Riksdagens Skrifvelse N:o 145.
1
*
N:o 145.
Uppläst och godkänd i Första Kammaren den 14 maj 1904.
— — — — Andra Kammaren den 14 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, a?igående lån af statsmedel
för beredande af tillfälle för arbetare att på landsbygden
förvärfva egna hem.
(Särskilda utskottets n:o 2 utlåtande n:o 3 och memorial n:o 6.)
Till Konungen.
Uti en den 29 sistlidne februari till Riksdagen afbiten proposition
(n:o 22) bar Eders Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen,
att af arbetarförsäkringsfondens kapitaltillgång finge under åren
1905—1909 af Eders Kungl. Maj:t disponeras högst tio millioner kronor,
att såsom lån tilldelas hushållningssällskap, föreningar eller arbetsgivare,
hvilka ville genom utlämnande af låneunderstöd bereda arbetare till¬
fälle att på landsbygden förvärfva egna hem;
att för lån, som af Eders Kungl. Maj:t sålunda beviljades, skulle
gälla vissa i propositionen närmare angifna allmänna villkor och be¬
stämmelser;
att Eders Kungl. Maj:t måtte äga meddela de ytterligare föreskrifter,
som i afseende å ifrågavarande lånerörelse kunde finnas erforderliga, äfven¬
som medgifva sådan utsträckning i tiden för ingifvande till Eders Kungl.
Maj:t af ansökningar om lån af statsmedel för år 1905, som kunde blifva
behöflig, för att lånerörelsen skulle kunna taga sin början under nämnda
år, samt
att Eders Kungl. Maj:t finge af arbetarförsäkringsfondens räntemedel
årligen anvisa såsom bidrag till hushållningssällskapen för betäckande af
Bill. till Riksd. Prof. 1904. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 37 Höft. (N:o 145.) 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 145.
för dem genom lånerörelsen uppkommande kostnader och möjliga för¬
luster ett belopp, motsvarande för hvarje hushållningssällskap en half
procent af den ej till betalning förfallna kapitalskuld, hvari sällskapet
på grund af från fonden utbekomna lån för beredande af egnahemslån
vid årets början häftat till staten.
I sammanhang med nämnda proposition har Riksdagen förehaft
till behandling åtskilliga inom Riksdagen i anledning af berörda förslag
väckta motioner.
Riksdagen får härmed för Eders Kungl. Maj:t anmäla de uttalan¬
den och beslut, som föranledts af ifrågavarande proposition och vissa
af berörda motioner.
Betydelsen af att egna hem må kunna beredas ett allt större
antal af landets inbyggare, särskildt dem, som befinna sig i mindre
gynnsamma ekonomiska villkor, har framhållits redan uti Riksdagens
skrifvelse i ämnet år 1899 och har såväl af egnahemskommittén i dess
betänkande som af chefen för jordbruksdepartementet i hans anförande
till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 29 sistlidne februari
blifvit ur olika synpunkter skärskådad samt på ett enligt Riksdagens
mening öfvertygande sätt ådagalagd. Riksdagen har ansett fullgoda skäl
hafva anförts jämväl för, att staten bör lämna sin medverkan till egna¬
hemsrörelsens förkofran och ändamålsenliga utveckling, samt för att
detta bör ske genom utlämnande af lån till dem, som önska bilda eget
hem, men som utan dylik lånehjälp svårligen kunnat nå det åsyftade
målet. Riksdagen har därför ansett åtgärder från statens sida böra
vidtagas i dylikt syfte.
Uttrycket »eget hem» har i detta sammanhang såväl af kommittén
som af Eders Kungl. Maj:t fattats såsom betecknande eget hus på fri och
egen grund, och hafva förslagen därför afsett endast sådana hem, där
låntagaren med äganderätt innehar såväl jorden som de därå uppförda
byggnader. Uti en inom Riksdagen väckt motion har yrkats, att, be¬
träffande bostadslägenhet, lån måtte lämnas äfven till den, som endast
har stadgad åborätt till tomten. Denna motion har alsett i främsta
rummet förhållandena i Bohuslän, hvarest ett icke obetydligt antal per¬
soner, hufvudsakligen tillhörande fiskarbefolkningen, bor i egna hus,
uppförda å mark, som tillhör kronan eller den s. k. Kungl. och Hvit-
feldtska stipendieinrättningen. Såsom uti motionen erinrats, innehåller
den af Eders Kungl. Maj:t för förvaltningen af stipendieinrättningen utfär¬
dade instruktion, att äganderätt till hus, som blifvit med vederbörligt till¬
stånd uppfördt å stiftelsen tillhörig skärgårdstomt, medförde dispositions-
Riksdagens Skrifvelse N:o 145. •>
rätt till tomten med skyldighet att utgöra därför bestämd grundlega
och öfriga afgifter; att anmälan om öfverlåtelse af sådant hus borde
ske hos ombudsmannen af den, som förvärfvat äganderätten till husen;
att kuratorerna ägde att åt ombudsmannen uppdraga den dem tillkom¬
mande rättighet att upplåta öde skärgårdstomter eller strandsittarplatser,
samt att besittningsrätten till nämnda lägenheter jämte de därå befint¬
liga byggnader kunde tagas i mät och exekutivt försäljas. Med hänsyn
till den sålunda noga reglerade och jämförelsevis tryggade besittnings¬
rätten till stipendieinrättningens berörda tomter samt de särskilda för¬
hållanden, som gorå, att en stor del af den bohuslänska fiskarbefolk¬
ningen är för sitt yrkes utöfning nödsakad att bosätta sig å dylika
tomter, har Riksdagen, i ändamål att åt sagda befolkning bereda någon
lättnad i deras bostadsförhållanden, ansett sig kunna medgifva, att lån
för beredande af egna hem må kunna utgå äfven till dylika tomters
innehafvare, och att alltså för detta särskilda, noggrant begränsade fall
undantag må göras från fordran på äganderätt till jordområdet.
Redan i Riksdagens ofvan omförmälda skrifvelse begränsades frågan
om statens medverkan till egnahemsbildningar att omfatta endast lands-
bygden, och denna begränsning har bibehållits såväl i kommittéförslaget
som Eders Kung!. Maj:ts proposition, med det förklarande tillägg, att
till städerna borde räknas all mark, som läge inom stadsdomstols juris¬
diktion. Denna begränsning har Riksdagen godkänt.
Den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna princip för lånerörelsens
anordnande, nämligen genom ekonomiskt ansvariga mellanhändei, hai
Riksdagen funnit innebära viktiga fördelar.
Såsom mellanhänder vid lånerörelsen hafva i Eders Kungl. Maj:ts
förslag upptagits hushållningssällskap, föreningar och arbetsgivare. 1
en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att jämväl aktiebolag
skulle godkännas såsom dylika mellanhänder. Hvad då först angår hushåll¬
ningssällskapen, har Riksdagen funnit dem vara synnerligen lämpliga för
ifrågavarande ändamål. Då de hafva till sin hufvudsakliga uppgift att be¬
främja jordbrukets och därmed förbundna näringars förkofran, synes
frågan om beredande af egna hem pa landsbygden åt arbetare böra
vara föremål för deras lifliga intresse, och torde detta intresse kunna
påräknas icke blott hvad egentliga jordbrukslägenheter angår, utan
äfven i fråga om bostadslägenheter. Genom de utvägar, de i hvarje
särskildt fall finna lämpliga, och genom sina underordnade organ, hvilka
på olika orter äro inrättade på skilda sätt, böra hushållningssällskapen
särdeles väl kunna inhämta nödiga upplysningar såväl angående de
lånesökandes personliga egenskaper som i öfriga afseenden samt äfven-
4 Riksdagens Skrifvelse N:o 145.
ledes utöfva nödig kontroll å låntagare och deras sätt att sköta sina
lägenheter. De förändringar eller tillägg i organisationshänseende, hvilka
till äfventyra kunna påkallas af egnahemslånerörelsen, torde utan allt för¬
stora svårigheter kunna af hushållningssällskapen vidtagas. Dessa säll¬
skaps hittills utöfvade allmännyttiga verksamhet, bland annat för det
lilla jordbrukets höjande, synes äfven utgöra en borgen för, att de
skola befinnas villiga att åtaga sig bestyret med ifrågavarande låne¬
rörelse. Sjkifva utöfningen af hushållningssällskapets lånerörelse bör
naturligtvis uppdragas åt förvaltningsutskottet eller annan delegation,
som sällskapet utser.
Jämväl föreningar och så kallade filantropiska aktiebolag, hvilka
senare förordats i berörda motion, hafva synts Riksdagen vara af be¬
skaffenhet att böra antagas såsom mellanhänder vid lånerörelsen, helst
dylika organisationer redan visat sig kunna med framgång utöfva verk¬
samhet inom vårt land i egnahemsfrågans intresse. Riksdagen har emeller¬
tid ansett, att vissa kvalifikationer härvid höra fordras, hvilka Eders Kungl.
Maj it i hvarje särskild! fall skulle äga att pröfva. Det är först och främst
tydligt, att dessa föreningar och aktiebolag böra vara bildade just i
ändamål att befordra egna hems förvärf af arbetare samt vara i dylikt
syfte på ett lämpligt och betryggande sätt organiserade. Vidare böra
de verka för sagda ändamål _ på ett oegennyttigt sätt, så att de icke
sträfva att bereda sig ekonomisk vinst genom höga utdelningar, genom
oskäliga pris på den till egnahemslägenketer upplåtna jorden eller
genom andra åtgärder. Det har synts Riksdagen, som om garantier i
dessa afseenden bäst skulle vinnas genom att man fordrade, att de
aktiebolag och föreningar, hvilka skulle kunna anlitas såsom mellan¬
händer, skulle hafva bolagsordningar eller stadgar, upprättade i öfver¬
ensstämmelse med af Eders Kungl. Maj:t särskildt föreskrift^ grunder.
Eders Kungl. Maj:t har vidare föreslagit, att arbetsgivare skulle upp¬
tagas såsom mellanhänder vid lånens utlämnande. Detta förslag har Riks¬
dagen icke ansett sig kunna biträda, enär det synts skola i prak¬
tiken kunna medföra betydelsefulla svårigheter. Det synes ej heller
vara uteslutet, att arbetsgivares verksamhet i angifvet syfte skulle
kunna lämna rum för misstydningar, som kunde sätta egnahemsfrågan
i en ogynnsam dager i deras ögon, hvilkas väl den är afsedd att be¬
främja. På grund häraf och då Riksdagen i allt fall antager, att arbets-
gifvarnes medverkan, på grund af den fordran på säkerhet för und-
fånget lan, som för dem hade måst uppställas, icke kunnat förväntas
blifva af någon större omfattning, bär Riksdagen vid sitt beslut ute¬
slutit arbetsgifvarne.
5
Riksdagens Skrifvelse N:o 145.
Då Riksdagen alltså funnit sig böra såsom mellanhänder vid låne¬
rörelsen godkänna hushållningssällskap, aktiebolag och föreningar, har
Riksdagen ansett de betingelser föreligga, som fordras för antagande
af Eders Kung]. Maj:ts förslag, att lånerörelsen skall åt mellanhänder
anförtros.
I Eders Kungl. Maj:ts proposition benämnas mellanhänderna under-
stödsgifvare och de slutliga låntagarne understödstagare samt de till de sist¬
nämnda utlämnade lånen låneunderstöd. Riksdagen har ansett dessa be¬
nämningar mindre lyckligt valda, enär här är fråga endast om hjälp
till själfhjälp, och de utlämnade lånen skola jämte ränta till fullo åter¬
gäldas. Riksdagen finner väl, att svårigheter möta att finna ett fullt
betecknande, kort uttryck för mellanhändernas verksamhet, men har
ansett praktiska skäl tala för, att de benämnas låneför medlare, ehuruväl
Riksdagen medgifver, att detta ord i allmänna språkbruket icke egentligen
användes å en sådan mellanhand, hvilken, liksom de här ifrågasatta,
själf står ekonomiskt ansvar för de förmedlade lånen. För ytterligare
tydlighets vinnande har Riksdagen benämnt de lån, som staten beviljar
låneförmedlarne, statslån, samt de lån, som desse i sin tur utlämna till
arbetarne, egnahemslån. Arbetarne benämnas då låntagare.
I Riksdagens förberörda skrifvelse år 1899 och kommitténs förslag-
användes framför ordet arbetare beteckningen: mindre bemedlade. Denna
beteckning, hvilken uti Eders Kungl. Maj:ts förslag uteslutits, har Riks¬
dagen ansett sig böra återinsätta, enär det synts nödigt att begränsa
lånerörelsen endast till arbetare i den ekonomiska ställning, som med
denna beteckning afses.
I fråga om den tidsperiod, som för den ifrågasatta låneutlämnin-
gen föreslagits, eller femårsperioden 1905—1909, samt det medels¬
belopp, som borde under denria tid få af Eders Kungl. Maj:t till statslån
disponeras, eller högst 10 millioner kronor, har Riksdagen icke funnit
anledning till erinran mot Eders Kungl. Maj:ts förslag.
Hvad vidare angår sättet för beredande af de för lånerörelsen
erforderliga penningmedel, har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att arbetarför-
säkringsfondens kapitaltillgång skulle för ändamålet användas; att medlen
skulle från fonden utlånas efter en räntefot af 37a procent, samt att
det föreslagna lorvaltningsbidraget till hushållningssällskapen skulle
utgå af fondens räntemedel. Därjämte framgår af departementschefens
yttrande till det vid propositionen i utdrag fogade statsrådsprotokoll, att
afsikten vore, att eventuella förluster å statslånerörelsen skulle drabba
fonden, hvilken äfven skulle utan ersättning vidkännas den minskning
i ränteinkomst, som uppstode genom kapitalets utlånande till lägre
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 145.
ränta, än som eljest kunnat påräknas. Dessa förslag- hafva gjorts till
föremål för ändringsyrkanden uti tre inom Riksdagen väckta motioner.
Uti en af dessa har yrkats, att, under förutsättning att förslaget om
berörda fonds anlitande skulle antagas, såsom villkor måtte stadgas,
att fonden skulle af statsverket erhålla godtgörelse för minskning eller
förlust till kapital och ränta genom lånerörelsen, att garanti lämnades
för att disponerade medel åter gjordes tillgängliga, när de erfordrades
för fondens egentliga ändamål, samt att nyssberörda förvaltningsbidrag
måtte utgå såsom anslag af statsmedel och icke af fondens räntemedel.
Uti de två öfriga med hvarandra lika lydande motionerna har framställts
förslag, att medel till ifrågavarande lånerörelse måtte, i stället för att
tagas från arbetarförsäkringsfonden, beredas medelst upplåning genom
riksgäldskontorets försorg, samt hemställts om åtskilliga bestämmelser
i dylikt syfte.
Om än ett visst sammanhang torde kunna påvisas mellan arbetar¬
försäkringen och egnahemsx-örelsen, kan enligt Riksdagens mening detta
samband i allt fall icke anses så framträdande, att fondens användning
till befrämjande af sistnämnda ändamål kan ensamt däraf motiveras.
Den hufvud sakliga anledningen till det nu i sådant afseende framkomna
förslaget har också synts vara omsorgen att bereda en låg räntefot för
egnahemslånen. Riksdagen har emellertid icke kunnat undgå att finna,
att, på sätt i förstnämnda motion hemställts, full ersättning måst i dylikt
fall beredas fonden för ränteminskning och kapitalförluster. Under sådana
omständigheter hafva de genom fondens anlitande afsedda fördelar synts
i väsentlig mån försvinna, och Riksdagen har då haft att taga i öfver¬
vägande, huruvida icke på annat sätt medel kunna beredas lika lämpligt och
billigt. Riksdagen har genom från statskontoret inhämtade upplysningar er¬
farit, att den effektiva medelräntan å arbetarförsäkringsfondens vid inneva¬
rande års början utlånta medel utgjorde 3,9 71 procent och att den ansåges
under den närmaste framtiden komma att hålla sig vid omkring 4 procent.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hafva, på anmodan, upplyst, att den
effektiva medelräntan å de för närvarande utelöpande svenska statslånen
utgjorde 3,7 0 8 procent, samt hafva hänvisat till sitt uti statsrådsproto¬
kollet omförmälda yttrande den 5 februari 1903, hvaraf inhämtas, att
det synts fullmäktige antagligt, att upplåning för statens räkning skulle
kunna ske mot en effektiv ränta af omkring 3 s/4 procent. Fullmäktige
i riksbanken hafva, på gifven anledning, såsom sin åsikt uttalat,
att vid upplåning för svenska statens räkning räntefoten under nor¬
mala förhållanden icke kunde antagas komma att öfverstiga 4 procent.
Genom direkt upplåning synes alltså kunna vinnas en räntefot, som
7
Riksdagens Skrifvelse N:o 145.
åtminstone icke öfverstiger den, hvartill arbetarförsäkringsfondens medel
äro placerade. Härtill kommer, att genom användande af upplånade
medel full frihet vinnes för lånerörelsens utveckling i framtiden med
de belopp, som erfarenheten må visa vara erforderliga, under det att
i annat fall arbetarförsäkringsfondens begränsade tillgångar skulle ut¬
gjort ett hinder för vidare fortsättande utöfver en viss gräns af den
från början tillämpade metoden.
Af dessa skäl har den direkta upplåningen synts vara att föredraga,
och har räntan då ansetts kunna utan afsevärd olägenhet sättas ganska låg,
ehuruväl Riksdagen icke funnit sig därvid kunna gå fullt så långt som till
den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna räntefot af 3 V2 procent. Då egna¬
hemslånen i likhet med odlingslånen torde få anses medföra, att landéts
kapitaltillgångar och ekonomiska bärkraft ökas samt att nj a skatte-
objekt skapas, har det synts Riksdagen vara fullt tillräckligt, om ränte¬
foten, i likhet med hvad som gäller för odlingslån, sättes till 3,6
procent.
Riksgäldskontoret har alltså bemyndigats att under berörda femårs¬
period tillhandahålla statskontoret ett belopp af högst 10 millioner
kronor för bildande af en egnahemslånefond. Därjämte har ansetts höra
stadgas, att de intill slutet af berörda tidsperiod skeende kapitalinbe¬
talningar å från denna fond utlämnade lån skola tilläggas fonden.
Af de sålunda uppkomna tillgångarna äger Eders Kungl. Maj:t att
disponera för utlåning till egnahemsändamål högst 10 millioner kronor
samt till det förvaltningsbidrag åt hushållningssällskapen, som Eders
Kungl. Maj:t föreslagit och som Riksdagen ansett sig böra medgifva,
de därtill erforderliga medel, hvar jämte riksgäldskontoret bör af egna-
hemslånefonden erhålla godtgörelse för den ränteutgift, som förorsakas
genom medlens upplånande och öfverlämnande till fonden. Riksdagen
förbiser icke, att genom dessa anordningar fondens kapital småningom
torde komma att minskas, men har denna omständighet icke synts vara
ägnad att väcka betänkligheter.
Beträffande de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna allmänna villkor
och bestämmelser för ifrågavarande lånerörelse har Riksdagen funnit
anledning till yttrande i nedan angifna hänseenden.
Mom. 1. Då, på sätt ofvan anförts, Riksdagen ansett egnahemslån
böra kunna beviljas för lägenheter, som med viss bestämd dispositions¬
rätt innehafvas å Kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningens mark,
har Riksdagen genom en hänvisning till mom. 15 anmärkt det sålunda
8 Riksdagens Skrifvelse N:o 145.
medgifva undantaget från den eljest i mom. 1 uppställda fordran på
full äganderätt.
I enlighet med egnahemskommitténs, uti en inom Riksdagen
väckt motion förordade förslag har Riksdagen bland de personliga
egenskaper, som böra fordras af låntagare, inrymt, att han skall vara
känd för sparsamhet, nykterhet och hedrande vandel.
I en inom Riksdagen väckt motion har hemställts, att egnahemslån
måtte i första hand och utan afseende på sökandens ålder tilldelas afgående
indelta knektar för att bereda dem tillfälle att vid afskedet ur krigs¬
tjänsten, där så ske kunde, inköpa de af dem innehafda torplägenheter.
Uti en annan motion har yrkats, att Riksdagen måtte särskildt uttala,
att indelta knektar och båtsmän borde beredas tillfälle att erhålla lån
för att vid afgång från tjänsten kunna förväfva sina torp, äfvensom
besluta de tillägg till de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna lånevillkoren,
som i följd däraf funnes erforderliga, och bland annat framhållits, att ålders¬
gränsen kunde för dessa knektar och båtsmän vålla olägenheter. Med
den affattning, Eders Kungl. Maj :ts förslagsbestämmelse i ämnet erhållit,
enligt hvilken åldersgränserna, såväl nedåt som uppåt, endast böra så¬
som regel iakttagas, har dock Riksdagen icke ansett några ändringar
i afseende på nämnda åldersgränser i de uti motionerna föreslagna
riktningar beliöfliga. Därest verkligen lämpliga personer, som i öfrigt
uPPfy^a de bestämda betingelserna, anmäla sig till erhållande af egna¬
hemslån, antager Riksdagen, att någon afvikelse från den i regel
gällande åldersfordringen utan svårighet kommer att af låneförmedlaren
medgifvas, och anser Riksdagen, att ett dylikt undantag är synnerligen
önskvärd! just i fråga om de uti berörda motioner omförmälda kate¬
gorier af lånesökande, nämligen afgående knektar och båtsmän.
Förutom hvad sålunda angifvits, hafva i mom. 1 endast vidtagits
några redaktionsförändringar.
I anledning af den i detta moment gjorda indelning af lägen¬
heterna i två skilda slag anser sig Riksdagen böra uttala, att ett visst
företräde synes böra vid lånens tilldelande lämnas åt jordbrukslägenheter
framför bostadslägenheter.
Mom. 2. Uti detta moment har Riksdagen för tydlighetens skull
infört, att det värde å lägenheten, efter hvithet lånets storlek beräknas,
skall vara af låneförmedlaren god känd t,.
Den af Eders Kungl. Maj:t föreslagna minimigränsen för belånings-
rätten, eller vid jordbrukslägenheter 2/3 och vid bostadslägenheter 3/5 af
det beräknade värdet, bär Riksdagen funnit vara alltför hög. Det torde
nämligen kunna inträffa, att en person, som för bildandet af eget hem
9
Riksdagens Skrifvelse N:o 145.
själf disponerar ett visst belopp, icke skulle för utförandet af det af
honom afsedda egnahemsförvärfvet behöfva låna så stort belopp som
den minst medgifna lånesumman, men dock hafva svårighet att på
annat sätt än genom egnahemslån fylla bristen, exempelvis af den orsak,
att, innan det egna hemmet kommit till stånd, han kanske ej hade
antaglig säkerhet att erbjuda långifvaren. I hvarje fall skulle ett från
annat håll bekommet lån för visso draga högre ränta. Han skulle då
för att få det egna hemmet till stånd nästan blifva tvungen att taga
egnahemslån till det. minsta belopp, som finge utgå, men därigenom
satte lian sig i större skuld, än han själf önskade, livilket icke kunde
anses fördelaktigt. Han blefve därigenom äfven lätt förledd att göra
egnahemsanläggningen dyrbarare, än lian eljest behöfde, hvarigenom
annuiteten blefve onödigt betungande. A andra sidan måste dock en
ej alltför låg minimigräns anses nödvändig, enär eljest lån kunde gifvas
åt personer, hvilka ej vore i så stort behof däraf som de låntagare,
Indika med lånerörelsen afses, utan böra vara hänvisade att på egen
hand anskaffa nödiga medel. Riksdagen har ansett, att dessa bägge syn¬
punkter behörigen tillgodoses, om minimigränsen för belåningsrätten
sättes till lägenhetens halfva värde såväl i fråga om jordbrukslägenheter
som angående bostadslägenheter.
Hvad de föreslagna maximigränserna för belåningsrätten vidkom¬
mer, har Riksdagen icke funnit sig böra vidtaga någon ändring i Eders
Kungl. Maj:ts förslag.
Eders Kungl. Maj:t bär därjämte föreslagit vissa högsta värden å
de lägenheter, till hvilka egnahemslån skulle kunna utgå, nämligen 6,000
kronor för jordbrukslägenheter och 3,000 kronor för bostadslägenheter.
Förstnämnda värde har Riksdagen nedsatt till 5,000 kronor, hvaremot
i fråga om bostadslägenheters maximivärde Riksdagen bifallit Eders
Kungl. Maj:ts förslag oförändradt.
Mom. 3 har endast undergått redaktionsförändringar.
Mom. 4. I första stycket af detta moment har insatts, att stats-
lånebelopp må inom den bestämda tiden lyftas på en gång eller i
skilda delar, i ändamål att tydligt utmärka, att låneförmedlarne må äga
att använda det sätt för medlens lyftande, som de kunna finna fördel¬
aktigast. Därjämte hafva de bestämmelser, som i Eders Kungl. Maj:ts
proposition inrymdes i momentets därvarande tredje stycke, införts i
första stycket, som på grund däraf undergått vissa omarbetningar.
Eders Kungl. Maj:t har föreslagit, att såsom säkerhet för den för¬
bindelse, som af annan låneförmedlare än hushållningssällskap skulle af-
Bih. Ull Riksd. Prof. 1904. 10 Sami. 1 Afd. 1 Rand. 37 /luft. 2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 145.
lämnas, ej finge godkännas endast inteckningar i egnahemslägenheter, ej
heller borgen, där den ej vore utfärdad af kommun. Dessa inskränkningar
hafva synts Riksdagen vara mindre erforderliga, då ju statskontoret i allt
fall pröfvar säkerheternas värde. Uppställdes alltför stora fordringar
i detta hänseende, skulle, enligt Riksdagens mening, så stora svårigheter
kunna uppstå för dylika låneförmedlare, att lånerörelsen icke genom
dem finge den omfattning, som är afsedd. Till ett visst lägre belopp,
måhända hälften af egnahemslägenlieternas uppskattade värde, torde
inteckningar i dylika lägenheter utan större olägenhet kunna godkännas
såsom säkerhet, och jämväl vederhäftig borgen synes böra åtminstone
i vissa fall godkännas. I betraktande af att lånesumman småningom
minskas genom amorteringarna, torde den långa återbetalningstiden icke
höra förhindra godkännande af borgenssäkerhet för någon del af lånen.
Riksdagen har dock icke velat ingå i detaljer härutinnan, utan har trott
sig kunna vinna ofvan åsyftade ändamål af lindring i fordringen på
lanesäkerheter genom att utesluta de särskilda bestämmelser därom i
Eders Kungl. Maj:ts förslag, som ofvan anförts, och antager, att ut¬
förligare bestämmelser i ämnet skola, därest de befinnas erforderliga,
meddelas statskontoret af Eders Kungl. Maj:t.
Den tid, inom hvilken ny säkerhet skall, på föreläggande af stats¬
kontoret, aflämnas af låneförmedlare, har från af Eders Kungl. Maj:t före¬
slagna två månader utsträckts till minst tre månader.
Mom. 5. Åt skäl, som ofvan nämnts, har räntefoten blifvit af
Riksdagen bestämd till 3,6 procent.
Andra stycket i detta moment bär endast undergått redaktions-
förändringar, och hafva dylika vidtagits äfven i tredje stycket, hvarest
Riksdagen därjämte förändrat den ovillkorliga föreskriften, att statslåne-
beloppet skulle under de angifna förutsättningarna omedelbart inbetalas,
till en bestämmelse om befogenhet för Eders Kung!. Maj:t att lämna
dylik föreskrift.
Fjärde stycket är i sak oförändradt bibehållet.
Den i femte stycket enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag förekom¬
mande bestämmelsen om en lika annuitet och till följd däraf lika amor¬
teringstid för alla lån innebär onekligen stora fördelar genom förenkling
af lånerörelsen i dess helhet. Den föreslagna annuiteten, nämligen 6V2
procent å amorteringsdelens kapitalbelopp, har dock synts vara för
jordbrukslägenheter väl hög, då ju i betraktande äfven måste tagas
skyldigheten att erlägga ränta å lånets stående del. Det sammanlagda
beloppet af de årliga betalningarna kunde, enligt Riksdagens mening,
komma att blifva så pass högt, att innehafvaren af en jordbrukslägenhet
11
Riksdagens Skrifvelse N:o 145.
icke sällan skulle få mycket svårt att kunna gälda detsamma. Den afkast¬
ning, som kan dragas af jordbruket å en dylik lägenhet, låter sig icke
väsentligt uppdrifvas annat än småningom under en längre följd af år,
och särskild! länder amorteringtidens början, då därjämte odlingsarbeten
kanske ännu pågå, kunna därför för dylika lägenheters innehafvare upp¬
stå högst betydliga svårigheter. Det har därför synts vara af vikt, att
annuiteten icke sättes för hög. Beträffande bostadslägenheter har den
föreslagna amorteringstiden däremot ansetts kunna något förkortas, och
alltså annuiteten höjas. Riksdagen har därför ansett sig böra antaga
olika annuiteter för lån till de bägge olika slagen af lägenheter
och har stannat vid att för jordbrukslägenheter bestämma en annuitet
af 6 procent samt för bostadslägenheter en annuitet af 7 procent.
Amorteringstiden blifver då för de förra lägenheterna 26 år och för
de senare 21 år, hvarvid i hvartdera fallet annuiteten blifver mindre
det sista året än de föregående. Under amorteringstiden skulle då
årligen erläggas för ett lån å exempelvis 2,000 kronor till en jord-
brukslägenhet dels G procent å amorteringsdelen, 1,000 kronor, med 60
kronor och dels 3,6 procent ränta å stående delen, likaledes 1,000 kronor,
med 36 kronor eller alltså tillhopa 96 kronor. Vid lika stort lån för
bostadslägenhet blefve motsvarande belopp 106 kronor.
I förtydligande syfte hafva i detta stycke vidtagits åtskilliga till-
lägg och redaktionsändringar.
Mot de i de bägge sista styckena af detta moment intagna be¬
stämmelser har Riksdagen icke funnit anledning till erinran.
Mom. 6 och mom. 7 hafva endast undergått vissa redaktionsför-
ändringar.
Mom. 8. De bestämmelser, som enligt Eders Ivungl. Maj:ts förslag
innehöllos i detta moment, har Riksdagen, för vinnande af större öfverskåd-
lighet, fördelat i tre moment, betecknade med 8, 9 och 10.
I första stycket har vidtagits en omredigering, hvilken synts inne¬
bära vissa fördelar.
Den erinran om låneförmedlarens rätt att medgifva anstånd med
lyftande af beviljadt egnahemslån, som i det kung!, förslaget fanns
inryckt i femte stycket af detta moment, har Riksdagen uteslutit, enär
Riksdagen ansett ett allmänt stadgande om rätt för låneförmedlaren att
inom vissa gränser medgifva låntagaren lindringar böra inrymmas i ett
särskild! moment, hvilket betecknats såsom mom. 11.
I afseende å byggnadernas brandförsäkrande vill Riksdagen framhålla
vikten af, att låneförmedlaren tillser, att brandförsäkringen sker i sfi dan t
bolag, som betryggar inteckningshafvarnes rätt.
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 145.
[ afseende på bestämmelserna angående lånets utbetalning synes
§ 14 i egnahemskommitténs förslag kunna tjäna till ledning.
I slutet af mom. 8 bar Riksdagen tillfogat, att i lånekontraktet
skall intagas, att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlare
och låntagare beträffande tillämpningen af kontraktets bestämmelser
skola afgöras af skiljemän i enlighet med lagen den 28 oktober 1887,
samt att klander mot skiljemännens beslut icke må äga rum. Det har
nämligen synts önskligt, att dylika tvister må hastigt afgöras och icke
underkastas den mer besvärliga och tidsödande proceduren vid domsto¬
larna. Det torde falla af sig själft, att det föreslagna stadgandet icke
utesluter exekutiva åtgärder, där sådana äro tillåtna.
Mom. 9. De i detta moment upptagna bestämmelserna hafva,
såsom nyss nämnts, utgjort en del af mom. 8 enligt Eders Kungl. Maj:ts
förslag. För att ytterligare befordra öfverskådligheten har Riksdagen
uppdelat momentet i flera stycken.
Riksdagen har ansett, att, förutom de af Eders Kungl. Maj :t föreslagna
ovillkorliga föreskrifter, som skola lända till efterrättelse vid lånekon-
traktets uppgörande, äfven bör ovillkorligen stadgas, att den yttersta
tid, som i kontraktet bestämmes vare sig för låntagarens rätt att uttaga
lånet, vid äfventyr att icke uttagen del anses förverkad, eller för full¬
görande af. den bestämda byggnadsskyldigheten, icke må sättas senare
än till en viss tidpunkt, hvilken Riksdagen ansett böra bestämmas till ut¬
gången af det år, under hvilket amorteringsskyldigheten inträder. Om
alltså ett statslån blifver exempelvis för år 1905 af Eders Kungl. Maj:t be-
viljadt låneförmedlare, hvilken under nämnda år lyfter detsamma och däraf
utlämnar egnahemslån, inträder, jämlikt moment 5, amorteringsskyldig¬
heten med år 1909, och får alltså, enligt Riksdagens åsikt, tiden för egna¬
hemslånets lyftning eller byggnadernas fullbordande icke i kontraktet
bestämmas senare än till utgången af sistnämnda år. Det bör enligt
Riksdagens mening icke heller tillåtas låneförmedlare att under lånetiden
medgifva utsträckning af den sålunda i kontraktet bestämda tiden, och
har stadgande härom införts i mom. 11.
Beträffande den säkerhet, som låneförmedlare må betinga sig, bär
ett undantag från regeln, att denna säkerhet ej får bestå i annat än
första inteckning i egnahemslägenheten, nödvändiggjorts för lån till
ofvan omförmälda lägenheter å Kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrätt-
ningens mark, och har detta utmärkts genom en hänvisning till mom.
15, där det stadgas, att för dylika egnahemslån låneförmedlare må
antaga den säkerhet, de pröfva lämplig.
Riksdagen har ansett det böra uttryckligen angifvas, att låntagare
13
Riksdagens Skrifvelse N:o 145.
må kunna förbehålla sig att inbetala den stående delen af lånet icke
blott på en gång i dess helhet, utan äfven delvis. Det synes nämligen
böra för låntagaren innebära en högst väsentlig fördel att få afbetala
den stående lånedelen med de belopp, som han kan hafva för ända¬
målet tillgängliga.
I stycket e) har Riksdagen — förutom tillsättandet af en hänvis¬
ning till mom. 15 — vidtagit den förändring, att uppsägning af lånet
icke må af låneförmedlaren ske, då lägenheten i sin helhet öfvertages
af efterlefvande make eller af efterlefvande make och bröstarfvinge,
hvilka behålla densamma oskiftad, eller ock af annan person, hvilken
är till egnahemslåns erhållande behörig. Det har nämligen synts kunna
befaras, att arbetarne skulle blifva mindre benägna att anlita egna¬
hemslån, därest de icke hade trygghet för att, i händelse af deras från¬
fälle, deras änka och barn finge behålla lånet, och enahanda verkan
skulle kanske äfven inträda, om alltför stränga band lades på lån¬
tagaren i fråga om lägenhetens föryttring. Därest den, som öfvertager
lägenheten, icke ordentligt fullgör sina skyldigheter, har ju i allt fall
låneförmedlaren rätt att af sådan anledning uppsäga lånet.
Mom. 10. Det har synts Riksdagen vara att föredraga, att den
granskning af lånekontrakten, som från statens sida påkallas, öfverläm-
nas åt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i de särskilda länen, enär
hos dessa myndigheter torde kunna förväntas större kännedom såväl
om ortens förhållanden som i afseende å de personliga omständig¬
heterna, än som rättvisligen kan förutsättas hos ett centralt ämbets¬
verk. En dylik granskning kan icke blifva afsevärdt betungande för
länsstyrelserna. Den egentliga bestämmelsen härom har sin plats i
mom. 12, men som en följd af densamma har i detta moment Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande införts såsom den myndighet, till
hvilken kontrakten skola ingifvas.
Mom. 11. I detta moment har intagits bestämmelse om den all¬
männa rätt för låneför medlare att inom vissa gränser medgifva lån¬
tagaren lindringar, hvilken rätt ansetts böra inrymmas låneförmedlare,
och hvarom ofvan blifvit nämndt.
Mom. 12. Detta moment motsvarar mom. 9 enligt Eders Kungl.
Maj:ts förslag. Beträffande förändringen af granskningsmyndighet hän¬
visar Riksdagen till sitt yttrande här ofvan vid mom. 10.
Riksdagen har tillfogat, att vederbörande låneförmedlares förklaring
bör infordras, innan anmälan om förekomna felaktigheter sker hos
Eders Kungl. Magt, samt åtfölja denna anmälan.
Mom. 13. I detta moment, som motsvarar mom. 10 i den kungl.
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 145.
propositionen, har den ändring vidtagits, att låneförmedlarnes årliga
berättelser skola ingifvas till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som
därefter öfversända desamma till landtbruksstyrelsen.
Mom. 14. Stadgandet i detta moment, som utgör mom. 11 i
Eders Kungl. Maj:ts förslag, har icke gifvit Riksdagen anledning till
erinran.
Mom. 15. Detta moment har tillfogats af anledning, hvarom
Riksdagen här ofvan yttrat sig.
Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag angående befogenhet för Eders
Kungl. Maj:t att i afseende å lånerörelsen meddela närmare föreskrifter
samt att under första året medgifva utsträckning af ansökningstiden
har Riksdagen icke haft något att erinra.
Riksdagen har jämväl biträdt Eders Kungl. Majt:s förslag i fråga om
förvaltningsbidrag till hushållningssällskapen, dock med den ändring i af¬
seende på beredandet af de därtill nödiga medel, som ofvan omförmälts.
Genom ett dylikt bidrag i enlighet med den föreslagna beräknings¬
grunden torde visserligen icke hushållningssällskapens omkostnader för
lånerörelsen blifva ersatta, men anser Riksdagen, att det oaktadt dessa
sällskaps medverkan för lånerörelsen bör kunna påräknas.
Egnahemskommitténs förslag till ordnande af lånerörelsen inne¬
fattade, bland annat, att lånen skulle kunna förbindas med af staten
lämnad lifförsäkring enligt ett visst för ändamålet utarbetadt system.
Departementschefen har ansett, att en dylik lifförsäkring icke låter sig
förena med det slag af lånerörelse, som af honom föreslagits, och jäm¬
väl Riksdagen har funnit det vara förenadt med svårigheter för staten att
ombesörja en med lånerörelsen kombinerad lifförsäkring, när mellan¬
händer användas för själfva lånen. Då likväl en dylik lifförsäkring skulle,
enligt Riksdagens mening, innebära icke obetydliga fördelar såväl för
låneförmedlare som låntagare, lärer det icke få anses omöjligt, att åtgär¬
der i dylik riktning kunna framdeles komma att vidtagas vare sig
genom mellanhändernas försorg eller på annat sätt.
Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition och
ofvan omförmälda motioner har Riksdagen
O
l:o)
medgifvit, att under åren 1905—1909 må af Eders Kungl. Maj:t
disponeras högst 10 millioner kronor att såsom statslån tilldelas de
15
Riksdagens Skrifvelse N:o 145.
hushållningssällskap samt för ändamålet särskilt bildade aktiebolag och
föreningar (låneför medlare), hvilka vilja genom utlämnande af egna¬
hemslån bereda mindre bemedlade arbetare tillfälle att på landsbyg¬
den förvärfva egna hem, dock att, hvad beträffar aktiebolag och för¬
eningar, dylikt statslån må tilldelas endast sådana, hvilka Eders Kungl.
Maj:t, vid pröfning i hvarje särskildt fall, finner vara såsom mellanhänder
vid lånerörelsen lämpliga samt bereda tillräcklig trygghet för, att egna
hems förvärfvande af mindre bemedlade arbetare varder på ett oegen¬
nyttigt och ändamålsenligt sätt befrämjadt, och hvilkas bolagsordningar
eller stadgar äro upprättade i öfverensstämmelse med af Eders Kungl.
Maj:t särskildt föreskrifna grunder;
2:o)
bemyndigat riksgäldskontoret att under åren 1905—1909 till¬
handahålla statskontoret ett belopp af högst 10 millioner kronor för
bildande af en egnahemslånefond, att för här ofvan angifna ändamål
användas;
3:o)
beslutat, att för ifrågavarande lånerörelse skola gälla följande all¬
männa villkor och bestämmelser:
Mom. 1. Egnahemslån må, med det i mom. 15 här nedan stadgade
undantag, utgå för bildande endast af sådant eget hem, där låntagaren
äger såväl jordområdet som därå uppförda byggnader, och kan utlämnas
för förvärfvande af lägenhet, afsedd för idkande af jordbruk (jordbruks-
lägenhet), eller lägenhet, där bostaden är det väsentliga (bostadslägenhet).
Dylikt egnahemslån må ej tilldelas annan än arbetare, man eller
kvinna, som är svensk medborgare, äger god frejd, är känd för spar¬
samhet, nykterhet och hedrande vandel samt hufvudsakligen af kropps¬
arbete har sin utkomst, och som visserligen ej saknar medel att i någon
mån bidraga till bildande af eget hem, men är i behof af kraftigt
bistånd för dess förvärfvande; börande egnahemslån i regeln ej utlämnas
till den, som är under 25 eller öfver 50 år gammal.
Mom. 2. Egnahemslån skall utgå, då fråga är om jordbruks-
lägenhet, med minst hälften och högst fem sjättedelar af det med
ledning af uppgjordt köpeaftal, värderingsinstrument, brandförsäkrings-
handlingar, kostnadsförslag eller andra tillgängliga handlingar beräk¬
nade och af låneförmedlaren godkända värdet å jorden jämte därå
befintliga eller för uppförande afsedda byggnader samt, då fråga är om
16 Riksdagens Skrifvelse N:o 145.
bostadslägenhet, med minst hälften och högst tre fjärdedelar af samma
värde.
Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverstiger:
för jordbrukslägenhet 5,000 kronor och för bostadslägenhet 3,000 kronor.
Mom. 3. Låneförmedlare, som önskar erhålla statslån för att
däraf utlämna egnahemslån, skall före den 1 november året näst före
det, för hvilket lån sökes, därom hos Kungl. Maj:t göra underdånig
ansökning, uti hvilken skall uppgifvas, huru stor del af lånet är afsedd
för jordbrukslägenheter och huru stor del för bostadslägenheter.
Mom. 4. Af Kungl. Maj:t beviljadt statslån må af vederbörande
låneförmedlare efter ingången af det år, för hvilket lånet anvisats, och
före den 1 november samma år på en gång eller i skilda delar lyftas i
statskontoret emot afkunnande af en utaf iåneförmedlaren till stats¬
kontoret eller order ställd, af statskontoret godkänd skuldförbindelse,
som skall innefatta låneförmedlarens åtagande att återbetala lånet i den
ordning, här nedan stadgas. Statslånebelopp, som sagda dag kvarstår
outtaget, återfaller till fonden.
Annan låneförmedlare än hushållningssällskap skall därjämte, innan
någon del af statslånet må utbekommas, till statskontoret aflämna af
statskontoret godkänd säkerhet för den afgifna skuldförbindelsens upp¬
fyllande.
Därest statskontoret under lånetiden skulle finna ställd säkerhet
icke vidare vara nöjaktig, skall Iåneförmedlaren inom af statskontoret
förelagd tid, dock minst tre månader, aflämna njm säkerhetshandlingar,
som af statskontoret godkännas.
Mom 5. Statslån, som af Kungl. Maj:t anvisats till beredande af
egnahemslån, förräntas efter tre och sex tiondedels procent om året.
Hvad af dylikt statslån icke vid utgången af det år, under hvilket
lånet i statskontoret lyfts, blifvit till egnahemslån disponerad!, skall järnte
ränta till statskontoret inbetalas före utgången af januari månad nästpå-
följande år, där ej Kungl. Maj:t, på ansökning, medgifver låneförmed-
laren rätt att ytterligare ett år för afsedt ändamål innehafva statslåne-
beloppet i fråga.
Finnes statslånebelopp vara af låneförmedlare genom aftal, upp-
rättadt i annan ordning, än i mom. 8 och 9 sägs, eller i strid mot
föreskrifterna i mom. 1 och 2, såsom egnahemslån disponerad!, äge
Kungl. Maj:t föreskrifva, att sådant statslånebelopp skall, där ej låne-
förmedlaren inom af Kungl. Maj:t förelagd tid förmår styrka, att be¬
hörigt lånekontrakt angående ifrågavarande egnahemslån uppgjorts,
omedelbart därefter jämte ränta till statskontoret inbetalas.
17
Riksdagens Skrifvelse N:o 145.
Af låneförmedlare utbekommet statslån skall, i den mån detsamma
icke bör inbetalas i sådan ordning, som bär ofvan i detta moment
sagts, med afseende å återbetalningen delas i tva lika stora delar, en
amorteringsdel och en stående del.
Å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blifvit till fullo
gulden, vid statslån, som utlämnats till beredande af egnahemslån för
jordbrukslägenheter, en annuitet af sex procent och vid statslån, som
utlämnats till beredande af egnahemslån för bostadslägenheter, en
annuitet af sju procent, hvarvid i hvartdera fallet såsom ränta räknas
tre och sex tiondedels procent å det oguldna kapitalbeloppet af amorte¬
ringsdelen. Skyldighet att erlägga den första kapitalafbetalningen in¬
träder, när tre år förflutit från utgången af det kalenderår, under hvilket
lånet från statskontoret utbekommits. Intill dess kapitalafbetalningen
börjar, erlägges endast föreskrifven ränta å statslånets hela belopp.
Därefter erlägges, jämte annuiteten å amorteringsdelen, ränta a stats¬
lånets stående del, intill dess jämväl denna lanedel till fullo inbetalats.
Statslånets stående del kan, där ej sådant förhållande, hvarom i mom.
7 här nedan sägs, mellankommer, från statens sida icke uppsägas, förrän
amorteringsdelen till fullo guldits, och åtnjuter låneförmedlaren därvid
sex månaders uppsägning. I hvarje fall skall likväl den stående delen
vara gulden inom fem år, från det sista inbetalningen a amorterings¬
delen bort fullgöras.
Ränta och afbetalning å statslån skall för hvarje år af låneför¬
medlare till statskontoret inbetalas före utgången af mars månad näst-
påföljande år.
Mom. 6. Varder, sedan lånekontrakt, hvarom i mom. 8 sägs,
blifvit angående beviljadt egnahemslån upprättadt, rätten till utbekom¬
mande af lånet eller del däraf af låntagaren förverkad, eller varder redan
utlämnadt egnahemslån till låneförmedlaren aterbetaladt i annan ordning
än såsom årlig kapitalafbetalning å amorteringsdelen, skall det låne¬
belopp, till hvars utbekommande rätten förverkats eller som till lane-
förmedlaren återbetalats, inom en månad från det förverkandet skedde
eller återbetalningen ägde rum, jämte ränta till statskontoret inbetalas.
Mom. 7. Ställer sig låneförmedlare icke till efterrättelse bär
ofvan meddelade bestämmelser i fråga om rånte- och kapitalafbetalning,
eller underlåter låneförmedlare, som af statskontoret erhållit föreläggande
att a Hämna nya säkerhetshandlingar, att inom föreskrifven tid sådant
fullgöra, äger statskontoret att därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t,
som bestämmer, huruvida oguldet statslånebolopp jämte ränta skall anses
vara till återbetalning genast förfallet.
Bill. till Riksd. Prof. 1904. W Sami. 1 Afd. 1 Band. .57 Höft.
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 145.
Mom. 8. Rörande hvarje egnahemslån skall, innan någon del
dåra! må af låntagaren uppbäras, mellan låneförmedlaren och lån-
t aga ren upprättas fullständigt lånekontrakt, hvaruti bestämmelser i
följande afseenden skola finnas intagna, nämligen:
beträffande belägenheten, storleken och värdet af den lägenhet, för
hvars förvärfvande lånet lämnas, samt densammas egenskap af iord-
brukslägenhet eller bostadslägenhet;
rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om ränta
och återbetalning;
huruvida lånet må på en gång eller i särskilda terminer lyftas
samt angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;
angående viss tid, inom hvilken lånet skall vara till fullo uttaget
vid äfventyr att rätten till utbekommande af ej lyft belopp skall vara
förverkad; r
beträffande hvilka byggnader böra å lägenheten uppföras och tiden,
inom hvilken de böra vara fullbordade;
rörande låntagarens skyldigheter i fråga om lägenhetens häfdande
och underhållande samt byggnadernas brandförsäkrande;
angående den kontroll från låneförmedlarens sida, som låntagaren
skall vara skyldig underkasta sig; samt
därom, att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlare
och låntagare beträffande tillämpningen af lånekontraktets bestämmelser
skola afgöras af skiljemän i enlighet med lagen om skiljemän den 28 okto¬
ber 1887, samt att klander mot skiljemännens beslut icke må äga rum.
Mom. 9. Vid uppgörandet af det i mom. 8 omförmälda låne¬
kontrakt skall lända till efterrättelse:
1) att tiden för vare sig lånets uttagande till fullo eller i
kontraktet bestämda byggnaders fullbordande icke må bestämmas senare
i utgången af det år, under hvilket amorteringsskyldigheten in-
trader j
2) att låneförmedlaren ej äger för egnahemslånet betinga sig
annan säkerhet än första inteckning i lägenheten, dock med undantag
för det fall, hvarom i mom. 15 här nedan sägs;
3) och att andra villkor icke må betingas i fråga om ränta och
återbetalning, än i mom. 5 här ofvan angående statslån stadgats, dock
med undantag i följande afseenden, nämligen:
att uppsägningstiden för egnahemslånets stående del må kunna
bestämmas till fem månader;
att tiden, inom hvilken de årliga rånte- och kapitalafbetalnin-
gaina skola, där de icke gäldas i sammanhang med kronoutskylderna,
Riksdagens skrifvelse N:o 145. 19
vara åt' låntagaren fullgjorda, må kunna bestämmas redan till februari
månads utgång; samt
att kontrahenterna må kunna förbehålla sig rätt, låntagaren att,
därest han så önskar, ej mindre under amorteringstiden på en gång
infria återstoden af amorteringsdelen än äfven före lånetidens utgång-
inbetala egnahemslånets stående del i dess helhet eller delvis, samt låne-
förmedlaren att under nedan angifna förutsättningar uppsäga egnahems¬
lånet till inbetalning å tid, som låneförmedlaren bestämmer, nämligen:
a) om låntagaren ej fullgör hvad i kontraktet föreskrifvits i fråga
om lägenhetens bebyggande;
b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskrifven
rånte- och kapitalbetalning;
c) om låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsafgift
för lägenheten eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet
stadgade villkor;
d) om fastigheten vanvårdas till jord och byggnad eller om bygg¬
nad nedrifves eller bortflyttas, och värdet å lägenheten därigenom så
minskas, att säkerheten för egnahemslånet ej vidare kan anses fullt
betryggande;
e) om äganderätten eller — beträffande de lägenheter, som i mom.
15 här nedan afses — besittningsrätten till lägenheten i dess helhet
eller del däraf genom köp eller annat fång från låntagaren öfvergår
i andra fall, än då lägenheten i dess helhet öfvertages antingen af efter¬
lefvande make eller af bröstarfvinge eller af efterlefvande make och
bröstarfvinge, hvilka behålla lägenheten oskiftad, eller ock af annan
person, hvilken är till egnahemslåns erhållande behörig;
f) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranledt egnahems¬
lånets beviljande;
gj om eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren, med
hänsyn till det med egnahemslånet afsedda ändamål, uppenbarligen
icke längre bör få tillgodonjuta detsamma.
Mom. 10. Lånekontrakt skall upprättas i två exemplar, hvaraf
hvardera kontrahenten skall taga ett; och skall afskrift af kontraktet
genom låneförmedlarens försorg ofördröjligen efter detsammas affattande
insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet.
Mom. 11. Låneförmedlare vare obetaget att under lånetiden med¬
gifva låntagare de lindringar i afseende å egnahemslånets återbetalning
eller låntagarens skyldigheter i öfrigt, hvilka icke strida mot föreskrif¬
terna uti mom. 1 och 2 eller eljest äro oförenliga med egnahemslånets
ändamål, dock att tiden för egnahemslånets uttagande till fullo eller
20
Riksdagens Skrifvelse N:o 145.
i kontraktet bestämda byggnaders fullbordande icke må utsträckas
längre, än i mom. 9 stadgats.
Mom. 12. Inkomna lånekontrakt skola af Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande granskas. Finner Kungl. Maj:ts befallningshafvande därvid
lånekontrakt ej vara upprättadt i enlighet med bestämmelserna i mom.
8 och 9 samt med iakttagande af föreskrifterna i mom. 1 och 2, har
Kungl. Maj ds befallningshafvande att, med bifogande af infordrad för¬
klaring från vederbörande låneförmedlare, därom göra anmälan hos
Kungl. Majd.
Mom. 13. Låneförmedlare skall årligen före april månads utgång
till Kungl. Maj ds befallningshafvande i länet ingifva fullständig redo¬
görelse enligt fastställdt formulär för lånerörelsen under det nästföre¬
gående året, Indika redogörelser det åligger Kungl. Maj ds befallnings¬
hafvande att inom påföljande maj månad till landtbruksstyrelsen öfver¬
sända.
Mom. 14. Därest hushållningssällskap så önskar och hos Kungl.
Maj ds befallningshafvande i länet i ämnet gör framställning, äger Kungl.
Maj ds befallningshafvande ombesörja, att räntor och af betalningar å af
sällskapet utlämnade egnahemslån varda genom vederbörandes försorg
i sammanhang med kronoskatterna debiterade, uppburna och redovisade.
Mom. 15. Till förvärfvande af bostadslägenhet, för hvilken med
ständig och oinskränkt besittningsrätt upplåtits mark, tillhörande Kungl.
och Hvitfeldtska stipendieinrättningen, må egnahemslån tills vidare utgå,
utan hinder däraf att låntagaren icke har äganderätt till lägenhetens
tomtområde; ägande låneförmedlare att för dylika egnahemslån antaga
den säkerhet, de pröfva lämplig;
4:o)
%
medgifvit, att Eders Kungl. Maj:t må äga meddela de ytterli¬
gare föreskrifter, som i afseende å ifrågavarande lånerörelse må finnas
erforderliga, äfvensom medgifva sådan utsträckning i tiden för ingifvande
till Eders Kung]. Maj:t af ansökningar om statslån för år 1905, som
kan blifva behöflig, för att lånerörelsen skall kunna taga sin början under
nämnda år;
5:o)
medgifvit, att Eders Kungl. Maj:t må af egnahemslånefondens medel
årligen anvisa såsom bidrag till hushållningssällskapen för betäckande
Riksdagens Skrifvelse N:o 145. 21
af för dem genom låuerörelsen uppkommande kostnader och möjliga för¬
luster ett belopp, motsvarande för hvarje hushållningssällskap en half
procent af den ej till betalning förfallna kapitalskuld, hvari sällskapet
på grund af från fonden utbekomna statslån vid årets början häftat till
staten;
6:o)
medgifvit, att de kapitalinbetalningar, som å de från fonden ut¬
lämnade lånen verkställas, må intill utgången af år 1909 tilläggas
fonden; äfvensom
7:o)
beslutat, att riksgäldskontoret skall af egnahemslånefonden erhålla
godtgörelse för den ränteutgift, som genom ofvanberörda medels öfver-
lämnande till fonden för riksgäldskontoret förorsakas.
Stockholm den 14 maj 1904.
Med undersåtlig vördnad.
Bih. till Riksd- Prof. 1904
10 Sami. I Afd. 1 Band. 37 Häft.
4