Statsutskottets Utlåtande N:o 61.
1
N:o 61.
Ant. till Eiksd. kansli den 8 April 1904, kl. 3 e. in.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om uppförande i
i riksstaten af ett reservationsanslag till kostnader för
kommittéer eller liknande beredninqar.
(I. A.)
I en inom Första Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad
motion. (n:o 38) har herr P. A. H. Cavalli hemställt, att Riksdagen
matte i 1905 ars riksstat, a extra stat utom hufvudtitlarna eller i annan
lämpligare befunnen form, upptaga ett reservationsanslag af exempel¬
vis 300,000 kronor, att användas till kostnader för kommittéer eller
liknande beredningar, däraf regeringen skulle äga att redan under år
1904 disponera hälften, eller 150,000 kronor.
Till stöd för detta förslag har motionären anfört följande:
»Vid remiss till vederbörligt utskott den 25 dennes af Kungl. Maj:ts
proposition till innevarande års Riksdag angående statsverkets tillstånd
och behof lämnade jag vissa ur statsrevisorernas berättelser för de
senare åren hämtade upplysningar rörande totalkostnaderna för kom¬
mittéer, och jag påpekade därvid, att dessa kostnader, med undantag
för några få fall, bestriddes utan att anslag för desamma af Riksdagen
anvisats.
Ett fortgående på denna väg torde såväl från konstitutionell som
praktisk .synpunkt böra upphöra, hvithet enklast kan ske genom anvi¬
sande i riksstaten af anslag, som pröfvas nödiga för kommittékostnader.
Bill. till Eiksd. Prof. 1904. 4 Sami. 1 Afd. 39 Höft. (N:o 61.) \
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 61.
Genom ett sådant förfaringssätt skulle fördelar i många afseenden
vinnas. För regeringen funnes anslag för omförmälda kostnader till¬
gängliga, Riksdagen hade kännedom om och pröfvade de belopp, hvar¬
till "kostnaderna finge uppgå, och utgifterna affördes år efter år, i stället
för att, såsom nu äger rum, vid sidan af budgeten utgifter af stats¬
medel bestridas till betydande, för Riksdagen icke kända belopp, hvilka
först flera år efter det de i verkligheten utgifvits förekomma i stats¬
budgeten såsom utgift, och det ofta för många år på en gång. En
annan fördel, och den afsevärd, vore ock, att större sparsamhet med
dessa utgifter helt visst komme att äga rum.
Det är i följd häraf önskligt, att en förändring i nu omhandlade
ämne snarast möjligt vidtages, och jag anser mig därför, i anslutning-
till och under åberopande af mitt ofvanberörda yttrande i Första Kam¬
maren, böra draga denna fråga under Riksdagens pröfning, därvid jag
visserligen icke förbiser, att en sedan lång tid tillbaka utbildad praxis
icke så lätt brytes eller ändras, men frågans vikt, från hvilken synpunkt
den än skärskådas, har förmått mig att det oaktadt icke inskränka mina
åtgärder i saken till ett yttrande vid ett tillfälle, då jag icke ens kunde
framställa något yrkande i sak.
För vinnande af utredning i saken, fullständigare än den som inne-
hålles i statsrevisorernas berättelser, vore det önskligt, om statsutskottet
vid detta ärendes behandling ville infordra upplysning dels om samman¬
lagda kostnaderna intill 1903 års slut för alla de kommittéer, hvilkas
utgifter ännu icke definitivt reglerats, dels ock om de anslag till dessa
kommittéer, som af Riksdagen redan må hafva blifvit beviljade, och
detta så mycket hellre som några underrättelser i sistnämnda afseende,
såsom jag under remissdebatten uttryckligen framhöll, icke varit att
hämta ur den af mig använda, nyss citerade källan.»
Statsutskottet, som förehaft denna motion till behandling i sam¬
manhang med handläggning af den i Riksdagens revisorers berättelse
angående verkställd granskning af statsverkets tillstånd, styrelse och
förvaltning under år 1902 (pag. 464 och följ.) förekommande redo¬
görelse öfver kostnader för åtskilliga kommittéer eller liknande bered¬
ning, har dels ansett sig böra fästa uppmärksamheten på att de i nämnda
redogörelse sammanförda utgifter innefatta ej allenast själfva kost¬
naderna för kommittéerna, utan äfven de till deras disposition anvisade
medel, och dels velat med ledning af erhållna uppgifter meddela, att
sammanlagda kostnaden intill 1903 års slut för de kommittéer, hvilkas
utgifter bestridas genom statskontoret, men ännu icke definitivt regie-
Statsutskottets Utlåtande N:o 61.
3
rats, utgjort 1,192,747 kronor 39 öre, att ersättning härför dels blifvit
af Riksdagen under föregående år anvisad med 508,983 kronor 95 öre,
dels af innevarande Riksdag, i enlighet med Kungl. Maj:ts i statsverks-
proposition framställda förslag, beviljats med 193,791 kronor 30 öre,
hvadan af förenämnda kostnad kommer att återstå oersatt ett belopp
af 489,972 kronor 14 öre, att, sedan Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts
under fjärde hufvudtiteln gjorda framställning om anvisande af 34,314
kronor till ersättande af genom arméförvaltningen förskjutna kommitté¬
kostnader, alla kostnader för de på landtförsvarsdepartementets före¬
dragning tillsatta kommittéer blifva täckta samt att af de utaf marin¬
förvaltningen förskjutna kommittékostnader 11,209 kronor 11 öre återstå
oersatta.
Hvad nu föreliggande fråga beträffar, får utskottet erinra, att de
af motionären åsyftade kommittéerna i regeln blifvit af Kung!. Maj:t
tillsatta på därom af Riksdagen framställd begäran eller med anledning
af inom Riksdagen gjorda uttalanden om önskvärdheten af utredningar
utaf sakkunnige i förekommande afseenden.
Beviljande af ett anslag, på sätt motionären ifrågasatt, skulle i
själfva verket innebära anvisande af medel till opröfvade och i vissa
afseenden okända behof. Utskottet anser sig därför icke kunna förorda
motionärens förslag. Bestridandet af kostnaderna för kommittéer synes
lämpligast såsom hittills böra ske på sådant sätt, att Kungl. Maj:t för¬
skjuter de därför erforderliga medel för att sedan af Riksdagen ersättas.
I sammanhang härmed har utskottet emellertid velat uttala önsk¬
värdheten af, att de förskjutna kommittékostnaderna må varda så snart
som möjligt, oberoende af fortgången af vederbörande kommittéers
arbeten, hos Riksdagen till ersättning anmälda, på det att ett hopande
af dylika oersatta kostnader må undvikas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
att herr Cavallis förevarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.
Stockholm den 8 april 1904.
På statsutskottets vägnar:
Hugo Tamm.