RIKSDAGENS PROTOKOLL
1904. Första Kammaren. N:o 47.
Onsdagen den 4 maj, e. in.
Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.
Justerades tre protokollsutdrag för sammanträdet på för¬
middagen.
Fortsattes föredragningen af första särskilda utskottets utlåtande,
n:o 2, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition n:o 50 angående
ändrad anordning af rikets allmänna läroverk samt lönereglering
för de vid dem anställda lärare, äfvensom i anledning af inom
Riksdagen väckta motioner i dithörande ämnen.
Punkten 14.
Kungl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen att medgifva:
»att för ordinarie lärare vid de allmänna läroverken må be¬
stämmas följande löneförmåner att gälla från och med år 1905:
för adjunkter: fem lönegrader å 1) 2,000 kronor, 2) 2,350
kronor, 3) 2,700 kronor, 4) 3,050 kronor, 5) 3,400 kronor, jämte
tjänstgöringspenningar å respektive 1,000, 1,150, 1,300, 1,450 och
1,600 kronor;
för lektorer: fem lönegrader å 1) 2,600 kronor, 2) 2,950 kro¬
nor, 3) 3,300 kronor, 4) 3,650 kronor, 5) 4,000 kronor, jämte
tjänstgöringspenningar å respektive 1,400, 1,550, 1,700, 1,850 och
2,000 kronor;
för rektorer: a) vid realskola två lönegrader å 1) 3,400 kro¬
nor, 2) 3,900 kronor, jämte tjänstgöringspenningar 1,600 kronor;
Första Kammarens Prof. 1004. N:o 47. 1
N:o 47. 2
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
b) vid högre allmänt läroverk två lönegrader å 1) 4,000 kronor,
2) 4,500 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å 2,000 kronor;
hvarförutom rektor skall af vederbörande kommun åtnjuta fri
bostad eller hyresersättning;
för teckning slär are: a) vid realskola tre lönegrader å 1) 700
kronor, 2) 800 kronor, 3) 900 kronor; b) vid högre allmänt läro¬
verk fyra lönegrader å 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor, 3) 1,800
kronor, 4) 2,000 kronor;
för gymnastiklärare: a) vid realskola tre lönegrader å 1) 700
kronor, 2) 800 kronor, 3) 900 kronor; b) vid högre allmänt läro¬
verk fyra lönegrader å 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor, 3) 1,800
kronor, 4) 2,000 kronor;
för musiklärare: a) vid realskolor tre lönegrader å 1) 550
kronor, 2) 650 kronor, 3) 750 kronor; b) vid högre allmänt läro¬
verk fyra lönegrader å 1) 1,100 kronor, 2) 1,300 kronor, 3) 1,500
kronor, 4) 1,700 kronor;
att teckningslärare skall vara skyldig att för den fastställda
lönen tjänstgöra vid realskola 8 timmar och vid högre allmänt
läroverk 15 timmar i veckan, samt att musiklärare skall vara
skyldig att för den fastställda lönen tjänstgöra vid realskola 6
timmar och vid högre allmänt läroverk 12 timmar i veckan, men
att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas tecknings- och musik¬
lärare mot en årlig ersättning för hvarje veckotimme af 80 kro¬
nor i första, 95 kronor i andra, 110 kronor i tredje och, vid
högre allmänt läroverk, 125 kronor i fjärde lönegraden, dock un¬
der iakttagande däraf, att ersättning för extra tjänstgöring ej må
utgå för högre antal veckotimmar än 24 till teckningslärare vid
realskola, 17 till teckningslärare vid högre allmänt läroverk och
3 till musiklärare;
att gymnastiklärare, som fått sig ålagd en mera ansträngande
eller omfattande tjänstgöring, må åtnjuta skäligt tilläggsarfvode
till det belopp, som med hänsyn till omständigheterna i hvarje
särskildt fall af Kungl. Maj:t bestämmes;
att öfningslärare skall vid tjänstledighet på grund af sjuk¬
dom äga uppbära tre fjärdedelar af de löneförmåner, som han
skulle hafva uppburit, om han själ! bestridt sin tjänst;
att tjänstgöringspenningar skola för alla lärare, rektorerna
undantagna, beräknas utgå för läsår med 38 läsveckor; att de i
i rektorernas aflöning ingående tjänstgöringspenningar skola be¬
räknas utgå efter kalenderår, men till olika belopp för lästiden
och för ferierna efter särskilda bestämmelser, som af Kungl. Maj.-t
fastställas; samt att tjänstgöringspenningar icke få af tjänstens
innehafvare uppbäras under det han åtnjuter full tjänstledighet,
utom i det fall att tjänstledigheten beviljas på grund af offent¬
ligt uppdrag, dock att, då rektor eller lektor, som är domkapitels-
ledamot, endast åtnjuter ledighet från domkapitelsgöromålen, af¬
drag å tjänstgöringspenningarna icke må ske;
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
3 N:o 47.
att för adjunkt, lektor, teckningslärare, gymnastiklärare eller
musiklärare uppflyttning från lägre till högre lönegrad må äga
rum efter förloppet af fem kalenderår, därest han med nit och
skicklighet tjänstgjort mera än fyra femtedelar af den under
denna tid infallande tjänstgöringstiden, samt att rektor må vinna
uppflyttning från första till andra lönegraden efter förloppet af
tio kalenderår, därest han med nit och skicklighet tjänstgjort så¬
som rektor mera än fyra femtedelar af samma tid, med iaktta¬
gande härvid att rektor vid högre allmänt läroverk endast må
räkna sig till godo den tid, han såsom rektor vid sådant läroverk
tjänstgjort, att lektor må tillgodoräkna sig jämväl den tid efter
19(J4 års utgång, han efter vunnen lektorskompetens tjänstgjort
såsom ordinarie adjunkt, samt att öfningslärare vid öfvergång till
realskola må tillgodoäkna sig den tid, han tjänstgjort såsom
ordinarie lärare vid lägre läroverk;
att lärare, som efter 1904 års utgång vinner befordran till
ordinarie tjänst, må för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig
till godo den tid utöfver fem år, han efter afläggande af de för
tjänsten föreskrifna kunskapsprof och genomgående af praktisk
utbildningskurs, där sådan för behörighet till tjänsten är före-
skrifven, med nit och skicklighet efter 1904 års utgång tjänst¬
gjort såsom extra ordinarie lärare vid allmänt läroverk med ena¬
handa tjänstgöringsskyldighet, som åligger motsvarande ordinarie
lärare, med iakttagande härvid, att, då fråga är om lektor, ho¬
nom må tillgodoräknas den tid, han efter vunnen lektorskompe¬
tens tjänstgjort såsom extra ordinarie lärare, oafsedt inom hvilket
stadium af läroverket denna tjänstgöring ägt rum;
att genom bestämmelsena i nästföregående två moment ingen
ändring göres i fråga om det antal lönetursår, som lärare på grund
af nu gällande bestämmelser intjänat vid utgången af år 1904,
dock att öfningslärare vid öfvergång till realskola må tillgodoräkna
sig den tid före 1904 års utgång, han efter vunnen kompetens
tjänstgjort såsom vikarierande lärare vid lägre läroverk, med un¬
dantag af de två första åren af hans så beskaffade verksamhet;
att nu gällande bestämmelser angående rätt för docenter vid
universiteten, lärare vid enskilda läroverk, lektorer vid sjökrigs¬
skolan, lärare vid högre lärarinneseminariet och lärare vid folk-
skoleseminarierna att, efter vunnen befordran vid de allmänna
läroverken, räkna sig föregående tjänstgöring till godo för upp¬
flyttning i högre lönegrad må ändras i öfverensstämmelse med
nyss angifna grunder beträffande tjänstgöring såsom extra ordi¬
narie lärare;
att för rättighet att tillgodonjuta den förbättrade aflöning,
som enligt denna lönereglering kommer lärare till del, skall gälla
såsom villkor, att den genom nådiga cirkulären den 20 mars 1858
och den 29 december 1860 stadgade skyldighet för vissa lärare
att, i händelse de genom inträffande förändringar skulle finnas
N:o 47. 4
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
umbärliga vid det läroverk, där de äro anställda, inträda i tjänst¬
göring vid annat läroverk skall åligga vid högre läroverk yngste
lektorn och de två yngsta adjunkterna samt vid realskola de två
yngsta adjunkterna, allt efter senaste fullmakts datum, dock att
ordinarie lärare, som genom vederbörande myndighets beslut för¬
flyttas till en icke högre aflönad plats vid annat läroverk, må
vara berättigad att af statsverket erhålla skälig flyttningshjälp till
det belopp, Kungl. Maj:t för hvarje särskildt fall bestämmer;
att lärare, som varder utnämnd till tjänst, med hvilken rätt
till särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad den
minskning i aflöning från statsverket, som Kungl. Maj:t kan finna
lämpligt besluta, till ett belopp icke öfverstigande det, hvartill
de i lönen ingående särskilda förmåner efter skälig uppskattning
sig belöpa;
att för ordinarie ämneslärarinnor vid statens samskolor må
bestämmas följande löneförmåner:
för första lärarinna: två lönegrader å 1) 1,400 kronor, 2)
1,900 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å 600 kronor;
för lärarinna: två lönegrader å 1) 1,000 kronor, 2) 1,500
kronor, jämte tjänstgöringspenningar å 500 kronor;
att för nämnda lärarinnor må i fråga om löne tur sberäkning
och uppflyttning i högre lönegrad, tjänstgöringspenningars upp¬
bärande samt skyldighet att vara underkastad förflyttning stadgas
samma villkor som för adjunkter vid de allmänna läroverken;
att för extra ordinarie ämneslärare och ämneslärarinnor vid
de allmänna läroverken må fastställas följande arfvoden att utgå
från och med år 1905:
för extra ordinarie lärare, hvilken aflagt sådan akademisk
examen, som medför rätt att söka lärarebefattning vid allmänt
läroverk, samt genomgått profårskurs, ett årligt arfvode å 2,000
kronor;
för extra ordinarie lärare, som icke fullgjort de i nästföre¬
gående moment stadgade villkor, ett årligt arfvode af 1,800
kronor;
för extra ordinarie lärarinna, som aflagt godkänd afgångs-
examen från högre lärarinneseminariet eller fullgjort hvad be¬
träffande examen och profårskurs för behörighet till ämneslärare-
befattning vid de allmänna läroverken är stadgadt, ett årligt arf¬
vode af 1,400 kronor;
för extra ordinarie lärarinna, som icke fullgjort de i näst¬
föregående moment stadgade villkor, ett årligt arfvode af 1,200
kronor;
för lärarinna, som förordnas att upprätthålla första lärarinnas
åligganden, ett årligt tilläggsarfvode af 300 kronor;
att för timlärarinna i kvinnligt handarbete må fastställas ett
arfvode af 1 krona 50 öre i timmen.»
Onsdagen den 4 Maj, e. in.
5 N:o 47.
I anledning häraf hade följande yrkanden gjorts:
af herr A. P. Bisberg (motion n:o 177 i Andra Kammaren):
»att Riksdagen ville för sin del i så måtto bifalla Kungl. Majrts
förslag angående lönereglering för de vid rikets allmänna läro¬
verk anställda ämneslärare, att, utan ändring beträffande de före¬
slagna begynnelselönernas belopp och Jdderstilläggens storlek, an¬
talet ålderstillägg för adjunkter och lektorer bestämmes till tre, att
lönen för realskolornas rektorer bestämmes till 4,500 kronor och för
de högre allmänna läroverkens rektorer till 5,500 kronor med ett
ålderstillägg af 500 kronor för hvardera efter 10 års tjänstgöring
jämte förmånen af fri bostad eller däremot svarande hyreser-
sättning;»
af herr P. O. Lundell (motion n:o 196 i Andra Kammaren):
»att Riksdagen måtte besluta, att aflöning till ämneslärare
vid allmänna läroverken från och med 1905 skall utgå med föl¬
jande belopp: för adjunkter 3,000, 3,500, 4,000, 4,500 kronor,
häraf resp. 1,000, 1,150, 1,300 och 1,500 kronor räknas som tjänst-
göringspenningar; för lektorer med 4,000, 4,500, 5,000, 5,500
kronor, häraf resp. 1,300, 1,500, 1,650, 1,800 kronor räknas som
tjänstgöringspenningar, med rätt till uppflyttning i högre lönegrad
hvarje gång efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring, det år oräk-
nadt, då anställning vunnits, och med rätt för lärare att för löne-
tur räkna sig till godo jämväl hela den tid, han efter vunnen
kompetens till ordinarie anställning tjänstgjort som extraordinarie;
med rätt slutligen för lärare, som före början af år 1905 vunnit
fast anställning, att under sin tjänstetid undfå aflöning efter nu
gällande grunder, däri inbegripna såväl tillfällig löneförbättring
som dyrtidstillägg»; samt
af herr F. A. Boström (motion n:o 47 i Första Kammaren)
och herr C. A. Lindhagen (motion n:o 193 i Andra Kammaren)
i likalydande motioner:
»att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition n:o
50 ville:
l:o) i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t
täcktes låta efter utredning vidtaga erforderliga åtgärder för ut¬
vidgande af kvinnas rätt att i likhet med man vinna befordran
till lärarebefattningarna vid de allmänna läroverken;
2:o) i fråga om de föreslagna samskolornas organisation göra
uttalande:
dels i syfte att för kvinnlig lärare bör principiellt fordras
samma kompetens som för manlig; att kvinnlig lärare bör i af¬
seende å tjänstgöring i skolans samtliga klasser komma till full
likställighet med man; samt att kvinnlig lärare äfven i öfrigt, i
den mån Riksdagen finner en närmare pröfning af förhållandena
redan nu kunna därtill föranleda, må vinna likställighet med
manlig lärare;
N:o 47. 6
Angående
lönereglering
för lärare¬
personalen.
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
dels därom att ämneslärarinna, som träder i gifte, ej må
vara ovillkorligen skyldig att afgå från sin lärarinnebefattning».
Utskottet hade på angifna grunder hemställt i
Afdelningen A. (ingressen och mom. a):
»att Riksdagen, med afslag å herrar Risbergs och Lundelis
motioner, i de delar de afvika från Kung!. Maj:ts proposition i
förevarande punkt, samt å herrar Boströms och Lindhagens mo¬
tioner, i hvad de röra lärarinnor vid samskolor, måtte på det sätt
bifalla Kungl. Maj:ts förslag,
a) att för ordinarie lärare vid de allmänna läroverken må
bestämmas följande löneförmåner att gälla från och med år 1905:
för adjunkter: fem lönegrader å 1) 2,000 kronor, 2) 2,350
kronor, 3) 2,700 kronor, 4) 3,050 kronor, 5) 3,400 kronor, jämte
tjänstgöringspenningar å respektive 1,000, 1,150, 1,300, 1,450 och
1,600 kronor;
för lektorer: fem lönegrader å 1) 2,600 kronor, 2) 2,950 kro¬
nor, 3) 3,300 kronor, 4) 3,650 kronor, 5) 4,000 kronor jämte tjänst¬
göringspenningar å respektive 1,400, 1,550, 1,700, 1,850 och 2,000
kronor;
för rektorer: a) vid realskola två lönegrader å 1) 3,200 kro¬
nor, 2) 3,700 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å 1,800 kronor;
b) vid högre allmänt läroverk två lönegrader å 1) 4,000 kronor,
2) 4,500 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å 2,000 kronor;
hvarförutom rektor skall af vederbörande kommun åtnjuta fri
bostad eller hyresersättning;
för teckningslärare: a) vid realskola tre lönegrader å 1) 700
kronor, 2) 800 kronor, 3) 900 kronor; b) vid högre allmänt läro¬
verk fyra lönegrader å 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor, 3) 1,800
kronor, 4) 2,000 kronor;
för gymnastiklärare: a) vid realskola tre lönegrader å 1) 700
kronor, 2) 800 kronor, 3) 900 kronor; b) vid högre allmänt läro¬
verk fyra lönegrader å 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor, 3) 1,800
kronor, 4) 2,000 kronor;
för musiklärare: a) vid realskola tre lönegrader å 1) 550 kro¬
nor, 2) 650 kronor, 3) 750 kronor; b) vid högre allmänt läroverk
fyra lönegrader å 1) 1,100 kronor, 2) 1,300 kronor, 3) 1,500 kro¬
nor, 4) 1,700 kronor;
att teckningslärare skall vara skyldig att för den fastställda
lönen tjänstgöra vid realskola 8 timmar och vid högre allmänt
läroverk 15 timmar i veckan, samt att musiklärare skall vara
skyldig att för den fastställda lönen tjänstgöra vid realskola 6
timmar och vid högre allmänt läroverk 12 timmar i veckan, men
att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas tecknings- och
7 N:o 47.
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
musiklärare mot en årlig ersättning för hvarje veckotimme af Angående
80 kronor i första, 95 kronor i andra, 110 kronor i tredje och,
vid högre allmänt läroverk, 125 kronor i fjärde lönegraden, dock personaien.
under iakttagande däraf, att ersättning för extra tjänstgöring ej (Forts.)
må utgå för högre antal veckotimmar än 24 till teckningslärare
vid realskola, 17 till teckningslärare vid högre allmänt läroverk
och 3 till musiklärare;
att gymnastiklärare, som fått sig ålagd en mera ansträn¬
gande eller omfattande tjänstgöring, må åtnjuta skäligt tilläggs-
arfvode till det belopp, som med hänsyn till omständigheterna, i
hvarje särskildt fall af Kungl. Maj:t bestämmes, dock ej till
högre belopp än 650 kronor;
att öfningslärare skall vid tjänstledighet på grund af sjuk¬
dom äga uppbära tre fjärdedelar af de löneförmåner, som han
skulle hafva uppburit, om han själf bestridt sin tjänst;
att innehafvare af ordinarie lärare- eller rektorsbefattning
skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande för¬
ändrad organisation af de allmänna läroverken eller eljest i all¬
mänhet kan varda stadgad;
att med ordinarie ämneslärare- och rektorsbefattning icke må
förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat,
ej heller annan tjänstebefattning, med mindre den vid pröfning
i stadgad ordning befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet
af tjänstgöringen vid läroverket;
att tjänstgöringspenningar skola för alla lärare, rektorerna
undantagna, beräknas utgå för läsårets antal läsveckor; att de i
rektorernas aflöning ingående tjänstgöringspenningar skola beräk¬
nas utgå efter kalenderår, men till olika belopp för lästiden och
för ferierna efter särskilda bestämmelser, som af Kungl. Maj it
fastställas; att tjänstgöringspenningar icke få af tjänstens inne¬
hafvare uppbäras under det han åtnjuter full tjänstledighet, utan
skola för denna tid utgå till den, som förrättar tjänsten; samt
att, då rektor eller lektor, som är domkapitelsledamot, endast åt¬
njuter ledighet från domkapitelsgöromålen, afdrag å tjänstgörings-
penningarna icke må ske;
att ämneslärare eller rektor, som af sjukdom hindras att sin
befattning förrätta, äger uppbära hela lönen, men att lärare, som
undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenhe¬
ter eller särskilda uppdrag, eller från tjänstgöring i behörig ord¬
ning afstänges eller eljest är lagligen förhindrad att befattningen
sköta, kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgö¬
ringspenningar afstå så mycket af lönen, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;
att för adjunkt, lektor, teckningslärare, gymnastiklärare eller
musiklärare uppflyttning från lägre till högre lönegrad må äga
rum efter förloppet af fem år, därest han under mera än fyra
N:o 47. 8
Osndagen den 4 Maj, e. ro.
Angående femtedelar af den tjänstgöringstid, som erfordras för att vinna
fö?lärare9 nämnda uppflyttning, med nit och skicklighet bestridt sin egen
personalen. eder Pa grund af förordnande annan statens tjänst eller ock full-
(Forte.) gjort annat offentligt uppdrag; och att rektor må vinna uppflytt¬
ning från första till andra lönegraden efter förloppet af tio år,
därest han med nit och skicklighet tjänstgjort som rektor mera
än fyra femtedelar af samma tid, med iakttagande härvid, att
rektor vid högre allmänt läroverk endast må räkna sig till godo
den tid, han såsom rektor vid sådant läroverk tjänstgjort, samt
att öfningslärare vid öfvergång till realskola må tillgodoräkna sig
den tid, han tjänstgjort såsom ordinarie lärare vid lägre läroverk;
att därest ordinarie adjunkt, som befordras till lektor, redan
intjänat högre aflöning än lektors begynnelseaflöning, honom
skola omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg som lektor,
att hans aflöning i sistnämnda befattning blir lika "hög som den
aflöning han senast åtnjöt som adjunkt; skolande, där adjunkt
vid befordran till lektor icke erhåller högre aflöning än den han
som adjunkt uppburit, för uppflyttning i närmast högre lektors-
lönegrad honom tillgodoräknas den tid, hvarunder han innehaft
adjunktsbefattningen, efter det han i denna befattning senast upp¬
flyttades till högre lönegrad;
att vid uppflyttningen i högre lönegrad den högre aflöningen
icke får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter
det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd;
att lärare eller rektor, som, då han intjänat stadgad tid för
erhållande af aflöningsförhöjning, redan uppnått den lefnads- och
tjänsteålder, som berättigar honom till nedannämnda pension, icke
må samma förhöjning tillträda;
att hvad nu gällande bestämmelser innehålla angående rätt
för lärare vid de allmänna läroverken att, utöfver hvad ofvan
blifvit bestämdt, för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig fö¬
regående tjänstgöring till godo skall upphöra att gälla;
att lektorer vid sjökrigsskolan, lärare vid högre lärarinnese¬
minariet och lärare vid folkskoleseminarierna må, vid öfvergång
till de allmänna läroverken, för tillgodonjutande af aflöning i högre
lönegrad räkna sig till godo föregående tjänstgöring såsom ordi¬
narie lärare enligt enahanda grunder, som här ofvan angående
ämneslärare blifvit stadgade; skolande den rätt i detta afseende,
som i öfrigt hittills tillkommit lärare vid ifrågavarande läroan¬
stalter äfvensom lärare vid enskilda läroverk och docenter vid
universiteten, upphöra;
att genom förestående bestämmelser ingen ändring göres i
fråga om det antal lönetursår, som ordinarie och extra ordinarie
lärare vid läroverken samt de i nästföregående moment omför-
mälte befattningshafvare intjänat vid utgången af år 1904, och
att öfningslärare vid öfvergång till realskola må tillgodoräkna sig
den tid före 1904 års utgång, han efter vunnen kompetens tjänst-
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
9 N:o 47.
gjort såsom vikarierande lärare vid lägre läroverk, med undantag
af de två första åren af hans så beskaffade verksamhet;
att för rättighet att tillgodonjuta den förbättrade aflöning,
som enligt denna lönereglering kommer lärare till del, skall gälla
såsom villkor, att den genom nådiga cirkulären den 20 mars
1858 och den 29 december 1860 stadgade skyldighet för vissa
lärare att, i händelse de genom inträffade förändringar skulle
finnas umbärliga vid det läroverk, där de äro anställda, inträda
i tjänstgöring vid annat läroverk skall åligga vid högre läroverk
yngste lektorn och de två yngsta adjunkterna samt vid realskola
de två yngsta adjunkterna, allt efter senaste fullmakts datum,
dock att ordinarie lärare, som genom vederbörande myndighets
beslut förflyttas till eu icke högre aflönad plats vid annat läro¬
verk, må vara berättigad att af statsverket erhålla skälig flytt-
ningshjälp till det belopp, Kungl. Maj:t för hvarje särskilt fall
bestämmer;
att lärare, som varder utnämnd till tjänst, med hvilken rätt
till särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad den
minskning i aflöning från statsverket, som Kungl. Maj:t kan
finna lämpligt besluta, till ett belopp icke öfverstigande det, hvar¬
till de i lönen ingående särskilda förmåner efter skälig uppskatt¬
ning sig belöpa.»
Mom. a).
Vid detta moment, så vidt angick lönetursberäkning för
docenter, var reservation afgifven af herrar Annerstedt, Nyström,
Nyländer och friherre G. J. Be Geer, hvilka ansett, att utskottet
bort hemställa dels om sådan lydelse af öfverstå stycket å sid.
122, att orden »och docenter vid universiteten» därur borttoges,
dels att efter nästföljande stycke å samma sida tillädes ett stycke
af följande lydelse:
»att den docenter vid universiteten enligt kungl. cirkuläret
den 1 juni 1877 och den 18 maj 1888 tillkommande rätt till
lönetursberäkning vid de allmänna läroverken fortfarande må gälla.»
Herr Annerstedt: Då särskilda utskottet beslöt tillstyrka
Kungl. Maj:ts förslag till lönegrader i förevarande punkt, så på¬
yrkades från inflytelserika ledamöter af Andra Kammaren, att i
sammanhang därmed lönetursberäkningen skulle bortfalla för
lärarne. Utskottet ansåg då lämpligast att, för att försäkra Kungl.
Maj:ts förslag till lönegrader om framgång, förena sig om den
åsikt, att lönetursberäkningen för lärarne skulle borttagas.
I sammanhang därmed ansåg plurariteten af utskottets leda¬
möter följdriktigheten fordra, att man äfven borttoge den docen¬
terna vid universiteten på grund af särskilda kungl. bref med-
Angdende
lönereglering
för lärare-
personalen.
(Forts.)
N:o 47. 10
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
Angående
lönereglering
föi' lärare-
personalen.
(Forts.)
gifna rättighet att få tillgodoräkna sig fem år af den tid, de del¬
tagit i undervisningen vid universitetet.
För min del kan jag icke dela denna uppfattning. Mig
synes följdriktigheten alldeles icke fordra ett sådant borttagande
af docenternas lönetursberäkning. Snarare vill jag jämföra den
docenterna tillagda rätt att tillgodoräkna sig vissa år af den
tjänstgöring, de utfört vid universitetet, med t. ex. den rätt, som
ordinarie lärare vid folskollärareseminarierna hafva att inräkna
sin ordinarie tjänstgöring vid öfverflyttning till de allmänna läro¬
verken. Ty docenterna hafva icke varit extralärare vid de all¬
männa läroverken, utan de hafva haft anställning vid universi¬
tetet, en anställning, som är förenad med ringa arfvode, men
som dock för dem medför skyldighet att deltaga i undervisningen,
och utan hvilket deltagande ett lämpligt anordnande af under¬
visningen vid universiteten icke skulle kunna åstadkommas. Be-
hofvet för universiteten och deras docenter att hafva en sådan
rättighet har ju ock från skilda håll framhållits. Dess förnämsta
betydelse ligger däruti, att docenterna då kunna kvarstanna vid
universitetet utan att behöfva befara att, därest deras förhopp¬
ning att få en ordinarie lärareplats där icke blir uppfylld, utan
de efter någon tid se sig tvungna att utbyta sin akademiska
lärareverksamhet emot lärareverksamhet vid de allmänna läro¬
verken, de då icke skola göra alltför stor förlust uti sina utsikter
att vinna en afsevärdt god ekonomisk ställning. Det är tydligt,
att borttages denna rättighet, skall vid den osäkerhet, som råder
i fråga om befordringsförhållandena vid universiteten, en osäker¬
het, som till följd af sakens egen natur, icke kan borttagas för
flertalet docenter, det blifva förenadt med en efter deras upp¬
fattning stor risk att icke genast söka den lärarebefattning, som
kan stå dem till buds vid de allmänna läroverken, och de komma
sålunda att öfvergifva sin verksamhet vid universitetet för att
dymedelst bereda sig utsikter till lärarebefordran. Detta är den
ena sidan af saken.
Från den andra sidan af saken sedt torde det icke kunna
förnekas, att det för skolan icke kan vara annat än en fördel,
att en eller annan docent öfvergår till skolan, efter det han vid
universitetet varit i tillfälle att utvidga och fördjupa sina veten¬
skapliga insikter i de ämnen, som han sedan vid skolan skall
representera. Då därtill kommer, att den rättighet, som sålunda
är tillagd docenterna, i intet afseende kan anses blifva för staten
betungande — då, efter hvad för mig uppgifvits, under den
senaste femårsperidioden endast två docenter kommit i åtnjutande
af denna lönetursrätt, om hvars bibehållande nu är fråga —• så
vågar jag anhålla, att kammaren ville vidtaga den ändring i öf¬
verstå stycket på sid. 122, att orden »och docenter vid universi¬
teten» borttagas, och i stället tillägga ett nytt moment af denna
lydelse: »att den docenter vid universiteten enligt kungl. cirku-
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
11 N:o 47.
lären den 1 juni 1877 och den 18 maj 1878 tillkommande rätt
till lönetursberäkning vid de allmänna läroverken fortfarande må
gälla».
Jag vill tillägga, att till mig insändts ett utdrag af proto¬
kollet vid filosofiska fakultetens i Upsala sammanträde den 29
april 1904, däri fakulteten, som i allo delar reservanternas upp¬
fattning, förklarat denna sak vara af en sådan vikt för universi¬
tetet och särskildt för filosofiska fakulteten, hvars docenter i
främsta rummet beröras af den föreslagna förändringen, att fa¬
kulteten ansåg sig böra frambära sina allvarliga bekymmer med
anledning af utskottets förslag.
Medan jag bar ordet, skall jag be att få föreslå en redak-
tionsförändring i andra stycket på samma sida 122. Det heter
där på 3:dje raden: »extra ordinarie lärare vid läroverken samt
de i nästförgående moment omförmälte befattningshafvare intjänat
vid utgången af år 1904». Jag vill föreslå, att detta förtydligas
sålunda: »extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken, folk¬
skollärareseminarierna och högre lärarinneseminarium samt öfriga
i nästföregående moment omförmälte befattningshafvare intjänat
vid utgången af år 1904».
Grefve Klingspor: I olikhet med den föregående ärade
talaren ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag. Förut,
när lärarne hade rättighet att räkna lönetur från den dag, då de
blefvo berättigade att blifva extra ordinarie lärare, både äfven
lärare vid enskilda läroverk och docenter vid universiteten rättig¬
het att tillgodoräkna sig vissa år af sin tjänstgöring vid enskild!
läroverk eller vid universitetet. Nu däremot sedan utskottet
gjort den förändring, att lärarne icke hafva rättighet att räkna
lönetur längre än från den dag, då de blifva ordinarie, kan
naturligtvis icke längre detta förbehåll få stå kvar. Ty lärarne
vid de enskilda läroverken äro ju icke på ordinarie stat, och detta
är icke heller fallet beträffande docenterna, hvilka, såsom herrarne
veta, endast åtnjuta docentstipendium. Det var således i och
med detsamma, som utskottet gjorde den förändringen, att lärarne
icke få räkna lönetur längre än från den dag, då de blifva ordi¬
narie, nödvändigt, för konsekvensens skull, att vidtaga den nu
ifrågavarande förändringen.
Det var emellertid icke därför jag begärde ordet. Jag skall
emellertid nu be att få påpeka en sak på sid. 199 andra stycket
nedifrån, hvilket, såsom herrarne se, gäller gymnastiklärarne.
När regleringen af öfningslärarnes lönér var före i kommittén,
så föreslog man, att teckningslärarne nu såsom förut skulle få
ett visst belopp för de öfvertimmar, som de hade, och likaså
musiklärarne. Däremot var det hvad gymnastiklärarne beträffar
svårt att bestämma ett visst belopp per veckotimme för det öfver¬
arbete, de skulle göra. Det förhåller sig nämligen så, att det
Angående
lönereglering
för lärare¬
personalen.
(Forts.)
N:o 47. 12
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
Angående
lönereglering
för lärare¬
personalen.
(Forts.)
icke uteslutande är lärjungeantalet, som härvidlag är det be¬
stämmande, utan äfven gymnastiklokalerna, hvilka vid en del
läroverk äro så små att, oaktadt lärjungeantalet är rätt litet,
eleverna dock måste delas sönder i flera grupper, hvilket ökar
gymnastiklärarens arbete. Förhållandena äro i detta afseende
vidt skillda på olika platser, till följd hvaraf det varit omöjligt
att bestämma någon viss norm. Man beslöt sig då för att före¬
slå, att till Kungl. Maj:ts förfogande skulle ställas ett visst belopp
att årligen af Kungl. Maj:t fördelas till de olika gymnastik-
lärarne, allteftersom Kungl. Maj:t ansåg, att det kunde vara rätt¬
vist och billigt. Nu aflönas gymnastiklärarne på det sätt, att de
hafva en viss bestämd årlig lön och dessutom ett visst anslag.
Detta senare är olika nästan vid hvarje läroverk. Vid de läro¬
verk, som hafva öfver 200 lärjungar, utgår till gymnastikläraren
ett blopp om 200, 300 ä 400 kronor och högst 650 kronor.
Nu har utskottet visserligen bifallit Kungl. Maj:ts förslag att
öka det till förfogande ställda anslaget med 9,000 kronor, men
utskottet har på samma gång gjort det förbehåll, att ingen gyrna-
stiklärare skulle få tilldelas högre belopp än 650 kronor. Nu är
det emellertid så, att gymnastiklärarne vid de större läroverken
redan hafva 650 kronor i extra ersättning, och således skulle
dessa gymnastiklärare nu icke få ett öres tillskott i sina löne¬
förmåner. Detta synes mig vara ganska orättvist, då vi höjt
t. ex. teckningslärarnes erättning för veckotimme från 80
kronor ända till 125 kronor, och likaledes höjt musiklärarnes.
Men genom den ändring, som utskottet här gjort, komma
gymnastiklärarne vid de största läroverken, som sagd!, att
icke få någon som helst ökad ersättning för sitt arbete. Jag
skall därför be att i detta moment få yrka bifall till den
lydelse, som momentet har i Kungl. Maj:ts förslag, d. v. s. att
det blir af samma lydelse, som på sid. 119, från och med orden
»att gymnastiklärare» och ända till »bestämmes» och att de sista
orden, som börja med »dock» och sluta med »kronor», måtte
få utgå.
Vidare har jag en annan erinran att göra rörande utskottets
förslag, nämligen beträffande den i andra stycket på sid. 122 in¬
förda bestämmelsen rörande öfvergången från gammal till ny stat.
Den här förefintliga oegentlighet^! har jag redan påpekat uti en
särskild reservation, som finnes bifogad utskottets betänkande,
men jag skall be att ännu en gång få påpeka innehållet i den¬
samma. Utskottet har bestämt, att lärarne skola få tillgodoräkna
sig de tjänsteår, som de haft intill utgången af år 1904, men de
nya lärarne, som därefter tillkomma, skola icke få räkna sin
lönetur längre än från den dag, då de blifva ordinarie. När
detta skall tillämpas, kommer det att te sig på det sätt, att en
extra ordinarie lärare, som nästa 1 januari tjänat i fem år och
i början på året blir ordinarie, genast kommer upp i 2:dra löne-
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
13 N:o 47.
graden. En annan lärare däremot, som antages efter den 1 januari
1905, han kommer, äfven om han tjänat i fem år, innan han
blir ordinarie, endast i lista lönegraden. När nu dessa lärare
hvar och en tjänat i 20 år, så har den lärare, som nu är extra
ordinarie, fått utaf sin lön 10,000 kronor mera än den andra.
Den nya löneregleringen verkar således på sådant sätt, att den,
som antages efter den 1 januari, kommer att i förevarande fall
få det väsentligt sämre än den andre, som är antagen till lärare
före den 1 januari 1905. Detta kan val dock icke vara lämpligt.
Ty då man gör en lönereglering, så bör den väl göras mera eller
åtminstone lika mycket för det kommande släktet som för det
gångna släktet. Man bör väl icke favorisera de gamla på be¬
kostnad af de nya, utan det bör väl ställas alldeles lika för alla.
Detta kan ju också utan svårighet göras antingen så, att man
låter dem bibehålla den gamla lönetursberäkningen, eller också
på så sätt, att man låter såväl de gamla som de nya lärarne
räkna sin lönetur från den dag, då de blifva ordinarie lärare.
Då blir det ingen orättvisa å någon sida.
De, som nu skola komma in på lärarebanan, sedan den nya
staten blifvit genomförd, skola snart finna oegentligheten uti den
af utskottet här vidtagna anordningen. Nu hafva de ju ingen
talan, men likvisst har jag i en tidning sett, att från Uppsala redan
höjts verop öfver den stora olägenhet, som härigenom skulle till¬
skyndas dem.
Finge jag något understöd i denna fråga, så skulle jag
naturligtvis vilja yrka återremiss, ty att formulera om det på
rak arm möter ju naturligtvis stora svårigheter. Emellertid skall
jag nu till eu början yrka bifall till det moment, hvarom jag
nyss talade.
Herr Törn er: Den siste talaren har framhållit önskvärd¬
heten och rättvisan af att den, som har tjänstgjort som extra
ordinarie lärare vid ett läroverk före 1905 års ingång, icke skulle
få tillgodoräkna sig de tjänsteår, som han har på grund af nu
gällande författningar, vid en blifvande löneuppflyttning. Han
säger, att denna lärare skulle ställas uti en fördelaktigare ställ¬
ning än den, som först efter 1905 års början inträder i tjänst¬
göring. Jag kan icke finna annat, än att uti ett sådant resonemang
ligger icke allenast en orimlighet utan rent af en orättvisa. År
det rätt och billigt, mina herrar, att eu person, som tjänstgjort i
fyra ä fem år såsom extra lärare med rättighet sig tillförsäkrad
af Kungl. Maj:t att vid en blifvande lönetursberäkning få till¬
godoräkna sig dessa år, är det billigt, säger jag, att han nu,
därför att det blir en ny lönestat från och med nästa år, skall
gå förlustig denna sin rättighet. Här har gjorts den invänd¬
ningen, att, när denne lärare och den efter år 1905 års ingång
inträdande extra ordinarie läraren tjänstgjort i 20 år, den ene
Angående
lönereglering
för lärare¬
personalen.
(Forts.)
N:o 47. 14
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
Angående skall hafva förtjänat 10,000 kronor mer än den andre. Ja, men
f^Urare- 3aS skab be att fa fästa den föregående talarens uppmärksamhet
personalen. På att de icke hafva tjänstgjort lika länge, utan den ena har ju
(Forts.) tjänstgjort ett eller annat år före 1905 års ingång. Att nu beröfva
honom den rättighet, han har, tycker jag är ofantligt orättvist,
och jag vill på inga villkor vara med om en dylik mannamån.
Jag kan icke heller tänka mig, att någon i kammaren skall vilja
vara med härom.
På samma gång jag nu har ordet, kan jag icke underlåta
att fästa mig vid en annan sak. Här har af den förste talaren
framhållits, att det vore önskvärdt, att docenterna finge hädan¬
efter liksom hittills åtnjuta den rättighet med afseende ä lönetur,
som de nu hafva. Jag kan icke neka till att detta vore mycket
rättvist, och jag tror, att det vore en farlig väg, vi skulle slå in
på, om vi beröfvade dem denna rättighet. Antalet docenter skulle
därigenom otvifvelaktigt komma att minskas vid universiteten, och
den höjning i kunskaper, som genom docenterna på mänga håll
tillföres läroverken, skulle man därigenom gå miste om. Jag vill
icke därmed påstå, att det alltid är så bra att få docenter till
lärare, ty det är icke alltid säkert, att de äro bättre lärare därför,
att de kunna mera. Hufvudsaken är att med visst mått af vetande
förena förmågan att meddela detsamma.
Jag vet också mycket väl, att hvad Kungl. Maj.-t har före¬
slagit med afseende å extra ordinarie lärares lönetursberäkning
äfvensom ordinarie lärares lönetursberäkning vid uppflyttning till
lektorstjänst icke har den minsta utsikt att vinna Riksdagens bifall,
och kanske vore ett yrkande i denna riktning ur politisk synpunkt
sedt icke tillrådligt. Jag anser det dock vara min skyldighet att
påpeka, att Kungl. Maj:ts resonemang i detta hänseende synes
mig vara riktigt.
Herrarne veta, att förhållandet hittills varit och ännu är det,
att hvarje obefordrad lärare har rättighet att, när han erhåller
ordinarie tjänst, tillgodoräkna sig de år han tjänstgjort såsom
extra ordinarie. Detta har utskottet helt och hållet strukit, utom
hvad beträffar ordinarie adjunkters uppflyttning till lektorstjänst;
i detta afseende har gjorts en liten modifikation, för att de, som
sålunda befordras, icke må lida minskning i inkomster. De skulle
icke, vid befordran från adjunkts- till lektorstjänst, få mindre
aflöning, än de haft såsom adjunkter. Detta är ju mycket rätt
och bra, men det borde gälla äfven för extra ordinarie lärare,
som uppfyllt kompetensvillkoren. Kungl. Maj:t har också före¬
slagit att alla de, som befordrades till adjunkter, få, efter frånräk-
nande af fem år af sin tjänstgöringstid, tillgodoräkna sig den
öfriga delen af denna tid. Detta synes rätt och billigt.
Nu invänder man häremot; men de få goda begynnelselöner
och erhålla därigenom ersättning för den förlust, de göra med
afseende å lönetursberäkningen. Det är sant, men det blir sanno-
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
15 N:o 47.
likt ett större tillopp, när ett tiotal år förgått, än under de närmaste
åren; då inträder nog, såsom också departementschefen i sin
motivering påpekat, det förhållandet, att befordringstiden blir lika
dålig, som den nu varit. Då kommer den långa tjänstgöringen
mot en aflöning af 2,000 kronor om året, ty mer får icke en
extra ordinarie lärare. Med dessa 2,000 kronor skall han betala
ränta på sina universitetsskulder och bekosta sitt vivre, och på
detta sätt kan han få gå 10 å 15 år. Skulle det då vara så
förskräckligt, om han finge tillgodoräkna sig en del af denna tid?
Departementschefen anser det vara rättvist, och jag för min del
kan icke se annat än att billigheten krafvel’ det. Då det emellertid
synes mig, såsom jag förut sagt, vara opolitiskt att framställa något
förslag i denna riktning, vill jag icke göra det, men jag har ansett
det vara min skyldighet att påpeka billigheten i att tillmötesgå
Kungl. Maj:ts förslag.
Hvad däremot reservantens sista påstående beträffar, måste
jag däremot inlägga min bestämda gensaga.
Herr Säve: Herr grefve och talman, mina herrar! Det är
ytterst obehagligt för en riksdagsman att yttra sig i en fråga, som
rör hans egen lönereglering, och för min del har jag föresatt mig
att icke yttra mig i själfva lönefrågan. Visserligen kommer jag
icke att länge kvarstå i tjänsten, ty om Kungl. Maj:ts förslag
går igenom, är jag redan om ett par år pensionsmässig, men icke
desto mindre skall jag icke beröra denna fråga.
Jag har begärt ordet närmast med anledning af hvad ut¬
skottets ärade ordförande här har yttrat med afseende å bortta¬
gandet af den docenterna nu tillkommande rätt att beräkna tjän¬
steår, för den händelse de gå öfver till läroverken, för viss tid
som de tjänstgjort vid universitetet. Jag ber med anledning
däraf att först och främst få framhålla, att det väl näppeligen
finnes några, som äro så starkt intresserade af allt som rör uni¬
versitetens bästa som just lärarne vid de allmänna läroverken,
hvilka alla till dem känna sig stå i den största tacksamhetsskuld.
Också är det alltid med glädje vi vid våra maturitetsexamina se
universitetens lärarekårer representerade genom censorerna. Och
jag vågar försäkra för egen del, att jag under en ganska lång
tjänstetid alltid har betraktat som högtider dessa tillfällen att få
samverka med universitetslärarne. Dessutom måste vi ju alla
erkänna, att det är en stor fördel för oss att få lärarekåren för¬
stärkt med unga, framstående docenter, som, på samma gång de
låta oss äldre få del af den vetenskapliga forskningens nyaste
resultat, äfven låta oss bevara våra äldre förbindelser med uni¬
versiteten. Detta äro vi alla ense om.
En annan sak är nu den, hvilken ställning läroverksutskottet bort
intaga med anledning af Kungl. Maj:ts proposition i ifrågavarande
sak. Det har icke tillkommit oss att bedöma hvad som rör uni-
Angdende
lönereglering!
för lärare¬
personalen.
(Forts.)
N:o 47. 16
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
Angående versitetens speciella intressen, utan vi hafva endast haft att taga
^föTlärare* ^änsyri till hvad som afsett läroverken och närmast den före-
personalen. liggande kungl. propositionen. Vi hafva omöjligen kunnat bortse
(Forts.) därifrån, att beträffande löneregleringsförslag och lönetursberäk-
ningar vi måst hålla oss till läroverken uteslutande och icke haft
att taga hänsyn till annat.
Den ärade utskottsordföranden redogjorde för ett protokolls¬
utdrag från filosofiska fakulteten i Uppsala, hvilket blifvit oss ut¬
skotts] edamöter delgifvet och där universitetens intressen tydligt
framhållas. Men hvad som i fakultetens utlåtande är hufvud-
synpunkten, det är att för universiteten möjliggöra att få ett till¬
räckligt antal af vetenskapligt bildade ämnessvenner för att kunna
fylla professorsplatserna i fall af vakanser och att få detta så stort,
att det medgåfve ett urval. Det är alldeles gifvet, att vi icke
kunnat se saken ur denna synpunkt, utan att vi måst hålla oss
till allmänna betingelser. Och hvad som här framhållits speci¬
ellt om önskvärdheten för universiteten och deras filosofiska fa¬
kulteter att för fyllande af sina behof hafva ett stort antal do¬
center till hands för att bland dem kunna utvälja de bästa och
hänvisa de andra, för den händelse de icke befinnas vara dug¬
liga för universitetens högre ändamål, att gå till de allmänna
läroverken och där söka sitt bröd -— det är, får jag säga, icke
riktigt tilltalande för en skolman. Ty hvad vi vilja, det är icke
att draga till oss dessa, som universitetet kasserar, utan naturligt¬
vis dem, som kunna gifva lärarekåren en väl behöflig uppryck¬
ning och hos den befordra de vetenskapliga intressena. Men det
vågar jag påstå, att dessa vetenskapliga intressen befordras icke
i någon högre grad därutaf, att vi få sådana äldre docenter oss
tillsända, som för universitetens ändamål icke äro användbara.
Då utskottet hade att uttala sig om en allmän lönereglering
för lärarekåren, måste det ovillkorligen taga hänsyn till de prin¬
ciper, som gjort sig gällande vid allmänna löneregleringar på
andra områden, och därvid fasthålla den redan häfdvunna prin¬
cipen, att en innehafvare af en viss tjänst icke för uppflyttning
i högre lönegrad får räkna sig till godo de år, han tjänstgjort i
annan befattning, ej heller sina tjänsteår såsom extraordinarie.
Att beträffande lärarekåren bestämmelser i motsatt riktning fun¬
nits, har naturligtvis haft sin orsak däri, att löneregleringen för
lärare så länge befunnit sig in suspenso. Nu är det meningen
att få något definitivt fastställdt, och blifva vi lärare med afseende
å vår lönereglering likställda med andra tjänstemän, måste våra
extraordinarier och i samband därmed äfven docenterna finna sig
däri, att de blifva underkastade samma villkor och samma be¬
stämmelser, som äro gällande på alla andra områden. Utskottet
har så mycket mindre kunnat påyrka något annat, som meningen
varit att, genom att höja aflöningen för de lägsta lönegraderna,
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
17 N:o 47.
bereda extraordinarierna en ersättning för förlorad tjänsteårsbe-
räkning.
Då nu utskottet — med all aktning för universitetens unga
docenter och med skyldigt erkännande af universitetets intressen
— dock med hänsyn till den uppgift, som varit det anvisadt,
icke kunnat göra annan hemställan än det här gjort, ber jag att
få yrka på bifall till densamma.
Herr Nyström, Johan Fredrik: Herr talman 1 Då
jag begärde ordet, var det min mening att yttra några ord om
hvad som föreslagits rörande extra lärarnes lönetursberäkning.
Hvad som jag ämnade anföra har emellertid redan blifvit till
största delen sagdt af en föregående talare, och jag kan därför
instämma i hvad han yttrade. Det är ju absolut omöjligt att
tänka sig, att extra lärarne skulle hädanefter få behålla sin
lönetursberäkning, då lärarnes löneförmåner blifvit så väsentligt
förbättrade och då något motsvarande icke förekommer inom
ämbetsverken.
Den oegentlighet, som grefve Klingspor trodde sig finna
däri, att de lärare, som hittills varit extra, få räkna sig sin tjänst¬
göring före 1905 till godo, är ingen oegentlighet, ty man kan
icke beröfva folk den rätt de äga. De, som nu äro extra lärare,
sitta inne med vissa rättigheter, som äro dem garanterade af
staten, och dessa rättigheter måste de behålla. Det är för framti¬
den och för dem, som tjänstgöra efter början af 1905, som det
nu föreskrifves, att de icke få räkna sig några extra år till godo.
Det är icke, såsom grefve Klingspor anser, någon strid mellan
dessa två saker.
Det var äfven en annan sak af hvad grefve Klingspor an¬
förde, som jag skulle vilja något bemöta, nämligen hans utta¬
lande, att man icke borde i fråga om gymnastiklärarnes extra
arfvode låta denna maximisiffra, 650 kronor, kvarstå. Jag vill
icke säga, att det är något orimligt i hans uppfattning, men jag
vill påpeka, att det är alldeles omöjligt att drifva hans önsknin¬
gar igenom. De mötte nämligen det allra kompaktaste, jag tror
ett alldeles enhälligt motstånd från Andra Kammarens ledamöter
i utskottet. Man ville icke lämna Kungl. Maj:t rätt att utan
begränsning gifva nämnda arfvoden åt gymnastiklärarne. Under
sådana förhållanden måste man sätta en maximisiffra,. och man
bestämde denna till 650 kronor, därför att det hittills aldrig före¬
kommit, att någon gymnastiklärare haft mer än denna summa i
extra tilläggsarfvode. Man ansåg då, att åtminstone under den
närmaste tiden det sannolikt icke i något fall skulle behöfvas
mer än 650 kronor för ändamålet. De allra flesta gymnastiklä¬
rare hafva vida mindre extra ersättning än dessa 650 kronor;
det är endast i undantagsfall, som någon gymnastiklärare haft
detta belopp. Om man vill hafva saken igenom, är det således
Forsta Kammarens Frat. 1904. N:o 47. 2
Angående
lönereglering
för lärare¬
personalen.
(Forts.)
N:o 47. 18 Onsdagen den 4 Maj, e. m.
Angående en nödvändighet att foga sig i detta villkor, som för ifrigt, efter
lönereglering hvad iag kan finna, icke bör medföra några praktiska olägen-
för lärare- heter
P6(F^AsT Slutligen ber jag att få yttra något angående docenternas
lönetursberäkning. Jag bör till reservanterna i denna punkt, och
jag ber därför att få vända mig särskildt mot den senaste tala¬
ren. Han påstod, att utskottet icke kunde taga någon hänsyn
till universitetets intressen, utan endast till skolans. Ja, det må
vara sant, men jag tror icke, att utskottet bär tagit tillräcklig
hänsyn ens till skolans intressen. Det måste vara af stort in¬
tresse äfven för läroverken att, såsom det heter i reservationen,
»bland deras personal förekomma äfven sådana lärare, hvilka
varit i tillfälle att efter aflagd licentiatexamen under någon tid
utöfva lärareverksamhet vid universiteten och därunder fortsätta
vetenskapliga studier och forskning i sina hufvudämnen». Man
behöfver väl icke mer än läsa upp detta, för att hvar och eu,
som känner af hvilken betydelse det är för eu skola, att bland
dess lärare finnas åtminstone några, som hafva ..icke blott de
rena examenskunskaperna utan litet därtill, skall gå in på att det
är af största vikt äfven för läroverken, att deras lärarepersonal
kan rekryteras genom docenter.
Det är för öfrigt enligt min tanke alldeles orimligt att, så¬
som en föregående talare gjort, likställa docenter med lärare vid
enskilda läroverk. De äro dock icke lärare vid enskilda läroverk,
utan lärare vid statsläroverk och borde väl då också kunna jäm¬
ställas med andra lärare vid statsläroverk, hvilka, om de gå. öf¬
ver i de allmänna läroverkens tjänst, få räkna föregående tjän¬
steår sig till godo.
Dessa docenter befinna sig i själfva verket i en mycket sämre
ställning än några andra lärare, inklusive extra lärarne; de hafva
nämligen af staten icke ett öres arfvode för sitt arbete, förr än
de möjligtvis kunna få ett docentstipendium. Men då docentsti¬
pendierna äro så få och då docenterna äro så många, så fordras
ofta mycket mer än fem år — om man icke har särskild tui
— för att nå ett docentstipendium. Under dessa år, då icke ens
ett docentstipendium lämnas en docent, har han absolut icke ett
öres ersättning för sin verksamhet vid universitetet.
Man kan säga: han kan förtjäna på privat undervisning. Ja,
det är möjligt i vissa ämnen och under vissa förhållanden, näm¬
ligen om det icke finnes några äldre docenter, till hvilka studen¬
terna äro vana att vända sig; men har han ett ämne, som icke
många studera, så kan det mycket väl tänkas hvar och eu
som känner förhållandena vet också, att det är faktiskt au
docenten rakt ingenting eller nästan ingenting förtjänar under
hela året.
Att sålunda personer, som gagna staten, lämna enskild un¬
dervisning och utbilda sig själfva till vetenskapsmän, icke en3
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
19 N:o 47.
kunna få den lilla belöning, som ligger i att få räkna tjänstår,
synes mig vara alldeles orimligt, helst läroverken själfva gagnas
genom att få rekrytera sin lärarepersonal ur dessa personers led.
Jag kan sålunda icke inse, att utskottet haft goda skäl för
sig, då det velat stryka denna af Kungl. Maj:t föreslagna undan¬
tagsbestämmelsen för docenter, och jag ber därför att vid denna
punkt få instämma i hvad herr Annerstedt nyss föreslagit.
Hvad angår öfriga punkter i denna afdelning, har jag för
tillfället inte vidare att om dem säga.
Herr G i 11 järn: Om docenternas rätt till lönetursberäkning
skall jag be att få yttra några ord. Efter den siste talarens an¬
förande har jag ingenting nytt att tillägga, utan jag har blott
att understryka en stor del af hvad han sagt. Docenterna få
vänta många gånger mer än 5 år, innan de få docentstipendium.
Under denna tid hafva de icke någon inkomst annat än den, som
kan beredas genom enskild undervisning, som ingalunda regel¬
mässigt står hvar och en till buds. De skilja sig således i det fallet
väsentligt från extra lärarne, som hafva aflöning, beräknad efter
Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag, till, i regel, 2,000 kronor,
jag erkänner för en mycket allvarsam och trägen tjänstgöring,
hvarför aflöningen är mer än väl dem unnad.
Jag har blott en enda sak att tillägga till hvad den föregå¬
ende talaren har anfört, och det är gentemot representanten på
värmlandsbänken. Här är det verkligen icke fråga om en en¬
sidig förmån för universiteten, utan det är lika mycket fråga om
eu fördel för läroverken, därför att det är så stor vinst för ett
läroverk att få i sin tjänst anställd eu person, som haft tillfälle
att efter aflagcl licentiatexamen, eller sedan han blifvit doktor,
fortfarande stanna kvar vid universitetet och fortsätta sina stu¬
dier och vetenskapliga forskningar och därefter kommer till skolan
med förutsättningar att där göra en kraftig insats samt tillika
utöfva ett lifvande inflytande på medlärare. Det är således full¬
komligt lika mycket för läroverken som för universiteten, som
man begär bibehållande af denna rätt till lönetursberäkning för
docenterna.
Men jag har verkligen ytterligare något att lägga till, då jag
tänker efter. Representanten på värmlandsbänken gjorde sig
efter mitt förmenande skyldig till en ganska stor missuppfatt¬
ning, då han påstod, att skolorna skulle få docenter, som icke
dugde för akademisk tjänstgöring. Jag får lof att yttra mig
med en viss försiktighet, ty jag befinner mig själ! i den situa¬
tionen, att jag är eu af dessa docenter, som gått öfver till läro¬
verken, utan att jag därför vill proklamera inför kammaren att
jag var absolut oduglig för kommande akademisk tjänstgöring.
Men det finnes docenter vid universiteten, som icke hafva möj¬
lighet till befordran där i följd af förhållandena. Det finnes
Angående
lönereglering
för lärare¬
personalen.
(Forts.)
N:o 47. 20
Onsdagen den 4 Maj, e. in.
Angdeude mycket dugliga unga män, som kunde blifva en prydnad för
lönereglering universitetet, men som helt enkelt icke kunna stanna kvar, där-
f°ersonalen ^ör befordringsutsikterna äro så ytterst små eller absolut
P (Forts.) ingå. Således är det icke blott dåliga docenter, som komma
öfver till skolan, utan de kunna vara rätt dugliga.
Jag ber att till alla delar få instämma i det yrkande, som
af utskpttets ordförande blifvit framställdt.
Herr Trygger: Allt är nu sagdt i denna sak, som kan
sägas till förmån för herr Annerstedts reservation. Jag skall
därför inskränka mig till att yrka bifall till densamma.
Herr von Stapelmohr: Jag vill visst icke motsäga, att
det kan vara önskligt, att docenternas ställning vid universiteten
stärkes, och att dem beredes medel att lugnt fortsätta sina stu¬
dier, men jag kan icke vara med om att medlen därtill hämtas
från en stat, afsedd för läroverken, ty finnes det ett verkligt be¬
hof för docenterna, bör det tillgodoses genom en omändring af
universitetens stat eller dessförinnan efter särskild framställning
från regeringen. Ett bifall till reservationen synes mig innebära
ett intrång i elementarlärarnes rätt. Såsom ett vederlag för det
extra lärare få tjänstgöra för en ringa ersättning och under lång
tid, innan de kunna vinna befordran till ordinarie befattning, har
genom cirkuläret af 1877 dem tillerkänts rätt att för extra tjänst¬
göring efter vunnen full kompetens åtnjuta lönetursberäkning.
För att lämna docenterna vid universiteten motsvarande förmån
har genom cirkulär 1877 och 1878 tillförsäkrats dem rätt att, vid
inträde i läroverkens tjänst, tillgodoräkna sig högst 5 år af den
tid de deltagit i undervisningen vid rrni ver si teten. När nu dessa
bestämmelser hafva satts i samband med hvarandra, måste de
anses härflyta från likartade grunder, och det kan därför icke
gärna vara så, som utskottets ordförande uppgaf, att denna löne-
tursrätt, som tillerkändes docenterna, är mer att räkna såsom er¬
sättning för ordinarie tjänstgöring än extra lärarnes och därför
äfven bör tillmätas större värde. Genom Kungl. Maj:ts förslag
har lönetursrätten för extra lärare inskränkts så till vida, att de
skulle få tillgodoräkna sig all extra tjänstgöring till den 1 janu¬
ari 1905, men efter den 1 januari 1905 endast för den tid, som
öfverstiger 5 år. Och vidare har det föreslagits den ändring i
gällande bestämmelser, att docenter skulle med afseende på löne¬
tursrätten likställas med extra lärare. Utskottet har icke i allo
kunnat tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag, utan hemställt, att löne-
tursrätt för extra tjänstgöring efter den 1 januari 1905 icke skulle
af elementarlärare få tillgodonjutas. Detta har utskottet gjort
därför, att genom föreliggande förslag till reglering af lärames
löner deras anspråk kunde anses skäligen tillgodosedda. Nu ha
fvra reservanter hemställt om bibehållande för docenterna af den
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
21 N:o 47.
rätt, som de fått sig tillerkänd 1877 och 1878. Därigenom ha
reservanterna velat bereda docenterna en förmån framför elemen-
tarlärarne. Jag ber att få visa detta med ett exempel. En extra
elementarlärare, som inträder i tjänstgöring den 1 januari 1905
och blir utnämnd till lektor 5 år därefter, kommer i första löne¬
graden med 4,000 kronors lön, hvaremot en docent, som tjänst¬
gjort vid universitet samma tid och därpå blifver utnämnd till
lektor, kommer upp i andra lönegraden med 4,500 kronors lön.
Det är ju att vänta, att, om en sådan förmån tillerkännes docen¬
ter framför elementarlärare, docenterna skola i mycket högre grad
än hittills söka sig in till läroverken och skjuta undan förtjänta
och skickliga lärare, som kunna få gå och vänta flere år än eljest
på befordran. Jag tror icke, att det är riktigt. Det har talats
om här, att det skulle vara fördelaktigt. för docenterna att få
stanna kvar vid universiteten och fullfölja sina studier och ändå
komma i åtnjutande af lönetursrätt vid allmänna läroverken. Jag
medgifver, att det kan vara till fördel för den vetenskapliga bildnin¬
gen, men vill erinra om hvad jag sade i början, att medel därtill
böra skaffas på annat sätt och ingalunda på ett sätt, som länder
till förfång för elementarlärarne.
Det bär vidare framhållits, att det skulle vara synnerligen
önskvärd! för läroverken, att docenter söka sig in där, därför att
de hade kunskapsmått, större än man kunde påräkna hos lekto¬
rerna, och att de skulle kunna verka ganska lifgifvande på un¬
dervisningen. Därom torde meningarna vara delade. Jag är icke
fackman och kan icke själf bedöma den saken, men jag har hört
från flera håll, att det ingalunda är gifvet, att gamla docenter,
som öfvergått till läroverken, öfverträffa elementarlärarne i under¬
visningsskicklighet; och det kan ju också vara att vänta att do¬
center, som eu längre tid, exempelvis tio år, sysselsatt sig med
undervisning af studenter, hvilka stå på högre bildningsgrad än
skolungdomen, och därvid användt en metod, som just är af-
passad för universitetsundervisningen, icke skola vara så lämp¬
liga att öfvertaga undervisningen vid läroverk, där elevmaterialet
är helt annorlunda, pojkar och ynglingar, där kunskapsmåttet
är mindre och där undervisningssättet måste vara olika mot det
vid universiteten. Uti undervisningen vid läroverken ingår dess¬
utom, såsom eu talare i går påminde om, ett uppfostrande mo¬
ment, och däruti har val icke en docent, som legat länge vid
universitetet, så stor vana som en extra lärare, som börjat sin
tjänstgöring genast han slutat sina akademiska studier. Reserva¬
tionen afser icke att bibehålla docenterna i likställighet med ele¬
mentarlärarne, utan att bereda docenterna en förmån framför
extra lärarne, och det anser jag leda till orättvisa mot extra
lärarne, hvarför jag hemställer om bifall till utskottets förslag.
Angående
lönereglering
för lärare¬
personalen.
(Forts.)
N:o 47. 22
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
Angående
lönereglering
för lärare¬
personalen.
(Forts.)
Herr Sä ve: Jag bär begärt ordet för att rätta ett missför¬
stånd. Det förvånar mig, att herr universitetskanslern har kunnat
så missuppfatta mina ord. Jag sökte dock så tydligt i min
makt stod framhålla dels min vördnad för universiteten och dels
min uppfattning om den tacksamhetsskuld, hvari lärarekåren står
till universiteten för den förstärkning af lärarekrafter docenterna
bringa oss, då de gå ut till de allmänna läroverken. Han antydde
att jag skulle hafva sagt, att det kommer dåliga docenter till oss.
Förlåt mig, det har jag inte sagt, och jag tror icke heller, att i
det stenografiska referatet af mitt anförande skall kunna uppvisas
ett sådant ord som dåliga. Men jag framhöll den filosofiska
fakultetens skrifvelse, som blifvit oss tilldelad och hvari stod att
läsa följande passus: »Det vore fara värdi att filosofiska fakulteten
ej skulle blifva i stånd att vid-sig kvarhålla det för dess upp¬
gifter nödiga antalet docenter, och i alla händelser att härvidlag
icke ett sådant urval blefve möjligt, att de för den veten¬
skapliga undervisningen tjänligaste krafterna vunnes åt fakulteten».
Jag hemställer om icke häri ligger en klassifikation af docen¬
terna i två grupper: en grupp, som anses lämplig för universitets¬
verksamhet, och en annan grupp, om hvilken jag dock icke vill
fälla' något omdöme, men om hvilken kan sägas, att meningen
är„ att den skall för universitetet möjliggöra ett urval. Nu höll
jag före, att vi vilja draga till läroverken docenter, som äro sådana
vetenskapliga krafter, att de kunna gifva uppsving åt vårt eget
vetenskapliga arbete under de enkla mått och förhållanden, som
detta kan af oss bedrifvas. Men jag tror icke, att det egent¬
ligen är någon fördel för oss att få en tillströmning till oss af
äldre docenter med svagare mått af vetenskapligt intresse eller
med mindre förmåga af vetenskaplig forskning.
För öfrigt ber jag att, medan jag har ordet, få fästa upp¬
märksamheten på att till vetenskaplig forskning kan äfven vara
tillfälle för elementarlärare. Arbetsmaterialet är dock något olika.
Vid universitetet är det tillfälle att med den tillgång på de rikare
forskningskällor, som där finnas, mera fördjupa sig i specialunder¬
sökningar, men detta står ej elementarlärarne till buds, som
måste hålla sig till det generella. Men nu vill jag fråga de
herrar, som anse sig här böra representera universitetens intressen,
om de verkligen tro, att det för läroverken är en så utomordentlig
fördel att få lärarekåren förstärkt med vetenskapliga specialister.
Vi behöfva personer med insikter på språkkunskapens områden,
som ledigt röra sig med de moderna kulturspråken och som kunna
väl undervisa i dem, men det är af ytterst litet intresse för oss,
om språklärarne efter vunnen grad ägnat några år åt studiet af
katalonska eller provensalska eller dylikt. För oss är det af
intresse att få lärare i naturvetenskap, som behärska hela det
vidsträckta område, som läraren behöfver känna för att kunna
undervisa på det högsta stadiet i skolan. Men för oss är det
23 N:o 47.
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
åter af ytterst litet intresse att få en lärare, som vid universitetet Angående
i åratal sysselsatt sig till exempel med en liten specialitet inom '^'färare3
algernas område. Jag ber att få framhålla, att man får icke person<Hm.
för mycket öfverdrifva betydelsen af ett eller annat år vid uni- (Forts.)
versitetet, användt på studier af specialiteter.
Och för resten, så är det ju bestämdt, att för befordran till
lektor fordras licentiatexamen. Redan denna examen omfattar
speciella studier i två eller tre ämnen. Därtill kommer en veten¬
skaplig afhandling, hvarmed meningen är att vederbörande skall
ådagalägga, att han verkligen kan vetenskapligt och själfständigt
behandla ett ämne. Kommer nu eu lärare till ett läroverk med
de kvalifikationer, som ligga i en aflagd licentiatexamen och en
väl vitsordad vetenskaplig afhandling, så bör han anses hafva
erforderlig kompetens att sköta en lektorsbefattning. Har han
vetenskapligt intresse därtill, är det alldeles utmärkt, då har man
all anledning att vara nöjd med honom hvad beträffar hans
insikter. Något mer fordrar elementarundervisningen i detta hän¬
seende icke.
Grefve Klingspor: Jag begärde ordet för att bemöta ett
par af de talare, som yttrat sig. Den ene var talaren på
upplandsbänken, som påstod, att denna begränsning_ till 650
kronor i fråga om gymnastiklärarnes tilläggsarfvode icke med¬
förde någon praktisk olägenhet. Jag undrar om icke den ärade
talaren, ifall han själf t. ex. finge 500 kronor mindre i lön, skulle
anse, att detta vore till praktisk olägenhet. Jag tror, att han
då bättre skulle förstå- den praktiska olägenheten än han nu
tyckes göra.
Vidare påstod talaren på kronobergsbänken, att min jäm¬
förelse mellan lärare på gammal och ny stat vore oriktig. Han
sade, att de på gammal stat tjänat längre och därför skulle hafva
mer. Jag ber att få återkalla i den ärade talarens minne, att
jag gjorde jämförelse mellan en extra ordinarie, som hade intjänat
sina 5 år den 1 januari 1905, och en tjänsteman, som antages
efter den 1 januari 1905 och sedan såsom extra ordinarie tjänat
i 5 år. Om den förre blir ordinarie efter ingången af år 1905,
kommer han genast in i andra lönegraden, men den andra, hvilken
lag anförde som exempel, kommer efter sina 5 tjänstår såsom
extra ordinarie endast in i första lönegraden. Då de tjänat lika
länge, 20 år hvardera, såsom ordinarie, har den, som kom in
efter den 1 januari 1905, fått tillsammans 10,000 kronor mindre
i lön än den andre. Jag vill fråga den ärade talaren, om han
icke anser det orättvist mot det kommande släktet att ställa det
sämre än det äldre. Det är godt och väl att de, som nu inne¬
hafva dessa tjänster, få det bra, man bör också se till, att åt de
kommande göres rättvisa.
N:o 47. 24
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
Angående
lönereglering
för lärare¬
personalen.
(Forts.)
Herr Wieselgren: Den minskade rätt, här ifrågasättes för
docenterna vid våra universitet, har framkallat många ord af del¬
tagande för deras lott. Men genom raden ofvanför i samma
moment hänvisas till samma öde lärarne vid de enskilda läro¬
verken, och om dem har ingen talat. Jag tror dock, att äfven
deras öde borde fästa vår uppmärksamhet. Hvad en af de siste
talarne erinrade om möjligheten, att docenternas verksamhet, då
de fördjupade sig i vetenskapliga detaljer, väl kunde gifva dem
ära och utmärkelse för mycket ovanliga insikter i dessa detaljer,
men icke göra dem särskild! lämpliga till lärare vid våra läro¬
verk — det bör icke kunna hafva någon tillämpning på dessa lärare
vid enskilda läroverk, hvilka bedrifva alldeles samma undervis¬
ning, som utöfvas vid statens läroverk. Det kan ju icke falla
mig in att nu framkomma med något yrkande; jag har från
början haft klart för mig, att här gäller att tillvinna framgång
åt det förslag, regeringen framlagt, och då bör icke något hinder
i de särskilda punkterna läggas för framgången af det hela. Vi
hafva arbetat, åtminstone vi, som äro gamla i Riksdagen, till¬
räckligt länge för att hinna fram till den punkt, dit vi nu kom¬
mit, för att vi skulle vilja ytterligare uttänja tiden för slutmålets
nående. Men jag vill ändå nu uttala samma tanke, som jag
framlade vid läroverksfrågans behandling 1896 här i kammaren,
att de enskilda läroverken dock äga en ganska betydelsefull upp¬
gift äfven i vårt land, och då en följd af den bestämmelse kam¬
maren nu går att beträffande lärarne vid de enskilda läroverken
godkänna, torde bli, fruktar jag, att dessas roll snart kommer att
vara utspelad, anser jag mig böra till protokollet uttala min öfver¬
tygelse, att denna följd måste vara att betrakta såsom mycket
beklaglig.
Herr Fahlbeck: Så behjärtansvärd den framställning än
var, som den siste ärade talaren gjorde beträffande lärarne vid en¬
skilda läroverk, så vill jag likväl icke nu upptaga den, huru
mycket jag än sympatiserar med densamma. Jag vet nämligen
icke, att här föreligger något förslag härom, vid hvilket man kan
fästa sig. Däremot har beträffande docenterna af ordföranden i
det särskilda utskottet framlagts en reservation, till hvilken jag
ber att få ansluta mig. Här har mycket talats i afton om för¬
hållandet mellan universitet och skola och om de docenter, som
gå från det förra till den senare. Man har tvistat äfven om
arten och beskaffenheten af det tillskott, skolan på detta sätt
mottagit från universitetet. Naturligtvis, detta kan vara mycket
olika. Tänker man på en så kallad öfverårig docent, som går
till skolan, kan det väl hända, att det tillskott i läroverkens
krafter, som denne utgör, icke alltid är så särskildt utmärkt;
men å andra sidan äro de många, som måste gå från universi¬
teten vid unga år, emedan universitetet icke bjuder dem plats,
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
25 N:o 47.
ett urval icke i sämre riktning utan tvärtom i bättre. Jag tror,
att den siste talaren missuppfattat hvad filosofiska fakulteten i
Uppsala härom yttrat. Dess yttrande afsåg, om jag fattat det rätt,
att urvalet, som omtalades, gällde dem, hvilka kunde stanna kvar
på grund af tillgång på platser, medan flertalet, då för dem icke
funnes plats, måste gå. Denna sak är mycket behjärtansvärd,
ty dessa docenter, mina herrar, äro af alla, som egna sig. åt stats¬
tjänst, i grund och 'botten de sämst ställda. I ett afseende äro
de rika; rika på förhoppningar, men jämförelsevis sällan gå dessa
i uppfyllelse, och då äga de ingen lön för sitt arbete. Den enda
lilla förmån de hade, det var denna rätt till lönetursberäkning
vid läroverken. Nu skall äfven den tagas från dem. Hvarför?
I grund och botten blott emedan man skall vara konsekvent.
Att man skulle göra någon orätt åt andra därigenom, har jag
icke blifvit öfvertygad om. Under sådana förhållanden, då det
för docenterna är en så viktig sak, att, när de icke kunna af
universitetet mottagas i brist på platser, för dem finnes utsikt
att gå till skolan, och då jag är öfvertygad, att ett samband af
detta slag mellan universitet och skola icke är till skada utan
till stor nytta icke blott för universitetet utan framför allt för skolan,
får jag tillstyrka bifall till lierr Annerstedts reservation.
Herr statsrådet von Frie sen: Då den reglering af lönerna
för lärarne vid de allmänna läroverken, som utskottet föreslagit,
i vissa afseenden af viker från den af Kungl. Maj:t gifna, anser
jag mig skyldig att här angifva min ställning till frågan, sådan
den för närvarande står. Skillnaden mellan propositionen och
utskottets förslag är den, att då Kungl. Maj:t vid inskränkning
af extra lärarnes lönetursberäkning dock bibehållit denna, då
deras tjänstetid öfverstege 5 år, har utskottet i konsekvens med
i allmänhet gällande grunder ansett, att den rätt att räkna tur,
som extra lärarne innehafva, nu kunde bortfalla, då de såsom
ordinarie få bättre löner. Jag får nu för min del förklara, att
jag helst sett, om Kungl. Maj:ts framställning gått igenom, men
anser jag mig kunna äfven med glädje acceptera utskottets förslag,
särskild! med hänsyn till utskottes motivering. På sidan 101 af
utskottsbetänkande! heter det nämligen på följande sätt: »Den i
statsrådsprotokollet uttalade farhågan, att lärarnes befordrings-
utsikter framdeles ånyo kunde blifva alltför små genom otill¬
räckligheten af antalet ordinarie platser, finner utskottet för de
närmaste åren förebyggd genom det nu i utsikt ställda inrättan¬
det af ett ganska afsevärdt antal ordinarie platser, och instäm¬
mande med föredragande departementschefen i hans uttalade
mening, att det endast finnes ett effektivt sätt att förbättra de
extra ordinarie lärarnes ställning, nämligen att förse läroverken
med ett tillräckligt antal ordinarie platser, anser utskottet sig
kunna förutsätta, att Riksdagen äfven framdeles kommer att för
Angående
lönereglering
för lärare¬
personalen.
(Forts.)
N;o 47. 26
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
Angående
lönereglering
för lärare¬
personalen.
(Forts.)
sådant ändamål bevilja nödiga anslag, så att de för lärarnes be¬
fordran ogynnsamma förhållanden, som tidtals varit rådande, ej
må åter inträda». Om alltså vid ett ökadt lärjungeantal lärare-
behofvet, såsom naturligt är, kommer att stiga, men proportionen
hålles sådan den nu fastställes, mellan extra och ordinarie lärare,
så att extra lärarne må kunna beräkna att blifva ordinarie i medel¬
tal efter 'fem år, så anser jag, att utskottets förslag är acceptabelt,
hvilket jag uttalar för att få det antecknadt till kammarens
protokoll.
Herr T örn er: Till besvarande af den fråga, ledamoten på
östgötabänken framställde till mig, får jag meddela, att det lilla
räkneproblem han framlade hade varit fullkomligt riktigt under
pn förutsättning, nämligen om utskottet hade upptagit till till¬
styrkande det af Kungl. Maj:t framställda förslaget. Så har nu
icke varit förhållandet, och då jag bland reservanterna till utskot¬
tets hemställan fann grefve Klingspors namn och han i denna
egenskap yttrade sig, torde det ursäktas mig, att jag tog för
gifvet, att han reserverat sig med fäst afseende, icke på Kungl.
Maj:ts förslag, utan på utskottets hemställan.
Herr Törnebladh: Det förslag Kungl. Maj:t framlagt rö¬
rande lärarnes lönetursberäkning synes mig hafva vissa företrä¬
den framför utskottets, och jag skulle mycket gärna gå med på
det och yrka bifall, om jag icke fruktade, att man därigenom
äfventyrare det högre målet. Däremot tror jag icke, att det är
någon fara, om man förenar sig med ordföranden i utskottet om
hans framställning rörande docenterna. Denna fråga är så pass
liten, att jag föreställer mig, att den icke på något sätt kan leda
till sönderbrytande af förslaget. Skulle medkammaren icke vilja
antaga det, är ju faran icke så synnerligt stor; då kan man.
tappa i en gemensam votering, om sådan kan äga rum, eller icke.
Faran är mycket liten och torde icke kunna inverka på det hela.
Jag har velat framställa min mening till förmån för docen¬
terna, därför att jag anser det vara till läroverkens förmån,
om de kunna rekryteras med docenter, som äro lämpliga till
undervisningens skötande äfven vid läroverken. Att många så¬
dana finnas nu och att många sådana framför allt hafva funnits
och tillfört läroverken betydande kraft, kan ingen, som känner
läroverkens historia, förneka, och om det förr skett till förmån
för läroverken, bör det kunna ske i ännu högre mån nu, då do¬
centerna äro förbundna att genomgå profår, och om man vid
prof året kan göra ett för läroverken godt urval, så är det myc¬
ket mer skäl att tala härom i Riksdagen än att fästa sig vid
filosofiska fakultetens — jag vågar säga — något egendomliga
motivering.
Onsdagen den 4 Maj, e. in.
27 N:o 47.
Herr Anderson, Albert: Då min verksamhet efter af- Angående
slutade studier icke ägt rum vare sig inom universtiteten eller
de allmänna läroverken, så tror jag, att jag såsom fullkomligt p°rsonakn.
opartisk person kan yttra min åsigt i frågan med några få ord. (Forts.)
Min uppfattning är den, att universiteten och de allmänna läro¬
verken bero af hvarandra. De måste äfven stå i ganska intimt
samband med hvarandra, för att de på det för samhället nytti¬
gaste sättet må kunna verka. Nu är förhållandet det, att docen¬
terna vid universiteten redan länge haft rätt till lönetursberäk-
ning vid de allmänna läroverken. Skulle man nu beröfva dem
detta, så brister ett band emellan universiteten och de allmänna
läroverken, och om det bandet brister — det kan nu icke vara så
starkt — så är det säkerligen icke nyttigt för det allmänna. Man
har talat om att docenterna vid universiteten sysselsätta sig med
specialstudier. Det är visserligen sant, men det är mycket sä¬
kert, att de också hafva kunskaper på andra områden. Jag kan
icke föreställa mig annat, än att både för universitet och läro-
läroverk det vore nyttigt, om nu gällande bestämmelser finge
fortfara, och därför instämmer jag i herr Annerstedts reservation.
Grefve Klingspor: Då jag icke fått något understöd för
mitt yrkande om höjning af löneförmånerna för gymnastiklä-
rarne, skall jag bedja få återtaga det yrkande, jag gjort vid detta
moment.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att i afseende å förevarande moment under öfverlägg¬
ningen framställts särskilda yrkanden beträffande två stycken,
hvartill han ville återkomma efteråt, nämligen dels det stycke,
som började med orden »att lektorer vid sjökrigsskolan» (nederst
å sid. 121 och öfverst å sid. 122 å det tryckta utlåtandet), dels
ock det stycke, som å sid. 122 började med »att genom förestå¬
ende bestämmelser». Vidkommande momentet i öfrigt återstode
allenast det yrkande, att hvad utskottet hemställt skulle bifallas.
Vid sedermera framställd proposition bifölls hvad utskottet
i denna del af momentet hemställt.
Härefter yttrade herr talmannen, att vidkommande det stycke,
som började med orden »att lektorer vid sjökrigsskolan», nederst
å sid. 121 och öfverst å sid. 122, under öfverläggningen yrkats,
dels att utskottets hemställan skulle bifallas, dels ock, af herr
Annerstedt, att kammaren skulle antaga det förslag, som inne¬
fattades i den af honom m. fl. vid detta moment afgifna
reservation.
N:o 47. 28
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
Angående
lönereglering
för lärare¬
personalen.
(Forts.)
Angående
löneförmå¬
nerna för
ordinarie
ämneslära-
rinnor.
Sedermera gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med
dessa yrkanden och förklarade sig anse propositionen på god¬
kännande af herr Annerstedts yrkande vara med öfvervägande
ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som beträffande det med orden »att lektorer vid sjö¬
krigsskolan» börjande stycket, nederst å sid. 121 och öfverst å
sid. 122, i punkten 14 mom a) i första särskilda utskottets ut¬
låtande n:o 2 bifaller utskottets hemställan, röstar
Ja ;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages det förslag, som innefattas i den af herr
Annerstedt m. fl. vid detta moment afgifna reservation.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 32;
Nej — 78.
Herr talmannen yttrade därpå, att beträffande det stycke,
som å sid. 122 i det tryckta utlåtandet började med »att genom
förestående bestämmelser», yrkats, att orden »läroverken samt de
i nästföregående moment» måtte utbytas mot orden »de allmänna
läroverken, folkskoleseminarierna, högre lärarinneseminariet samt
öfriga i nästföregående stycke.»
Vid härefter gjord proposition biföll kammaren sistomför-
mälda yrkande.
Mom. b).
Utskottet hade i detta moment hemställt, »att för ordinarie
ämneslärarinnor vid statens samskolor må bestämmas följande
löneförmåner:
för första lärarinna: två lönegrader å 1) 1,400 kronor, 2) 1,900
kronor, jämte tjänstgöringspenningar å 600 kronor;
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
29 N:o 47.
för lärarinna: två lönegrader å 1) 1,000 kronor, 2) 1,500
kronor, jämte tjänstgöringspenningar å 500 kronor;
att i fråga om skyldighet att vara underkastad förflyttning
skall för lärarinnor vid samskola gälla hvad i sådant afseende
för adjunkter vid realskola blifvit stadgadt;
att för nämnda lärarinnor må i öfrigt gälla samma villkor
och förbehåll för åtnjutande af ofvannämnda löneförmåner, som
för adjunkter vid de allmänna läroverken blifvit stadgade.»
Herr Boström, Filip: Jag har, herr grefve och talman, i
en motion tillåtit mig hemställa om uttalande af Riksdagen, att
för kvinnlig lärare bör principiellt fordras samma kompetens som
för manlig, samt vidare att kvinnlig lärare bör i afseende å tjänst¬
göring i skolans samtliga klasser komma till full likställighet med
man; samt att kvinnlig lärare äfven i öfrigt, i den mån Riks¬
dagen finner en närmare pröfning af förhållandena redan nu
kunna därtill föranleda, må vinna likställighet med manlig lärare;
samt ytterligare att lärarinna, som träder i gifte, ej må vara
ovillkorligen skyldig att afgå från sin lärarinneplats. Då det mo¬
ment i den föredragna punkten, som nu senast upplästes, i
någon mån sammanhänger med den motion, jag tillåtit mig
väcka, anhåller jag att nu få yttra några ord, och kommer jag
icke vidare, då denna motion i sista momentet af den föredragna
punkten förekommer, att besvära kammaren med något uttalande.
Redan 1866 uttalade Rikets Ständer, att de ansågo, »att an¬
ställning i tjänst och befattning, hvartill kvinna pröfvades lämp¬
lig, och hvarifrån hon icke genom grundlag eller civillag ute¬
stängdes, hädanefter bör henne tillkomma, då hon visar sig där¬
till äga erforderliga kunskaper och skicklighet, och att därföre
tillfälle borde beredas kvinnor att aflägga de för dylika anställ¬
ningar föreskrifna kunskapsprof». Efter detta Riksens Ständers
uttalande 1866 utfärdades 1873 kungl. bref, hvarigenom medgafs
kvinna rätt att vid universiteten aflägga alla där i den filosofiska
fakulteten befintliga examina. Det är naturligt att, på samma
gång detta kungl. bref afgafs, man bland kvinnorna hyste för¬
hoppning, att, sedan detta medgifvande under en följd af år ägt
berättigande, äfven anställning, som svarade emot dessa examina,
skulle blifva kvinna tillförsäkrad. Så blef emellertid icke för¬
hållandet. Visserligen har ett stort antal kvinnor, hvilket man
kan se af katalogerna vid våra universitet, tagit så väl filosofie
kandidat- som filosofie licentiatexamina, och en hel del hafva äfven
gått igenom profår och detta med mycket goda vitsord, öfver¬
träffande dem, som tillfallit de manliga profårskandidaterna, men
det oaktadt har' icke någon kvinna vunnit anställning vid läro¬
verken, om man därifrån undantager tvenne fall, där dispens
blifvit meddelad, och dessa två hafva icke kommit utöfver extra
lärare-befattningar.
Angående
löneförmå¬
nerna för
ordinarie
ämneslära-
rinnor.
(Forts.)
N:o 47. 30
Onsdagen den 4 Maj, e. in.
Angående
löneförmå¬
nerna för
ordinarie
ämneslära-
rinnor.
(Forts.)
Jag erkänner nu, att på grund af det beslut, som Riksdagen
i dag fattat, en ganska stor fördel vunnits för dessa kvinnor, då
man beslutat sig för att inrätta en ny skolform, samslcolan, där
lärarekrafterna skola bestridas såväl af män som af kvinnor.
Men i fråga om kompetensvillkoren till dessa kvinnliga lärarinne-
befattningar har såväl kommittén som Kungl. Maj:t och senast
utskottet stannat vid den uppfattningen, att den kompetens, som
erhålles genom genomgående af det tvååriga högre lärarinnese¬
minariet, skulle vara till fyllest för att erhålla en dylik plats.
Samtidigt som ett sådant uttalande gjorts har det såsom villkor
för en man att erhålla en dylik befattning vid samskola stad¬
gats, att han skall hafva samma lärdomsprof, som erfordras vid
alla de andra allmänna läroverken, d. v. s. en akademisk examen,
det må vara filosofie kandidaten eller licenciaten, jämte två års
profårskurs. Nu har med styrka betonats, att dessa samskolor
icke skola vara gosskolor, där undervisning lämnades åt flickor,
utan samskolor för gossar och flickor, d. v. s. lärjungarna äro
fullkomligt likställda vid denna nya organisation. Man hade ju
då kunnat tro, att de villkor, som erfordrades för att erhålla
plats såsom manlig och kvinnlig lärare, skulle vara kongruenta.
Så är det icke. Beträffande de manliga är föreskrifvet, att de
skola hafva genomgått de prof, som erfordras till läraretjänster
vid andra allmänna läroverk, under det de kvinnliga skulle bibe¬
hållas vid de insikter, de erhållit efter genomgående af det
nämnda seminariet. Nu är jag den förste att erkänna — och
jag saknar icke direkt erfarenhet — att den undervisning, som
bibringas af dessa lärarinnor, är i allmänhet synnerligen god.
De hafva visat en uthållighet, en kärlek till sitt arbete och till
ungdomen, utan hvilka egenskaper hvarje undervisning blir mer
eller mindre resultatlös, och de hafva därjämte visat eu skicklig¬
het i sina ämnen, som i allmänhet varit fullt tillfredsställande.
Särskildt har man med de stipendier, som under senare år
utdelats till lärarinnor för att utrikes inhämta kunskap i modärna
språk, vunnit mycket stora fördelar i våra flickskolor. Jag er¬
känner det villigt. Men detta hindrar enligt min uppfattning
icke, att samtidigt som dessa lärarinnor äro goda krafter det kan
bland dem, som genomgått examen vid våra universitet och sin
profårskurs vid de allmänna läroverk, där sådan meddelas, finnas
sådana subjekt, som gjort sig ännu mera förtjänta af att erhålla
en sådan tjänst. Det synes mig absolut nödvändigt, när man nu
bildar en organisation, för hvilken många hysa eu ganska stor
del farhågor, det synes nödvändigt, säger jag, att man ordnar
så, att kompetensen bland alla lärarekrafterna blir så god som
möjligt. Man har från olika håll och olika land och. äfven från
ett par håll inom vårt land haft att tala om sorgliga följder af
denna samskoleundervisning, och det har visat sig såväl utrikes
som inom vårt eget land, att anledningen till att ett sådant re-
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
31 N:o 47.
sultat uppstått, uteslutande varit dålig ledning. Då nu så många
inom denna ärade kammare hysa den uppfattningen, att sådana
farhågor icke äro oberättigade, synes det mig äfven vara i denna
kammares eget intresse att se till, att dessa lärarekrafter höjas så
mycket som möjligt.
Jag vet, att i det nu föredragna momentet ett yrkande göres
inom Andra Kammaren angående en skrifvelse till Kungl. Maj:t,
men då jag för min del hyser den öfvertygelsen, att denna kam¬
mare icke är redobogen att följa med i ett sådant yrkande, skall
jag icke tillåta mig att afgifva något sådant. Äfven uti eu af
de andra punkterna, som beröras i min motion, kommer ett yr¬
kande i Andra Kammaren att afgifvas, och det gäller kvinnas
skyldighet att afgå, ifall hon gifter sig. Jag skall tillåta mig att
i detta hänseende fästa kammarens uppmärksamhet på ordaly¬
delsen af en paragraf i nu gällande stadga för folkskolelärare¬
seminarierna den 29 januari 1886. Den lyder sålunda: »I hän¬
delse lärarinna med adjunkts tjänstgöring träder i gifte, må det
ankomma på konsistoriets bepröfvande, om hon må bibehållas
vid tjänsten; och äger konsistorium sedermera uppsäga henne
därifrån, då läroverkets bästa finnes sådant kräfva.» Jag före¬
ställer mig, att man icke bort i detta betänkande göra ett så
kategoriskt uttalande, som att en kvinna i alla händelser måste
från sin tjänst afgå, om hon ingår äktenskap. Jag känner fall
inom landsorten, då eu gift lärarinna, föreståndarinna för en flick¬
skola, genom ett sådant beslut som detta, då flickskolan måste
iudragas på grund af samskolas inrättande i samma lilla stad,
blir af med sitt lefvebröd just genom denna bestämmelse, att
någon dispens från detta stadgande icke kan henne beredas. Jag
tror det hade varit lyckligt, om man, med bibehållande af den
uppfattning, som gör sig gällande i seminariestadgans nu upp¬
lästa paragraf, hade gjort ett sådant medgifvande. Äfven härut¬
innan skall jag icke tillåta mig att besvära kammaren med något
yrkande. Jag hoppas och tror, att herr ecklesiastikministern, om
han fäster något afseende vid livad härom yttrats, äfven kommer
att till äfventyra göra de bestämmelser, som kunna gå i öfverens¬
stämmelse med den uppfattning, jag här tillåtit mig uttala.
Herr Trygger: Jag instämmer helt och hållet med hvad
den siste talaren yttrade såväl med afseende å kompetensfordrin¬
garna för lärarinnor i samskolor som med afseende å den egen¬
domliga bestämmelsen, att lärarinna skall förlora sin plats, när
hon gifter sig. I förra afseendet får jag säga, att en proposition,
som är skrifven med så ovanlig klarhet som denna, har dock i
denna punkt visat en märkvärdig inkonsekvens. Man ser, att
statsrådet börjat tröttna något, och då har han, i stället för att
använda sin egen penna, tagit för god kommittérades motivering.
Denna är dock, såvidt jag förstår, en ganska misslyckad moti-
Angdende
löneförmå¬
nerna för
ordinarie
ämneslära-
rinnoi'.
(Forta.)
N:o 47. 32
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
Angående
löneförmå¬
nerna för
ordinarie
ämneslära-
rinnor.
(Forts.)
vering. Kommittérade åberopa såsom stöd för att dessa lärarin¬
nor icke skulle behöfva så hög kompetens som lärarne, att sam-
skolelärarinnornas verksamhet skulle i hufvudsak blifva lika med
lärarinnornas vid nuvarande flickskolor. Men skulle man icke
också kunna säga, att deras verksamhet blir densamma som lä-
rarnes, och därför borde fordras högre kompetens än i nuvarande
flickskolor eller samma kompetens som för lärare? Således, denna
argumentation duger icke. Jag skall emellertid icke vidare dröja
vid denna fråga. Jag vill blott slå fast hvad den förre talaren
sagt om kompetensen och det orimliga och obilliga uti att ute¬
sluta en lärarinna, därför att hon gifter sig.
Jag skall nu gå in på en annan sak. Vi hafva gifvit kvin¬
nan rättighet att taga akademisk examen och det har hon be¬
gagnat sig af, såsom den siste talaren sade, med stor framgång,
och nu kommer här i dag att antagas ett kungligt förslag, som
innebär en omorganisation af våra allmänna läroverk. Hafva
herrarne då tänkt sig, huru den akademiskt bildade kvinnans
ställning beröres af den tolkning, man har gifvit 28 § i Sveriges
regeringsform. Det har hos Kungl. Maj:ts regering gjorts gällande
för några år sedan den tolkningen af denna paragraf, att befatt¬
ningar, som konungen tillsätter i statsrådet, icke kunna anförtros
åt kvinnor, utan blott åt män, och man gick så långt i det spe¬
ciella fallet, att man ansåg, att detta hindrade en kvinna icke
blott att utnämnas till en sådan befattning utan äfven förordnas
att upprätthålla densamma. Således, en tjänst som konungen
tillsätter i statsrådet, kan enligt 28 § regeringsformen innehafvas af
en man, men icke af en kvinna; hon kan enligt nämnda lagtolkning
icke ens förordnas att sköta befattningen. Nu se vi åter, att här i
samskolorna kvinnor skola anställas i ordinarie befattningar. Men
hvilketdera stadgande skall gälla? Naturligtvis skall grundlagen
gälla! Kanske den angifna tolkningen emellertid är felaktig, då.
går ju allting bra, och för min del fasthöll jag, när frågan se¬
nast var före, och fasthåller fortfarande, att det är en misstolk¬
ning af 28 § regeringsformen, att man icke skall kunna förordna
en kvinna till befattning, som konungen tillsätter i statsrådet. Då det
däremot gäller utnämning, är saken tvifvelaktig, och grundlagens
ordalag tala för att kvinna icke kan af konungen utnämnas.
Men till lärarinna i samskolan skall hon dock utnämnas. Då
det väl ej kan på allvar sättas ifråga, att tillsättningen af samma
befattning skall ske på ett sätt, när fråga är om en man, och
på ett annat, när fråga är om en kvinna, hoppas jag, att herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet ställer sig i för¬
bindelse med sin kollega i justitiedepartementet och att vi således få
fram ett förslag angående ändring af 28 § regeringsformen, ty
annars har kvinnan genom hvad vi gjort i dag kommit i en syn¬
nerligen olycklig ställning. Hon blir genom grundlagen utesluten
icke blott från lärarebefattning i allmänhet vid statens realskolor
Onsdagen den 4 Maj, e. ni.
33 N:o 47.
och gymnasier, utan äfven från dylik tjänst vid samskolorna,
där man dock vetat bereda henne plats. Men herrarne kunna
säga: ingen förändring har skett. Jo, lärarebefattningar hafva
förut tillsats af domkapitlen, men genom det beslut, som förut i
dag fattats om öfverstyrelsen etc., är afsedt att utnämningen hä¬
danefter skall ske genom Kungl. Maj:t i statsrådet. Detta är den
stora förändringen.
Vi hafva gifvit kvinnan rätt att taga akademisk examen
och mången har gjort det på ett förträffligt sätt; filosofiska fakul¬
teten har flera förtjänstfulla kvinnliga lärjungar. Vi böra då
vara betänkta på att gifva kvinnorna full rättvisa, så att de kunna
få valuta för sitt arbete likaväl som männen.
Jag har intet yrkande att göra, utan har blott velat få detta
uttaladt till protokollet.
Herr statsrådet von Friesen: Det är ju ett faktum, som
icke heller förnekats af de båda föregående talarne, att genom
nu föreliggande förslag kvinnor få tillträde till befattningar
vid en viss klass af allmänna läroverk, och att sålunda ett
steg är gjordt framåt i denna riktning. Detta steg är icke så
stort, som många önskat, det är icke så stort, som de petitio-
närer önskat, hvilka tagit akademisk examen och genomgått
profår. Deras petition till Kungl. Maj:t beror ännu på Kungl.
Maj:ts afgörande, och detta har återigen sin grund i att ännu
icke alla yttranden inkommit från vederbörande myndigheter.
Anledningen att så icke skett är nog den, att detta är en
ganska svår och kinkig fråga, icke blott i och för sig, utan
äfven emedan den innesluter i sig, såsom alla veta och som jag
icke här behöfver påpeka, en kinkig social fråga, som måste lö¬
sas med försiktighet och förstånd. Jag är visst icke obenäget
stämd mot de kvinnliga filosofie doktorer och filosofie kandidater,
som genomgått profår och aflagt examen, men jag har icke an¬
sett riktigt att från kompetens för lärarinnetjänst vid samskola
utesluta dem, som genomgått högre lärarinneseminariet, den enda
institution i vårt land, som speciellt har till uppgift att meddela
en högre lärarinneutbildning. Och jag tror icke, att de båda
grupperna, elever vid högre lärarinneseminariet och akademiskt
bildade kvinnor, skola träda i vägen för hvarandra, utan att de
mycket väl kunna komplettera till samma tjänster.
Den sociala frågan är svår att afgöra, och det skulle icke
vara lämpligt att här i afton gå in på den. Jag vill endast be¬
röra den fråga, den siste talaren upptog, nämligen om 28 § re¬
geringsformen, där det talas om män. Det har funnits en tolk¬
ning, att »män» betyder »medborgare», i, hvilket fall paragrafen
icke lägger något hinder i vägen för kvinnors utnämnande, men
om så är, att den hittills lagt hinder, vore önskligt att den änd¬
rades, så att icke kvinnor vore af grundlagen hindrade att söka
Första Kammarms Prof. 1904. N:o 47. • 3
Angående
löneförmå¬
nerna för
ordinarie
ämneslära-
rinnor.
(Forts.)
N:o 47. 34
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
Angående och utnämnas till sådan befattning. Och jag hoppas, att en så
löneförmd- varm vän af kvinnosaken som den siste talaren och en så skicklig
m-dinarie ledamot i konstitutionsutskottet som han icke skall underlåta att
ämneslära- sörja för detta konstitutionella hinders undanröjande. Emellertid
rinnor. finnes intet hinder, om icke grundlagens bestämmelse hunnit
(Forte.) blifva ändrad tills detta börjar, att dessa lärarinnor tills vidare
förordnas af öfverstyrelsen med rätt för dem att hos Kung! Maj:t
besvära sig öfver öfverstyrelsens beslut.
Friherre Klingspor: Jag vill icke inlåta mig på någon
diskurs om grundlagsändring eller behofvet däraf, utan helt en¬
kelt endast yttra, att jag finner det vara ett fel, kan jag säga, i
förslaget, att det icke öppnar tillfälle för kvinnor att vara extra
lärarinnor vid de högre läroverken, jag menar nu icke samsko-
lorna, utan de andra. Jag anser nämligen, att det finnes ett
flertal kvinnor, som tagit studentexamen och som i kunskaper
stå fullt i jämbredd med män, hvilka utöfva dessa befattningar,
och hvarför dessa kvinnor då skola vara hindrade att undervisa,
synnerligast i de lägre klasserna, kan jag icke inse. Men jag
säger detta icke egentligen för kvinnans skull utan för barnens
skull, ty jag anser, att i de lägre klasserna fruntimmer, som hun¬
nit till en viss mognad, undervisa ofantligt mycket mera lättfatt¬
ligt för barnen, än männen kunna. De hafva ett slags moders¬
känsla för barnen och omvårdnad om dem, som man svårligen
kan tänka sig att mannen har, och allra minst gamla extra lä¬
rare och adjunkter, som undervisat i skolan ett 20-tal år; dessa
hafva icke längre samma förmåga att för barnen framlägga ele-
menterna, som de möjligen en gång ägt, utan den är försvun¬
nen sedan långt tillbaka. De hafva ytterst svårt att sätta sig in
i barnens tankegång. Men när man hör fruntimmer undervisa,
får man ett intryck af att de hafva ett helt annat tålamod, eu
helt annan seghet och förmåga att få barnen att förstå saker
och ting. Därför är det min uppfattning, att ifall ecklesiastik¬
ministern ville söka öppna väg för kvinnorna, så att de finge
tillträde till extra platser vid de högre fullständiga läroverken,
tror jag att undervisningen skulle vinna på detta. Man vunne
vidare, att den klagan, som nu så mycket hörs, öfver den stora
mängd extra lärare, som står i ko för att få ordinarie platser,
komme att försvinna. Ty det är gifvet, att om fruntimmer finge
anställas som extralärare, skulle de manliga extralärarnes antal
minskas och de, som funnes kvar, skulle lättare få ordinarie be¬
fattning. Jag tror icke det bör komma i fråga att fruntimmer
komma på ordinarie stat. Jag tror icke, att det vore lyckligt
för skolan, om de vid högre ålder funnes kvar, ty den förmåga,
de äga vid yngre år och som är så fördelaktig i det hänseende
jag nämnde, tror jag att de förlora sedermera. Men om de vid
c:a 25 år finge anställas i de lägre klasserna och sedan vara en
35 N:o 47.
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
10 år i skolan, komme skolan och undervisningen att hafva för¬
del af detta. Jag tror, att de själfva också skulle hafva fördel
däraf, om de sedermera komme att fortsätta vid högre läroverk
för flickor eller på andra håll. De skulle således icke vara bundna
vid de högre allmänna läroverken för alltid.
Då denna fråga om kvinnans deltagande i undervisningen
upptagits, visserligen icke på det sätt jag gjort, vid denna punkt
af andra talare, har jag icke velat vänta tills den punkt föredra-
ges, dit detta mitt inlägg mera direkt hörer, utan jag tänkte det
kunde vara så godt att gifva ett uttryck åt mina åsikter i detta
ämne redan nu, då det ju är önskvärdt att man uttalar sina
olika tankar, när det är fråga om en så stor förändring i läro¬
verkens organisation, som nu är fallet, i ett samband.
I sammanhang härmed och medan jag har ordet, vill jag
säga, att jag tillhör antalet af dem, som väntat sig en hel del
af förändringen och medverkat första gången vid skrifvelsens
aflåtande, och detta ganska mycket därför, att här uppstod ett
så stort lärdomsproletariat därigenom att alla drefvos på till stu¬
dentexamen. Jag ville begränsa detta. Men konsekvensen ville
jag skulle blifva, att man amputerade åtskilliga högre läroverk,
där såsom t. ex. i Luleå, Hudiksvall, Strängnäs, Vänersborg, Vä¬
stervik, Visby m. fl. på grund af det ringa lärjungeantalet kost¬
naderna för undervisningen blifva relativt alldeles för höga. Sta¬
tens bidrag till kostnaden för vissa af dessa läroverk har vid
annat tillfälle påvisats uppgå till öfver 500 kr. per elev. Medel¬
kostnaden borde ej öfverstiga 200 kronor. Det modet har ut¬
skottet icke haft. Och jag erkänner att därtill kräfts ett stort
mod, ty vi hafva sett, huru försöket med exempelvis Vimmerby
slagit ut.
Något genomfördt arbete är nu icke gjordt. Icke blir det
billigare, såsom vi tänkt oss, och så går det oftast, om man
försöker göra en sak ur synpunkten att få det billigt och prak¬
tiskt; när alla skola göra sina lokala intressen gällande, blir det
raka motsatsen. Men det få vi finna oss i.
Jag har intet yrkande att göra.
Herr B i lin g: Jag begärde ordet endast för att få fram¬
ställa en enfaldig fråga med anledning af de sista orden i herr
statsrådets yttrande.
Han sade, att om det så förhåller sig, att konungen är af
28 § regeringsformen förhindrad att utnämna kvinnor, så är det
ju intet hinder för att denna utnämningsrätt tills vidare öfver-
lämnas åt läroverksöfverstyrelsen.
Jag frågar då: Kan Kungl. Maj:t på någon annan öfverlåta
en rätt, som han icke själf har? Det gäller väl alltid att man
icke på en annan kan öfverlåta en rätt, som man icke själf äger,
och äger Kungl. Maj:t enligt grundlagen ingen rätt att utnämna
Angående
löneförmå¬
nerna för
ordinarie
ämneslära-
rinnor.
(Forts.)
N.o 47. 36
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
Angående
löneförmå¬
nerna för
ordinarie
ämneslära-
rinnor.
(Forts.)
Angående
de allmänna
läroverkens
stat.
kvinnor, så har han väl lika liten rätt att öfverlåta åt öfversty-
relsen att utnämna dem.
Efter det öfverläggningen ansetts härmed slutad, biföll kam¬
maren hvad utskottet i föreliggande moment hemställt.
Mom. c) och d).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Ingressen.
Utskottets hemställan bifölls i hvad den ej besvarats genom
kammarens föregående beslut.
Afdelningarne B—D.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 15.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 16.
Kungl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen
»att af de för fyllande af den af departementschefen till stats¬
rådsprotokollet framlagda normalstaten erforderliga läraretjänsterna
på ordinarie stat bevilja anslag till 8 lektors- och 26 adjunktsbe¬
fattningar att på de olika läroverken fördelas i enlighet med de
af departementschefen angifna grunder;
att öka anslaget till arfvoden åt bibliotekarier med 1,000
kronor eller från 7,000 kronor till 8,000 kronor;
att öka anslaget till arfvoden till skrifbiträden åt rektorerna
vid de högre läroverken samt vid vissa femklassiga läroverk med
3,000 kronor eller från 12,000 kronor till 15,000 kronor;
att öka anslaget till arfvoden åt skolläkare vid de allmänna
läroverken med 600 kronor eller från 7,900 kronor till 8,500
kronor;
att öka anslaget till extra arfvoden åt gymnastiklärare samt
till anskaffande af ammunition för målskjutning m. m. med 9,000
kronor eller från 64,000 kronor till 73,000 kronor;
att öka anslaget till extra arfvoden åt teckningslärare vid de
allmänna läroverken med 17,000 kronor eller från 40,000 kronor
till 57,000 kronor;
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
37 N:o 47.
att öka anslaget till extra arfvoden åt musiklärare med 3,000
kronor eller från 1,500 kronor till 4,500 kronor;
att öka anslaget till resestipendier åt lärare i främmande
lefvande språk med 4,000 kronor eller från 6,000 kronor till
10,000 kronor;
att öka anslaget till reseunderstöd åt lärare vid de allmänna
läroverken, särskild! vid de läroverk, där profårskurs är anordnad,
med 2,000 kronor eller från 4,000 kronor till 6,000 kronor;
att till en öfverstyrelse för de allmänna läroverken på ordi¬
narie stat bevilja ett anslag å 22,000 kronor;
att dels på grund häraf, dels för genomförande af lönereg¬
lering för lärare och lärarinnor vid de allmänna läroverken enligt
de af departementschefen till statsrådsprotokollet närmare angifna
grunder, dels ock under förutsättning af bifall till nådiga _ pro¬
positionen den 11 december 1903 angående upphörande af Öfver
Selö pastorats prebendeegenskap höja reservationsanslaget till de
allmänna läroverken med ett belopp af 1,596,788 kronor eller från
3,344,761 kronor till 4,941,549 kronor;
att till främjande af slöjdundervisningen vid de allmänna
läroverken på ordinarie stat bevilja ett förslagsanslag med titel:
»Undervisning i slöjd vid de allmänna läroverken» å 10,000
kronor, att användas sålunda, att vid läroverk, som visat sig
äga på ändamålsenligt sätt anordnad slöjdundervisning, årligen
må utgå för hvarje slöjdafdelning af femton lärjungar vid real¬
skola för gossar 150 kronor och vid samskola 100 kronor;
att för tillfällig löneförbättring åt lärare vid allmänna läro¬
verk och pedagogier, som enligt förslaget skola ombildas till sam-
skolor eller indragas, på extra stat för år 1905 bevilja ett anslag
af 103,700 kronor; samt
att till arfvoden åt extra och vikarierande lärare vid de
allmänna läroverken på extra stat för år 1905 bevilja ett anslag
af 150,000 kronor.»
Angående
de allmänna
läroverkens
stat.
(Forts.)
Med anledning häraf hade yrkats:
af herr B. Johansson (motion n:o 178 i Andra Kammaren):
»att Riksdagen, under förutsättning, det Kungl. Maj:ts nå¬
diga proposition angående ändrad anordning af rikets allmänna
läroverk etc. i öfrigt bifalles, ville för sin del besluta:
dels att de i förenämnda nådiga proposition omförmälda 37
högre allmänna läroverken skola så anordnas, att i hvarje fall
realskolan i organisatoriskt afseende fullständigt skiljes från gym¬
nasiet, och att för sådant ändamål 37 stycken adjunktsbefattnin¬
gar skola förvandlas till rektorsbeställningar vid realskolor; och
dels att — med minskning i motsvarande mån af antalet
föreslagna adjunktsbefattningar — vid hvarje realskola tvenne
folkskolelärare och vid hvarje samskola en dylik lärare skall an-
N:o 47.
Angående
de allmänna
läroverkens
stat.
(Forts.)
38 Onsdagen den 4 Maj, e. m.
ställas för meddelande af sådan undervisning i dessa skolors läg¬
sta klasser, hvilken icke afser främmande språk, och att lönen
för ifrågavarande lärare skall utgå med belopp, som i hvarje fall
med 1,000 kronor understiger motsvarande lönebelopp för ordi¬
narie adjunkt»;
af herr P. O. Lundell (motion n:o 196 i Andra Kammaren):
»att Riksdagen måtte besluta att från och med läsåret 1904
—1905 inga nya parallellafdelningar utöfver ordinarie stat må
vid de allmänna läroverken anordnas;
att med afslag å Kungl. Maj:ts hemställan om anslag till 8
lektors- och 26 adjunktsbefattningar anmoda Kungl. Maj :t att till
instundande Riksdag inkomma med utredning, hvilka nu befint¬
liga parallellafdelningar må kunna indragas och hvilket antal nya
ordinarie lärareplatser af olika slag som erfordras;
att i riksstaten uppföra posten »Till de allmänna läroverken
(reservationsanslag)» med 4,565,549 kronor;
att i enlighet med ofvanstående yrkande om afslag å för¬
slaget om samskolor afslå Kungl. Maj:ts förslag om 103,700 kro¬
nor för tillfällig löneförbättring åt lärare vid de allmänna läro¬
verk och pedagogier, hvilkas ombildning till samskolor af Kungl.
Maj:t ifrågasatts»;
af herr O. V. Lundberg (motion n:o 58 i Första Kammaren):
att Riksdagen, med godkännande af Kungl. Maj:ts begäran
om ett förslagsanslag å 10,000 kronor till undervisning i slöjd
vid de allmänna läroverken, måtte i de af Kungl. Maj:t föreslagna
grunder för anslagets användande besluta den ändring, att af
anslaget må årligen utgå 150 kronor för hvarje slöjdafdelning
af 15 lärjungar vid såväl realskola för gossar som vid samskola»;
af herr K. Starbäck (motion n:o 236 i Andra Kammaren):
att Riksdagen måtte till arfvode åt extra och vikarierande
lärare vid de allmänna läroverken på extra stat för år 1905 be¬
vilja ett anslag af 160,000 kronor.
Utskottet hade i föreliggande punkt på angifna grunder
hemställt i
Afdelningen A (ingressen och mom. a)
att Riksdagen, med bifall till herr Lundbergs motion, men
med afslag å herrar Lundells och Starbäcks motioner, i hvad de
röra förevarande punkt, samt å herr R. Johanssons motion, måtte
på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts förslag,
a) att af de för fyllande af den af departementschefen till
statsrådsprotokollet framlagda normalstaten erforderliga läraretjän-
39 N:o 47.
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
sterna på ordinarie stat beviljades anslag till 7 lektors- och 25 Angående
adjunktsbefattningar, att på de olika läroverken fördelas i enlighet
med de af departementschefen angifna grunder. stat
(Forts.)
Mom. a).
Vid detta moment och mom. b) hade reservation afgifvits af
herr Annerstedt, som yrkat:
»att, därest hvad i reservationen vid punkterna 6:o och 8:o
yrkats angående läroverket i Ystad varder af Riksdagen godkändt,
Riksdagen måtte dels bifalla Kung!. Maj:ts förslag, att en ny
lektors- och en ny adjunktsbefattning upprättas vid läroverket
därstädes, dels höja det af utskottet föreslagna beloppet af reser¬
vationsanslaget till allmänna läroverken med 9,950 kronor».
Herr Annerstedt: Med anledning af kammarens beslut i
fråga om det högre läroverket i Ystad skulle här tilläggas en
lektors- och adjunktsbefattning till de af utskottet föreslagna.
Således skulle i öfverensstämmelse med den kungl. propositionen
antalet lektorsbefattningar blifva åtta och antalet adjunktsbefatt¬
ningar tjugosex.
Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren utskottets
hemställan med den ändring, som föranleddes af kammarens be¬
slut angående läroverket i Ystad.
Mom. b)—Tc).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Mom. 1). Höjning af
' reservations-
Utskottet hade i detta moment hemställt, att Riksdagen måtte allmänna
på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts förslag, »att dels på grund af de läroverken,
här ofvan i mom. a)—k) omnämnda särskilda anslagen, dels för
genomförande af lönereglering för lärare och lärarinnor vid de
allmänna läroverken enligt ofvan närmare angifna grunder, dels
ock under förutsättning af bifall till propositionen den 11 decem¬
ber 1903 angående upphörande af Öfver Selö pastorats prebende-
egenskap» reservationsanslaget till de allmänna läroverken höjdes
med ett belopp af 1,596,838 kronor eller från 3,344,761 kronor
till 4,941,599 kronor.
Herr Annerstedt: Jag anhåller att kammaren med anled¬
ning af beslutet angående läroverket i Ystad måtte höja det af
utskottet föreslagna beloppet af reservationsanslaget till de all¬
männa läroverken med 9,950 kronor.
N:o 47. 40
Höjning af
reservations-
anslaget till
allmänna
läroverken.
(Forte.)
Angående
undervis-
ningsplanen
för de all¬
männa läro¬
verken.
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
Ofverläggningen ansågs härmed slutad, hvarefter kammaren
biföll utskottets i förevarande moment gjorda hemställan med den
ändring, att i anledning af kammarens beslut angående läroverket
i Ystad det af utskottet föreslagna beloppet af reservationsan¬
slaget till allmänna läroverken höjdes med 9,950 kronor.
Mom. m)—o).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Ingressen.
Utskottets hemställan bifölls i hvad den ej besvarats genom
kammarens föregående beslut.
Afdelningen B.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 17.
Mom. a).
I en af friherre G. J. De Geer i Andra Kammaren under
n ro 240 af gifven motion hade föreslagits,
»att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t ville hemställa,
att Kungl. Maj:t i samband med den förestående omregleringen
af de allmänna läroverken täcktes taga under ompröfning, huru
undervisningen särskildt på de lägre stadierna eller inom den
föreslagna realskolan må kunna blifva mindre abstrakt och for¬
mell samt mindre grundad på minnesläsning och i stället mera
syftande till en så vidt möjligt på åskådning, iakttagelse och
experiment stödd förståndsutbildning, och huru i samband där¬
med ett väsentligt ökadt utrymme såväl och förnämligast inom
realskolan som äfven inom realgymnasiet må kunna beredas åt
naturvetenskaperna och särskildt åt fysik och kemi.»
Utskottet hade på angifna grunder hemställt, »att Riksdagen
måtte på det sätt bifalla friherre De Geers motion, att Riksdagen
i skrifvelse till Kungl. Maj:t ville hemställa, det Kungl. Maj:t
täcktes låta utreda, huruvida icke undervisningen särskildt inom
realskolan må kunna blifva mindre abstrakt och formell samt
mera syftande till en på åskådning och experiment stödd för¬
ståndsutbildning och i samband därmed ett ökadt utrymme såväl
och förnämligast inom realskolan som äfven inom realgymnasiet
må kunna beredas åt naturvetenskaperna och särskildt åt fysik
och kemi.»
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
41
N;o 47.
Friherre Palmstierna: De föregående sexton punkterna
kunna ju egentligen sägas hafva innefattat medlen för att slut¬
ligen komma fram till den föreliggande sjuttonde punkten, målet
som gäller studieplanen eller kanske, rättare sagdt, ungdomens
uppfostran. Här har hela dagen talats om läroverken och lärarne,
jag tycker det kan vara skal att nu tala något äfven om lär¬
jungarna.
Utskottet har nu föreslagit en skrifvelse till Kungl. Maj:t i
syfte att undervisningen skulle blifva »mindre abstrakt och for¬
mell samt mera syftande till en på åskådning och experiment stödd
förståndsutbildning». Ja, det tror jag nog vore mycket fördelak¬
tigt, men därjämte har man äfven talat om att åt undervisningen
i fysik och kemi borde beredas ökadt utrymme. För min en¬
skilda del har jag visst ingenting emot ett ökadt utrymme för
dessa båda ämnen uti en tid, som man plär kalla ångans och
elektricitetens tidehvarf, under förutsättning likväl att ämnena
läsas så, att det ej blir fråga om svårlösta problem, hvilka ej
lämpa sig för den förberedande undervisnigen, utan att det med¬
delas en noggrann information i afseende å de naturvetenskap¬
liga grunderna och dessas tillämplighet i det praktiska lifvet,
hvarigenom lärjungarnas iakttagelse- och tillämpningsförmåga
skarpes. Ett ämne, hvaruti eu sådan undervisning med särskild
fördel borde kunna meddelas, är mekanik, hvaraf man med
hvarje dag som går är i tillfälle iakttaga nya tillämpningar.
Men fråga kan ju vara, om det är skäl uti att Riksdagen
skrifver till Kungl. Maj:t i en sådan sak, då nu en kommitté
har gjort sig så mycket besvär med utarbetande af en ny under-
visningsplan.
Det var dock icke i detta afseende jag ville yttra mig, och
jag tänker icke heller här framställa något yrkande uti eu fråga,
den jag för min del finner helt och hållet ligga inom Kungl.
Maj:ts sfär. Jag vill ej tala till förmån för studiernas ökande
utan till förmån för deras minskande, alldenstund jag är alldeles
bestämdt öfvertygad om att lärjungarna i våra skolor blifva
öfveransträngda. Vi, mina herrar, som sitta här om dagarna
och äro ganska ordentliga arbetare, vi finna nog att vi knappt i
längden stå ut med åtta timmars dagligt intellektuellt arbete,
knappt med 7 timmar. Men huru skall då en yngling, eu gosse
under uppväxtåren, stå ut med 5 ä 6 timmars lektioner dagligen
samt 2 ä 3 timmars öfverläsning. Detta är för mycket och af-
hjälpes ingalunda genom läsårets bestämmande till 36 eller 38
veckor med eller utan feriearbete; tv man tager ut af lärjungarna,
gossar eller flickor, det mesta möjliga, läsåret må nu omfatta
det ena eller andra antalet veckor. Följden blir också den, att
fjärdedelen af klassen blir kuggad och förmår ej följa med
undervisningen samt att alla, äfven de mest begåfvade, blifva
trötta. Man ser, huruledes gossarna i början glädja sig åt skol-
Angdende
undervis-
ningsplanen
för de all¬
männa läro¬
verken.
(Forts.)
N:o 47. 42
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
Angående
undervis-
ningsplanen
för de all¬
männa läro¬
verken.
(Forts.)
gången och nästan längta därefter, men den lusten är dem snart
beröfvad.
En talare ordade i går om den tid, då man läste latin med
nöje och framgång. Ja, jag tviflar icke på att den tiden funnits,
en tid, då man ej fick läsa så mycket annat samtidigt, men jag
undrar, huru länge man i våra dagars skolor läser något med
nöje och framgång. Äfven mera begåfvade ynglingar förtröttas,
och äro glada när skolan är slut och de få lägga bort böckerna.
Dessa 9 eller 10 år, då de i kamratkretsen få dricka ur vetan¬
dets källa, borde för dem vara en glädjens tid, men är det icke,
därför att de blifva öfveransträngda. Den känsla af glädje och
tillfredsställelse samt den välsignelse, som alltid medfölja ett mått¬
ligt arbete, får vår studerande ungdom aldrig erfara. Man frågar
då: hvar ligger felet? Är det hos lärarne, att de fordra för
mycket? Nej, naturligtvis icke, de äro tvungna att så drifva
undervisningen, att gossarna kunna komma fram till student¬
examen, eljest får ju läroverket ett dåligt rykte. Ligger felet
hos censorerna, att de ha för stora anspråk? Nej, det kan man
icke heller säga. Felet ligger, enligt min åsikt, i själfva under-
visningsplanen, eller ej ens så mycket hos denna, ty där före¬
kommer mera allmänt, huru undervisningen skall bedrifvas, utan
felet ligger hos de läroböcker, som användas, eller, rättare sagdt,
i själfva lärokurserna — dessa äro alldeles för stora. Om man
t. ex. ser på matematiken, så hafva vi här en fullständig hög¬
skolekurs, som skall genomgås. Huru mången fader och moder
ser ej med oro sina söners kinder blekna utaf pluggande och
nattvak! Det är kändt, att det finnes en sorts arsenikhaltiga
piller, som af ynglingarna begagnas för att göra dem pigga till
studentexamen. Och hvarför sker nu allt detta? Jo, därför att
man skall hålla dem uppe på »bildningens nivå». Om vi då t.
ex. se på England, som väl får anses stå högt på bildningens
nivå, så finner man, att där är undervisningen ordnad på ett
helt annat och vida mera praktiskt sätt. Härtill kommer, att vi
såsom ett litet land hafva minst ett, om ej två främmande språk
att inhämta, men vår ungdoms hjärnor äro därför icke mera
mottagliga eller utvecklade efter den ökade bildningens kraf.
För 40 å 50 år sedan voro studierna både mera begränsade
och mera bestämda. Samma läroböcker användes generation
efter generation, och man visste hvad man skulle läsa och hvad
man skulle söka hinna med. Allt gick sin jämna gång, förutom
att, såsom i går nämndes, en del sämre lärare funnos, för hvilka
man slapp läsa öfver. Nu äro alla lärare goda. Det ena ämnet
efter det andra har tillkommit, särskildt på naturvetenskapernas
område, och de gamla ämnena äro svåra att taga bort. Och
undervisningsmetoderna äro ändrade. Allt är oklart. Hvar finnes
den fasta punkt, efter hvilken man kan och bör rätta denna
undervisningsplan? Efter min åsikt är det åldern, tv människo-
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
43 N:o 47.
åldern är densamma. Men då blir den andra frågan: Vid hvilken
ålder böra våra ynglingar vara färdiga att lämna hemmen och
gå ut i lifvet att sköta sig på egen hand? Man har ansett denna
ålder vara 18 år. Efter skolstadgan få de inträda i skolan vid
9 års ålder; ett år beräknas för hvarje klass, och således skulle
normalåldern för studenterna blifva 18 år. Men enligt statistiken
blir den verkliga normalåldern en helt annan. Studentexamen
infaller vanligen nära ett och ett hälft år senare, beroende af de
skärpta fordringarna med ty åtföljande ansträngande studier.
Man säger, att det äfven kan bero på att numera kommer till de
allmänna läroverken ett stort antal från folkskolan och att dessa
då vanligen äro rätt gamla. Men statistiken visar, att äfven af
dem, som kommit från de enskilda läroverken, äro 48X äldre
än 9 år, och på det sättet blifva de undan för undan allt äldre,
och fjärdedelen af antalet bli kuggade.
Hvarpå beror nu detta? Jo, mina herrar, man fordrar all¬
deles för mycket. Det är omöjligt för gossarna att kunna lugnt
och stilla lära sig allt detta. Det går åt mera tid än som be¬
räknas, och ändå blifva de öfveransträngda.
Därför anser jag för min del, att det skulle vara en ofantlig
fördel, därest fordringarna för studentexamen kunde så nedsättas,
att normalåldern följdes. Finnes en normalålder, bör väl också
normen i någon mån lända till efterrättelse. Kan den ej under
nuvarande förhållanden följas, har man ej annat att göra än
sätta ned fordringarna, och då tror jag, att lärjungarna skola
kunna, när de en dag lämna läroverket, känna på sig, att de
fortfarande hafva både kraft och lust att studera. De skulle
blifva mera intresserade af sina studier, och detta intresse skulle
i väsentlig mån bidraga att hålla dem högt på bildningens nivå.
Från alla håll höres nu ropet: gif våra söner mindre vetande
och mera vett — mindre lärdom och mera förstånd.
Herr Billing: Jag är viss på att herrarne nu äro ganska
trötta, och jag skulle nästan vara färdig misstänka, att äfven ut¬
skottet vant trött, då utskottet beslöt denna skrifvelse till Kungl.
Maj:t. Man hade väl så länge yrkat på af slag och åter afslag å
enskilda motioner, att man till sist tänkte: nej, nu få vi väl lof
att bifalla en enskild motion.
Jag kan icke inse, hvarför Riksdagen skulle besluta en sådan
liar skrifvelse.
Skrifvelsen innehåller två moment. Det ena uttalar en mycket
allmän pedagogisk sats, och det andra innebär ett försök att
gripa in i lässchemat för läroverken. Kan det vara skäl att Riks¬
dagen aflåter eu skrifvelse till Kungl. Maj:t och uttalar en önskan
om åskådlighet i undervisningen. Detta står ju föreskrifvet i
hvarenda pedagogisk lärobok, huru liten den än må vara, och
detta har oupphörligen upprepats, hvadan den satsen ej ens har
Angående
undervis-
ningsplanen
för de all¬
männa läro¬
verken.
(Forta.)
N:o 47. 44
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
Angående
undervin-
ningtplanen
för de all¬
männa läro¬
verken.
(Forts.)
intresset af att vara ny. Om man nu skall skrifva till Kungi.
Maj:t i allmän pedagogik, hvar skall det då stanna? Då hade
åtminstone den synpunkten, som af den siste talaren framhölls,
om öfveransträngningen i undervisningen varit af mera praktisk
nytta. Men kan det väl vara skäl att skrifva till Kungl. Maj:t
och tala om, att Riksdagen liksom alla pedagoger anser att under¬
visningen bör vara åskådlig?
Vidare är föreslaget en skrifvelse, hvaruti man skulle begära
att Kungl. Maj:t ville verkställa en utredning om beredande vid
undervisningen i elementarläroverken af större utrymme åt fysik
och kemi. Jag trodde annars, att man nu åtminstone, sedan
man fått igenom denna nya läroverksorganisation, skulle saknat
vidare lust att synnerligast i en så liten detalj ingripa i Kungl.
Maj:ts rätt att bestämma läsordningen. Och om något ögonblick
må anses därför olämpligt, är det väl det närvarande, då en
kommitté suttit i flera år och gnott och arbetat på att få ihop
ett lässchema med timmar till det ämnet och timmar till det ämnet,
och där det varit en oupphörlig strid om huru lång tid hvarje ämne
skulle få, enär hvarje ämnes lärare yrkat på så och så många timmar
för sitt ämne, och där man stridt om hvilka ämnen skulle mista sina
tider. Hafven I nu, mina herrar, klart för Eder, hvilka ämnen,
som skulle mista timmar, ifall kemi och fysik nu skulle få ökadt
utrymme? Finnes det någon rimlighet uti att Riksdagen skrifver
till Kungl. Maj:t och begär att för vissa ämnen anslås flera tim¬
mar på lässchemat? Mig förefaller det alldeles orimligt, så vidt
icke Riksdagen är beredd att säga, att de flera timmar, hvilka
skola anslås till fysik och kemi, skola tagas från tyska eller
engelska eller kanske historia eller hvad det nu må vara. Men
detta kan ju icke Riksdagen göra.
Detta förslag har naturligtvis framkommit från en lärare i
naturvetenskaperna, hvilken önskar och anser att naturvetenska¬
perna borde få flera timmar, alldeles precis såsom lärarne i språk
och matematik i afseende på deras ämnen.
Jag kan icke tro annat än att chefen för ecklesiastikdeparte¬
mentet skulle blifva ganska missbelåten med att få en sådan här
riksdagsskrifvelse, ty det ligger dock eu stor pondus uti en riks¬
dagsskrivelse. Jag kan som sagdt icke föreställa mig annat än
att han skulle blifva mycket missnöjd däröfver att, sedan man
nu ändtligen, efter ett oerhördt arbete, försökt få ihop ett läs¬
schema vid våra läroverk, emottaga en riksdagsskrifvelse, hvaruti
begäres att åt vissa ämnen måtte beredas flera timmar än hit¬
tills anslagits.
Jag yrkar afslag å punkten.
Häri instämde herr Anderson, Albert.
Friherre Tamm: Jag har underlåtit att yttra mig under
hela den tid kammaren debatterat frågan om läroverksreformen.
45 N:o 47.
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
Också föreställer jag mig att kammaren därför håller mig räk¬
ning, ty diskussionen hade säkerligen icke blifvit så värdefull
som den varit, om vi alla, som sakna erforderlig kunskap i ämnet,
hade mera deltagit uti densamma.
Det går igenom hela detta betänkande en röd tråd, nämligen
att man så mycket som möjligt måtte öka lärjungarnas kunska¬
per. Utskottet säger också här i sitt betänkande »mera syftande
till en på åskådning och experiment stödd förståndsutbildning».
Det är på denna förståndsutbildning, som utskottet velat att
Riksdagen skall fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet vid tillämp¬
ningen af den organisation, som här blifvit åvägabragt.
Efter min uppfattning ligger emellertid skolans uppgift icke
blott uti att meddela kunskaper, den bör jämväl vara uppfostrande,
och vid den delen af skolans uppgift fäster jag det allra största
afseende. Jag har lärt mig det från min ungdom och jag är
fullt öfvertygad om att ingen af de lärjungar, som en gång hörde
en gammal aktad lärare säga: »Gossar, kommen ihåg att för¬
ståndet uppblåser, men kärleken förädlar», glömt dessa den gamle
vördade lärarens ord; jag skall för min del alltid behålla dem i
minnet.
Ungdomen är lätt hänförd, den är i följd häraf också lätt
förförd. Jag tror därför det är nödvändigt att vid val af lärare
se till, att de icke blott äga kunskaper och möjlighet att meddela
dessa, utan att de äfven äro lämpliga såsom uppfostrare, och
detta gäller efter min uppfattning icke blott om den högre utan
jämväl om den högsta undervisningen, ej blott skolorna utan
äfven universiteten.
Här förekom i går ett yttrande af en talare, då han mera
i förbigående berörde en sak, som upprört en stor del af vårt
land. Jag skall anhålla att få stryka under hans uttalanden i
den vägen, ty mig har den saken upprört i allra högsta grad.
Det har förekommit ett bevis på en motsatt uppfattning mot den
jag ansett mig böra fastslå såsom den enda rätta, där en uni¬
versitetslärare blifvit i enlighet med gällande stadgar till sin be¬
fattning utnämnd uteslutande på grund af sina kunskaper och
sin undervisningsskicklighet, men utan någon som helst hänsyn
till mannens karaktär i öfrigt, ehuru ganska starka varningar
föregingo den utnämningen. Det kan ju vara en förmån att
universitetslärare genomfara landet och dela med sig af sina
kunskaper, men resultatet af den utnämning, å hvilken jag här
syftar, har låtit oss bevittna, huruledes en universitetslärare an¬
sett lämpligt att inför eu okritisk publik hålla föredrag, vid före¬
gående tillfällen af osedlig, nu senast af revolutionär beskaffen¬
het, Detta är ett förhållande, som torde vara att observera, men
som sannerligen icke manar till efterföljd.
Jag har tillåtit mig att understryka det yttrande, som af
herr Wieselgren vid gårdagens debatt framfördes, ty jag anser
Angående
underms-
ningsplanm
för de all¬
männa läro¬
verken.
(Forts.)
N:o 47. 46
Angående
undervis-
ningsplanen
för de all¬
männa läro¬
verken.
(Forte.)
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
att det för våra läroverk, högre som lägre, har den allra största
betydelse.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen,
att beträffande förevarande moment annat yrkande ej förekommit,
än att kammaren skulle afslå utskottets hemställan.
Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på afslag därå; och förklarades den senare
propositionen vara med ja besvarad.
Mom. b).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 30 nästlidne
april och den 3 innevarande maj bordlagda utlåtanden:
n:o 5 a, i anledning af dels Kungl. Maj:ts under fjärde huf-
vudtiteln af statsverkspropositionen framställda förslag om anvi¬
sande af beviljadt ‘anslag till uppförande af nya byggnader för
armén, dels ock i denna fråga väckt motion,
n:o 94, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående
ett af hofmarskalken friherre R. von Krasmer den 17 maj 1901
till förmån för svenska staten upprättadt testamente,
n:o 95, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
inköp af beskickningshus i Madrid, och
n:o 96, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om anslag
till utgifvande af ett vetenskapligt arbete angående docenten O.
Nordenskjölds expedition till Södra Ishafvet,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
Vid förnyad föredragning af sammansatta stats- och lag¬
utskottets den 30 sistlidne april och den 3 innevarande maj bord¬
lagda utlåtanden:
n:o 5, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående statsbidrag för aflönande af fjärdingsman, och
Onsdagen den 4 Maj, e. m.
47 N:o 47.
n:o 7, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.
Maj:t angående uttagningen till tjänstgöring af icke vapenföra
värnpliktige,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
Vid förnyad föredragning af lagutskottets den 30 nästlidne
april och den 3 innevarande maj bordlagda utlåtanden:
n:o 49, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 8 kap. 25 § strafflagen,
n:o 50, i anledning af väckt motion angående förslag till lag
om den administrativa domsrätten, och
n:o 51, i anledning af väckt motion om ändring af 16, 23,
59, 65 och 67 §§ i förordningen om kommunalstyrelse på landet,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
På framställning af herr talmannen uppsköts behandlingen
af det återstående ärendet på föredragningslistan till ett annat
sammanträde.
Justerades tre protokollsutdrag för denna dag äfvensom ett
protokollsutdrag för den 3 och 4 innevarande maj.
På förslag af herr talmannen beslöt kammaren, att de un¬
der dagen första gången bordlagda ärendena skulle sättas främst
på föredragningslistan till nästa sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 10,11 e. m.
In fidern
A. v. Krusenstjerna.