Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
1
N:o 43.
Ank. till Riksd. kansli den 26 februari 1904, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Majds i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om anslag för statens järnvägs¬
trafik.
(R. A.)
l:o.
I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har
Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för år 1905 anvisa å riksstatens
sjätte hufvudtitel, till utförande af nya byggnader och anläggningar vid
statens järnvägstrafik, ett belopp af 585,000 kronor.
Af det vid statsverkspropositionen fogade utdrag af statsråds¬
protokollet öfver civilärenden den 12 nästlidne januari inhämtas, att
det äskade anslaget skulle, i enlighet med järnvägsstyrelsens i skrif¬
velse af den 25 november 1903 därom gjorda framställning, användas
för följande ändamål.
I distriktet.
Vid Stockholm Stadsgården:
Utvidgning af spårsystemet ........................................................ 55,000 kr.
För tillgodogörande af Stockholms stads under anläggning varande
hamnkaj och hamnplan i Stadsgården mellan tullpackhuset och Tegel-
Bih. till Riksd. Prof. 1904. 4 Samt. 1 Afd. 27 Höft. (N:o 43.) 1
Nya byggna¬
der och an¬
läggningar vid
statens järn¬
vägar.
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
viken kräfdes, enligt hvad järnvägsstyrelsen i sin berörda skrifvelse
anfört, utsträckning af Stadsgårdens spårsystem. Kostnaderna för de
förestående spåranläggningarna, som beräknats till inalles 135,000
kronor, vore afsedda att gemensamt bestridas af statens järnvägar och
staden enligt samma grunder för fördelningen, som vid föregående
dylika anläggningar blifvit tillämpade. Statens järnvägar hade sålunda
att svara för omkring 41 procent af totala kostnaden.
Vid Gnesta:
Utvidgning af spårsystemet ............................................................ 41,500 kr.
Stationens spårsystem vore otillräckligt såväl för tåg af numera
förekommande längder som ock för den lokala vagnstrafiken.
Vid Sparr eholm:
Nedläggning af en vagnvåg........................................................... 4,500 kr.
För den lokala vagnslasttrafiken erfordrades en vagnvåg.
Vid Katrineholm:
Utvidgning af spårsystemet ........................................................... 7,000 kr.
Öka dt utrymme erfordrades för uppställning af godsvagnar.
Vid Snyten:
Uppförande af boställshus med 2 lägenheter om tillsammans 3 rum och
2 kök jämte uthus och källare............................................ 10,000 kr.
Huset vore afsedt för inrymmande af en banmästare och en ban¬
vakt, hvilkas nuvarande bostadslägenheter i stationens betjäningshus
erfordrades för stationspersonalen.
Vid Krampen:
Uppförande af boställshus för stationsbetjänte med 3 lägenheter om ett
rum och kök jämte uthus och källare .............................. 10,000 kr.
Bostadslägenheter saknades redan nu för 2 station skarlar.
Vid Frövi:
Uppförande af omlastningsskjul.................................................... 7,500 kr.
Omlastningsskjulet. vore beräknadt kosta 13,000 kronor, hvaraf
enligt öfverenskommelse statens järnvägar skulle erlägga omkring 58
procent.
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
B
Vid Kamin:
Utvidgning nf spårsystemet ........................................................ 3,200 kr.
Med utvidgningen afväges utt erhålla större längd å tågmötes-
spåren.
Å linjen Stockholm central—Uppsala:
Anläggning af en lokal morsetelegrafledning för vidliggande stationernas
behof........................................................................................ 5,300 kr.
Den starka tåglrafiken fordrade, särskildt vid tågrubbningar och
däraf föranledda ändringar af tågmöten, snabbare telegramexpedition,
än som med de nuvarande linjerna vore möjligt att åstadkomma.
II distriktet.
Vid Göteborg:
Utvidgning af spårsystemet .......................................................... 9,000 kr.
Ökadt spårutrymme erfordrades för uppställning af vagnar från
hamnbanan.
Vid Vretstorp:
Nedläggning af vagnvåg ................................................................ 5,000 kr.
Vagnvåg saknades vid stationen.
Vid Jönköping:
Tillbyggnad af stationshuset......................................................... 12,000 kr.
Med tillbyggnaden afsåges att erhålla större utrymmen i stationens
allmänna lokaler.
Vid Alster:
Utvidgning af spårsystemet ........................................................ 4,500 kr.
Stationens spårutrymme vore otillräckligt för den trafikökning,
som förestode i anledning af ny industriell anläggning i stationens
närhet.
Vid Kil:
Uppförande af lokomotivstall för beredande af rum för 2 lokomotiv
samt anordnande af fristående vattenkranar med erforderliga rör¬
ledningar .................................................................................. 22,000 kr.
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 43-
Anläggningen i sin helhet hade beräknats kosta 32,000 kronor,
däraf 16,000 kronor för stallbyggnaden och 16,000 kronor för vatten¬
kastare med ledningar. Till provisorisk stallbyggnad vid Kil nedre
station har 1902 års Riksdag beviljat ett extra anslag af 4,000 kronor,
hvilken byggnad dock icke komme till utförande. Möjlighet att vid
Kils station erhålla vatten för lokomotivens behof förefunnes nämligen
numera, sedan stationssamhällets vattenledningsanläggning fullbordats,
i anledning hvaraf lokomotivstation nu borde upprättas därstädes i
stället för den förutvarande vid Kil nedre station, och alltså det för
provisoriskt lokomotivstall vid sistnämnda station beviljade extra an¬
slaget användas för den nya lokomotivstationsanläggningen vid Kil.
I kostnaderna för vattenkastare med ledningar skulle Bergslagernas
järnvägsaktiebolag enligt gällande öfverenskommelse rörande trafik-
skötseln deltaga med omkring 36 procent.
Ill distriktet:
Vid Fiskeby:
Uppförande af boställshus för stationsbetjänte med 3 lägenheter om
tillsammans 5 rum och 3 kök jämte uthus och källare 12,000 kr.
Huset vore afsedt för inrymmande af en stastionsmästare och två
stationskarlar. Stationsmästarens nuvarande bostadslägenhet i stations¬
huset måste tagas i anspråk för utvidgning af de allmänna lokalerna.
Vid Norsholm:
Utvidgning af spårsystemet jämte härför erforderligt jord-
förvärf........................................................................................ 8,700 kr.
Stationens tågmötesspår vore otillräckliga för tåg af numera före¬
kommande längder.
Uppförande af boställshus med 5 lägenheter om tillsammans 8 rum och
5 kök jämte uthus och källare............................................. 25,000 kr.
Huset vore afsedt för inrymmande af en förste stationsskrifvare
samt 4 stationskarlar, för hvilka bostäder icke kunde hos enskilda för¬
hyras.
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
5
Vid Stråisnäs:
Uppförande af boställehus för stationsbetjänte med 2 lägenheter om
1 rum med kök jämte uthus och källare 6,000 kr.
Bostadslägenheter saknades för två stationskarlar.
Vid Boxholm:
Utvidgning af spårsystemet ........................................................... 1,900 kr.
Stationens tågmötesspår vore otillräckliga för tåg af numera före¬
kommande längder.
Vid Lidnäs:
Uppförande af boställshus för stationsbetjänte med 2 lägenheter om
tillsammans 3 rum och 2 kök jämte uthus och källare 7,700 kr.
Huset vore afsedt för inrymmande af en stationsmästare och en
stationskarl, för hvilka bostäder hittills saknats. Stationsmästarens nu¬
varande bostadslägenhet i stationshuset — 1 rum med kök — måste
tagas i anspråk för utvidgning af de allmänna lokalerna.
Vid Diö:
Utvidgning af spårsystemet jämte uppförande af godsbod och af¬
träde ....................................................................................... 4,000 kr.
Den ökade trafiken vid denna håll- och lastplats kräfde förbättrade
anordningar.
Vid Furulund:
Uppförande af nytt stationshus, afträde och källare ............... 16,100 kr.
Nuvarande stationshuset vore otillräckligt för trafikens behof och
därtill olämpligt beläget. Sedan nytt stationshus, som vore afsedt att
inrymma äfven bostad för stationsföreståndaren, uppförts, kunde det förut¬
varande erhålla lämplig användning såsom boställe för stationskarlar.
Vid Svala/:
Inköp och förändring af enskild person tillhörig byggnad med tomt
till boställe med 5 lägenheter om tillsammans 6 rum och
5 kök.......................................................................................... 13,000 kr.
6
Statsutskottets Utlåtande N':o 43.
Huset vore afsedt för inrymmande af ett kontorsbiträde och fyra
stationskarlar. Å tomten funnes plats för ytterligare ett boställhus.
Vid Norra Vram:
Uppförande af boställe hus med 3 lägenheter å 1 rum med kök jämte
uthus och källare .................................................................. 10,000 kr.
Huset vore afsedt för inrymmande af tre stationskarlar.
Vid Ekeby:
Utvidgning af spårsystemet ........................................................ 3,600 kr.
Den ökade trafiken från Skromberga grufvor kräfde större ut¬
rymme vid stationen.
IV distriktet.
Vid Ljusdal:
Tillbyggnad af stationshuset............................................................. 3,200 kr.
Med tillbyggnaden afsåges att erhålla större utrymmen i stationens
allmänna lokaler.
Tillbyggnad af godsmagasinet.......................................................... 6,500 kr.
Den för godsexpeditionen hittills använda lokalen i stationshuset
erfordrades numera för annat ändamål. Godsexpediering vid denna
station borde ock numera ske i lokal vid magasinet. Uti ifrågasatta
tillbyggnaden afsåges inrymmande af varmrum för ömtåligare gods.
Vid Vattjom:
Utvidgning af spårsystemet .............................................................. 6,100 kr.
Ökadt spårutrymme erfordrades för uppställning af vagnar.
Vid Nedansjö och Torpshammar:
Uppförande vid hvardera stationen af boställslius för stationsbetjänte
med 2 lägenheter om 1 rum med kök jämte uthus och källare 19,000 kr.
Husen vore afsedda för inrymmande af fyra stationskarlar.
Vid Staf re:
Utvidgning af spårsystemet ............................................................... 3,800 kr.
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
7
Lokala godstrafiken kräfde numera utläggning åt' särskildt last-
ningsspår.
Vid Gällö:
Utvidgning af spårsystemet ............................................................... 7,500 kr.
Lokala godstrafiken kräfde numera ökade spårutrymmen.
Vid Krokom:
Nedläggning af vagnvåg..................................................................... 5,500 kr.
Vagnslastgodstrafiken för närliggande industriell anläggning gjorde
vagnvåg vid stationen behöflig.
Vid Bisp går den:
Utvidgning af spårsystemet ........................................................... 5,000 kr.
Lokala godstrafiken kräfde numera utläggning af särskildt last-
ningsspår.
V distriktet.
Vid Österås:
Uppförande af boställshus med 1 lägenhet om 1 rum med kök jämte
uthus ................................................................................................ 6,000 kr.
Huset vore afsedt till bostad för en stationskarl.
Vid Skorped och Myrheden:
Utvidgning af spårsystemen.............................................................. 5,000 kr.
Lossningen af ankommande kollaster för lokomotivens behof skedde
nu från hufvudspåret, där vagnarna endast kortare stunder kunde kvar¬
stå mellan de framgående bantågen, hvarför särskilda kollossningsspår
numera vore behöfliga.
Vid Ny åker:
Tillbyggnad af godsmagasinet............................................................ 1,700 kr.
Den ständigt ökade styckegodstrafiken kräfde ökadt magasins-
utrymme.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
Utläggning af
ytterligare ett
järnvägsspår
mellan Eslöjs
och Hässle¬
holms sta¬
tioner.
Vid Ljuså:
Tillbyggnad af stationshuset.......................................................... 4,400 kr.
Med tillbyggnaden afsåges att erhålla särskildt resgodsrum samt
större väntrum.
Fullföljande af anordningar för v axel för regling ock förbättrade signal¬
apparater vid stationer......................................................... 150,000 kr.
Af statsbanornas 545 stationer, mötes- och lastplatser vore för
närvarande 145 st. försedda med växelförreglings- och signalsäkerhets-
anordningar, däraf 101 st. vore af utländsk och 44 st. af inhemsk till¬
verkning.
Diverse arbeten.................................................................................. 56,800 kr.
I betraktande af statsbanenätets stora utsträckning och trafikens
utveckling måste det anses vara af nöden att för diverse arbeten hafva
erforderliga medel tillgängliga för tillgodoseendet af företrädesvis sådana
behof, som icke kunde längre tid i förväg förutses, men dock måste
utan uppskof fyllas.
Kungl. Maj:ts förevarande framställning har icke gifvit anledning-
till någon erinran från utskottets sida; och får utskottet därför hemställa,
att Riksdagen må, till utförande af nya byggnader
och anläggningar vid statens järnvägstrafik, å riks-
statens sjätte hufvudtitel för år 1905 anvisa ett extra
anslag af 585,000 kronor.
2:o.
Kungl. Maj:t har vidare i statsverkspropositionen föreslagit Riks¬
dagen att för år 1905 anvisa å riksstatens sjätte hufvudtitel, för utlägg¬
ning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Éslöfs och Hässleholms järn¬
vägsstationer-, ett belopp af 585,000 kronor.
Till utförande af nämnda anordning, hvarför den totala kostnaden
beräknats till 1,585,000 kronor, har Riksdagen för år 1903 anvisat
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
9
500,000 kronor ock för år 1904 likaledes 500,000 kronor. För att
arbetena må kunna i enlighet med den för 1902 års Riksdag framlagda
arbetsplanen afslutas under nästkommande år erfordras alltså nu anvisande
af det äskade beloppet 585,000 kronor.
Utskottet får hemställa,
att Riksdagen må, för utläggning af ytterligare
ett järnvägsspår mellan Eslöfs och Hässleholms järn¬
vägsstationer, å riksstatens sjätte hufvudtitel för år
1905 anvisa ett extra anslag af 585,000 kronor.
3:o.
Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för år 1905 Förstärkning
anvisa å riksstatens sjätte hufvudtitel, till förstärkning genom skenutbyte nLun<ä>viMa
af öfverbyggnaden å bandelarna Stockholm—Malmö och Katrineholm—Göte- bandeiar ge¬
borg, ett belopp af 630,000 kronor. n°Zuyie'
I detta ärende har statsrådet och chefen för civildepartementet
till statsrådsprotokollet anfört följande:
»Uti sin förberörda underdåniga skrifvelse den 25 november 1903
bar järnvägsstyrelsen jämväl gjort framställning om beredande af medel
till belopp af 630,000 kronor till förstärkning af öfverbyggnaden å vissa
bandeiar genom inläggning af nya stålskenor af 40,5 kg. vikt per
meter i stället för befintliga äldre och lättare skenor.
Som detta anslag är afsedt att användas till den sista återstående
delen af ett under flera år pågående förstärkningsarbete å de mest
trafikerade sträckorna af statsbanorna, torde jag nu böra återföra i
minnet, huru de för nämnda arbete erforderliga medlen förut blifvit
anvisade.
Sedan år 1896 påbörjats att med användande af tillgängliga trafik¬
medel nedlägga stålskenor med 40,5 kg. vikt för meter å bandelarna
Stockholm—Malmö och Katrineholm—Göteborg, omförmälde järnvägs¬
styrelsen, vid afgifvandet den 21 november 1898 af underdånigt förslag
till arfvodesstat och kostnadsstat vid statens järnvägstrafik för år 1899,
bland annat, att den befintliga öfverbyggnaden å de lifligast trafikerade
delarna af statsbanorna måste anses vara i följd af bantågens ökade
hastighet, tyngd och antal tagen så hårdt i anspråk, att mera om¬
fattande åtgärder för öfverbyggnadens förstärkande icke längre borde
uppskjutas. Frågan gällde då närmast, utom nyssnämnda bandeiar, jäm-
Bih. till Biksd. Prof. 1904. 4 Sami. 1 Afd. 27 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
val bandelen Stockholm—Uppsala och Gellivarebanan, å hvilka samtliga
bandelar den lättare öfverbyggnaden då var på en sammanräknad längd
af omkring 286 km. ersatt med ny sådan af 40,5 kg. skenvikt per meter.
Under år 1899 fortsattes med liknande skenutbyten därstädes å en ban¬
längd af omkring 328 km. Kostnaderna för anläggningen af dessa
614 km. hade med nådigt medgifvande bestridts af tillgängliga trafik-
medel.
Enligt järnvägsstyrelsens år 1898 uppgjorda plan för öfverbygg-
nadens fortsatta förstärkande å oftanämnda bandelar skulle detsamma
år 1901 hafva fullbordats och alltså spåret därstädes då vara försatt i
ett mot de stegrade anspråken svarande skick. Styrelsen anmälde emel¬
lertid redan den 23 november 1899 vid afgifvandet af underdånigt för¬
slag till arfvodesstat och kostnadsstat för år 1900, att prisen å skenor
och skentillbehör så uppdrifvits, att det af ekonomiska hänsyn syntes
vara riktigast att i afvaktan på ändrade konjunkturer å järnvarumark¬
naden för det dåvarande icke fortsätta skenutbytet i den utsträckning,
som förut afsetts. I enlighet därmed blef under år 1900 förstärknings-
arbetet utfördt å en sammanräknad banlängd af endast 59 km., hvadan
således å ofvannämnda bandelar Stockholm—Uppsala, Stockholm—Malmö,
Katrineholm—Göteborg samt Gellivarebanan förstärkningsarbetet ännu
återstod å 542 km.
I underdånig skrifvelse den 30 november 1900 hemställde järn¬
vägsstyrelsen, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
anvisa ett belopp af 4,900,000 kronor till förstärkning af öfverbygg¬
naden å vissa bandelar. Styrelsen framhöll därvid, att, förutom å nyss¬
nämnda 542 km., nya trafikförhållanden framkallat fordringar på för¬
stärkning af förenämnda slag jämväl å andra bandelar, nämligen Arlöf
—Ängelholm och Motala verkstad—Mjölby.
Då den förra af dessa två bandelar var 79 km. och den senare 31
km. lång, utgjorde alltså längden af de bandelar, som på grund af
trafikförhållandena och trafikutsikterna vore i behof af förstärkning,
å
|
bandelen
|
Stockholm—Uppsala ...................
|
.......... 19
|
km.
|
))
|
»
|
Stockholm—Malmö .......................
|
.......... 254
|
»
|
))
|
»
|
Katrineholm—Göteborg ............
|
......... 153
|
))
|
»
|
|
Luleå—Malmberget......................
|
......... 116
|
|
|
»
|
Arlöf—Ängelholm..........................
|
.......... 79
|
»
|
|
|
Motala verkstad—Mjölby ...........
|
.......... 31
|
»
|
tillsammans 652 km.
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
11
Till statsrådsprotokollet den 11 januari 1901 anförde föredragande
departementschefen därom, bland annat:
Det vore af synnerlig vikt, att öfverbyggnaden å de stambanc--
delar, där trafiken vore mest intensiv, så förstärktes, att möjlighet be¬
reddes att åt bantågen gifva den fart och den tyngd, trafikbehofvet
kräfde. Någon betänklighet kunde icke heller finnas vid att anslag
äskades för ändamålet, fastän trafikmedlen dittills därför användts. Det
skulle tvärtom vara mycket rimligt, att, sedan å 673 kilometer bana öfver¬
byggnaden förstärkts genom skenutbyte, utan att därigenom statsbanornas
bokförda kapitalvärde ökats, kostnaden för skenutbytet å öfriga ifråga-
komna 652 kilometer finge med hela sitt belopp öka kapitalvärdet, helst
det skenutbyte, som föranleddes af hänsynen till det nödvändiga under¬
hållet, fortfarande komme att upptagas i de årliga kostnadsstaterna.
Af vissa finansiella skäl ansåg sig emellertid departementschefen
då icke kunna förorda järnvägsstyrelsens förslag i hela dess omfatt¬
ning, utan föreslog äskandet af medel till förstärkning af öfverbygg-
naden å den 79 km. långa bandelen Arlöf—Ängelholm och tillstyrkte,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1902 anvisa
å riksstatens sjätte hufvudtitel, till förstärkning genom skenutbyte af
öfverbyggnaden å sistnämnda handel, 651,750 kronor, med rätt för
Eders Kungl. Magt att låta förskottsvis under år 1901 af tillgängliga
medel utanordna detta belopp.
I anledning af den framställning, som Eders Kungl. Maj:t i en¬
lighet med samma hemställan till Riksdagen aflät, yttrade statsutskottet
följ ande:
Såsom i statsrådsprotokollet för den 11 januari 1901 omförmäldes,
hade dittills kostnaderna för utbyte af skenor å statsbanorna alltid be-
stridts af tillgängliga trafikmedel. Anledningen, hvarför då blifvit
ifrågasatt att med anslagsmedel bekosta de åtgärder för öfverbygg-
nadens förstärkning genom skenutbyte, som järnvägsstyrelsen ansett
önskvärda, vore närmast att söka däruti, att driften af statens järn¬
vägar under år 1900 visat ett i ekonomiskt afseende mindre gynnsamt
resultat, än hvad förut under en följd af år varit fallet, samt att, på
sätt järnvägsstyrelsen ansedt, någon väsentlig förbättring därutinnan ej
heller för den närmaste framtiden kunde förutsättas. Dessa förhål¬
landen syntes emellertid utskottet mana till stor varsamhet, då fråga
vore om nedläggande å statens järnvägar af kostnader, som icke kunde
anses oundgändligen nödiga för driftens uppehållande och ej heller
kunde beräknas medföra en mot kostnaderna svarande tillökning i
järnvägarnes nettoafkastning. Förutom det belopp af 651,750 kronor,
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
som för skenutbyte äskats af Riksdagen, hade järnvägsstyrelsen för
enahanda ändamål ifrågasatt anvisande för åren 1902 och 1903 af anslag
å mer än 4,200,000 kronor. Å de bandelar, där ifrågavarande sken-
utbyte skulle ske, vore, enligt hvad statsrådsprotokollet gåfve vid
handen, de nuvarande skenorna icke förslitna, så att de af denna anled¬
ning behöfde ersättas med nya, utan åtgärden ansåges påkallad för att
genom öfver byggnadens förstärkning möjliggöra framförandet af tåg
med stor hastighet och tyngd. Utskottet insåge väl, att sådana för-
stärkningsåtgärder i vissa fall kunde visa sig oundgängliga, såsom
exempelvis å linjer, där en tung malmtrafik ställde stora fordringar på
banan, men utskottet kunde icke annat än hysa tvifvel, huruvida det
verkligen vore erforderligt och ur ekonomisk synpunkt tillrådligt att i
den utsträckning, som ifrågasatts, vidtaga kostsamma åtgärder för upp¬
drifvande af tåghastigheten å järnvägarna. I allt fall torde behofvet
däraf icke vara påträngande, och då, såsom utskottet framhållit, stats-
järnvägamas nettoinkomst visat tendens att sjunka, syntes det så mycket
mindre vara skäl att forcera dylika arbeten. Om det emellertid på en
eller annan bansträcka skulle befinnas oundgängligen nödvändigt att
förstärka öfverbyggnaden genom skenutbyte, syntes sådant dock icke
behöfva ske i större utsträckning, än att kostnaderna därför kunde, i
enlighet med hvad dittills skett, bestridas af järnvägarnas trafikmedel.
På grund af hvad sålunda anförts hemställde utskottet, att Kungl.
Maj:ts förevarande framställning icke måtte af Riksdagen bifallas.
Denna statsutskottets hemställan blef af Riksdagen bifallen.
I anledning af sedermera af järnvägsstyrelsen därom gjord under¬
dånig framställning och efter det från styrelsen meddelats, att med
anledning af inträffadt starkare prisfall å skenor kostnaderna för utbyte
af skenor å bandelen Arlöf—Ängelholm syntes kunna nedbringas till
491,000 kronor, anbefallde Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den
26 april 1901 järnvägsstyrelsen att under år 1901 låta förstärka öfver-
byggnaden å bandelen genom utbyte af därå befintliga skenor mot stål¬
skenor om 40,5 kg. vikt per meter, och bemyndigades järnvägssty¬
relsen att för verkställande af ifrågavarande arbete af trafikmedel an¬
vända ett belopp af högst 491,000 kronor.
I underdånig skrifvelse den 26 november 1901 gjorde järnvägs¬
styrelsen ånyo framställning om beredande af medel till förstärkning
af öfverbyggnaden å vissa bandelar.
Därvid meddelade järnvägsstyrelsen, att styrelsen jämväl under år
1901 verkställt utbyten af befintliga äldre skenbeläggningen mot ny
sådan med skenor af 40,5 kg. vikt per meter å 19 km. af bandelen
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
13
Stockholm—Uppsala, 15 km. af Stockholm—Malmö samt 24 km. af
Luleå—Malmberget, allt med användande af de enligt den för året
af Eders Kungl. Maj:t fastställda omkostnadsstaten vid statens järn¬
vägstrafik tillgängliga trafikmedel. 1 det den 21 november 1901 afgifna
underdåniga förslaget till dylik stat för år 1902 hade styrelsen upp¬
tagit sådana skenutbyten till så stor omfattning, som banunderhållet
oundgängligen kräfde, nämligen å 6 km. af bandelen Katrineholm—
Göteborg, 31 km. af bandelen Motala verkstad—Mjölby samt 22 km.
af bandelen Luleå— Malmberget. Vidare framhöll järnvägsstyrelsen,
bland annat, att trafikförhållandena då än mera än tillförene påfordrade
förstärkning af öfverbyggnaden genom inläggning af nya stålskenor af
40,5 kg. vikt per meter å de stäckor af i förberörda skrifvelse den
30 november 1900 omförmälda bandelarna, i den mån ej dessas öfver-
byggnad blifvit under år 1901 eller påräknats blifva under år 1902
på sådant sätt förstärkta. Förstärkning återstode ännu att utföra å de
bandelar, som uti styrelsens underdåniga skrifvelse den 30 november
1900 särskildt angåfves företrädesvis vara däraf i behof, å följande
längder, nämligen:
å bandelen Stockholm—Malmö........................................................... 239 km.
» » Katrineholm—Göteborg............................................. 147 »
» » Svartön—Malmberget.................................................. 70 »
eller tillsammans 456 km.
Då emellertid det ifrågavarande skenutbytet vore af natur att inne¬
bära en stadigvarande förbättring af banan och en ökning af dennas
kapitalvärde, syntes trafikmedel, utöfver hvad som erfordrades för det
ordinära underhållet, icke lämpligen böra för ändamålet användas, utan
det erforderliga beloppet böra anvisas af andra medel.
Nyssberörda förslag till kostnadsstat för år 1902 blef af Eders
Kungl. Maj:t utan ändring fastställdt.
Vid anmälan den 11 januari 1902 af järnvägsstyrelsens berörda
underdåniga skrifvelse af den 26 november 1901 yttrade departements¬
chefen, bland annat, att det vore af vikt, att å Gellivarebanan, hvilken
just vore en sådan bana, hvarå, såsom statsutskottet yttrat, en tung
malmtrafik ställde stora anspråk, skenutbytet snarast möjligt komme till
verkställighet. Om departementschefen ock, till följd af det motstånd
frågan om särskildt anslag till förstärkning af öfverbyggnaden å vissa
sträckor af statens järnvägar mött inom Riksdagen, icke ansåge det
vara möjligt att då understödja järnvägsstyrelsens förslag i hela dess
vidd, trodde han det likväl — och då, af skäl järnvägsstyrelsen anfört,
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
trafikmedels användande för ifrågavarande ändamål helst borde und¬
vikas — vara nödvändigt att söka vinna Riksdagens bifall till omför-
mälda skenutbyte å 70 km. af bandelen Svartön—Malmberget.
I enlighet därmed behagade Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
att för år 1903 anvisa å riksstatens sjätte hufvudtitel, till förstärkning-
genom skenutbyte af öfverbyggnaden å bandelen Svartön—Malmberget,
472,500 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att låta förskottsvis
under år 1902 af tillgängliga medel utanordna detta belopp.
Denna Eders Kungl. Maj:ts framställning blef af Riksdagen bifallen.
Uti eu den 6 april 1903 till Eders Kungl. Maj:t inkommen under¬
dånig skrifvelse hemställde järnvägsstyrelsen om bemyndigande att
för trafikmedel göra skenutbyte å 311 kilometer af bandelarna Stock¬
holm—Malmö och Katrineholm—Göteborg. Styrelsen anförde till stöd
därför hufvudsakligen följande. Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts
och Riksdagens nyss omförmälda beslut hade skenutbyte blifvit under
år 1902 verkställdt å 70 kilometer af bansträckan Svartön—Malm¬
berget med anlitande af det därför beviljade anslag, hvarförutom, med
ändring i ringa mån af den förenämnda planen för det öfriga sken¬
utbytet under år 1902, af trafikmedel bestridts kostnaderna för sken¬
utbytet å återstående 22 kilometer af nämnda bansträcka, äfvensom
för 4 kilometer å sträckan Stockholm—Malmö, 7 kilometer å sträckan
Katrineholm—Göteborg och 31 kilometer å sträckan Motala verkstad
—Mjölby. Under år 1902 hade således skenor med en vikt af 40,5
kilogram per meter utlagts å en sammanräknad längd af 134 kilo¬
meter.
Vid 1903 års början hade därför återstått att inlägga 40,5 kilo¬
grams skenor å sammanlagdt 381 kilometer bana, däraf 235 kilometer
å bandelen Stockholm—Malmö och 146 kilometer å bandelen Katrine¬
holm—Göteborg. I den af Eders Kungl. Maj:t den 31 december 1902
fastställda omkostnadsstaten vid statens järnvägstrafik för år 1903 vore
trafikmedel, 534,000 kronor, afsedda för skenutbyte under året på sist¬
nämnda bandelar å sammanlagdt 70 kilometer, däraf 23 kilometer å
linjen Stockholm—Malmö och 47 kilometer å linjen Katrineholm—
Göteborg, hvadan vid 1903 års utgång skulle återstå att belägga med
40,5 kilograms skenor, 212 kilometer å linjen Stockholm—Malmö och
99 kilometer å linjen Katrineholm—Göteborg, eller sammanlagdt å 311
kilometers längd.
Under förutsättning, att ungefär samma belopp, som under de
senare åren kunnat af trafikmedel användas för skenutbyte, skulle under
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
15
de närmast följande åren af samma medel begagnas till detta ändamål,
komme ytterligare fem år att förflyta, förrän nämnda linjer Stockholm
—Malmö och Katrineholm—Göteborg blefve i sin helhet belagda med
skenor af 40,5 kilograms vikt per meter. Det ofta omhandlade be-
hofvet af förstärkt öfverbyggnad å samtliga de lifligast trafikerade
delarne af statens järnvägar skulle således komma att fyllas först under
loppet af år 1908. Ett så långt uppskof syntes järnvägsstyrelsen
emellertid icke vara rådligt.
De å bandelarna Stockholm—Malmö och Katrineholm—Göteborg
under årens lopp gjorda skenutbyten hade till stor del måst så anord¬
nas, att de mest slitna skenorna blifvit uttagna och ersatta med tyngre
skenor, hvaraf blifvit en följd, att skenutbytena icke kunnat göras i ett
enda sammanhang å dessa hufvudlinjer, utan funnes därför bansträckor,
belagda med 40,5 kilograms skenor, hvilka sinsemellan vore åtskilda af
sådana, å hvilka de äldre, klenare skenorna fortfarande kvarlåge. Dessa
lättare skenor vore mestadels af en ursprunglig vikt af 31 kilogram per
meter och hade legat i banan 23 å 25 år, under hvilken tidrymd afse-
värd slitning uppstått å desamma. Efter så långt användande borde
dessa skenor icke befaras med samma tåghastighet, som då de varit nya,
och ej heller borde fordon af samma tyngd som förut å dem framföras.
Den under det senaste årtiondet skedda stora ökningen af trafiken
å statens järnvägar folie hufvudsakligen just på de här omhandlade
bandelarne, och däraf hade uppstått behofvet af tyngre materiels an¬
vändning för att trafiken måtte kunna på det för statens järnvägar
mest ändamålsenliga sätt bedrifvas. Men trafiken kunde hvarken ända¬
målsenligt eller ekonomiskt fördelaktigt anordnas på en i trafikhänseende
lika betydande, sammanhängande järnvägslinje, om olika tunga fordon
skulle användas å olika delar af densamma. Följden däraf hade ock
blifvit den, att å de nu ifrågavarande bansträckorna den för det för¬
stärkta spåret lämpliga rullande materielen måst framgå äfven öfver de
lättare skenorna, hvilka icke vore afpassade för att uppbära nämnda
materiel, och därför vore också dessa skenor numera ansträngda utöfver
hvad som med hänsyn till tryggheten för trafiken skäligen borde ifråga¬
komma. För att förhindra de af de tunga tågen understundom för¬
orsakade utprässningarna af spårvidden mellan skenorna hade styrelsen
i början af år 1901 gått i författning om s. k. dubbelspikning af spåret
öfverallt, där de lätta skenorna å nämnda hufvudbanor förefunnes, men
genom denna åtgärds genomförande hade dock icke ökning uppstått i
skenornas förmåga att uppbära den vertikala belastning, som uppkomme,
då bantågen framfördes öfver spåret. Skulle en del af de lättare
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
skenorna fortfarande kvarligga en följd af år, blefve det nu ogynn¬
samma förhållandet mellan deras bärförmåga och tågens storlek och
tyngd i ännu högre grad försämradt och tågsäkerheten i samma mån
reducerad.
Till hvad sålunda anförts omnämnde styrelsen ytterligare en om¬
ständighet, som borde särskildt beaktas vid bedömandet af förevarande
fråga.
Å de bansträckor af sammanlagdt 311 kilometers längd, hvilka
afsåges, funnes å icke mindre än 110 kilometer 31 kilograms skenor af
tysk tillverkning, hvilka skenor vore mycket spröda på grund af hög
fosforhalt i materialet. I början af 1880-talet, då dessa skenor tillverkats,
hade icke, såsom nu vore fallet, funnits några bestämmelser rörande
den tillåtna fosforhalten i skenstålet. Också hade å skenor af nämnda,
tyska tillverkning proportionsvis flera skenbrott ägt rum än å öfriga
skenor vid statens järnvägar. Enligt inom styrelsen år 1901 upprättad
skenstatistik hade antalet af de under de föregående 30 åren nedlagda
sådana skenor utgjort 14 procent af hela det nedlagda skenpartiet, under
det att skenbrottens antal å samma skenor uppgått till 40 procent af hela
antalet under samma tidrymd inträffade skenbrott. Af här nämnda anled¬
ning vore det en oafvislig nödvändighet att skyndsammast verkställa
skenutbytet å de sträckor, hvilka vore belagda med skenor af omförmälda
tillverkning. Men de förefintliga olägenheterna kunde icke afhjälpas
endast genom att utbyta dessa skenor, enär, som ofvan blifvit sagdt,
äfven öfriga lätta skenor vore af den ålder och mindre styrka, att det
äfven beträffande sistberörda skenor vore af synnerlig vikt att få detta
missförhållande med det snaraste afhjälpt. Styrelsen ansåge därför, att
om möjligt redan under år 1903 samtliga de gamla skenorna å linjerna
Stockholm—Malmö och Katrineholm—Göteborg borde utbytas mot nya
sådana af 40,5 kilograms vikt per meter. Styrelsens uppmärksamhet
hade blifvit än mera fästad vid denna angelägenhet med anledning af
ett tågmissöde, som den 5 mars 1903 ägt rum å en med tyska skenor
belagd sträcka af södra stambanan, då ett bantåg urspårat strax söder
om Elmhult, hvilket missöde säkerligen sammanhängde med ofta nämnda
missförhållande mellan spårets styrka och tyngden af den trafik, som
framfördes å detsamma.
Af allt hvad styrelsen sålunda anfört ansåge styrelsen tydligen
framgå, att ett uppskof med skenutbytet å de två nämnda hufvudlinjerna
icke vore tillrådligt, utan att detta arbetes omedelbara afslutande vore
i hög grad nödvändigt.
Slutligen betonade styrelsen ytterligare, att det behof af snar för-
17
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
stärkning af spåröfverbyggnaden å de lifligast trafikerade delarna af
statens järnvägar, hvilket redan år 1898 och vid skilda tillfällen där¬
efter i underdånighet anmälts och under de sedan dess gångna åren
naturligen i betänklig grad ökats i mån af trafikens alltjämt fort¬
gående stegring och den samtidigt därmed lika jämt fortgående afslit-
ningen och försämringen af spåren, nu måste afhjälpas, för såvidt
ej den af spårens beskaffenhet beroende säkerheten för trafiken å
ifrågavarande bandelar skulle än mera äfventyras. I all synnerhet
gällde detta för spåren åt de tyska skenorna, hvilkas utbytande oförtöf¬
vadt under år 1903 järnvägsstyrelsen liölle före vara en dåmera oafvislig
nödvändighet.
På grund däraf anhöll järnvägsstyrelsen om nådigt tillstånd att
utöfver de skenutbyten, som vore afsedda att utföras med trafikmedel i
enlighet med den af Eders Kungl. Maj:t fastställda omkostnadsstaten
vid statens järnvägstrafik för år 1903, under samma år likaledes för
trafikmedel få utbyta de nu befintliga skenorna af mestadels 31 kilograms
ursprunglig vikt per meter mot nya sådana af 40,5 kilograms vikt per
meter å återstående 311 kilometer af bandelarna Stockholm—Malmö
och Katrineholm—Göteborg för en beräknad kostnad af 1,555,000 kronor,
eller, därest af särskilda skäl Eders Kungl. Maj:t skulle finna utbytet
i hela denna utsträckning icke kunna genast medgifvas, utan en afse-
växdare del däraf nödvändigtvis borde uppskjutas till år 1904, åt¬
minstone å 110 kilometer med tyska skenor belagda spår å samma
bandelar för en beräknad kostnad af 550,000 kronor.
Genom nådigt bref den 24 april 1903 blef denna järnvägsstyrelsens
framställning af Eders Kungl. Maj:t på det sätt bifallen, att styrelsen
anbefalldes att under år 1903 låta förstärka öfverbyggnaden å bande¬
larna Stockholm—-Malmö och Katrineholm—Göteborg genom utbyte af
därå befintliga tyska skenor emot stålskenor om 40,5 kilograms vikt för
meter äfvensom bemyndigades att därtill af trafikmedel använda ett
belopp af högst 550,000 kronor. 1 sammanhang därmed erhöll järn¬
vägsstyrelsen äfven nådig befallning att i god tid före början af
1904 års riksdag inkomma med uppgift å det belopp, som för verk¬
ställighet åt återstående af järnvägsstyrelsen föreslagna skenutbyten
kunde erfordras utöfver hvad i sådant hänseende lämpligen kunde upp¬
tagas i kostnadsstaten för år 1904.
Uti sin förut omförmälda underdåniga skrifvelse den 25 november
1903 har nu järnvägsstyrelsen meddelat, att den genom sistnämnda
nadiga bref anbefallda förstärkning af öfverbyggnaden å sammanlagdt
Bih. till Riksd. Prof. 1904. 4 Sami. 1 Afd. 27 Höft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
110 kilometer af bandelarna Stockholm—Malmö och Katrineholm—Göte¬
borg numera verkställts. Således återstode ännu likartadt förstärknings-
arbete att utföra å sammanlagdt 201 kilometer af nämnda bandelar,
innan det år 1896 påbörjade nedläggandet därstädes af stålskenor med
sistnämnda vikt vore i hufvudsakliga delar fullbordadt. Uti sitt under¬
dåniga förslag till kostnadsstater vid statens järnvägar för år 1904 hade
under rubriken banafdelningen för »underhåll af öfverbyggnaden: ut¬
byte af skenor» upptagits kostnad för, jämte annat, fortsatt förstärk-
ningsarbete å inalles 79 kilometer spår, (kraf 75 kilometer afsåges för
ofvan omhandlade bandelar. Under förutsättning att kostnadsstaten i an¬
förda del vunne Eders Kungl. Maj:ts nådiga fastställelse, skulle likvisst
för afhjälpandet af det trängande behof, som järnvägsstyrelsen i sin den
6 april 1903 inkomna skrifvelse bestämdt framhållit, af snar förstärkning
af spåröfverbyggnaden å de lifligast trafikerade delarne af statens järn¬
vägar, där sådan förstärkning ännu icke verkställts, skenutbyte återstå
att ytterligare utföra å inalles 126 kilometers bana. I anledning af
Eders Kungl. Maj:ts i nyssnämnda nådiga bref gifna befallning att i
god tid före början af 1904 års riksdag inkomma med uppgift å det
för sistnämnda skenutbyte erforderliga beloppet, har järnvägsstyrelsen
vidare anfört, att med ett antaget leveranspris af 100 kronor för ton
skenor — senast kontraherade leverans hade betingat ett pris af om¬
kring 95 kronor för ton — skenutbytet å återstående 126 kilometers
bana beräknats, på sätt följande kostnadsförslag detaljeradt angåfve, till
5,000 kronor för en kilometers bana eller inalles 630,000 kronor.
Kostnadsförslag.
Utbyte å 1 kilometers bana.
81 ton nya skenor ..................... å 100 kr. 8,100 kr.
200 par nya skarf järn............... å 3,6 5 ,, 730 „
Ersättande af skadade skarfbultar och
skenspikar............................................ „ 170 ,, 9,000 kr.
Arbetskostnader, transporter, m. m. _700 „
Summa 9,700 kr.
Afgår för vid utbyte upptagna
62 ton brukbara skenor ......... å 65 kr. 4,030 kr.
Afgår för 540 st. skarfjärn ...... å 1,2 0 „ 648 „
„ „ skrot af skarfbultar och sken-
spikar .......................................................... 22 „ 4,700 kr. 5,000 kr.
Alltså för 126 kilometer = 630,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 43. 19
De al järnvägsstyrelsen i dess förberörda, den (i april 1903 in¬
komna skrifvelse framhållna omständigheter synas mig innefatta full¬
giltiga skäl för att de nödvändiga förstärkningsarbetena å bandelarna
Stockholm—Malmö och Katrineholm—Göteborg med det allra snaraste
alslutas. Järnvägsstyrelsens uttalande, att de därstädes å vissa sträckor
kvarvarande skenorna af lättare vikt numera äro ansträngda utöfver
hvad som med hänsyn till tryggheten för trafiken skäligen bör ifråga¬
komma, har ytterligare vunnit stöd genom det af styrelsen omnämnda
tågmissödet söder om Elmhult. Denna händelse innebär, enligt min
uppfattning, en synnerligen beaktansvärd maning att icke uppskjuta
vidtagandet af åtgärder för att med hänsyn till nuvarande förhållanden
försätta ifrågavarande bandelar i sådant skick, att icke trafiksäkerheten
äfventyras.
Då vidare ett skenutb}i;e på en gång af den omfattning, som nu
ifrågasättes, icke kan räknas till det ordinära underhållet, utan bör be¬
traktas såsom en stadigvarande förbättring å banan och en ökning af
dennas kapitalvärde, synes mig trafikmedel icke lämpligen böra för
ändamålet användas. Till hvad som i detta afseende kan anses motsvara
det. ordinära underhållet har äfven järnvägsstyrelsen tagit hänsyn och
i sitt förslag till omkostnadsstat för år 1904 upptagit en kostnad af
527,300 kronor för utbyte af skenor å tillsammans 79 kilometer spår, i
hvilka ingå 75 kilometer å nu ifrågavarande bandelar. Under erinran
att detta förslag blifvit af Eders Kungl. Maj:t den 31 december 1903
godkändt, tillåter jag mig, för jämförelses skull, här uppräkna mot¬
svarande siffror för de närmast föregående åren. För år 1899, då det
hittills största skenutbytet i en följd försiggått, upptogos i omkostnads-
staten för detta ändamål 1,850,000 kronor, för år 1900 891,000 kronor,
för år 1901 652,000 kronor, för år 1902 615,900 kronor och för år
1903 534,000 kronor. Härtill komma, såsom jag förut omnämnt, af
särskilda anledningar dels genom nådigt bref den 26 april 1901 för
bandelen Arlöf Ängelholm 491,000 kronor och dels genom nådigt bref
den 24 april 1903 för bandelarna Stockholm—Malmö och Katrineholm
—Göteborg 550,000 kronor.»
Då departementschefen således ansåge det nödvändigt, att åter¬
stående skenutbyte å sistnämnda två bandelar snarast möjligt verkställ¬
des, samt hvad som därför erfordrades utöfver det i kostnadsstaten för
år 1904 upptagna belopp syntes honom böra anvisas af andra medel
än trafikmedel, har han hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till Riks¬
dagen göra den framställning, som ofvan meddelats.
Ny rörlig
materiel vid
statens järn¬
vägar .
20 Statsutskottets Utlåtande Ko 43.
Såsom af den i statsrådsprotokollet meddelade redogörelsen fram¬
går, hafva kostnaderna för skenutbyte å statsbanorna hittills i regel
blifvit bestridda med järnvägstrafikmedel, och särskild! hafva de arbeten
af detta slag, som utförts å bandelarna Stockholm—Malmö och Katrine¬
holm—Göteborg, samtliga bekostats med dylika medel. I omkostnads-
staten för innevarande år har jämväl uppförts kostnad för skenutbyte
å 75 kilometer af nämnda bandelar. Den sträcka af bandelarna i fråga,
som härutöfver återstår att förstärka genom skenutbyte, utgör 126
kilometer, och för utförande af detta arbete har Kungl. Maj:t nu af
Riksdagen äskat anslag att utgå under år 1905. Då sistberörda arbete
är af alldeles samma slag som det, hvilket förut utförts å andra sträckor
af ifrågavarande bandelar, förefaller det utskottet, som om äfven för
bestridande af denna utgift trafikmedel lämpligen borde kunna tagas
i anspråk, helst den beräknade kostnaden ej obetydligt understiger det
belopp, som under de senare åren i medeltal af dessa, medel utgått till
liknande ändamål. Utskottet, som sålunda icke kunnat finna giltig an¬
ledning att i förevarande fall tillstyrka afvikelse från det förfarande,
som med afseende å dylika kostnaders bestridande hittills i regel tilläm¬
pats, får därför hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke
må vinna Riksdagens bifall.
4:o.
Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till anskaffande af ny
rörlig materiel vid statens redan trafikerade järnvägar, för år 1905 an¬
visa 4,000,000 kronor.
Enligt statsrådsprotokollet grundar sig detta Kungl. Maj:ts för¬
slag på en af järnvägsstyrelsen i skrifvelse af den 25 november 1903
gjord, af föredragande departementschefen tillstyrkt framställning af
följande innehåll.
Under åren 1898—1902 hade af järnvägsstyrelsen framställningar
till Kungl. Maj:t gjorts om anslag till rullande materiel för statens
redan trafikerade banor till följande belopp, nämligen:
för år 1900 ............................................. 5,000,000 kronor
D » 1901 ............................................. 5,000,000 »
» » 1902 ............................................. 5,500,000 »
» » 1903 ............................................ 5,000,000 »
» » 1904 ............................................. 5,000,000 »
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
21
och hade dessa anslag jämväl af Riksdagen beviljats endast med
minskning af 1,000,000 kronor i den sist begärda summan. Således
hade sammanlagdt under dessa 5 år erhållits extra anslagsmedel till
belopp af 24,500,000 kronor.
Lokomotiv- och vagnparken hade därmed kunnat i sådan mån
ökas, att den stora bristen på dragkraft och vagnar, som under åren
1897—1901 med växande trafik hämmat statsbanornas transportförmåga
och föranledt höga driftkostnader ej mindre genom nödvändigheten att
till stor utsträckning förhyra såväl lokomotiv som vagnar, än äfven
genom öfveransträngning af den egna materielen, under år 1903 varit
mindre kännbar. Emellertid vore fortfarande tillgången så knapp, att
en fortsatt ökning i trafiken genast skulle medföra svårigheter, i hvilket
afseende kunde som exempel anföras, att 270 godsvagnar äfven år
1903 måst förhyras af svenska vagnuthyrningsbolag. Äfven vore det
fortfarande nödvändigt att i stor utsträckning använda föråldrade
lokomotiv eller lokomotiv af svag och för statsbanetrafiken olämplig
konstruktion, hvilket medförde en ej oväsentlig ökning i kostnaden
för dragkraften. Det läge nämligen i sakens natur, att användandet
af svaga lokomotiv ofta framkallade behof af förstärkningslokomotiv
för tågen, hvilket åter betingade dubbel besättning af lokomotivpersonal
och ökade kostnader för bränsle, smörjnings- och putsningsmaterialier
samt behof af flera stallplatser, med därmed följande kostnader i under¬
håll, uppvärmning, belysning och tillsyn. Styrelsen hade därför sträfvat
efter att vid anskaffandet af nya lokomotiv, i den mån som banornas
öfverbyggnad blefve förstärkt, öka lokomotivens dragförmåga och till-
lämpa nyare tiders förbättringar i konstruktionen, och hade fördelarna
däraf redan börjat visa sig i maskinafdelningens driftresultat. Ett fort¬
gående i denna riktning vore enligt styrelsens åsikt nödvändigt, och
detta desto mer som trafikens utveckling, ehuru visserligen ej för när¬
varande så stor som under de särskilt gynnsamma åren 1896—1900,
då tillväxten i befordrade bruttotonkilometer hvarje år varit i medeltal
12,5 procent mot det näst föregående året., dock under de båda åren
1901 och 1902 med därunder rådande mera tryckta affärskon junktur er
visat en tillväxt i bruttotonkilometer af 3 procent för hvardera året,
jämfördt med det näst föregående. Detta resultat kunde under år 1903
med säkerhet väntas blifva ej oväsentligt bättre, oafsedt trafiken på
den nyöppnade linjen Gellivare—Riksgränsen. Skulle man lämna dessa
tecken obeaktade och ej i tid vara betänkt på en lämplig ökning i
dragkraften, så skulle inom kort olägenheterna såväl för statsbanedriften
som för handel och näringar blifva desamma som under åren 1897—
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
1901, om ej än större i följd af de under de senare åren grundlagda
utvecklingsmöjligheterna.
På de anförda skälen ansåge sig styrelsen böra föreslå nyanskaff¬
ning af 15 lokomotiv för persontåg och 10 lokomotiv för godståg till
ett sammanlagdt belopp af 1,500,000 kronor.
Persontågslokomotiven vore afsedda hufvudsakligen för de norr¬
ländska banorna, livilka till följd af sina branta stigningar vid en
ständigt växande persontrafik gjorde kraftigare lokomotiv än de hittills
använda nödvändiga för att möjliggöra persontågens framförande utan
användande af förstärkningslokomotiv eller utan tillgripande af tåg¬
fördubbling. De lokomotiv, som nu användes till berörda ändamål,
hade egentligen varit afsedda för framförande af godståg och skulle
framdeles komma att delvis användas för gods- och blandade tåg på
de sträckor, där trafiken vore svagast, samt i öfrigt till reserv- och
stationstjänst. Godstågslokomotiven vore afsedda för de starkt trafi¬
kerade linjerna Stockholm—Malmö och Stockholm—Göteborg, hvari¬
genom förflyttning möjliggjordes af å sagda linjer använda lättare gods-
tågslokomotiv till linjerna norr om Stockholm.
Styrelsen ansåge det jämväl vara af stor vikt, att godsvagnsparken
tillökades, dels för att kunna möta ökad efterfrågan på vagnar, utan
att behöfva i någon vidsträcktare mån tillgripa förhvrning, och dels
för att kunna bereda trafikanterna större tillgång på vagnar med hög
bärighet. Förhyrning af godsvagnar medförde alltid högre kostnad än
ränta och underhåll å egna vagnar, och vid ökning i trafiken å statens
järnvägar brukade äfven ökning inträda å de enskilda järnvägarna,
som då jämväl behöfde hyra vagnar. Då emellertid tillgången på
vagnar till förhyrning inom landet vore mycket begränsad, skulle det
ännu en gång kunna blifva nödvändigt förhyra utländska vagnar,
hvilket ej minst af nationalekonomiska skäl måste anses ofördelaktigt.
Den förhöjda bärigheten hos de godsvagnar, hvilka anskaffats under de
senaste sex åren, hade visat sig icke blott medföra besparing i stats¬
banornas transportkostnader, utan jämväl vara af stort värde för trafi¬
kanterna.
Den minsta tillökning i godsvagnsparken styrelsen ansåge sig
böra föreslå vore 700 stycken, dels täckta, dels öppna godsvagnar, och
utgjorde detta antal endast 4 procent ökning i den befintliga tillgången.
Anskaffningskostnaden därför, inklusive axlar, hjul in. m., beräknades
till 1,800,000 kronor.
Personvagnsparken vore äfven i behof af ökning, och skulle denna
gång ökningen särskildt omfatta 2-axliga vagnar, hufvudsakligen af 3:e
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
23
klass. Under de senaste 10 åren hade så beskaffade vagnar endast
anskaffats till ringa antal, men sedan antalet boggievagnar nu ungefär
motsvarade behofvet för snälltågen och persontågen för fj ärrtrafik, ansåge
sig styrelsen böra inköpa lättare men dock tidsenligt inrättade vagnar
till de nyssnämnda tågens utökning vid förefallande behof, äfvensom
till lokaltåg, som berörde de större trafikcentra. För att kunna begränsa
det totala anslagsbeloppet för rullande materiel till 4,000,000 kronor,
hvilken summa styrelsen ansett sig icke böra öfverskrida, hade styrelsen
inskränkt det antal personvagnar, som nu begärdes, till 50 stycken,
hvilka med tillbehör i inköp beräknades kosta 700,000 kronor.
Järnvägsstyrelsen hade därför hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes
till näst sammanträdande Riksdag aflåta proposition om anvisande för
år 1905 af ett extra anslag å 4,000,000 kronor att användas till inköp
från inhemska verkstäder af nedanstående rullande materiel för statens
redan trafikerade järnvägar:
15 stycken
|
persontågslokomotiv
|
för approximativt
|
840,000
|
kronor
|
10 „
|
godstågslokomotiv
|
11 11
|
660,000
|
11
|
50 „
|
tvåaxliga personvagnar
|
11 11
|
700,000
|
11
|
200 „
|
täckta godsvagnar
|
11 11
|
670,000
|
11
|
500 „
|
öppna godsvagnar
|
11 11
|
1,130,000
|
11
|
Summa 4,000,000 kronor.
Utskottet, som emot denna Kungl. Maj:ts framställning icke haft
något att erinra, får hemställa,
att Riksdagen må, till anskaffande af ny rörlig
materiel vid statens redan trafikerade järnvägar, för
år 1905 anvisa 4,000,000 kronor.
Angående sättet för anskaffande af detta belopp kommer utskottet
att framdeles afgifva yttrande.
5:o.
Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för anställande af försök
med elektrisk järnvägsdrift å statsbanorna, på extra stat för år 1905
bevilja ett anslag af 425,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta
förskottsvis under år 1904 af tillgängliga medel utanordna detta belopp.
Till statsrådsprotokollet i detta ärende har föredragande departe¬
mentschefen anfört följande:
Anställande
af försök med
elektrisk
järnvägsdrift.
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
Jämvägt.
styrehens
tkri/velse den
US december
1902.
»I underdånig skrifvelse den 10 december 1903 har järnvägs¬
styrelsen hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
bevilja ett belopp af 425,000 kronor att under år 1904 ställas till
styrelsens förfogande för anställande af försök med elektrisk järnvägsdrift.
Innan jag närmare redogör för denna framställning, anhåller jag
att få omnämna de förslag, som i frågan framkommit.
Sedan den af Eders Kungl. Maj:t den 9 juni 1899 tillsatta kom¬
mitté för utredning beträffande vissa staten tillhöriga vattenfall afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande i fråga om, hvilka statens vattenfall
hade sådan belägenhet och sådant energiförråd, att de ansåges kunna
med fördel användas för alstrande af drifkraft åt statens järnvägar,
anbefallde Eders Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsen att inkomma med det
förslag i ämnet, hvartill nämnda utlåtande kunde föranleda.
Med anledning däraf framlade järnvägsstyrelsen i underdånig skrif¬
velse den 23 december 1902 förslag till tillvägagående vid införandet
af elektrisk drifkraft å statens järnvägar. Styrelsen anförde därvid,
att det första steget, som borde tagas, syntes vara anordnandet af
grundliga förstudier angående de nyaste förbättringarna dels i ledningar
för kraftöfverföring medelst mycket hög spänning och på längre afstånd,
dels i konstruktionen af elektriska lokomotiv för drift medelst växel¬
ström, och dels i anordningar för arbetsackumulering å lokomotivet,
hvarigenom detta sattes i stånd att gå kortare sträckor utan ström¬
tillförsel från någon ledning, hvarjämte kännedom borde tagas om
senaste erfarenheter rörande elektrisk järnvägsdrift i allmänhet.
Sedan dessa förstudier, som gifvetvis måste utföras af sakkunnig
person och i samband med studieresor såväl i Europa som i Nord¬
amerikas förenta stater, afslutats, syntes beslut kunna fattas angående
hvilket elektromotoriskt system, som i hufvudsak borde införas, hvar¬
efter styrelsen med tillhjälp af sakkunnigt biträde skulle låta utarbeta
förslag till utförandet af sådana elektriska anläggningar å någon kortare
bansträcka, vid hvilken sedermera under styrelsens kontroll försök skulle
utföras, i ändamål att fastställa de tekniska detaljerna.
Styrelsen hade tänkt att medhinna utarbetandet af förslag till an¬
ordnandet af en sådan försöksbana under loppet af år 1903, för att i
slutet af nämnda år kunna till Eders Kungl. Maj :t inkomma med under¬
dånig framställning om anskaffande af därtill erforderliga medel.
Under år 1904 skulle beställning och installation af den elektriska
materielen till försöksbanan äga rum, och försöken därstädes påbörjas
samt sedermera fortsättas under år 1905. Samtidigt därmed, och i den
mån erfarenheten af försöken hunne tillgodogöras, skulle detaljerad!-
Statsutskottets Utlåtande N:o 43. 25
förslag utarbetas till införandet af elektrisk drifkraft i större utsträck¬
ning å vissa bandelar, som särskildt lämpade sig för ändamålet, och
frågor om inköp eller disposition af enskildes vattenfall och torfmossar
utredas.
På grund däraf anhöll styrelsen att få under år 1903 använda ett
belopp af 15,000 kronor till aflöning åt sakkunnig ingenjör, studieresor
in. H. förberedande arbeten. Genom nådigt bref den 6 februari 1903
erhöll styrelsen sådant bemyndigande.
Emellertid hade styrelsen för Falun—Västerdalarnes järnvägsaktie-
bolag i december 1901 hos Eders Kung!. Maj:t anhållit om ett stats¬
bidrag till belopp af 100,000 kronor för anställande af försök med vissa
af chefen för maskinfabriken Oerlikon i Schweiz, E. Huber, föreslagna
anordningar för användande af elektricitet såsom drifkraft. Bolags¬
styrelsen hade därvid meddelat, att densamma beslutit för försöken
kostnadsfritt upplåta den till bolagets järnväg hörande bandelen Falun
—Amsberg om 24 km. längd, att Stora Kopparbergs bergslags aktie¬
bolag lofvat tillhandahålla nödig elektrisk ström från Domnarfvets när¬
belägna pappersbruk samt att maskinfabriken Oerlikon skulle till för¬
fogande vid försöken ställa rullande materiel. Det återstode blott att
erhålla erforderliga medel att betäcka kostnaderna för transformatorer,
strömförändring, skenförbindning, kraftledning m. fl. med försöken för¬
enade utgifter, som beräknats till omkring 100,000 kronor.
I ett häröfver infordradt, den 10 april 1902 afgifvet underdånigt
utlåtande meddelade järnvägsstyrelsen till en början, att från förenämnda
bolag direkt till järnvägsstyrelsen inkommit en skrifvelse i ämnet af
innehåll att, om statsanslag lämnades till försök med elektrisk järnvägs¬
drift å berörda handel, bolaget ställde bandelen i fråga till disposition
åt de elektriska firmor, som kunde vara villiga att anställa sådana för¬
sök och som godkändes af den myndighet, hvilken eventuellt kunde
komma att af Eders Kungl. Maj:t förordnas för kontrollerandet af
försöken.
Vidare anförde järnvägsstyrelsen, att ett beviljande af betydande
statsanslag till anställande af försök af den art och till den omfattning,
som ifrågavarande förslag åsyftade, syntes med nödvändighet förutsätta
noggrann utredning, grundande sig på fullständiga, i detalj gående
uppgifter. Sådana uppgifter förelåge emellertid icke i det framställda
förslaget, som därtill afsåge ett alldeles nytt och opröfvadt system, om
hvilket ingen erfarenhet kunnat från andra länder åberopas. Det syntes
därjämte kunna ifrågasättas, huruvida en utländsk, om ock inom det
Bih. till Biksd. Prof. 1904. 4 Sami. 1 Afd. 21 Raft. 4
Falun—
V(ister dalar-
nes järnvägs¬
bolags an¬
sökning.
Järnvägssty¬
relsens utlå¬
tande den 10
april 1902.
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
elektriska området framstående firma vid sina försök att i praktiken
utföra och fullkomna sina uppfinningar borde med svenska statsmedel
understödjas. Ifrågavarande system syntes i alla händelser, om det vid
ingående granskning befunnes ändamålsenligt, snart komma till prak¬
tisk användning i förslagsställarens eget hemland, Schweiz, och grann¬
landet Italien, i hvilka länder den elektriska järnvägsdriften redan gjort
så stora och hastiga framsteg, och där tillgänglig vattenkraft redan
tillgodogjordes för elektrisk järnvägsdrift, hvarvid sålunda tillfälle syntes
komma att gifvas till jämförelse mellan detta och öfriga elektriska
system under likartade förhållanden.
Järnvägsstyrelsen hade sig dessutom bekant, att den i förslaget
åsyftade elektriska strömmen från Kvarnsvedens pappersbruk icke kunde
för försöken disponeras längre än till den 1 december 1902, hvilken
tid syntes vara alldeles otillräcklig för försökens utförande på sådant
sätt, att tillförlitliga och tillfyllestgörande utredningar kunde ernås.
Detta syntes i ännu högre grad blifva fallet, därest, såsom i den till
järnvägsstyrelsen direkt inkomna skrifvelsen från Falun—Västerdalar-
nes järnvägsaktiebolag antyddes, flera firmor skulle anmodas afgifva för¬
slag, hvilkas utarbetande och pröfning ju alltid fordrade tid.
På grund af det ofvan anförda ansåge sig styrelsen icke i frågans
dåvarande läge kunna förorda bifall till styrelsens för Falun—Väster-
dalarnes järnvägsaktiebolag underdåniga framställning om bidrag af
statsmedel för att å bandelen Falun—Amsberg anställa försök med an¬
vändande af elektricitet såsom drifkraft.
Järnvägsstyrelsen ansåge sig emellertid böra framhålla den stora
vikten af att mått och steg vidtoges för utredande af frågan om elek¬
trisk järnvägsdrift här i landet, och hade styrelsen redan i sådant syfte
ej mindre låtit verkställa beräkningar för elektrisk drift å den med sär¬
deles många tåg dagligen trafikerade linjen Malmö—Eslöf, därvid den
elektriska energien skulle alstras genom ångkraft i stationärt maskineri,
än äfven i andra afseenden låtit verkställa utredningar i ämnet, såsom
till exempel i fråga om tillgodogörande af statens vattenfall i Lagaån,
hvarest dock kraften befunnits vara otillräcklig, hvarförutom äfven ut¬
redningar och förslag till elektrisk drift å bandelen Gellivare—Riks¬
gränsen förelåge utarbetade. Järnvägsstyrelsen ämnade uppdraga åt
sakkunnig person att verkställa utredning rörande vissa trafiktekniska
och ekonomiska frågor, stående i samband med den elektriska järnbane-
driften, äfvensom rörande denna järnbanedrifts framsteg under senaste
år i utlandet och de olika system, som därvid användes.
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
27
Sedan dessa utredningar blifvit verkställda, vore det järnvägs¬
styrelsens afsikt att hos Eders Kungl. Maj:t i underdånighet göra fram¬
ställning angående anordnande af sådana försök, hvartill omständig¬
heterna kunde gifva anledning, och syntes åtminstone vid ett par
banlinjer den för försöken erforderliga elektriska energien vara att
påräkna från i närheten befintliga vattenkraftstationer.
1 ärendet infordrades jämväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
underdåniga utlåtande, hvilket afgafs den 26 februari 1903. Styrelsen,
som i likhet med järnvägsstyrelsen funnit sig förhindrad tillstyrka bifall
till bolagets omförmälda underdåniga ansökan i oförändradt skick, sär¬
skilt på den grand att den af bolaget lämnade utredningen om kost¬
naderna för försökens genomförande synts allt för ofullständig och att
frågan om kostnadsfri tillgång till den erforderliga elektriska strömmen
vid närmare utredning icke visat sig vara afgjord, meddelade emellertid,
att till styrelsen från bolaget inlämnats, dels utaf ägaren af Kvarnsvedens
kraftstation, Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag, afgifven förbindelse
att under en tid af 2 år, dock ej längre än till den 31 december
1905, ställa 1,100 turbinhästkrafter till kostnadsfritt förfogande för
försökens genomförande, samt en skrifvelse med tillkännagifvande, att
järnvägsbolaget skulle för samma försök kostnadsfritt upplåta delen
Falun—Amsberg af Falun—Västerdalarnas järnväg jämte personal, dels
en af järnvägsbolaget gjord underdånig ansökning, att. då dp+ t^rst
ifrågasatta statsunderstödet vid närmare utredning -vek¬
ligt, anslagsbeloppet måtte höjas till 300,000 krono rsöken
måtte ställas under väg- och vattenbyggnadsstyre utroll, dels
af firman Oerlikon ny detaljerad kostnadsberäkning jamte erbjudande
om försökens genomförande med direktör Hubers system, dels från
Electricitäts-Aktiengesellschaft, vormals Schuckert & C:o i Niirnberg,
och Westinghouse Electric et Manufacturing Company i London liknande
beräkningar och erbjudanden beträffande profning af dessa firmors
system för elektriska hufvudbanor. Styrelsen funne därför, att frågan
dåmera kommit i det läge, att den borde kunna underställas pröfning
för att utröna, huruvida det allmänna gagn, som försökens genom¬
förande skulle medföra, kunde anses motsvara den kostnad, som därpå
skulle nedläggas. För erhållande af sakkunnig och opartisk granskning
af nämnda förslag samt ytterligare utredning i ärendet, hade styrelsen
uppdragit åt den utanför konkurrensen på det elektriska området stående
»Elektriska pröfningsanstalten» i Stockholm att verkställa sådan utred¬
ning och hade i anledning däraf från denna firma erhållit utlåtande,
hvaraf hufvudsakligen framginge, att samtliga omförmälda system vore
Väg- och vat¬
tenbyggnad*-
styrelsens ut¬
låtande den 26
februari 1903.
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
till sina grunddrag så beskaffade, att de vore baserade på användning
af enfasig växelström, tillförd genom en enda kontakttråd, och att det
skulle blifva möjligt att, enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
därom uttalade önskan, anordna hela försöksanläggningen så, att loko¬
motiv af alla tre ofvannämnda och andra liknande system för elektriska
hufvudbanor skulle utan större ändring af anläggningen kunna af-
profvas å densamma, samt att försöken företrädesvis borde afse in¬
hämtandet af kännedom om de olika systemens energiförbrukning,
maximieffekt, högsta användbara spänning samt minsta möjliga an¬
läggnings- och driftkostnad med flere frågor, utan hvilkas fullständiga
utredning på förhand en definitiv järnvägsanläggning för elektrisk drift
icke vore tillrådlig att utföra.
Efter hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inhämtat, skulle för¬
söksanläggningen kunna göras fullt färdig på en tid af 8 till 10 månader
samt kostnaderna, då bandelen samt den erforderliga drifkraften kost¬
nadsfritt vid turbinaxel tillhandahölles, uppgå för anläggningen och
försökens genomförande till................................................... 265,000 kronor
tör elektriska lokomotiv jämte ändringar för pröfning
af de olika systemen till............................................ 90,000 „
för profvens kontrollerande till............................................ 35,000 „
summa 390,000 kronor.
Efter försökens afsittande skulle enligt dels Oerlikons anbud dels
elektriska pröfningsanstaltens egen uppskattning genom anläggningens
försäljning kunna återfås ungefär följande belopp, nämligen:
för ledningarna.......................................................................... 57,000 kronor,
„ maskineriet ........................................................................... 35,000 „
„ lokomotiven........................................................................... 30,000 „
eller summa 122,000 kronor.
Denna summa syntes då böra till statsverket återbetalas och så¬
lunda erhållas icke i form af anslag utan endast såsom lån. Återstående
delen af de ofvannämnda 390,000 kronor eller 268,000 kronor skulle
däremot utgå dels i form af anslag till sökandebolaget med 233,000
kronor dels såsom anslag till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens disposi¬
tion för bestridande af kostnaderna för den af statsverket ordnade
kontrollen med 35,000 kronor.
Det syntes emellertid kunna förväntas, att å ena sidan de firmor,
som blefve i tillfälle att på försöksbanan afprofva sina system för elek¬
trisk järnvägsdrift, skulle befinnas villiga att kostnadsfritt tillhanda-
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
29
hålla elektriska lokomotiv jämte personal för försökens genomförande,
och att å andra sidan afprofning af flera än de omförmälda tre
systemen skulle komma att genomföras, i hvilket hänseende redan då
hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framställning gjorts från åt¬
skilliga firmor såsom från Siemens & Halske och Allgemeine Elektri-
citäts Gesellschaft i Berlin med flera, äfvensom att våra svenska elek¬
triska firmor sannolikt jämväl skulle befinnas villiga att i försöken
deltaga, men syntes full visshet därom ej kunna erhållas, förrän försöks¬
banans tillkomst blifvit genom det ifrågasatta statsbidraget betryggad
och inbjudning kunnat utfärdas och program upprättas för deltagande
i försöken.
Det ifrågasatta statsbidraget syntes emellertid utgöra tillräcklig
ekonomisk grund för försöksanläggningens fullbordande och försökens
genomförande i en utsträckning, som syntes utlofva erhållandet af
resultat, som skulle blifva användbara för såväl statens som den
enskilda järnvägsdriften. Då emellertid statsbidrag till dessa försök
endast borde afse de verkliga omkostnaderna, borde uppenbarligen bi¬
draget begränsas till hvad som för ändamålet erfordrades samt utan-
ordnas efter pröfning af den myndighet, som kunde komma att därtill
förordnas.
Då vidare dessa försök afsåge införandet af ett nytt system för
järnvägsdrift på de enskilda järnvägarna medelst användandet af landets
naturliga kraftkällor i vattenfallen, syntes försöken lämpligen böra
ställas under ledning och kontroll af en kommission, i hvilken chefen
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen borde blifva ordförande och leda¬
möterna utses af de myndigheter och enskilda korporationer, som kunde
anses därför mest lämpliga och intresserade, nämligen väg- och vatten-
byggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, järnkontoret och järnvägsföre-
ningen, hvilken kommisson skulle äga att till försökens öfvervakande
antaga sakkunnig ingenjör jämte öfriga nödiga biträden.
Med anledning af hvad järnvägsstyrelsen i sin förberörda under¬
dåniga skrifvelse den 23 december 1902 yttrat, framhöll väg- och vatten-
byggnadsstyrelsen, att genom den af bolaget ifrågasatta försöksanlägg¬
ningen, där såväl bana som drifkraft skulle utan kostnad fritt tillhanda¬
hållas, skulle emellertid för en jämförelsevis ringa kostnad tillfälle lätt
kunna beredas ej blott för enskilda ingenjörer utan äfven för en hvar
däraf intresserad att på en och samma, inom landet belägna järnväg på
ett ingående sätt studera och med hvarandra jämföra de system, som
på senaste tiden såväl i Europa som Amerika utarbetats för elektrisk
järnvägsdrift, och då försöken med dessa system komme att utföras
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
under direkt tillsyn af de täflande utländska, elektriska firmornas egna
specialteknici på detta område, och då tillfälle därvid borde beredas
såväl de svenska elektriska verkstädernas som järnvägsägarnes sakkunniga
att dels studera dessa anordningar, dels till pröfning framföra af dem
själfva anordnade eller uppfunna nya system, syntes det styrelsen, som
om de ifrågasatta försöken skulle komma att blifva af stor nytta och
allmän betydelse för utarbetandet af ett för landet lämpligt system för
elektrisk järnvägsdrift på längre sträckor.
Då vidare denna nya bansträcka framginge nära en af landets
största vattenkraftstationer genom ett industridistrikt, hvars idkare vore
särskildt intresserade af frågan om införandet af elektrisk järnvägsdrift
och som därför syntes komma att kraftigt främja företagets framgång,
och då slutligen försöken å berörda handel, där större trafik ej kunde
förväntas under den närmaste tiden, skulle kunna verkställas på ett
mera ingående och fruktbringande sätt, än om de skulle utföras på
någon äldre bana, där redan en liflig och fordrande trafik måste om¬
besörjas och således experiment och undersökningar lätt kunde vålla
rubbningar i trafikens gång och däraf själfva blifva hindrade och
afbrutna, syntes den största sannolikhet förefinnas därför, att, därest
försöken anordnades på sätt styrelsen nu föresloge, möjlighet skulle
beredas till deras vida tidigare och snabbare verkställande och tillgodo¬
görande än hvad fallet syntes blifva, om resultatet af de af järnvägs¬
styrelsen i utsikt ställda, år 1905 börjande försöken skulle afmattas.
Dessa försök på statsbanan syntes naturligtvis böra utföras hufvud¬
sakligen med hänsyn till statsbanetrafikens intressen, och väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen hade vid afgifvande af sitt yttrande utgått från
antagandet, att de komme till stånd, vare sig bolagets försöksanlägg¬
ningar och prof komme till utförande eller icke, samt att de i förra
fallet skulle komma att under intresserad täflan komplettera hvarandra.
Äfven i afseende på kostnaden för dessa omfattande och mång¬
sidiga försök, som kräfdes för en så allsidig utredning som möjligt,
syntes det uppenbart, att om Falun—Amsbergsbanan valdes till för¬
söksbana, måste försöken jämväl blifva billigare än de på stambanan
tillämnade, då för de förras utförande skulle kostnadsfritt tillhanda¬
hållas bana med personal samt elektrisk kraft nära invid järnvägsspåret.
Det kunde anmärkas och hade redan anmärkts mot det ifrågasatta
understödet för de afsedda försöken, att det skulle vara föga lämpligt
att med statsunderstöd främja en utländsk elektrisk lokomotivfirmas
experiment i dess enskilda affär. En dylik uppfattning saknade emel¬
lertid enligt styrelsens åsikt giltig grund.
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
31
Det vore nämligen allmänt kändt och af erfarenheten ofta be-
kräftadt, att drifvande af industriell rörelse — äfven järnvägsdrift —
icke sällan lämnade étt ekonomiskt bättre resultat under den enskildes
ledning, hufvudsakligen till följd däraf att denne ägde större frihet
från främmande hänsyn och besjälades af det enskilda intressets mäk¬
tiga drifkraft i högre grad än hvad ofta vore fallet vid statsindustrien,
under dess mera bundna former. Ännu mer gällde detta i fråga om
utförande af försök med nya metoder, som, om afsikten uppnåddes,
nära sammanfölle med nya uppfinningar, såsom i denna fråga vore
händelsen, och där just hoppet om den blifvande ekonomiska vinsten,
det egna intresset, vore den kraftigaste drift]ådern, som i statens tjänst
saknades, men som aldrig här afvisades, då den erbjödes, och där detta
intresse sammanfölle med statens eget.
Då sökandebolaget erbjöde sig att ställa en för experimentet
lämplig och välbelägen järnväg till kostnadsfritt förfogande under två
år, då välkända elektriska firmor från olika länder utfäste sig att till¬
handahålla sina skickliga fackmän för att uppvisa och pröfva sina
speciella driftmetoder samt slutligen en ägare af en kraftstation i när¬
heten därtill uppläte erforderlig elektrisk kraft utan ersättning under
samma tid, syntes det böra erkännas, att så många gynnsamma om¬
ständigheter förenade sig, så mäktiga krafter och intressen erbjöde sin
medverkan för åstadkommande af det afsedda resultatet, att företaget
syntes förtjänt att af staten understödjas.
I hvarje fäll skulle den föreslagna anordningen framkalla en liflig
täflan i försöksarbetet mellan statsbanorna och de enskilda järnvägarna,
som icke kunde undgå att till bådas fördel och det helas bästa verka
välgörande på resultatet.
Ur denna synpunkt och med stöd af hvad i öfrigt anförts hade
styrelsen funnit sig böra förorda, att Eders Kungl. Maj:t på det sätt
bifölle ansökningen, att Eders Kungl. Maj:t täcktes för anställande af
försök med elektrisk järnvägsdrift å bandelen Falun—Amsberg af Falun
—Västerdalarnas järnväg och till bestridande af kostnaderna därför
bereda dels ett anslag för anläggningens och försökens utförande till
Falun—-Västerdalarnas järnvägsaktiebolag af 233,000 kronor, dels ett
anslag för bestridande af statens kontroll öfver anläggningens och för¬
sökens utförande af 35,000 kronor, dels ett räntefritt lån till Falun—
Västerdalarnas järnvägsaktiebolag å 122,000 kronor att hållas tillgäng¬
liga, anslagen med hälften år 1903 och hälften år 1904 samt lånet till
hela beloppet redan år 1903, under stadgande att därvid skulle gälla
följande bestämmelser och villkor:
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
att försöken skulle omfatta minst tre olika system för elektrisk
järnvägsdrift, att en särskild kommission af sakkunnige skulle afgöra
hvilka system, som skulle afprofvas, samt utöfva högsta ledningen af
såväl anläggningens utförande som försökens genomförande; att chefen
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen af Eders Kungl. Maj:t förordnades
till ordförande i nämnda kommission, som i öfrigt skulle bestå af 4
ledamöter, af hvilka väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen,
järnkontoret och järnvägsföreningen hvardera skulle äga utse en, under
iakttagande att, i händelse detta medgifvande ej begagnades, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen förordnade om kommissionens komplettering;
att nämnda kommission skulle äga utse lämplig ingenjör jämte öfriga
erforderliga biträden för att på platsen öfvervaka och kontrollera an¬
läggningarnas och försökens genomförande och för att tillvarataga
resultaten af dessa försök; alt Falun—Västerdalarnas järn vägsaktiebolag
förbunde sig dels att på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens anmodan
kostnadsfritt för anläggningarna och försöken upplåta under en samman¬
hängande tidrymd af två år såväl bandelen Falun—Amsberg med erfor¬
derlig personal som ock från Kvarnsvedens kraftstation 1,100 turbin-
hästkrafter jämte erforderligt generatorhus och mark för anläggningen,
dels att enligt godkänd plan anordna nämnda handel Falun—Amsberg
till försöksbana för elektrisk järnvägsdrift med alla därför erforderliga
anläggningar såsom stolplinjer, starkströmsledningar, generatorsstationer,
transformatorstationer med mera, dels att låta utföra försöken med där¬
till antagna system för elektrisk järnvägsdrift, dels att med veder¬
börliga verifikationer styrka, att de utanordnade statsmedlen användts
till afsedda ändamål, dels ock att kostnadsfritt på bolagets järnväg
ombesörja alla för försöksanläggningen erforderliga frakter; att de delar
af anslagen, som tilläfventyrs icke för ifrågavarande ändamål erfordrades,
samt äfven hela lånet skulle återbetalas till statsverket, anslagen omedel¬
bart och lånet 6 månader efter försökens afsilande, hvilket, därest
kommissionen så pröfvade lämpligt, finge ske äfven innan de två för¬
söksåren tilländalupit; att kommissionens ledamöter skulle tillerkännas
ersättning i enlighet med de grunder, som i allmänhet tillämpades vid
liknande kommittéuppdrag; att kommissionen finge äga att för kontrol¬
lens utöfvande uppgöra om erforderliga arfvoden till kontrollerande
ingenjören och biträden äfvensom om andra därför behöfliga utgifter,
hvilka samtliga belopp skulle utan ordnas af väg- och vattenbyggnads-
stjrrelsen, till hvars disposition anslaget för kontrollen borde ställas;
samt slutligen att Falun—Västerdalarnas järnvägsaktiebolag skulle om
anslagets och lånets utbekommande med väg- och vattenbyggnads-
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
33
styrelsen upprätta kontrakt i ungefär enahanda ordning som i fråga
om statsbidrag ur fonden för understödjande medelst lån af enskilda
järnvägsanläggningar, med iakttagande dock af härofvan angifna be¬
stämmelser och att järnvägsbolaget skulle som säkerhet för såväl an¬
slaget som lånet ställa af statskontoret godkänd borgen.
Härefter anbefallde Eders Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsen att ånyo
yttra sig i ärendet. I sitt underdåniga utlåtande, afgifvet den 31 mars
1903, anmärkte styrelsen till en början att, ehuru de utredningar, för
hvilka järnvägsstyrelsen erhållit bemyndigande att under år 1903 an¬
vända 15,000 kronor, då vore helt nyligen påbörjade och således full
klarhet ännu ej kunnat vinnas angående hvilken af statens bandelar
borde föreslås till försöksbana, styrelsen emellertid ville nämna, att
styrelsen dittills hufvudsakligen fäst sin uppmärksamhet på Värtabanan
för detta ändamål. Denna bana vore visserligen helt kort — änd¬
stationen Värtan vore belägen 7,800 in. från centralstationen och
5,600 m. från Karlberg — men hade den fördelen, att inga genom¬
gående viktiga tåg på densamma förekomme, hvadan trafiken kunde
rättas efter försöken. Dessa borde efter styrelsens uppfattning omfatta
fastställande af banströmmens lämpligaste spänning och möjligen äfven
dess frekvens, för såvidt ej denna skulle på annat sätt kunna be¬
stämmas, ändamålsenligaste anordningen af kontaktledningen med till¬
hörande detaljer, studerande af banströmmarnes inverkan på närliggande
telefon- och telegrafledningar samt sättet för förebyggande af sådana
störningar, jämförelse mellan olika elektriska lokomotivkonstruktioner
och i samband därmed utredande af möjligheten att tillvarataga den
vid gång utför lutningar och vid bromsning afgifna rörelseenergien
samt anordningar för kraftackumulering och utjämnande af kraftbe-
hofvet, åtgärder för betryggande af trafiksäkerheten och för skydd mot
de klimatiska förhållandenas inverkan, fastställande af för blifvande
noggranna beräkning erforderliga värden rörande energiförluster, er¬
forderlig kraftåtgång vid igångsättning och under gång in. m. samt ej
minst utredning af det inflytande på de trafiktekniska förhållandena,
som den elektriska driften på en del af bannätet ej syntes kunna undgå
att utöfva framförallt vid viktiga anslutningsstationer. Den för even¬
tuella försök å Värtabanan erforderliga drifkraften syntes antingen kunna
erhållas från Stockholms elektricitetsverk, beläget nära banans änd¬
punkt vid Värtan, i hvilket fall särskildt maskineri dock måste upp¬
ställas för strömmens omformande från trefas till enfas och anordningar
Bih. till Riksd. Prot. 1904. 4 Sami. 1 Afd. 27 Höft. 5
Järnvägs¬
styrelsens ut
låtande den
SI mars 190S
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
vidtagas för att inom vissa gränser kunna reglera strömmens spänning
och eventuellt äfven dess frekvens, eller ock skulle egen ångcentral
uppföras t. ex. vid Tomteboda. Ett sådant eget elektricitetsverk skulle
efter försökens afsittande få ändamålsenlig användning dels till belys¬
ning af centralstationen, norra stationen, Tomteboda m. fl. närliggande
stationer såväl inom bus som å bangårdarne dels till drifvande af mo¬
torer i Tomteboda verkstad och för eu del andra ändamål. År 1901
hade för elektrisk belysning af centralstationen och norra stationen
till Stockholms elektricitetsverk betalts i rundt tal 59,000 kronor.
Behofvet af ström komme med säkerhet att ytterligare ökas genom ut¬
vidgningen af Stockholms bangårdar och anläggandet af en ny ran-
geringsbangård vid Tomteboda. Äfven om det kunde förväntas, att
Stockholms elektricitetsverk komme att nedsätta priset för strömmen,
syntes detta ej blifva fallet i högre grad än att, efter hvad styrelsen
hittills trott sig finna, strömmen skulle i egen central kunna fram¬
ställas till lägre pris, inberäknadt förräntande och amortering af det i
en sådan anläggning nedlagda kapitalet. Under dessa förhållanden
skulle byggandet af en sådan kraftstation vara i och för sig väl moti-
veradt, och till kostnaden för försöken skulle då endast räknas de sär¬
skilda anordningar i kraftstationen, som för försöken erfordrades, samt
kostnaden för bränsle, personal m. m. under försökstiden.
Styrelsen hade tänkt sig, att det möjligen skulle vara tillräckligt
att utföra försöken med mindre tvåaxliga, elektriska lokomotiv, utveck¬
lande vid hjulen normalt ungefär 250 hästkrafter. För drifvande af ett
tåg med ett sådant lokomotiv vore det tillräckligt, att kraftstationen
hade en generatorstyrka af 400 hästkrafter. Kostnaden för anskaffande
af tre sådana lokomotiv af olika konstruktion, anskaffande och uppsätt¬
ning af stolpar, ledningar och de för försöken erforderliga särskilda
anordningarna i kraftstationen, stenkol och öfriga förbrukningsartiklar,
personal och andra med försökens utförande förenade utgifter upp¬
skattades af styrelsen uppgå till ungefär 350,000 kronor. Efter försö¬
kens afslutande torde likväl en ej obetydlig del af den anskaffade mate¬
rialen kunna antingen för statens järnvägars eget behof användas eller
ock försäljas, hvarför de egentliga omkostnaderna för försöken ej komme
att uppgå till hela den angifna summan. Enligt styrelsens uppfattning-
borde försöken enligt denna plan kunna påbörjas redan i slutet af år
1904 eller i början af år 1905.
I afseende på bolagets senare ansökan och väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsens i ärendet afgifna underdåniga utlåtande har järnvägssty¬
relsen framhållit, att det mycket väl kunde ifrågasättas, huruvida ej åt
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
35
de af bolaget föreslagna försöken kunde gifvas en sådan utsträckning
och anordning, att de äfven vore till fyllest för vinnande af den utred¬
ning rörande elektrisk järnvägsdrift, som, enligt hvad järnvägsstyrelsen
såväl i sitt förutnämnda underdåniga utlåtande af den 23 december
1902 som nu andragit, måste anses erforderlig, innan frågan i hela
dess vidd företoges till afgörande pröfning.
Äfven järnvägsstyrelsen liölle emellertid före, att för befrämjandet
af det stora målet och till vinnande af en mera allsidig pröfning af de
på frågan inverkande förhållandena det vore lämpligt, att utförandet åt
de nu ifrågasatta experimenten ställdes under ledning af en kommis¬
sion, hvilken dock enligt järnvägsstyrelsens åsikt borde sammansättas
på ett annat sätt, än väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tänkt sig.
Frågan om den elektriska järnvägsdriftens lämplighet måste nämligen
behandlas ej blott med afseende å den ena elektriska anordningens
företräde framför den andra ur elektroteknisk synpunkt, utan måste
jämväl rent trafiktekniska spörsmål samt ban- och maskinkonstruktiva
frågor därvid komma under dryftning och utredning, hvarjämte, såsom
redan antydts, de högspända strömmarnes inflytande på telegraf- och
telefonledningar utmed banan måste studeras och beaktas. Den åsyftade
kommissionen syntes alltså böra sammansättas med hänsyn jämväl till
nu nämnda förhållanden och borde därför enligt järnvägsstyrelsens
åsikt bestå af en af Eders Kung!.. Maj:t förordnad ordförande samt föl¬
jande ledamöter, nämligen:
två ledamöter för de trafiktekniska frågornas beaktande, den ene
utsedd på förslag af järnvägsstyrelsen, den andre på förslag af järn-
vägsföreningen,
två ledamöter för de ban- och maskinbyggnadstekniska frågorna,
af hvilka en borde utses på förslag af järnvägsstyrelsen och den andre
på förslag af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
en ledamot såsom representant för svagströmselektrotekniken, ut¬
sedd på förslag af telegrafstyrelsen,
tre ledamöter med sakkunskap inom starkströmselektrotekniken,
tillsatta, en på förslag af järnvägsstyrelsen, en af tekniska högskolans
styrelse och en af svenska teknologföreningens afdelning för elektro¬
teknik.
En på sådant sätt sammansatt kommission, således bestående af
utom ordföranden åtta ledamöter, syntes hafva fullgoda förutsättningar
att kunna leda försöken på ett sakkunnigt och för såväl staten som
de enskilda järnvägarne tillfredsställande sätt.
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
Vidare syntes det styrelsen, att en förändring i den af väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna planen för försökens genomförande
vore för ändamålets vinnande erforderlig-. Järnvägsstyrelsen kunde
nämligen ej dela väg- och vattenbyggnadsstyrelsens åsikt om den stora
nyttan af att försöken påbörjades redan år 1903. Förutom hvad som
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utredning meddelades, hade järn¬
vägsstyrelsen kännedom om åtminstone två nya föreslagna system för
järnvägsdrift medelst enfasig växelström, af hvilka det ena ännu ej syntes
vara allmänt bekant. Såväl dessa båda som ett par af de i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens utredning omnämnda systemen skulle under
loppet af år 1903 pröfvas på olika utländska banor. Under sådana för¬
hållanden syntes det vara nödvändigt, att resultaten af dessa försök i
utlandet afvaktades, innan beslut fattades, angående hvilka system här
skulle pröfvas. Då därför enligt styrelsens beräkning försöken ej
lämpligen kunde medhinnas taga sin början förr än under senare hälften
åt år 1904 och sålunda för deras verkställande endast ett år kunde
med säkerhet påräknas, om den af bolaget fastställda tiden för försökens
afslutande bibehölles, men det syntes troligt, att dessa så viktiga
försök under denna tid ej kunde genomföras med en sådan grundlighet
och utförlighet, som saken kräfde och som skulle berättiga till de be¬
tydande kostnaderna, ansåge styrelsen, att utsträckandet af den tid,
under hvilken försöken kunde pågå, borde vara ett oeftergiflig! villkor
för att till försöksbana välja den af sökande bolaget föreslagna ban¬
sträckan. Skulle det därvid befinnas, att de enskilda bolag, som skulle
upplåta bana och lämna kraft, ej vore villiga att än längre afgiftsfritt
tillhandahålla sina anläggningar, så syntes aftal böra träffas om skälig
ersättning för drifkraftens och banans upplåtande under det eller de
år, hvarunder försöken behöfde fortsättas utöfver den nu tilltänkta tid¬
punkten. Om emellertid till följd af otillräcklig vattentillgång och ut¬
vidgning af egna anläggningar Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag
under vissa delar af dessa år ej skulle kunna undvara den för försöken
erforderliga drifkraften, syntes försöken då kunna ligga nere, då ju i
alla fall, efter hvad styrelsen trodde sig veta, under större delen af
året tillräcklig drifkraft kunde påräknas. Ej heller borde det för för¬
sökens fortsättande möta hinder, att reguliär trafik påginge å banan,
under den förutsättningen att vid trafikens ordnande vederbörlig hänsyn
t oges till försöken, och kommissionens föreskrifter härutinnan lände till
efterrättelse.
Angående kostnadsfrågan har styrelsen anfört följande:
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
37
Dels därför att den nämnda kommissionen måste hafva i sin hand
att bestämma försökens tekniska anordning, dels därför att under för¬
sökens gång fyrfaldiga uppslag till ändringar och nya försök antag¬
ligen framkomme, vore det gifvetvis svårt att på förhand med någon
säkerhet kunna angifva kostnaden för försöken. Väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsen hade med ledning af ett utlåtande från »elektriska pröf-
ningsanstalten» i Stockholm ansett en summa af 390,000 kronor till
fyllest för utförande af försök med tre olika system d. v. s. tre elek¬
triska lokomotiv af olika konstruktion, men alla drifna af enfasig växel¬
ström. Kostnaden för de tre lokomotiven vore emellertid beräknad
till endast 90,000 kronor, hvarvid man tydligen tänkt sig anskaffandet
af ett komplett lokomotiv, hvilket sedan genom utbyte af motorer in. m.
skulle ändras efter två andra system. Frånsedt den tidsförlust, som
dessa ändringar måste medföra, vore ett sådant tillvägagångssätt enligt
styrelsens mening äfven af andra skäl olämpligt. Hvarje för försöks-
ändamål anskaffadt lokomotiv syntes böra levereras i komplett skick
från fabrikanten, enär eljest en tillförlitlig jämförelse, som jämväl af
de respektive fabrikanterna kunde erkännas, icke syntes kunna ernås,
då nämligen de vid olika lokomotivsystem väsentligt olika elektriska
delarna i regeln betingade ett olika utförande af flera andra lokomotivets
delar och af stommen i dess helhet. Därtill komme den omständig¬
heten att, äfven om det vore möjligt att åstadkomma eu kombination
af det af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen påtänkta slaget, man vid
erhållande af ett komplett lokomotiv från en firma på ett vida bättre
och mångsidigare sätt tillgodogjorde sig densammas erfarenhet än vid
leverans af enskilda delar. Enligt styrelsens uppskattning måste man
för att med säkerhet kunna erhålla tre olika elektriska lokomotiv af
den storlek, som föreslagits, eller normalt 400 hästkrafter, räkna unge¬
fär 170,000 kronor i stället för 90,000 kronor. Vidare syntes en högre
siffra böra beräknas för oförutsedda utgifter och för ersättning till
kommissionen, då denna enligt styrelsens förslag skulle få ett större
antal medlemmar och möjligen äfven behöfva arbeta under längre tid
än väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, hvartill möjligen kunde
komma afgiften för drifkraften och banans begagnande efter år 1905.
Därigenom skulle, förutom nyssnämnda ökning af 80,000 kronor för
lokomotivanskaffningen, efter uppskattning ytterligare 60,000 kronor,
sålunda sammanlagdt 140,000 kronor, erfordras utöfver den af väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen beräknade summan af 390,000 kronor. För
att rationellt kunna genomföra försöken i den större skala, som nämnda
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
styrelse tänkt sig, ansåge järnvägsstyrelsen alltså, att en summa af
530,000 kronor vore behöflig.
Ännu vanskligare än att på förhand beräkna den för försöken
erforderliga anslagssumman vore det tydligen att kunna ens tillnärmelse¬
vis uppskatta det belopp, som genom anläggningens försäljning skulle
kunna återfås. Styrelsen ansåge därför, att något angifvande af detta
belopp ej borde äga rum, utan att anslagssumman borde anvisas med
förbehåll att ej mindre den del däraf, som till äfventyrs för det afsedda
ändamålet icke användes, än äfven det belopp, som genom anlägg¬
ningens försäljning kunde återvinnas, skulle till statsverket återbetalas.
Försäljningen kunde då äfven lämpligen kontrolleras af kommissionen,
hvarvid Falun—Västerdalarnes järnvägsaktiebolag syntes böra hafva
företrädesrätt att få öfvertaga de delar af försöksanläggningen, för hvilka
bolaget kunde finna framtida användning.
Gentemot den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalade för¬
modan, att kostnaden möjligen skulle kunna reduceras därigenom, att en
del firmor skulle befinnas villiga att gratis ställa materiel till förfogande,
erinrade järnvägsstyrelsen att, äfven om möjligen en eller annan firma
därtill skulle befinnas villig, det dock vore sannolikt, att just de firmor,
som vore bäst rustade i konkurrensen och som visste att deras fabrikat
vid sakkunnig pröfning skulle sättas i främsta ledet, skulle vara minst
benägna för ett sådant tillvägagångssätt, och dessutom ville styrelsen
påpeka, att man ej alltid kunde påräkna att få utföra så ingående och
lärorika prof med ett leverantören tillhörigt materiel som med ett, hvar¬
öfver man ägde fullt förfoga. Järnvägsstyrelsen ansåge därför, att ej
för stora förhoppningar borde ställas till möjligheten att på sålunda
ifrågasatt sätt reducera kostnaden.
I sammanhang därmed påvisade styrelsen att, såsom förut nämnts,
den summa, som skulle erfordras för försökens anställande på Värta-
banan, tillsvidare förslagsvis beräknats till 350,000 kronor, hvarvid dock
förutsatts, att kraftstationens anläggning särskild! skulle bekostas såsom
för andra järnvägens ändamål berättigad. Orsaken därtill, att den beräk¬
nade kostnadssumman för försöken ställde sig så mycket högre å banan
Falun—Amsberg än å Värtabanan, vore att söka häruti, att försöken å
den förra banan till följd af dess betydligt större längd och den rikliga
drifkraften vore afsedda att utföras i större skala än å den senare.
Huruvida den fördel, som för försöksresultaten härigenom möjligen
kunde vinnas, vore tillräcklig för att berättiga till den ej obetydliga
skillnaden i kostnad, vore tydligen svårt att afgöra.
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
39
Beträffande slutligen hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen före¬
slagit i fråga om upprättande af kontrakt med sökande bolaget om
medlens utbekommande och ställande af godkänd borgen därför, bi¬
trädde järnvägsstyrelsen i hufvudsak väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag, dock att kontraktet syntes böra afslutas med kommissionen
samt innehålla det i det föregående påpekade tillägget, att järnvägs¬
bolaget borde tillförbindas att, om så erfordrades, äfven under åren
1906 och 1907 upplåta banan för försöksändamål och under denna tid,
eventuellt mot skälig ersättning, tillhandahålla drifkraft.
Järnvägsstyrelsen funne sig sålunda icke hafva något att erinra
däremot, att försök i det af sökande bolaget angifna syftet blefve med
statsmedel utförda, men ville framhålla, att det för försökens utförande
erforderliga anslagsbelopp ej kunde beräknas lägre än 530,000 kronor,
samt att järnvägsstyrelsen i likhet med väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen liölle före, att ledningen af försöken borde uppdragas åt eu
kommission, hvilken dock enligt järnvägsstyrelsens förmenande borde
erhålla den sammansättning, styrelsen omförmält, och hafva till ålig¬
gande, dels att förvalta de för försöken anvisade medel, dels att be¬
stämma ej mindre försöksbanans tekniska anordning än äfven hvilket
materiel skulle anskaffas, och huru försöken skulle utföras, dels att ut¬
öfva kontroll öfver utförandet, dels ock att bestämma om försöks¬
anläggningens försäljning samt slutligen att tillvarataga försöksresultaten
och efter försökens slut däröfver till Eders Kung!. Maj:t afgifva be¬
rättelse; och borde kommissionen äga rätt att anställa sakkunnig ingenjör
och öfriga möjligen erforderliga biträden.
Skulle af någon anledning Eders Kungl. Maj:t finna skäl att icke
bifalla Falun—Västerdalarnes järnvägsaktiebolags underdåniga fram¬
ställning på det sätt, som järnvägsstyrelsen tillstyrkt i afsikt att åt
försöken gifva en för statens järnvägars behof tillfyllestgörande om¬
fattning, ämnade järnvägsstyrelsen, som i likhet med väg- och vatten-
byggnadsstyrelsen ansåge att, om försöken utfördes så, som af denna
styrelse föreslagits, de förut af järnvägsstyrelsen i underdåniga skrii-
velsen af den 23 december 1902 i fråga om åtgärders vidtagande för
införande af elektrisk drift å statens järnvägar planerade försöken å
någon statsbanedel likväl måste komma till stånd, vid 1903 års slut till
Eders Kungl. Maj:t inkomma med underdånig framställning i sådant syfte.
I anledning af hvad sålunda förekommit ansåg jag mig, innan
frågan underställdes Eders Kungl. Maj:ts pröfning, böra afvakta det
förslag i ärendet, som från järnvägsstyrelsen var att förvänta.
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
Järnvägssty¬
relsens skrif¬
velse den 10
december 19 OS.
I sin törstberörda underdåniga skrifvelse den 10 december 1903
bar nu järnvägsstyrelsen framlagt sitt förslag till anordnande af försök
med elektrisk järnvägsdrift och har därvid andragit följande.
På grund af det utlåtande, som järnvägsstyrelsens, i enlighet med
nådiga brefvet af den 6 februari 19Ö3, särskilt anställde sakkunnige
för elektrisk järnvägsdrift, civilingenjören It. Dahlander, efter företagna
studieresor till styrelsen afgifvit, och efter hvad styrelsen i öfrigt i
frågan kunnat inhämta, syntes det styrelsen vara tydligt, att försöken
endast borde afse användandet af enfasig växelström. Första upp¬
slaget till användandet af sådan ström för järnvägsdrift hade gifvits af
Maschinenfabrik Oerlikon i Schweiz, som utarbetat ett system, baseradt
på användandet af växelströms-likströms-omformare å lokomotiven, hvil-
ket system trots denna komplikation syntes äga vissa förutsättningar
att passa för våra förhållanden bättre än andra föreslagna och med
framgång försökta system med trefasig växelström. Ännu gynnsammare
ställde sig emellertid utsikterna för den enfasiga strömmens användande,
sedan det genom ett föredrag af chef ngen j ören vid YVestinghouse
Electric Manufacturing Company i Pittsburgh U. S. A. blifvit bekant,
att det lyckats detta bolag att konstruera eu för järnvägsdrift lämplig-
motor för enfasström. Alltsedan denna tidpunkt hade inom den elek-
trotekniska världen ifrigt arbetats vidare på detta problem, och nu
funnes äfven af andra firmor sådana motorer utarbetade, som syntes
med framgång kunna användas för ändamålet. I Förenta staterna,
hvarest till följd af de därstädes hittills rådande lysande konjunkturerna
fabrikationsfirmornas krafter varit öfver höfvan tagna i anspråk för
beställningars fullgörande, hade emellertid dessa firmor ej hunnit stort
mera än att å smärre försöksbanor inom fabriksområdena konstatera
sådana motorers användbarhet för järnvägsdrift. Det nyssnämnda
Westighouse-bolaget hade dock numera en motor vagn af detta slag i
regelbunden trafik å en bana utanför Pittsburg och hade afslutat kon¬
trakt om anläggning för elektrisk drift efter det nya systemet af en
74 kilometer lång bana Washington—Baltimore—Annapolis. I Tysk¬
land, hvarest man till följd af dåliga konjunkturer med full kraft kunnat
ägna sig åt lösandet af nya uppgifter, hade en firma, Union Elektri-
citätsgesellschaft, i samförstånd med statsbanemyndigheterna i Berlin
fatt tillfälle anordna sitt system för järnvägsdrift medelst enfasig växel¬
ström och visa det i gång å en kort statsbanesträcka i närheten af
denna stad med, som det ville synas, godt resultat. Och hade samma
firma äfven erhållit uppdrag att utföra elektriska bananläggningar af
detta slag såväl i Belgien som i Österrike. Vid nämnda bana invid
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
41
Berlin tillfördes motorerna genom kontaktledningen och skenorna växel¬
ström af 6,000 volts spänning vid en frekvens af 25 perioder i sekun¬
den. Utom från denna försöksbana med enfasig växelström, som en¬
dast kort tid varit i gång, förelåge gynnsam erfarenhet angående hög¬
spänd växelströms användande för järnvägsdrift från två med trefas¬
ström utförda anläggningar, nämligen dels Valtellinabanan i norra Ita¬
lien, å hvilken 106 kilometer långa bana driften sedan september
1902 helt och hållet ombesörjdes medelst elektrisk ström af 3,000 volts
spänning, lämnad från vattenfallskraftstation, samt dels den af Studien-
gesellschaft fur elektrische Schnellbahnen bedrifna försöksbanan Marien-
felde—Lassen i närheten af Berlin, hvarest medelst användande af
spänningar upp till 14,000 volt, hastigheten å elektriska tåg hade upp-
drifvits till 200 kilometer i timmen och däröfver. Erfarenheten från
dessa trefasbanor kunde gifvetvis i vissa delar komma här ifrågavarande
försöksanläggning till godo.
I hufvudsaklig enlighet med hvad som blifvit nämndt i underdåniga
skrifvelsen af den 31 mars 1903, hade järnvägsstyrelsen tänkt sig att
bedrifva försöken medelst ström från en provisorisk kraftstation vid
Tomteboda, dels å Värtabanan, dels å linjen Stockholm—Järfva. Under
sitt första stadium skulle försöksdriften äga rum mellan Värtan och
Albano respektive Norrtull, å hvilken handel förhållandena vore sär-
skildt gynnsamma för ett ostördt experimenterande, och skulle nästa
steg sedan blifva att, i den mån försöksresultaten därtill berättigade
och arbetena med utvidgandet af Stockholms bangård sådant medgåfve,
pröfva den elektriska drifkraften under regelbunden trafik i lokaltågen
dels mellan Stockholm och Värtan dels ock mellan Stockholm och
Järfva. Ehuru dessa försök till följd af försöksbanornas ringa längd
och den begränsade drifkraften måste komma att äga rum i ganska
liten skala, ansåge dock styrelsen, att medelst dessa sådan erfarenhet
borde kunna vinnas, att man på grund däraf skulle kunna öfvergå till
omvandling till elektrisk drift af en eller flera bandelar, vid hvilka
därigenom ekonomiska fördelar kunde påräknas. Då det af flera skäl
vore . olämpligt att för försöksarbetena nu fastställa något bindande
detaljprogram, ville styrelsen endast nämna, att styrelsen tänkt sig att
i första rummet dels uppföra en provisorisk kraftstation å järnvägens
mark vid Tomteboda verkstad, i hvilken alstrades enfasig växelström
med mellan vissa gränser efter önskan variabel spänning och frekvens
och en generatorkapacitet af 450 å 500 hästkrafter, dels anskaffa och
utrusta för försöken erforderliga elektriska lokomotiv och motorvagnar,
dels äfven montera erforderliga ledningar, hvilket syntes böra ske
Bih. till Biksd. Prot. 1904. 4 Sami. 1 Åfd. 27 Höft. 6
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
successivt och i den mån erfarenheten från den första försökssträckan
därtill berättigade. Eventuellt kunde olika sträckor af försöksbanan
förses med på olika sätt anordnad kontaktledning för vinnande af jäm¬
förande erfarenhet.
Beträffande kraftstationen hade järnvägsstyrelsen i sitt förut anförda
underdåniga utlåtande af den 31 mars 1903 nämnt, att styrelsen för
eventuella försök å Yärtabanan tänkt sig, att den behöfliga drif kraften
antingen skulle kunna tagas från Stockholms elektricitetsverk vid Värtan
eller från egen ångcentral, uppförd vid Tomteboda, hvilken efter för¬
sökens afslutande skulle få ändamålsenlig användning för belysning och
motordrift vid centralstationen, norra stationen, Tomteboda och Norr¬
tulls stationer, vid hvilka efter alla utvidgningar ett betydligt ström-
behof förefunnes. Vid närmare underhandlingar hade det visat sig, att
Stockholms stads nyanlagda elektricitetsverk redan under år 1904
komme att tagas så strängt i anspråk, att dess styrelse icke funne
sig i stånd att erbjuda ström för de ifrågavarande försöken med elektrisk
järnvägsdrift, hvarför det blifvit nödvändigt tänka sig den andra möj¬
ligheten, nämligen byggandet af en egen kraftstation. Beträffande be-
hofvet af en permanent kraftstation för ofvan nämnda andra ändamål
hade styrelsen i samma underdåniga utlåtande påpekat, att nu årligen
betalades till Stockholms elektricitetsverk cirka 59,000 kronor för ström
till belysning af centralstationen och norra stationen, och att betydlig
besparing skulle kunna vinnas genom att framställa strömmen i egen
central. Sedan priset å från Stockholms elektricitetsverk till järnvägs¬
styrelsen levererad belysningsström från och med den 1 oktober 1904,
under förutsättning af Stockholms stadsfullmäktiges bifall, komme att
reduceras med 20 procent, hade denna fråga kommit i ett så pass mycket
gynnsammare läge, att med byggande af ett eget elektricitetsverk för
detta ändamål tills vidare kunde anstå, så mycket mer som en för järn¬
vägsdriften uppbyggd provisorisk kraftstation utan stor ökning i kost¬
naden kunde inrättas så, att den under närmaste åren vid Tomteboda
och Norrtulls bangårdar behöfliga belysningsströmmen i densamma
kunde alstras. Ehuru således styrelsen fortfarande, trots det nu redu¬
cerade priset å ström från Stockholms elektricitetsverk, ansåge, att ström¬
men i en egen, lämpligt belägen central skulle kunna framställas till
lägre kostnad, inberäknadt ränta och amortering af det för en sådan an¬
läggning erforderliga kapitalet, så ansåge styrelsen, att med byggandet af
ett sådant verk tills vidare kunde och borde anstå, då en sådan åtgärd
måste föregås af mera omfattande utredningar angående den för olika
ändamål i framtiden erforderliga strömförbrukningen, än som för när-
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
43
varande kunde åstadkommas. På grund af dessa omständigheter an-
såge sig järnvägsstyrelsen nu endast böra föreslå uppförandet af en
provisorisk kraftstation för försöken, hvars maskinella anordningar dock
så vidt möjligt borde väljas så, att de kunde finna användning för ett
längre fram behöfligt permanent elektricitetsverk.
Efter fullbordande af den provisoriska kraftstationen och öfriga
förberedande arbeten, livilket väntades kunna äga rum i slutet af år
1904, skulle planmässigt ordnade försöksfärder påbörjas, medelst hvilka,
såsom redan i underdåniga utlåtandet af den 31 mars 1903 blifvit
framhållet, skulle afses, bland annat, fastställande af banströmmens
lämpligaste spänning och frekvens, ändamålsenligaste anordningen af
kontaktledningen med tillhörande detaljer, studerande af banströmmar-
nes inverkan på närliggande telefon- och telegrafledningar samt sättet
för förebyggande af sådana störningar, jämförelse mellan olika motor¬
typer, pådrags- och regleringsanordningar samt andra tekniska detaljer
å rullande materielen, profning af anordningar för elektrisk belysning
och uppvärmning af vagnarne, verkställande af mätningar rörande
energiförbrukning, spänningsförluster och dylikt, studerande af åtgärder
för betryggande af trafiksäkerheten och skydd mot de klimatiska för¬
hållandenas inverkan, samt utredning af det inflytande på de trafiktek¬
niska förhållandena, som den elektriska driften ej syntes kunna undgå
att utöfva. Vid försöksanläggningen skulle dessutom en del af järn¬
vägens personal kunna samla sådan insikt och erfarenhet, som vore
nödvändig för driften af eventuellt blifvande permanenta anläggningar
för elektrisk drift. Då försökens vidare gång i viss mån måste bestämmas
på grund af de vunna försöksresultaten och nya uppslag under arbetets
gång med säkerhet komme att gifvas, vore det naturligtvis vanskligt
att på förhand bestämma vare sig tiden eller kostnaden för försökens
genomförande. Hvad kostnaden beträffade, hade styrelsen likväl dels
på grund af infordrade kostnadsförslag dels på grund af uppskattning
beräknat den för materielens anskaffande och uppsättning samt för¬
sökens bedrifvande erforderliga summan på sätt ett den underdåniga
skrifvelsen bifogadt kostnadsförslag närmare utvisade till 425,000 kronor.
Efter försökens slut syntes man med stor sannolikhet kunna påräkna
att af den därför använda materielen skulle förefinnas för järnvägen
användbar och behöflig materiel till ett värde af mer än halfva den för
försöken utgifna summan. Uti underdåniga utlåtandet af den 31 mars
1903 hade styrelsen angifvit det för försöken å Värtabanan erforder¬
liga beloppet till ungefär 350,000 kronor, hvarvid förutsatts, att kraft¬
stationens anläggning skulle särskildt bekostas, såsom för andra järn-
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
vägens ändamål berättigad. Då styrelsen på förut anförda skäl ej ansett
sig för närvarande böra upptaga frågan om ett permanent elektricitets¬
verk, hade det varit nödvändigt att i det nu begärda beloppet medräkna
kostnaden för en provisorisk kraftstation. Denna omständighet jämte
förslaget att utsträcka försöken till linjen Stockholm—Järfva syntes
mer än väl motivera den till 75,000 kronor uppgående ökningen i det
begärda beloppet.
Ehuruväl de tekniska framsteg, som möjliggjort användandet af
enfasig växelström för järnvägsdrift, härrörde från de allra senaste
åren, och det vore att vänta, att ytterligare förbättringar komme att
göras, så hade dock frågan redan nu kommit i ett så gynnsamt läge,
att järnvägsstyrelsen icke tvekade förorda att utan afvaktande af möj¬
ligen blifvande detaljförbättringar redan nu genom försök samla den för
elektrisk järnvägsdrifts införande i större omfattning erforderliga för¬
beredande erfarenheten, hvilken enligt styrelsens förmenande endast på
detta sätt stode att vinna.
På grund af hvad sålunda anförts gjorde järnvägsstyrelsen den
hemställan, som af mig först omförmälts.
Det af järnvägsstyrelsen åberopade kostnadsförslaget är af följande
lydelse:
Uppförande af provisorisk kraftstation vid Tomteboda kronor 75,000
Anordning af två boggievagnar till motorvagnar ... „ 70,000
2 st. elektriska lokomotiv................................................ „ 100,000
Erforderliga ledningar af tillsammans cirka 17 km.
längd med stolpar, koppartråd, isolatorer, sken¬
förbindningar och uppsättning ............................. „ 110,000
Personal under försökstiden............................................ „ 18,000
Stenkol, smörj ämnen m. fl. förbrukningsartiklar...... „ 20,000
Omflyttning af telegraf- och telefonledningar........... „ 5,000
Reparationer, ändringar och diverse.............. „ 27,000
Summa kronor 425,000: —.
Slutligen har järnvägsstyrelsen, samtidigt med sistberörda under¬
dåniga framställning, i särskild underdånig skrifvelse anhållit att äfven
under år 1904 få af trafikmedlen använda högst 15,000 kronor till af¬
löning åt sakkunnig ingenjör, till möjligen erforderliga studieresor, till
fortsatta undersökningar rörande för kraftstationer lämpliga kraftkällor,
in. fl. utgifter för förberedande arbeten för införandet af elektrisk drift
å statens järnvägar.
Jag tillåter mig här erinra, att Eders Kungl. Maj:t den 31 de¬
cember 1903 till denna hemställan lämnat nådigt bifall.
Statsutskottets Utlåtande N:o 43. 45
Den fråga, som sålunda underställes Eders Kungl. Maj:ts pröfning,
synes vara af stor betydelse särskild! för järnvägsdriften inom landet,
men äfven för den nationella hushållningen i allmänhet. Genom de
naturliga hjälpmedel, vårt land erbjuder för den elektriska kraftens
alstrande, kan nämligen äfven denna del af industrien till stor del göras
oberoende af tillgång på stenkol och därigenom importen af denna
vara i afsevärd mån minskas. Då det nu ifrågasatts att med statsmedel
bekosta försök med elektrisk drift på järnväg, synes det mig vara
uppenbart, att man i främsta rummet bör rikta uppmärksamheten på,
huru statens banor kunna däraf draga fördel. Väg- och vattenbygguads-
styrelsen har också förutsatt, att de försök å enskild järnväg, som
styrelsen förordat, icke skulle vara de enda, utan att dylika skulle
anställas jämväl å statsbanorna. Det synes mig dock icke böra ifråga¬
komma att med statsmedel på en gång bekosta båda dessa slags försök,
utan endast dem, som närmast afse statens järnvägar. Sådana försök
kunna ju för öfrigt på samma gång i det väsentligaste tjäna till led¬
ning för bedömandet af frågan om lämpligheten af och sättet för elek¬
trisk drifkrafts användning på enskilda järnvägar. Den omständigheten,
att man för verkställandet af de försök järnvägsstyrelsen förberedt icke
äger tillgång till vattenkraft, bör ej heller utgöra något hinder för
att bestämma sig för dem. Det är nämligen för frågan, sådan den¬
samma nu föreligger, icke af någon betydelse, hvarest eller huru själfva
den elektriska kraften alstras. Jag får dessutom nämna, att, enligt ett
mig delgifvet meddelande från disponenten vid Stora Kopparbergs
bergslags aktiebolag till chefen för järnvägsstyrelsen, bolaget numera
återtagit sitt erbjudande af kraft till försöken med elektrisk drift å
Falun—Västerdalarnes järnväg. Slutligen tillåter jag mig framhålla, att
järnvägsstyrelsens förslag, mot hvars särskilda anordningar likasom mot
de därför beräknade kostnaderna jag icke har något att anmärka, kommer
att ställa sig mindre dyrt än hvad som beräknats för de å enskild
järnväg anordnade försöken.»
På grund af detta sitt anförande har departementschefen hem¬
ställt, att Kungl. Maj:t måtte
dels finna Falun—Västerdalarnes järnvägsaktiebolags ofvanberörda
framställningar icke böra bifallas,
dels ock till Riksdagen göra den framställning, som här ofvan
meddelats.
Departements-
chejena ytt¬
rande.
Bih. till Riksd. Prof. 1904. 4 Samt. 1 Afd. 27 Höft.
7
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
Hvad till statsrådsprotokollet i detta ärende blifvit anfördt har
synts utskottet innefatta giltiga skäl för bifall till den gjorda fram¬
ställningen; och får utskottet därför hemställa,
att Riksdagen må, för anställande af försök med
elektrisk järnvägsdrift å statsbanorna, å riksstatens
sjätte hufvudtitel för år 1905 anvisa ett extra anslag
af 425,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta
förskottsvis under år 1904 af tillgängliga medel ut¬
anordna detta belopp.
Stockholm den 26 februari 1904.
På statsutskottets vägnar:
P. PEHRSON.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1904.