Riksdagens Skrifvelse N:o 37.
1
N:o 37.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 april 1904.
_ — — Andra Kammaren don 7 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt
motion angående undanskiftande i mindre bemedlade
dödsbon af medel till minderårigt barns underhäll och
uppfostran.
(Lagutskottets utlåtande n:o 34.)
Till Konungen.
Vid innevarande riksdag hav enskild motionär ifrågasatt sådan ändring
af svensk arfslag, att uti mindre bemedlade dödsbon medel till minder¬
årigt barns underhåll och uppfostran måtte kunna undanskiftas.
Enligt svensk rätt skola barn efter en afliden person i regel åtnjuta
lika arfslott er, oafsedt deras ålder, och enhvar stärbhusdelägare har rätt
att påyrka skifte af boet. Någon befogenhet för efterlefvande make att,
oberoende af öfverenskommelse med öfrigo stärbhusdelägare, under längre
eller kortare tid kvarsitta i orubbadt bo linnes icke stadgad hos oss, så¬
som förhållandet är i Norge och Danmark för vissa fall. Och enligt
12 kap. 10 § ärfdabalken gäller såsom regel för arfsfördclning, att hvad
föräldrar kostat på ett barn till dess nödtorftiga föda, kläder, upptuktelse
och bröllopskost icke tages i beräkning vid bestämmande af dess lott i
boet, där ej uttryckligt stadgande af den aflidne därom förefinnes. Att
detta i tillämpningen kan leda till orättvisa, synes uppenbart. Faktiskt
Bill. till Riksd. Prof. 1904. 10 Sami 1 Afd. 1 Band, 7 Höft. (N:is37—39.) 1
2 Riksdagens Skrifvelse N:o 37.
kunna till följd af dessa bestämmelser minderåriga barn efter eu afliden
komma i ogynnsam ställning i jämförelse med de mcdarfvingar, som redan
uppnått den ålder, att de kunna sig själfva försörja. Syftet med före-
Yarandc motion att utjämna en sådan obillighet samt att i allmänhet,
savidt möjligt, tillförsäkra minderårigt barn af dödsboets tillgångar medel
till underhåll och uppfostran — synes Riksdagen därför synnerligen he¬
ll j är tans värdi
Ren princip, som motionären sålunda vill göra gällande, är i själfva
verket icke alldeles främmande för vår rätt. Ren kommer i viss mån
till uttryck i. bestämmelsen om bröstarfvinges rätt till laglott, ehuru det
härvid är arfvinge, som ses till godo gentemot testamentstagare och icke
i förhållande till annan lika berättigad arfvinge. Men klart framträder
grundsatsen i 2 § 2 mom. af förordningen angående hvad i testemente
gifvas må, så ock om gåfva af fast egendom den 21 december 1857,
livilket lagrum stadgar, att, om man genom testamente anslagit viss årlig
inkomst till omyndigt barns underhåll och uppfostran eller till underhåll
lör ofärdigt, med svår sjukdom behäftadt eller litet vetande barn och
sådant barn ej af eget arf eller annan tillgång kan njuta underhåll eller
uppfostran, detta testamente må, ändå att annan bröstarfvinges laglott
därmed belastas skulle, gälla beträffande omyndigt barn, till dess det kan
sig själft nära, dock ej för längre tid än till dess barnet fyllt 21 år,
och med afseende å annat barn, så länge behofvet fortfar. Ressutom
föreskrifves i den nyss omnämnda 10 § i 12 kap. ärfdabalkcn, att det
står föräldrar fritt att, om de vilja, såsom ersättning för hvad ett eller
Hela barn fått åtnjuta till underhåll och uppfostran »lägga de andra sina
barn något till, som mindre njutit hafva».
Hvad sålunda redan linnes stadgadt såsom eu rätt för föräldrar att
genom testamente eller särskild! förordnande bereda minderåriga barn före¬
trädesrätt framför öfriga stärbhusdelägare till så stor del af boets till¬
gångar, som erfordras för de minderåriga barnens underhåll och upp¬
fostran, tills de sig själfva försörja kunna, torde böra upphöjas till allmän
arfsfördelningsprincip i fråga om mindre bemedlade dödsbon. Själfklart
är dock, att denna de minderåriges företrädesrätt icke får träda för nära
sådana modarfvingars rätt, som, ehuru komna till högre ålder, af eu eller
annan anledning, sinnessjukdom, vanförhet, lyte eller dylikt, äro urstånd¬
sätta att ^ sig själfva försörja. Fastmera synas förhållandena påkalla, att
den förmån, motionärens förslag åsyftar att bereda minderåriga barn, äfven
kommer bröstarfvinge af sistberörda kategori till godo.
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 38.
Under åberopande af det ofvan anförda får Riksdagen, som anser
sig för närvarande icke böra ingå på närmare undersökning, huru en
sådan lagändring som den af motionären åsyftade lämpligast bör åväga¬
bringas, alltså anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
om och i hvilken utsträckning minderårig bröstarfvinge efter afliden per¬
son må kunna tillförsäkras rätt att, i mån af behof, framför öfriga arf-
vingar, af dödsboets tillgångar bekomma medel till underhåll och upp¬
fostran, samt för Riksdagen framlägga det förslag till lagändring i angifna
syfte, hvartill förhållandena anses föranleda.
Stockholm den 7 april 1904.
Med undersåtlig vördnad.
N.o 38.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 april 1904.
— — — — Andra Kammaren den 7 — —
Riksdagens skrifvelse till Ronungen, i anledning af vädd
motion om tillägg till 14 kap. 45 § strafflagen.
(Lagutskottets utlåtande n:o 35.)
Till Konungen.
Vid innevarande riksdag har enskild motionär ifrågasatt, att till 14
kapitlet 45 § strafflagen skulle fogas ett tillägg af innebörd att, om brott,
hvarom i 12, 13, 15 eller 17 i; af samma kapitel sägs, föröfvats af
målsman mot barn, innan det fyllt femton år, eller mot den, som saknar
förståndets fidla bruk, allmän åklagare skulle äga att å brottet tala.
Det är enligt Riksdagens mening oförnekligt, att de i 14 kap. 45 £
strafflagen stadgade inskränkningarna i åtalsrätten beträffande vissa brott