Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 22.
1
tf:© 22.
Aiik. till Riksd. kansli den 18 mars. 1904, kl. 3 e. m.
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 7,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj\t angående åtgärder för tuberkulosens bekämpande.
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 40, har herr Alfred
Petersson i Påboda hemställt, att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, hvilka
ytterligare åtgärder från samhällets sida lämpligen böra vidtagas för be¬
kämpande af tuberkulosen, samt till Riksdagen inkomma med de förslag,
som däraf kunna föranledas.
Motionären framhåller tuberkulosens, synnerligen lungtuberkulosens
eller lungsotens, stora betydelse såsom sjukdoms- och dödsorsak och på¬
pekar, hurusom för närvarande ett energiskt arbete allestädes pågår till
sjukdomens bekämpande, ett arbete, för hvilket statsmakterna icke ställt
sig främmande. »Dessa människovänliga sträfvanden» -— säger han —
»hafva riktats dels på sådana åtgärder, som direkt afse att förebygga sjuk¬
domen, att i möjligaste mån tilltäppa själfva källan till densamma, och dels
på sådana, som i första hand afse att bereda lämplig vård och om möjligt
till hälsan återställa redan insjuknade». I afseende å förstnämnda synpunkt
framhålles dels vikten af kunskaps spridande bland folket om tuberkulosens
natur och väsen, dels behofvet af lagstiftning särskilt för att hindra smittas
spridning. Beträffande å andra sidan beredandet af tillfälle till de lung-
sotssjukes vårdande inom särskilda härför inrättade anstalter tilldelar mo¬
tionären sanatoriefrågan främsta platsen. Då i allt fall motverkandet af
en så härjande sjukdom som tuberkulosen väl må anses som ett viktigt
samhälleligt spörsmål och då särskilda åtgärder i sådant syfte torde på¬
kallas såväl i lagstiftningsväg som genom statsunderstöd, anser motionären,
Bill. till Riksd. Prot. 1204. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 21 Höft. (N:o 22). 1
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 22.
att frågan i sin helhet bör blifva föremål för utredning af Kungl. Maj:t,
hvarvid äfven borde tagas i öfvervägande, i hvilka afseenden ett samarbete
mellan stat och kommun kunde komma till stånd.
Tuberkulosens uppkomst och väsen har under tidernas lopp varit
mycket olika tolkad; först på de senare åren har man vunnit en bestämd
grundval för uppfattningen af denna starkt förödande sjukdom. Under¬
sökningar och arbeten af en nyare tids forskare hafva sålunda ådagalagt,
att tuberkulosen är en smittosam sjukdom, att den kan botas och slutligen
att man, i viss mån åtminstone, är i stånd att hejda densamma och
förekomma dess utbredning.
Dessa vetenskapliga upptäckter hafva haft till följd, att den resigna¬
tion, som fordom gjorde sig gällande, både när det gällde att bota och
att förekomma tuberkulossjukdomen, numera fått lämna rum för en liflig
och förhoppningsfull kamp mot densamma. Denna kamp pågår sedan
några år öfver hela världen. Läkare och andra vetenskapsmän studera
med ifver tuberkulosens natur och uppträdande, litteraturen öfverflödar
af uppsatser härom, kongresser sammanträda för att rådpläga om medlen
att motarbeta sjukdomen, och stora nationella föreningar bildas i syfte att
med förenade krafter söka bekämpa den härjande farsoten. Det intresse,
som visas för denna fråga, är äfven hos den stora allmänheten i ständigt
stigande, och de uppoffringar, som samhället och den enskilde äro villiga att
göra för att besegra den hotande fienden, blifva med hvarje dag allt större.
Men för att alla dessa ansträngningar skola leda till ett mål, värdigt de
betydande uppoffringarna, fordras ovillkorligen, att de byggas på en verk¬
lig kunskap om tuberkulosen, dess natur och sättet för dess utbredning;
i annat fall skola helt visst de summor, som offras för den goda sakens
skull, och de försakelser, som de sjuke och deras omgifning underkasta
sig, visa sig hafva varit mer eller mindre gagnlösa. Med andra ord, man
bör ej af sitt intresse för tuberkuloskampen eller af otålighet att genast
vinna något resultat af denna kamp låta sig förledas att gifva de prak¬
tiska åtgärderna mot tuberkulosen alltför mycket försteget för de veten¬
skapliga forskningarna eller frestas att draga ut konsekvenser af obevisade
teorier och stifta lagar, af hvilka snart sagdt hvarje människa mer eller
mindre beröres, innan de många och skiftande åsikterna beträffande själfva
hufvudfrågan hunnit i någon mån stadga sig. Men i detta afseende äro vi
ännu långt ifrån målet.
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 22.
Redan frågan om tuberkulosens orsaker är sålunda, bland annat, ännu
föremål för diskussion bland vetenskapsmännen. Striden mellan anhängarne
af ärftlighetsteorien och de s. k. kontagionisterna, livilka framhålla smit¬
tan såsom hufvudsak, fortgår alltjämt, och den roll, mottagligheten för
sjukdomen spelar, är ännu fortfarande inhöljd i dunkel oaktadt de många
arbeten, som pågått för att klargöra dithörande förhållanden. Visserligen synes
åsikten om tuberkulosens direkta smittosamhet vinna mer och mer fast fot,
men i stället har bland anhängarne af denna åsikt en ny strid uppblossat,
nämligen huruvida det är inandningen af damm, som förorenats af de tu¬
berkulossjukes intorkade upphostningar, eller af de fina, i luften sväfvande
droppar, som bildas då sjuke hosta eller tala högt o. s. v., som spelar
den största rollen, hvilket, utan tvifvel är af mycken betydelse, särskildt
för bedömande af behofvet samt den praktiska nyttan af bostadsdesinfektion
hos lungsotssjuka.
Efter att det länge gällt såsom en säker trosmening, att tuberkulosen
hos människor och djur vore af samma natur och att följaktligen mjölk
och kött af tuberkulösa nötkreatur vore ytterst farligt för människan att
förtära, har för icke så länge sedan tuberkelbacillens upptäckare, Koch,
uppträdt, med det påståendet, att inänniskotuberkulosen vore något helt
annat än nötkreaturens tuberkulos (pärlsot) och att den alltså ej kunde
öfverföras på nötkreaturen. Hvad åter den frågan angår, huruvida pärl-
soten kan öfverföras på människan, förklarade Koch, att detta vore så
svårt, att det praktiskt taget vore en fara, som kunde lämnas ur räk¬
ningen. Med anledning af dessa uttalanden, hvilka uppenbarligen hafva den
allra största betydelse för våra lagstiftningsåtgärder mot de tuberkulösa sjuk¬
domarna, har en hetsig strid uppflammat öfver snart sagdt hela världen,
och talrika forskare äro för närvarande sysselsatta med grundliga och
systematiska undersökningar för att pröfva Kochs uppgifter. Något slut¬
resultat är emellertid icke heller i detta afseende ännu vunnet.
Man har på senare åren äfven ägnat mycken uppmärksamhet åt ett
nytt antagande beträffande sättet för lungsotens spridning, hvilket skulle före¬
komma hufvudsakligast under barndomen. Barnen skulle nämligen, sedan
de börjat krypa, direkt nedsmittas, därigenom att de gnedo sig kring näsa
och mun med sina från golfvet nedsmutsade händer. Sedermera skulle
sjukdomen ligga dold (latent) under form af skrofler eller ansvällda hals-
och bröstkörtlar och först under uppväxtåren eller ännu senare öfvergå på
lungan och utbryta under form af lungsot. En del vetenskapsmän gå till
och med så långt, att de skylla ail tuberkulos på denna »krypinfektion».
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nro 2) Utlåtande No 22.
Äfven om detta uppenbarligen är en öfverdrift, så finnes dock onekligen
mycket, som stöder ofvanberörda antagande, ehuru detsamma ännu är
långt ifrån att kunna anses bevisad.
Slutligen torde äfven böra omnämnas den uppseendeväckande teori
om lungsotens uppkomst, som helt nyligen framställts af den kände no¬
belpristagaren Behring. Han utgår i motsats till Kock från den uppfatt¬
ningen, att människans och nötkreaturens tuberkulos är af ett och samma
slag, och framlägger det påståendet, att födan, framför allt mjölken, spelar
den väsentligaste rollen vid öfverförande af tuberkulossmitta på människan.
Tuberkelbacillerna, hvilka med födan nedkomma i tarmen, passera enligt
Behrings åsikt tarmslemhinnan utan att där förorsaka någon sjukdom och
afsätta sig därefter i lymfkörtlarna. Detta försiggår i regel i den tidiga
barndomen, hvarefter sjukdomen längre eller kortare tid håller sig latent
eller uppträder under form af skrofler för att slutligen vid lägligt till¬
fälle utbryta såsom lungsot. Den Behringska läran är visserligen icke
bevisad, men är likväl af en utomordentlig vikt, ej minst därför, att den
söker kullkasta den hittills gällande uppfattningen, att det i regel är genom
luften och genom tuberkelbacillernas inandning lungsoten förvärf vas.
Af hvad här ofvan anförts, torde tillräckligt tydligt framgå, att det
man med säkerhet vet om tuberkulosen och dess orsaker är rätt litet. Man
vet icke, om pärlsotsbakterien är smittsam för människor; man vet icke,
om mjölk och kött från pärlsotssjuka nötkreatur innebära någon fara;
man vet icke, på hvilken eller hvilka vägar smittämnet egentligen sprides;
och man vet icke, hvilken uppfattning om lungsotens orsak och upp¬
komstsätt som är den rätta. Under sådana förhållanden synes det vara
själfklart, att man ännu så länge bör med mycken försiktighet beträda lag¬
stiftningens väg till förhindrande af tuberkulossmittas spridning. Mången
finnes visserligen i dessa tider, som anser, att alltför litet gjorts för att
motverka lungsotens utbredning, men man får dock ej glömma, att sjuk¬
domen är kronisk och därtill allmänt spridd, hvilket gör, att de åtgärder,
som vidtagas mot densamma, få en så oerhörd omfattning, att deras genom¬
förande blir ytterligt svårt och för allmänheten betungande. Innan man
tillgriper dessa åtgärder, bör man därför vara viss om att man därmed
vinner något verkligt och ej endast åsamkar de sjuke och deras omgifning
obehag, och denna visshet bör vara stödd på fakta, icke på gissningar eller
mer eller mindre välgrundade hypoteser.
5
Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (U:o 2) Utlåtande N-o 22.
Men icke ens rörande frågan om lämpligaste sättet att bereda de
tuberkulöse erforderlig vård råder ännu full enighet. I det land, näm¬
ligen England, där kampen mot tuberkulosen pågått längst och där man,
trots så godt som fullständig brist på lagstiftning mot denna sjukdom,
uppnått det bästa resultatet med afseende på dödlighetens förminskning,
finnas ingå sanatorier för mottagande af tuberkulösa. I stället har man
vid de flesta lasarett anordnat särskilda afdelningar för lungsotssjuka och
med dessa förenat på en del ställen ett slags konvalescenthem på landet, där
de förbättrade få hämta sig en tid, innan de behöfva återvända till sina
förutvarande sysslor.
I Tyskland återigen finnes mycket litet af verkliga tuberkulossjukhus,
men så mycket mer af sanatorier. För närvarande torde ett 60-tal folk¬
sanatorier där vara i verksamhet förutom en mängd privatanstalter och s. k.
öppna kurorter för tuberkulos samt hafskuranstalter för skrofulösa barn.
Denna utomordentliga utveckling af de tyska sanatorierna har möjliggjorts
genom den tyska arbetareförsäkringen. En stor del af desamma äges näm¬
ligen eller understödjes af försäkringsanstalterna, som genom att återvinna
försäkrade och arbetsdugliga tuberkulösa till hälsa och arbete göra sig be¬
sparingar i sina utgifter, på samma gång de utöfva en humanitär verk¬
samhet af bästa slag. På senare tiden har man i detta land äfven börjat
inrätta konvalescenthem, där de från sanatorierna utskrifne patienterna få
hämta krafter, innan de återgå till sitt arbete. — Någon speciell, mot tu¬
berkulosen riktad lagstiftning finnes ej heller i Tyskland.
Äfven i Frankrike pågår numera en liflig kamp mot tuberkulosen.
Särskildt har man där ^riktat sin uppmärksamhet på de tuberkulösa barnen
och för dem inrättat ett stort antal kuranstalter inom olika delar af lan¬
det. Hvad som för Frankrike emellertid är egendomligt i fråga om tu¬
berkulossjukvården, äro de s. k. dispensaires antituberculeuses. En sådan
»dispensaire» är ett slags poliklinik för medellösa tuberkulösa, där de blifva
kostnadsfritt undersökta och behandlade, få medicin samt råd och under¬
visning, huru de skola sköta sig. Man förser dem vidare med spottkoppar
och dylikt, utdelar till de mest behöfvande födoämnen och kläder m. m.
samt bespisar dem äfven ibland på själfva polikliniken. Af lagstiftning
finnes i Frankrike intet anmärkningsvärdt. — Det franska systemet har vun¬
nit efterföljd i flera länder, såsom i Belgien, Spanien, Amerika in. fl.
Dessa olika system för beredande af sjukvård åt tuberkulösa hafva onek¬
ligen hvart och ett sina fördelar men äfven sina störa olägenheter, och
en häftig strid utkämpas för närvarande om hvilket af dem som skall
6 Andra Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 22.
betraktas såsom bäst och fördelaktigast. Mot sanatorierna anföres med
rätta, att de äro alldeles för kostsamma för att kunna uppföras i till¬
räckligt antal, under det att sanatoriernas förkämpar anse, att de engelska
och franska sjukvårdssystemen alltför mycket befatta sig med de obotliga
tuberkulösa och alltför litet taga hänsyn till de botliga. Tiden, hvar¬
under de olika systemen fått pröfvas, är ännu för kort, för att något
slutgiltigt omdöme skall kunna fällas till förmån för det ena eller andra
af dem.
Så mycket torde dock i alla händelser kunna sägas äfven rörande
frågan om åtgärders vidtagande för att bereda lämplig vård åt och om
möjligt till hälsan återställa de tuberkulösa, att ännu är icke sista ordet
sagdt beträffande hvad som i detta afseende är fördelaktigast och bäst för
de sjuka och för det allmänna. Att under sådana förhållanden redan nu
taga en bestämd position i denna fråga och med betydande ekonomiska
uppoffringar slå in på ett system, som måhända sedermera skulle visa sig
vara ett misstag, synes icke vara ett klokt och praktiskt tillvägagående.
Bättre är då att ännu något bida tiden och genom nogsamt aktgifvande
på de rön, som göras i länder med större resurser, än dem vi hafva, draga
nytta af deras erfarenhet och sålunda med måttliga uppoffringar nå det
mål, till hvilket vi alla sträfva. Så mycket mera synes detta förfarande
vara att tillråda, som, efter hvad utskottet ofvan visat, vi för närvarande
synas närma oss eu brytningsperiod inom tuberkulosforskningen, som med
all sannolikhet kommer att snart bringa ljus och kunskap i många dunkla
frågor, hvilka behöfva fullt utredas, innan vi på dem kunna bygga några
praktiska åtgärder.
Alldeles overksam har man utom dess icke varit i vårt land under
den pågående striden mot tuberkulosen. Såsom ofvan framhållits, är all¬
mänhetens upplysande om tuberkulosens art och natur ett af de viktigaste
vapnen i striden mot den förhärjande sjukdomen. I denna riktning har
hos oss redan ett stort steg blifvit taget genom den massutdelning af po¬
pulära skrifter i ämnet, som kommit till stånd genom medicinalstyrelsens
och svenska läkaresällskapets samverkan.
Det nästa steget har varit beredande af tillfälle till de lungsotssjukas
vård inom särskilda härför inrättade anstalter. Vi hafva redan tre
folksanatorier i vårt land, vidare två tuberkulossjukhus i Stockholm med
tillsammans ungefär 140 sängplatser samt två andra sådana sjukhus i
landsorten, ett i Uppsala och ett i Alingsås. Dessutom äro tvenne mindre
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 22. 7
sanatorier upprättade, ett vid aktiebolaget Separator och ett vid Ljusne-
verken, bägge afsedda för dessa verks arbetare, och yttermera ett sana¬
torium vid Mörsil och ett likartadt vid Säfsjö, bägge för betalande patien¬
ter. En hel del små sanatorier eller hem, där lungsotssjuka mottagas,
finnas äfven här och där i Jämtland, och slutligen hafva tvenne kust¬
sanatorier för skrofulösa barn på senare åren anordnats, ett vid Styrsö och
ett vid Skelderviken.
Genom en kungörelse den 15 oktober 1897 angående åtgärder mot
tuberkulos i jufret hos nötkreatur har föreskrifvits, att veterinär, som iakt¬
tagit tuberkulos i jufret hos nötkreatur, genast skall anmäla förhållandet
hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som äger förordna om värdering
och nedslaktning af sådant kreatur mot ersättning till djurägaren. Där¬
jämte ha sedan flera år icke obetydliga anslag beviljats för tuberkulin*
undersökningar å ladugårdsbesättningar i olika delar af landet, hvarför¬
utom torde kunna tilläggas, att ett af landtbruksstyrelsen framställdt, af
medicinalstyrelsen i hufvudsak tillstyrkt förslag rörande åtgärder mot
tuberkulosens spridning bland husdjuren med mjölk från mejerier, för
närvarande är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning. För att samverka
med utländska kommittéer, hvilka organiserats för att pröfva Kochs ofvan-
berörda uppgifter angående sambandet mellan människo- och nötkreaturs-
tuberkulosen, har slutligen Kungl. Maj:t den 14 mars 1903 tillsatt en
särskild kommitté, bestående af tvenne läkare och en veterinär, samt för
ändamålet ställt till medicinalstyrelsens förfogande en summa af 13,500
kronor för första arbetsåret. Denna kommittés arbeten pågå för när¬
varande och torde ännu icke på någon tid vara afslutade.
Äfven Riksdagen har för närvarande sin uppmärksamhet starkt riktad
på föreliggande fråga. Utom här omhandlade motion hafva nämligen
flere andra förslag detta år blifvit framställda i syfte att motarbeta tuber¬
kulosens spridning. I första rummet torde härvid få nämnas Kungl. Maj:ts
proposition, n:o 45, med förslag till lag angående vissa åtgärder mot ut¬
bredning af lungsot, gående ut på bestämmelser om rening eller desin¬
fektion af bostäder och bohag, som begagnats af person, angripen af lung¬
sot. Denna proposition har af lagutskottet blifvit tillstyrkt. Vidare har
i en motion, n:o 187, inom Andra Kammaren förslag väckts om skrifvelse
till Kungl. Maj:t angående märkning af nötkreatur, som vid undersökning
med tuberkulin befunnits vara behäftade med tuberkler, hvarigenom
säkerhet skulle vinnas mot vidare försäljning af dessa kreatur. Ytter¬
mera har Riksdagen nyligen beviljat ett anslag af 400,000 kronor till
8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 22.
upprätthållande af verksamheten vid de genom medel ur konung Oscar II:s
jubileumsfond inrättade s. k. folksanatorierna, sedan det visat sig att på
grund af ökade omkostnader vid sanatorierna deras förvaltning medfört
en betydande brist. Af allt detta torde framgå, att intresset för den vik¬
tiga frågan om tuberkulosens bekämpande äfven hos oss är vaket och att
striden mot nämnda sjukdom hos såväl representation som regering funnit
ett kraftigt understöd.
Slutligen torde här äfven böra erinras om att för kort tid sedan hos oss
bildats en nationalförening mot tuberkulos, som har till uppgift »att med
till buds stående medel verka för bekämpandet af tuberkulosen som folk¬
sjukdom i vårt land». Då det mål denna förening satt sig före väsent¬
ligen sammanfaller med hvad motionären åsyftar att vinna med sitt skrif-
velseförslag, har utskottet ansett lämpligt att såsom bilaga till detta ut¬
låtande bifoga en afskrift af nämnda förenings program. De personers
namn, hvilka tagit den nybildade nationalföreningens angelägenheter om
hand, utgöra helt visst en borgen för att detta program också kommer att
i sinom tid så långt möjligt förverkligas. Uppenbarligen måste en sådan
förening vara synnerligen lämpad för att grundligt utreda, hvilka åtgärder
från såväl samhällets som den enskildes sida böra vidtagas för bekämpande
af tuberkulosen, och det behjärtansvärda syfte, motionären velat vinna med
sitt förslag om hemställan till Kungl. Maj:t angående en särskild utredning
rörande denna fråga, torde således, den af honom föreslagna åtgärden för¬
utan, blifva förverkligadt.
Utskottet, som visserligen delar motionärens uppfattning, att ytterligare
åtgärder från samhällets sida böra, så snart lämpligen ske kan, vidtagas
för bekämpande af ett så stort och utbredt socialt ondt som tuberkulosen,
finner sig emellertid på ofvan anförda grunder icke kunna för närvarande
tillstyrka motionen. Utskottet hemställer alltså,
att herr Peterssons förevarande motion icke måtte
till någon Andra Kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 mars 1904.
På utskottets vägnar:
K. H. GEZ. von SCHÉELE.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 22.
9
Bilaga.
Svenska Nationalföreningens mot tuberkulos program.
Nationalföreningens uppgift är att med alla till buds stående medel
verka för bekämpandet af tuberkulosen som folksjukdom i vårt land. Denna
sin uppgift vill nationalföreningen, i samverkan med lokalföreningar och
för frågan nitälskande enskilda personer, fullfölja dels genom att söka
åvägabringa åtgärder, som äro ägnade att förhindra tuberkulosens utbred¬
ning i landet, dels genom att anvisa och framkalla anordningar till de
tuberkelsjukas ändamålsenliga vård.
Det är hufvudsakligen den form af tuberkulos, som kallas lungsot,
på hvilken föreningen härvid riktar sin uppmärksamhet. Kunskap om
sjukdomen skall spridas till allmänheten och särskildt till dem, som på
grund af sina lefnadsförhållanden äro i högre grad än andra utsatta för
att ådraga sig sjukdomen. I första rummet gäller det, att arbetarklassen
i stad och på land fattar och uppskattar hälsovårdens betydelse vid lung¬
sotens förebyggande samt att de djupa leden vinna kännedom om sjuk¬
domens natur och om de vägar, på hvilka den breder ut sig, samt om
hvad som kan göras för att hindra smittans öfverförande.
Detta bör ske genom utgifvandet af tuberkulosskrifter, genom föran¬
staltande af offentliga eller enskilda föredrags hållande, genom anordnandet
af kurser och föreläsningar för lärare och andra personer, som äga förut¬
sättningar att efter erhållen undervisning själfva kunna sprida kunskap
om sjukdomen. Kostnaderna för denna gren af föreningens verksamhet
bestridas delvis eller helt af nationalföreningen.
För dessa ändamål bör föreningen ock äga ett bibliotek, innehållande
den viktigaste modärna tuberkuloslitteraturen, och ett museum, innefattande
lämpligt hygieniskt studie- och åskådningsmaterial.
Genom upprätthållande af förbindelse med tuberkulosföreningar och
andra institutioner i utlandet bör därstädes samlad erfarenhet tillgodogöras
för vårt behof. Inom landet skall sjukdomens utbredning noga följas
och statistiska undersökningar härom vid behof anställas.
För inhämtande af kännedom om nya uppslag i tuberkulosfrågan,
för studium af nya metoder i tuberkuloskampen eller för bevistande af
kongresser och möten, där tuberkulosfrågan antages komma att blifva
mera ingående behandlad, kunna reseanslag beviljas åt lämpliga personer.
Bih. till Riksd. Prot. 1904. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 21 Häft. 2
10
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 22.
Intresse för tuberkulosens bekämpande som folksjukdom väckes,
sprides och underhålles, utom på ofvan angifna sätt, medelst flitig sam¬
verkan med tidningspressen. Med dess bistånd bearbetas allmänna meningen
till främjande af föreningens mål.
Föreningen förväntar, att det inflytande, som dess medlemmar kunna
äga på förvaltande eller anslagsbeviljande korporationer, utöfvas i för¬
eningens syfte till frammanande af kraftiga och ändamålsenliga åtgärder
från det allmännas sida.
Beträffande lagstiftning mot tuberkulos vill föreningen arbeta för
sådan, när den anses kunna vara af verkligt gagn utan att personlig
frihet därigenom obehörigen bindes eller de tuberkelsjuka påläggas bördor,
som ytterligare förbittra deras tillvaro.
Kommuner, arbetsgifvare och andra enskilda personer, hvilka önska
uppföra vårdanstalter för tuberkelsjuka eller eljest vidtaga mått och steg
mot sjukdomen, skola från föreningen kostnadsfritt erhålla råd, upplys¬
ningar och biträde härutinnan, hvarjämte föreningen bör, med den auktoritet
den kan hafva, understödja sådana företags igångsättande. I särskilda fall,
där vederbörande kommuns ekonomiska resurser icke medgifva kostsammare,
men för det allmänna synnerligen önskvärda åtgärder, kan föreningen träda
emellan och åtaga sig någon del af utgifterna.
Det tillkommer i allmänhet icke föreningen att med egna medel
bekosta uppförande och underhåll af sanatorier, asyler eller andra sjuk¬
vårdsinrättningar, som det enligt gällande uppfattning åligger stat, lands¬
ting, kommun eller arbetsgifvare att hålla vid makt. Däremot kan
föreningen, där så anses behöflig!, upprätta mönster- och försöksanstalter
samt i allmänhet föregå med tillämpandet af nya för tuberkulosstriden
lämpliga metoder, framförallt då det synes antagligt, att härigenom möj¬
ligheterna utvecklas till sjukdomens bekämpande på ett mot våra ekono¬
miska förhållanden svarande sätt.
Gåfvor, som lämnats för visst uppgifvet ändamål, skall föreningen
kostnadsfritt förvalta i noggrann öfverensstämmelse med gifvarens be¬
stämmelse.
Nationalföreningens höga uppgift är att i människokärlekens namn
söka till en följdriktig och målmedveten strid mot tuberkulosen i Sverige
samla alla samhällsklasser i den vissa förhoppning, att äfven på detta
område »enighet ger styrka» och enighet ger seger.
Centraltryckeriet, Stockholm, 1904.