverkens understöd anslagna skogar, en del all-
männingsskogar m. fl., af hvilka staten har föga eller ingen direkt af¬
kastning, dels och den å statens skogar betydande ytvidd impedimenter,
som ej äro skogbärande och hvilka endast å kronoparkerna enligt förut
åberopade domänstyrelsens berättelse utgöra 1,651,118 har 82 ar, till
följd hvaraf ock torde framgå, att den afkastning, beräknad per hektar,
som staten direkt erhåller från sina skogbärande marker, är fördelak¬
tigare, än motionärerna förmena. Beträffande det belopp af 400,000,000
kronor, hvilket värde motionärerna ansett att statsskogarne höra
åsättas, finner utskottet, utan att ingå i bedömande af de beräkningar
som föranledt denna uppskattning, det vara likgiltigt till hvilket värde
statsskogarne i domänstyrelsens berättelse upptagas, och kan detta
värde naturligtvis ej utöfva något som helst inflytande på skogarnes
afkastningsförmåga.
I motsats mot motionärerna anser utskottet, att en väsentlig orsak
till det ofördelaktiga resultat motionärerna funnit vid jämförelse mellan
afkastningen af statens och af enskilda skogar är, att öfverafverkning
å de senare tvifvelsutan äger rum och att en del af skogskapitalet så¬
lunda ingår i dessa skogars af motionärerna beräknade afkastning. Ut¬
skottet kan i detta hänseende åberopa 1896 års skogskommittés utlåtande,
däri framhålles, att privatskogarna i regel äro föremål för en mer eller
mindre stark öfverafverkning, hvars storlek kommittén säger sig, i
saknad af exakta upplysningar angående skogarnes tillväxt och det af-
verkade virkets mängd, icke kunna angifva.
Däremot är utskottet ense med motionärerna därutinnan, att af¬
kastningen af statens skogar skulle väsentligt höjas, om kommunika¬
tionerna förbättrades. Särskildt skulle därigenom möjlighet beredas att
göra det rensningsvirke och skogsaffall, som nu måste förfaras, åtkom-
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 36.
ligt för ekonomiskt tillgodogörande. Dylikt virke lär ej kunna flottas
längre afstånd och ej heller kunna bära kostnaden af körtransport ut¬
öfver en myöket begränsad väglängd. Utvecklingen af järnvägsför¬
bindelserna i Norrland skulle otvifvelaktigt medföra en afsevärd för¬
höjning i därvarande statsskogars afkastning.
Utskottet håller före, att afkastningen af statens skogar fort¬
farande är i stigande, och då den af motionärerna begärda utredning i
viss mån blifvit af 1896 års skogskommitté verkställd samt en förnyad
utredning i det omfång motionärerna begära skulle medföra betydande
kostnader, utan att motsvarande gagn vunnes, hemställer utskottet, att
ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen bifallas.»
I enlighet härmed blef motionen af Första Kammaren afslagen.
Ehuru utskottet icke kunnat kontrollera riktigheten utaf de af
motionärerna verkställda beräkningarna angående förhållandet emellan
statsskogarnes och de enskilda skogarnes afkastning, så anser utskottet
det dock för sannolikt, att den afkastning, som nu erhålles ifrån stats-
skogarne, genom lämpliga åtgärder i olika riktningar borde kunna be¬
tydligt höjas, och att denna afkastning också verkligen skall komma
att fortfarande liksom hittills blifva allt större och större.
Särskildt inom de norra delarne af landet äro reviren på många
ställen allt för vidsträckta, för att tillåta vederbörande revirförvaltare
och jägeribetjening att erhålla den noggranna kännedom om deras
distrikt som är erforderlig för att dess skogstillgångar skola kunna
blifva fullt säkert kända och beräknade samt på det i ekonomiskt hän¬
seende mest fördelaktiga sättet tillgodogjorda.
De för statens skogar uppgjorda hushållsplanerna torde på grund
häraf i många fall hafva blifvit mindre väl afpassade efter de lokala
förhållandena, liksom den nödiga tillsynen öfver reviren af samma
orsak ofta blifvit mindre tillfredsställande.
I sammanhang härmed kan också påpekas olämpligheten af det
nu rådande sättet för beräkningen af jägmästares och öfverjägmästares
resor i och för inspektion af de dem anförtrodda distrikten. Ersätt¬
ningen för dessa utgår nämligen med ett fast belopp, oberoende af re¬
sornas omfattning, och har så småningom kommit att räknas såsom en
del af den fasta lönen. En dylik anordning är naturligtvis föga ägnad
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 36.
att sporra vederbörande till några mera omfattade resor inom sina di¬
strikt. Särskilt beträffande öfver]ägmästarne, som äga att utöfva kon¬
trollen öfver jägmästare inom ett större distrikt, har denna anordning
visat sig vara mindre ändamålsenlig.
I många fall skall afkastningen ifrån statsskogarne säkerligen komma
att i högst betydlig grad ökas, i samma mån som kommunikationerna
till lands och vatten förbättras. Särskildt i de öfre delarne af landet,
där staten äger stora sammanhängande skogsområden, men där nödiga
flottningsanordningar ännu ej hunnit vidtagas, är det uppenbart, att skogar-
nes afkastningsförmåga under de närvarande förhållandena är mindre
än den kunde och borde vara. Detsamma gäller i vissa afseenden äfven
med hänsyn till järnvägskommunikationerna. I den män nya sådana
uppstå, komma de af bristande kommunikationer föranledda olägen¬
heterna emellertid helt naturligt att minskas eller försvinna.
Statsskogarnas mer eller mindre otillfredsställande afkastning kan,
förutom af de här nämnda orsakerna i enskilda fall samt i större eller
mindre grad vara betingade äfven af andra omständigheter, såsom till
exempel ett i vissa fall mindre lämpligt sätt för skogsauktionernas till¬
kännagifvande, bristande omsorg och tillsyn vid en del boställsskogars
skötsel m. m.; men hufvudorsaken är enligt utskottets åsikt att söka i
förhållanden, som hafva sin grund i statsskogarnes mindre gynnsamma
ställning, såväl med hänsyn till den geografiska belägenheten som med
hänsyn till flottnings- och andra kommunikationsförhållanden.'Detta mindre
gynnsamma läge, som statsskogarne i stort sedt intaga i jämförelse med
de enskildes skogar, bör visserligen gifva anledning till vidtagande af
särskilda åtgärder, som kunna vara ägnade att minska de däraf föran¬
ledda olägenheterna; men då hithörande förhållanden så nyligen som
1896 varit föremål för en särskild skogskommittés pröfning, och då eu
del af de ifrågavarande olägenheterna äro af den natur, att de icke
genom några som helst utredningar kunna förändras, så anser utskottet,
att fullgiltiga skäl saknas för bifall till den nu föreliggande framställ¬
ningen.
De af motionärerna verkställda beräkningarne öfver afkastnin¬
gen ifrån statsskogarne i jämförelse med afkastningen ifrån enskilda
skogar grunda sig nämligen på förutsättningar och antaganden af så
osäker beskaffenhet, att desamma icke kunna tillmätas någon större
beviskraft, liksom också motiveringen i öfrigt icke synes vara ägnad
att läggas till grund för en framställning till Kungl. Maj:t i det syfte,
motionärerna här föreslagit.
7
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 36.
På grund af de skäl, som här ofvan blifvit anförda, får utskottet
hemställa,
att den ifrågavarande motionen icke må till nå¬
gon Andra Kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 april 1904.
På utskottets vägnar:
J. BYSTRÖM.