RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1904. Första Kammaren. N:o 41.
Fredagen den 29 april.
Kammaren sammanträdde kl. 2.3 0 e. m.
Justerades protokollet för den 22 i denna månad.
Upplästes följande ingifna läkareintyg:
Att ledamoten af Första Kammaren herr ryttmästaren K.
Bolmstedt är sängliggande sjuk af lungsäcksinfiammation, intygas.
Stockholm den 29 april 1904.
F. Westermark.
Med. d:r, professor.
Vid föredragning af ett från Andra Kammaren ankommet
protokollsutdrag, n:o 320, med delgifning af nämnda kammares
beslut öfver dess tillfälliga utskotts utlåtande n:o 39, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utarbe¬
tande och framläggande för Riksdagen af förslag till lag angående
försäljning af vin och starkare maltdrycker, beslöt Första Kamma¬
ren hänvisa detta ärende till sitt tillfälliga utskott n:o 1.
Vid föredragning af ett från Andra Kammaren ankommet
protokollsutdrag, n:o 321, med delgifning af nämnda kammares
beslut öfver dess tillfälliga utskotts utlåtande n:o 40, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ändring
af § 21 läroverksstadgan, beslöt Första Kammaren hänvisa detta
ärende till sitt tillfälliga utskott n:o 2.
Första Kammarens Prof. 1004. N:o 4.1.
1
N:0 41. 2
Ang. kamrar-
nes skiljaktiga
beslut i fråga
om dagaflö-
ningen till de
värnpliktige
vid flottan och
kustartilleriet.
Fredagen den 29 April.
Upplästes och godkändes bankoutskottets förslag till Riks¬
dagens skrifvelser:
n:o 86, till Konungen, med reglemente för riksbankens styrelse
och förvaltning, samt
n:o 87, till fullmäktige i riksbanken, med öfverlämnande af
reglemente för riksbankens styrelse och förvaltning.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på flere ledamöters begäran
konstitutionsutskottets den 27 innevarande april bordlagda utlåtande
n:o 4 äfvensom statsutskottets samma dag bordlagda utlåtanden
n:is 80—88.
Föredrogs och lades till handlingarna statsutskottets den 27
innevarande månad bordlagda memorial n:o 89, i anledning af
remiss med öfverlämnande af uppgift å förändringar år 1903 i
statsverkets inkomster af för dess räkning utarrenderade krono-
egendomar m. m.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
den 27 i denna månad bordlagda memorial n:o 90, i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut i vissa frågor rörande anslagen under
riksstatens femte hufvudtitel.
Punkterna 1—3.
De föreslagna voteringspropositionerna godkändes.
Punkten 4.
Sedan i särskilda inom Riksdagens Andra Kammare väckta
motioner föreslagits,
af herr J. Andersson i Baggböle (motion n:o 73), att Riks¬
dagen måtte besluta, det dagaflöningen till de värnpliktige äfven
under deras rekrytutbildning skulle bestämmas till 50 öre per dag
samt att denna dagaflöning måtte utgå äfven innevarande år,
af herr 8. Nordström i Höglunda (motion n:o 79), att Riks¬
dagen måtte besluta, att dagaflöningen till de värnpliktige såväl
under rekrytöfningarna som under repetitionsöfningarna, in- och
utryckningsdagarna däri jämväl inberäknade, måtte bestämmas till
50 öre per man och dag, att taga sin början från och med nästa
N:o 41
Fredagen den 21) April.
år och som skulle utbetalas, den ena hälften månatligen under Ang. kamrar-
öfningstidens fortgång och den andra hälften årligen efter de olika ^Mifragl
öfningstidernas afslutning, samt om dagaflö-
af herr O. G. Erikson i Odensvi med flere (motion n:o 1 V^^värnpliktige-
att Riksdagen måtte besluta att höja de värnpliktiges dagaflönmg md flottan och
till 50 öre per dag såväl under rekrytskolan som under repetitions- kustartilleriet.
öfningarna att oafkortad! utbetalas månatligen under öfningstiden, (Forts.)
hade utskottet i utlåtandet n:o 6 angående regleringen af
utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel i punkt 31 :o hem¬
ställt, att herrar Anderssons, Nordströms och Eriksons med flere
ofvannämnda motioner måtte i hvad de berörde flottan och kust¬
artilleriet af Riksdagen afslås.
Denna hemställan hade af Första Kammaren bifallits, hvaremot
Andra Kammaren med afslag å utskottets hemställan bifallit ett
under öfverläggningen framställdt yrkande, att Riksdagen måtte, i
anledning af herrar Anderssons, Nordströms och Eriksons ifråga¬
varande motioner, för beredande af förhöjd dagaflöning till de
värnpliktige vid flottan och kustartilleriet från 20 till 50 öre under
rekrytutbildningstiden öka anslaget till sjöbeväringens vapenöfnin-
gar samt beklädnad och ersättning därför, nu 780,000 kronor, med
120,000 kronor till 900,000 kronor.
Jämväl i afseende å dagaflöningen åt de värnpliktige vid
armén hade kamrarne fattat olika beslut, i det att Första Kam¬
maren bifallit utskottets under punkt 14 i utlåtandet n:o 5 angå¬
ende regleringen af utgifterna under riksstatens fjärde hufvudtitel
gjorda hemställan, att Riksdagen måtte, med bifall till Kungl.
Maj ds i ämnet gjorda framställning och med afslag å herrar An¬
derssons, Nordströms och Eriksons med flere ofvannämnda motio¬
ner, öka anslaget till de värnpliktiges aflöning, inskrifning och
redovisning m. m., nu 2,060,492 kronor, med 15,201 kronor till
2,075,693 kronor, under det att Andra Kammaren beslutit, att
Riksdagen skulle, i anledning af Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning samt herrar Anderssons, Nordströms och Eriksons med
flere ofvannämnda motioner, öka sistnämnda anslag, nu 2,060,492
kronor, med 1,066,026 kronor till 3,126,518 kronor.
För sistnämnda frågas afgörande medelst gemensam omröst¬
ning hade utskottet i memorial 74 punkt 5:o föreslagit voterings¬
proposition, i hvilken de båda kamrarnas skiljaktiga beslut ställts
emot hvarandra.
Utskottet, som ansåg det gifvet, att en förhöjning i dagafiö-
ningen för de värnpliktige vid armén icke borde äga rum, utan
att motsvarande förmån bereddes de värnpliktige vid flottan och
kustartilleriet, samt att öfverhufvud rikets samtlige värnpliktige
N:0 41. 4
Fredag-en den 29 April.
ie8ffskilZZkah01Ae l afse;en<1le å dagaflöningen tillförsäkras samma villkor, både
beslut i frågamed leende härå i nu förevarande punkt hemställt,
om dagaflö- >>a^ Riksdagen må besluta, att, därest, vid omröstning i enlig-
ningen till de het med förenämnda voteringsproposition, herrar Anderssons Nord-
n 0Ci1 Eiiksr .med flere ifrågavara.nde motioner blifva, i
kustartilleriet. de afse dagaflöningen för de värnpliktige vid armén af Riks-
(Forts.) dagen atslagna, samma motioner ej heller må, i hvad de beröra
de värnpliktiges vid flottan och kustartilleriet dagaflöning, af Riks¬
dagen bifallas, äfvensom att, för den händelse omröstningen enligt
samma voteringsproposition kommer att utfalla på sådant sätt, att
Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställ¬
ning samt herrar Anderssons, Nordströms och Eriksons med flere
ifrågavarande motioner, ökar anslaget under fjärde hufvudtiteln till
de värnpliktiges aflöning, inskrifning och redovisning m. in. med
f,066,026 kronor till 3,126,518 kronor, dagaflöningen äfven för de
värnpliktige vid flottan och kustartilleriet må under rekrytutbild-
mngstiden höjas från 20 till 50 öre».
Vid punkten hade afgifvits reservation af herr A. G. L. Ku¬
ling, som ansett utskottets yttrande bort hafva följande lydelse:
»Kungl. Maj:t hade i statsverkspropositionen under femte
hufvudtiteln icke föreslagit någon förändring angående ordinarie
förslagsanslaget till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning därför, hvilket anslag i innevarande års riksstat
upptagits med 780,000 kronor.
Uti tre särskilda inom Riksdagens Andra Kammare väckta
motioner hade nedannämnda motionärer angående dagaflöningen
åt de värnpliktige under öfningstiden framställt följande förslag:
herr J. Andersson i Baggböle hade i motionen n:o 73 före¬
slagit, att Riksdagen måtte besluta, det dagaflöningen till de värn¬
pliktige äfven under deras rekrytutbildning bestämmes till 50 öre
per dag, samt att denna dagaflöning måtte utgå äfven inneva¬
rande år;
herr S. Nordström i Höglunda hade i motionen n:o 79 hem¬
ställt, att Riksdagen måtte besluta, att dagaflöningen till de värn¬
pliktige såväl under rekrytöfningarna som under repetitionsöfnin-
garna, in- och utryckningsdagarna däri jämväl inberäknade, måtte
bestämmas till femtio öre per man och dag, att taga sin början
från och med nästa år och som skola utbetalas, den ena hälften
månatligen under öfningstidens fortgång och den andra hälften
årligen efter de olika öfningstidernas afslutning;
herr O. G. Erikson i Odensvi med flere hade i motionen
n.o 121 föreslagit, att Riksdagen måtte besluta att höja de värn¬
pliktiges dagaflöning till 50 öre per dag såväl under rekrytskolan
som under repetitionsöfningarna att oafkortadt utbetalas månatligen
under öfningstiden.
Fredagen den 29 April.
5 N:o 41.
Med anledning af hvad sålunde förekommit både utskottet A»//, kamrar-
hemställt ej mindre i punkten 11 mom. c af sitt berörda utlåtande, nesskiljaktipa
att Riksdagen måtte i riksstaten för år 1905 till oförändradt be- dagaflö-a
lopp uppföra, bland annat, förenämnda anslag till sjöbeväringens ningen till de
vapenöfningar m. m., än äfven i punkten 31 af samma utlåtande, värnpliktige
att herrar Anderssons, Nordströms och Eriksons med flere ofvan- vid flottan och
berörda motioner måtte i hvad de berörde flottan och kustartilleriet us '
af Riksdagen afslås.
Hvad utskottet i punkten 11 mom. c) hemställt har af kam¬
rarna bifallits.
Utskottets hemställan i punkten 31 har Första Kammaren bi¬
fallit, hvaremot Andra Kammaren, med afslag å sistnämnda hem¬
ställan, bifallit ett därstädes under öfverläggningen framställdt yr¬
kande, att Riksdagen måtte, i anledning af herrar Anderssons,
Nordströms och Eriksons med flere ifrågavarande motioner, för
beredande af förhöjd dagaflöning till de värnpliktige vid flottan
och kustartilleriet från 20 till 50 öre under rekrytutbildningstiden,
öka anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning därför, nu 780,000 kronor, med 120,000 kronor till
900,000 kronor.
Då genom båda kamrarnes samstämmande beslut i punkten 11
mom. c) Riksdagen beslutat, att i riksstaten för år 1905 skall till
oförändradt belopp uppföras, bland annat, anslaget till sjöbevärin¬
gens vapenöfningar in. m., så måste, enligt utskottets mening,
Andra Kammarens beslut i punkten 31 anses hafva förfallit; hvar¬
om utskottet får för Riksdagen göra anmälan.»
Herr Billing: I detta betänkande är jag antecknad såsom
ensam reservant, men jag misstänker, att många, om icke alla,
inom statsutskottet uti sitt inre i viss mån och kanske i hög grad
gifva mig rätt.
Då kamrarne i eu punkt stannat i olika beslut, flnnas tre
möjligheter eller plikter, som åligga utskottet, antingen att sam-
manjämka, föreslå gemensam votering eller anmäla, att ärendet
genom de olika besluten måste anses hafva förfallit. Ser jag nu
på den framställning, som statsutskottet här gör, så hvarken utgif-
ver den sig för att vara en sammanjämkning af de båda kam¬
rarnes skiljaktiga beslut och ej heller kan den såsom sådan
fasthållas, icke heller har det kunnat komma i fråga att föreslå
gemensam votering. Hvad är det då, som statsutskottet i stället
här framlagt såsom förslag inför Riksdagen? Ja, det är icke så
lätt att säga. Men för så vidt jag kan bedöma saken, så har
statsutskottet här framkommit med ett nytt, eget förslag; det synes
mig verkligen vara en motion och, hvad mera är, en motion, som
afser att upprifva ett af Riksdagen under riksdagen fattadt beslut.
Statsutskottets förslag är fyndigt och till och med mycket fyndigt,
N:o 41. (i Fredagen den 29 April.
Ang- kantrar-men det hindrar icke, att det enligt min uppfattning icke tillhör
beslut Idraga e^er tillkommer statsutskottet att framlägga ett sådant nytt förslag.
om dagaflö- Det är Hytt, först emedan det kombinerar med hvarandra tvenne
ningen till de frågor, ställer den ena såsom villkor för den andra eller, såsom
värnpliktige jag också kan uttrycka det, gör den ena till en följd af den andra.
kustartilleriet det andra har statsutskottet, om det skall färsöka göra något
(Forts.) medlingsförslag, skyldighet att hålla sig inom de gränser, som äro
uppdragna genom de båda kamrarnes beslut, och det har icke
statsutskottet gjort, då det ur Andra Kammarens beslut har ute¬
slutit ett stycke rörande dl punkten. Statsutskottet har här gjort
ett försök att komma ifrån ett af Andra Kammaren fattadt beslut,
hvilket otvifvelaktigt måste anses vara ett oriktigt beslut.
Jag skall nu så enkelt, kort och klart som är möjligt redo¬
göra för frågan.
I 11 punkten å femte hufvudtiteln har statsutskottet föresla¬
git, att alla ofvan icke omförmälda ordinarie anslag skulle uppföras
till oförändrade belopp. Denna punkt godkände Andra Kamma¬
ren. När så man kom till 31 punkten, beslöt Andra Kammaren
att höja ett af dessa ill punkten innehållna ordinarie anslag, höja
det med 120,000 kronor. Andra Kammaren har således i 11 punk¬
ten beslutit att uppföra anslaget för sjöbeväringens öfningar till
oförändradt belopp, men sedan upprifvit detta beslut genom att
höja anslaget för sjöbeväringen med 120,000 kronor. Det kan
omöjligt bortresonneras, att detta var ett misstag, om också myc¬
ket gärna medgifvas, att misstaget var både mycket förklarligt
och förlåtligt. Af detta beslut rörande 31 punkten hade dock något
kunnat göras, under förutsättning att Första Kammaren rörande
punkten 11 om de förut icke omförmälda ordinarie anslagens upp¬
förande till oförändrade belopp fattat ett annat beslut än Andra
Kammaren, men när nu både Första och Andra Kammaren fattat
sammanstämmande beslut angående de ordinarie anslag, som icke
blifvit omförmälda, och således äfven däri inneslutit anslaget till
sjöbeväringen, så är Riksdagens beslut om detta anslag en gång
fattadt, och intet nytt beslut kan således därefter få förändra det.
Nu invändes, och däri ligger den stora fyndigheten i statsutskot¬
tets förslag, att utskottet uteslutit det stycke ur Andra Kammarens
beslut, som angår en viss summa, 120,000 kronor, och inskränker
sig till att säga, att sjöbeväringens aflöning skall höjas från 20 till
50 öre, ty, säger man, då det ordinarie anslaget för sjöbeväringen
är förslagsanslag, är siffran icke fixerad. Men jag kommer till¬
baka till, att statsutskottet icke har någon befogenhet att utesluta
det stycke af Andra Kammarens beslut, som angifver en viss sum¬
ma, hvarmed anslaget skall höjas, och under alla förhållanden har
icke statsutskottet kunnat hafva till uppgift att förändra det fel,
som begåtts emot gällande föreskrift i 60 och 63 §§ af riksdags¬
ordningen. För min del anser jag, att statsutskottet gjort allt hvad
7 N:0 41.
Fredagen den 29 April.
göras kan för att skyla öfver det mycket ursäktliga och förlåtliga Ang kamrar-
misstaget. Jag anser dock, att det icke finnes skäl alls att skyla^Mifråm
öfver en sådan sak, utan bör man, då misstaget är begånget, helt om clagaflö-
enkelt erkänna, att det är begånget, och så förklara, att saken för- ningen till de
fallit. Jag anser det verkligen betänkligt att, när tillfälligtvis och vamphktige
förlåtligtvis ett misstag begåtts, som ändå tangerar grundlagen,
försöka komma från det och skyla öfver det. Det riktiga är att (Forts.)
säga, att detta beslut, om hviiket man i sitt inre erkänner, att det
icke bort fattas, måste anses hafva förfallit. Sådant borde enligt
min åsikt statsutskottets förslag hafva varit, och min reservation
lyder så:
då genom båda kamrarnes samstämmande beslut i punkten 11
mom. c)" Riksdagen beslutat, att i riksstaten för år 1905 skall till
oförändrad! belopp uppföras, bland annat, anslaget till sjöbevärin-
gens vapenöfningar in. in., så måste, enligt utskottets mening,
Andra Kammarens beslut i punkten 31 anses hafva förfallit; hvar¬
om utskottet får för Riksdagen göra anmälan.
Jag anhåller, herr grefve och talman, om bifall till denna min
reservation.
Herr Törnebladh: Det var ganska allvarsamma anmärknin¬
gar, som den siste talaren riktade mot statsutskottet.
Han började med att säga, att statsutskottets ledamöter antag¬
ligen inom sig gåfve honom rätt. Jag är icke alldeles säker på
det, och jag vet icke, hvarifrån han fått den öfvertygelsen. Om
han därmed menade, att statsutskottets ledamöter gåfvo honom rätt
härutinnan, att ett misstag blifvit begånget, då är jag alldeles med
därom. Ett misstag är begånget, och detta misstag begicks först
af statsutskottet, och därtill äro alla dess ledamöter skyldiga, näm¬
ligen att frågan om sjöbeväringens aflöning ställdes på oriktig
punkt i femte hufvudtiteln. Den skulle, liksom på fjärde hufvud-
titeln, hafva ställts på den punkt, som rör anslaget till beväringens
öfningar, beklädnad o. d. Hade det skett, hade frågan om 20 och
50 örena kommit fram i rätt form och pröfvats i rätt ordning.
Nu kom denna fråga olyckligtvis efteråt under »extra utgifter»,
dit den icke hörde. Men om man nu skulle rätta det misstag, som
blef begånget genom att det bestämdes ett visst förslagsanslag, så
åtminstone undrar jag, om man icke då gjorde sig skyldig till ett
nytt misstag. Det förstås — ett misstag kan nog rättas genom
ett annat misstag, det är möjligt, att det går, men om det blir
mycket bättre, det lämnar jag därhän. Och hvari består det nya
misstaget? Jo, däri att det beslut, som kamrarna fattade olika
rörande storleken af beväringens aflöning, aldrig skulle komma
under Riksdagens gemensamma pröfning. Andra Kammaren hade
fattat ett annat beslut än Första Kammaren, och det skulle aldrig
vidare komma till afgörande af Riksdagen gemensamt.
N:0 41.
Fredag-en den 29 April.
JTÄ Tf' TI dTa' tr0 °Kt“ S“* »'
beslut i fråga beha.ndlmg al olika beslut mellan kamrarna. Det första är sam-
om dagaflö- m annalkning, det andra är gemensam votering, och det tredje är,
ningen till de att frågan förklaras hafva förfallit. Det nu föreslagna faller i
viTiloitan9neh ?äl.fTa verket sina konsekvenser under gemensam votering och
kustartilleriet. ?r lcke annat än ett upprepande af en praxis, som många gånger
(Forts.) inom liksdagen ägt rum, nämligen den, att den ena gemensamma
voteringen anses afgöra den andra, då det är samma sak.
Nu kan man möjligen säga det, att man kan icke votera ge¬
mensamt om de 20 eller 50 örena, därom man nu tvistar, tv det
inverkar icke direkt på budgeten, men det inverkar dock indirekt
på huru förslagsanslagen komma att utgå. Däremot om det styc¬
ket af Andra Kammarens beslut, som upptager ett visst belopp,
120,000 kronor, i detta fall uteslutes, gör man icke något orätt
mot Andra Kammaren Den får sin rätt fullkomligt, ty just om
aflönmgen till beväringens vapenöfning^ under fjärde hufvudtiteln
bestämmes till 50 öre, kommer, om denna punkt bifalles, 50 öre
äfven att utgå till sjöbeväringen utan afseende på anslaget, eme-
dan denna aflöning utgår af förslagsanslag, och regeringen således
ar både berättigad och pliktig att i det fallet ställa sig Riksdagens
beslut till efterrättelse. Jag tror således att med det fixa aflönings-
belopp, som här upptagits och om tillägget af förslagsanslag icke
kommer med i den gemensamma voteringspropositionen, har Andra
Kammaren i alla fall fått sin vilja fram, nämligen att få den under
gemensam omröstning, liksom Första Kammaren får sin, nämligen
att det skulle vara 20 öre. Det är visserligen sant, att det kornme
indirekt i och genom beslutet å fjärde hufvudtiteln, men det veta
henama, såsom jag redan antydt, att det är ytterst vanligt, att
den ena gemensamma voteringens utgång är bestämmande för’den
andra, hvilket också ligger i sakens natur, ty skulle landtbeväringen
få 50 öre, vore det^ mycket obilligt, om icke sjöbeväringen också
Ange det. Det är på samma sätt, när man bestämmer en tullsats,
som betingar en däraf beroende tullsats. Då behöfver man icke
nödvändigt gemensamt votera om båda två. Vinner ja inträffar
det och det, vinner nej, inträffar det och det. Att däremot sätta
ut anslagsbeloppet kan hafva sina betänkligheter, men det har inga
betänkligheter att taga bort det, ty det" kommer att gå ut i alla
fall, om de 50 örena vinna.
Jag yrkar bifall till statsutskottets förslag.
Herr Billing: Jag kan icke underlåta att säga ett par ord.
Det ar icke därom frågan gäller, att,'icke utgången af en gemen¬
sam votering kan verka bestämmande för en annan fråga, utan
det frågan gäller är det faktum, att genom båda kamrarnas sam¬
manstämmande beslut Riksdagen har besluta i 11 punkten att
uppfora förslagsanslaget till sjöbeväringen till oförändradt belopp,
9 N:0 41.
Fredagen den 29 April.
och att sedan detta har skett och Riksdagen således har beslutit i Ang.kamrar-
saken, Andra Kammaren har fattat ett beslut, som skulle upp- l^lut ifrZa
hafva detta Riksdagens beslut. Det är det, som är det oriktiga, om dagajj?.
och det är den oriktigheten som jag anser icke böra skylas öfver ningen till de
eller söka jämkas bort genom någonting, utan det enda riktiga värnpliktige
anser jag vara att erkänna, att ett misstag är begånget, och att ^tarmeriet.
därför det senare beslutet måste anses hafva förfallit. (Forts.)
Herr Törnebladh: Jag skall bedja till hvad nyss blifvit sagdt
få tillägga det, att jag icke vet, om statsutskottet har rättighet att
upphäfva sig till domare öfver Riksdagens talmän; jag tror det
blefve ett mycket, mycket farligt prejudikat. Det kan kammaren
genom sitt beslut möjligen göra, men hade utskottet sökt göra det,
är antagligt, att utskottet med rätta blifvit tillbakavisadt inom
gränserna för dess befogenhet. Hvad åter beträffar, att Andra
Kammaren skulle komma att upphäfva det under punkt 11 fattade
beslutet, så i själfva verket upphäfves det icke genom bifall till
utskottets nuvarande förslag, ty förslagsanslaget kommer att kvar¬
stå med oförändradt belopp, ehuru, om Andra Kammarens aflö-
ningssiffra vinner vid den slutliga voteringen, ifrågavarande dag-
aflöning faktiskt kommer att utgå med högre belopp, men det är
en helt annan sak än att göra ändring i ett Riksdagens samman¬
stämmande beslut.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att i afseende på förevarande punkt yrkats, dels att
hvad utskottet hemställt skulle bifallas, dels ock, att kammaren
skulle afslå utskottets hemställan och antaga det förslag, som inne¬
fattades i den af herr Billing vid punkten afgifna reservation.
Sedermera gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med
dessa yrkanden och förklarade sig anse propositionen på bifall till
utskottets hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.
Herr Billing begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes,
justerades och anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemställt i punkten 4
af sitt memorial n:o 90, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Första Kammarens Prof. 1904. N:o 41.
2
N:o 41. 10 Fredagen den 29 April.
Ang. kamrar- Vinner Nej, af slås utskottets hemställan och antages det för-
Teslut i fraaa s^a8’ som ™ne^tas i den af herr Bilhng vid punkten afgifna
om dagaflö- reservation.
ningen till de
värnpliktige Vid slutet af den häröfver anställda omröstning befunnos
Ä«r8stema hat™utfaIlit säta“da:
(Forts.)
Ja — 38;
Nej — 24.
PunJäen 5.
Lades till handlingarna.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
följande den 27 i denna månad bordlagda ärenden, nämligen stats¬
utskottets utlåtanden n:is 91 och 92, sammansatta stats- och lag¬
utskottets utlåtande n:o 4, lagutskottets utlåtanden n:is 46—48
äfvensom första särskilda utskottets utlåtanden n:is 1 och 2.
Med herr talmannens tillstånd aflägsnade sig undertecknad
och öfvertogs protokollets förande af förste notarien vice härads-
höfdingen A. Hafström.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Herr vice talmannen erhöll på begäran ordet och yttrade:
Jag tillåter mig hemställa, att första särskilda utskottets utlåtande
n:o 2 uppföres å föredragningslistan den 3 maj främst bland då
andra gången bordlagda ärenden.
Härtill lämnade kammaren sitt bifall.
Ordet lämnades åter till herr vice talmannen, som yttrade:
Jag tillåter mig vidare hemställa, att konstitutionsutskottets betän¬
kande n:o 4 flyttas näst efter statsutskottets utlåtande n:o 92, och
11 N:o 41.
Fredagen den 29 April.
att öfriga ärenden upptagas i den ordning, hvarunder de förekom¬
ma på föredragningslistan.
Denna hemställan bifölls.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Hasselrot un¬
der 10 dagar från och med den 2 nästkommande maj.
Justerades fyra protokollsutdrag för denna dag.
Kammaren åtskildes kl. 3,25 e. in.
In fidem
Arthur Hafström.