Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
7
N:o 82.
Ank. till Biksd. kansli den 26 april 1904, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
hörande af den till kronan utgående så kallade ströms-
afrad af flottbron öfver Dalälfven vid Uppbo i Stora
Skedvi socken in. m. (I. A.)
I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottets förberedande behandling
öfverlämnad proposition (n:o 89) af den 26 sistlidne februari har Kungl.
Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att medgifva, att den
af flottbron öfver Dalälfven vid Uppbo i Stora Skedvi socken till kronan
utgående så kallade strömsafraden af 10 kronor måtte upphöra och kronan
afstå från den rätt till själfva bron, som kunde tillkomma kronan.
Till ofvanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen i detta
ärende anfört följande:
»Vid Uppbo i Stora Skedvi socken af Kopparbergs län är en flottbro
utlagd öfver Dalälfven. Någon säker kännedom om tidpunkten, när be¬
rörda flottbro ursprungligen blifvit byggd och om detta skett på kronans
föranstaltande eller bekostnad, har icke kunnat vinnas. Huruvida kronan
från början haft någon inkomst af bron är icke heller kändt. De äldsta
uppgifterna härutinnan återfinnas i ett af landshöfdingen Gustaf Duwall
den 28 september 1686 afgifvet underdånigt memorial, däri landshöfdingen,
eftersom kronan njöt årlig tull af älfbroarna vid Brunnbäck och Grådö,
men gästgifvaren vid Uppbo, som höll denna bro vid makt, blifvit dittills
8
Statsutskottets Utlåtande A:o 82.
från sådan afgift förskonad, i anseende därtill att hans fader byggt upp
bron »af nyo» och år 1651 fått frihetsbref därå, hemställde, huruvida
gästgifvaren skulle få någon längre frihet på bron eller om icke af bron
därefter borde erläggas någon årlig tull i proportion med den, som erlades
för de andra älfbroarna. Genom nådig resolution den 7 oktober 1686
förordnades äfven, att gästgifvaren i Uppbo skulle därefter för bron årligen
till kronan utgifva 20 daler silfvermynt, Berörda afgift blef emellertid
tills vidare ej debiterad i kronans räkenskaper. Sedan bron år 1728 blifvit
af vårfloden förstörd och efter allmänt utbjudande år 1730 af två enskilda
åter uppbyggd, uppkom ånyo fråga om utgörande af afgäld för bron till
kronan, och förordnade med anledning häraf kammarkollegium genom
bref den 20 april 1738, att af brons innehafvare skulle på grund af före-
nämnda nådiga resolution — dock utan efterräkning för de förflutna
åren — med fyra frihetsår från och med år 1738 framdeles årligen upp¬
bäras och i räkenskaperna upptagas 20 daler silfvermynt, hvilken afgift
här för första gången benämnes strömsafrad. Denna afgift påfördes likväl
icke i räkenskaperna, förrän Kung!. Maj:ts befallningshafvande i länet
genom skrifvelse till vederbörande kronofogde den 13 november 1766,
enär vid auktion å flottbron, bland annat, betingats, att arrendatorn skulle
enligt kammarkollegii nyssberorda bref erlägga den stadgade strömsafrad en,
20 daler silfvermynt, föreskrifvit, att afgiften skulle för år 1766 och fram¬
deles i räkenskaperna tagas till uppbörd. Numera är afgiften, i gällande
myntslag utgörande 10 kronor, debiterad i Hedernora fögderis räkenskaper
och redovisas därstädes i sammanhang med fögderiets grundskatt, ehuru
bron icke varit upptagen i kronans jordebok. Såsom innehafvare af bron
uppgifvas först gästgifvarne vid Uppbo och därefter ett brolag, bestående
af åtskilliga soldatrotar inom Stora Skedvi socken. Genom utslag den 15
november 1848, som i denna del vunnit laga kraft, har Kungl. Maj:ts be¬
fallningshafvande ålagt Stora Skedvi socknemän att samfälldt och efter
de grunder, enligt hvilka deras vägbyggnadsskyldighet i allmänhet vore
fördelad, utgöra kostnaden för brons byggande och underhåll. Innehafvarne
af bron synas alltjämt hafva varit berättigade att uppbära bropenningar
för öfverfart af bron, och utgå dessa afgifter numera efter en genom nå¬
digt bref den 13 november 1857 fastställd taxa.
Med föranledande af bestämmelsen i 20 § af lagen angående väg-
hållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891 anmodade
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i skrifvelse den 4 december 1894 krono¬
fogden i Hedemora fögderi att meddela upplysning, huruvida anledning
funnes antaga, att enskild rätt skulle förnärmas genom borttagande af de
för öfverfart af nämnda bro fastställda afgifter. Till svar härå upplyste
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
9
bemälde kronofogde i skrifvelse den 31 berörda december, att Stora Skedvi
socknemän, hvilka det ålåge att för Uppbo bro till kronan årligen er¬
lägga en så kallad strömskatt af 10 kronor, förmält sig anse sin rätt
genom bropenningarnas borttagande förnärmad, därest icke jämväl ström¬
skatten upphörde att utgå. Sedan frågan gjorts till föremål för ytterligare
utredning, därvid de väghållningsskyldige i Stora Skedvi sockens väghåll-
ningsdistrikt yrkat, att ifrågavarande broafgifter fortfarande måtte få upp¬
bäras, åtminstone till dess förenämnda strömskatt blefve afskrifven och
afgifter för öfverfart af de inom grannsocknarne belägna broar icke vidare
behöfde erläggas, öfverlämnade Kung! Maj-.ts befallningshafvande i under¬
dånig skrifvelse den 16 maj 1896 till Kung! Maj:ts pröfning frågan om
rätt för vederbörande att fortfarande enligt taxa uppbära afgifter för öfver¬
fart af Uppbo älfbro; och hemställde Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
enär handlingarna syntes gifva vid handen, att enskild rätt skulle för¬
närmas, därest rätten att uppbära broafgifterna upphörde, att Kungl. Maj:t
måtte medgifva, att taxan fortfarande finge lända till efterrättelse. Kam¬
markollegium, hvars yttrande inhämtades, anförde i underdånigt utlåtande
den 19 november 1896, att förenämnda så kallade strömsafrad syntes hafva
tillkommit såsom ett vederlag för den åt innehafvarne af bron medgifna
förmån att af vägfarande uppbära afgifter för öfverfart af bron, samt att
fördenskull sistberörda afgifter ej utan förnärmande af Stora Skedvi sock-
nemäns enskilda rätt kunde borttagas, så länge strömsafraden utgjordes.
Vid ärendets föredragning den 10 september 1897 förklarade Kungl. Maj:t
sig väl finna föreskrift om upphörande af giltigheten utaf den fastställda
taxan å afgifter för öfverfart af Uppbo älfbro ej för det dåvarande böra
meddelas, men anbefallde tillika Kungl. Maj:ts befallningshafvande att i
vederbörlig ordning utlåta sig, om och på hvilka villkor ofvannämnda så
kallade strömsafrad kunde upphöra.
Med anledning häraf meddelade Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
efter vederbörandes hörande, den 13 april 1899 utslag, däri Kungl. Maj:ts
befallningshafvande utlät sig, att, som det genom Kungl. Maj:ts befall-
ningshafvandes utslag den 15 november 1848 blifvit ålagdt socknemännen
att samfälldt och efter de grunder, enligt hvilka deras vägbyggnadsskyl-
dighet i allmänhet vore fördelad, utgöra kostnaden jämväl för Uppbo bros
byggnad och underhåll, vid hvilket förhållande nybyggnaden och under¬
hållet af bron måste anse3 hafva blifvit en allmän angelägenhet, som nu¬
mera, jämlikt lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet
den 23 oktober 1891, ålage Stora Skedvi sockens väghållningsdistrikt att
på sätt och i den ordning, nämnda lag sade, fullgöra, alltså och då i det
allmännas intresse skäl numera icke förefunnes för ett fortsatt upptagande
Bill. till llilcsd. Prol. 1204. 4 Sami. 1 Afcl. 50 Haft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
af ifrågavarande strömsafrad, funne Kungl. Maj:ts befallningshafvande skä¬
ligt besluta, att strömsafraden skulle upphöra och förty ur kronoräken-
skaperna aiföras. Sedan Kungl. Maj:ts befallningshafvandes utslag blifvit
underställdt kammarkollegii pröfning och besvär öfver utslaget hos kolle¬
gium anförts af kaminaradvokatfiskalen, fann kollegium enligt utslag den
30 augusti 1901 Kungl. Maj:ts befallningshafvande hafva saknat laglig be¬
fogenhet att förordna om upphörande af den utaf Uppbo bro till kronan
utgående så kallad strömsafrad och upphäfde därför Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvandes utslag.
I anledning af kammarkollegii berörda utslag och med åberopande
att ifrågavarande strömsafrad redovisades i kronans räkenskaper under
titel grundskatt, hvilken skatt emellertid, jämlikt lagen angående afskrif¬
ning af de å viss jord hvilande grundskatter med mera den 2 december
1892, från och med innevarande år icke vidare skulle erläggas, har Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i underdånig skrifvelse den 19 april 1902 hem¬
ställt, att Kungl. Maj:t, med förklarande att med byggande och underhåll
af Uppbo bro skulle förhållas i enlighet med därom i allmänhet gällande
bestämmelser, måtte förordna, att strömsafraden skulle från och med
1903 års utgång upphöra samt de nu utgående bropenningarna icke vidare
upptagas.
På grund af erhållen befallning har kammarkollegium, efter kammar-
advokatfiskalsämbetets hörande, den 10 december 1903 afgifvit underdånigt
utlåtande, däri kollegium anfört följande.
Då de, som byggt och underhållit bron, städse betecknats såsom en¬
dast innehafvare af densamma samt kronan vid åtskilliga tillfällen på ett
ingripande sätt, såsom genom brons utarrendering å auktion, förfogat öfver
densamma, ville det synas, som om kronan åtminstone på 1600- och 1700-
talen ansett sig såsom ägare af bron. Vid sådant förhållande torde den af
bron utgående afgiften, oaktadt densamma från och med midten af 1700-
talet benämnts strömsafrad, hafva betraktats såsom en till kronan, i egen¬
skap af brons ägare, utgående afgäld för innehafvet af bron och den där¬
med förenade rätten att uppbära bropenningar.
Beträffande själfva saken ansåge visserligen kollegium, att nu ifråga¬
varande afgift, om än den redovisades i sammanhang med vederbörande
fögderis grundskatt, icke vore af beskaffenhet, att afskrifning af densamma
kunde enligt lagen angående afskrifning af de å viss jord hvilande grund¬
skatter den 2 december 1892 äga rum. Emellertid måste det mellan kro¬
nan och de förra innehafvarne af bron bestående rättsförhållandet anses
hafva blifvit upphäfdt genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förenämnda
utslag den 15 november 1848, enligt hvilket det numera såsom ett all¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 82.
11
mänt onus ålåge Stora Skedvi socknemän att bygga och underhålla bron.
Då härtill komme, att, ehuru de på 1600- och 1700-talen gällande skatte-
politiska åsikter ingalunda varit främmande för att genom afgifter af dylik
beskaffenhet bereda kronan inkomster, detta likväl alldeles icke öfverens-
stämde med nu gällande principer för tillgodoseendet af statsverkets be¬
hof, ville det synas kollegium, som om kronan, jämväl med hänsyn till
ifrågavarande afgifts obetydliga belopp, kunde eftergifva densamma och
sålunda undanröja det hinder, som berörda afgifts utgörande hittills upp¬
ställt mot borttagande af de för öfverfart af bron nu utgående bro¬
penningar. »
Utskottet hemställer,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må af
Riksdagen bifallas.
Stockolm den 26 april 1904.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.