Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande Ko 3. 1
\:o 3.
Ant. till Riksd. kansli den 22 februari 1904, kl. 1 e. n:.
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i
anledning af motion rörande föreslagen ändring af 22 §
i kungl. förordningen den 24 oktober 1885 angående för¬
säljning af vin, maltdrycker m. m.
Utskottet har till behandling förehaft en af herr 0. G. Eklund
väckt motion, n.o 1*5, däri motionären hemställer, »att Riksdagen måtte
besluta, att hos Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t i kungl.
förordningen den 24 oktober 1885 angående försäljning af vin och
maltdrycker, göra den förändring, att ur dess § 22 'inom. 2 uteslutes
bestämmelsen, att försäljning till förtäring på stället af icke spirituösa
drycker må i hufvudstaden idkas endast efter därtill erhållet tillstånd».
Till. stöd för denna hemställan anför herr Eklund, att af stad-
gandena i 8 och 22 §§ af förordningen den 24 oktober 1885 framgår,
att i hela landet, utom i Stockholm, rättigheten att tillhandahålla all¬
mänheten kokadt kaffe, té, chokolad samt andra tillagade icke spiri¬
tuösa drycker är oberoende af tillstånd från vederbörande myndighet
och endast förutsätter en enkel anmälan, medan däremot i hufvudstaden
erfordras tillstånd af öfverståthållareämbetet till försäljning af nyss¬
nämnda icke spirituösa drycker. Motionären finner denna olikhet mellan
Stockholm och det öfriga landet alldeles oförklarlig samt erinrar, att
Bih. till Riksd. Prof. 1904. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 3 Höft. (Ko 3.)
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
genom den af öfverståtkållareämbetet utfärdade kungörelsen af den 31
mars 1886, däri bland annat stadgas, att klagan ej må föras öfver
öfverståtbållareämbetets beslut i nu angifna hänseenden, blir den, som
söker tillstånd att försälja kaffe, té, chokolad och dylika drycker, helt
och hållet underkastad öfverståthållareämbetets godtycke. Kändt är
också, säger motiouären, att det i Stockholm är hardt när omöjligt att
erhålla tillåtelse att öppna en servering, där enbart tillagade icke spiri¬
tuösa drycker tillhandahållas allmänheten. Åtskilliga exempel anföras
på de svårigheter, som mött, och det godtycke, som visats från den till-
ståndsgifvande myndighetens sida, när rättighet begärts att öppna
absolutistkaféer; och motionären anser sig däraf ej kunna komma till
annan uppfattning, än att det är antingen motvilja för dylika kafeer
eller omsorg för de i kringliggande trakt varande ölkaféerna, som dik¬
tera polismyndigheternas ståndpunkt.
De anförda exemplen visa, enligt motionärens mening, tydligt,
att den rätt, som i § 22 mom. 2 af nu gällande förordning tillerkännes
öfverståthållareämbetet, i allra högsta grad försvårar, ja rent af omöjlig¬
gör alla försök att i Stockholm få till stånd kaféer och matserverings-
ställen, där rusdrycker ej få förekomma. Detta förhållande synes så
mycket mer upprörande, som förordningen för hela landet i öfrigt
såsom allmän regel fastslår, att för sådan art af servering icke behöfves
annat än en anmälan af kvalificerad person, och det i Stockholm, må¬
hända i högre grad än annorstädes, behöts så många absolutistiskt
ordnade serveringslokaler som möjligt. _
Då motionären icke kan finna något rimligt skäl till ifråga¬
varande undantagsbestämmelse för Stockholm, föreslår han den förän¬
dring i 22 § 2 mom. af kungl. förordningen den 24 oktober 1885, att
nämnda undantagsbestämmelse uteslutes.
På sätt herr Eklund anmärkt, synes det utskottet obestridligt, att
några hållbara skäl för den i förordningen stadgade undantagsbestäm¬
melsen för hufvudstaden åtminstone icke numera torde kunna anföras.
Tvärtom förefaller det utskottet önskvärdt, att i Stockholm lika väl som
annorstädes i landet allt göres för att bereda möjlighet för de icke
rusgifvande dryckerna att upptaga konkurrensen med ölet. Detta synes
utskottet desto angelägnare, om, såsom ju är att önska och hoppas,
jämväl svagdrickat kommer att likställas med öfriga i förordningen
3
Andra Kammarens Tillfälliga U/skotts (N:o 2) Utlåtande N:o 3.
omhandlade,. icke spirituösa drycker. Tydligen bör lika litet i Stock¬
holm som i det öfriga landet svagdrickshandeln vara underkastad
några onödigt inskränkande bestämmelser; och allra minst bör det i
hufvudstaden få ligga i polismyndighets händer att utan anförda skäl
godtyckligt förbjuda försäljning af den alkoholsvaga och billiga folk¬
dryck, . hvars utbredning man genom den nya lagstiftningen rörande
svagdrickat afsett att främja.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,
att Andra Kammaren ville för sin del besluta,
att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kungl. Maj:t i gällande förordning angå¬
ende försäljning af vin, maltdrycker m.' m. vidtaga
den förändring, att ur 22 § 1 mom. uteslutes bestäm¬
melsen, att försäljning till förtäring på stället af de
icke spirituösa dryckerna, hvarom i förordningen är
fråga, må i hufvudstaden idkas endast efter därtill
erhållet tillstånd.
Stockholm den 22 februari 1904.
På utskottets vägnar:
K. H. GEZ. von SCHÉELE.