Riksdagens Skrifvelse N:o 07.
9
N:o 67.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 april 1904.
__ — — Andra Kammaren den 13 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl.
Maj ds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse
af 6 § i lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet
för skada i följd af järnvägs drift och till lag om ändrad
lydelse af 25 § i lagen den 1 juli 1898 om de svenska
lapparnes rätt till renbete i Sverige, dels ock en med för¬
anledande af nämnda proposition väckt motion.
(Lagutskottets utlåtande n:o 23.1
Till Konungen.
Genom proposition af den 31 december nästlidot år har Eders
Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga propositionen bilagda för¬
slag till
l:o) lag om ändrad lydelse af 6 § i lagen den 12 mars 1886
angående ansvarighet för skada i följd af järnvägs drift;
2:o) lag om ändrad lydelse af 25 § i lagen den 1 juli 1898 om
de svenska lapparnes rätt till renbete i Sverige.
Dessa lagförslag hafva föranledts af Riksdagens skrifvelse den 22
maj 1901, däri Riksdagen anhöll, att Eders Kungl. Maj:t måtte låta
utreda, under hvilka villkor rätt till ersättning kunde tillerkännas lapp
för renar, som blifvit. af järnvägståg öfverkörda och dödade, samt till
Riksdagen inkomma med det förslag i ämnet, hvartill utredningen
kunde föranleda.
T denna skrifvelse uttalade Riksdagen såsom sin uppfattning, att
Bill. Ull Riksd. Prof. 1904. 10 Sami. 1 AJd. 1 Band. 12 Htlft. 2
10 Riksdagens Skrifvelse N;o 67.
ersättning icke borde ifrågakomma, om den öfverkörda renens ägare
själf uppsåtligen eller genom grof vårdslöshet vållat skadan. Eders
Ivungl. Maj:ts förslag innehåller emellertid, att järnvägens innehafvare
är fritagen från .skyldighet att. gälda skadestånd, därest den, hvilken
vård om renen alegat, uppsåtligen eller genom vårdslöshet vid bevak¬
ningen varit till skadan vållande.
Inom Riksdagen har nu enskild motionär föreslagit den ändring
af den genom propositionen föreslagna nya lydelsen af 6 § i lagen
angående ersättning för skada i följd af järnvägs drift, att ordet vårds¬
löshet utbytes mot grof vårdslöshet; och Riksdagen har funnit sig böra
biträda detta förslag.
Visserligen innebär redan det af Eders Kungl. Maj:t föreslagna
stadgandet en utvidgning för vissa fall af den ersättningsplikt, som för
närvarande pahvilar järnvägs innehafvare, men de säregna förhållanden,
som ansetts böra föranleda denna afvikelse från hittills gällande skade¬
ståndsregler, lära äfven betinga, att skyldigheten för järnvägs inne¬
hafvare att i förevarande fall gälda skadestånd, i enlighet med Riksdagens
förut uttalade mening, utsträckes på sätt motionären föreslagit. Eljest
torde det vara att befara, att det skydd, man afser att bereda lapparne
mot skada å renar i följd af järnvägs drift, i många fall blifver föga
effektivt. En sådan grundsats som den af motionären i förevarande
hänseende förordade ar ock redan af lagstiftningen i flera fall antagen,
i hvilket afseende ma erinras om bestämmelserna i 3 § af ifrågavaran¬
de lag, i 1 § af lagen den 5 juli 1901 om ersättning i följd af olycks¬
fall i arbete samt i 7 § af lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar.
. ^ ifrigt har Riksdagen ej funnit något att erinra mot de i pro¬
positionen innefattade lagförslag.
På grund af hvad sålunda anförts har Riksdagen, som icke kunnat
bifalla det under mom. .bo) härofvan omnämnda lagförslag i oförändradt
skick, för sin del antagit dels följande
Lag
om ändrad lydelse af 6 § i lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet
för skada i följd af järnvägs drift.
Härigenom förordnas, att 6 § i lagen den 12 mars 1886 angående
ansvarighet för skada i följd af järnvägs drift skall erhålla följande
ändrade lydelse:
11
Riksdagens Skrifvelse N:o 67.
Varder annorledes, än i 5 § sägs, gods, som icke af järnvägens för¬
valtning eller betjäning för befordran mottagits, i följd af järnvägens
drift skadadt, och ligger vållande därtill järnvägens^ förvaltning eller
betjäning till last, ersätte järnvägens innehafvare skadan.
Har ren, tillhörig den, som har rätt till renbete enligt lagen om
de svenska lapparnes rätt till renbete i Sverige, blifvit annorledes än i
5 § sägs, i följd af järnvägs drift, skadad eller dödad, och skedde det
å trakt, där lapparne vid tiden för skadans timande ägde uppehålla sig
med sina renar, vare, ändå att icke järnvägens förvaltning eller be¬
tjäning vållat skadan, järnvägens innehafvare skyldig gälda skadestånd,
där ej den, hvilken vård om renen ålegat, uppsåtligen eller genom grof
vårdslöshet vid bevakningen varit till skadan vållande; och dels
det i propositionen innefattade förslaget till lag om ändrad lydelse
af 25 § i lagen den 1 juli 1898 om de svenska lapparnes rätt till ren¬
bete i Sverige.
Stockholm den 13 april 1904.
Med undersåtlig vördnad.