Riksdagens Skrifvelse N:o 154.
1
tf:o 154.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 17 maj 1904.
— — — — Andra Kammaren den 17 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om samäganderätt, till
lag om ändrad lydelse af 94 § skiftesstadgan samt till
lag om ändrad lydelse af 29 § i lagen den 27 juni 1896
om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring.
(Lagutskottets utlåtande n:o 52.)
Till Konungen.
Genom proposition af den 26 sistlidne februari har Eders Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen antaga propositionen bifogade förslag till
l:o) lag om samäganderätt;
2:o) lag om ändrad lydelse af 94 § skiftesstadgan; samt
3:o) lag om ändrad lydelse af 29 § i lagen den 27 juni 1896 om
hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring.
Mot sistnämnda två förslag har Riksdagen icke funnit något att
erinra, utan hafva de samma blifvit af Riksdagen antagna.
Vid pröfning af förslaget till lag om samäganderätt har Riksdagen
uppmärksammat, att det samma enligt den af Eders Kungl. Maj:t ifråga¬
satta lydelsen icke skulle komma att äga tillämpning å lös egendom af
hvad slag som helst, utan allenast å sådan, som kan hänföras under
Bih. till Riksd. Prot. 1904. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 41 Häft. (N:is 154—156). 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 154.
beteckningen lös sak, d. v. s. utgör ett fysiskt föremål. Alla rättigheter
af hvad art som helst, hvilka tillhöra flera gemensamt, skulle alltså vara
från den föreslagna lagens tillämpningsområde uteslutna, Enligt Riks¬
dagens uppfattning föreligger intet giltigt skäl för en så stark begräns¬
ning. Visserligen torde betänkligheter möta mot att utsträcka lagens
tillämpning till alla rättigheter, som samfälldt tillhöra två eller flera
personer, men däremot torde utan olägenhet lagens bestämmelser kunna
vinna tillämpning å sådana bevis om rättigheter, som i den allmänna
rörelsen behandlas i likhet med lösa saker; och Riksdagen har af denna
anledning funnit sig böra i förslagets 1 § vidtaga ändring, åsyftande att
med lös sak i nämnda hänseende likställa aktie, obligation och skuldebref.
Äfven en annan ändring i sakligt afseende bär Riksdagen funnit
erforderlig. »För tryggande af den samfällda egendomens ändamålsenliga
förvaltning under bestående egendomsgemenskap har förslaget anvisat
två särskilda utvägar. Därest delägarna ej enas i viss fråga rörande
förvaltningen, skulle det sålunda enligt förslaget tillkomma rätten att
skilja emellan delägarna och bestämma, huruvida åtgärden i fråga skall
verkställas eller ej; hvaremot, om stadigvarande oenighet angående förvalt¬
ningen visar sig råda emellan delägande, förvaltningen skulle öfverlämnas
till en af rätten utsedd god man. Jämväl i annat afseende innebär lag¬
förslaget en åtskillnad emellan det fall, då oenigheten emellan delägande
är stadigvarande, och det, då tvisten gäller allenast en viss förvaltnings-
åtgärd. I förstnämnda händelse skall nämligen rättens beslut om för¬
ordnande af god man gå i verkställighet utan hinder af förd klagan; i
senare fallet åter får åtgärd, som af rätten föreskrifves, ej vidtagas förr
än rättens beslut vunnit laga kraft. Detta sistnämnda förhållande är
onekligen ägnadt att högst väsentligt förringa nyttan af en hänvändelse
till rätten, då ju en delägare genom att anföra besvär skulle kunna under
en lång tid förhindra en för delägarne till äfventyrs mycket behöflig och
fördelaktig förvaltningsåtgärds verkställande. För att förebygga denna
olägenhet har inom Riksdagen ifrågasatts meddelande af bestämmelse,
att jämväl rättens beslut om vidtagande af viss förvaltningsåtgärd fingé
bringas till verkställighet, äfven om klagan däremot fördes. Riksdagen
har emellertid funnit afsevärda betänkligheter häremot möta, särskildt
då den af rätten föreskrift^ åtgärden är af större omfattning. De del¬
ägare, som motsatt sig åtgärden, kunde därigenom komma att i väsentlig
mån kränkas i sitt intresse. Om t. ex. rätten på yrkande af en del¬
ägare förordnade om verkställande af en ombyggnad af en fastighet,
och detta beslut bragtes i tillämpning, innan detsamma vunnit laga kraft,
Riksdagens Skrifvelse N:o 154. 3
skulle det ju blifva omöjligt för klagande delägare att härutinnan vinna
rättelse, äfven om beslutet vid pröfning i högre instans befunnes oriktigt.
Med hänsyn till ofvan angifna svårigheter har Riksdagen ansett
lämpligast, att bestämmelsen om rättens afgörande af viss förvaltnings¬
fråga ur förslaget utgår och att jämväl för det fall, att tvisten gäller
endast viss åtgärd, det medel tillitas, som för stadigvarande oenighet
emellan delägarne blifvit anvisadt, eller öfverlämnande af förvaltningen
till god man. Riksdagen har i detta syfte ur förslaget uteslutit 3 §
samt vidtagit jämkning i 4 §:s ordalydelse.
Genom denna förändring skulle äfven vissa andra fördelar vinnas
än den, som nyss framhållits. Dels skulle domstolarna befrias från det
för dem måhända mindre lämpliga åliggandet att ingå i pröfning af
förvaltningsåtgärder, som understundom kunde erfordra alldeles speciell
teknisk sakkunskap och där afgörandet borde bero på en praktiskt
affärsmässig beräkning af framtida möjligheter till vinst eller förlust.
Dels kunde saken af underrätten vida snabbare af dömas, då det enda
faktum rätten hade att fastställa vore, huruvida oenighet förelåge eller
ej. Skulle däremot afgöras vare sig huruvida en viss åtgärd borde
företagas eller huruvida »stadigvarande» oenighet mellan delägare vore
rådande, kunde en ganska långvarig procedur uppstå, hvarigenom lagens
goda verkningar i vissa fall helt och hållet komme att eluderas. Och
någon olägenhet för delägarne synes ej kunna uppkomma däraf, att
förvaltningen sålunda skulle utan vidare omgång kunna uppdragas åt
en god man. Ty, så snart delägarne blifva ense, äga de ju rätt att
själfva återtaga förvaltningen.
I öfrigt har Riksdagen icke haft något att ur saklig synpunkt
erinra mot förslaget till lag om samäganderätt.
I formellt afseende har Riksdagen vidtagit nagra smärre jämkningar
i förslaget. Desamma torde i allmänhet ej tarfva särskild motivering,
endast beträffande det föreslagna tillägget till 20 § anser sig Riksdagen
höra nämna, att detsamma tillkommit för att förebygga den missupp¬
fattningen, att de allmänna bestämmelserna om villkoren för förmyndares
rätt att sälja omyndigs fasta egendom skulle i fråga om försäljning af
samfälld fast egendom, hvari omyndig äger del, tillämpas jämte de i nu
föreliggande förslag meddelade föreskrifter därutinnan.
På grund af det anförda har Riksdagen, som icke kunnat i oför-
ändradt skick antaga det i propositionen innefattade förslag till lag om
samäganderätt, i anledning af propositionen i denna del, antagit följande
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 154.
Lag om samäganderätt.
1 §•
Äro två eller flera samfälldt ägare af fastighet eller lös sak, eller
tillhör aktie, obligation eller skuldebref två eller flera samfälldt, tillkomme
enhvar af dem viss lott i godset. Lotterna vare för lika räknade, där
ej annat förhållande kan visas.
§ 2>
För förfogande öfver det samfällda godset i dess helhet eller för
vidtagande af åtgärd i godsets förvaltning erfordras samtliga delägares
samtycke; dock må åtgärd, som för godsets bevarande tarfvas och ej
tål uppskof, utan hinder däraf att någon delägare i följd af sjukdom,
frånvaro eller annan orsak är ur stånd att i åtgärden deltaga, af öfriga
delägare vidtagas.
§ 3.
Kunna delägarne ej enas rörande godsets förvaltning eller nyttjande,
äge på ansökan af delägare rätten förordna, att godset under viss tid
skall omhänderhafvas af god man, som af rätten utses. Till god man
må ock delägare förordnas.
§ 4-
Den, som enligt 3 § blifvit utsedd till god man, åligger att godset
till delägarnes samfällda bästa förvalta. Vill han godset bortlega, äge
makt därtill, dock ej för längre tid än förordnandet afser eller, där fråga
är om fast egendom, till den fardag, som infaller näst efter det sagda
tid gått till ända.
Behållen afkastning af godset varde af gode mannen för hvarje
år mellan ägarne fördelad.
§ 5.
Varda före utgången af den tid, gode mannens förordnande afser.
delägarne ense att återtaga förvaltningen af godset, och göra de därom
anmälan hos rätten, eller varder hos rätten upplyst, att godset blifvit
for gemensam räkning försåldt eller att någon delägare löst de andre
ut eller att gemenskapen annorledes upphört, varde gode mannen af
rätten entledigad.
5
Riksdagens Skrifvelse N:o 154.
6 §•
Enhvar delägare i samfälldt gods, hvarom i 1 § sägs, äge, där ej
annorledes är mellan honom och öfriga delägare aftaladt, hos rätten söka,
att godset för gemensam räkning utbjudes till försäljning å offentlig
auktion; dock må förordnande om utbjudande ej meddelas, där annan
delägare visar synnerliga skäl för anstånd.
7. §
År samfälld fastighet sådan, att tillämpning af föreskrifterna om
hemmansklyfning kan ifrågakomma, och har delägare i fastigheten gjort
ansökan om fastighetens försäljning; vill annan delägare att gemenskapen
skall upplösas genom klyfning, gifve det till känna, innan ansökningen
varder af första domstol afgjord. Upplyses, att klyfning blifvit i laga
ordning sökt, läte rätten frågan om försäljning hvila, till dess sig visat,
huruvida på den ansökan klyfning kommer till stånd; är ej ansökan om
klyfning gjord, gifve rätten nödig tid därtill. Kommer någon i högre
rätt och visar, att klyfning blifvit sökt, må fastigheten ändock gå till
försäljning, ehvad klyfningen kommer till stånd eller icke.
8 §.
Förordnar rätten, att gods skall utbjudas till försäljning å offentlig
auktion, nämne rätten en god man att ombesörja auktionen och fördela
köpeskillingen samt, där fråga är om fastighet, utfärda köpebref.
9 §•
I sammanhang med förordnande om offentlig auktion bestämme
rätten ock, där sådant af någon delägare yrkas, ett pris, hvarunder
godset ej må försäljas. År fråga om försäljning af fastighet, däri omyndig
har del, skall sådant pris utsättas, ändå att yrkande därom ej framställes.
I öfrigt varde försäljningsvillkoren bestämda af gode mannen.
10 §.
Auktion, hvarom i denna lag är fråga, skall, efter det laga kraft
åkommit rättens beslut om auktionen, hållas så snart ske kan; dock att,
där någon delägare är i konkurstillstånd försatt, gode mannen ej äger
makt att godset försälja, så länge sagde delägares lott tillhör konkursboet.
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 154.
11 §•
Gode mannen dragé försorg, att försäljningsvillkoren äfvensom tid
och ort för auktionen varda på lämpligt sätt kungjorda.
12 §.
Aro samtlige delägare vid auktionen tillstädes och varda de öfverens
om antagande eller förkastande af anbud, som å auktionen göres, skall
vid deras beslut bero; dock att, där fråga är om fastighet, hvari omyndig
har del, försäljning ej må ske, utan den omyndiges andel varder betald
efter det enligt 9 § utsatta pris.
Varda delägarne ej ense, efter ty nyss är sagdt, gälle högsta an¬
budet såsom antaget, där det ej understiger pris, som enligt 9 § må
vara utsatt. År lott i samfälld fastighet särskildt intecknad, och uppgår
den på sådan lott belöpande andel i den bjudna köpeskillingen icke till
beloppet af den gäld, för hvilken lotten på grund af inteckning häftar,
må ej anbudet antagas, med mindre ägare af öfriga lotter det medgifva.
13 §.
Hafva, efter det förordnande om auktion meddelats, delägarne träffat
öfverenskommelse om auktionens inställande, gifve de gode mannen det
till känna; och vare, där det skett, förordnandet förfallet.
Lag samma vare, där auktion ej leder till godsets försäljning.
14 §.
Hvad i 18 kap. handelsbalken är för syssloman stadgadt i fråga
om ansvarighet och redovisning, så ock om arfvode och ersättning för
kostnader, skall gälla äfven för god man, som i denna lag afses.
15 §.
Kostnad, som enligt denna lag gjorts för förvaltning af samfälldt
gods eller för auktion, skola samtlige delägare vidkännas, enhvar i för¬
hållande till sin lott.
Riksdagens Skrifvelse N:o 154.
16 §.
7
Ej må någon till god man förordnas, utan att han därtill samtyckt.
Vill den, som är till god man förordnad, befattningen frånträda och
gitter han visa skälig orsak; varde af rätten entledigad. På ansökan af
delägare äge ock rätten entlediga god man, när skäl därtill äro.
17 §.
Beslut om förordnande eller entledigande af god man, som i 3 §
sägs, gånge utan hinder af förd klagan i verkställighet.
År god man förordnad att ombesörja auktion, hvarom i denna lag
är fråga, och har rättens beslut om auktionen vunnit laga kraft, träde
gode mannen till sin befattning utan hinder däraf, att klagan föres öfver
det beslut, hvarigenom han förordnats. Föres klagan öfver beslut, hvari¬
genom rätten entledigat god man, som sist är nämnd, gånge beslutet
icke dess mindre i verkställighet.
18 §.
Laga domstol i fråga, som af ses i'3 eller 6 §, vare, ehvad frågan
rörer löst eller fast gods, allmän underrätt i den ort, där godset finnes.
Domstol, hos hvilken gjorts ansökan, som föranledt god mans tillsättande,
tillkomme ock att upptaga fråga om gode mannens entledigande och om
förordnande af annan i hans ställe.
19 §.
Hvad i denna lag finnes stadgadt äge ej tillämpning i fråga om
ägor, som vid skifte af jord blifvit undantagna för delägarnes allmänna
behof eller eljest äro samfällda för flera fastigheter, de där till någon
del hafva sina ägor genom skifte eller eljest åtskilda; ej heller vare i
något fall lagens föreskrifter tillämpliga i afseende å oskift fiskevatten.
Beträffande egendomsgemenskap mellan äkta makar eller delägare
i oskift dödsbo eller dem, som äro i bolag samman eller äro redare i
samma fartyg eller deltaga i samma grufrörolse, gälle hvad därom är
särskildt stadgadt.
8 Riksdagens Skrifvelse N:o 154.
Hvad i 22 kap. 3 § ärfdabalken och 4 kap. 8 § jordabalken stadgas
skall ej äga tillämpning i fråga om försäljning enligt denna lag af sam¬
fälld fast egendom, hvari omyndig äger del.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1905.
Stockholm den 17 maj 1904.
Med undersåtlig vördnad.