Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.
1
N:o 1.
Ank. till Biksd. kansli den 15 april 1904, kl. 12 midd.
Sammansätta bevillnings- och lagutskottets utlåtande, i anledning af
väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj:t med be¬
gäran om utredning och förslag till af'hjälpande af vissa
missförhållanden i afseende å stämpelbeläggning af köp
af fast egendom m. m.
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 122, som blifvit till
utskottets behandling remitterad från lagutskottet, har herr G. M. Sandin
tillika med tre andra af kammarens ledamöter föreslagit,
»att Riksdagen ville ingå till Kungl. Maj:t med underdånig anhållan,
att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga sådana
lagbestämmelser, som vid straffpåföljd förbjuda att vid köp af fast egen¬
dom i köpehandlingen därom utsätta en mindre köpeskilling än den i
verkligheten därför betingade.»
Berörda förslag motiveras af motionärerna sålunda:
»Vid köp af jordbruksfastighet tillgår numera icke sällan så, att
därför betingade köpeskilling fördelas dels på fastigheten, dels på därtill
hörande skog eller i köpet ingående lös egendom af ena eller andra slaget.
Då uppgörelse om sådan egendomshandel träffas, bestämmes t. ex., att af
köpesumman 18,500 kronor 6,000 kronor skola anses utgöra likvid för
själfva fastigheten och resten 12,500 kronor för å densamma befintlig
skog. I följd häraf stipuleras i köpehandlingen köpesumman vara endast
6,000 kronor, och på så sätt undgår köparen eller denne och säljaren,
Bih. till Rikad. Prot. 1904. 5 Sami. 2 Afd. 1 Haft. (N:o 1). 1
2 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.
da fangeshandlingen företes för erhållande af lagfart, att utgöra stämpel¬
afgift för mer än detta belopp, under det att den rätteligen bort erläggas
för hela den i verkligheten aftalade summan 18,500 kronor. I detta fall
föjlorar således statsverket ett belopp af 75 eller 150 kronor, beroende
pa om köparen är ett bolag eller ej. Men afsikten med ett sådant för¬
farande är tydligen icke blott att i större eller mindre mån undandraga
sig ° stämpelafgiften, utan äfven att vilseleda taxeringsmyndigheterna för
erhållande af ett lägre taxeringsvärde å fastigheten, hvarmed ju följer
mindre skatt till saväl stat som kommun. Som bekant, skall nämligen
vid taxering af fast egendom bland annat tjäna till ledning för bestäm¬
mande däral den för sådan under loppet af nästföregående fem år för¬
sald egendom senast betingade köpeskilling, såvida ej i bevillningsförord-
ningen särskildt nämnda eller andra omständigheter inverkat därpå.
Det är här icke fråga om några enstaka fall, utan ett ganska allmänt
bruk. I synnerhet hafva bolag och sådana personer, som drifva egen-
domshandel som affär, slagit in på denna väg, den verkliga köpesummans
förminskande i köpehandlingen. Den uppfattningen har emellertid hittills
varit förhärskande, att berörda sätt att gå till väga vore olagligt. Och
denna asikt har utan tvifvel föranleda att större antalet köpare dragit sig
för att använda detta »knep».
Detta förhållande kommer dock sannolikt att undgå förändring, sedan
Kungi. Maj:t i ett under förra året gifvet utslag förklarat, att ett dylikt
förfarande icke vore underkastadt ansvar. Det sakförhållande, hvarpå detta
utslag är grundadt, var i korthet följande:
Trävaruhandlande K. N. i R. både genom köpebref den 27 januari
1900 tillhandlat sig skattehemmanet n:o 5 om fem sjuttiotvåendels mantal
R. i H. socken och föranstaltat så, att i köpebrefvet utsattes en köpe¬
summa, som med 25,000 kr. understeg det belopp, N. N. i verkligheten
erlagt för hemmanet. Länsman N. N., som fått kännedom härom, in¬
stämde i egenskap af allmän åklagare nämnde N. N. till H. tingslags
häradsrätt under yrkande, att, som det köpebref, som af N. N. vid hä¬
radsrätten företetts för lagfart, därvid blifvit belagdt med stämpel till lägre
värde än vederbort, N. N. måtte fällas till ansvar för svikligt förfarande
samt förpliktas ersätta den förlust, Kung! Maj:t och kronan genom N. N:s
berörda förfarande lidit. Häradsrätten biträdde detta yrkande och dömde
N. N. genom utslag den 16 december 1901 att höta 300 kronor samt
ersätta statsverket den till 150 kr. uppgående förlust, som genom N. N:s
förfarande detsamma tillskyndats.
Detta utslag blef af rikets Svea hofrätt, hvarest N. N. anfört besvär
däröfver, genom utslag den 11 mars 1902 fastställdt; hvaremot Kungl.
Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1. 3
Maj:t, dit N. N. hänskjuta saken, genom beslut den 1 maj 1903 upphäfde
underrätternas utslag under förklaring, som förut är nämndt, att förfaran¬
det, som lagts N. N. till last, icke vore ansvar underkastadt.
Genom denna Kungl. Maj:ts förklaring är alltså vägen öppnad att
utan laga påföljd kunna följa N. N. i fotspåren, och att ganska många
skola göra det, därom råder intet tvifvel. Hvarthän ett sådant missför¬
hållande, om det opåtaldt får fortgå, skall leda, inses lätt, liksom nödvän¬
digheten att erhålla nya stadgauden, som förbjuda dylikt förfarande.»
Till gemensam behandling med förenämnda motion har utskottet
företagit en af bevillningsutskottet till utskottet hänvisad, inom Andra
Kammaren af herr A. F. Burman väckt motion, n:o 123, som är af föl¬
jande lydelse:
»Under en tid, då det för staten är af största vikt, att alla dess in¬
komster sorgfälligt tillvaratagas, torde det icke saknas anledning att fästa
uppmärksamheten vid ett förhållande, som är ägnadt att, utan hinder af
en för närvarande därutinnan maktlös lagstiftning, till förmån för hufvud¬
sakligen stora och kapitalstarka aktiebolag undandraga statsverket be¬
tydande belopp, som rätteligen borde tillkomma detsamma i form af
stämpelskatt. Det har nämligen visat sig och äfven blifvit af offentligen
tillgängliga handlingar allmänt bekant, att vissa större aktiebolag, sär-
skildt i landets nordligare delar, vid inköp af med riklig skogstillgång
förenade jordbruksfastigheter gå till väga på det sätt, att i fråga om köpet
upprättas två särskilda afhandlingar, hvarigenom säljaren enligt den ena,
för bättre utseendes skull tidigare daterad, upplåter viss tids afverknings-
rätt till den å fastigheten befintliga ståndskog till ett pris, motsvarande
det, hvarmed fastighetens verkliga värde i bolagets hand öfverskjuter dess
gällande taxeringsvärde, och den andra, hvarigenom själfva hemmanet
öfverlåtes för en köpeskilling, jämnt upp motsvarande taxeringsvärdet. Då
detta Överskjutande värde å skogen i de allra flesta fall utgör den största
och hufvudsakligaste delen af köpeskillingen och bolaget gifvetvis icke
har ringaste intresse af att låta inteckna afverkningsrätten å ståndskogen
till ett hemman, hvartill bolaget själf förvärfvat äganderätten, ligger det
i öppen dag, att genom nu anförda förfarande statsverket går miste om
högst betydliga belopp i stämpelafgifter, som rätteligen borde tillkomma
detsamma.
Man kunde visserligen invända, att ett förfarande af dylik art kunde
förebyggas genom att hemmanet blefve före försäljningen uppskattadt till
ett belopp, motsvarande dess verkliga värde, skogen inberäknad. Detta
låter sig emellertid icke göra af det naturliga skäl, att skogen i förre
ägarens hand icke kan lämna sådan inkomst, att densamma skäligen kan
4 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.
taxeras till belopp, som närmelsevis motsvarar det värde, skogen uti en
affärsvan och kapitalstark köpares hand erhåller.
Enär det i såväl statsverkets som den allmänna moralens intresse
maste vara af synnerlig vikt, att något sätt utfinnes, som på lagstiftningens
väg kan rada bot för här ofvan anmärkta, uppenbara missförhållande, men
jag icke tilltror mig att på egen hand anvisa något dylikt, tillåter jag
mig vördsamt föreslå,
att Riksdagen ville uti skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.
Maj:t täcktes taga under ompröfning, huruvida och i hvilken mån här
ofvan anmärkta missförhållanden i afseende å stämpelbeläggning af fastighets¬
köp må kunna afhjälpas, samt till Riksdagen inkomma med det förslag,
hvartill denna pröfning kan föranleda.»
Gällande stämpelförordning stadgar beträffande utgörandet af stämpel¬
skatt vid köp af fast egendom, så vidt nu är i fråga, att afhandling om
sådant köp eller af offentlig myndighet utfärdad köpehandling skall, då
den för lagfart företes, förses med stämpel till visst belopp för hvarje
fulla 100 kronor af egendomens värde. Enligt 10 § i förordningen må
detta värde härvid icke upptagas lägre än nästföregående årets taxerings¬
värde, men skall beräknas efter den i penningar bestämda köpeskillingen,
så framt denna öfverstiger nämnda värde.
Afhandling om skogsafverkning skall, då den för vinnande af in¬
teckning företes, förses med stämpel af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor
af hvad för rättigheten blifvit utfäst eller, om detta icke blifvit i afhand-
lingen till visst belopp bestämdt, af 6 öre för hvarje fullt antal af 10 ar
utaf det upplåtna skogsskiftet.
För fel eller försummelse vid stämpelbeläggning af nu omförmälda
handlingar innehåller stämpelförordningen i 53 § endast ett generellt
stadgande med hänvisning till allmän lag angående ansvar i sådant fall
för vederbörande ämbets- och tjänsteman.
Syftet med båda de förevarande motionerna är att genom mer effektiv
lagstiftning än den nu gällande söka förhindra de förluster för statskassan,
som icke endast på stämpelbeskattningens utan äfven på andra beskatt-
ningsområden kunna uppstå därigenom, att vid fastighetsköp stämpelafgift
icke kommer att utgöras efter fastighetens hela försäljningsvärde, ity att
detta värde genom en eller annan åtgärd från de kontraherande parternas
sida icke blir för den stämpelbeläggande myndigheten kändt eller för
stämpelbeläggning åtkomligt.
Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1. 5
Af motionärerna har anförts, hurusom de af dem asyfcade förfarings¬
sätten kommit till utveckling särskildt vid försäljning af fastigheter, a
hvilka afverkningsbar skog till större värde finnes. Enligt inom utskottet
vid behandlingen af dessa frågor vunna upplysningar förekomma de af
motionärerna påvisade missförhållandena i afsevärd omfattning och icke
blott i landets nordliga delar, utan jämväl i andra trakter^ af vart land.
Utskottets uppmärksamhet har blifvit fäst äfven dära, att genom
stämpelförordningens bestämmelse, att, där köpeafhandling, utan tillägg
till eller förändring i stadgade villkor, öfverlåtes inom den för lagfart
föreskrifila tid, räknadt från första fånget, och inom samma tid för lag¬
fart företes, äger stämpelbeläggning rum allenast för sista fånget, tillfälle
att undandraga statskassan stämpelafgift förefinnes. Och det lärer inga¬
lunda vara sällsynt att, särskildt vid transport af köp af stadsegendomar,
det förfarande kommer till användning, att vid dylika transaktioner den
högre köpeskilling, som till äfventyrs betingats, icke uppgifves och sålunda
icke heller blir föremål för lagenlig stämpelbeskattning.
Om ock, såsom framgår af det af herr Sandin och hans medmotionärer
anförda rättsfallet, af hvilket utskottet tagit närmare del, förfaringssättet
att i köpehandling icke uppgifva hela den angående en fastighet aftalade
köpeskillingen enligt nu gällande lagbestämmelser icke synes kunna beläggas
med ansvar, torde det likväl vara obestridligt, att vidtagandet af sådana
och till syftet därmed likartade åtgärder icke kan sägas stå i öfverens¬
stämmelse " med den föreliggande lagstiftningens anda och mening eller
med de för en rationell stämpelbeskattning gällande principer.
Såväl ur synpunkten af statens skatteintresse som med hänsyn till
de allmänna moraliska vådor, hvilka en ytterligare spridning af nu be¬
rörda förfaringssätt skulle medföra, har utskottet funnit förändring af lag¬
stiftningen å ifrågavarande område till vinnande af de af motionärerna
angifna mål vara af behofvet väl påkallad.
Hvilka åtgärder, som för ernående af önskadt resultat härutinnan
böra vidtagas, torde emellertid framgå först genom en mera omfattande ut¬
redning än den, utskottet vant i tillfälle att verkställa. Om än utskottet
sålunda icke funnit sig kunna förorda någon bestämd utväg, har det dock
ansetts lämpligt att omnämna några af de synpunkter, som under öfver-
läggningen inom utskottet framförts.
Redan genom afhjälpande medelst en lämplig straffbestämmelse af
den brist i lagstiftningen, som, enligt hvad det förut omförmälda domstols-
prejudikatet angifver, synes förefinnas, torde om icke full, sa dock i allt
fall större effektivitet än nu kunna vinnas i förevarande hänseende. Huru-
6 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande ]ST:o 1.
vida en dylik straffbestämmelse bör inflyta i allmänna strafflagen eller i
stämpelförordnmgen, torde på frågans nuvarande stadium icke med säker¬
het kunna afgöras. Det i 54 § 8 mom. stämpelförordningen förekommande
stadgandet om ansvar för den, som genom lämnandet af falsk uppgift
förorsakar, att bouppteckning blir belagd med stämpel till lägre belopp än
eljest vederbort, torde möjligen kunna utsträckas att omfatta jämväl fall,
då i afhandling angående köp af fast egendom köpeskillingen upptagits
till lägre belopp än den verkligen utgjort. Med afseende å stadgandets art
tillåter sig utskottet att i detta sammanhang äfven fästa uppmärksamheten
a den i 33 § inkomstskatteförordningen förefintliga bestämmelse angående
påföljden för lämnande af oriktigt meddelande i och för inkomstskatte-
taxeringen.
För det af motionärerna särskildt, framhållna missförhållandet, att
skog, som ingått i fastighetsköp, undandrages stämpelskatt, torde rättelse
åtminstone i viss mån kunna vinnas genom förändrade bestämmelser i fråga
om stämpelbeläggning af afhandlingar om skogsafverkning. Innan utskottet
öfvergår till att angifva de förslag, som i berörda hänseende inom utskottet
framkommit, vill utskottet såsom för ämnet belysande meddela en kort
redogörelse för de i vårt land under olika tider gällande stadganden an¬
gående stämpelbeläggning af nyssnämnda slags afhandlingar.
Särskild bestämmelse rörande stämpelbeläggning af skogsafverknings-
kontrakt förekom först i kungl. kungörelsen angående stämplade pappers-
afgiften den 21 november 1854. Bevillningsutskottet vid nämnda års
riksdag yttrade i sitt angående sagda afgift afgifna betänkande, bland
annat, att det icke sällan inträffade, att sådana åt handlingar, hvarigenom
skog från hemman på viss tid föryttrades, till laga åtgärd vid domstolarna
företeddes, men att dylika afhandlingar icke funnes i gällande karta-
sigillata-förordning omförmälda. Utskottet, som ansåge desamma böra för¬
ses med stämpladt papper efter enahanda grund, som för andra köpebref
vore stadgad, hemställde därför, att under rubriken köpebref i stämpel-
pappersförordningen måtte införas, att sådana afhandlingar skulle, för att
vara gällande, förses med stämpladt papper i förhållande till värdet efter
samma tariff, som gällde beträffande köpebref in. m. på fast egendom,
äfvensom bestämmas, att, då i sådan afhandling värdesumma ej funnes
utsatt, den borde innehålla uppgift om skogsskiftets areal samt karteras
efter 12 skilling för hvarje fullt tunnland.
De af bevillningsutskottet förordade bestämmelserna inflöto i ofvan-
närnnda kungörelse den 21 november 1854.
Vid 1859—1860 års riksdag gjordes den förändring af ifrågavarande
Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1. 7
stadgande, att orden »för att vara gällande» borttogos. Såsom hufvud-
sakligt skäl för denna förändring anfördes, att det icke kunde vara rätt
att förklara, det ett kontrakt, som, därest det muntligen inginges, kunde
äga lagligen förbindande kraft, skulle, då det skriftligen aflåttades, för att
vara gällande beläggas med stämpel.
I det inom finansdepartementet utarbetade förslag till kungörelse an¬
gående stämpelafgiften, hvilket lades till grund för Ivungl. Maj:ts proposi¬
tion i ämnet vid 1883 års riksdag, stadgades däremot stämpelafgift för
dylik afhandling, endast då den för vinnande af inteckning företeddes,
eller då betalning på grund af afhandlingen söktes hos ofientlig myndig¬
het. Den ovillkorliga stämpelskyldighetens upphörande motiverades i be¬
rörda förslag därmed, att dels hvarje föreskrift om kontroll å uppbörden
eller påföljd för underlåten stämpling saknades för det fall, att företeende
inför offentlig myndighet icke ägde rum, dels ock någon grund, hvarför
ifrågavarande kontrakt, framför andra nyttjanderättsaftal, skulle under¬
kastas ovillkorlig stämpelskyldighet, icke torde kunna uppvisas.
Kungl. Maj:t, som i ofvanberörda proposition för åtskilliga fall ifråga¬
satt införandet af handlingars stämpelbeläggning oberoende af deras före¬
teende hos offentlig myndighet, ansåg sig emellertid icke böra i samman¬
hang därmed förorda upphäfvandet af redan befintliga stadganden om
vissa handlingars förseende med stämpel i sådan ordning och föreslog på
grund häraf, att de äldre bestämmelserna om stämpel för afhandling om
skogsafverkning måtte med några jämkningar bibehållas oförändrade. I
hufvudsaklig öfverensstämmelse härmed var äfven bevillningsutskottets för¬
slag i ämnet affattadt, hvilket förslag af Andra Kammaren godkändes.
Inom Första Kammaren anmärktes emellertid, att af handlingar om
skogsafverkning ofta upprättades vid tillfällen, då synnerlig svårighet
måste möta vid att anskaffa de föreskrifna stämplarna, och beslöt denna
kammare på grund häraf, att afhandling om skogsafverkning skulle vara
underkastad stämpelafgift, endast då den för intagande i vederbörande
myndighets protokoll företeddes. Vid gemensam omröstning blef detta äf¬
ven af Riksdagen beslutadt.
Af 1884 års Riksdag vidtogs den förändring af ifrågavarande bestäm¬
melse, att afhandling om skogsafverkning skulle vara försedd med stäm¬
pel, endast då den för vinnande af inteckning företeddes, samt att, då på
grund af afhandlingen betalning söktes hos offentlig myndighet, afhand¬
lingen skulle vara belagd med särskild stämpel lika med skuldebref.
Sin nuvarande lydelse erhöll slutligen rubriken skogsafverkning i
stämpelförordningen genom beslut af 1894 års Riksdag.
8 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.
Ett återinförande af den ursprungliga bestämmelsen, att afhandling
om skogsafverkning för att vara gällande skall förses med stämpel, torde
kunna antagas i ganska afsevärd mån, om äfven icke fullständigt, komma
att trygga statens säkerhet, för att icke på nu anmärkt sätt betydande
förmögenhetsdelar undandragas stämpelskatt. Medgifvas måste visserligen,
att effektiv kontroll öfver stämpelafgiftens behöriga utgörande icke torde
kunna anordnas, men å andra sidan skulle med en föreskrift i berörda
hänseende naturligen förenas stadgande, hvarigenom underlåtenhet att
stämpelbelägga en afhandling af nu ifrågavarande slag blefve en straffbar
lagöfverträdelse, hvilket förhållande med säkerhet komine att verka till
lagens efterlefnad.
Såsom ofvan erinrats, anfördes vid 1883 års riksdag, att föreskriften
om skogsafverkningskontraktens beläggande med stämpel vid utgifvandet
under vissa omständigheter erbjöde svårighet, nämligen då aftalen träffades
i trakter, där tillgång på stämplar saknades. Denna svårighet torde emeller¬
tid lätt kunna undanröjas genom medgifvande, att med stämpelbelägg¬
ningen finge anstå till viss tid efter handlingens utfärdande.
Såsom förut framhållits, har utskottet genom det nu anförda icke af-
sett att förorda något visst sätt för afhjälpande af de missförhållanden,
som omförmälas i förevarande båda motioner, utan har därmed endast
åsyftats att gifva en sammanfattning af vissa åsikter, som under utskottets
öfverläggningar framställts i frågan.
Utskottet har jämväl förut tydliggjort sin uppfattning, att merberörda
missförhållanden äro af den art och betydelse, att desamma böra i möj¬
ligaste mån undanröjas.
Under uttalande af sin anslutning till båda de förevarande motionernas
syfte hemställer utskottet fördenskull,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga under ompröf¬
ning, genom hvilka åtgärder här ofvan anmärkta miss¬
förhållanden i afseende å stämpeibeläggning af fastig¬
hetsköp må kunna afhjälpas, samt till Riksdagen in¬
komma med det förslag, hvartill denna pröfning kan
föranleda.
Stockholm den 14 april 1904.
På sammansatta bevillnings- och lagutskottets vägnar:
G. F. ÖSTBERG.
Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.
9
Eeservationer:
af herr Wester och S. Söderberg; samt
af herr Wiklund mot vissa delar af motiveringen.
Herrar Leman och O. A. Ericsson hafva begärt få antecknadt, att de
icke deltagit i den slutliga behandlingen af ärendet inom utskottet.
Bill. till Iliksd. Prot. O Sami. ‘2 Afd. 1 Haft.
2