Statsutskottets Utlåtande N:o 44.
1
W:o 44»
Ank, till Riksd. kansli den 4 mars 1904, kl. 2,ao e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående be¬
viljande af vissa förmåner för enskilda järnvägsanlägg¬
ningar.
(B. A.)
I en den 22 sistlidne januari till Riksdagen aflåten, till statsutskottet
för förberedande behandling remitterad proposition (n:o 47) har Kungl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsproto¬
kollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva:
att Kungl. Maj:t må, där så pröfvas lämpligt, berättiga kommuner,
enskilda personer eller bolag, hvilka intill början af 1905 års lagtima
riksdag kunna undfå Kungl. Maj:ts nådiga tillstånd att inom riket an¬
lägga järnväg, att, ehvad de för sådant ändamål undfå statsbidrag eller icke,
dels erhålla upplåtelse af den för järnvägsanläggningen erforderliga,
kronan tillhöriga jord sålunda: att jord, som står under kronans omedel¬
bara disposition, erhålles utan någon ersättning; att jord från de under
bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna kronoallmänningar upp-
låtes utan annan godtgörelse än ersättning till vederbörande innehafvare
för intrång i nyttjanderätten; att jord från de genom domänstyrelsens
försorg utarrenderade kronoegendomar, hvilka icke upplåtits till förenade
Bih. till Riksd. Prof. 1904. 4 Sami. 1 Afd. 28 Raft. (N:o 44.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 44.
mötespassevolanskassornas fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshus-
fond, erhålles utan annan ersättning än för minskning i arrendatorns bruk-
ningsområde under den återstående arrendetiden äfvensom för skada och
intrång; samt att för jord, som är till boställe eller åt enskild person,
menighet eller inrättning med åborätt eller annorledes än hvad ofvan sagts
upplåten, ersättning skall lämnas såväl för själfva marken som för skada
och intrång; skolande ersättningen i ofvannämnda fall bestämmas i den
ordning förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof den 14 april 1866 stadgar;
dels ock kostnadsfritt begagna för anläggningen sådana å kronans
ägor belägna kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunna vara
disponibla.
Till åberopade statsrådsprotokollet har chefen för civildepartementet,
efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet, anfört
följande:
»Alltsedan år 1S71 har Riksdagen hvart femte år och senast enligt
skrifvelse den 7 maj 1901 för en tid af fem år ställt till Eders Kungl.
Maj:ts förfogande visst anslag att utgå såsom lån till nya, ännu ej på¬
började enskilda järnvägsanläggningar under stadgande, bland annat, att
hvarje järnvägsbolag, som erhölle statsunderstöd, finge, då Eders Kungl.
Maj:t så pröfvade lämpligt, dels utan kostnad eller årlig ersättning undfå
upplåtelse af den för järnvägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga
mark, som stode under dess omedelbara disposition, hvaremot, när fråga
vore om boställsjord eller annan åt enskild person med åborätt eller
annorledes upplåten kronojord, ersättning därför af bolaget borde lämnas
i enlighet med gällande expropriationslag, dels ock kostnadsfritt begagna
sådana å kronans ägor belägna kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som
kunde vara disponibla.
Därjämte har Riksdagen från och med år 1872 på framställning af
Eders Kungl. Maj:t år för år medgifva, att Eders Kungl. Maj:t ägde,
där så pröfvades lämpligt, berättiga kommuner, enskilda personer eller
bolag, hvilka intill början af det påföljande årets lagtima riksdag kunde
undfå Eders Kungl. Maj:ts nådiga tillstånd att inom riket anlägga järn¬
väg, att, ehvad de för sådant ändamål undfinge statsbidrag eller icke,
dels erhålla upplåtelse af den för järnvägsanläggningen erforderliga, kro¬
nan tillhöriga jord utan annan kostnad, än att, hvad anginge boställsjord
eller annan åt enskild person med åborätt eller annorledes upplåten krono¬
jord, ersättning därför lämnades i enlighet med hvad förordningen den
Statsutskottets Utlåtande N:o 44.
3
14 april 1866 i sådant afseende stadgade, dels ock kostnadsfritt begagna
för anläggningen sådana å kronans ägor belägna kalk- och stenbrott jämte
grustäkter, som kunde vara disponibla.
Till 1903 års Riksdag gjorde Eders Kungl. Maj:t äfven framställ¬
ning om beviljande af sistnämnda förmåner för enskilda järnvägsanlägg¬
ningar.
Vid denna riksdag väcktes emellertid motion därom, att Riksdagen,
om den i öfrigt lämnade sitt bifall till nyssberörda, af Eders Kungl. Maj:t
äskade förnyade medgifvande, måtte i fråga om upplåtelse af den för
järnvägsanläggning erforderliga, kronan tillhöriga jord besluta, att upp¬
låtelse af själfva jorden skulle ske utan kostnad för järnvägsanläggningen,
men att, då jorden antingen tillhörde ett icke indraget boställe eller ock
vore åt enskild person med åborätt eller annorledes upplåten, ersättning
till boställshafvaren, åbon eller den, som med nyttjanderätt innehade jor¬
den, skulle, där godvillig öfverenskommelse om ersättningen icke kunde
träffas, lämnas i enlighet med hvad förordningen den 14 april 1866 i
sådant afseende stadgade.
Öfver ifrågavarande motion afgåfvo efter nådig befallning kammar¬
kollegium och domänstyrelsen den 24 februari 1903 till Riksdagens stats¬
utskott infordradt gemensamt yttrande, däruti anfördes följande.
Uttrycket »boställsjord» betecknade endast sättet för en egendoms
disposition, ej någon särskild egenskap eller natur, som skulle vidlåda
själfva jorden för all framtid, jämväl sedan egendomen blifvit annorledes
disponerad. I enlighet med denna uppfattning finge endast sådan jord
anses och behandlas såsom boställe, hvilken till följd af sin särskilda
disposition borde i jordeboken med tillhörande jordeboksförändringsextrakt
redovisas såsom boställe, eller sålunda i främsta rummet all ecklesiastik¬
staten anslagen jord af krono, skatte eller frälse natur. Dit räknades
jämväl, förutom åtskilliga civila boställen af hvarjehanda slag, några ännu
kvarstående militieboställen, som innehades på gammal stat.
I afseende å den under åborätt upplåtna kronojorden erinrade ämbets¬
verken, att denna jord, hvilken funnes inskrifven i jordeboken bland
kronoegendomar under enskild disposition, till följd af gällande författ¬
ningar om skatteköp och skatteomföring alltmera förminskades; och antoges
detta slag af kronojord, hvilken upplåtits åt såväl enskild person som
menighet eller inrättning, skola hafva inom en ej aflägsen framtid på
antydt sätt fullständigt öfvergått i privat ägo. I detta sammanhang om¬
nämnde ämbetsverken jämväl, att, ehuru de under bruk och bergverk för
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 44,
nödigt skogsfång upplåtna kronoallmänningar i jordeboken upptoges bland
kronoegendomar under enskild disposition, dessa allraänningar likväl, på
sätt ett nådigt bref af den 18 januari 1873 närmare visade, syntes böra
i fråga om markupplåtelse för enskilda järnvägsanläggningar likställas
med sådan kronan tillhörig jord, som stode under dess omedelbara dispo¬
sition, hvaremot häradsallmänningarna, ehuru i regel införda bland krono¬
egendomar under allmän disposition, i antydda hänseendet behandlats
enligt de bestämmelser, som därutinnan gällt den under ständig åbo- och
besittningsrätt upplåtna kronojorden.
Hvad vidare anginge /annorledes upplåten kronojord», hade uti
ifrågavarande hänseende dit räknats, förutom åtskillig på visst sätt dispo¬
nerad kronojord, jämväl all annan kronan tillhörig jord, som blifvit för
statsverkets räkning utarrenderad; och inhämtades af särskilda tid efter
annan utfärdade nådiga bref, att ersättningsmedel, som af sådan anled¬
ning tilldömts kronan, under titel extra uppbörd influtit till statsverket.
Såvidt i den väckta motionen åsyftades, att jämväl boställsjord och
den åt enskild person, menighet eller inrättning med åbo- eller besitt¬
ningsrätt upplåtna kronojorden skulle få för järnvägsanläggning upplåtas
utan ersättning för själfva jorden, erinrade ämbetsverken, att en dylik
utsträckning af rätten till fri markupplåtelse skulle, hvad anginge boställs¬
jord, komma i strid med prästerskapets privilegier eller rubba fastställda
aflöningsstater samt, i fråga om den under åbo- och besittningsrätt upp¬
låtna kronojorden, kränka enskild rätt.
Vidkommande åter den genom domänstyrelsens försorg för statsver¬
kets räkning utarrenderade jorden, syntes bifall till motionen i denna del
ej medföra någon afsevärd minskning i statsverkets inkomster eller, vid
det förhållande, att frågor om fastställande af järnvägs sträckning öfver
kronan tillhörig mark äfven framgent likasom dittills torde blifva föremål
för särskild undersökning och pröfning, vålla någon egentlig olägenhet
vid dessa egendomars förvaltning. Skulle sålunda på detta område någon
utsträckning af rätten till fri markupplåtelse för enskilda järnvägsanlägg¬
ningar anses böra ske, borde likväl därvid uttryckligen angifvas, att den
medgifna utsträckningen af sådan förmån ej afsåge de genom domän¬
styrelsens försorg utarrenderade egendomar, hvilka för att tjäna särskilda
ändamål upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas fond, stuteriinrätt¬
ningen samt Vadstena krigsmanshus.
IJti skrifvelse den 3 april 1903 har Riksdagen med anledning häraf
anfört följande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 44.
5
I likhet med hvad i. motionen framhållits, hade Riksdagen ansett
det kunna med skäl ifrågasättas, huruvida icke det medgifvande af vissa
förmåner för enskilda järnvägsanläggningar, som Riksdagen allt sedan
början af 1870 talet årligen lämnat och hvarom Eders Kungl. Maj:t åter
gjort framställning, borde erhålla en något förändrad affattning i syfte
att beträffande upplåtelse af den för sådana anläggningar erforderliga
kronojord meddela tydligare och för vederbörande järnvägsföretag i någon
mån fördelaktigare bestämmelser. Såsom ifrågavarande medgifvande dit¬
tills varit affattadt, syntes på grund af detsamma icke annan kronan till¬
hörig mark än den, som stode under dess egen disposition, kunna kost¬
nadsfritt upplåtas för enskild järnvägsanläggning. Då fråga vore om
boställsjord eller annan med åborätt eller annorledes, således äfven på
arrende, upplåten kronojord, hade stadgandet — såsom dess ordalydelse
ock syntes böra föranleda — åtminstone i regel tillämpats så, att ersätt¬
ning af vederbörande järnvägsbolag fått lämnas för fulla värdet af den
upplåtna jorden, bestämdt enligt gällande expropriationslag. Den fördel,
som bereddes staten därigenom, att järnväg framdroges öfver dess egen¬
dom, torde dock i allmänhet väl motsvara värdet af den mark, som för
ändamålet toges i anspråk, hvadan det kunde synas billigt, att markupp¬
låtelsen äfven i sist berörda fall lämnades på för järnvägsbolaget förmån¬
ligare villkor.
I motionen hade föreslagits, att upplåtelsen af själfva jorden i hvarje
fall skulle ske utan kostnad för järnvägsanläggningen och ersättning
endast lämnas till vederbörande boställshafvare, åbo eller arrendator. Att
detta yrkande icke kunde i hela sin omfattning bifallas, hade synts
Riksdagen tydligen framgå af hvad kammarkollegium och domänstyrelsen
i förut återgifna yttrande anfört. Ett medgifvande i enlighet med motio¬
närens förslag komme nämligen, såsom ämbetsverken framhållit, att be¬
träffande boställsjord göra intrång på prästerskapets privilegier eller rubba
fastställda aflöningsstater samt att, då fråga vore om den åt enskild per¬
son, menighet eller inrättning med åbo- eller besittningsrätt upplåtna
jorden, kränka enskild rätt. Endast beträffande de genom domänstyrel¬
sens försorg utarrenderade kronoegendomarna syntes en utsträckning af
rätten till fri markupplåtelse för enskilda järnvägsanläggningar kunna
ifrågakomma, men äfven där måste, såsom ämbetsverken påpekat, undan¬
tag göras i fråga om egendomar, hvilka vore anslagna till vissa fonder,
allmänna inrättningar eller fromma stiftelser. Huruvida och i hvad mån
någon utsträckning af omförmälda förmån lämpligen kunde medgifvas be-
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 44.
träffande öfrig genom domänstyrelsens försorg utarrenderad kronojord,
hade Riksdagen emellertid icke tilltrott sig att på den föreliggande utred¬
ningen bedöma. I anledning däraf hade Riksdagen ansett sig böra, med
bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning, för tiden till
nästa lagtima riksdag lämna medgifvande i samma form som förut, men
tillika hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t ville efter
erforderlig utredning taga förberörda fråga under öfvervägande och till
1904 års Riksdag aflåta den framställning i ämnet, hvartill utredningen
befunnits föranleda.
På samma gång Riksdagen sålunda anmälde, att Riksdagen medgifvit
beviljande af förut i samma afseende medgifna förmåner för enskilda
järnvägsanläggningar, anhölle Riksdagen tillika, att Eders Kungl. Maj:t
efter utredning af de på frågan inverkande förhållanden ville taga under
öfvervägande, om och i hvad mån vid upplåtelse af för enskild järnvägs¬
anläggning erforderlig, kronan tillhörig jord fri markupplåtelse lämpligen
kunde medgifvas, då fråga vore om de genom domänstyrelsens försorg för
statsverkets räkning utarrenderade kronoegendomar, äfvensom till 1904 års
Riksdag aflåta den framställning i ämnet, hvartill utredningen befunnits
föranleda.
Sedan Eders Kungl. Maj:t vid underdånig anmälan den 1 maj 1903
af Riksdagens förevarande skrifvelse anbefallt domänstyrelsen att i ärendet
afgifva underdånigt utlåtande, har styrelsen med eget underdånigt yttrande
af den 3 december samma år öfverlämnat underdåniga utlåtanden ej
mindre från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga länen
än äfven från tillförordnade domänintendenterna i Stockholms, Uppsala,
Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads, Älfsborgs, Koppar¬
bergs och Jämtlands län.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i alla de län, inom hvilka
finnas genom domänstyrelsens försorg för statsverkets räkning utarren¬
derade kronoegendomar, synas vara ense därom, att vid upplåtelse för
enskild järnvägsanläggning af därför erforderlig mark från egendom af
nämnda slag godtgörelse för minskning i egendomens afkastning samt
för skada och intrång i öfrigt, som genom järnvägsanläggningen tillfogas
egendomens arrendator under hans återstående arrendetid, bör utgifvas af
den, som fått marken åt sig upplåten, vare sig denna godtgörelse skall
utgå direkt till arrendatorn eller ock tillkomma honom genom afdrag å
arrendeafgiften, därför kronan i så fall skulle hållas skadeslös.
Statsutskottets Utlåtande N:o 44.
7
Däremot hafva bland Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande olika
åsikter gjort sig gällande i fråga om, huruvida och i hvad mån för
dylik upplåtelse borde utgifvas ersättning till kronan. De flesta läns¬
styrelser hafva ansett upplåtelsen böra ske utan någon som helst ersätt¬
ning till kronan; och har därvid såsom skäl anförts dels statens intresse
af kommunikationsväsendets utveckling, dels ock den fördel, kronan till¬
skyndades genom järnvägens framdragande öfver dess egendom.
En annan uppfattning har uttalats af Eders Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande i Östergötlands, Malmöhus, Västmanlands och Västerbottens
län, hvilka, under framhållande däraf, att värdet af den jord, som för en
järnvägs anläggning afstås, ej alltid ersättes genom de fördelar, som
genom järnvägens framdragande beredas egendomen i öfrigt samt att
egendomen i stället kunde understundom komma att lida afsevärd minsk¬
ning i värde till följd af försvårad brukning eller andra olägenheter, an¬
sett det böra bero på pröfning i hvarje särskildt fall, huruvida jordupp¬
låtelsen borde få ske kostnadsfritt eller ej, äfvensom af Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, som väl ansett, att upp¬
låtelse af afrösningsjord kunde medgifvas utan ersättning till kronan,
hvaremot, då fråga vore om inrösningsjord, det borde i hvarje särskildt
fall bero på Eders Kungl. Maj:ts pröfning, huruvida upplåtelse skulle få
äga rum och om densamma finge ske utan godtgörelse till kronan.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län har ut¬
talat den uppfattning, att i fråga om jordupplåtelse expropriationsför-
farandet fortfarande borde bibehållas, men Eders Kungl. Maj:t äga att
på särskild ansökning för hvarje fall eftergifva hela det af expropria-
tionsnämnden åsätta jordvärde eller så stor del däraf, som kunde anses
motsvara den fördel, egendomen genom järnvägsanläggningen vunne, eller
eljest af rättvisa och billighet påkallades.
Slutligen har af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Krono¬
bergs, Västernorrlands och Jämtlands län särskildt påpekats, att den
kostnadsfria upplåtelsen allenast borde afse själfva marken och sålunda
ersättning lämnas kronan för växande skog, befintliga åbyggnader eller
andra föremål, som måste flyttas.
För egen del har domänstyrelsen anfört, att, på sätt i förberörda, af
kammarkollegium och styrelsen till Riksdagens statsutskott afgifna yttrande
i frågan framhållits, ett medgifvande af fri upplåtelse för enskilda järn¬
vägsanläggningar af mark från de genom styrelsens försorg för statsverkets
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 44.
räkning utarrenderade kronoegendomar ej syntes vara af beskaffenhet att
medföra någon afsevärd minskning i statsverkets inkomster eller — under
förutsättning, att frågor om fastställande af järnvägs sträckning öfver kronan
tillhörig mark allt framgent blefve föremål för särskild undersökning och
pröfning — vålla någon egentlig olägenhet vid ifrågavarande egendomars
förvaltning. Af dessa grunder och med hänsyn såväl därtill, att det
måste anses ligga i statens intresse att bidraga till kommunikationsväsendets
förbättring, som ock därtill, att staten i de flesta fall torde hafva direkt
fördel af att järnväg framdroges öfver dess egendom, ansåge styrelsen ett
medgifvande af nyss angifven art böra lämnas beträffande enskilda järn¬
vägsanläggningar. Åt detta medgifvande syntes emellertid ej böra gifvas
större räckvidd, än att den för järnvägsanläggningen nödiga mark af-
stodes utan ersättning till statsverket. För den minskning i bruknings-
område, kronoarrendator på grund af dylik anläggning finge vidkännas,
syntes godtgörelse böra lämnas arrendatorn. Likaså syntes ersättning
böra lämnas för skada och intrång af hvarje slag, vare sig ersättningen
tillkomme statsverket eller annan. Den af några länsstyrelser uttalade
mening, att å upplåtet område till äfventyrs befintlig byggnad och växande
skog borde inlösas, biträddes äfven af styrelsen, men om styrelsens förslag
vunne afseende, syntes särskild bestämmelse därom ej vara af nöden, då
denna ersättning syntes kunna inbegripas under ersättning för skada och
intrång. I öfverensstämmelse med hvad styrelsen sålunda anfört hem¬
ställde styrelsen, att hos Riksdagen måtte göras nådig framställning därom,
att upplåtelse af den för enskild järnvägsanläggning erforderliga mark
från de genom domänstyrelsens försorg för statsverkets räkning utarren¬
derade kronoegendomar måtte få äga rum utan annan ersättning till
kronan än för skada och intrång, som genom anläggningen förorsakades.
Såsom af det föregående framgår, har Riksdagen ansett, att det med¬
gifvande af vissa förmåner för enskilda järnvägsanläggningar, som Riks¬
dagen sedan början af 1870-talet, på Kungl. Maj:ts framställning, årligen
lämnat, bör erhålla en något förändrad affattning i syfte att, beträffande
upplåtelse af kronojord, meddela tydligare och för järnvägsföretagen i
någon mån fördelaktigare bestämmelser.
Enligt den nuvarande affattningen, som återfinnes i den årligen åter¬
kommande propositionen och Riksdagens därå aflåtna svar, medgifves, så¬
som jag förut erinrat, åt kommun, enskilda personer eller bolag, som
undfå Eders Kungl. Maj:ts tillstånd att anlägga järnväg, ehvad de för
Statsutskottets Utlåtande N:o 44.
9
sådant ändamål erhålla statsbidrag eller ej, »upplåtelse af den för järn¬
vägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga jord utan annan kostnad,
än att, hvad angår boställsjord eller annan åt enskild person med åborätt
eller annorledes upplåten kronojord, ersättning därför lämnas i enlighet
med hvad förordningen den 14 april 1866 i sådant afseende stadgar».
Enahanda förmån omförmäles äfven såsom tillkommande hvarje järnvägs¬
bolag, som erhållit statsunderstöd, i Riksdagens hvart femte år upprepade
beslut angående anslag för understödjande medelst lån af enskilda järn¬
vägsanläggningar. Ordalagen äro här något olika och måhända i visst
afseende något tydligare, i det att ifrågavarande förmån betecknas inne¬
fatta att »utan kostnad eller årlig ersättning undfå upplåtelse af den
för järnvägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga mark, som står
under dess omedelbara disposition, hvaremot, när fråga är om boställsjord
eller annan åt enskild person med åborätt eller annorledes upplåten krono¬
jord, ersättning därför af bolaget bör lämnas i enlighet med gällande
expropriationslag».
I enlighet med dessa bestämmelser har kostnadsfri upplåtelse af
kronan tillhörig mark för enskild järnvägsanläggning ägt rum endast då
egendomen stått under kronans omedelbara disposition. Riksdagen har
emellertid nu ifrågasatt, att äfven från de genom domänstyrelsens försorg
för statsverkets räkning utarrenderade kronoegendomarna fri markupp¬
låtelse för enskilda järnvägsanläggningar skulle medgifvas, dock med
undantag för de egendomar, som upplåtits till vissa fonder och dylikt.
Ehuru en sådan utsträckning af den hittills medgifna förmånen icke
torde vara af någon särskilt afsevärd betydelse för de enskilda järnvägs¬
anläggningarna, anser jag likväl några betänkligheter mot ett medgifvande
i denna riktning icke förefinnas. Den förlust, som kan tillfogas en egen¬
dom genom järnvägs framdragande öfver densamma, lärer, såsom af flera
myndigheter framhållits, i de flesta fall uppvägas af den fördel, järnvägen
bereder egendomen genom förbättring af dess kommunikationer och där¬
med inträdande, ökade afsättningsmöjligheter. Visserligen kan det under¬
stundom, särskildt i de delar af landet, där järnvägsnätet redan är starkt
utveckladt, inträffa, att en järnvägs framdragande i afsedd riktning skulle
förorsaka mera afsevärd skada och intrång å en egendom, men då Eders
Kungl. Maj:t vid beviljande af koncession å enskilda järnvägsanläggningar
fortfarande som hittills lärer komma att förbehålla sig rätt att, sedan
fullständig plan öfver järnvägens framdragande öfver kronan tillhörig mark
jämte uppgift å anläggningen angränsande byggnader, verk och inrättningar
Bill. till Riksd. Prof. 1904. 4 Sami. 1 Afd. 28 Käft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N)o 44':
blifvit till Eders Kungl. Maj:t ingifven, särskildt pröfva och fastställa
järnvägens sträckning i denna del, torde därvid Eders Kung!. Maj ts och
kronans rätt och fördel med hänsyn till den ifrågakomna egendomen
kunna på betryggande sätt tillvaratagas.
Den af Riksdagen ifrågasatta utsträckningen af rätt till fri mark¬
upplåtelse afser enligt Riksdagens förberörda skrifvelse de genom domän¬
styrelsens försorg för statsverkets räkning utarrenderade kronoegendomarna.
Enligt från domänstyrelsen inhämtad uppgift äro genom dess försorg ut¬
arrenderade dels för statsverkets räkning: kungs- och kungsladugårdar,
indragna boställen, till rikets hospital förut anslagna egendomar, åtskilliga
ängar, kronobeten och kronofisken, dels för skogsväsendets räkning: in-
ägoområden, som kronan förvärfvat i sammanhang med inköp af mark
för skogsväsendets räkning, dels för förenade mötespassevolansfondens
räkning: en kungsgård med underlydande lägenhet, dels för stuteriernas
räkning vissa egendomar, dels och för Vadstena krigsmanshuskassas räk¬
ning en lägenhet. Af dessa kategorier skulle, såsom äfven i Riksdagens
skrifvelse afses, undantagas de tre sista, och således den fria mark¬
upplåtelsen utsträckas till de öfriga genom domänstyrelsens försorg ut¬
arrenderade kronoegendomarna.
Den ersättning, som för enskild järnvägs framdragande öfver kronans
utarrenderade egendomar af vederbörande expropriationsnämnd bestämmes,
utgår för närvarande i form af ersättning för den i anspråk tagna markens
värde samt, där sådant ifrågakommit, för skada och intrång. Enligt
arrendekontraktet är arrendatorn förbunden att, där sådant för allmän¬
nyttigt ändamål å kronans vägnar fordras, afstå egendomen tillhörig mark
äfvensom inkomstgifvande lägenhet mot åtnjutande af minskning i arrende-
afgiften, motsvarande den förlust honom tillskyndas. I enlighet härmed
har också vid upplåtelse af nu ifrågavarande art arrendatorn för löpande
arrendeperiod tillerkänts viss ränta å nyssberörda ersättningsbelopp, och
denna räntegodtgörelse har tillgodokommit honom antingen kontant eller
genom motsvarande afdrag å det årliga arrendet. Expropriationsersätt-
ningen uppdebiteras bland statsmedlen under rubrik »extra uppbörd».
Om staten nu skulle, med nyssnämnda undantag, för egen del afstå
från ersättning för själfva den mark, som kan komma att från de af
kronan genom domänstyrelsens försorg utarrenderade egendomar upplåtas
för enskilda järnvägsanläggningar, kvarstår dock för kronan såsom jord¬
ägare skyldigheten att genom afdrag å arrendeafgiften för den arrende¬
period, hvarunder upplåtelsen ägt rum, godtgöra arrendatorn för den
Statsutskottet» Utlåtmde Ny) 4&
it;
minskning' i brukningsområde, som upplåtelsen föranleda Det synes
mig dock vara oegentligt, att kronan skall, förutom den kostnadsfria
upplåtelsen af jordområdet, äfven vidkännas minskning i den för viss tid
beräknade och genom arrendeaftal bestämda afkastningen af den egendom,
som den enskilda järnvägen genomgår, och detta under den tid, man ännu
svårligen kan påräkna någon motsvarande fördel af järnvägen. Om jag
därför anser mig kunna tillstyrka, att staten utan ersättning lämnar själfva
det område, som för en järnvägsanläggning erfordras, kan jag icke finna
annat än skäligt, att anläggningens ägare godtgör kronans arrendator för
minskadt brukningsområde under den löpande arrendeperioden. Att här¬
igenom ersättning för dylik jord blir olika för olika järnvägsanläggningar,
beroende på det antal år, som återstå enligt gällande arrendeaftal, synes
mig icke innebära större oegentlighet, än hvad som i öfrigt äger rum, då
för järnvägsanläggningar erforderlig mark kan, till följd af dess beskaffenhet
eller lokala förhållanden, betinga högst skiljaktiga ersättningsbelopp för
olika anläggningar.
Hvad beträffar den ersättning för försvårad brukning eller annan
skada och intrång, som järnvägsanläggningens ägare för närvarande är
skyldig att gälda, förefinnes enligt min åsikt icke anledning att befria
honom från denna ersättningsskyldighet, vare sig ersättningen bör till¬
komma kronan eller arrendator^ I Riksdagens förberörda skrifvelse
ifrågasättes icke heller någon sådan utsträckning af den hittills medgifna
förmånen.
Då Riksdagen vidare ansett önskvärdt, att det af Riksdagen tillförene
lämnade medgifvande i fråga om upplåtelse af kronojord för enskilda
järnvägsanläggningar erhölle en tydligare affattning, på samma gång som
den kostnadsfria upplåtelsen utsträcktes, med vissa undantag, äfven till
utarrenderade kronoegendomar, synas mig bestämmelserna om de förmåner,
som i förevarande hänseende böra, enligt min nu uttalade uppfattning,
medgifvas enskilda järnvägsanläggningar, böra gifvas sådan form, att de
tydligt utmärka förmånernas olika omfattning allt efter det olika sättet
för kronoegendomarnas disposition. I afseende härå torde jag här endast
behöfva anmärka, att, förutom särskildt angifvande af nyssnämnda undan¬
tag, böra, i enlighet med kammarkollegii och domänstyrelsens åsikt, krono-
allmänningar, som upplåtits till bruk och bergverk för nödig skogsfångst,
uttryckligen likställas med den under kronans omedelbara disposition ställda
jorden; dock att, på sätt i det af nämnda ämbetsverk åberopade nådiga
bref vet af den 18 januari 1873 töreskrifvits, därest innehafvare af nytt-
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 44.
janderätten till sådan kronoallmänning gör anspråk på ersättning för in¬
trång i nyttjanderätten, sådan ersättning bör af vederbörande utgifvas.
Hvad åter angår häradsallmänningar, kunna dessa icke behandlas annor¬
lunda än under åborätt upplåtna kronohemman».
Yid Kungl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke haft
annat att erinra, än att, då i första momentet af det äskade medgifvandet
är fråga om upplåtelse för järnvägsanläggning af kronan tillhörig jord,
detta uttryck och ej annat, som skulle kunna tillmätas skiljaktig bety¬
delse, bör användas med afseende å de olika slag af sådan jord, hvarom
särskilda bestämmelser i ämnet meddelas; och får utskottet därför hem¬
ställa,
att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts före¬
varande framställning må medgifva, att Kungl. Maj:t
må, där så pröfvas lämpligt, berättiga kommuner, en¬
skilda personer eller bolag, hvilka intill början af 1905
års lagtima riksdag kunna undfå Kungl. Maj:ts till¬
stånd att inom riket anlägga järnväg, att, ehvad de
för sådant ändamål undfå statsbidrag eller icke,
dels erhålla upplåtelse af den för järnvägsanlägg¬
ningen erforderliga, kronan tillhöriga jord sålunda:
att jord, som står under kronans omedelbara disposition,
upplåtes utan någon ersättning; att jord från de under
bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna
kronoallmänningar upplåtes utan annan godtgörelse än
ersättning till vederbörande innehafvare för intrång i
nyttjanderätten; att jord från de genom domänstyrel¬
sens försorg utarrenderade kronoegendomar, hvilka
icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas
fond, stuterierna eller Yadstena krigsmanshusfond, upp¬
låtes utan annan ersättning än för minskning i arren-
datorns brukningsområde under den återstående arrende¬
tiden äfvensom för skada och intrång; samt att för
jord, som är till boställe eller åt enskild person, me¬
nighet eller inrättning med åborätt eller annorledes än
hvad ofvan sagts upplåten, ersättning skall lämnas
såväl för själfva marken som för skada och intrång;
Statsutskottets Utlutande N:o då.
13
skolande ersättningan i ofvannämnda fall bestämmas i
den ordning förordningen angående jords eller lägen¬
hets afstående för allmänt behof den 14 april 1866
stadgar;
dels ock kostnadsfritt begagna för anläggningen
sådana å kronans ägor belägna kalk- och stenbrott
jämte grustäkter, som kunna vara disponibla.
Stockholm den 4 mars 1904.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Bih. till Biksd. Brok 1904. 4 Sami. 1 Afd. 38 Häft.
3