Statsutskottets Utlåtande N:o 69.
1
N:o 69.
Ank. till Riksd. kansli den 15 april 1904, kl. 2 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Majis i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag för utvidgning och för¬
djupning af Alhrektsunds kanal.
(R. A.)
I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har
Knngl. Maj:t under sjätte hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att till ut¬
vidgning och fördjupning af Alhrektsunds kanal bevilja ett anslag af
314,000 kronor och däraf på extra stat för år 1905 anvisa ett belopp
af 157,000 kronor.
Det vid statsverkspropositionen fogade utdrag af statsrådsproto¬
kollet för den 12 sistlidne januari innehåller i detta ärende följande
anförande af statsrådet och chefen för civildepartementet:
»Vid underdånig föredragning den 12 januari 1903 af frågan om
reglerandet af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel för år 1904
framhöll jag jämväl behofvet af anslag till utvidgning och fördjupning
af Alhrektsunds kanal, och tillät jag mig därvid anföra följande:
För underlättande af förbindelsen mellan Marstrand och fastlandet
hade vid 1840—41 årens riksdag beviljats anslag för upprensning af
farleden mellan Koön och Klöfverön, den s. k. Alhrektsunds kanal.
Arbetet hade utförts så, att kanalens minsta djup utgjorde 7,7 till 7,8
fot eller 2,2 8 till 2,31 meter under lägsta vattenyta och kanalens botten¬
bredd upptagits till 25 fot eller 7,4 2 meter.
Bih. till Riksd. Prof. 1904. 4 Sami. 1 Afd. 46 Höft. (N:o 69.)
1
o
Statsutskottets Utlåtande N:o 69.
I anseende till det mindre goda skick, hvari kanalen under årens
lopp råkat, hade styrelsen för allmänna väg- vattenbyggnader låtit
under år 1877 genom kaptenen vid väg- och vattenbyggnadskåren Ph.
Otterdahl uppgöra kostnadsförslag dels för kanalens iståndsättande med
bibehållande af det ursprungliga djupet, dels ock för kanalens utvidg¬
ning och fördjupning till ett djup af 9 å 9,3 fot eller 2,6 7 å 2,7 6 meter
under lägsta vattenyta med bottenbredd af 30 till 50 fot eller 8,9 till
14,8 meter; och både nämnda styrelse hemställt, att Eders Ivungl. Maj:t
måtte antingen anvisa medel till kanalens iståndsättande enligt det förra
af berörda förslag eller ock medgifva, att kanalen finge öfverlämnas till
enskilda personer eller bolag, som kunde vilja öfvertaga, iståndsätta
och framgent underhålla densamma mot rättighet att af de enskilde
personer tillhöriga fartyg, som passerade kanalen, uppbära utgifter
enligt taxa.
öfver denna framställning hade vederbörande myndigheter hörts,
men Eders Kungl. Maj:t hade genom nådigt bref den 14 augusti 1890
funnit densamma icke föranleda till annan åtgärd, än att handlingarna
i ärendet öfverlämnades till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med
befallning att låta undersöka, i hvad skick kanalen befunnes, samt med
hänsyn därtill och till öfriga på frågan inverkande förhållanden till
Eders Kungl. Maj:t inkomma med förnyad framställning i ämnet, därest
sådant kunde af omständigheterna påkallas.
Till följd af denna befallning hade väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen uppdragit åt distrikt schefen, majoren E. Atterbom, att besiktiga
kanalen samt, om så skulle finnas behöflig^, upprätta nytt förslag järnte
kostnadsberäkning till densammas iståndsättande, äfvensom utröna de
förhållanden, som i öfrigt kunde inverka på kanalens bibehållande såsom
trafikled.
Till fullgörande af detta uppdrag hade majoren Atterbom upprättat
ett den 30 juli 1892 dagtecknadt förslag dels till kanalens iståndsättande
till 2,4 meters djup med bibehållande af ursprungliga bottenbredden
7,4 2 meter, utom uti mynningsrännorna, där bottenbredden skulle blifva
15 meter, dels ock till kanalens upprensning till 2,7 meters djup med
en bottenbredd af 9 meter i bergspassen och 15 meter i öfrigt.
Öfver det sålunda uppgjorda förslaget hade väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen inhämtat utlåtande af lotsstyrelsen, som å sin sida i ämnet
hört lotskaptenen i Göteborg.
Sedan lotsstyrelsen därvid i likhet med lotskaptenen tillstyrkt för¬
djupning af Albrektsund till 3 meters djup, hade väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen uppdragit åt dåvarande kaptenen, numera majoren i väg- och
3
Statsutskottets Utlåtande N:o 69.
vattenbyggnadskåren m. m. C. H. Öhnell att, med ledning af de utaf
majoren Atterbom upprättade förslag och ritningar, utarbeta ett nytt
kostnadsförslag för kanalens upprensning till 3 meters djup under dag¬
ligt vatten.
Sedan Öhnell till följd häraf upprättat förslag, enligt hvilket far¬
leden skulle erhålla ett djup af 3 meter samt eu bottenbredd af 9 å 15
meter, hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med underdånig skrif¬
velse den 24 mars 1894 öfverlämnat detta förslag till Eders Kungl.
Maj:t. Vederbörande myndigheter hade hörts öfver förslaget, men det¬
samma hade ej föranledt till någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.
Då sedermera tvekan uppstått, huruvida det föreslagna djupet af
3 meter kunde anses för framtiden tillräckligt, hade Göteborgs och
Bohus läns landsting vid sammanträden åren 1899 och 1900 beslutit,
att nya förslag skulle på landstingets bekostnad upprättas för farledens
fördjupande till alternativt 3,6 och 4,2 meters djup; och hade i anled¬
ning däraf dåvarande kaptenen, numera majoren i väg- och vatten-
byggnadskåren E. M. Öhman, som erhållit dylikt uppdrag af lands¬
tinget, efter utförda undersökningar uppgjort fyra alternativa förslag,
uti hvilka samtliga alternativ inginge såsom gemensamma tekniska
bestämmelser, att å sträckan från och med Koön till och med den
egentliga mellan Halsholmen och Klöfverön belägna Albrektsunds bergs-
kanal bottenbredden skulle blifva 20 meter samt krökningsradierna 300
och 600 meter, hvaremot två af alternativen, alternativ I a) och I b),
afsåge ett farledsdjup därstädes af 3,6 meter under hafvets medelvatten¬
stånd och två af alternativen, alternativ II a) och II b), ett djup af 4,2
meter vid samma vattenstånd. Å sträckan sydost om nämnda bergs¬
kanal i den mera öppna sjön förbi Kommiskolmen till en därutanför å
planen angifven slätprick afsåges uti alternativ I b) en bottenbredd af
40 meter och djup af 4,1 meter samt uti alternativ II b) samma botten-
bredd och ett djup af 4,7 meter under hafvets medelvattenstånd. Kana¬
lens längd uppginge till 1,800 meter, hvarjämte 1 kilometer därutanför
erfordrades en särskild muddring på 1,100 meters sträcka.
Arbetsplanerna med deras kostnadsberäkningar vore uppgjorda
under förutsättning att det område, inom hvilket de hufvudsakliga ar¬
betena med bergsprängning förekomma, skulle indämmas genom an¬
läggande af tre tillfälliga fångdammar, därefter länspumpas och under
arbetstiden hållas torrlagdt.
Kostnaderna voro beräknade för alternativ I a) till 182,000 kronor,
för I b) till 230,000 kronor, för II a) till 250,000 kronor och för II b)
till 314,000 kronor; och hade Öhman, enär uti de uppgjorda förslagen
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 69.
bottendjupen beräknats icke från lägsta förekommande vattenstånd, utan
från hafvets medel vattenyta, hvilken visat sig vara 0,6 meter högre än
lägst iakttagna vattenyta, samt då en stor del af de trafikerande kust-
båtarne läge lastade mellan 3—4 meter djupt, af de fyra alternativen
utan tvekan förordat det med 11 b) betecknade alternativet.
Med öfverlämnande af berörda förslag hade landstinget uti under¬
dånig skrifvelse den 12 juni 1901 hemställt, att Eders Kungl. Maj:t
måtte i nåder vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom utvidgning och för¬
djupning af ifrågavarande farled kunde blifva verkställd på statens be¬
kostnad; och både landstinget därvid för sin del förordat, att alternativet
med 4,2 meters djup måtte komma till utförande.
Öfver denna landstingets framställning hade väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsen den 20 maj 1902 afgifvit infordradt utlåtande. Då far¬
leden genom Albrektsund fortfarande och kanske i ännu högre grad än
förut vore af stor betydelse för såväl handels- och sjöfarts- som mili¬
tära intressen, hade nämnda styrelse, som i likhet med förslagsställaren
och landstinget funnit det med II b) -betecknade alternativet böra för¬
ordas till utförande, hemställt, att Eders Kungl. Maj.-t täcktes aflåta
nådig proposition till Riksdagen om anvisande af ett belopp af 314,000
kronor för utvidgning och fördjupning af kanalen.
Chefen för flottans stab, som den 22 juli 1902 afgifvit utlåtande
i ärendet, hade därvid anfört, att som Albrektsunds kanal efter eu i
enlighet med förslaget alternativ II b) företagen fördjupning och ut¬
vidgning skulle komma att erbjuda ett djup af 3,6 meter vid lägsta
vattenstånd, hvarigenom kanalen under alla förhållanden skulle med
trygghet kunna passeras af såväl torpedbåtar och jagare som kanon¬
båtar och torpedkryssare, ehuru de sistnämnda sannolikt skulle blifva
nödsakade att förhala sig förbi den vid Halsholmens sydvästra udde
befintliga delen af kanalen, och som därtill komme, att förverkligandet
af samma förslag i hög grad skulle befrämja såväl ångbåtstrafiken som
fraktfarten i öfrigt inomskärs till och från Marstrand, ansåge bemäldc
chef, att det af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordade förslaget
vore att betrakta som det i alla afseenden fördelaktigaste och att dess
genomförande kunde anses vara af så stor betydelse, att statsmedel
därtill borde anvisas.
Sedan därefter Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Göte¬
borgs och Bohus län yttrande i ärendet infordrats, hade Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande uti underdånigt utlåtande den 16 augusti
1902 anfört följande.
Om än Albrektsunds kanal numera förlorat den betydelse, den förr
Statsutskottets Utlåtande N:o 69.
5
sigt såsom förbindelseled emellan Göteborg och Karlstens fästning på
Marstrandsön, vore den dock fortfarande, såsom handlingarna nogsamt
utvisade och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande också vore i till¬
fälle vitsorda, af stor vikt för segelfarten och ångbåtstrafiken mellan
Göteborg och Marstrand samt andra, bortom sistnämnda stad belägna
orter utefter hela den bohusländska kusten. För att kunna vara till
fullt gagn för denna kustfart och persontrafik vore emellertid den un¬
der årens lopp betydligt uppgrundade kanalen i behof af upprensning
och utvidgning till nödigt omfång. Af de förslag till sådana åtgärder,
som framkommit, syntes det Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande,
som om företrädet obetingadt borde lämnas åt det af de senast utaf
Öhman upprättade alternativa förslag, som betecknats med II b). Detta
förslag syntes i önskvärd grad tillgodose de fordringar, som från den
allmänna trafikens sida kunde ställas på den ifrågavarande farleden,
och enligt hvad som framginge af chefens för flottans stab förenämnda
yttrande, skulle farledens upprensning och utvidgning i enlighet med
samma förslag också varda till stort gagn för flottan i strategiskt hän¬
seende. Då någon utsikt icke funnes att genom enskild företagsamhet
få till stånd en upprensning af den viktiga farleden, tillstyrkte Eders
Kungl. Majfis befallningshafvande nådigt bifall till landstingets fram¬
ställning.
Därjämte hade till Eders Kungl. Maj:t inkommit en skrifvelse i
ämnet från stadsfullmäktige i Marstrand af den 4 oktober 1902, där-
uti stadsfullmäktige framhållit, att ifrågavarande farled, som för hela
länets kust vore af den största betydelse, då densamma utgjorde den
måhända viktigaste delen af inomskärsfarleden längs Bohuslän, dess¬
utom för staden Marstrand hade ett alldeles särskild! värde. År för
år hade kanalen alltmera uppgrundats, och härigenom hade trafiken
med Göteborg mer och mer blifvit hänvisad att gå väster om Klöfverön
genom Sillesund. För lastade jakter uppstode härigenom mången gång
ett hinder af flera dagar. Ångfartygen hade visserligen mera sällan
blifvit hindrade, men det vore dock vid stormigt väder förenadt med
en viss risk att gå genom Sillesund. Äfven för gången öfver Mar-
strandsfjorden vore Albrektsunds kanal af stor vikt, ty sjögången på
vägen norrifrån i riktning mot Sillesund vore mycket svårare, än om
kursen ställdes mot Marstrands hamn.
På grund af dessa skäl hade stadsfullmäktige instämt i landstingets
anhållan, att Eders Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för upprensande
af Albrektsunds kanal.
Slutligen hade 1,771 personer, hufvudsakligen fiskare inom Göte¬
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 69.
borgs och Bohus läns skärgård, uti eu till Eders Kungl. Maj:t ingifven
petition förklarat sig instämma i landstingets framställning, under fram¬
hållande, att kanalen vore af allra största vikt för hela Bohusläns kust,
ty endast om kanalen blefve tillgänglig, uppstode en skyddad inomskärs-
farled. Det hände ofta, att jakter finge ligga flera dagar i Marstrands
hamn i afvaktan på godt väder, då det för en lastad jakt vore otänk¬
bart att vid stormigt väder passera väster om Klöfverön. De farleder,
som blifvit eller framdeles kunde blifva upprensade norr om Marstrand,
erhölle icke sitt rätta värde, förrän Albrektsunds kanal, som utgjorde
grunden i hela farledsbyggnaden, blifvit användbar.
På min anmodan hade chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
lämnat närmare upplysningar om behofvet af den föreslagna fördjup¬
ningen af kanalen, och med ledning af dessa meddelade jag följande.
En allt lifligare kustfart hade numera uppstått längs Bohusläns kust
till följd dels af den stora passageraretrafik, som tillkommit mellan de
lifligt besökta badorterna och jämväl mellan grannländerna, dels af den
ökade handelsomsättningeu och fiskebedriften, hvilken rörelse vore i
stort beroende af oafbruten inomskärsled för att icke tillskyndas väsent¬
liga tids- och materialförluster. I den män kustfarten med ångbåtar
tilltagit, hade icke blott dessas tonnage och storlek ökats, utan äfven
en stor del af den äldre fiskeflottan af sillbåtar ersatts af större båtar
och fartyg för fiske i öppna hafvet, af Indika en del i lastadt tillstånd
droge större djup, än att de kunde passera Albrektsunds kanal vid
lägsta vatten. Efter hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade sig
bekant, skulle för det dåvarande af hela ångbåtsflottan, som med re¬
guljära turer besökte Marstrand, endast ett par båtar vara så grund¬
gående, att de kunde befara kanalen vid lägsta vattenstånd, hvarför alla
öfriga kustfarare måste hålla yttre vägen, som under storm på land med
hög sjö ansåges förenad med betydande fara. Inomskärsleden måste där¬
för anses afbruten på denna punkt för de nu vanliga ångbåtarne, intill
dess Albrektsunds kanal upptoges till sådant djup, att fartyg intill 3,6
meter djupgående vid lägsta vatten kunde passera densamma, såsom i
alternativ II b) vore föreslaget, då jämväl all i kustfart varande fartygs-
materiel syntes vid medelvatten kunna begagna densamma. Albrekt¬
sunds kanal hade således ej hittills kommit till den användning och stora
betydelse för underlältande af ångbåtstrafik och segelfart å bohuslänska
kusten, som den i sin egenskap af tryggad och gen inomskärsled bort,
och detta berodde dels på dess ringa segeldjup och dels därpå, att den
ursprungligen obetydliga bottenbredden på senare tider ytterligare min¬
skats genom utskjutningar och uppgrundningar i bottnen, hvilket åter
Statsutskottets Utlåtande N:o 69.
7
afsevärdt försvårade navigeriugen i eu så krokig och trång farled som
den ifrågavarande.
Genom hvad i ärendet sålunda förekommit ansåg jag vara utredt,
såväl att ifrågavarande, af staten ursprungligen upprensade farled be¬
funne sig i ett sådant skick, att den icke kunde nöjaktigt uppfylla sitt
ändamål, som äfven att en utvidgning och fördjupning af densamma
komme att vara till synnerlig nytta icke blott för sjötrafiken vid ifråga¬
varande kust, utan äfven i afseende å vårt kustförsvar. Det syntes mig
därför föreligga fullgiltiga skäl att nu verkställa en sådan utvidgning
och fördjupning, därvid med hänsyn till förut anförda omständigheter
det af öiiman med II b) betecknade alternativ syntes böra följas.
Enligt hvad jag hade inhämtat, skulle utförandet af ifrågavarande
arbete lämpligen kunna, utan att orsaka förlängning af tiden för kanalens
afstängning för allmän trafik, fördelas på två år, då arbetet inom de
föreslagna fångdammarne skulle kunna verkställas under ena året och
öfrig! arbete under det andra. Kostnaden för det arbete, som skulle
utföras inom fångdammar, beräknades uppgå till 161,000 kronor, däri
emellertid inginge kostnaden för hyra och amortering af mudderverk,
pråmar, bogserbåt m. m., hvilken kostnad, beräknad till 30,000 kronor,
äfven inginge i kostnaden för det arbete, som måste utföras utanför
fångdammarna, hvarför kostnaden för företaget, därest arbetet utfördes
under två år, lämpligen kunde fördelas lika på de båda åren.
På grund däraf tillstyrkte jag, att Eders Kungl. Magt täcktes
föreslå Riksdagen att till utvidgning och fördjupning af Albrektsunds
kanal bevilja ett anslag af 314,000 kronor och däraf på extra stat för
år 1904 anvisa ett belopp af 157,000 kronor.
I enlighet med denna min hemställan behagade ock Eders Kungl.
Maj:t göra framställning till 1903 års Riksdag. I skrifvelse den 18
april 1903 anförde Riksdagen, att af den utredning, som i detta ärende
lämnats, Riksdagen väl funnit ådagalagdt, att en utvidgning och för¬
bättring af Albrektsunds kanal skulle vara till stort gagn för kustfarten
inom den bohuslänska skärgården samt därigenom befordra såväl handels-
omsättningen och persontrafiken som ock fiskerinäringen därstädes.
Dock kunde enligt Riksdagens mening denna farled hvarken ur militär
eller handelspolitisk synpunkt anses vara af den betydelse för det
allmänna, att ifrågavarande arbete borde, såsom föreslagits, helt och
hållet bekostas af statsmedel. I likhet med hvad af Riksdagen före-
skrifvils i fråga om beviljade anslag för understödjande af, bland annat,
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 69.
upprensning af åar och farleder, syntes det Riksdagen, att jämväl i nu
förevarande fall de rnenigheter eller andra vederbörande, hvilka skulle
hafva nytta af företagets genomförande, borde genom kontant tillskott,
materialier, arbete eller andra bidrag bestrida minst en tredjedel af
kostnaderna därför. Om öfriga kostnader för ifrågavarande arbetes
utförande skulle bestridas af staten, borde ock enligt Riksdagens mening
behörig säkerhet ställas därför, att arbetet efter dess fullbordan, utan
ytterligare bidrag af statsmedel, af vederbörande för framtiden under-
hölles i fullgodt skick.
På grund af den uppfattning, Riksdagen sålunda hyste i denna
fråga, och då utredning saknades, ej mindre om och i hvad utsträck¬
ning bidrag till kostnadernas bestridande vore att påräkna från de kom¬
muner, rederier med flera, som af ifrågavarande företags genomförande
skulle hafva största nytta, än äfven huruvida säkerhet för det framtida
underhållet af farleden kunde erhållas, blef Eders Kungl. Maj:ts ifråga¬
varande framställning icke bifallen.
I anledning häraf anbefallde Eders Kungl. Maj:t genom nådigt
bref den 8 maj 1903 Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göte¬
borgs och Bohus län att inkomma med utredning i de uti Riksdagens
skrifvelse omförmälda hänseenden.
Eders Kungl. Maj:ts bemälde befallningshafvande har nu i under¬
dånig skrifvelse den 29 oktober 1903 meddelat, att Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande dels från den kommun och de rederier, som syntes
vara i saken mest intresserade, nämligen Marstrands stad samt Mar¬
strands nya ångfartygsaktiebolag, ångfartygsaktiebolaget Bohuslänska
kusten och Göteborg—Strömstads förnyade ångbåtsaktiebolag, hvilka
bolag ombesörjde regelbunden trafik, Marstrands nya ångfartygsaktie-
bolag mellan Göteborg å ena sidan och å den andra Marstrand, men
äfven andra orter utan anlöpande af Marstrand, ångfartygsaktiebolaget
Bohuslänska kusten mellan Göteborg å ena sidan och å den andra
Kristiania och mellanliggande stationer på bohuslänska kusten med
anlöpande af Marstrand, men äfven andra orter utan behof att därvid
passera Albrektsunds kanal och Göteborg—Strömstads förnyade ång¬
båtsaktiebolag mellan Göteborg och Kristiania samt mellanliggande
stationer, såsom Marstrands stad, och dels från länets landsting infordrat
yttrande, om och i hvilken utsträckning bidrag till bestridande af
kostnaderna för ifrågavarande företag vore att från dem påräkna och
huruvida säkerhet från deras sida kunde erhållas för det framtida under-
Statsutskottet* Utlåtande N:o 69.
0
I lä Hot af farleden, därvid Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande gifvit
stadsfullmäktige i Marstrand, bolagsstyrelserna och landstinget del af
Eders Kungl. Maj:ts åberopade nådiga skrifvelse i ämnet och äfven
lämnat dem tillfälle att taga kännedom af alla till ärendet hörande
handlingar. Dessutom hade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
genom utfärdad och i länets allmänna kungörelser för uppläsning i
länets kyrkor intagen kungörelse offentliggjort merberörda nådiga
skrifvelse med föreläggande för ofri ga kommuner och andra vederbörande
i länet, som kunde vara af frågan intresserade, att inom viss tid till
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande inkomma med yttrande i de
båda angifna hänseendena. I anledning af sålunda vidtagna åtgärder
hade yttranden inkommit från stadsfullmäktige i Marstrand, styrelserna
för ofvannämnda ångbåtsaktiebolag, länets landsting, stadsfullmäktige
i Göteborg och Lysekil samt kommunalstämmorna i Backa, Lycke,
Romelanda och Askums socknar samt i Stenkvrke socken med Rönnängs
kapellförsamling.
Af dessa yttranden, som med Eders Kung]. Maj:ts befallningshaf-
vandes skrifvelse öfverlämnats, inhämtas, att Marstrands stadsfullmäktige,
som först den 24 juli 1903 förklarat sig ej kunna betunga staden vare
sig med kanalens underhåll eller bidrag till dess anläggning, sedermera
genom beslut den 17 september 1903 under vissa villkor, däribland
att länets landsting lämnade staden ett kontant anslag af femtusen
kronor, iklädt staden garanti för framtida underhållet af kanalen från
Prästholmen till Ivommissen.
Efter det ett inom landstinget särskild! tillsatt utskott afgifvit ut¬
låtande och däri bland annat anfört, att nyttan af ifrågavarande före¬
tags utförande rättvisligen borde uppskattas ur andra och högre syn¬
punkter än dem, hvilka åberopats såsom grund för Riksdagens be¬
slut, i det den officiella statistiken utvisade, att Sveriges handel och
sjöfart sedan många år befunnit sig i år efter år ökad tillväxt och segla-
t.ionen på kusterna likasom handelsförbindelsen icke vore inskränkt
till de särskilda liamnarne inom samma län eller ens inom samma land,
utan äfven utlandets handels- och sjöfartsintressen droge sin andel i
den nytta, som genom farleders upprensande och förbättrande kunde
åstadkommas, och att vid sådant förhållande företaget icke borde kunna
få karaktären af en lokalfråga mer än andra dylika arbeten, för hvilkas
utförande kontant bidrag från landstinget icke ens ifrågasatts, har
landstinget i skrifvelse den 10 oktober 1903, med åberopande af stads¬
fullmäktiges i Marstrand beslut den 17 september 1903 och de af nämnda
Bill. till Riksd, Prof. 1904. 4 Sami. 1 Afd. 46 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 69.
utskott anförda skäl, meddelat, att landstinget, som genom sitt anslag
till undersökningskostnaden redan visat sitt intresse för företaget, icke
vore i tillfälle att lämna bidrag till dess utförande i vidare mån än att
en gång för alla anslå femtusen kronor till Marstrands stad, mot det
att staden för alla tider iklädde sig ansvarighet för kanalens underhåll,
och med landstinget förbehållen rätt att, innan ny taxa öfver kanal-
afgifterna af Eders Kungl. Maj:t fastställdes, granska däröfver upp-
rättadt förslag samt afgifva underdånigt yttrande i ämnet.
Därefter hafva stadsfullmäktige i Marstrand den 19 oktober 1903,
med ändring af det beslut fullmäktige förut i ärendet fattat, beslutit,
att, i händelse Riksdagen ansloge medel till upprensning af kanalen
och detta arbete på ett fullt tillfredsställande sätt utfördes i öfverens¬
stämmelse med Eders Kungl. Maj ds till 1903 års Riksdag aflåtna nådiga
proposition samt en i förhållande till arbetet skälig ansvarstid förflutit
utan att arbetet försämrats, ikläda staden garanti för framtida under¬
håll af kanalen från Prästholmen till Kommissen till det djup under
medelvattenytan, som kunde blifva beslutadt och verkställdt, därvid
medelvattenytan skulle beräknas till visst mått under ett i berget invid
kanalen utsatt fast märke, dock med villkor, att staden berättigades
upptaga kanalafgifter enligt taxa, som vore eller blefve fastställd.
Marstrands nya ångfartygsaktiebolag bär för att visa sitt intresse
för saken anslagit tvåtusen kronor till företagets utförande med vill¬
kor, att de nu utgående kanalafgifterna bortfölle samt att arbetet ut¬
fördes på sådant sätt, att. trafiken genom kanalen icke hindrades för
längre tid än ett kalenderår. Ofriga båda ångbåtsbolag hafva liksom
öfriga kommuner, som yttrat sig, förklarat sig icke vilja lämna något
bidrag till företaget eller dess framtida underhåll.
För egen del yttrar Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
följande.
Genom hvad i ärendet nu ytterligare förekommit hade blifvit ut¬
reda att de fordringar, Riksdagen funnit böra uppställas för beviljande
af anslag till utvidgning och fördjupning af Albrektsunds kanal, endast
i så måtto kunde tillfredsställas, att ansvaret för kanalens framtida
underhåll efter upprensningen öfvertagits af Marstrands stad på vill¬
kor, som, för så vidt de berörde länets landsting, kunde anses blifva
uppfyllda och, i hvad de afsåge statsverket, syntes vara antagliga. Den
viktiga frågan om kanalens försättande i bättre och tidsenligare skick
borde, enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande, lik¬
vid icke därmed anses få falla. Såsom landstingets särskilda utskott
erinrat, hade redan större sträckor af den bohuslänska inomskärs-
Statsutskottets Utlåtande N:o 60.
11
farleden blifvit på statsverkets bekostnad upprensade, och följdriktigt
måste då anses vara, att äfven ifrågavarande företag, som åsyftade af-
slutningen i söder af denna farled, komme till utförande på bekostnad
af allmänna medel, så mycket mera som detta jämförelsevis större före¬
tag också vore af mera afsevärd betydelse för sjöfart, handel och
näringslif, icke blott hvad länet beträffade, utan äfven med hänsyn till
andra delar af riket. Då härtill komme, att förslaget äfven ur militärisk
synpunkt ostridigt vore af viss betydelse, vore Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande för sin del af den bestämda åsikt, att fullt giltiga
skäl förelåge till förnyande af nådig framställning hos Riksdagen om
anslag till företagets utförande i enlighet med förut i ämnet framlagd
proposition, endast med den ändring, som betingades af Marstrands
stads åtagande angående kanalens framtida underhåll.
Af den utredning, som med anledning af Riksdagens förberörda
skrifvelse verkställts, framgår, att endast Marstrands nya ångfartygs-
aktiebolag erbjudit sig lämna ett villkorligt bidrag till belopp af 2,000
kronor samt att Marstrands stad iklädt sig ansvar för kanalens fram¬
tida underhåll, dock likaledes under vissa villkor.
Hvad då först beträffar nämnda kontanta bidrag, torde det väl ej
kunna komma i fråga att göra bibehållandet eller borttagandet af kanal-
afgifterna beroende af ett erbjudande, som inskränkts till ett så ringa
belopp.
Ifrågavarande utgifter äro bestämda genom en af Eders Kungl.
Maj:t den 22 maj 1852 fastställd taxa och tillfalla jämlikt nådigt bref
den 6 maj 1859 kanalvaktaren såsom dennes aflöning. Efter hvad jag
inhämtat, uppgå de för närvarande till 3—400 kronor om året.
I afseende på det af Marstrands stad gjorda åtagande af ansvaret
för kanalens underhåll från Prästholmen till Konnnissen är visserligen
att märka, att den farled, som beliöfver upprensas och som förslaget
afser, sträcker sig förbi holmen Kommissen fram till den i planen an-
gifna slätpricken sydost därom. Den sträcka af något öfver en kilo¬
meter, som sålunda icke skulle komma att ingå i stadens underhålls¬
skyldighet, ligger emellertid i den mera öppna sjön, och den egentliga
Albrektsunds kanal faller helt och hållet inom det område af omkring
1,800 meters längd, hvars underhåll staden förklarat sig villig att
öfvertaga.
Förutom andra villkor, som icke förete något anmärkningsvärd^
har staden för sitt åtagande härutinnan velat förbehålla sig rättigheten
att upptaga kanalafgifter enligt taxa, som kunde blifva fastställd. Jag
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 69.
kan icke finna det obilligt, att en sådan förmån medgifves staden så¬
som bidrag till kostnaderna för underhållet. Med rätten att uppbära
afgifter följer naturligtvis skyldigheten att aflöna den kanalvakt, som
måste anställas för deras upptagande och för besörjande af den med
underhållsskyldigheten följande tillsyn.
Emellertid tillåter jag mig erinra, att genom statens försorg och
på bekostnad helt och hållet af statsmedel hafva upprensats andra far¬
leder inom västkustens skärgård, utan att något åtagande af underhållet
kräfts. Dessas trafikerande är ej heller belagdt med någon afgift.
Eders Kungl. Magt har — sedan genom nådigt bref den 18
november 1870 af 1871 års fond för hamnar och farleder anvisats
ett belopp af 4,000 kronor till öppnande af farled i Hjärtösund, hvartill
eu association af enskilda personer skulle tillskjuta återstående delen af
den till 5,282 kronor beräknade kostnaden — därefter genom nådigt
bref den 31 december 1888 från handels- och sjöfartsfonden anvisat
ett anslag å 52,550 kronor till förbättrande af farleden genom samma
sund. Till åstadkommande af ny farled från Uddevalla till Kattegatt
genom Björnö- och Malösund har Riksdagen beviljat anslag till belopp af
25.000 kronor för år 1874, 50,000 kronor för år 1875, 25,000 kronor
för år 1876 och 23,793 kronor 50 öre för år 1877. Dessa belopp ut¬
gjorde visserligen endast hälften af den beräknade kostnaden och be¬
viljades mot villkor, att Uddevalla stad åtog sig framtida underhållet. Men
Riksdagen har till bestridande af kostnaderna för upprensning af Kalf-
sundet, Kyrkesundsrännan och Skaftölandsrännan mellan Marstrand och
Lysekil samt af Flatholmssundet, Hornösundet och Hornborgsundet
mellan Hunnebostrand och Fjällbacka beviljat anslag till belopp af
150.000 kronor för år 1899, 200,000 kronor för år 1900 och 31,000
kronor för år 1901. Härför fordrades emellertid hvarken bidrag eller
underhållsskyldighet från annat håll.
Albrektsunds kanal, hvilken, äfven den, ursprungligen blifvit upp¬
rensad på statens bekostnad och utan att underhållet pålagts någon
annan, utgör en nästan omedelbar fortsättning söderut af de förut om-
förmälda farlederna och bildar jämte dem en sammanhängande inom-
skärsled af största betydelse icke blott för den närmast angränsande
landsdelen, utan äfven för den allmänna in- och utrikes sjöfarten utmed
kusten. Med afseende härå och då nu staden Marstrand på villkor, som
synas mig fullt antagliga, iklädt sig underhållsskyldigheten beträffande
den egentliga kanalen, bör, enligt min mening, den omständigheten, att
ortens kommuner och invånare samt trafikanterna ansett sig icke kunna
lämna det bidrag till sundets försättande i ett för trafiken nöjaktigt
13
Statsutskottets Utlåtande N:o 69.
skick, som 1903 års Riksdag limnit önskvärd!, icke hindra detta viktiga
företags utförande.
Jag tvekar därför ej att förnya min förut gjorda hemställan om
utverkande om anslag till företaget, utan får jag, på grund af hvad jag
nu anfört och under åberopande jämväl af hvad jag den 12 januari
1903 i ärendet framhållit, tillstyrka, att Eders Kungi. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen, att, till utvidgning och fördjupning af Albrektsunds
kanal, bevilja ett anslag af 314,000 kronor och dåra! pa extra stat för
år 1905 anvisa ett belopp af 157,000 kronor.»
1 den skrifvelse, hvaruti Riksdagen nästlidet år för Kungl. Maj:t
anmälde, att den då gjorda framställningen om anslag för utvidgning
och fördjupning af Albrektsunds kanal icke vunnit Riksdagens bifall,
uttalade Riksdagen den uppfattning, att kostnaderna för ifrågavarande
arbetes utförande icke till hela sitt belopp borde utgå af statsmedel,
utan med minst en tredjedel bestridas af de menigheter eller andra
vederbörande, som hade nytta af företagets genomförande, hvarjämte
Riksdagen framhöll, att säkerhet borde ställas därför, att arbetet efter
dess fullbordan, utan ytterligare bidrag af statsmedel, af vederbörande
för framtiden underhölles i fullgodt skick. I sistnämnda hänseende
meddelas nu i det statsrådsprotokoll, som åtföljer Kungl. Maj:ts till inne¬
varande års Riksdag gjorda förnyade framställning i ämnet, att staden
Marstrand under vissa villkor åtagit sig att ansvara för det framtida
underhållet af större delen af kanalen, nämligen sträckan från Präst¬
holmen till Kommissen, och enligt hvad utskottet inhämtat, har genom
ett af stadsfullmäktige sedermera fattadt beslut denna stadens ansvarig¬
het för underhållet blifvit utsträckt att omfatta hela kanalen. Med
afseende härå och då det vid åtagandet fästa hufvudsakliga villkoret,
afseende berättigande för staden att upptaga kanalafgifter enligt taxa,
synes kunna under förutsättning af vissa närmare bestämmelser god¬
kännas, torde det vara utsikt, att den af nästlidet års Riksdag uppställda
och enligt utskottets mening synnerligen viktiga fordran beträftande det
framtida underhållet skall kunna blifva behörigen tillgodosedd.
Hvad åter angår frågan om erhållande af bidrag till företagets
utförande från de kommuner eller andra, som äro däraf intresserade,
synes, enligt den utredning, Kungl. Maj:t i anledning af Riksdagens för¬
berörda skrifvelse låtit verkställa, något dylikt bidrag icke vara att
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 69.
påräkna. Vid detta förhållande och med hänsyn till vikten af att ifråga¬
varande företag måtte komma till utförande har Kungl. Maj:t funnit
skäl att nu åter af Riksdagen äska beviljande af anslag till bestridande
af hela kostnaden för företaget. Det af Kungl. Maj:t nu liksom före¬
gående år begärda beloppet, 314,000 kronor, är afsedt för farledens
utvidgning och fördjupning enligt den mest omfattande af de uppgjorda
planerna, nämligen alternativet IT b) med ett farledsdjup under hafvets
medelvattenstånd af i allmänhet 4,2 meter och i den i mera öppet
vatten framgående farleden 4,7 meter. Det synes emellertid kunna med
skäl ifrågasättas, huruvida icke den trafik, för hvilken ifrågavarande
farled hufvudsakligen är af vikt, skulle kunna blifva nöjaktigt tillgodo¬
sedd genom företagets utförande i enlighet med alternativet I a), som
afser ett farledsdjup för hela sträckan af 3,6 meter likaledes under
medelvattenståndet. Utskottet får erinra, att den upprensning af inom-
skärsfarleden mellan Marstrand och Lysekil samt mellan Hunnebostrand
och Fjällbacka, hvartill Riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
åren 1898—1900 beviljat anslag, verkställdes till ett djup af blott 3,5 6
meter under vanligt vattenstånd med undantag endast för den s. k.
Kyrkesundsrännan, som på grund af dess betydelse för den allmänna
sjöfarten ansetts böra upptagas till betydligt större djup. Med afseende
härå har det synts utskottet, att befogade anspråk borde blifva tillfreds¬
ställda, om genom statens mellankomst möjlighet bereddes att få Albrekt-
sunds kanal upprensad i enlighet med ofvanberörda alternativ I a); och
har utskottet därför ansett sig böra förorda, att Riksdagen beviljar det
belopp, 182,000 kronor, som för arbetets utförande efter detta alterna¬
tiv beräknats vara erforderligt. Ett sådant Riksdagens beslut bör
emellertid icke utgöra hinder för kanalens utvidgning och fördjupning
till större dimensioner, än som med nämnda alternativ afses, för så vidt
nämligen kommuner, hushållningssällskap, rederier eller andra af frågan
intresserade vilja tillskjuta de härför ytterligare behöfliga medlen.
Såsom villkor för det af utskottet förordade statsanslagets utgå¬
ende bör, i enlighet med hvad ofvan framhållits, fordras, att staden
Marstrand förbinder sig att, efter det ifrågavarande arbete blifvit full-
bordadt och afsynadt, för framtiden utan bidrag af statsmedel i fullgod!,
skick och med bibehållande af de dimensioner, till hvilka kanalen blifvit
upprensad, underhålla densamma i hela dess sträckning, däruti inberäk¬
nad jämväl den farled, som såsom fortsättning till den egentliga kana¬
len framgår i mera öppet vatten. I sammanhang härmed må det med-
gifvas staden att upptaga kanalafgifter enligt taxa, som torde böra af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet fastställas, hvarje gång för
Statsutskottets Utlåtande N:o 69.
15
eu tid af fem år. Med donna rättighet bör naturligtvis, såsom af
departementschefen i statsrådsprotokollet påpekats, vara förenad skyldig¬
het för staden att aflöna den kanalvakt, som måste anställas för afgif-
ternas upptagande och för besörjande af den med underhållsskyldigheten
följande tillsyn. Vidare anser utskottet det böra föreskrifvas, att öfver
kanalens inkomster och utgifter skola föras särskilda räkenskaper utan
sammanblandning med stadens förvaltning i öfrigt, att nettobehållningen
af kanaltraliken skall reserveras till en fond för kanalens underhåll och
reparation, samt att i den årliga granskningen af kanalräkenskaperna
skall deltaga ett af Kungl. Maj:ts befallningshafvande utsedt ombud.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då det af utskottet
förordade anslaget lämpligen torde böra, i likhet med hvad af Kungl.
Maj:t föreslagits, med halfva sitt belopp utgå under nästkommande år,
får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen, för utvidgning och
fördjupning af Albrektsunds kanal till minst de dimen¬
sioner, som afses med det i statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för den 12 januari 1904 omförmälda, med
alternativ I a) betecknade förslag, må bevilja ett anslag
af 182,000 kronor och däraf på extra stat för år 1905
anvisa 91,000 kronor, dock att arbetet icke må påbör¬
jas förr, än staden Marstrand förbundit sig att, efter
det arbetet blifvit fullbordadt och afsynadt, för fram¬
tiden utan bidrag af statsmedel i fullgodt skick och
med bibehållande af de dimensioner, till hvilka kanalen
blifvit upprensad, underhålla densamma i hela dess
sträckning, däruti inberäknad jämväl den farled, som
såsom fortsättning till den egentliga kanalen framgår
i mera öppet vatten.
Stockholm den 15 april 1904.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.