Statsutskottets Utlåtande N:o 4.8.
5
N:o 48.
Ank. till Riksd. kansli den 15 mars 1904, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner i fråga om förvärfvande
åt staten af vissa enskilda järnvägar m. m.
(R A.)
l:o.
I en inom Andra Kammaren af herr G. W. Boos m. fl. väckt
motion (n:o 84) har hemställts, att Riksdagen ville besluta att, därest
inom utgången af år 1904 ett bolag blefve bildad! för anläggning i huf¬
vudsaklig öfverensstämmelse med i motionen omförmälda planer och kost¬
nadsförslag af normalspårig järnväg från Emmaboda station å Karlskrona
—Yäxjö järnväg till Hultsfreds station å Nässjö—Oskarshamns järnväg
och därest inom utgången af år 1905 samma järnvägsföretags fullbordande
kunde anses tryggadt, i det bolag, som sålunda bildades och under de
villkor, som kunde bestämmas, teckna aktier till belopp af en million
fem hundra tusen (1,500,000) kronor.
I motionen har omnämnts, att järnvägen Linköping—Yimmerby,
101 kilometer lång, under år 1902 blifvit öppnad för trafik samt att
nämnda banas ägare, östra centralbanans järnvägsaktiebolag, i december
1903 träffat villkorligt aftal om inköp af den 21 kilometer långa Yim¬
merby—Hultsfredsbanan. Då bägge dessa järnvägar hade normal spår¬
vidd och då från Emmaboda ledde normalspårig järnväg till Karlskrona,
återstode sålunda för förverkligande af en stambana Linköping—Karls¬
krona endast sträckningen Hultsfred—Emmaboda, och både ansökning
om koncession å en järnväg mellan sistnämnda två orter i slutet afår 1903
ingifvits till Kungl. Maj:t. Kostnaden för denna järnväg, hvars längd
skulle blifva omkring 114 kilometer, vore beräknad till 5,790,000 kronor.
Af denna kostnadssumma ansåge motionärerna hälften kunna erhållas ge¬
nom lån mot inteckning i järnvägen, hvaremot den andra hälften eller
6
Statsutskottets Utlåtande N-.o 48.
2.895.000 kronor måste anskaffas genom aktieteckning. Hittills hade i
företaget tecknats aktier för omkring 1,000,000 kronor, och det syntes
vara möjligt att genom ytterligare aktieteckningar uppbringa inemot
400.000 kronor. Men härutöfver erfordrades omkring 1,500,000 kronor,
och det vore motionärernas mening, att staten för att möjliggöra företagets
utförande skulle tillskjuta detta belopp mot erhållande af aktier i det
bolag, som för ändamålet komme att bildas.
Sedan eu längre tid tillbaka har staten på det sätt lämnat under¬
stöd till enskilda järnvägsanläggningar, att lån till belppp af högst
halfva den beräknade anläggningskostnaden beviljats för företagets ut¬
förande. Det har, särskildt för att icke mindre välbetänkta företag med
otillräcklig ekonomisk bärighet .skulle bringas till utförande, ansetts böra
fordras, att åtminstone hälften af berörda anläggningskostnad anskaffades
genom aktieteckning af enskilda eller kommuner, som vore intresserade
af företaget. Denna grundsats synes utskottet vara synnerligen viktig,
och på det hela har den form, i hvilken staten hittills understöd! den
enskilda företagsamheten på detta område, visat sig ändamålsenlig. Det
nu föreliggande förslaget, att staten för åvägabringande af en enskild
järnvägsanläggning — hvartill medel till belopp af halfva anläggnings¬
kostnaden skulle anskaffas genom lån mot inteckning i järnvägen —
skulle teckna aktier i företaget till ett betydande belopp, kan däremot
icke synas utskottet tillrådligt. Oafsedt de betänkligheter, som synas
möta mot att staten ingår såsom delägare i ett enskild^ företag af denna
art, är det enligt utskottets mening och af skäl, som ofvan angifvits,
ingalunda lämpligt, att de enskildes delaktighet i och ansvarighet för
det af dem igångsatta företaget skulle blifva så jämförelsevis ringa, som
med förevarande förslag är afsedt.
På grund af det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande, af herrar Eoos m. fl. väckta
motion icke må vinna ^Riksdagens bifall.
2:o.
I lika lydande motioner, som blifvit väckta, (n:o 23) i Första
Kammaren af herr A. F. Hummel och (n:o 60) i Andra Kammaren af
herr K. H. Bergendahl, har föreslagits:
Statsutskottets Utlåtande N:o 48.
7
dels att Riksdagen ville i skrifvelse till Ivungl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kung]. Maj:t ej mindre — för den händelse Göteborg—Borås
järnvägsaktiebolag uppå därom gjord framställning icke funnes villigt
medgifva lämplig förlängning af den tid, inom hvilken bolagets järnväg
Unge af staten i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i punkt 11 a)
uti den för bolaget den 22 maj 1891 meddelade koncession stadgade
villkor inlösas — gå i författning om ifrågavarande järnvägs inlösen för
statsverkets räkning före den 15 december innevarande år samt vidtaga
de åtgärder i öfrig!, som i följd af sådan inlösen påkallades, än äfven,
efter verkställd utredning af kostnaderna och villkoren i öfrigt för inlösen
af Borås—Alfvesta, Växjö—Alfvesta och Karlskrona—Växjö järnvägar,
så snart ske kunde för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill nämnda
utredning föranledde, med uppgift tillika å kostnaden för samtliga ifråga¬
varande banors försättande i statsbanemässigt skick;
dels ock att Riksdagen ville för eventuell inlösen af Göteborg—
Borås järnväg ställa ett förslagsanslag å 5,500,000 kronor till Kungl.
Maj:ts förfogande.
Vidare har herr J. A. Sjö i en inom Andra Kammaren väckt
motion (n:o 146) hemställt:
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det
Kungl. Maj:t täcktes, i sammanhang med väckt förslag om utredning och
eventuell inlösen för statens räkning af Göteborg—Borås—Alfvesta-järn-
vägarne, äfven låta verkställa utredning för byggnad och fortsättning af
järnväg för statens räkning från Alfvesta till Karlskrona samt till näst¬
kommande Riksdag framlägga förslag härför, och nu ställa till Kungl.
Maj:ts förfogande det belopp, som erfordrades för uppgörande af förslag för
ifrågavarande järnvägsbyggnad.
Beträffande statens rätt att inlösa Göteborg—Boi'ås järnväg är i
Kungl. Maj:ts resolution den 22 maj 1891 angående koncession å järn¬
vägens anläggning stadgadt i punkten 11 :o *):
att svenska statsverket är berättigadt att inlösa ifrågavarande järnväg
med tillhörigheter och trafikmateriel mot ett penningbelopp,
aj som, om sådant sker inom tio år efter det järnvägen i sin
helhet eller till någon del blifvit öppnad för allmän trafik, motsvarar
hvad järnvägen med tillhörigheter och trafikmateriel enligt räkenskaper,
*) Detta stadgande är icke fullt riktigt återgifvet i motionerna.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 48.
som Kungl. Maj:t godkänner, kostat med tillägg af ränta efter fem för
hundra om året efter afdrag af den nettoinkomst, banan under tiden
lämnat; och
bj som, om inlösen sker efter tio år från det banan blifvit i sin
helhet eller till någon del upplåten för allmän trafik, skall, allt efter det
sätt, som finnes vara för koncessionshafvarne förmånligast, antingen be¬
räknas så, att detsamma motsvarar två gånger summan, enligt af Kungl.
Maj:t godkända räkenskaper, af hela den under de tio år, som förflutit
närmast före det år, hvarunder lösningsanspråket blifvit väckt, uppkomna
nettobehållning af trafiken, innefattande alla under samma tio år gjorda
utdelningar till delägarne i järnvägen jämte rånte- och kapitalafbetalningar
å upptagna lån samt afsättning af kontanta medel eller öfverförande af
säkra fordringar till befintlig reserv- eller förnyelsefond, eller ock be¬
stämmas af fem gode män, utaf hvilka Kungl. Maj:t utser två och kon¬
cessionshafvarne två, hvarefter de fyra sålunda valde tillkalla den femte;
skolande lösesumman för järnvägen af svenska statsverket erläggas
vid tillträdet af den inlösta egendomen och anses utgöra inlösningsvärdet
af hela järnvägsbyggnaden med alla dess fasta och lösa tillhörigheter, af
hvad slag de vara må, äfvensom af hela den i behåll varande reserv-
och förnyelsefonden, utan annat undantag än af de för trafikens behof i
förråd befintliga förlags- och konsumtionsartiklar, såsom obegagnade syllar
och skenor med tillbehör, stenkol, oljor och dylikt; och skall egendomen
till statsverket afträdas skuldfri eller ock behörigt afdrag å löseskillingen
vid afträdandet göras för beloppet af den i järnvägen intecknade skuld.
I ofvannämnda, af herrar Hummel och Bergendahl väckta motioner
har nu påpekats, att Göteborg—Borås järnväg öppnades för allmän trafik
den 15 december 1894 och att således, därest staten ville begagna sin
rätt att inlösa järnvägen enligt det under a) upptagna villkoret, inlösen
måste ske före den 15 december innevarande år.
Om man, anföra motionärerna vidare, gåfve närmare akt på denna
järnvägs ekonomiska utveckling och finansiella ställning, kunde det lätte¬
ligen ådagaläggas, att inlösningsvillkoren under a) och b) vore af väsent¬
ligen olika ekonomisk innebörd. Inlösningspriset enligt a)-villkoret torde
nämligen betydligt understiga samma pris enligt b)-villkoren, äfven om
med stöd af dessa sistnämnda villkor inlösen komme att ske inom få år
efter den 15 nästkommande december. Påtagligt syntes därjämte vara,
att ju längre inlösningsfrågan sedermera uppskötes, desto högre komme
inlösningspriset att ställa sig för statsverket.
Statsutskottets Utlutande N:o 48.
9
Att det i ekonomiskt afseende skulle för staten vara synnerligen
fördelaktigt att enligt de billigaste villkoren nu inlösa Göteborg—Borås
järnväg syntes motionärerna icke kunna förnekas. Trafikinkomsterna vid
denna järnväg hade redan från början varit förhållandevis mycket goda.
Efter tillkomsten af Borås—Alfvesta järnväg hade dessa inkomster steg¬
rats så, att Göteborg—Borås järnväg numera kunde anses såsom ett bland
Sveriges mest gifvande järnvägsföretag. Till belysande häraf hafva
motionärerna påpekat, att trafikinkomsterna under år 1902 utgjorde 26
kronor 99 öre per dag och bankilometer mot 35 kronor 70 öre per dag
och bankilometer under de första tio månaderna af år 1903. Aktierna
i det bolag, som ägde ifrågavarande järnväg, hade ock enligt motionä-
närernas uppgift stigit betydligt öfver det nominella värdet.
Det vore emellertid icke blott ekonomiska utan äfven andra tungt
vägande skäl, som syntes motionärerna tala för inlösen af Göteborg—
Borås järnväg. Denna järnväg utgjorde nämligen eu länk i en stor och
betydelsefull kommunikationsled, som i sin helhet syntes böra föi'värfvas
åt staten, därest sådant på lämpliga villkor kunde ske. Denna kommu¬
nikationsled bestode af de fyra järnvägarna Göteborg—Borås, Borås—
Alfvesta, Växjö—Alfvesta och Karlskrona—Växjö, utgörande en väglängd
af tillsammanlagdt 353 kilometer.
Börande detta mera vidtomfattande järnvägsinköp hade järnvägs¬
styrelsen i skrifvelse af den 24 oktober 1902 — hvilken skrifvelse blif¬
va i aftryck bifogad motionerna — hos Kungl. Maj:t gjort framställning
om bemyndigande att vidtaga åtgärder till utredande af frågan, huru¬
vida öfvervägande skäl talade för eller emot hela den ifrågavarande ban-
komplexens förvärfvande åt staten till det pris, som nu kunde ifråga¬
komma. Denna järnvägsstyrelsens framställning hade emellertid vid före¬
dragning inför Kungl. Maj:t den 20 november 1903 befunnits icke för¬
anleda åtgärd.
På anförda skäl ansåge emellertid motionärerna fullgiltig anled¬
ning vara för handen att verkställa sådan undersökning och utredning,
som af järnvägsstyrelsen blifvit ifrågasatt, så att däraf kunde tillförlitligen
bedömas, om och i så fall hvilka åtgärder i det allmännas intresse skä¬
ligen borde i förevarande fall vidtagas.
Men särskildt syntes det vara af vikt, att icke den tid, inom
hvilken Göteborg—Borås järnväg kunde af staten inlösas på de fördel¬
aktigaste villkoren, blefve försutten. Någon ekonomisk eller annan risk
kunde enligt motionärernas mening icke för staten uppstå därigenom,
Bik. till Riksd. Prof. 1904. 4 Sami. 1 Afd. 31 Hälft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 48.
att allenast denna järnväg innevarande år inlästes. Om det nämligen
sedermera skulle visa sig, att Riksdagen icke ville förvärfva öfriga nu
ifrågavarande järnvägar, kunde man med visshet påräkna, att några som
helst svårigheter icke skulle möta mot att utarrendera förstnämnda järn¬
väg eller öfverlåta densamma på sådana villkor, att det allmännas in
tressen blefve fullt tillgodosedda.
Det hade gifvetvis, yttra motionärerna vidare, varit önskvärdt, att
en fullständig utredning af frågan om förvärfvande för statsverkets räk
ning af samtliga förutnämnda järnvägslinjer nu förelegat, så att frågan i
hela dess vidd kunnat vid innevarande års riksdag pröfvas. Då emel¬
lertid detta icke vore fallet, syntes försök böra göras att med Göteborg—
Borås järnvägsaktiebolag träffa uppgörelse om utsträckning af den tid,
exempelvis i två år, inom hvilken staten ägde i hufvudsaklig öfverens¬
stämmelse med a-villkoret i koncessionen inlösa bolagets järnväg. Motto
närerna ansåge därför, att inlösen af järnvägen före den 15 december
detta år borde komma i fråga endast i händelse en för staten antaglig
öfverenskommelse med Göteborg—Borås järnvägsaktiebolag icke kunde
träffas om utsträckning af tiden för järnvägens inlösen enligt de i kon-
cessionsresolutionens ll:e punkt mom. a) angifna grunder.
Under nämnda två år kunde fullständig utredning i den viktiga
frågan rörande förvärfvandet af samtliga ofvanberörda järnvägar åstad¬
kommas samt underställas Riksdagens bedömande och pröfning.
Enligt hvad järnvägsstyrelsen i sin förberörda skrifvelse antydt,
skulle inlösningspriset för Göteborg—Borås järnväg, beräknadt efter a-vill¬
koret i koncessionen och med hänsyn till förhållandena vid 1901 års
slut, då utgjort omkring 5,500,000 kronor. Därest denna beräkning
efter ingående utredning befunnes i det närmaste riktig, skulle — yttra
motionärerna — med hänsyn därtill, att banans sammanlagda netto¬
inkomster under åren 1902 och 1903 öfverstigit det belopp, som motsva¬
rade 5 procents ränta å järnvägens kostnadssummor för samma år, inlös¬
ningspriset innevarande år ställa sig något lägre än nyssnämnda summa,
ehuru järnvägens och materielens värde genom påkostnader och nyanskaff¬
ningar stigit med mer än 150,000 kronor sedan år 1901.
Herr Sjö, som i sin motion anslutit sig till det af herrar Hummel
och Bergendahl framställda förslaget i hvad det afser järnvägssträckan
Göteborg—Borås—Alfvesta, har i fråga om Växjö—Alfvesta och Karls¬
krona—Växjö järnvägar framhållit, att det pris, till hvilket staten skulle
Statsutskottets Utlåtande N:o 48.
11
kunna köpa dessa järnvägar, säkerligen komme att ställa sig mer än
skäligt högt, hvartill komme, att betydande kostnader måste nedläggas
på banorna för att försätta dem i ett statsbanemässigt skiek. Med hän¬
syn hiirtill syntes det motionären böra tagas under öfvervägande, om
icke staten, i stället för att köpa sistnämnda järnvägar, borde anlägga
en ny järnväg från Alfvesta till Karlskrona med sträckning öfver Yeders-
löf, Uråsa, Nöbbeled, Elmebo och söder om Långasjö. På detta sätt
skulle enligt motionärens mening staten för mindre kostnad, än som
genom inköp och iståndsättande af de nuvarande banorna mellan Alfvesta
och Karlskrona föranleddes, erhålla en kortare järnvägsförbindelse mellan
dessa orter, på samma gång som ett nytt trafikområde härigenom blefve
tillgodogjordt. __
Det skäl, som förnämligast åberopats för förvärfvande åt staten af
Göteborg—Borås järnväg, är, att staten genom att begagna sig af det
villkor för järnvägens inlösen, som endast under de första tio åren efter
dess öppnande för trafik — alltså i förevarande fall intill den 15 decem¬
ber innevarande år — står öppet, skulle bereda sig en ekonomisk vinst.
Härvid må till en början erinras, att det med skäl kan anses tvifvel¬
aktigt, att banan i statens hand skall lämna lika god afkastning som
under enskildas ledning, samt att med hänsyn härtill och i följd af de
kompletteringsarbeten, som helt visst erfordras för järnvägens försättande
i statsbanemässigt skick, man kanske icke har skäl förvänta, att berörda
jämvägsinköp i verkligheten skall visa sig vara den fördelaktiga affär,
som motionärerna antydt. Men huru härmed ock må förhålla sig, bör
enligt utskottets mening en mer eller mindre säker utsikt till ekonomisk
vinst ingalunda ensamt eller i främsta rummet vara bestämmande för ett
beslut om statsbanenätets utvidgning. Om det för trafikens behöriga till¬
godoseende, af nationalekonomiska eller militära skäl skulle befinnas önsk¬
värd!, att staten utsträckte sitt järnbanesystem i de trakter, hvarom nu
är fråga, vore det uppenbarligen ingen mening att stanna vid inlösen af
den nu nämnda järnvägen från Göteborg till Borås, utan staten måste
då ock förvärfva fortsättningen af denna bana, åtminstone till Alfvesta
och kanske ända till Karlskrona. Herrar Hummel och Bergendal hafva
ock i sina motioner uttalat önskvärdheten af, att staten förvärfvade hela
denna kommunikationsled, och herr Sjö har i sin motion icke i annan
mån skilt sig från denna mening, än att han, i stället för inköp af de
nuvarande enskilda banorna från Alfvesta till Karlskrona, ifrågasatt an¬
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 48.
läggning af en ny statsbana mera direkt mellan sistnämnda båda orter.
Hvad af motionärerna blifvit anfördt har dock icke kunnat bibringa ut¬
skottet den uppfattningen, att det vore för staten behöfligt eller önskvärdt
att komma i besittning af berörda järvägsförbindelse eller en del däraf.
Frågan om en utredning rörande statsinköp af ifrågavarande enskilda
banor har ock efter framställning af järnvägsstyrelsen varit föremål för
pröfning af Kungl. Maj:t, som emellertid icke funnit skäl föreligga att
vidtaga åtgärder i detta syfte.
Det förslag, motionärerna nu framställt, afser dels ett bemyndi¬
gande för Kungl. Maj:t att eventuellt redan innevarande år för stats¬
verkets räkning inlösa Göteberg—Borås järnväg, dels ock verkställande
af utredning om erhållande af statsbaneförbindelse från Borås öfver Alfve-
sta till Karlskrona. Enligt förslaget skulle sålunda Göteborg—Borås
järnväg kunna förvärfvas åt staten redan innan Riksdagen fått för sig
framlagd utredningen i sistberörda hänseende, en utredning, som dock
enligt utskottets och, som det förefaller, äfven motionärernas mening,
måste anses vara af afgörande betydelse, jämväl då det gäller att be¬
stämma, huruvida järnvägssträckan Göteborg—Borås bör införlifvas med
statsbanenätet. Visserligen framhålles i herrar Hummels och Bergendals
motioner, att, om det efter inköpet af denna järnväg skulle visa sig, att
Riksdagen icke vill förvärfva de öfriga järnvägarna i fråga, staten utan
svårighet eller förlust skulle kunna utarrendera eller försälja den nyin¬
köpta banan; men oafsedt den risk, staten härvid i viss mån utsätter sig
för, kan utskottet icke anse, att staten bör inlåta sig på dylika affärs¬
transaktioner.
På grund af det anförda får utskottet hemställa:
a) att herrar Hummels och Bergendahls ifråga¬
varande motioner icke må till någon Riksdagens åt¬
gärd föranleda; och
b) att ej heller herr Sjös i ämnet väckta motion
må föranleda till någon Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 mars 1904.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Statsutskottets Utlåtande N;o 48.
13
Reservation
vid punkten 2:o:
af herrar K. E. Bohnstedt, grefve C. 0. Taube, J. A. Lilliesköld,
G. Olsén, S. G. von Friesen, J. A. Sjö och C. J. Ödman, hvilka ansett,
att utskottets yttrande och hemställan bort hafva följande lydelse:
»Ehuruväl meningarna för närvarande äro mycket delade i frågan,
huruvida staten bör förvärfva järnvägsleden från Göteborg öfver Borås
till Alfvesta samt, vare sig med eller utan sammanhang med detta för¬
värf, förskaffa sig en järnvägsförbindelse mellan Alfvesta och Karlskrona,
synes det dock utskottet ej vara osannolikt, att förr eller senare den
åsikten skall göra sig gällande, att staten bör under sin administration
hafva den direkta järnvägslinjen mellan Göteborg och Alfvesta. Yid
sådant förhållande har det synts utskottet böra tagas under allvarligt
öfvervägande, huruvida det icke vore skäl, att staten, medan det ännu
står den öppet, begagnade sig af rätten att inlösa järnvägen Göteborg—
Borås i enlighet med det i koncessionen för samma järnväg under a) upp¬
tagna villkoret, som utan tvifvel är det för staten fördelaktigaste. Så¬
som i de af herrar Hummel och Bergendahl väckta motionerna blifvit
upplyst, utgår tiden, inom hvilken nämnda villkor får tillämpas, den 15
nästkommande december; och bör således, om detta villkor skall läggas
till grund för statens förvärf af banan, beslut därom fattas vid inne¬
varande riksdag. Af denna orsak kan utskottet icke ställa sig afvisande
till det i nämnda motioner framställda förslaget i hvad det afser inköp
för statens räkning af järnvägen Göteborg—Borås. Ett ytterligare skäl
härför har utskottet erhållit i den från järnvägsstyrelsen meddelade upp¬
lysningen, att en önskvärd omgestaltning af bangårdsförhållandena i och
invid Göteborg skulle kunna i väsentlig grad underlättas, om staten
blefve ägare till nämnda järnväg.
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 48.
Hvad i motionerna föreslagits därom, att från statens sida försök
skulle göras att af det bolag, som äger Göteborg—Borås järnväg, utverka
någon utsträckning af den tid, inom hvilken a)-villkoret i fråga om in¬
lösen af järnvägen finge tillämpas, bar däremot icke synts utskottet till¬
talande, utan anser utskottet, att staten bör, utan att sätta i fråga någon
rubbning af gällande bestämmelser, inom förut fastställd tid begagna sig
af sin rätt i berörda hänseende. Hvad angår de medel, förslagsvis be¬
räknade till 5,500,000 kronor, som för inlösen af järnvägen enligt a)-
villkoret erfordras, torde desamma böra anskaffas genom upplåning och
riksgäldskontoret sålunda erhålla bemyndigande att till Kungl. Maj:t på
rekvisition utbetala de för ändamålet behöfliga medlen.
Hvad angår de öfriga järnvägar, hvarom i de föreliggande motio¬
nerna är fråga, synes ej något förhållande påkalla, att Riksdagen nu
vidtager åtgärder i och för deras eventuella förvärfvande åt staten.
Hvarken med afseende å Borås—Alfvesta järnväg eller järnvägarne
Karlskrona—Yäxjö och Växjö—Alfvesta torde villkoren för ett sådant
inköp för närvarande ställa sig gynnsammare för staten, än om därmed
finge tills vidare anstå. Utskottet finner sig därför icke hafva skäl till¬
styrka de utredningar m. m. rörande nyssnämnda banor, som i herrar
Hummels och Bergendahls motioner föreslagits, och vid sådant förhållande
lärer ej heller den af herr Sjö väckta motionen om utredning rörande
ny järnvägsanläggning från Alfvesta till Karlskrona böra föranleda någon
Kiksdagens åtgärd.
På grund af det anförda får utskottet hemställa,
a) att Riksdagen, i anledning af herrar Hummels
och Bergendahls förevarande motioner, må
dels i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville gå i författning om inlösen för
statens räkning af Göteborg—Borås järnväg i enlighet
med det i punkten ll:o af koncessionen för denna
järnväg under a) upptagna villkor äfvensom vidtaga
de åtgärder i öfrigt, som af sådan inlösen på¬
kallas,
dels och bemyndiga riksgäldskontoret att till
Kungl. Maj:t på rekvisition utbetala de medel, som
för inlösen af järnvägen enligt nämnda villkor er¬
fordras ;
Statsutskottets Utlåtande N:o 48.
ir>
b) att hvad i öfrig! i herrar Kummels och Bergen-
dalils omförmälda motioner föreslagits icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda; och
c) att herr Sjös i ämnet väckta motion icke hel¬
ler må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»
Herrar F. E. Pettersson och grefve K. A. Posse hafva begärt få
antecknadt, att de icke inom utskottet deltagit i behandlingen af de i
detta utlåtande omförmälda ärenden.