RIKSDAGENS PROTOKOLL
1904. Andra Kammaren. N:o 64.
Tisdagen den 17 maj.
Kl. 7 e. m.
Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.
§ 1.
Herr talmannen anmälde till fortsatt handläggning konstitutions¬
utskottets utlåtande n:o 5, i anledning af Kungl. Majrts proposition
med förslag till ändrad lydelse af §§ 49 och 87 regeringsformen samt
§§ 10 till och med 25 äfvensom §§ 27, 28 och 38 riksdagsordningen
jämte inom Riksdagen väckta förslag i fråga om valrätten till R?ks-
dagens kamrar; och lämnades därvid i fråga om punkterna l:o) och
3:o) samt punkten 2:o) mom. b)—h), enligt förut skedd anteckning,
ordet till
Herr Branting, som yttrade: Herr talman, mina herrar! Redan
vid remissen af rösträttspropositionen riktade konstitutionsutskottets
vice ordförande en anmärkning mot särskildt mig, men äfven åtskil¬
liga andra, hvilka varit med om den bekanta skrifvelsen år 1902, för
inkonsekvens, då vi nu ställde oss afvisande, många bland oss, mot
Kungl. Maj:ts förslag. Jag ber att, utom det svar, som jag redan
då afgaf, och hvaruti jag för egen del hänvisade till de villkor för
proportionalitetens tillämpning, som funnos angifna i min motion år
1902, ytterligare få erinra därom, att under debatten år 1902, då
denna skrifvelse beslöts, yttrade sedermera finansministern, herr Meyer,
följande: »Så vidt jag kan finna, skulle, därest den nu föreslagna
skrifvelsen blefve aflåten, Kungl. Maj:t få fullkomligt fria händeratt
pröfva frågan från alla sidor, och om en kommitté blefve tillsatt,
skulle äfven den erhålla fria händer.»
Det var just uti detta yttrande, som jag för min del instämde,
och där understrykes, synes det mig, på ett så eftertryckligt sätt
som möjligt, afsikten med hela saken, att det skulle ske en fullstän¬
dig utredning, på den allmänna rösträttens grund, utaf de villkor och
förhållanden, bland annat äfven proportionella val, hvarunder denna
nya princip skulle kunna komma att tillämpas. Sålunda vidhåller
jag nu liksom förut gentemot den ärade vice ordföranden i konstitu¬
tionsutskottet, att vi, som varit med om skrifvelsen, hafva haft fria
Andra Kammarens Prof. 1904. N:o 64. 1
Om valrätten
till Andra
Kammaren
in. m.
(Forts.)
N:o 64. 2 Tisdagen den 17 Maj, e. m.
Om valrätten händer och hafva fortfarande fria händer att i föreliggande fall se
till Andra resultatet af den utredning, som nu föreligger, huruvida vi kunna
följa Kungl. Maj:t i det förslag, som nu är framlagdt, eller om vi
(Ports) måste reservera oss mot detsamma.
Uti den motion, som utaf mig och mina partikamrater blifvit
framlagd, hafva vi också gentemot de proportionella valen intagit
samma mening som förut under den offentliga diskussionen om dessa
ting, nämligen att vi ingalunda ställa oss 'principiellt afvisande, men
att alltsammans beror på tillämpningen. Vi hafva betonat en hel del
lämplighetshänsyn, hvilka synas göra det föga tilltalande att börja
med proportionella val just vid dessa andra-kammar-val. Men som
det första och viktigaste argumentet har i alla fall satts fram det,
att det här gällde proportionalitetsprincipens tillämpning för blott en
del af representationen och därmed, efter vår uppfattning, nödvändigt¬
vis en snedvridning af det resultat, hvartill denna i och för sig rätt¬
visa valform måste föra.
I själfva verket tror jag, att man kan säga, att regeringen gjorde
sitt misstag, sitt olyckliga misstag däruti, att den tog en rent teknisk
utredning, sådan som den förelåg från den proportionella kommittén,
för att på samma gång vara en politisk utredning. Kommittén hade
tagit sin sak rent tekniskt. Den ville endast försöka att åstadkomma
en lämplig, för våra förhållanden i Sverige under vissa förutsättnin¬
gar passande metod, och sökte eliminera bort de allehanda invänd¬
ningar, som riktats mot alla andra af de många förut föreslagna me¬
toderna. Men däremot ställde den aldrig inför sig det problemet,
som, äfven om kommittén icke hade behöft uppställa detsamma, dock
åtminstone regeringen bort hafva ställt inför sig, nämligen huruvida
tillämpningen utaf dessa vackra teorier om proportionell rättvisa vid
ett en-Jcammar-system, också passade för ett två-kammar-system sådant
som vårt. Det var den frågan, som aldrig blef besvarad från rege-
ringshåll och från deras sida, som förfäktat regeringens ståndpunkt.
Det har aldrig svarats på den invändning, som från denna synpunkt
framkommit. "Och äfven i det för öfrigt i mångas tycke synnerligen
utmärkta anförande, hvilket vi på förmiddagen hörde från herr stats¬
rådet och chefen för justitiedepartementet, förbigicks med beaktans-
värd tystnad just denna sida åt saken.
I afseende å proportionella kommitténs resonemang må gärna
sägas, att det är hela tiden sådant uti dess allmänna motivering, att
det är fullkomligt oangripligt, så länge man rörde sig med en-kam-
mar-system. Men alltid står den frågan fram: huru ställer sig detta,
när man för öfver metoden till två-kammar-system och då till på
köpet blott talar om att tillämpa den på den ena kammaren?
Nu har det blifvit, såsom bekant, mod att framhålla det propor¬
tionella valsättets fördelar, både i tid och otid, i smått och stort.
Och motståndarne, som i allmänhet hafva lagt tyngpunkten af sina
anmärkningar på andra områden, hafva i regel skyndat förbi de rent
tekniska invändningarna, för hvilka emellertid ej heller det nu fram¬
lagda kungl. förslaget kan gå fritt. En sådan ber jag att nu få
framföra här till kammarens protokoll, eftersom jag tror, att den har
blifvit synnerligen litet beaktad, men den dock är, efter min öfver-
3
N:o 04.
Tisdagen den 17 Maj, e. m.
tygelse, förtjänt att begrundas. Det kan hända vid svstemets even¬
tuella praktiska tillämpning, att den kommer att visa sig medföra
en bland de största svårigheterna.
Jag syftar på den omständigheten, att, såsom detta proportionella
valsystem är lagdt, blir det faktiskt en liten, kanhända alldeles för¬
svinnande liten grupp bland valmännen inom ett parti, hvilken en¬
sam bestämmer ordningsföljden bland kandidaterna och därigenom
också, kan man säga, hvilka kandidater i själfva verket blifva valda.
Låt oss tänka oss, hur det i praktiken kommer att taga sig ut, om
detta system skulle införas. Det blir så, att ett parti söker att enas
om ett antal kandidater, något större än det kan förstå, på grund af
sin kännedom om ställningen i valkretsen, att partiet kan ha möjlig¬
het att besätta. Låt oss antaga t. ex., att det är fråga om ett parti
i en krets, hvilken har att tillsätta 7 ä 8 representanter. Vet man
så, att man icke på långt när kommer upp till hälften, antager jag,
att partiet kommer att uppsätta en lista med t, ex. 4 namn. Denna
lista på 4 namn, som partiet sålunda uppsätter, blir den, som partiets
press och partiets valmöten och agitatorerna och hela valapparaten
kommer att drifva i valrörelsen. Det kommer då med naturnödvän¬
dighet att gå så, att, trots allt vackert, som säges, att den enskilda
friheten skall respekteras gentemot partiledningen, man dock måste
taga. hänsyn till att framför allt söka samla så stor röstkraft som
möjligt åt den lista, som partiet vill understödja. Således måste den
parolen komma att gifvas: Ni kan ju hålla eder inom listan, något
olika, men för all del gå ej utom listan, och allra helst, för enkel¬
hetens skull, håll er till listan ren och klar, alldeles sådan som den
är af vårt parti upptagen.
Man kan nu förutsätta, att naturligtvis ett stort flertal valmän,
hvilka icke bry sina hjärnor med allehanda utredningar om den ena
eller andra eventualiteten, kommer att följa denna parol, och att så¬
lunda exempelvis 9/,0 af partiets röstkraft kommer att afgifvas på de
ifrågavarande fyra kandidaterna. Sedan visar det sig vid den slutliga
röstsammanräkningen, att den röstsumma, som partiets lista erhållit,
icke berättigar partiet till mer än, låt oss säga, två platser. Två
utaf dessa ksndidater komma således att gå in och förklaras valda.
Hvilka blifva dessa två? Jo, de som hafva fått det högsta antalet
röster. Men de 9/]0 af partiet, som hafva röstat programenligt och
partidisciplinenligt på alla fyra, hafva således förhjälpt alla fyra upp
till kandidatur med lika röstetal. Den återstående tiondedelen, som
afvikit från det program, som förut fastslagits af partiet, har helt
och hållet, genom sitt kanhända ganska omotiverade eller af
enskilda synpunkter betingade förfaringssätt, bestämt ordningen bland
kandidaterna, och således hvilka två af partiet som faktiskt komma
att blifva valda.
Jag kan icke finna annat, än att detta är ett svårt fel i det sven¬
ska förslaget, och att man, genom själfva valmetoden, premierar alle¬
handa kotteriintriger och allehanda slags småfinurligheter inom de
skilda partierna. De hålla nog ihop gentemot de andra, det kan
man åstadkomma, men inom partierna blir det därigenom utrymme
för dem, som vilja genom att gifva sin röst åt ett par af de fyra
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 64. 4 Tisdagen den 17 Maj, e. m.
Om valrätten särskild! utmärka och föra fram dem jramjör de två andra kandida-
Ml Andra terna, hvilka måhända partiets flertal, om det haft tillfälle att gifva
0mm^en sin vilja något uttryck, skulle hafva ställt i främsta linjen. I detta
(Forts) afseende kan jag icke finna annat, än att det belgiska systemet är
långt bättre än det svenska. Ty i det belgiska systemet för pro-
fiortionsval uppgör partiet som här en lista, som lämnas in och ofient-
igt anmäles. Därvid iakttages dock, att de namn, som stå främst
på listan, räknas för att vara de som i främsta rummet böra komma
i åtanke. Det är således en gradering i detta afseende, som där in¬
förts. Häremot kan åtskilligt sägas; och det kan vara ganska svårt
att afgöra mellan de olika kandidaterna med en sådan gradering;
men man kan åtminstone ej säga annat, än att i det belgiska syste¬
met hela partiet fått vara med om att bestämma eller åtminstone ut¬
peka, hvilka det i främsta rummet vill hafva såsom representanter,
något som däremot i det svenska systemet synes mig helt och hållet
vara förbisedt.
Allt detta kan visserligen sägas vara en detalj, men är visst icke
en oviktig sådan. Huru det lätt kan komma att ställa sig, just ur
denna synpunkt, när man nu enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle välja
för stad och landsbygd gemensamt, skall jag med några ord beröra.
Antag att en partilista göres upp, låt oss t. ex. säga det liberala par¬
tiets lista, och att den upptager ett par stycken stadsrepresentanter
och några stycken landsrepresentanter. Ja, då vore det mycket godt
och väl, i fall verkligen partidisciplinen drefves så långt, trots alla
motsättningar mellan land och stad, om hvilka vi här dagligdags höra
talas, att det stora flertalet af landsborna behöllo både representan¬
terna från landsbygden och städerna, samt att stadsborna faktiskt
gjorde landsborna motsvarande återtjänst. Men det skulle dock å
andra sidan mycket lätt kunna hända, att man resonerade som så i
staden: ja, må vara, att vi borde göra så, men det är väl ändå säk¬
rast, att vi samla vår röstkraft på våra specielle representanter, och
att man å landsbygden gör precis på samma sätt. Det är icke sagdt,
att man får in hela antalet af sina kandidater, utan det blir kanske
en betydande kringskärning, så att endast några gå in. Därför är
nog det säkraste sättet för oss stadsbor att betrygga invalet af våra
kandidater att samla oss kring de våra och lämna våra bröder och
partivänner från landsbygden i sticket, så att deras kandidater åtmin¬
stone icke få högre röstetal än våra.
Man förstår, hvilken källa till slitningar och ständig misstro detta
skulle blifva och, ifall sådana kupper försöktes några gånger, hvilka
olycksbringande följder det i själfva verket måste medföra att ha ett
sådant system, som kan på detta sätt missbrukas.
En annan invändning, som kortare kan behandlas, är den, som
blifvit framförd af professor Charlier, för öfrigt en af de ifrigaste
advokaterna för Kungl. Maj:ts förslag. Han har i alla fall påpekat,
att trots allt vackert, som säges till detta proportionella systems för¬
mån, kan det ytterligt lätt hända, att en minoritet icke alls får den
representation, som den skulle ha, ifall den helt enkelt delar sönder
sig för mycket. Antag att i en valkrets 6,000 valmän skola välja 6
riksdagsmän. Antag vidare, att majouteten förfogar öfver 4,000
5
N:o 64.
Tisdagen den 17 Maj, e. m.
röster, men att minoriteten med de 2,000 rösterna delar sönder sig.
Detta senare är mycket antagligt, ty man skall komma i håg, att
genom proportionalitetsidéns tillämpning öppnas utsikter och tillfällen
för allehanda smågrupper att försöka skjuta fram sig för att om möj¬
ligt få en representant vald, och då kanske de öfverskatta sin styrka
och tro sig kunna gå längre an de i själfva verket borde. Delar
denna minoritet på 2,000 väljare upp sig t. ex. sålunda, att den ena
gruppen kommer att bestå af 500 valmän, den andra af 600, den
tredje af 600 och den fjärde af 300, så blir enligt en enkel tillämp¬
ning af d’Hondts regel slutresultatet, att de 4,000 besätta alla 6 plat¬
serna, trots det finnes en minoritet på 2,000 valmän, ty bland denna
minoritet finnes det icke någon grupp, som når upp till 1/6 af 4,000,
som är siffran 667. Det blir sålunda icke här den fullständiga pro-
portionalitet, som metoden berömmer sig af att åstadkomma, och det
förtjänar därför att påpekas, att ett sådant fel vidlåder densamma.
fin känsla, som nog kommer att bestämma mångas slutliga votum
i frågan, är att rösträttsfrågan är så gammal, att man vill bli den
kvitt. Jag skall återkomma till detta sedermera. Men jag ber att
få framhålla, att rösträttsfrågan både som folkfråga och riksdagsfrågn
visserligen mycket länge stått på dagordningen, men att den å andra
sidan inträdt i en obestridligen helt annan och ny fas i och genom
1902 års förslag. Vi känna alla, att trots de ansträngningar, som
från allvarliga principiella anhängare af den allmänna rösträtten gjor¬
des under 1890-talet att få fram frågan om allmän rösträtt på kam-
rarnes bord, detta misslyckades och att man då var inne på andra
lösningsförsök med strecksänkningar och dylikt. Först med 1902 års
riksdagsbeslut blef sålunda den allmänna rösträtten på allvar förd
fram i Riksdagen.
Det kungl. förslag, som nu föreligger, är i sitt slag det allra
första försök, som öfver hufvud på allvar gjorts att söka åstadkomma
en lösning på den allmänna rösträttens grund. Man kan då icke
med fog säga, att det finnes en tvingande nödvändighet att nu, då
frågan kommit i ett annat läge, än då den förut varit föremål för
Riksdagens pröfning, rusa åstad och taga detta första försök, utan att
so sig om eller pröfva, huruvida icke andra vägar än de proportio¬
nella valen kunde vara framkomligare och lämpligare, när nu den
allmänna rösträtten skall införas.
Vi ha för vår del, som herrarne allesammans känna, framlagt
ett förslag till rösträttsreform, icke därför att vi skulle ha den få¬
vitska förhoppningen, att Andra Kammaren och i all synnerhet
Första Kammaren, hvilka bägge äro valda på den nuvarande röst-
rättsgrunden, skulle vara benägna att acceptera detta förslag, utan
därför att vi, nu som förut, ansett, att äfven den opinion, som kom¬
mer fram utanför Riksdagen, bör få sina kraf formulerade och pröf-
vade innanför densamma. De må föras fram till den allvarliga
diskussion, som ämnets stora vikt förtjänar och som icke minst gjorts
nödvändig genom det intresse, den känsla, hvarmed denna sak om¬
fattas, som gör att så många bland de djupa leden betrakta behand¬
lingen af den som en verklig lifsfråga för vårt folks framtid. Af
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 04. 6 Tisdagen den 17 Maj; e. m.
Om valrätten denna anledning ha vi framlagt detta förslag. Jag skall nu be att
^Kammaren mec^ n^8ra ord ™ motivera en del af de satser, som däri uttalas.
n Vi ha begärt en sänkning af ålder sstrecket, och jag kan för min
iForts) del icke gdla utskottets uppfattning, som äfven tog sig uttryck i min
ärade väns, herr Staaffs anförande, då han menade, att frågan om
åldersstrecket vore en skäligen obetydlig fråga. Han förbisåg då
helt och hållet de mycket stora lager i vårt folk — äfven utom de
socialdemokratiskt påverkade — hvilka ingalunda äro benägna att
utan vidare gå med på den höjning af minimiåldern, som här genom
parlamentariska kombinationer blifvit den, som man i allmänhet
resonerar om.
Jag ber att i denna sak få framhålla några belysande siffror.
Vi ha i Riksdagens Andra Kammare sedan mer än ett årtionde till¬
baka en medelålder, som håller sig omkring 52 år och några tionde-
delar. Vi äro sålunda just icke så ungdomligt lagda, att någon fara
för stora omkastningar skulle ur den synpunkten kunna reduceras, och
detta oaktadt vi nu, som bekant, icke ha ett 25-årsstreck utan ett 21-års-
streck med afseende på åldern. Men egendomligare än att åldersgränsen
här i kammaren håller sig ganska hög är den oupphörliga och kontinuer¬
liga stegring af medelåldern, som äger rum i kammaren bredvid.
Ifrån att den 1867 enligt den officiella statistiken var 521/2 år —
sålunda så stor som den är nu för tiden här i kammaren — har den
sedan dess oafbrutet stigit med icke mindre än 7 år, så att medel¬
åldern nu i det allra närmaste nått upp till 60 år! Jag tror, att
man icke behöfver vara en ensidig beundrare af ungdomligheten
eller blind för de förlöpningar, hvartill den en och annan gång kan
göra sig skyldig, för att man ändå skall säga sig själf, att vi här stå
inför ett utslag af ett gammalmansvälde, som är så utprägladt —
ty det visar sig icke endast på detta område utan inom vårt sociala
lif öfver hufvud — att det innebär en verklig nationell fara. Det
kan då icke vara lämpligt att ytterligare frånskära 4 stora ålders¬
grupper från valmanskåren, hvarigenom man icke blott skulle bibe¬
hålla utan äfven i någon män skärpa en sådan sakernas ordning.
Jag tror, att man icke får behandla denna sak alltför mycket en
bagatelle, utan att det verkligen är skäl att gifva akt på att vi icke
få för mycket med af sådana slags synpunkter, hvilkas bärare länge
sedan glömt, huru de sågo världen, då de voro unga, och hvilkas
bärare naturligen också kunna ha svårt att följa med på samma sätt
som det yngre släktet i den hastiga utveckling af både förhållandena
i allmänhet och inom ideernas område, som äger rum i vår tid och
som är så karakteristisk för densamma.
När det talas så mycket om svenskarnes efterblifvenhet, kan
detta måhända någon gång vara öfverdrifvet — det erkänner jag
gärna — men det finnes dock en kärna af sanning däri. Och detta
beror väsentligen därpå, att det hos oss anses, att man skall ha nått
en ganska hög ålder, innan den kraft och duglighet, som kan finnas
hos individen, får göra sig gällande på ett mera afgörande sätt eller
på någon mer framskjuten plats. Detta fel understödja vi ytterligare
i samma stund som vi försöka att i politiskt afseende skrufva upp
valrättsåldern och skära bort stora grupper från valrätt.
Tisdagen den 17 Maj, e. m. 7 N:o 64.
När jag under debatten vid remissen af rösträttspropositionen yttra- Om valrätten
de mig mot Kungl. Maj:ts formulering i afseende å Hvad man kunde
kalla fattigvårdsstrecJcet, så vet jag, att detta på några håll togs illa upp; *
och man trodde, att det i alla händelser var synnerligen litet oppor- n?orts)
tunt att röra därvid. Det har emellertid sedan visat sig, att de 72:s
motion i detta afseende verkligen tagit intryck af att man rört vid
denna fråga, så att den saken således icke enligt min åsikt — och
som vi hörde äfven efter herr Staaffs •— kan affärdas blott med en
försäkran från konstitutionsutskottets majoritet, att densamma icke
känner sig öfvertygad om att de argument, som anförts för en annan
formulering, haft tillräckligt bärande och bindande kraft.
För öirigt vill jag begagna detta tillfälle för att säga, att liksom
den formulering i denna punkt, som vi i vår motion föreslagit, uttryck¬
ligen angifves vara blott ett provisoriskt förslag, så har jag för min
del — och jag tror flere med mig inom det parti jag tillhör —
funnit, att den formulering, som en månad senare framställdes i libe¬
rala samlingspartiets förslag i denna punkt, är bättre och lämnar
mindre tillfälle till kryphål och godtycklighet än den första, som vi
gjorde utkast till. Man hade ju då äfven mer tid på sig att om¬
sorgsfullt pröfva frågan ur juridisk synpunkt. Jag ber således att
för min del få uttala min anslutning till den formuleringen, och jag
skull i sinom tid förbehålla mig rätt att i detta afseende göra nödig
jämkning med hänsyn till det yrkande, som kommer att af mig
framställas.
Så komma vi till dessa utsJcyldsstrecJc. Jag skall ej trötta kam¬
maren med att i detta afseende gå in på sådant, som dels redan
blifvit sagdt eller antydt här, dels i den offentliga diskussionen ota¬
liga gånger redan framförts och bemötts. Jag fruktar, att i denna
punkt vi ej kunna öfvertyga hvarandra, men jag ber dock att få
nämna ett par omständigheter. Herr justitieministern framhöll, att
när han tagit med dessa statliga och kommunala utskyldsstreck, så
hade hans afsikt varit att träffa dem som ej vilja betala sin skatt,
fastän de mycket väl hade förmåga därtill. Jag betviflar ej alls, att
detta varit hans afsikt, men olyckligtvis stannar det ej därvid. Ty
en lag drabbar icke blott så långt som afsikten varit med densamma,
utan den träffar åtskilligt längre och vidare och äfven i de ömmande
fall, där säkerligen — därest en annan formulering hade åstadkommits —
äfven herr justitieministern hade kunnat medgifva att den icke bort träffa.
Det förekommer verkligen en mängd orimligheter och ojämn¬
heter i skattehänseende, det har framhållits många gånger, särskild! i
afseende på det kommunala utskyldsstrecket. Man talar så ofta om
att Stockholm i detta fall utgör en mörk fläck på kartan, och jag
kan ju ej bestrida, att så i viss mån varit förhållandet. Men det är
i alla fäll att märka, att detta s. k. ordentlighetsstreck kan komma
att i praktiken tillämpas så, att t. cx. tre stycken murare, hvilka här
i Stockholm arbeta på samma bygge och som ha samma inkomst,
men råka bo i olika församlingar, upptaxerus till olika inkomstbelopp.
En taxeras till 1,000 kronor, om han bor i Östermalm; den andre
taxeras till 1,200 kronor, ty han bor i Katarina, och den tredje upp¬
skattas till 1,500 kronor, ty han bor i Maria församling, utan att man
N:o 64.
8
Tisdagen den 17 Maj, e. m.
Om valrätten för sådana olikheter kan anföra något annat skäl än taxerings myn-
Kammaren djgheternas olika sätt att uppfatta förhållandena i de olika försam-
m. vi. lingarna. Det blir således en mycket väsentlig skillnad för dessa
(Forts.) personer, som dock ha precis samma inkomst. Den ene blir »ordent¬
lig», om kan betalar 30 kronor i skatt, den andre blir det icke med
mindre han betalar öfver 80 kronor; och det måste anses orimligt
att kalla sådant för ett ordentlighetsstreck, som alla böra kunna
klarera, när de ju faktiskt genom att flytta från en församling till
en annan riskera att få sina utskylder flerdubblade. På detta sätt
blir det i många fall verkligen svårt att i vår dyra stad kunna efter det
kungliga förslaget utöfva den allmänt medborgerliga rättighet, som
ligger i rösträtt.
Vidare framhöll herr justitieministern, att detta emellertid
svarade mot vårt rättsmedvetande, hvad man än må göra för in¬
vändning däremot. Ja, jag skall icke bestrida, att detta svarar
mot ett visst slags rättsmedvetande, nämligen mot ett sådant som
har blifvit snedvridet för att icke säga förfalskadt af att vi
allt för länge i vårt land haft rätten, medborgarrätten knuten till
census, knuten till debetsedeln. Det är detta rättsmedvetande, som
är grundadt på denna omedvetna kombination i hjärnorna mellan
betald debetsedel och rösträtt, det är detta, som icke känner sig tilL-
fredsställdt med en annan sakernas ordning än att detta kombinerande
af dessa båda saker fortfarande skall vara kvar. Men då kommer
man till något, som redan ur en annan synpunkt af flere talare be¬
rörts och som äfven herr justitieministern så vältaligt och varmt
framhöll, då han skildrade, hurusom den, som blödt för sitt fäder¬
nesland, kanske skulle, därför att han icke haft någon direkt skatt
att betala, bli struken från medborgarrätten — herr justitieministern
kunde ha tillagt, att denne man äfven är skyldig att för sitt lifs¬
uppehälle betala den stora indirekta skatten. När han emellertid
fullgjort dessa båda saker, skulle det ju dock kunna hända, att han
senare stupar på dessa 40 öre; och detta framhöll justitieministern
såsom en upprörande orättvisa. Men precis på samma sätt förhåller
det sig i själfva verket med dessa kommunala och statliga utskylder.
Äfven om dem kan det, såsom från utskottets sida anmärkts af herr
Jansson i Djursätra, gälla precis detsamma. Man måste ställa sig
på den ena eller andra ståndpunkten, däruti ger jag utskottet alldeles
rätt. Det är tyvärr det enda erkännande jag kan gifva utskottet;
men utskottet har dock haft mera hänsyn för konsekvensen i denna
punkt än herr justitieministern, hvilken i ena stunden ställer sig, såsom
han efter sin präktiga principiella motivering måste göra, på den all¬
männa rösträttens grund, men i den andra skyggar tillbaka inför detta
»rättsmedvetande», d. v. s. detta som härleder sig från det gamla
föreställningssättet om förbindelse mellan census och rösträtt.
Jag behöfver naturligtvis icke tillägga, att för mig blir konse¬
kvensen raka motsatsen mot utskottets. Jag ställer mig helt och
hållet på den allmänna rösträttens grund, medan däremot utskottet
ställer sig på de betalda skatternas grund, och på det sättet stå vi
på olika ståndpunkt. Men jag måste säga, att utskottet gör sig
skyldigt till ett mycket olyckligt misstag, när det föreställer sig att
9
N:o 64.
Tisdagen den 17 Maj, e. m.
det ändå, trots denna ståndpunkt, fortfarande har föreslagit något,
som kunde kallas för allmän rösträtt. Det är icke allmän rösträtt,
mina herrar, detta, utan det är den betalda skattens rösträtt, låt vara
den minsta som för närvarande utgår, men det är dock betald skatt,
som här ligger till grund. De som betala den få rösträtt, men de
andra icke. Det är således en nedflyttning af census, som vi nu äro
inne på; och då skulle vi köpa denna nedflyttning af census med så
stora omhvältningar i den nuvarande ordningen, att städerna skulle
förlora helt och hållet den företrädesrätt, som de ha vissa historiska
anspråk på, och att man därjämte skulle införa en sådan valordning
till Andra Kammaren, hvilken efter min och mångas öfvertygelse i
realiteten skulle gå ut på att ytterligare stärka Första Kammarens
maktställning! Jag behöfver blott erinra om några voteringar, märk¬
liga nog, som ägde rum i går, för att herrarne skola få anledning
fråga sig, om ni verkligen på allvar kunna anse, att maktställningen
hos senaten i vårt land behöfver en sådan ytterligare förstärkning
genom Andra Kammarens sönderplockning i mindre partier.
Jag förbigår en del af det försvar, som af herr justitieministern
försöktes till förmån för dessa proportionella val. En sak kan jag
dock icke alldeles uraktlåta att nämna. Han framhöll nämligen, att
det måste ligga i sakens natur att, när man röstar på A på en lista,
man kanske riskerar att hjälpa in B, som man ej vill ha. Han in¬
vände mot detta resonemang, som ju är obestridligt, att det väl
ändå icke kunde så synnerligen ofta tänkas förekomma, att om jag
vill ha A, så vill jag ej ha B, som dock står på samma lista och
som varit i viss mån godkänd äfven af A, därför att han ju kommit
upp på den listan. Ja, det där är jag ändå icke riktigt med på.
Det finns bra nära liggande exempel, som kunde anföras på partikombi¬
nationer, hvilka i detta afseende synas motbevisa herr justitieministerns
förhoppning, att sådana fall blott skulle bli sällsynta. Min ärade vän
herr Staaff framhöll här i middags ett par anmärkningar mot oss
socialdemokrater — jag medgifver villigt att han helt visst gjorde
det i den, om jag så får säga, bästa afsigt, men i alla fall var det ett
par anmärkningar, som han kom med och som jag strax skall svara
ett par ord på. Men det är ju mycket tänkbart, att det kan åstad¬
kommas i en valkrets sådana valkombinationer, att exempelvis de
liberala-radikala och socialdemokraterna gå till val på gemensam lista.
Något sådant kunde väl hända. Det är det dock något väl hastigt att
sluta till att, därför att kanske en moderat-liberal gärna tager en så
pass avancerad radikal som herr Staaff, han därför skulle vara med
om att med sin röst bidraga till att en socialist blir vald. Jag tror,
att sådana fall i praktiken visst icke äro så sällsynta, och att man
således här icke står inför ett tankeexperiment af otrbligheter, utan
att det mycket väl skulle kunna hända, att detta kan blifva för¬
hållandet.
Herr Staaff — jag påpekade det nyss — sade några ord om
att vi svenska socialdemokrater äro så litet berörda i vär praktiska
politik af hvad han kallade ortodoxa teorier, som eljest i världen
representera socialdemokratien. Det roade mig, nar jag kom hem i
middags, att med anledning särskildt af hans exempel, som voro häm-
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 64. 10 Tisdagen den 17 Maj, e. m.
Om valrätten tade från vår ställning till småbondeklassen dels i afseende på förhållan-
till Andra dena i Norrland och dels i egnahemsfrågan vid denna riksdag, se efter
Kammaren n£gra uttalanden, som i dessa delar fällts af en känd socialdemokrat,
(Forts ) som raiast alla kan sägas vara opportunist, nämligen Karl Kautsky.
S' Denne, som brukar i den liberala pressen framställas såsom inkarna¬
tionen af den ortodoxa marxismen och den ortodoxa socialdemokra¬
tien, har i en år 1892 utgifvea kommentar till det tyska socialdemo¬
kratiska partiprogrammet uttalat sig på följande sätt:
»Man säger visserligen, att socialdemokratien bygger på en fort¬
gång af den ekonomiska utvecklingen och att den sociala produktio¬
nen har till sin förutsättning ett så allsidigt undanträngande som
möjligt af den smärre industrien genom storindustrien; att socialdemo¬
kratien alltså har intresse af den mindre industriens undergång, af
småhandtverkarnes, småhandlarnes och småböndernas undergång; att
den sålunda måste medverka till deras ruin och alltså omöjligen kan
befordra deras intressen.» Som man finner, är detta precis samma
argumentation, som fördes här af grefve Hamilton — det var honom,
som herr StaafF anspelade på. »Härpå är följande att genmäla», heter
det vidare i Kautskys bok, och så kommer en sida, som jag icke vill
trötta herrarne med att uppläsa. Så säger han vidare: »Men social¬
demokratien har icke blott icke det allra ringaste intresse däri, att
småborgarne och småbönderna gå under, den har långt mera det
största intresse däri, att detta icke sker.»--— — — »Därför
uppträder den på det mest afgörande sätt för en rad af mått och
steg, genom hvilka utan bortseende från proletariatets intressen, utan
fastmera under samtidigt främjande af desamma, viktiga förbättringar
och lättnader beredas småbönder och småborgare.»
När sådana uttalanden t. o. in. komma från hvad man på liberalt håll
anser för det allra torraste socialdemokratiska trädet, tror jag således,
att man kan ha anledning att vända om spjutet och saga, att man
på vissa håll måste se denna vår åskådning med synnerligen ortodoxa
ögon. Och i själfva verket erinrar mig denna lilla passus i herr
Staaffs i öfrigt briljanta anförande något för mycket om åtskilligt,
som man kan få läsa i vissa tidningar, men som icke precis är af
den art, att det håller måttet inför en verklig undersökning rörande
hvad socialdemokratien vill och hvad den icke vill. — Denna Kila
utvikning från ämnet bar jag ansett mig ha rätt att tillåta mig till
försvar för den ståndpunkt, jag här företräder.
Man säger emellertid — och det är det hufvud sakliga argumen¬
tet till förmån för det proportionella systemet — att totalutgången
af valen med enmansvalkretsar alltid är så oviss. Det kan bero pa
eu slump, om majoritet och minoritet bli någorlunda jämt företrädda.
Och man katt icke veta detta, såsom också herr justitieministern
gång på gång framhöll. Och professor Charlier, hvilken i denna
punkt har råkat ut för eu matematisk hallucination, om jag så må
säga, han »bevisar», alldeles rakt emot all erfarenhet i hela världen,
att »uppgår det ena partiet till eu betydende majoritet af valmännen,
öfverstigande ungefär 2/s af hela antalet, så blir minoriteten vid val
i enmansvalkretsar i det närmaste ej representerad inom riksdagen.»
11
N:o 04
Tisdagen den 17 Maj, e. m.
Ja, det skulle fora mig för långt att uppvisa, hvar det teoretiska
misstaget i herr professor Charliers resonemang ligger. Det kan i
detta fall vara nog att konstatera, att han förbiser, att människor
med gemensamma intressen ofta sammanhopas i den verkliga världen
på vissa platser, och att det är dessa intressen, som återspeglas i de
skilda partierna. De äro icke lika spridda och lika fördelade inom
hela landet. På ett håll bo industriarbetare i stora klungor tillsam¬
mans, på ett annat småbönder i talrika massor. Genom detta för¬
hållande, som man finner upprepadt öfver allt, blifva alla olika politiska
ståndpunkter äfven med enmansvalkretsar företrädda. Och därmed
faller äfven det resonemanget, att det skulle förhålla sig så, att
minoriteten alltjämt måste blifva undertryckt. Hvad herr Charlier
anmärkt är således endast ett teoretiskt tankeexperiment, som saknar
motsvarighet i verkligheten.
Man behöfver blott gå till Tyskland för att se exempel härpå. Jag
skall taga ett exempel från vårt eget parti, som där att börja med
på 1870-talet hade ett helt litet antal röster, blott något öfver 100,003
i hela det stora landet. Sedan steg antalet först till 300,000 och därpå
till 450,000. Men fortfarande var det nere vid en ringa bråkdel af
alla de andra partierna, hvilka i all synnerhet på den tid, hvarom jag
talat, allesammans betraktade sig såsom börande sammansluta sig gent¬
emot dessa fruktade revolutionärer, som företrädde arbetarnes såsom
socialistiska fattade intressen. Trots detta till en början relativt ringa
antal valmän fick vårt parti genast några representanter i riksdagen,
dock icke så många, som det matematiskt-proportionellt kunnat göra
anspråk på. Men det blef likväl företrädt, tvärtemot hvad som skulle
varit fallet enligt den Charlierska teorien.
På detta sätt har rörelsen gått vidare uppåt, men varit något
ojämnt företrädd inom representationen. Fastän den från en ringa
minoritet af valmanskåren nu ryckt upp till bortåt en tredjedel af
denna kår, är den dock fortfarande representerad af ett relativt fåtal
i tyska riksdagen.
Men, säger man: ni talar om Tyskland; so dock, huru förfärligt
det gick till i Sachsen, där vid senaste val socialdemokraterna eröfrare
22 af 23 kretsar — en af dessa hafva de sedan vid omval förlorat.
Detta skedde, oaktadt de endast utgjorde, statistiskt taget, 59 procent
— jag tror nog att denna siffra, som herr justitieministern nämnde,
var riktig — af de i valet deltagandes hela antal. Häraf skulle man
kunna finna, huru våldsamt farligt detta system kan ställa sig.
Men, mina herrar, huru gick det då till, att denna våldsamma
flod af socialdemokratiska val gick öfver Sachsen? Först få vi komma
ihåg, att det är ett industriland, sådant som man icke finner maken
till i hela Tyskland, där industrien är koncentrerad till den grad,
att befolkningens flertal är sysselsatt i densamma. Och detta utgör
ju ett underlag för den speciella industriarbetareagitationen, som icke
har sin motsvarighet på annat båll. Men trots detta hade socialdemo¬
kraterna vid de föregående valen visst icke tagit alla kretsar i Sach¬
sen, utan blott lyckats eröfra ett antal och blifvit slagna i de andra.
Men så ändrades ställningen, därigenom att man i Sachsen fann sig
föranlåten att införa cn ny reaktionär vallag beträffande landtdagen.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. in.
(Forts.)
N:o 64. 12 Tisdagen den 17 Maj, e. m.
Om valrätten Meningen härmed var att uttränga ur landtdagen — den nationella
kammaren rePresentat'0Ilen för konungariket Sachsen — hvarje representant för
ni. vi. arbetarepartiet genom införande af tre-klass-valsystem o. d. efter be-
(Foris.) römdt mönster. Det lyckades också. Socialdemokraterna, som förut
haft ett antal platser i den sachsiska landtdagen — såsom rättvist och
billigt var —, blefvo därur utmotade, när den nya vallagen hunnit
verka, och arbetarne beröfvades sin rösträtt i landet, utan att de kunde
göra något däråt. Men då gick öfver hela Sachsen en våg af för¬
bittring, och man sade till hvarandra: »Vänta ni, tills vi komma till
riksdagsmannavalen; där kan man icke röra vid den allmänna röst¬
rätten, där skola vi betala eder för huru ni handskats med oss nu.»
Så gick det till, att Sachsen valde »rödt» vid detta tillfälle så godt
som öfver hela linjen. Men för ett sådant undantagsfall, som icke innebär
annat än att det verkligen lyckades folkopinionen att gifva det kraf¬
tigaste uttryck åt sitt missnöje öfver det sätt, hvarpå regeringen gått
till väga i detta afseende, för ett sådant undantagsfall får man väl
icke förbise, huru i normala fall denna allmänna rösträtt med enmans¬
valkretsar i själfva verket fungerar. Exemplet Sachsen kan blott vil¬
seleda eller uppskrämma den, som icke känner sakens närmare
historia.
Ser man bort ifrån det, som inträffat i detta speciella fall, och
ser man i öfrigt ut öfver världen, huru det är i de länder, där all¬
män rösträtt med enmansvalkretsar är rådande, t. ex. i Tyskland eller
Frankrike, där agitationen för socialdemokratien pågått i så många
tiotal år och förts fram med sådan kraft, så skola vi finna, att det
icke lyckats arbetarne att få mer än ett visst antal, låt vara ett visst
betydande antal, representanter. Men hvar ser man denna fruktans¬
värda bortsopning af allt, som icke är arbetare, hvarom man här i
skuggrädsla profeterat? Det framträder icke så i verkligheten. Och
man kan vara fullt öfvertygad, att icke heller hos oss något sådant
skall ske.
För öfrigt vill jag verkligen framhålla att, om vi skulle äfven i
vårt land få en kampregering, som den sachsiska, om vi skulle få en
regering, som beröfvade folket dess rättigheter och som försökte att
kringskära det på allt sätt genom en styrelse, som ginge stick i stäf
mot folkets önskningar om möjlighet till utveckling och frihet, ja,
då skulle jag önska, att man hade ett valsystem, som på en sådan
utmaning kunde gifva ett svar, visserligen icke ett mycket omsorgs¬
fullt proportionellt afvägat i förhållande till procenttalet röster, utan
som gaf en stor parlamentarisk majoritet gentemot en så beskaffad
regering. Jag kan icke finna annat, än att det är en förtjänst hos
enmansvalkretssystemet, att det möjliggör för folkopinionen att i
sådana fall slå hårdare än hvad den, rent matematiskt sedt, kunde
ha rätt till. Ty det gifver ett tydligare uttryck för hvad folkets
flertal i själfva verket önskar och hvart det vill att man skall styra hän.
Det är en sak, som är berörd i vår motion och på hvilken ännu
icke ett ord har spillts. Jag skall icke säga mycket därom, men jag
vill ej alldeles med tystnad förbigå den. Det är frågan om bostads-
bandet.
13
N:o 64.
Tisdagen den 17 Maj, e. m.
I Kungl. Maji.ts förslag — och det är en förtjänstfull sida af det-
8amma är åtminstone någon liten eftergift gjord i det nuvarande,
alltför strama boseadsbandet. Vi ha i vårt förslag tagit med, att här
som i andra länder skulle stå valmännen fritt att söka sina kandidater
hval de önskade,, oafsedt om dessa kandidater bo inom valkretsen eller
ej. Det ligger i saken9 natur, att med hela vår svenska historiska
utveckling och med den ofantligt starka tendens, som här förefinnes
att riksdagsmannen skall representera och äga en i detalj gående
kännedom om sin valkrets med dess speciellt Mala förhållanden,
kommer ett. sådant upphäfvande af bostadsbandet att endast ytterst
sällan och i undantagsfall tillämpas. Ty den kandidat, som bor på
platsen, har så ofantligt stora företräden inför massan af valmän
framför en annan, som kommer utifrån, att det skall sitta synnerligen
hårat åt, om han skall kunna kastas ur sadeln af denne andre, mot
hvilken man kan agitera med hänvisning till att han icke bor på orten.
Men förhållandet lian ju vara, att valmännens flertal vill gå utom
valkretsen. Det är t. ex. fråga om en person, som de väl känna
sedan många år tillbaka, därför att han varit deras representant, men
nu flyttat till någon annan del af landet, kanske bara några mil utom
valkretsen. Då är det väl fullkomligt orimligt att genom grundlaos-
bud beröfva dem. rätten att förnya denne persons mandat. Ty man
behöfver sannerligen icke riskera, trots hvad däremot än invändes,
att kammaren skulle förlora sin karaktär af att vara en representation
också för kännedomen om lokala förhållanden därigenom, att en eller
annan person kan komma att bli vald på en plats, där han icke bor.
Detta, är icke något partiintresse; det har tvärtom under loppet af
ett tiotal år gång efter annan ur de mest skilda partier försports
klagomål öfver att man icke kunnat välja om en person, särskildt
en sådan, som gjort sig ett framskjutet namn inom Riksdagen och
visat sig vara en begåfning för sitt parti, men som till följd af flytt¬
ning från hemorten .icke vidare kan komma i åtanke. Jag tror således,
att vill man verkligen gå åt det hållet, som talats onf så mycket i
samband med proportionella val, nämligen att man skulle söka få till
stånd en höjning af riksrepresentationens nivå, då borde man icke
heller försumma att ta frågan om bostadsbandets lossande med på
reformprogrammet. r
hanellertid till sist, mina herrar, det är mycket möjligt, efter
hvad det hviskats rundt om, att det kan komma att genomföras ett
förslag här trots allt hvad folkmeningen uttalat, till och med en
försämring af regeringens förslag, därigenom att detta brutits sönder
på en ytterst viktig punkt, just i den del, där regeringsförslaget var
byggd t på den allmänna rösträttens grund. Det säges, att något sådant
skulle kunna genomföras, mot folkmeningen. Men det vill jag då
ha sagdt här, att ingalunda är det så, att man därmed må föreställa
sig hafva löst rösträttsfrågan. Det säger sig själft, att gentemot den
folkmening, som oberoende af partiintressen uttalat sig så pass tydligt
och enstämmigt, som den gjort beträffande det proportionella syste¬
mets besvärligheter, gent emot en sådan folkstämning kan man icke
få rösträttsfrågan afskrifvcn genom att här t. ex. antaga friherre
Barnekows reservation. Den kominer att göra sig påmind. Den
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 64.
14
Tisdagen den 17 Maj, e. m.
Om valrätten kommer närmast fram uti den valstrid, som kommer att äga rum vid
till Andra allmänna valen, då det slutligen skall pröfvas, huruvida det förslag,
Kammaren gQm eventuellt kommer att antagas som hyllande, skall kunna stå
nrAr+<,\ sig inför valmannen. , , r
f ' Man har sett, huruledes en del, låt vara en liten del, af pressen
kommit med allehanda de gröfsta skrämskott för att förmå Riksdagen
till ett förhastadt beslut i dag eller i morgon. Man har särskilt
talat om att nästa års Riksdag kanhända skulle sammanträda under
förhållanden, då upphetsningen i landet gåfve sig uttryck på mång¬
faldiga sätt. Jag tvekar ingalunda att här uttala, att för så_ vidt jag
kan förstå, äro dessa uttalanden uti en del af den konservativa pres¬
sen byggda på synnerligen stor obekantskap med verkliga förhållandet.
De äro” de lösaste skrämskott, med hvilka man gärna kan söka tvinga
fram ett beslut här. Jag har åtminstone inom de kretsar utaf arbe¬
tarerörelsen, där jag har min varelse, icke träffat någon med känsla
af ansvar, som icke ställt sig synnerligen tveksam gentemot den
helt naturligt uppdykande tanken att försöka någon sorts påtryck-
ningsåtgärd för att få fram en rösträttsreform, så långt gående och
så folkligt lagd som möjligt. Man förstår att det finnes mycket som
gör, att man må betänka sig innan man skrider till något sådant, och
man förstår, att den erfarenhet, som gjordes 1902, heller icke kunnat
gä obeaktad förbi sådana personer, hvilka tänka sig för, innan de
handla, och hvilka veta hvilket ansvar som åligger dem.
Jag har ansett mig böra säga detta här, ty det bör dock icke
alldeles0 oemotsagdt få diifvas en agitation medelst lösa påståenden,
skrämskott och försäkringar, sådana som dem, på hvilka jag här
syftat. Men jag vill också tillägga, att skulle det verkligen till sist
gå så, att Riksdagen emellertid nu griper tillfället i flykten och be¬
slutar denna reform mot folkmeningen, mot hvad man önskat och
väntat af densamma, — ja nog skola vi socialdemokrater kunna reda
oss såsom parti med de proportionella valen! Det förstå väl herrarne
själfva, om ni tänka något på den saken, att just de invändningar,
som framförts här ur lämplighetssynpunkt mot de proportionella
valen, drabba oss väsentligen mindre, såsom förhållandena för när¬
varande äro, än hvad fallet är med åtskilliga andra partier, särskildt
med — ja med åtskilliga andra partier.
Det är säkert, att den offervillighet, som kan behöfvas.för att
fylla ett partis valkassa, den är nog till finnandes kanhända i högre
grad inom arbetarvärlden än på många andra håll. Den fördel, som
ligg®1 uti att en del personer, som kunna ifrågakomma som kandi¬
dater, äro kända i en hel provins utan att behöfva resa omkring
och presentera sig, den ha vi i rätt stor utsträckning redan. Icke
heller må herrarne tro, att det är så ofantligt vanskligt för oss att
åstadkomma den partidisciplin och den sammanhållning, som skulle
kunna i viss mån betrygga åt oss med de proportionella valen ett
visst inflytande. Och jag må medge, att det hos mig väckt någon
förundran, att man emellanåt i pressen sökt göra gällande, att det
skulle vara för att utestänga socialdemokraterna och bereda dem så¬
som parti så stora svårigheter som möjligt, som man fört fram dessa
proportionella val. Vi ha också själfva i vår agitation mot de pro-
Tisdagen den 17 Maj, e. m. 15 N:o 64.
portionella valen alltid sagt det tydligt, fastän det kanhända icke Om valrätten
kommit lika tydligt fram uti högerpressens referat, att nog reda vi Andra
oss, äfven om den proportionella valmetoden skulle påtvingas oss Jia^m“„ren
mot vår vilja, mot vårt ja. '
Men, frågar man, huru kan detta ske mot vår vilja, när vi ändå
icke såsom parti skulle bli särskildt lidande under detta valsätt, utan
snarare skulle kunna få ett och annat litet försprång? Jo, det är af
de allmänna skäl, hvilka blifvit här på förmiddagen så vältaligt fram¬
hållna utaf min vän, herr Staaff, när han påpekade, hvad som skulle
bli en längre gående konsekvens utaf en ensidig proportionalitets
införande vid val till Andra Kammaren. När han påpekade, att
detta sannolikt kommer att medföra, att den kammare, som får sitta
i orubbadt bo, därigenom får en ökad maktställning gentemot de
skarpare splittrade partierna här i kammaren — utgörande dels ett
annex af precis samma färg som Första Kammaren, dels en starkt
utpräglad vänstergrupp — då har han, efter min mening, träffat
hufvudet på spiken och därmed framlagt den invändning, som är
den allt behärskande i denna fråga. Den, som icke blott vill se på
det närmast liggande, på partiintresset, utan vill försöka se hvad
saken verkligen gäller, se den som en viktig, för vårt lands framtid
afgörande sak, han måste se till, att man härvidlag siyrher den folk¬
valda kammaren och icke bidrager till att på ett eller annat sätt
försvaga densamma. På den punkten ligger, såsom vi i vår motion
påpekat, för oss hufvudinvändningen mot det kungliga förslaget.
Det kan icke vara rätt, det kan icke vara billigt och tillbörligt
att påtvinga det svenska folket en sådan valordning, som för fram¬
tiden kan ha sådana följder, då detta folk dock faktiskt visat sig
inotsträfvigt mot denna nya ordning.
Ett sådant beslut kan sannerligen icke bidraga till att göra röst¬
rättsfrågan till hvad den borde vara, utgångspunkten för en nationell
samling, på samma gång som för en ny, hastigare nationell utveck¬
ling, utan måste tvärtom ha till följd en djupare söndersplittring af
nationen samt våldsamma slitningar och strider. Och jag tror icke
att de, som vilja förorda det kungliga förslaget, fullt tänkt sig in
uti denna konsekvens.
Herr talman, jag ber att på de skäl, jag här anfört, få yrka Bi¬
slag på det kungliga förslaget och naturligtvis än mera på utskottets
ytterligare stora försämring af detsamma, och förbehåller jag mig
rätt att i sinom tid få yrka bifall till den af mig och mina parti¬
kamrater väckta motionen.
Herr Persson i Malmö instämde häruti.
Herr Kronlund: Herr talman, mina herrar! Den mening, hvaråt
herr justitieministern på förmiddagen gaf ett så varmhjärtadt uttryck,
nämligen att förmögenheten och penningen ej längre böra vara känne¬
tecknet på en människas förmåga att deltaga i afgörandet af sin na¬
tions öden, ej bör vara gradmätare på människovärdet i politiskt af¬
seende, den meningen synes numera genomtränga hela vår represen¬
tation. Men hvad jag däremot saknade i herr justitieministerns
N:o 04. 16 Tisdagen den 17 Maj, e. m.
Om valrätten anförande var just den stora sociala synpunkt, hvarur jag ser frågan
Ull Andra ogjj hvarpå jag lägger hufvudvikten. Många här och kanske ännu
Kammaren flere j Första Kammaren känna sig nog betänksamma gentemot
(P t \ denna reform, vid tanken på de stora excesser och de öfverdrifter,
(i°r s.j gQm arbetarrörelsen ger prof på. Arbetarrörelsen innebär både godt
och ondt för framtiden. De rösträttsdemonstrationer, som vi här
årligen få se — demonstrationer, som många anse vara tömma och
innehållslösa — och för öfrigt de många andra, betydelsefullare
företeelserna inom denna rörelse visa dock, hvilken sammanhållning,
hvilken målmedvetenhet, hvilken disciplin det finnes inom arbetar-
lederna och hvilken växande betydelse man måste tillerkänna denna
rörelse och på samma gång huru mycket lugna och sansade arbetare¬
element vi ha i denna rörelse. Inom dylika element har lugnet,
moderationen och betanksamheten trädt i stället för bitterhet och
samhällsfientlighet och begär efter brutal omstörtning. Det är just
det sista, som nog afskräckt så många från denna vår tids största
rörelse, en rörelse som enligt mitt förmenande behöfver allas med¬
verkan för att slutföras på evolutionens väg. Ju mindre främmande,
ju mindre afvisande, ju mer förstående samhället ställer sig emot
denna rörelse, ju förr det griper sig an med lösningen af de reform-
kraf, som från arbetarlederna ställas på samhället, dess rikare fält
till gemensamt arbete och gemensamma uppslag, dess lättare har
samhället att med sig amalgamera och nyttiggöra de lugna sansade
arbetarelement, hvarom jag talat, och därigenom neutralisera och
vrida vapnen ur händerna på de element, som utgöra ytterlighets-
partierna på detta håll. Det är nog naturligtvis äfven denna syn¬
punkt, som dikterat regeringens förslag. Att från Kungl. Maj:ts sida
det är ett ärligt, uppriktigt och frisinnad! försök att lösa frågan,
därom äro vi alla ense, men den omständigheten, att denna reform
är klädd i de proportionella valens omhölje, gör att denna reform,
enligt mitt förmehande, blifvit mindre tilltalande. Afsikten med den
proportionella valmetoden är ju, eller bör ju vara, att gifva minori¬
teten ett berättigadt inflytande på representationen. Just vårt stats¬
skicks egenartade beskaffenhet, just tillvaron af två-kammar-systemet,
som i vissa fall antar en-kammar-systemets natur, t. ex. genom an¬
ordningarna med gemensamma voteringar på de viktigaste områdena
i vårt samhällslif, nämligen beskattnings- och bevillningsfrågornas,
just detta gör att, om vi verkligen vilja åstadkomma rättvisa, de
proportionella valen enligt mitt förmenande böra tillämpas på båda
kamrarne. Ett minoritetsskydd i Andra Kammaren afser ju, praktiskt
sedt, att gifva de konservativa ett berättigadt och, jag kan ju gärna
äfven säga, ett hälsosamt inflytande på representationen. Ett minori¬
tetsskydd i Första Kammaren åter måste ju afse att åstadkomma en
riktig proportion mellan de konservativa och de moderata elementen
och skänka dessa senare ett äfvenledes berättigadt inflytande på re¬
presentationen. Således ett proportionellt valsystem, antaget blott
för en del af representationen, blott för Andra Kammaren, måste
naturligtvis hafva till resultat, att ett parti inom representationen
ensidigt tillgodoses. Kungl. Maj:t ger med ena handen och tar till¬
baka med den andra handen. Ja, Kungl. Maj:t åberopar naturligtvis
17
N:o 64.
Tisdagen den 17 Maj, e. m.
såsom stöd härför dels formella skäl, dels opportunitetsskäl. Riks¬
dagen har ju vid senaste behandlingen af denna fråga antydt möj-
ligneten af proportionella val till Andra Kammaren, och man måste
ju äfven, säges det, taga hänsyn till Första Kammarens ställning i
frågan. Ja, hvad Riksdagens skrifvelse i ämnet beträffar, så, om man
läser dess förhistoria, finner man, att Kungl. Maj:t utan tvifvel kunnat
anse sig befogad att taga ett fritt initiativ i frågan, utan att behöfva
tillägga skrifvelsen den vikt i formellt hänseende som Kungl. Maj:t
gjort. Hvad Första Kammaren beträffar kan den ej göra^anspråk
på att ha det hufvudsakliga inflytandet på afgörandet af denna lan¬
dets viktigaste fråga. Det fordras ju härför en viss grad af själf-
ötvervinnelse från Första Kammarens sida, men prof på sådan ha vi
sett af noblaste art från våra ståndsriksdagar, då ridderskapet och
adeln samtyckte till det nya representationsskickets införande. Detta
är nu en af mina hufvudanmärkningar mot det kungl. förslaget.
Om man vidare ser på den proportionella valmetoden, tror jag
ej, att den i praktiskt afseende har den störa betydelse som verk^
ligen dess vänner velat inlägga däri. Samhällsproblemen, mina herrar,
låta. sig ej lösas efter matematiska formler, hur teoretiskt oveder¬
sägliga de än kunna vara. Hur absurda resultat man får af det pro¬
portionella valsättet, det anförde herr Staaff i förmiddags, och man
kan ju finna det bara af den omständigheten, att det kan gå så långt,
att en riksdagsman blir vald utan att han fått en enda röst. Det
proportionella valsättet, mina herrar, kommer att splittra nationen i
partier, kommer att befrämja söndring och kotterianda, kommer att
gorå en profkarta inom den svenska representationen, inom Andra
Kammaren af mindre partigrupperingar, där de stora ledande syn¬
punkterna tappas bort och där kompromisspolitiken med dess för¬
lamande och fördärfbringande inflytande på representationen utan
tvifvel skall göra sig gällande,_ och kommer slutligen att minska eller
rent af utesluta den personliga kontakten mellan valmännen och
riksdagskandidaten, ta bort de förras intresse och direkta inflytande
på valen. Utan en majoritet i verklig mening kunna vi icke enligt
min åsikt tänka på ett fruktbringande arbete på reformernas väg.
Majoritetsval tvinga till samling och enighet och skänka oss mode-
rationens män; proportionella val skänka oss ytterlighetsmän af alla
arter. Särskildt hvad Sverige beträffar vill jag framhålla, att vårt
land minst af alla ägnar sig för proportionella val. Herr Lindblad
påpekade i förmiddags de stora valkretsarna. Ja, två tredjedelar af
Sverige ha, tror jag, ja jag vågar påstå det, så abnormt stora val¬
kretsar, så att de ingalunda lämpa sig därför. Många enmans val¬
kretsar därstädes är lika stora och större än hela Belgien med dess
6 millioner innevånare; och enligt min öfvertygelse komma lands¬
bygdens invånare därstädes att med proportionella valsättet undan¬
trängas från hvarje afsevärdt inflytande å valen, beroende därpå na¬
turligtvis att dessa delar af vårt land äro så glest befolkade och att
till följd däraf befolkningen är ur stånd att åstadkomma någon sam¬
ling eller enighet, hvarigenom valen där komma att behärskas af
städerna och industrisamhällena. Justitieministern anförde på för¬
middagen att eu valkrets, som sträckte sig från Haparanda till Sunds-
Andra Kammarens lxrot. 1904. N:o 64. 2
Om valratten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 64.
18
Tisdagen den 17 Maj, e. m.
(Forts.)
Om valrätten vall, såsom utskottet föreslagit, vore absurd; men jag vågar i likhet
till Andra mecj herr Lindblad påstå, att ännu mer absurd blir såsom valkrets
Kammaren ^ ex ]sforrb0ttens län, där en nybyggare i nordligaste delen af Enon-
teki socken och en hemmansägare i Arvidsjaur ha kanske 60—70
mils väg emellan sig. De ha naturligtvis oändligt mycket mindre
möjlighet att meddela sig med hvarandra, än invånarne i nyssnämnda
städer.
Vidare säger justitieministern på ett annat ställe, att genom an¬
ordningen med proportionella val och genom Kungl. Maj:ts förslag i
allmänhet kommer den strid, som pågår mellan land och stad, att
utjämnas. Jag delar icke den opportunitetssyn på tingen, som justitie¬
ministern förklarat sig hysa. Jag tror tvärtom, att genom propor¬
tionella val och genom hopkopplingen af land och stad denna strid,
denna intressemotsättning dem emellan kommer att än ytterligare
tillspetsas och skärpas, så länge som förutsättningarne för denna in¬
tressemotsättning finnas till: den olika tullpolitiska uppfattningen å
landet och i städerna, brännvinsmedlen, städernas olikartade adinini-
station och förvaltning m. m. Den proportionella valmetoden kom¬
mer att medföra en ständigt ökad strid mellan land och stad, hvarvid
utan tvifvel landet i de allra flesta fall kommer att draga kortaste
strået. Nog är det egendomligt, att vi iiro färdiga att antaga en
metod, hvarom man ägt kännedom i 100 år och som varit pröfvad
i 50 år — nog är det egendomligt, säger jag, att just vi skola vara
färdiga att införa den, då vi sett, att den ingalunda gjort det seger¬
tåg genom världen, som den ovillkorligen bort göra, om den haft
det praktiska värde, som man vill tillmäta den. 1 England har man
afskaffa! den därstädes på försök i några. valkretsar införda metoden.
I Brasilien likaledes. Det är hufvudsakligen, så vidt jag vet, endast
några kantoner i Schweiz och det lilla Belgien som tillämpa det
proportionella valsättet. Dessa land och Sverige äro i alla de för¬
hållanden, som utgöra förutsättning för den proportionella valmeto¬
den, inkommensurabla beträffande befolkning, landets utsträckning,
kommunikationsväsendet och dylikt. Den politiska dressyren är så
diametralt, så i hufvudsak olika, sä man kan ej däraf hämta några
jämförelser. Kan det då vara rimligt att taga ett valsätt som här
varit kändt och diskuteradt i endast ett par år, som är okändt för
flertalet af våra svenska valmän och kommer att kännas främmande
för dem —• ty det kommer det enligt mitt förmenande att göra på
grund af dess invecklade beskaffenhet? Kan det vara rimligt, frågar
jag, att anse, att vi redan nu skola vara färdiga att införa detta val¬
sätt? Med en rösträttsreform afse vi väl att skänka ro och frid åt
landet för att därigenom möjliggöra ett fruktbringande arbete. Hvad
blir emellertid resultatet, om vi införa det proportionella valsättet?
Jo, det blir en ständigt fortgående och en allt mer förbittrad strid
om detta valsätts afskaffande, ända tills det blir afskaffadt.
Nu yttrade herr justitieministern här i dag på förmiddagen, att
det visserligen gjorts uttalanden på möten och dylikt om detta val¬
sätt, men han höll före, att de uttalanden, som gjorts mot dess in¬
förande, få tillskrifvas en uppjagad agitation. Det är väl ändå ett
hårdt omdöme. Nog får man väl låta detta vara detta. Nog får
Tisdagen den 17 Maj, e. m. 19 N:o 04.
»“ tro> att V1(* afgifvandet af dessa omdömen, antingen de nu Om valrätten
■ji1 e^er emot det proportionella valsättet, det är saken som där- tiU -Andra
vidlag spelat hufvudrollen. Kammaren
Jag hoppas och önskar lifligt, att om verkligen Kungl. Majrts £
förslag skulle antagas hvilande i år, en så verksam och kraftig folk- ^ 1-180
opinion kommer till stånd vid nästa års val, att den ger klart
besked om hvad svenska folket vill i denna fråga och att den ej
gillar det föreslagna proportionella valsättet.
Herr talman! Jag yrkar afslag å såväl Kungl. Mai:ts som utskot¬
tets förslag.
Herr Andersson i Västra Nöbbelöf: Herr talman, mina herrar!
Ännu en gång stå vi inför afgörandet af en af vårt lands allra viktigaste
frågor, en fråga som i så många år stått på dagordningen och som
i synnerhet varit den som från det liberala hållet allra mest fram¬
sits- Det märkligaste därvidlag är emellertid, att när vi komma
till afgörandets stund, vilja sällan de liberala och socialistiska parti¬
erna vara med om att lösa frågorna, och så är det äfven i år.
■^u ^ar, det h^r sagts, att de, som vid 1902 års riksdag röstade
för en skrifvelse till Kungl. Maj:t angående proportionella val i för¬
ening med allmän rösträtt, väl ej kunna anses vara skyldiga att stå
vid denna skrifvelse. Jag vill ej påstå, att de äro skyldiga att göra
, ’ ,mfn Jaq vill tillägga, att ehuru jag för min del icke röstadtTför
^nfvelsen i fråga, jag dock anser mig vara såtillvida skyldig att
vidhålla Riksdagens beslut, att jag är villig att underordna min me¬
ning under Riksdagens en gång beslutna skrifvelse till efterrättelse
så långt möjligt är.
Här är ytterligare taladt om att vi skulle vara uppskrämda för
socialismen. Nej, jag tror icke, att Riksdagen låter skrämma sig för
socialismen. Men man kan ju blifva betänksam mot att genom majori¬
tetsval och enmansvalkretsar släppa in i Riksdagen en befolkning
som kan komma att hysa sådana åsikter, som fått ett uttryck i vissa
resolutioner af de socialistiska kretsarne. Jag skulle icke alls vara
betänksam mot att släppa in personer tillhörande detta parti, om det
fortfarande komme att stå under samma ledning som det nu står,
nämligen herr Brantings. Jag tror icke, att det vore farligt, om han
fmge_ tortfarande kommendera dem. Men om partiet redan nu, då
det icke är äldre, kan fatta sådana resolutioner, som eu stor ouupp
af partiet, nämligen i Malmö, fattat, om att man skulle ställa till
storstrejk och icke respektera hvarken Rf eller egendom, huru skulle
det då ställa sig, om det finge makten och finge regera? Jag tror
således, att man har fullt skäl att vara betänksam, men icke behöfver
man därför låta skrämma sig.
Det har anförts så många betänkligheter emot de proportionella
valen och bland annat den, att de stackars landtmännen icke skulle
kunna reda sig med dessa val. Socialisterna och de organiserade
arbetarne skulle nog reda sig, men icke landtmännen. Ja, nog vill
jag erkänna, att det kan komma att bli kinkigt i vissa fall att reda
sig. Men jag tror dock icke, att man behöfver vara så fasligt om
om oss landtman, som man visat sig vara från socialistiskt håll. Vi
N:o 64. 20 Tisdagen den 17 Maj, e. m.
Om valrätten få val försöka reda oss så godt vi kunna. Och om socialisterna
till Andra skulle vinna några röster, så bör det väl vara till deras belåtenhet.
Kammaren jag 8kall visst icke på något sätt uppehålla kammarens tid. Jag
(¥ rt ) tror ^c'£e’ att ^et tjanar nagot till att försöka öfvertyga den ene eller
*■ 0 den andre. Men jag har velat säga detta, därför att jag 1902 röstade
för det förslag, som då förelåg om enmansvalkretsar och majoritets¬
val. Jag ville hafva frågan löst den gången, och därför röstade jag
då för det förslaget. Och därför att jag nu äfven vill, att frågan
skall bli löst denna gång, kommer jag äfven nu att rösta för ett af
de förslag, som nu föreligga. Jag hade tänkt och trött, att Kungl.
Maj:ts förslag denna gång skulle kunna vinna Riksdagens bifall. Men
nu tyckes det, som om det icke skulle kunna vinna Riksdagens bi¬
fall. I så fall kommer jag att rösta för det af herr friherre Barne-
kow framställda förslaget, som i alla fall innebär en utsträckning i
riktning mot den allmänna rösträtten så långt, att vi för en gångs
skull kunna vara nöjda. Det är icke, såsom herr Ivronlund sade, ett
vanställande af den allmänna rösträttens idé, då ju en hvar hederlig
medborgare, som betalar skatt, får afgifva sin röst. Och längre kan
man väl icke komma! Och jag tror icke heller, att det är oriktigt,
att rösträtten inskränkes på det sättet, att hvarje olika parti får in¬
verka på valresultatet endast i den proportion, som det inom sig
räknar valmän. Jag tror verkligen icke, att herr Kronlund kan på¬
stå, att det ligger något oriktigt däri.
Herr Kronlund yttrade vidare, att det skulle vara så förfärligt
ledsamt, om vi finge proportionella val, ty då skulle vi här i Andra
Kammaren få in personer, som rösta med Första Kammaren. Ja.
mine herrar, när man får höra sådant från herr Kronlunds mun, så
är det verligen, så att man nästan kan le, då man får höra herr
Kronlund, som jämt och ständigt går med Första Kammaren, komma
och anföra dylikt. Jag skall nu, herr talman, icke längre uppehålla
tiden.
Jag har emellertid en uppriktig önskan, att rösträttsfrågan måtte
blifva föst denna gång, och därför kommer jag att rösta för friherre
Barnekows förslag, om jag finner, att det kan hafva utsikt att vinna
Riksdagens bifall.
I detta anförande instämde herrar Jakobson, Bengtsson i Härads-
köp, Hazén, Danielsson, Johansson i Aflösa, Persson i Hult, Anders¬
son i Löfhult, Magnusson i Tumhult, Gustafsson i Sjögesta, Vahl-
quist, Jönsson i Gammalstorp, Svensson i Bondön, Trapp, Lyckholm,
Emthén, Andersson i Bråborg, Gustafsson i Mjölby, Jonsson i Skog,
Jonsson io Hökhult, Svensson i Olseröd, Olsson i Tyllered, Nilsson i
Bonarp, Åkerlund, Sandquist, Pettersson i Tjärsta, Pehrsson i Akarp
och Åkesson.
Herr Risberg: Herr talman! Då jag är en uppriktig vän af
att valrätten till Andra Kammaren utsräckes till alla medborgare,
som, såvidt man kan bedöma, äga mogen ålder för utförande af en
så viktig uppgift och fullgöra dem ålagda medborgerliga skyldighe-
Tisdagen den 17 Maj, e. m. 21
ter, hvar och en efter sin förmåga, oberoende af alla censusstreck,
och då jag anser, att en sådan utsträckning af rösträtten bör förbin¬
das med ett proportionellt valsätt, emedan detta är — man må säga
hvad man vill — det enda säkra medlet att bereda de mera bety¬
dande politiska meningsskiftningarne och samhällsintressena i landet
tillfälle att, hvar efter sin styrka, blifva representerade i den folk¬
valda kammaren, hurudana än partibildningarna komma att gestalta
sig i en framtid;
då jag vidare anser, att det förslag till proportionellt valsätt, som
nu är framlagdt af Kungl. Maj.-t, är med synnerligt stor omsorg ut-
arbetadt och anpassadt efter våra förhållanden, såvidt detta varit
möjligt, samt uppfyller de fordringar på enkelhet och lättfattlighet,
som man rimligtvis kan ställa på detsamma, om det på samma gång
skall verka tillfredsställande;
då jag äfven anser, att detta valsätt icke medför större svårigheter i
tillämpningen, än att de med god vilja kunna öfvervinnas, och att svårig-
neterna skola komma att öfvervinnas genom förhållandenas tvingande
makt,
och då jag dessutom anser, att detta valsätt är ägnadt att fostra
folket till politisk vakenhet, framkalla klarhet och bestämdhet i de
politiska åsikterna inom de olika fraktionerna samt helt säkert kommer
att medföra insättandet af de mest dugande männen i riksförsamlingen,
så anhåller jag, herr talman, att, på dessa skäl, få yrka bifall till
Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af de angifna paragraferna
i regeringsformen och riksdagsordningen med den modifikation, som
af friherre Barnekotv blifvit framställd.
Herr. Johnsson i Bollnäs: Herr talman! Statsrådet och chefen
för justitiedepartementet hemställde i dag, att kammaren måtte an¬
taga Kungl. Maj:ts förslag med afseende å 17 § riksdagsordningen.
Jag tror däremot, att kammaren icke bör antaga Kungl. Maj:ts
förslag i den delen. En statsman har sagt en gång, att man på ett
lands lagar kan bedöma dess folks moral. Och jag tror, att detta
uttalande har ganska mycket sanning uti sig. Jag tror, att då man
står i begrepp att skrifva lagar i allmänhet, så bör man söka tänka sig,
nuru dessa lagar skola komma att verka fostrande med afseende å
den allmänna moralen. Och gäller detta med afseende å lagar i all¬
mänhet, så gäller det företrädesvis då fråga är om grundlagar och
framför allt rösträttsbestämmelser. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skola
alla som fyllt 25 år hafva rösträtt vid val till ledamöter af Andra
Kammaren, med undantag af dem som äro diskvalificerade enligt de
fyra moment, som paragrafen 17 innehåller. Sådana, som icke varit
debiterade för någon skatt och således icke heller haft skyldighet att
betala skatt, vare sig till stat eller kommun, skulle hafva rösträtt vid
val till Andra Kammaren. Denna grundsats kan icke vara riktig
och kan icke till sina konsekvenser upprätthållas. Kungl. Maj:t har
nämligen i omförmälde paragraf föreslagit, att alla, som icke betalt
dem påförda utskylder till stat och kommun, skola förlora sin röst¬
rätt; jag tror, att dessa båda bestämmelser icke äro förenliga eller
väl öfverensstämma. Jag vill taga ett exempel på huru det skulle
N:o 64.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. in,
(Fort».)
N:o 64.
22
Onsdagen iden 4 Maj, e. m.
Om valrätten te
till Andra _
Kammaren
m. m.
(Forts.)
sig i verkligheten. Jag och min granne.äro häda två arbetare,
— vi kan ju nämna dem med A. och B. B. är en ordentlig person, som
genom arbetsamhet och sparsamhet förtjänar så mycket, att han blif¬
va debiterad för inkomst. A. däremot är en odugling, en sådan
där som icke vill sysselsätta sig med annat än dagdrifveri. A. skulle
alltså under alla förhållanden — enär vederbörande icke kunnat debi¬
tera honom för någon inkomst af det enkla skälet, att de ansett att
han hvarken velat eller kunnat betala någon skatt, -— alltid hafva
sin rösträtt oförkränkt. Men B., som varit en arbetsam och sparsam
man, och som genom sitt arbete förtjänat så mycket, att de ansett
att han bort debiteras för inkomst, skulle, om han till följd af sjuk¬
lighet eller någon annan omständighet blir urståndsatt att fullgöra
sin skattskyldighet, straffas med förlust af sin rösträtt, därför att han
icke kan fullgöra sin skatteplikt, under det att A. skulle få behålla
sin rösträtt just .som en premie för sin lättja och oduglighet.
Hvarthän detta skulle leda, tror jag att vi litet hvar kunna inse och
tänka oss. Tro herrarne, att man uppammar moral i landet genom
dylika bestämmelser? Jag tror det icke. Och jag är fullt förvissad
om att, om Riksdagen skulle antaga ett sådant förslag som Kungl.
Maj:ts i denna del, det skulle väcka missnöje och uppfattas som en
så uppenbar orättvisa emot de lägst beskattade, att all betalnings¬
skyldighet till stat och kommun skulle förr eller senare komma
att såsom villkor för rösträtt borttagas. Det är med anledning af
denna min uppfattning af betalningsplikt å ena och skatteplikt å
andra sidan, som jag anser, att utskottets förslag står långt framför
Kungl. Maj:ts. Ty i utskottets förslag är då åtminstone konsekven¬
sen något så när, kan man säga, genomförd. Enligt dess förslag är
ingen annan berättigad till rösträtts utöfvande än den, som blifvit
påförd skatt och äfven fullgjort denna skatteplikt, ehuru utskottet,
på sätt af mig yrkats, icke föreskrifvit skattskyldighet till kommun.
Jag anser nämligen att, om man fordrar, det skattskyldigheten skall
fullgöras jämväl till kommunen, det är riktigt att också fordra skatte¬
plikt till kommunen. Ty kommunerna på landet i allmänhet hafva
ganska stora ekonomiska svårigheter att kämpa med, och därför böra
alla dess medlemmar i mån af förmåga till dessa behofs fyllande bidraga.
Af detta skäl bör skattebidrag till kommun vara ett villkor för röst¬
rätt. Och af hvad skäl i öfrigt kan man eftergifva fordran på skatt¬
skyldighet till kommunen? Om vi tänka rätt efter, skola vi lätt
finna, hurusom det är kommunen, dess angelägenheter och det sätt
hvarpå dessa handhafvas, som utöfva det största inflytandet på ett
lands sociala förhållanden. 1 den kommun, där icke dessa varda
väl ordnade, blir det naturligtvis den fattigaste delen af befolkningen
som får lida mest.
Därför böra alla våra intresserade för kommunens bästa, och
den som icke vill vårda sig om kommunens angelägenheter torde
icke heller gjort sig förtjänt af att taga del i statens eller öfva in¬
flytande på valen till Andra Kammaren, och skall jag, herr talman, förbe¬
hålla mig att få yrka bifall till min reservation och att således direkt
skatt jämväl till kommunen skall utgöras.
Herr statsrådet och chefen för kungl. justitiedepartementet har
Tisdagen den 17 Maj, e. m.
23
N:o 64.
uti sitt anförande till det i den kungl. propositionen fogade stats- Om valrätten
rådsprotokollet ifrågasatt, huruvida det icke vore riktigt, att den
politiska rösträtten begränsades till dem som påfördes direkt skatt, m m
det vill säga dem som erlägga mantalspenningar och personlig afgift (Forts.)
till kommun. Men, säger herr statsrådet, i så fall borde också sär¬
skilda bestämmelser eller garantier införas, på det att icke denna
sistnämnda skatteplikt — personlig skatt till kommunen och erläggan¬
det af mantalspengar — skulle komma att i för stor utsträckning
inom vissa kommuner afskrifvas, vid hvilket förhållande rösträtten
skulle omintetgöras. Jag delar i detta hänseende herr statsrådets
uppfattning, ty vare sig man stannar vid utskottets förslag, att politisk
rösträtt skulle erhållas redan då endast mantalspengar påförts och
utgjorts, eller man utsträcker fordringarne så, att jämväl en person¬
lig afgift till kommunen skall vara erlagd, så är det ju'nödvändigt
att införa garantier i syfte att förhindra, att det skulle bero endast
på de kommunala myndigheterna, huruvida dessa afgifter skola be¬
talas eller icke. Vi veta ju, att det, beträffande mantalspengarna, är
de kommunala myndigheterna, hvilka äga att föreslå, hvilka personer
som skola befrias från deras erläggande, och naturligtvis kunna dessa
myndigheter då, genom att obehörigen befria personer från erläggan¬
de af mantalspengar, utesluta dem från politisk rösträtt. Därför torde
det vara nödvändigt, att garantier emot ett eventuellt missbruk in¬
föras, och detta vare sig utskottets förslag i den delen vinner Riks¬
dagens bifall eller mitt förslag, som innehåller skyldighet att jämväl
betala afgift till kommunen, blifver af kamrarna antaget. Jag hoppas,
att herr statsrådet och chefen för kungl. justitiedepartementet skall
senast till den Riksdag, som har att slutligt antaga förslag om val¬
rätten till Andra Kammaren, skall framlägga ett förslag att samma
rätt varder garanterad.
Friherre Barnekow har här på förmiddagen yttrat, att han icke
förstode min reservation i hvad den innehåller ett uttalande därom,
att tvänne rösträttsförslag skulle kunna förklaras hvilande. Ja, det
kan väl icke vara mitt fel, om friherre Barnekow icke förstår den
saken. Gifvet ärf emellertid, att Riksdagen lika litet nu som förut är
förhindrad att såsom hvilande antaga två förslag till grundlagsändrin¬
gar, hvilka i något hänseende skilja sig från hvarandra, och den förelig¬
gande rösträttsfrågan är väl, om någonsin, af sådan vikt, att ett beslut
om två hvilande förslag kan vara fullt motiveradt. Jag vill emellertid
erinra friherre Barnekow därom, att jag i det hänseendet icke fram¬
ställt något förslag. Men jag har tillåtit mig såsom min mening
uttala, att jag icke anser införandet af proportionella val vara till
fördel för landet och att med detta valsystem så stora olägenheter
äro förenade, att jag för min del är mycket betänksam, om jag skall
kunna godkänna detsamma. Då jag tillika ej vet, huruvida majoritet
för proportionella vals införande finnes hos vårt lands valmän —
hvad är då naturligare, än att, om Riksdagen verkligen skulle såsom
hvilande antaga ett rösträttsförslag, byggdt på proportionella val,
jämväl ett förslag om enmansvalkretsar blir antaget såsom hvilande,
på det att valmännen kunna ta tUltälle ötverväga bada dessa lörslag
och uttala sig för huruvida det ena eller andra till sist bör vinna
och uttala sig
båda dessa lörslag
N:o 64. 24 Tisdagen den 17 Maj, e. m.
Om valrätten fastställelse? Det var detta, som jag i min reservation uttalade, utan
kammaren att jaS dock därvid hade någon förhoppning att det ens i denna kammare
m — och än mindre således i medkammaren — skulle hafva utsikt att
Forts.) vinna bifall. Men, som sagdt, min öfvertygelse är, att så borde för¬
faras. Man står ju tveksam, huruvida man skall taga ett grundlags¬
förslag, som går så långt som det nu föreliggande, man vet icke
hvad detta kan föra med sig för framtiden, och då kan det ju vara
skäl att tänka sig noga före samt gifva valmännen tillfälle att uttala
sig om de olika valformernas företräden. Om man således skulle
såsom hvilande antaga endast ett förslag och detta förslag icke skulle
af landets valmän kunna godkännas, så skulle rösträttsfrågans lösning
uppskjutas för ytterligare tre år. Det var med hänsyn därtill, som
jag ansåg mig böra göra ifrågavarande uttalande.
Med afseende på frågan om städernas och landsbygdens åtskil¬
jande i särskilda valkretsar har här yttrats mycket klander mot
utskottets förslag i denna del. För min del anser jag att, om
det proportionella valsystemet skall införas, det icke linnes någon
annan utväg för tillgodoseende, så vidt möjligt, af allas intressen,
än just ett särskiljande af stad och land i olika valkretsar. Fri¬
herre Barnekow och herr Moberg hafva i sin reservation skarpt klandrat
utskottet för att det skulle hafva föreslagit för små valkretsar; flere
af dem skulle, anmärka de, blifva endast tremansvalkretsar. Men i
samma andetag, som dessa reservanter på detta sätt klandra utskottet,
föreslå de själfva den bestämmelsen, att stad, som har en folkmängd,
svarande emot 3'j30-delar af hela rikets, skall bilda en egen val¬
krets, hvarigenom uppstå sådana tremansvalkretsar, som de just själfva
klandrat och anse ofördelaktiga. Det framgår således häraf, att det
är icke så lätt att vara konsekvent, och konsekvensen frångå de för
att bereda städerna en fördel, som landsbygden icke förunnas. Det
vore väl mera skäl i att låta dylika städer välja tillsammans med den val¬
krets de tillhört för att därigenom få det proportionella valsystemet
enligt förslagsställarnes mening att verka i mera direkt riktning.
Jag har velat påpeka detta för ätt visa, hurusom det kan vara ganska
svårt att upprätta ett förslag, i hvilket vederbörlig hänsyn till allas
rätt varder iakttagen.
Man har också klandrat de spridda valkretsar, som enligt utskottets
förslag skulle bildas, särskilt genom den valkrets, som skulle bestå af
städerna Strömstad och Kristianstad. Men de tänka icke på de stora val¬
kretsarna å landsbygden. Hafva icke landsbygden lika störa olägenheter
af det stora omfånget af valkretsarna? Vi kunna ju tänka oss förhållandet
i Västerbottens och Norrbottens läns landsbygd. I hvardera af dessa
läns valkretsar komma ju att ingå socknar, som äro från hvarandra
skilda på ett afstånd, som är lika långt och kanske ännu längre än
afståndet emellan de af mig nyss nämnda städerna. Ja, tro icke
herrarna, att det för valmännen i dessa från hvarandra så aflägsna
bygder blir ännu svårare än för valmännen i stadsvalkretsarna att få
tillfälle sammanträffa med hvarandra och öfverlägga i frågor rörande
valet? Helt naturligt kan sådant endast undantagsvis förekomma.
Följden häraf blir då den, att valmännen därstädes endast få öfver-
lämna sig åt den själftagna valledningen, som får besluta hvilka som
Tisdagen den 17 Maj, e. m. 25
böra väljas; och den stora mängden har endast att rösta på de å val¬
förslaget upptagna eller ock afhålla sig ifrån att rösta. Detta kan
väl icke kallas för frihet.
Herr justitieministern yttrade på förmiddagen, att det nuvarande
valsättet innebure ett stort tvång. Det skulle, sade han, vara ett
tvång däri, att en person, som icke vill rösta med majoriteten, fick
nöja sig med att komma bland minoriteten. Ja, det är visserligen
sant, att det alltid är så vid val, att kommer han icke bland majori¬
teten, så kommer han naturligtvis bland minoriteten. Men jag har
ju enligt nu gällande bestämmelser i alla fall rättighet att rösta på
den jag vill, ty något valtvång finnes ju icke. Det kan ju hända, att
den, som jag röstar på, icke kommer i majoritet, men det är ju något,
som man icke kan veta på förhand; och hvad garanti har jag för att,
vid tillämpning af det proportionella valsättet, den jag röstar på blir
vald? Tillämpas den här ifrågasatta proportionella valmetoden, så är
jag dock hindrad att rösta på andra än sådana, som blifvit föreslagna
åt vissa personer, som tagit valledningen om hand och upprättat val¬
listorna. Det är sålunda icke svårt att inse, att det faktiskt blir
denna valledning, som dikterar valen.
Jag har, herr talman, velat påpeka detta, då jag tror, att man
underskattat de olägenheter, som äro förenade med det proportionella
valsystemet. På samma gång tror jag, att man äfven öfverskattat de
olägenheter, som kunna ligga däri, att städerna bilda egna valkretsar.
Det är ju gifvetvis alltid bäst, enligt min uppfattning, om man kan få
små valkretsar, men om proportionellt valsätt införes, måste man
hafva minst tremansvalkretsar, och detta gäller icke blott i fråga om
städerna, utan äfven i fråga om landsbygden. Om däremot, med en¬
mansvalkretsar, man sammanförde de mindre städerna med angränsande
landsbygd till en valkrets, skulle en dylik mindre stad kunna öfva
något inflytande på valet. Därest valkretsarna däremot bestå t. ex.
af ett helt län, kan naturligtvis icke en liten stad inom denna val¬
krets göra sig gällande. Med en stor stad däremot är förhållandet
ett helt annat. Dessa större städer ha nämligen den fördelen, att
folkmängden där är koncentrerad på ett begränsadt område, hvilket
gör, att större delen af den talrika valmanskåren kan deltaga i valen
och därigenom dominera dem fullständigt, så att valmännen på lands¬
bygden få ganska liten betydelse.
Jag har velat framhålla dessa synpunkter och skall, herr talman,
för närvarande icke göra något yrkande.
Herr Andersson i Pettersborg instämde häruti.
Herr Räf: Herr talman, mina herrar! Det var icke så litet
svårt att på hösten 1902 bestämma sin ställning med afseende å
rösträttsfrågan. Och det blef icke mindre svårt därigenom, att det
då kom en massa papper från Stockholm — eller hvar det nu var
ifrån — som innehöllo åtskilliga sväfvande uttryck, och efter hvilka
man skulle angifva sin ställning till denna fråga. Jag ville då söka
komma ifrån saken med den förklaringen, att jag skulle göra så
godt jag förstod, om jag kom till Riksdagen. Mina vänner tillrådde
N:o 64.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 64.
26
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Ports.;
Tisdagen den 17 Maj, e. m.
mig emellertid att på valmöten uttala mig mera bestämdt i denna
fråga. Men det är klart, att för en ny riksdagsman är det sanner¬
ligen icke så lätt att bestämdt klargöra sin ställning i en så allvarlig
fråga, som rösträttsfrågan ovillkorligen är. Detta gjorde, att jag
naturligtvis måste söka ett material, som närmare kunde bestämma
mig, och då hade jag ingenting annat att tillgå —• och det var val för
reslen tillräckligt — än Riksdagens protokoll och där se efter, hvilken
ståndpunkt Riksdagen och Kungl. Maj:t intogo i frågan. Det band,
som jag här har i handen, innehåller protokollen för rösträttsdiskus-
sionen i denna kammare den 15 och 16 maj 1902, och har det varit
mycket intressant att här i dag följa med de olika yttrandena och
se, huru de stämma med de yttranden, som samma personer hade
år 1902. Man finner däraf mycket väl, att tiden utvecklar sig
särdeles hastigt och just i den riktning, som man önskar. Vid
1902 års rösträttsdebatt förekommo icke mindre än 150 instäm¬
manden eller uttalanden i rösträttsfrågan, så att man är mycket lätt
i tillfälle att se den ställning, som enskilda ledamöter intogo i frågan,
särskildt till det s. k. Ivar-Månssonska skrifvelseförslaget. När jag nu
på grundvalen af dessa protokoll för mina valmän angaf min ställ¬
ning i rösträttsfrågan, utgick jag från det Ivar-Månssonska skrifvelse-
förslaget, ty jag tog för gifvet, att detta var ett uttryck för kammarens
och i viss mån för Riksdagens mening i frågan. Detta skrifvelseför-
slag, som de af herrarne, hvilka voro närvarande när det antogs,
säkerligen erinra sig bättre än jag, åsyftade såsom redan förut
här i dag blifvit framhållet — allmän rösträtt med proportionella
val, fullgjord skatteplikt och lika representationsrätt för stad och
land. Sedermera såg man af regeringskommunikén och af instruk¬
tionen för den proportionella valkommittén, att regeringen intog
samma ställning i frågan, som tagit sig uttryck i Riksdagens nyss¬
nämnda skrifvelse. Det blef sålunda icke så omöjligt för mig att
bestämma min ståndpunkt i rösträttsfrågan, _ då jag hade _ sådana
auktoriteter att tillgå, och jag gjorde också mina uttalanden till mina
valmän i öfverensstämmelse med dessa auktoriteters mening i
frågan.
Nu finner jag emellertid till min häpnad, att en särdeles stor del
af de uttalanden, som gjordes för två år sedan af personer, på hvilka
jag ansåg mig kunna lita, icke längre äro uttryck för den uppfatt¬
ning, som dessa personer nu hafva i denna fråga. Jag måste, därför
i dag så att säga stå på egna ben och med fullständigt förbiseende
af dessa liberala f. d. auktoriteter motivera den ställning jag
intog på hösten 1902 och som jag till skillnad från dessa auktoriteter
fortfarande behåller.
Jag är nämligen af den åsikten, att det är välbetänkt af det
parti, som under många år innehaft makten här i kammaren, att icke
låta slita sig denna makt ur händerna, ty detta skulle säkerligen
moraliskt taget vara mycket farligt. Men å andra sidan visa sig
detta partis medlemmar vara förståndige män, när de utdela någon
del af den makt, som de hafva, till de nu uppryckande, i många fall
verkligen myndiga vordna arbetareskarorna. Ja, de böra utdela och
utgifva makten till dessa, alldeles så som en fader gifver sina barn,
27
N:o 64.
Tisdagen den 17 Maj, e. m.
sina myndiga söner den makt, som han anser, att de böra äga.
Därmed har jag också sagt, att jag anser det vara mycket riskabelt
att utdela makten på det sättet, att husfadern blir utsparkad ur sin
egen bostad, ty detta kan ju icke vara så trefligt på ålderdomen.
Jag skulle helst vilja — och det har jag alltid helst velat —
ställa mig på den ståndpunkten, att man gjort någon slags öfvergång
härvidlag, så att man icke behöft omedelbart taga till allmän röst¬
rätt. Men alla de normer, som man i sådant syfte uppställt, hafva
allesammans fallit på, såsom man sagt mig, orimligheter i det ena
eller andra afseendet. Äfven jag har försökt att uttänka någon dylik
norm, men jag har icke lyckats därutinnan. Man är således, så vidt
jag kan finna, Verkligen tvungen att omedelbart öfvergå till allmän röst¬
rätt. Men då man sålunda öfvergår omedelbart till allmän rösträtt,
måste, man antingen medelst en graderad skala eller ock på annat
sätt reglera, så, att de gamla betrodda landtmannnaintressena icke
blifva utsparkade ur representationen, icke ens ur Andra Kammaren.
Jag anser nämligen icke, att de intressen, som landtmannapartiet
gjort gällande, eller den makt, som utgått från detsamma, till den
grad missbrukats, att det bör utsparkas, utan detta partis medlemmar
kunna nog se både vän och fiende i ansiktet och säga: vi hafva gjort
vårt bästa; ifrån oss hafva många reformer utgått och vi vilja äfven
gorå vårt bästa i fortsättningen, äfven beträffande den fråga, som nu
föreligger. Vi måste dock besinna, att då det är fråga om att för¬
dela makten efter en proportionell valmetod, såsom nu är föreslaget,
gäller det ingenting mindre, än att de 358,774 nuvarande valmännen
skola bland sig upptaga 677,653 i politiskt afseende alldeles obekanta
valmän. Man vet ju icke det ringaste hvilken politisk valör dessa
senare hafva, förrän man erfarit det genom förhandlingarna i Riks¬
dagen eller genom de uttryck för sin politiska uppfattning, som de
eljest kunna vilja gifva. Man har till och med — såsom herr Hans
Andersson i Nöbbelöf nyss sade — på sätt och vis gjort en negativ
erfarenhet i det afseendet. Man har sålunda fått se resolutioner,
demonstrationer och uppträden här och där, som skulle kunna tyda
på att åtminstone den största försiktighet bör iakttagas, då. det gäller
att utskifta makten till dessa, som för närvarande icke äro i besitt¬
ning af densamma. Men de förvillelser, som emellanåt gifva sig
till känna hos dessa, komma icke alltid af dem själfva, utan ledsamt
nog bero de — såsom nyss sades — mången gång på ledningen.
Jag vågar verkligen underkasta denna ledning litet klander, ty jag
tror, att, om den skötte sig bättre, skulle förhållandena i nu berörda
afseende vara vida bättre än hvad de nu äro. Jag har en viss erfa¬
renhet på detta område från södra delen af vårt land och äfven
trakterna längre upp, och jag har alltid fått det allra bästa intryck
af arbetarne. Jag har haft arbetareskaror af ren socialdemokratisk
färg, och vi hafva alltid kommit mycket väl öfverens, bara vi fått
talas vid en liten stund. Jag är icke rädd för vare sig den ena
eller den andra sortens folk, blott de ej få för dålig ledning. Om
vi nu skulle släppa en så betydlig röststyrka som 677,653 nya
röster till de 358,774, som för närvarande finnas, förstår väl ändå en
hvar af oss, att detta innebär, att två nya valmän kunde komma att stå
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 64.
28
Tisdagen den 17 Maj, e. m.
Kammaren
(Forts.)
Om valrätten mot hvar och en af de gamla, och dessa senare må vara hur starka
till Andra ocjj duktiga som helst, torde de väl dock icke i allmänhet vilja ut¬
sätta sig för en tvekamp med två.
Det kan således mycket väl hända, att vi, som nu sitta här,
blifva utkastade. Och det vore ju icke så farligt. Men jag. vill
adressera mig till dem, som här så varmt förorda majoritetsval i en¬
mansvalkretsar, och fråga dem, hvar de hafva garantien för att icke
deras gamla valmän sättas tillbaka? Det finnes verkligen icke några
sådana garantier, som de här bjuda oss. Herr Branting må tala
aldrig så kärleksfullt med landtmännen i dag, och vi allesammans
komma öfverens om att vi äro riktigt såta vänner på alla sätt och
vis — när det kommer till det praktiska utförandet, är jag öfvertygad
om hvem som skall innehafva makten, och den stannar på platsen,
medan de andra få gifva sig på dörren. Det är ett fult drag hos
människan, att hon alltid vill handla på det sättet, men det är ett
drag, som är så djupt rotadt, att jag knappast tror, att det kan af-
hjälpas därigenom att vi tala väl med hvarandra här i kammaren.
Här har nu i dag talats så illa om de proportionella valen, att man
icke kan blifva annat än förvånad öfver att ställningen i det afseen-
det kunnat blifva så förändrad sedan år 1902. Jag tror dock för
min del, att de proportionella valen äro de, som äro bäst i stånd att
gifva en så trogen spegelbild som möjligt af ställningen i landet, och
jag tror, att vi icke kunna något bättre begära, än att en spegel af
svenska nationen finnes här i Andra Kammaren och å la bonne heure
äfven i Första Kammaren, så snart vi om 20 å 25 år fått se, att
arbetet i Andra Kammaren efter de proportionella valens införande
utfaller lyckligt. Det är ju alltid bra att själf äga fastigheten till dess
man får se, hur ungdomen arbetar och utvecklingen kan komma att
arta sig. Jag undrar, om det icke vore förståndigt att göra så äfven
nu, och jag tror, att äfven sådana måste hålla med mig härvidlag,
som eljest till äfventyra tala emot de proportionella valen.
Jag tror vidare icke, att de proportionella valen skola hafva
någon dålig inverkan på själfva personlighetsvärdena inom representa¬
tionen. Jag föreställer mig nämligen, att det alls icke duger att vid
dessa val bjuda på ungefär hvad som helst, utan om det t. ex. finnes
socialister i en valkrets, måste dessa gifvetvis uppställa som kandidater
de allra bästa medlemmarne af sitt parti, om de vilja hafva någon
utsikt till framgång vid valet, och detsamma måste äfven landtmanna-
partiet och för resten hvilket parti som helst göra. Jag antager så¬
ledes, att det proportionella valsättet skall kunna höja den personliga
nivån inom representationen.
Det ligger äfven något ömsesidigt hoppfullt i de proportionella
valen, hvilket man däremot icke kan säga om majoritetsvalen. Vi
behöfva ju blott se, huru det tillgår vid valen här i Stockholm. Här
synes det liberala partiet vara mycket väl organiseradt, och till slut
skall det tydligen behärska hela staden, och när så högern gång efter
annan blir slagen utefter hela linjen, skall den finna det hopplöst att
vidare uppträda och kommer därför att förhålla sig stilla. Det är att
befara, att det skall gå så i hela landet till sist, om det blir majori¬
tetsval i enmansvalkretsar. Sedan man blifvit slagen vid en tre, fyra
Tisdagen den IV Maj, e. m. 29 N:o 64.
val efter hvarandra, tycker man, att det är lönlöst att vidare försöka Om valrätten
vinna något vid dem. Om däremot en proportionell valmetod till- till Andra
lämpas, och partiet förbrukar all sin kraft, vinner det alltid något, Kammaren
om också icke så mycket som det önskar. m'
Det är äfven en annan fördel förenad med de proportionella valen, or 80
såsom jag nu närmare skall belysa med ett exempel. Vid det sista
valet stod jag i min valkrets som kandidat gent emot brukspatron
Spånberg. Jag fick nu 947 röster och han 812. De två partier, som
uppställt oss som riksdagsmannakandidater, voro under valtiden så
förbittrade på hvarandra, att de olika partianhängarne knappast kunde
låna penningar af hvarandra o. d. på flera veckor. Det är ju alltid
ledsamt för ett parti att blifva fullständigt slaget, och det är ju klart,
att detta skall åstadkomma misstämning, men än värre är det, att
denna misstämning kanske icke går öfver på hela treårsperioden,
utan då ständigt föranleder elakheter och tråkigheter. Det parti,
som förlorat, söker också naturligtvis så långt som möjligt hundsvot-
tera motpartiets kandidat, som afgått med segern, ty det kommer
snart, om blott tre år, den tid igen, då nya val skola äga rum, och
då måste han vara så ful som möjligt. Hade brukspatron Spånberg
kommit upp, är jag öfvertygad om att han varit lika öfverens som
jag med min nuvarande sidokamrat. Det hade naturligtvis då icke
blifvit större svårigheter, än hvad det nu är, då jag röstar nej och
min sidokamrat ja, och tvärtom. Vi äro nämligen lika goda vänner
för det. Jag har velat säga detta också med anledning däraf, att
man yttrat, att det fördelaktigaste vore, om striden stode mellan par¬
tierna i valkretsarne och icke fördes upp till de särskilda ledamöterna
inom representationen. Om flera personer få olika åsikter i t. ex. en
affär, är det naturligtvis icke det bästa, att de gifva sig i strid med
hvarandra, utan det bästa är, att de få utse hvar sin representant,
som sedan träffas och söka utjämna striden. På samma sätt skulle
det ju i händelse af proportionella val gå de olika partierna emellan.
Hvad beträffar frågan om att sammanföra land och stad i samma
valkretsar, hör man å ena sidan mycket vackra haranger därom, att
förhållandet mellan landsbygden och städerna därigenom skulle blifva
så utomordentligt godt, och å andra sidan uttalas stor fasa för en
dylik sammanslagning. Jag tror för min del, att enligt Riksdagens
för två år sedan uttalade önskan det förståndigaste vore att äfven
besluta i öfverensstämmelse därmed. Jag kan nämligen icke finna
annat, än att det är alldeles obefogadt att vara så rädd för denna
sammanslagning. Viskola komma ihåg, att redan nu höra ju köpingar,
municipalsamhällen och arbetaresamhällen på landsbygden till landt-
valkretsarne, men ändå har man icke vidtagit några åtgärder för att
få detta förhållande ändradt, fastän dessa köpingar och arbetarecentra
mången gång äro mera afsöndrade och afskiljda från den omgifvande
landsbygden är någonsin städerna. För öfrigt, om t. ex. min vän
Johansson från Jönköping representerade Tveta härad, skulle jag
vara öfvertygad om att han gjorde sitt bästa för att tillgodose Tveta
härads intressen, liksom jag, om jag representerade Jönköping, skulle
göra hvad jag kunde för Jönköpings stads bästa. Icke äro vi välså
V:o 64.
30
Tisdagen den 17 Maj, e. m.
Kammaren
(Forts.)
Om valrätten oärliga i våra tänkesätt, att vi icke vilja göra vårt bästa för våra
till Andra vänner, vare sig de äro från stad eller landsbygd.
Det är äfven en annan sak, som man aldrig förgäter att fram¬
draga, när man vill visa, hur farligt det är att sammanföra stad och
land i samma valkretsar, nämligen att städerna sknlle helt och hållet
taga öfverhand öfver landsbygden vid riksdagsmannavalen. Jag vill
dock göra herrarne uppmärksamma därpå, att enligt de uppgifter,
som lämnas i den kungl. propositionen, skulle för hvarje valman,
som städerna skicka till valurnan, landsbygden kunna skicka icke
mindre än nio stycken, och då vore det väl märkvärdigt, om städerna
skulle kunna behärska valen gent emot landsbygden, om verkligen
en allvarlig strid mellan stad och land skulle ifrågakomma. Så vidt
jag vet, är det endast i tre valkretsar i vårt land, där den nu angifna
proportionen mellan städernas och landsbygdens valmän icke skulle
komma att blifva rådande, nämligen i Östergötlands läns norra val¬
krets samt i Gäfleborgs läns norra, ty där skulle städernas valmanskår
uppgå till 1/s å J/4 af landsbygdens valmanskår.
Nu säger man, att det vid valtillfällen skulle vara mycket svårt
att sätta landsborna i rörelse, medan däremot stadsborna skulle vara
mera lättrörliga i detta hänseende, hvarigenom de skulle kunna få
ett större inflytande på själfva valen. Jag kommer därvid ihåg,
hurusom jag vid ett val för några år sedan stod som kandidat mot
en kamrat bär på jönköpingsbänken. Icke förrän c:a 8 dagar före
valet visste man då om att jag var valbar. Då kom man nämligen
till mig och frågade, om jag verkligen var valbar, och då jag svarade
ja, sade man: »Ja, då skola vi sätta oss i rörelse och sätta upp dig
som vår kandidat»; jag svarade: »Ja, ni få göra, hur ni vilja»; och
verkligen, på dessa 8 dagar fick man en valrörelse i gång, som var
så kraftig, att ungefär 60 procent af valmännen deltogo i valet. Vid
det senaste valet, då jag stod mot brukspatron Spänberg, deltogo
icke mindre än 77 procent af samtliga röstberättigade inom häradet.
Om jag ser på huru stor procent af de röstberättigade som deltog i
valet i Jönköping 1902, skall jag finna, att siffran blir lägre än den
af mig nyss angifna procentsiffran för det Jönköpings stad omgif-
vande Tveta härad. Likaså kan man beträffande åtskilliga andra
städer få se, att af hela antalet valmän endast omkring 50 procent,
och i flera fall icke ens så många, deltogo i det senaste valet. Vi
skola sålunda icke tro, att det är så svårt att sätta landsbygdens
valmän i rörelse, som man här sökt göra troligt. Blifva hemmans-
ägarne blott upptända af intresse för någon särskild fråga, så nog
finnes det möjlighet att få dem att deltaga i valen. Däraf har jag
för min del ganska stor erfarenhet.
Af hvad jag nu sagt framgår, att jag anser mig kunna rösta för
införande af proportionellt valsätt i af land och stad sammanslagna
valkretsar i vårt land.
Jag vill äfven något fästa mig vidden fordran å fullgjord skatte¬
plikt, som man nu vill uppställa som villkor för erhållande af röst¬
rätt. Om den saken höll herr Daniel Persson i Tällberg ett särdeles
dråpligt anförande, när den föreliggande kungl. propositionen remit¬
terades till konstitutionsutskottet. Och därvid kallade han denna
31
N:o 64.
Tisdagen den 17 Maj. e. m.
skatteplikt ett »ordentlighetsstreckv, och det är just från den synpunk¬
ten,. som jag är så lifligt för en fullgjord skatteplikt. Jag bar
aldrig brytt mig om, att en oordentlig person saknar rösträtt, men
däremot bär jag mången gång varit mycket generad, då jag Bett,
hurusom mina egna arbetare, som äro mycket ordentliga på alla sätt,
icke äga rätt att deltaga i valen till den folkvalda kammaren. Jag
anser därför, att vi i första rummet böra se till, att alla ordentliga
medborgare, vare sig de äro arbetare eller andra, få rösträtt i fråga
om val till Andra Kammaren. Jag hade därför också mycket gärna
sett, om herr Lindgrens i Örebro motion om att notoriska supare
icke skulle få rösträtt hade kunnat realiseras, och hade den blott
blifvit tidigare väckt, är det ju möjligt, att den äfven hade kunnat
gå igenom, men kanske det blir större utsikter därför en annan gång.
Jag måste sålunda ur ordentlighetssynpunkt ställa mig afvisande
gent emot utskottets förslag, att det skulle vara 60 stadsrepresentanter
och 170 representanter för landsbygden äfvensom mot herr Lindblads
med respektive 65 och 165. Den Staaffska motionen, som alltigenom
är skrifven med mycken försiktighet, har föreslagit 42 representanter
för de större städerna, och som de mindre städerna skola vara för¬
enade med landsbygden, få äfven de ett visst inflytande vid tillsätt¬
ningen af åtskilliga representanter, fastän det är svårt att säga, huru
stort. Jag skulle för min del önska att få en fördelning i detta
afseende efter den Daniel-Perssonska ordentlighetsprincipen, hvilken
kan uttryckas så, att när 1,036,380 kvalificerade ordentliga valmän
skola tillsätta 230 representanter, skulle valkvoten blifva 4,506 eller
i rundt tal 4,500. Enligt denna beräkning skulle Stockholm få 7,
Göteborg 3 samt Malmö 2 och alla de öfriga städerna tillsammans
23 representanter, d. v. s. att städerna finge 35 representanter och
landsbygden med sin ordentliga befolkning 195 representanter. Jag
kan säga, att jag nästan ångrar — och det gör jag verkligen — att
jag icke motionerat härom, ty utskottet hade gärna kunnat taga sig
en funderare på saken. Dessutom hade det väl icke legat någon orätt¬
visa däri, ty då det endast gäller att vara ordentlig, så skulle i den
mån Stockholms befolkning blefve ordentligare, dess representations¬
rätt och antalet af dess representanter växa, och det skulle verkligen
vara en tillväxt, som vore en glädje, åtminstone för oss.
Sedermera skall jag bedja att, ehuru endast i förbigående, få
beröra vallagen. Det förhåller sig nämligen på det sätt, att vallagen
är något särskildt i denna sak, och vallagen föreligger ju egentligen
icke till behandling nu. Man kan således icke ingå i kritik af den¬
samma. I annat fall hade jag rätt mycket otaldt med denna. Det
är dock icke värre än att den kan få duga tills vidare.
En annan sak, som härvidlag är att märka är, att i herr StaafFs
motion icke alls föreligger något förslag till vallag, hvadan jag således
icke kan jämföra Kungl. Maj:ts vallag med liberalernas vallag och
säga, att Kungl. Maj:ts vallag är inycket sämre än den liberala val¬
lagen. Jag sade, att liberalerna voro mycket försiktiga, och därvidlag
hafva de ytterligare bevisat denna sin försiktiga taktik, nämligen genom
att icke framlägga något dåligt förslag i detta hänseeende utan säga,
att vallagen kommer senare. Det hade varit bäst att Kungl. Maj:t
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forte.)
N:o 64. 32 Tisdagen den 17 Maj, e. m.
Om valrätten gjort på samma sätt, om det hade varit möjligt. Därigenom hade den
till Andra kungl_ propositionens ställning också varit säker i detta afseende.
Kammaren Allt som allt och äfven denna vallag säger mig, att om det kung-
(Forts j för8laget antages, så äger den gamla bofasta svenska allmogen
' ändå någon garanti för att kunna motstå och rädda sig från fullstän¬
dig omstörtning, hvilket däremot icke blir händelsen, om allmän
rösträtt med majoritetsval införes. Men som de af herr G. A. Berg
och frih. Barnekow afgifna utskottsreservationerna i det närmaste
öfverensstämma med det kungl. förslaget, kommer jag, herr talman,
att bland detta urval rösta för det, som har den största utsikten
att i denna kammare afgå med seger.
Hans excellens herr statsministern Boström: Om jag också
icke kan hafva något nytt att säga till hvad justitieministern yttrade
vid debattens början, så skall jag dock bedja att något få taga kam¬
marens tid i anspråk.
Det yttrades af konstitutionsutskottets ärade vice ordförande,
som öppnade debatten här i kammaren, att det var Riksdagens skrif¬
velse, som gaf anledning till Kungl. Maj:ts proposition i detta ämne.
Jag vill därvid erinra om att det näppeligen kan finnas någon rege¬
ring, som icke, vare sig den får mottaga en Riksdagens skrifvelse
eller icke, måste inse, att rösträttsfrågan är en fråga, som icke kan
hvila och som icke kan lämnas å sido, utan att det är en fråga, som
den måste göra allt för att söka bringa till lösning. Det var också
alldeles klart för oss, att lösningen endast stod att vinna på den all¬
männa rösträttens grund. Därmed har jag dock naturligtvis icke
velat saga, att det icke också är ett godt stöd att hafva fått denna
Riksdagens skrifvelse.
Det har, så vidt jag vet, under hela debatten i denna kammare
icke yrkats annat än godkännande af den allmänna rösträtten. Det
har visserligen uttalats någon tvekan och någon oro öfver det, hvar¬
om den siste talaren erinrade, nämligen att den gamla valmanskåren
endast komme att utgöra en tredjedel af den nya, men jag vill erinra
herrarna därom, att vi hafva — och det har Riksdagen äfven ansett
i skrifvelsen i fråga — den öfvertygelsen, att de som skulle få denna
rösträtt, äro af den mogenhet, att åt dem väl kan lämnas en sådan
rättighet. Och det kunna vi väl vara ense om, att äro icke väljarne
mogna, äro icke de lifvade af fosterlandskärlek och känsla för det
rätta, så hjälper det icke mycket, huru representationen ser ut. Ty
allting hänger dock slutligen på folkets stämning och folkets känslor
för rätt och fosterland.
Herrarna erinra sig, att Riksdagens båda kamrar äfven uttalat
sig för den proportionella valmetoden i sammanhang med den all¬
männa rösträtten. Det är visserligen sant, att man icke återfinner
detta i den till Kungl. Maj:t aflåtna skrifvelsen. Men det är också
naturligt, att då man får en sådan skrifvelse, man icke nöjer sig med
de rader, som finnas i skrifvelsen, utan att man går tillbaka och
rannsakar skrifterna. Och då finner man, att Andra Kammaren efter
votering uttalat sig för det proportionella valsättet, då den godkände
herr Ivar Månssons skrifvelseförslag, ehuru, när sedermera samman-
33
N:o 64.
Tisdagen den 17 Maj, e. m.
jämkning skulle ske med Första Kammarens beslut, det resulterade
i det förslag, som formulerades i Riksdagens skrifvelse.
Då vi hade ståndsrepresentation, var det ju en intresse- och
klassrepresentation. Till en del gick detta öfver i 1866 års riks¬
dagsordning, i det att man där skilde på stad och land. Man ansåg,
-att de respresenterade olika intressen och att de därför också borcfe'
vara särskildt representerade. För min del tror jag, att denna skils¬
mässa är en öfvervunnen ståndpunkt. Denna skarpa åtskillnad mel¬
lan stad och land finnes icke nu mera. Industrien, som förr i värl¬
den idkades endast i städerna, finnes nu lika mycket på landsbygden,
och vi se, huru den allt mera flyttar ut dit, huru den allt mera
sammanknyter stad och land, och huru omöjligt det är att uppdraga
gränser för olika intressen.
Det är därför, som den proportionella valmetoden har så stora
fördelar, ty på samma gång den medgifver allmänna val, gifver den
också på sätt och vis en intresserepresentation åt de olika intressena,
i samma mån som de olika intressena sluta sig tillsammans och bilda
särskilda partier. Jag behöfver emellertid icke utveckla denna sak
närmare, ty herrarna ha väl allesammans läst kommitténs förslag och
Kungl. Maj:ts proposition, där denna sak är tydligt framhållen. Ny
är ej heller denna sak, ty, såsom utskottet erinrat, har förslag i detta
hänseende många gånger varit uppe dels i fråga om val tilfutskott
och dels i fråga om val inom representationen, fastän det icke varit
i en så utarbetad och klar form, som i det nu föreliggande förslaget.
Man har mot förslaget erinrat, att valkretsarna äro stora, och
det måste de vara, för att den proportionella valmetoden skall kom¬
ma till sin fulla rätt. Men jag får å andra sidan erinra herrarna om
att valkretsarna äro helt naturliga, ty de sammanfälla med länsgrän-
serna, således med gränser, som förut varit de bestämmande för
samhörigheten inom olika landsdelar, och äfven om de äro delade
så föras icke några främmande orter tillsammans, utan endast sådana
som hafva haft gemensamma intressen och gemensamhet förut. Detta
har den fördelen, att när man skall upprätta förslag till representanter
och söka vinna valmännen för gifna förslag, så ligger det i sakens
natur, att man söker upp de bästa namnen, de mest kända och dem
som inom länet åtnjuta det mesta förtroendet. Detta är en fördel'
som torde vara helt ovärderlig.
Man har emellertid sagt, att den proportionella valmetoden med¬
för så ofantligt stora svårigheter, och att man icke kan veta huru
man skall komma att gå i land därmed. Jag tror, att denna farhåga
bor vara ytterst oberättigad i vårt land, där alla valmännen kunåa
läsa och skrifva och där allmänhetens begåfning visst icke hör till
de svagare. Det är icke krångligare, än att, endast ett försök är
gjordt, alla äro väl inne i det, och jag säger, såsom min kollega säde
på formiddagen, att man naturligen skall söka att på förhand gifva
sä mycken upplysning och vägledning som möjligt angående sättet
iör metodens tillämpning.
Det kungl. förslaget har dessutom den fördelen, att om man
skulle finna, att det proportionella valsättet icke fungerade såsom
man önskade, så är det synnerligen lätt att därifrån öfvergå till
Andra Kammarens Vrot. 1904. N:o 64. o
Om valrätten
till Andra,
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 64. 34 Tisdagen den 17 Maj, e. m.
Om valrätten majoritetsval. Detta är en ytterst enkel sak, men att öfvergå fränt
till Andra maj0ritetsval, i smärre valkretsar, till proportionella val är näppeligen
“m '"m €n tänkbart, ty det skulle betyda, att majoriteten skulle medgifva obillig-
(Forts) heten af att den ensam skulle representera hela valkretsen — mino¬
riteten må vara hur stor som hälst — och att den skulle vara be¬
nägen att afstå en del af sin rätt och makt till förmån för minoriteten.
En så långt gången själfuppoffring tror jag knappast man har att
vänta.
Det har mycket skrifvits och mycket talats därom, att man i
England icke velat acceptera det proportionella valsättet. Jag undrar
emellertid, om detta icke är helt naturligt på grund af det förhållan¬
de, att det i England egentligen icke finnes mer än två partier,
whigs och tories. Då det ena partiet sitter vid makten och styr,
så arbetar det andra upp sig, till dess det återigen får öfvertaga
makten. Något tredje parti finnes icke. Det är följaktligen full¬
ständigt öfverflödigt, att en proportionell valmetod där användes,
då det icke såsom hos oss finnes en hel mängd olika partier. Dess¬
utom kan det väl hända, att det till någon del kan bero därpå, att
engelsmännen, såsom herrarna veta, äro världens mest konservativa
folk. Detta nu om de proportionella valen. Jag anser, att det är
nästan en absolut nödvändighet att till de allmänna valen få detta
valsätt. Det går icke an att släppa in så många nya valmän och
endast låta majoriteten blifva representerad. Man måste se till,
att de olika meningarna blifva i någon mån representerade inom
kammaren.
Det har inom utskottet ifrågasatts, att man skulle skilja på land
och stad. Efter min mening är det ett ytterst olyckligt förslag, ty
i själfva verket finnes det ingenting att skilja på mellan dessa. Det
är icke landtbon eller stadsbon, som man vill få representerade, utan
det är medborgare, och jag kan väl vara lika god medborgare, om
jag bor i stad som om jag bor på landet. Dessutom är det ju så,
att den förflyttning af stadsmannanäringarna, som sker till landet,
utplånar skillnaden allt mer och mer. Och det är ganska egendom¬
ligt, att utskottet med sin åsikt låtit alla municipalsamhällen och
andra större samhällen, som ligga på landet, få vara kvar i landt-
valkretsarne. Ty deras invånare hafva, såsom nyss erinrats, lika
stora stadsbointressen som någonsin invånarne i de samhällen, som
hafva stadsprivilegier. Men börja herrarna på att reflektera öfver
huru det skulle ställa sig att göra en valkretsindelning med dessa
municipalsamhällen, är jag förvissad om att herrarna skola komma
till så stora svårigheter, att herrarna skola finna, att det är ett full¬
komligt fåfängt försök. Det låter sig icke realisera. Det finnes då
icke mer än ett sätt att gå till våga, och det är att låta stad och
land välja tillsammans — naturligtvis med undantag för städer, som
äro af den storlek, att de, såsom Stockholm, Göteborg och Malmö,
äro berättigade att besätta flera platser i kammaren och alltså själfva
kunna bilda distrikt.
Utskottet har gjort en annan ändring i det kungl. förslaget,
hvilken ändring blifvit upptagen af herr Moberg, men icke af herr
Berg, och hvilken ändring äfven återfinnes i det förslag, som friherre
Tisdagen den 17 Maj, e. m. 35
Barnekow i dag har framlagt, nämligen att direkt skatt skulle vara
villkor för utöfvande af rösträtt. Jag tycker, att detta dock är en
fullständig principiell oriktighet. Hvad är det, som varit öfverklaga’dt
i det nuvarande representationsskicket? Jo, just detta streck — och
så sätter man på samma gång ett nytt streck. Det är en oegentlig¬
het, som det nu är, nämligen att det är genom skattelagarna som
rösträtten bestämmes, skattelagarna, som ändras på ett helt annat
sätt än grundlagarna. Nu skulle man faktiskt bibehålla denna svag¬
het. Och dessutom är ju hela frågan så synnerligen obetydlig.
Undersökningar hafva gjorts, och det har därvid visat sig, att de,
som äro befriade från mantalspengars utgörande, äro 121,000 eller
122,000 personer, närmare 122,000; och bland dem inberäknas då
lappar och värfvadt manskap, som icke betala mantalspengar. De,
som för fattigdom och sjukdom äro befriade från mantalspengar,
utgöra 119,900 eller i rundt tal 120,000. Men ibland dessa för fattig¬
dom befriade träffar man naturligtvis alla, som åtnjuta fattigunder¬
stöd, och på den grund äro inhabila att rösta. Man kan räkna dessa
till 60- å 70,000 personer. Det är således högst 50- ä 60,000, som
det här skulle gälla. Men detta dr ju en ren obetydlighet, när vi
tänka på, att de nya valmännens antal är 1,200,000 personer och att,
sedan afdrag skett för dem som häfta för skatter, de valberättigade
uppgå till omkring 950,000 personer.
Nu hafva vi inom regeringen många gånger tänkt på detta, ty
det föreföll också oss egendomligt att säga, att ingen, som var påförd
skatt, men icke betalte skatten, skulle få rösta, under det att de,
som voro befriade från skatt, däremot skulle få rösta. Men vi tänkte
oss då saken ordnad på det sättet, att till de kategorier, som icke
få åtnjuta rösträtt, skulle läggas de, som hafva för sjukdom eller
fattigdom blifvit befriade från skatt. Vi ansågo oss dock ej böra
stanna vid ett sådant förslag därför att det kräfde ett tillägg. Ty
man kunde ju tänka sig, att någon kommun toge sig före att befria
från mantalspengar en person, som den ville göra inhabil och icke
släppa fram till valurnan, och det måste då skaffas någon form, under
hvilken rehabilitation skulle kunna ske. Men detta skulle medföra
så mycket omgång och vara så inveckladt, att det var, efter vår upp¬
fattning, klokare och riktigare att låta dessa få behålla sin rösträtt,
i synnerhet därför att det var i allmänhet gammalt folk, som gjort
sin plikt, så långt deras krafter stått dem bi, men hvilka nu voro
försvagade. Vi ha ansett, att det icke kunde vara till synnerlig
skada, om dessa finge behålla sin rösträtt. Nu har det äfven före¬
slagits införande af enmansvalkretsar. Detta är en sak, som jag för
min del icke tror vara lämplig. Det har redan af herr justitiemini¬
stern blifvit påvisadt, hvart dessa enmansvalkretsar ledt i främmande
länder.. Och det kan icke vara skäl för oss att exponera oss för
någonting likartadt. Dessutom tror jag, att det skall medföra synner¬
lig svårighet att alltid anordna dessa valkretsar på ett tillbörligt och
godt sätt. Och det kunna herrarne väl förstå. Ty om herrarne so
efter, är i. herr Staaffs motion ifrågasatt, att Stockholm och de större
städerna icke skola vara enmansvalkretsar utan välja i den form,
som nu är. Jag tror icke, att jag misstager mig att hans förslag är
N:o 64.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 04.
36
Om, va,lrätten
till Andra,
Kammaren
m.. m.
(Forts.)
Tisdagen den 17 Maj, e. m.
sådant. Men det är icke att undra på, ty huru skall det gå till, att
i störa städer, där det kanske skall väljas 14, 15 å 16 representanter,
dela upp städerna efter kvarter? Det kan aldrig blifva något lyckligt.
Men det visar också ytterligare en svaghet i själfva systemet.
Hvad nu beträffar de olika förslag, som föreligga, så framgår ju
af hvad jag har sagt, att mig förefaller Kungl. Maj:ts förslag vara det
bästa. Jag har dock ingenting emot det förslag, som blifvit gjordt
af friherre Barnekow. Det gifver åt Gottland en representant till,
någonting som det icke kan vara något att erinra mot, och rättar dess¬
utom ett förbiseende i den kungl. propositionen i § 23. Det inne¬
håller för öfrigt ändringar, som jag tror äro tämligen öfverflödiga,
men som jag åtminstone tror icke äro skadliga. Men jag skulle vilja
hafva den ändring i ingressen till den 17:e §, att den får samma
lydelse, som i den kung!, propositionen, nämligen: »Valrätt tillkom¬
mer en hvar välfrejdad svensk man från och med kalenderåret näst
efter det, hvarunder han uppnått tjugufem års ålder», och att sålunda
det i friherre Barnekows förslag upptagna villkoret beträffande erläg¬
gande af direkt skatt bortfaller.
Det har blifvit taladt om att det kanske icke skulle vara så an¬
geläget att få saken afgjord i år, utan att man skulle kunna uppskjuta
den. Jag vill då erinra herrarna om att i sin skrifvelse 1902 uttalade
Riksdagens bägge kamrar sin önskan, att förslag måtte blifva utarbetadt
om möjligt redan till 1904. Riksdagen ansåg således då, att det var
angeläget att under denna riksdag få behandla frågan. Och jag tror,
att Riksdagen hade goda skäl till en sådan uppfattning. Det är där¬
för, som det vill förefalla mig vara till ovärderlig nytta, om Riksdagen
i år kunde komma till ett beslut och komma ifrån den oro och den
agitation, som ett uppskjutande alltid skulle medföra. Det är gifvet,
att skall man komma till ett resultat, måste man i en fråga, där. så
många olika meningar förefinnas, underkasta sig eu viss moderation
både mot olika meningar inom kammaren och moderation också mot
de önskningar, som finnas i Första Kammaren. Ty, som herrarna
veta, representeras det svenska folket af såväl Första Kammaren som
af Andra Kammaren lika, enligt vår svenska regeringsform och riks¬
dagsordning. Man kan icke komma till ett resultat, om man icke
gifver efter, hvar och en något på sina önskningar, för att nå ett
godt mål.
Jag har nu sagt herrarna, huru mina önskningar gå, och det gör
jag icke därför att, om Riksdagen skulle besluta i öfverensstämmelse
därmed, regeringen skulle vinna en framgång, ty den synpunkten är
så obetydlig, att till den icke får tagas någon som hälst hänsyn, utan
jag gör det därför att, icke annat än jag förstår, är det endast rege¬
ringens förslag, som har någon utsikt att vinna anslutning och som
kan samla. Jag behöfver icke erinra herrarna om det moraliska
intryck riet skulle göra, om vi i denna stridens och söndringens tid,
hvaruti vi lefva, skulle kunna komma till ett enigt beslut. Det måste
hafva en god moralisk verkan icke blott på vårt land och folk, utan
också på hela världen att visa, att, när det gäller en stor sak, kan
den svenska representationen fatta ett enigt beslut, äfven om det för
många gäller en själfuppoffring.
Tisdagen den 17 Maj, e. m.
37
N:o 64.
Herr Ström i Transtrand: Herr talman! Då det är så mycket Om valrätten
taladt här i dag i denna kammare både på för- och eftermiddagen, til1 -Andra
skulle det väl synas tämligen onödigt att ytterligare upptaga kamma-
rens tid, och jag skall också lofva att icke bli synnerligen långvarig. (pörts)
Jag beklagar, att jag icke kan till alla delar instämma med den
högt ärade, siste talaren, herr statsministern, detta nämligen beträffande
de proportionella valen. Då jag begärde ordet, gjorde jag det äfven
därför att jag ansåg det vara nyttigt, om en representant från lands¬
bygden uttalade sig med afseende å valmännens åsikter ifrån dessa
trakter, då man här mest hört stadsrepresentanter uttala sig i frågan.
Det var ett anförande på förmiddagen utaf herr justitieministern,
däri han antydde, att en agitation på landsbygden skulle vara satt i
gång för att motverka de proportionella valen. Det var särskild!
med anledning af detta yttrande, som jag tänkte på den valkrets,
som jag har äran att representera. Jag hade där sammanträde med
mina valmän i icke mindre än 5 af de 8 kommunerna inom valkret¬
sen, och på de möten, som där höllos, fanns det icke mer än summa
fyra personer, som uttalade sig för att det möjligen skulle kunna
vara lämpligt att taga de proportionella valen. Där hade helt säkert
icke den minsta agitation varit satt i verket, utan hvad som där ut¬
talades, det var ett utslag utaf folkets allmänna mening. Jag ville
med detta särskildt påstå och visa, att åtminstone inom den valkret¬
sen är folket absolut emot de proportionella valen.
Vid sådant förhållande och då man känner, att så äfven är på
flera andra ställen, och, såsom här nu förut antydts från flera håll
inom kammaren, dessa proportionella val lida utaf många brister, så
synes det mig vara märkvärdigt, att proportionella val skulle påtrugas
folket, som icke vill hafva desamma.
Bn föregående talare här sökte bevisa fördelarna utaf de propor¬
tionella' valen och talade därvid mycket om sin valkrets, och huru
valen där hade gestaltat sig. Han anförde då, bland annat, att valet
stått emellan honom och en annan kandidat, och att de fått nästan
lika många röster, men att den andra kandidaten icke blifvit vald.
Därför vore det ständig oenighet mellan valmännen. Ja, hvilket val¬
sätt man än har, hade naturligtvis icke mer än endera af dessa kunnat
blifva vald, alldenstund icke båda kunde komma till Riksdagen.
Jag vill vidare med afseende å hvad den ärade talaren yttrade
framhålla, att om det t. ex. där hade varit proportionella val och
herr Räf tillsammans med två andra uppställts på en lista, som fått
rättighet att få tre platser besatta, om då, säger jag, herr Räf hade
fått tio röster, men till följd af det goda sällskapet tillsammans med
de andra ändå gått in, så kunde man ju tänka sig, att motkandidaten
stått på en annan lista och med sina exempelvis 200 röster icke gått
in. . Jag frågar, om detta icke skulle vara lika mycket orsak till
oenighet och missnöje mellan dessa valmän. Här har nu, som sagdt,
sä mycket talats både från det ena och andra hållet om de proportio¬
nella valen och deras fel och brister, så att jag icke skall upptaga tiden
därmed, ty det vore endast att upprepa hvad som redan blifvit
sagdt.
Beträffande i öfrigt Kungl. Maj:ts förslag och synnerligast be-
N:o 64. 38 Tisdagen den 17 Maj, e. m.
Om valratten träffande villkoret om betald skatt till stat och kommun, ber jag till
till Andra ana <jejar fa instämma i det af regeringen framlagda förslaget. Detta
synes mig kafva obestridligen stora fördelar framför t. ex. utskottets
(Fortsj förslag, som gör den begränsning, som bär så mycket blifvit klandrad.
Skulle en sådan begränsning i rösträtten, som utskottet föreslagit,
blifva lag, hade man också i och med detsamma fastställt ett verk¬
ligt streck. Att tala om fullgjord skatteplikt såsom streck är enligt
mitt förmenande fullkomligt oriktigt. Har man emellertid infört
något sådant, som att hvar och en ovillkorligen skall betala skatt
eller vara skattskyldig till staten, som det i utskottet heter, för att få
rösta, och man så tänker sig, som herr statsrådet och chefen för
justitiedepartementet förut i dag anfört, att denna skatt å 40 öre,
som skulle betalas såsom mantalspenningar, blefve upphäfd, skulle
följden hafva det med sig, att en hel mängd personer därigenom
förlorade sin rösträtt. Den saken är icke så obetydlig, som herr
statsministern nyss antydde. Jag tänker mig det förhållande, att en
hemmansägare på landet har en 4 å 5 söner, som äro komna till den
åldern, att de skulle vara valberättigade, vidare att fadern står för
hela egendomen, och att sönerna icke hafva någon skatteplikt mer
än mantalspenningarna. Om nu dessa skulle ha rösträtt endast under
villkor att de erlade direkt skatt, och Riksdagen sedermera beslöte
mantalspenningarnes borttagande, så vore de i och med detsamma
allesammans utan rösträtt, och jag hemställer, om det skulle vara
förenligt med god ordning.
Den förste talaren i dag framhöll särskildt, huru olämpligt det
vore, att icke dessa mantalspenningar eller den skatteplikten ovill¬
korligen skulle kvarstå. Han tänkte sig en person, som i trettio års
tid ströfvat omkring. Om denne kom tillbaka till sin kommun, skulle
han där sent omsider få utöfva sin rösträtt. Jag tror icke, att de,
som på det sättet skulle begagna sig af sin rösträtt, skulle vara syn¬
nerligen många. Och om så skulle vara, att en person efter 30 år
skulle få utöfva sin rösträtt, så hade ju tio riksdagsmannaval försig¬
gått under tiden, som han icke deltagit i, och det vore icke någon
fara, om han en gång skulle få deltaga.
Mig synes icke den ringaste fara föreligga i att i detta stycke
antaga regeringens förslag, som alldeles obestridligt har många stora
fördelar framför utskottets och om hvilket man kan säga, att det
verkligen medför allmän rösträtt. Det beror nämligen då på enhvar
själf, om han vill fullgöra sina skyldigheter och sålunda behålla sin
rösträtt. Då jag emellertid, som sagdt, icke kan instämma i hvad
regeringens proposition innehåller med afseende på proportionella val,
så kan jag i allt fåll icke yrka bifall till densamma, och jag ber där¬
för, herr talman, att för närvarande få inskränka mig till att yrka
afslag å såväl Kungl. Majrts proposition som utskottets förslag.
I detta anförande instämde herr Anderson i Hasselbol.
Herr Nydal: Jag kan fatta mig kort, då jag redan instämt i
hvad herr Blowson anfört på förmiddagen. Jag skall endast be att
få närmare utveckla ett af de skäl, som göra, att jag icke kan lämna
Tisdagen den 17 Maj, e. m.
39
N:o 64.
min röst för vare sig utskottets eller Kungl. Maj:ts förslag. Detta Om valrätten
senare är enligt min tanke ett verkligt liberalt, förtjänstfullt och stor- tiU Andra
slaget förslag, för hvars framlämnande vi hafva all anledning att vara
regeringen tacksamma, och dock måste jag yrka afslag å detsamma. (Forts)
Det är emellertid så långt ifrån, att det är af någon obenägenhet mot
proportionella val som jag finner mig föranlåten att så göra, att jag
snarare kunde säga, att det är af en alldeles motsatt orsak, som jag
så handlar. Jag är nämligen, såsom det också torde framgå af den
reservation till detta betänkande sort» bär herr Elowsons och mitt
namn, en mycket varm vän till proportionella val. Alla äro vi ju,
kanske med några få undantag, ense om de proportionella valens
teoretiska förtjänster, så att därom behöfver här icke mycket ordas,
och hvad beträffar de praktiska olägenheter och svårigheter, som för¬
menas vidlåda den proportionella valmetoden, så är det ju endast
erfarenheten, som kan ådagalägga eller vederlägga deras befintlighet.
Som vi icke hafva någon erfarenhet i det afseendet, tror jag, att det
är af föga värde och till ringa uppbyggelse att nu tvista om den
saken. Jag skall blott upprepa hvad jag nyss sade, att det ingalunda
är på grund af något underkännande af den proportionella valmeto¬
dens värde, utan af en helt annan orsak, som jag måste ställa mig
afvisande gentemot det kungl. förslaget. Inom utskottet har jag
anslutit mig till herr Elowsons motion om införande af proportionella
val till hela representationen och icke blott till Andra Kammaren.
Då denna tanke icke vunnit framgång inom utskottet, har jag icke
kunnat tillstyrka det kungl. förslaget.
Nu kan det måhända tyckas, att man från den ståndpunkt, jag
intager i fråga om proportionella val, kunde och borde resonera som
så: om man icke nu kan få den proportionella valmetoden införd
äfven till Första Kammaren, så kan man för närvarande godt vänta
fiärpå och låta sig nöja med att få denna metod antagen i fråga om
Andra Kammarens bildande, i den vissa förhoppning, att det i så fall
icke skall dröja många år, innan denna i min tanke så rättvisa och
förträffliga metod skall bereda sig väg äfven till val till Första Kam¬
maren. Ja, jag skall uppriktigt bekänna, att jag verkligen resonerade
så, när frågan om allmän rösträtt med proportionella val först bör¬
jade på allvar diskuteras. Jag har emellertid under denna vinter fått
en liflig känsla af att rösträttsvännerna i landet, särskildt de som
skulle beröras af reformen, på intet villkor vilja veta af proportionella
val, med mindre valen blifva proportionella äfven med hänsyn till
Första Kammaren. Det synes, efter allt att döma, som om oviljan
mot proportionella val endast till Andra Kammaren vore så stor, att
man föredrager att hafva det så som man nu har framför en sådan
reform. Om nu Riksdagen besluter den i strid mot denna folk¬
opinion, ty så får jag väl ändå kalla den opinion, som uttalat sig
mot proportionella val till endast Andra Kammaren — däremot in¬
stämmer jag gärna i hvad herr justitieministern sade, att en allmän,
upplyst och mogen opinion mot de proportionella valen i och för
sig icke framträda — om, säger jag, Riksdagen nu i strid mot denna
opinion antager Kungl. Maj:ts förslag, — utskottets kan ju aldrig
.komma i fråga — kan jag icke föreställa mig annat än att hela röst-
N:o 64.
40
Tisdagen den 17 Maj, e. m.
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
Om valrätten rättsreformeD, den så länge förbidade och efterlängtade rösträttsrefor-
men> helt enkelt skall förfela sitt syfte, och att sålunda de god®,
verkningar, som vi lofvat oss af densamma, såsom försoning, sam-
hällsfrid, nationell konsolidering med mera, skola fullständigt utebli-
Rösträttsstriden skall flamma upp igen med icke mindre styrka ärt
förut, och den skall icke taga slut förrän de proportionella valen
blifvit aftysta äfven i fråga om Andra Kammaren. Jag fruktar, att
förhållandena komma att utveckla sig på det sättet, om det kungi.-
förslaget blir grundlag.
Det är emellertid än troligare, att förslaget aldrig blir grundlag,
äfven om det antages såsom hvilande nu eller vid nästa riksdag, ty
i så fall torde valen till Andra Kammaren komma att nästa år ut¬
falla så, att förslaget icke varder uppböjdt till grundlag. Äfven den
eventualiteten, som enligt mitt förmenande långt ifrån är osannolik,,
vore allt annat än önskvärd, då därigenom den stora och viktiga
frågan komme att uppskjutas ännu en treårsperiod.
Jag har, herr talman, sökt framhålla ett af de skäl, som för mig
varit bestämmande, då jag ansett, att utskottet bort föreslå Riksdagen
införande af proportionella val till båda kamrarna. Nu har man från
speciellt rösträttsvänligt håll invändt häremot: Första Kammaren går
aldrig in på något sådant. Om vi emellertid skola vänta på röst¬
rättsfrågans lösning, ända till dess att Första Kammaren bekvämar
sig att underkasta sig proportionella val, ja, då få vi vänta och vänta
länge, ja kanske ett tiotal år eller ännu mer. När tror man då att
Första Kammaren skall gå in på allmän rösträtt med majoritetsval?
För min ringa del kan jag icke tänka annat, än att Första Kammaren
af två i dess ögon onda ting föredrager det minst onda. Äfven ur
denna synpunkt, eller att man på den af herr Elowson och mig i %rår
motion anvisade vägen skulle enligt min tanke fortare komma till
en effektiv och lycklig lösning af rösträttsfrågan än på någon af de
andra vägar, som blifvit oss anvisade, skall jag yrka bifall till nämnda-
reservation med afslag å alla de öfriga förslagen.
Att tillämpningen af proportionalitetsprincipen på val till Första
Kammaren skulle medföra sådana svårigheter, som herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet antydde, kan jag omöjligen tänka
mig. Jag tror, att dessa svårigheter icke skola blifva större, än att
de med god vilja kunna öfvervinnas, och visst är, att vill man målet,
nog finner man medlen.
Med herr Nydal förenade sig herr Forssell.
Herr Hedlund: Herr talman! Först en anmärkning med anled¬
ning af ett yttrande, som här nyss fälldes af hans excellens herr
statsministern. Han sade bland annat, att det var omöjligt att indela
de större städerna i valkretsar. Jag vill då påminna om att regerin¬
gen — visserligen en annan regering än den nuvarande — år 1902
framlade ett rösträttsförslag, där just de större städernas indelning i
enmansvalkretsar ingick som en beståndsdel, och det förslaget mötte
ur teknisk synpunkt inga invändningar.
Man tycker sig för resten här lefva så att säga i en upp- och.
41
N:o 64.
Tisdagen den 17 Maj, e. m.
nedvänd värld. Vi så kallade radikaler hålla på det bestående och
vilja bygga på det beståendes grund i fråga om valen till Andra
Kammaren, medan återigen de, som eljest med stolthet kalla sig kon¬
servativa, med påtaglig ifver omfatta ett förslag, innebärande så många
stora och väsentliga nyheter som väl aldrig förut, allra minst med
anspråk på att antagas, blifvit framlagda för en svensk Riksdag.
Man må då undra, hvad orsaken är till detta. Ja, här finnes
både fruktan och hopp. Fruktan framträdde nyss mycket tydligt
i det yttrande, som en ärad talare på smålandsbänken här hade, när
han nämligen sade, att en tredjedel af valmanskåren, de nuvarande
valmännen, skulle hotas med att blifva utkastad af de två tredjedelar,
som de nya valmännen skulle utgöra. Månne denna fruktan är så
grundad? Jag skulle vilja tillråda herrarna att liksom jag se igenom
den norska statskalendern och den danska förteckningen öfver riks-
dagsledamöterna. I Norge har man allmän rösträtt sedan år 1898,
och där är högern för närvarande vid väldet; i Danmark har man
allmän rösträtt sedan år 1867, och där råder för närvarande i folke-
tinget ett vänsterregemente. Hur äro nu dessa representationer sam¬
mansatta i jämförelse med vår? Förhåller det sig verkligen så, att
den samhällsklass, som med vår rösträtt befolkar vår Riksdag, i stor¬
tinget och folketinget blifvit alldeles utsparkad och ersatt med andra
samhällsklasser? Fn undersökning i detta fall visar, att antalet själf-
ägande jordbrukare och arrendatorer utgjorde 48 procent af samtliga
ledamöternas antal, i norska stortinget 36 procent af de ordinarie
ledamöternas antal och i danska folketinget 49 procent, alltså flera
än här i Andra Kammaren; af ämbets- och tjänstemän i statens och
kommunens tjänst räkna vi i denna kammare 30 procent, i stortinget
31 procent och i danska folketinget 24 procent af hela antalet leda¬
möter; af affärsmän — dit räknas då allehanda affärsidkare, industri¬
idkare, köpmän, redare, advokater etc. — funnos i den svenska Andra
Kammaren 21 procent, i norska stortinget 28 procent och i danska
xolketinget 23 procent af hela antalet; af arbetare slutligen ha vi
i svenska Andra Kammaren blott 1 procent — egentligen 1.2, men
jag tar här endast hela tal — i norska stortinget 5 procent och i
danska folketinget endast 4 procent, oaktadt att allmän rösträtt råder
såväl i Norge som sedan gammalt äfven i Danmark. Det är äfven
att märka, att landtmannaelementen i Danmark särskildt gynnas däraf,
att där icke finnes något bostadsband, utan t. ex. i Köpenhamn kan
som riksdagsman väljas en person, som är boende i en landtmans-
valkrets.
Talet om att den nuvarande hufvudbeståndsdelen af represen¬
tationen skulle blifva alldeles utsöndrad och helt nya element i dess
ställe inkomma är således en fabel och ingenting annat.
Men vinner man då ingenting med införandet af allmän rösträtt,
blir det då alldeles samma tillstånd som förut? Ja, det blir så, att.
den kammare som då skulle bildas nog komme att syssla med åt¬
skilliga andra frågor och ägna dem större uppmärksamhet, än den
förutvarande Andra Kammaren, där man icke behöft taga hänsyn till
hela den störa valmanskår, som först med allmän rösträtt skulle få
inflytande vid valen.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
N:o 64.
42
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. in.
(Forts.)
Tisdagen den 17 Maj, e. m.
Så talades äfven här något om det förskräckliga majoritetsvälde,
som skulle blifva en följd af enmansvalkretsarna, i all synnerhet om
allmän rösträtt infördes. Majoritetsvälde i och för sig uteslutes emel¬
lertid icke af proportionella val, och det uppgifves icke heller, att
så skulle vara förhållandet. Majoritetsvälde finnes alltid. Så snart
vi skola göra något, är det alltid flertalet, som bestämmer hvad som
skall göras och "hur det skall göras; där finnes alltid ett mindretal,
hvars mening åsidosättes, så länge man nämligen icke är fullständigt
enig. Men det är frågan om ett beroende och sårande majoritets-
förtryck. Jag vill påstå, att sådant endast kan förekomma under två
förutsättningar. Den ena af dessa är, att (ten allmänna meningen
under en lång tid har blifvit tillbakaträngd, såsom fallet var i Norge
i början af 1880-talet, där ett minoritetsvälde räckte onaturligt länge,
hvilket medförde, att det utbildade sig ett tvång och en kamp mot
majoriteten, som nog kanske tog form af förtryck. Det andra fallet
är det, som vi se i Belgien. Där står ä ena sidan ett Klerikalt poli-
tiskt parti och å andra sidan ett andra parti, som icke delar det förras
religiösa öfvertygelser utan strider emot densamma, och häraf upp¬
kommer en religiös intolerans, som skärper förhållandena, så att där
skulle utan tvifvel enkla majoritetsval leda till ett skadligt majoritets-
förtryck. Där tillgår så, att en mening icke bildas inom Riksdagen,
utan uppstår ute i landet och där vinner anslutning ibland befolk¬
ningen, så småningom vinner en valkrets för sig och sedan en annan
o. s. v. och därmed också dessa valkretsars representanter, och så
blifver efter hand majoritet för denna åsikt inom Riksdagen, och
majoriteten framträder så starkt att åsikten till slut blir den segrande.
Så går det till i verkligheten där, allt annat som säges är konstruk¬
tion.
Jag skall be att få för kammaren föredraga ett litet utdrag ur
ett arbete om den parlamentariska valrätten, som en framstående tysk
kännare till de civiliserade staternas författningar skrifvit. Författaren
till detta arbete, Georg Meyer, har där i ett kapitel äfven behandlat
frågan om proportionella val och yttrar om dem bland annat följande:
»För öfrigt kan frågan, om det är lämpligt att införa proportionsval,
ingalunda0 besvaras lika för alla stater. Minst, lämpar det sig för
parlamentariskt styrda stater, vare sig monarkier eller republiker.
Ty det skall sällan skapa starka flertal i parlamentet, och sådana äro
alldeles nödvändiga till stöd för en parlamentarisk regering. Den
omständigheten, att man icke ansett proportionsvalet fullt förenligt
med den parlamentariska regeringsformen, bidrog också i Belgien år
1894 till att regeringsförslaget afböjdes. I monarkier med utprägladt
monarkisk princip är proportionsvalet mindre betänkligt; men här
har man äfven endast ringa behof däraf, emedan mindretalen finna
sitt skydd hos monarken. Bäst ägnar det sig för sådana republiker,
där regeringen är oberoende af folkrepresentationen, och befolkningen
har tillfälle att omedelbart deltaga i afgörandet af statsaffärerna genom
referendum eller dylika inrättningar.» Sätta vi här Första Kammaren
i stället för regeringen, är detta uttalande fullt tillämpligt på våra
förhållanden, ty i vårt land ha vi också parlamentarism, men denna
bestämmes genom de gemensamma voteringarna.
Tisdagen den 17 Maj, e. m. 43 N:o 64.
De äldre ledamöterna af kammaren minnas nog huru landtmanna- Om valrätten
partiet efter hand arbetat sig fram till stor makt och myndighet uti tl£
denna kammare. Landtmannapartiet hade sitt gifna program, som
det sträfvade att genomföra. Det lyckades icke riktigt förrän det (p0rts
kom till den makt, att det ingrep afgörande vid de gemensamma
voteringarna. Först då kom en regering till stånd, hvilken satte som
sitt program att genomföra landtmannapartiets önskemål. Det är på
de gemensamma voteringarna som vår parlamentarism hänger. År
det så, att Andra Kammaren i regeln vinner vid de gemensamma
voteringarna, då tillförsäkrar den sig en regering som lyssnar till dess
önskemål. Men är det så, att denna kammare icke vinner i de gemen¬
samma voteringarna, ja, då lyssnar regeringen till den kammares
önskemål, som vunnit i desamma.
Jag undrar, hvad svar man skulle ha fått af Carl Ivarsson, om han
på den tid han ledde landtmannapartiet till seger hade tillfrågats,
hvad han 'tänkte om ett proportionellt valsätt, som skulle garantera,
att i denna kammare alltid skulle komma att finnas en flygel, som
skulle för kammaren fördärfva utsikterna att kunna öfva något in¬
flytande på utgången af de gemensamma voteringarna. Jag tror nog,
att han hade betackat sig för ett sådant valsätt, och för den, som
tviflar därpå, kan den gamla lanatmannaveterans vitsord, som just
denna vår lågt sina ögon tillhopa, måhända gälla något. Han dolde
icke, utan framhöll tvärtom uttryckligen sin mening om de propor¬
tionella valen. Ku kan man ju tänka, att kammaren gärna skulle
kunna lämna denna maktställning i tanke, att helt och hållet andra
element skulle komma efter oss än de, som nu sitta här. Kanske
man därför skulle kunna tycka sig bidraga till fosterlandets väl, i
fall man icke gifver denna efterkommande kammare samma myndig¬
het, som man eftersträfvat för egen del. Men, mina herrar, det är
för edra egna efterkommandes kammare, som I nu skolen bestämma
maktställningen. Erfarenheten från Norge och Danmark, hvilken jag
nyss omnämnde, visar, att det icke blir någon sådan förändring, som
mun här antagit. Detta gör, mina herrar, att äfven om åtskilliga
andra med lätt hjärta äfventyra en förändrad maktställning mellan
Riksdagens båda kamrar, jag icke har kunnat göra det, och detta har
varit hufvudskälet, hvarför jag icke kan rösta för konstitutions¬
utskottets förslag och icke heller för den kungl. propositionen.
Herr Hammarskjöld: Herr talman! När jag suttit här och
hört den långa diskussionen samt hört, huru man från vänstersidan
så godt som enstämmigt fördömt det proportionella valsättet, har jag
icke kunnat värja mig för en tanke, som måhända, när jag nu utta¬
lar den, skall ifrån vänsterhåll uppfattas nästan som en förolämpning
— hvilket jag skulle beklaga, ty det är icke min mening — men
jag kan i alla fall icke låta bli att uttala den — den tanken näm¬
ligen: voro dessa ord om proportionella valsättet i Riksdagens skrif¬
velse år 1902, voro de frän vänsterhåll sedt någonting annat än ett
lockbete; var det kanske blott meningen att med detta lockbete få
fram en proposition om allmän rösträtt? Det var således den all¬
männa rösträtten, som man ville hafva, men man tänkte väl, att man
N:o 64.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
m. m.
(Forts.)
44 Tisdagen den 17 Maj, e. m.
icke kunde få denna, om man icke sockrade in den för att göra den
mera smaklig, och därför lade man till detta, att den allmänna röst¬
rätten skulle vara förenad med det proportionella valsättet. Jag får
erkänna, att mitt förstånd icke räcker till att på annat sätt förklara
det motstånd, som nu har rests mot det proportionella valsättet. Det
erkännes ju från de flesta håll och snart sagdt allmänt, att om man.
skall ha proportionellt valsätt, regeringens förslag är mästerligt ut-
arbetadt, men i allt fall vill man icke hafva det, och man ställer na
upp alla möjliga invändningar och skäl, hvarför man icke vill hafva,
det. Somliga säga, att vi icke skola hafva proportionella val till
Andra Kammaren, om man icke på samma gång får införa sådana
till Första Kammaren. Jag var icke med i Riksdagen år 1902, men
kvarken i Riksdagens skrifvelse eller någon annorstädes har jag
kunnat finna något uttalande, att det ens var ifrågasatt någon tanke
på propotionella val äfven för Första Kammaren. År 1902 var icke
tal om annat än Andra Kammaren, så vidt jag vet åtminstone. Har
jag därvid tagit miste, skall jag villigt erkänna det, men för närva¬
rande tror jag att så är. Så framhållas de stora svårigheterna vid
tillämpningen; allmänheten skulle hafva så svårt att fatta det och
det skulle förorsaka så mycket besvär. Jag frågar i min tur: var
man då okunnig^iärom, att det proportionella valsättet alltid skulle
medföra sådant. Jag får för min del säga, att jag i början innan,
kommitténs förslag framkommit såg på denna fråga med mycket
skeptiska ögon och trodde att det svårligen skulle låta sig göra att
åstadkomma ett klart och lämpligt proportionellt valsätt, men sedan
jag sett, hvad först kommittén och sedermera Ivungl. Maj:t föresla¬
git, har jag för min del icke kunnat finna, att det är sä märkvärdigt
svårt. Så säges, att det är en allmän folkopinion mot det propor¬
tionella valsättet och att folket icke skulle vilja veta af det. Huru
vet man det? Huru har denna opinion kommit till? Jo, i de allra
flesta fall har det varit så, att sådana personer, som själfva icke
tyckt om det proportionella valsättet, hållit folkmöten, där hafva de
talat mot detta valsätt och så hafva de fått en resolution, som de
kanske förut haft färdigsknfven i fickan, antagen, men i huru många
fall hafva de försökt att för mötesdeltagarne på ett enkelt och lätt¬
fattligt sätt klargöra denna valmetod? Det skulle vara intressant att
veta. Jag tror, att det skulle vara ett mycket litet antal fall, där
man verkligen gjort försök att tala om för valmännen, huru det går
till. Jag har gjort ett försök därtill inför mina valmän. Jag har
sökt att på ett enkelt och lättfattligt sätt förklara hela proceduren och
fick till svar af dem: Jaså, var det icke konstigare än så. Jag tror,
att man skulle hafva f ått det svaret på bra många ställen i vårt land
i stället för de resolutioner, som på nyss antydda sätt tillagats.
Herr Staaff började i förmiddags med att söka befria oss från
rädslan för de följder, som skulle kunna komma af allmän röst¬
rätt utan proportionella val, och han gjorde särskildt ett så vackert
försök att rentvätta socialdemokraterna. Herr Branting har sedan
på aftonen fortsatt detta rentvättningsarbete, och skulle man tro derå,
skulle socialdemokraterna vara riktiga guds englar. Men det fram-
lysie allt emellanåt någonting sådant som att, om man nu icke ville
Tisdagen den IT Maj, e, m. 45
lösa frågan på det sätt han önskade, skulle det nog icke gå riktigt
bra i framtiden, och han antydde alltså något litet, att han kunde
-visa klorna. Ja, nog talar han ganska vackert här, men han talade
nog icke fullt lika vackert på första-maj-demonstrationerna. Jag har
tyvärr icke beredt mig på denna sak och har därför icke till hands
några af de resolutioner, som antogos här och där i landet vid dessa
dernonstrationsmöten. Jag tror eljest, att man skulle kunna leta upp
■ett litet vackert florilegium af sådana, som icke riktigt väl stämma
■öfverens med hvad som i dag hörts från herrar Staaff och B fänting.
Vidare uttalade herr Branting sitt starka ogillande däraf, att en
■del tidningar hade, som han uttryckte sig, agiterat, med en mängd
skrämskott för att förmå Riksdagen att antaga Kungl. Maj:ts förslag,
och han yttrade vidare, att en sådan agitation ej borde få bedrifvas.
Det låter ganska egendomligt i hans mun, när han varnar mot agita¬
tion. Jag undrar, hvilket parti här i landet agiterat skarpast. År
det kanske de konservativa? Jag tror, att vi kunna komma öfver¬
ens därom, att det är herrar socialdemokrater, och jag skulle vilja
säga till herr Branting med användning af ett gammalt° ordstäf: den
skall icke börja kasta sten, som själf sitter i glashus.
Jag skall icke förlänga diskussionen; jag skall förklara helt kort
och godt, att jag mycket väl kan vara med om allmän rösträtt, men
att jag icke vill vara med om allmän rösträtt i enmansvalkretsar
med majoritetsval. Det anser jag vara ett farligt experiment, som
vi åtminstone icke genast böra öfvergå till.
Jag blef genom herr justitieministerns anförande i förmiddags
för min del öfvertygad därom, att regeringens förslag i fråga om 17
§ är bättre än det al herr Moberg och friherre Barnekow framlagda. För¬
ut hade jag visserligen ansett, att detta var det bästa, men°jag blef,
som sagdt, af herr justiteministerns utmärkt klara och bevisande fram¬
ställning öfvertygad därom, att jag helst borde rösta för regeringens
förslag. Om emellertid detta icke vinner någon större tillslutning,
ansluter jag mig i allt fall till nyssnämnda af herrar Moberg och
friherre Barnekow afgifna reservation.
Herr Lundell instämde häruti.
Herr Svensson i Skyllberg: Herr talman! Mot konstitutions¬
utskottets förslag, sådant det nu föreligger, hafva riktats så många
skarpa angrepp såväl af anhängare som motståndare till det propor¬
tionella valsättet, att det väl ej är skäl att längre tala om detsamma.
Jag vill emellertid sälta, att det ingalunda torde vara så afskräckande
6om det här framställts. Oen värsta anmärkningen är vä1 den om
de oformliga valkretsarne för de städer, som skulle rösta samfäldt.
Jag ber emellertid att få påpeka, att denna olägenhet är
af delvis öfvergående natur. Vi vela ju, att städernas folk¬
mängd är stadd i ganska rask tillväxt Under de sista 40 åren
bär den för hvarje 20-års-period vuxit med i genomsnitt inemot
sextio procent, och det ar ju ingen anledning att antaga, det tillväx¬
ten för framtiden skall blifva mindre. Sålunda skulle inom 20 år
efter förslagets tillämpning med all säkerhet ‘/g af rikets hela befolk-
N:o 64.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
vi. vi,
(Forts.)
N:o 64. 46 Tisdagen den 17 Maj, e. m.
Om valrätten ning vara bosatt i städerna, och antalet stads valkretsar sålunda blifva
till Andra S);grre än nu föreslagits samt i följd däraf valkretsarne icke blifva så
Ka^m^en oformliga och orimliga. Och 20 års tid är väl i allt fall endast en
/p' helt kort tid, då det gäller ett nytt statsskick. Man säger vidare, att
' ’ vi dock finge behålla tremansvalkretsarne. Om tremansvalkretsarne
också icke teoretiskt tillfredsställa proportionella valsättets idé, så
kan man dock med dem erhålla en rätt god representation, hvilket
väl dock är hufvudsaken? Minoriteten kommer väl i alla händelser
bättre till sin rätt i tremansvalkretsar med proportionella val än i
enmansvalkretsar med majoritetsval.
Äfven för tanken om städernas skiljande från landsbygden kan
vara mycket som talar. Om de olika valmanskårerna hade samma
lätthet att deltaga i valen och göra sig där gällande, så att valmanskårerna
på landsbygden efter hufvudtal skulle få lika stort inflytande på
valen som valmanskårerna i städerna, då vore icke så mycket att säga mot
sammanslagningen.
Emellertid tjänar det väl nu icke mycket till att hålla på kon¬
stitutionsutskottets förslag och därför får jag förklara, att jag kom¬
mer att gifva min röst åt det förslag, som med bibehållande af den
proportionella valmetoden har största utsikten att vinna framgång i
Senna kammare.
Jag vill ytterligare tillägga, att af de garantier, som ifrågasatts
— låt vara att äfven andra äro lämpliga och nödvändiga — det dock
endast är de proportionella valen, som hafva någon större praktisk
betydelse. Det minsta, som den nuvarande valmanskåren kan begära,
om den skall gå med på allmän rösträtt, är väl också, att man skall
tillämpa en sådan valmetod, att den nuvarande valmanskåren kan
göra sig gällande efter hufvudtalet.
Det säges af motståndarne till det här föreliggande förslaget, att
detta endast innebär en skenreform och en fuskreform, men jag hem¬
ställer till herrarne, om man verkligen kan kalla denna reform för
en skenreform och en fuskreform, då, om densamma genomföres, det
för stiftande eller upphäfvande af lag fordras godkännande af majori¬
teten bland de nu orepresenterade. En sådan radikal förändring kan
väl icke kallas skenreform. Det säges vidare, att genom det pro¬
portionella valsystemets tillämpning skulle vi i denna kammare få
ett stort annex till Första Kammaren. Jag förstår icke denna varning
och detta hot med Första Kammaren, som så ofta höres här i Andra
Kammaren. Hvad är då Första Kammaren? Jo, såvidt jag kan för¬
stå, en samling erfarna, kunniga och fosterlandsälskande män, som i
vissa fall äro litet mer konservativa än vi, men oftare hafva en vidare
syn på tingen, män, hvilkas öden äro nära förbundna med foster¬
landets öden. Att varna Andra Kammaren för dessa män, finner jag
för min del vara högst olämpligt. Om vi skola varna för några
medborgare i vårt land, tror jag, att man får se hän på en annan
flygel än den man här pekat på
Det undrades här, hvad Carl Ivarsson skulle ha sagt, om ett
sådant förslag som det här föreliggande hade framlagts på hans tid.
Ja, Carl Ivarsson var nog en framstående man, men förhållandena
Tisdagen den 17 Maj, e. m. -17
hafva ändrats sedan den tiden han lefde. Hade han varit med nu,
tror jag, att han skulle göra bestämd front mot vänstra flygeln.
Då jag, som sagdt, icke kan finna, att det förslag, som jag här
närmast skulle vilja understödja, har några utsikter till framgång,
kommer jag att med min röst biträda det förslag, som mest öfver-
ensstämmer med det förra, nämligen det af friherre Barnekow här
framställda förslaget. Om detta skulle falla här i denna kammare,
är det högst ovisst, om något förslag kan vid kommande riksdag gå
igenom i båda kamrarne. Men få vi icke rösträttsfrågan förberedande
löst under denna period, gå vi för visso till mötes en långvarig och
uppslitande strid i denna ofruktbara fråga. Men vi hafva sannerligen
icke råd till det, utan vi måste tänka på att få denna fråga bragtTur
världen, så vi här kunna ägna oss åt hvad som är för nationen vik¬
tigare än denna fråga, nämligen de ekonomiska frågor af olika slag,
som vänta på sin lösning.
Under förhoppning att ett af de förslag, som omfatta proportio¬
nellt valsätt, måtte blifva nu antaget, yrkar jag närmast bifall till det
af friherre Barnekow framställda förslaget.
Herr Setterberg: Herr talman, mina herrar! Då jag nu med¬
delar, att jag i allo ansluter mig till det af friherre BarrTekow här
framställda yrkandet, har jag med detsamma angifvit, att jag gillar
de skäl, som stå bakom detta yrkande och bära upp detsamma. Det
är dock öfverflödigt att här förlänga diskussionen med att ytter¬
ligare anföra dessa skäl. Äfven om de för mig te sig i olika nvan-
ser, blifva de dock i hufvudsak desamma som de, hvilka här "i så
rikt mått anförts till förmån för det proportionella valsättet.
Om nu så lyckligt skulle vara, hvilket jag för min del på det
lifligaste. hoppas, att det af friherre Barnekow här framställda för¬
slaget vid detta tillfälle blir antaget, och sålunda båda kamrarne
enat sig om det proportionella valsättet såsom grundval för den
rösträttsreform, hvilken ju alla vilja ha till stånd, — skulle sä lyck¬
ligt vara, att cetta förslag nu antages och förklaras hvilande, kom¬
mer därefter den dag, då det skall omsättas i praktiken, och därför
kan det vara angeläget att äfven närmare se till, huru den valmetod
egentligen är beskaffad, hvilken vi här skola tillämpa.
Med de åsikter, som jag i hufvudfrågan hyser, hade det varit
mig kärt, om icke några invändningar kunnat göras med afseende å
ifrågavarande metod. Så är emellertid icke fallet. Jag kan icke
dölja för mig, att den af Kungl. Maj:t nu föreslagna valmetoden
lider af rätt väsentliga brister. Då jag, såsom en vän till det kungl.
förslaget i hufvudsak, fäster uppmärksamheten på dessa brister, är
det gifvet, att jag icke gör detta för att lägga hinder i vägen för
förslagets antagande, utan jag gör det för att, såsom det höfves en
god vän, påvisa för den, hvilken jag vill gynna, att ett och annat
kan ännu vara att rätta och förbättra för att det resultat, som man
vill uppnå, må blifva det bästa möjliga.
Det anfördes i förmiddags af en talare på stockholmsbänken
hufvudsakligen trenne invändningar mot den här ifrågasatta valmeto¬
den, och dessa invändningar äro alldeles desamma, som jag för min
N:o 64.
Om valrätten
till Andra
Kammaren
in. m.
(Forts.)
N:o 04. 48 Tisdagen den 17 Maj, e. m.
Om valrätten del skulle vilja göra. Den talaren ställde dessa invändningar i en
till Andra belysning och jag är ledsen att säga, att jag icke kan skänka
m m. hem en mildare dager.
(Forts) Det är nog så> att den föreskriften i det kungl. förslaget, att
man redan sex veckor före valet måste sammansätta vallistorna,
innebär en inskränkning i valmännens frihet. De hafva då näm¬
ligen att vid valtillfället endast välja mellan dera, som så lång tid
förut blifvit uppställda, och äro således förhindrade att gifva sin röst
åt den kandidat, som måhända närmare valet för dem framstår såsom
mera antaglig. Det kan till och med hända, att rätt obehagliga för¬
vecklingar hinna inträffa under den tid, som förflyter mellan val¬
listornas uppgörande och val tillfället. En eller annan af de per¬
soner, som blifvit uppsatta på en vallista, kan ju råka i sådana om¬
ständigheter eller förhållandena kunna i öfrigt gestalta sig så, att
väsentliga förändringar behöfva göras och vålla allvarliga olägen¬
heter. Det värsta är dock, som sagdt, att valmannen endast har
att välja mellan de namn, som från början uppsatts, och fråga är,
om man icke i själfva verket kan säga, att därigenom en inskränk¬
ning gjorts i valets egenskap af att vara ett direkt val. Skulle det
nämligen vara direkt i fullaste bemärkelse, borde valmännen ha till¬
fälle att vid valet kunna välja ett annat namn än de, som blifvit
uppsatta på vallistorna. Väl invändes det, att man kan icke heller
nu, praktiskt taget, välja mellan hvilka kandidater som helst, utan
man måste för sammanhållningens skull rösta på några vissa, af sär¬
skilda partier uppställda. Ja, det är sant, men man är för när¬
varande i alla fall icke bunden vid att så långt som sex veckor
förut bestämma, hvilka kandidater man vill välja emellan. Olägen¬
heterna med det nuvarande valsättet äro, kan man säga, i detta
afseende så godt som inga, medan de däremot enligt Kungl. Maj:ts
förslag ovillkorligen blifva rätt kännbara.
Vidare påpekade herr Staaff, att med det kungl. förslaget följer
en viss otillförlitlighet med afseende på det utslag, som valet gifver.
Detta är en anmärkning, som från flera håll och de mest vederhäf¬
tiga sådana riktas emot förslaget. Den har icke heller kunnat på
nöjaktigt sätt vederläggas, utan torde nog få anses kvarstå.
Sedan ha vi det ständigt — senast idag på förmiddagen —
hörda talet om denna valmetods svårbegriplighet. Säga hvad man
vill, kan det icke bortresoneras, att den verkligen är svårbegriplig
och omständlig. Detta erkänner äfven utskottet i sitt betänkande,
där det heter, att denna metod är »omständlig och i viss män in¬
vecklad». ,
Äfven andra anmärkningar kunna riktas mot den af Kungl. Maj:t
här föreslagna valmetoden. Särskildt vill jag framhålla, att den gyn¬
nar de fastare organiserade partierna och sätter de svagare organise¬
rade i en mindre gynnsam ställning.
Jag har velat såsom en vän till det kungl. förslaget i hufvudsak
anföra dessa de väsentligaste invändningar, som kunna göras mot
detsamma, emedan jag håller före, att det vore oklokt att blunda
för dess svagheter.
Såsom förhållandet nu är, kommer utan tvifvel mången, som i
Tisdagen den 17 Maj, e. in. 49 N:o 64.
själ och hjärta skulle vilja ansluta sig till det kungl. förslaget att Om valrätten
ställa sig tveksam, ty han kan ju befara, att när det skall tillämpas, ^ Andra
skola dess brister och olägenheter vålla, att det i praktiken icke al^™en
gestaltar sig så fördelaktigt, som man egentligen afsett, och på grund (Forts)
häraf skall mångens ifver svalna, så att han kanske underlåter att
biträda förslaget och i stället lånar ett villigt öra åt locktonerna
från andra håll.
Vidare är det att märka, att om nu ett förslag med proportio¬
nella val blir antaget såsom Infilande vid detta tillfälle för att de¬
finitivt antagas nästa valperiod, komma helt visst det proportionella
valsystemets motståndare att så väl som möjligt bruka tiden och
söka till sin fördel slå mynt af svagheterna uti själfva valmetoden.
Vid sådant förhållande är det nog icke ur vägen, att man redan
i god tid tänker sig för, huruvida det icke är möjligt att utfinna eu
valmetod, som är enkel och pålitlig och mot hvilken icke kunna
göras de mera allvarliga invändningar, som framställts mot det af
Kungl. Maj:t föreslagna valsättet. Försök i den vägen ha redan vid
denna riksdag blifvit gjorda, dels af en motionär i Första Kamma¬
ren, dels af en motionär i denna kammare, dels äfven af mig.
Grundtanken i det förslag, som jag tillåtit mig framlägga, ur
helt enkelt den, att då man går att utfinna en proportionell valmetod,
måste man fråga sig, hvad det egentligen är, som proportionaliteten
skall gälla, och det svar man då får, är att den skall gälla menings-
skiftningarne, sådana de taga sig uttryck i intressegrupper och partier.
Och sedan blir uppenbarligen nästa åtgärd att draga ut konsekven¬
serna af ett dylikt medgifvande. Genom att då på röstsedeln upp¬
skrifva äfven partiets namn har man tydligt angifvit, under hvilken
fana man går till valet. Och när man handlar så där rent och klart,
då inträffar det märkliga, att hela saken ter sig ofantligt mycket
enklare än eljest, då man liksom söker leka kurra gömma med sig
själf. Ty skillnaden mellan den metod, som jag tillåtit mig fram¬
lägga, och den, Kungl. Maj:t framlagt, är den, att jag räknar med en
obekant, där Kungl. Maj:t räknar med två obekanta. För mig är det
endast personen, den som skall väljas, som är obekant, för Kungl.
Maj:t äro både personen och partiet obekanta. Och som vi veta,
förhåller det sig så, att då man endast har en obekant att räkna med,
så ställer sig hela räkneoperationen mycket mera lättvindig, än då
man har att räkna med två obekanta.
I min motion har jag närmare utvecklat grunderna för denna
metod’ och jag skall här icke ånyo anföra dem. Motionen var ju
icke längre än att de fleste af herrarne, antager jag, ögnat igenom
densamma. Då den tillika rört sig med helt enkla begrepp, så bör
man utan något djupare studium vid första ögonkastet ha sett, hvad
den innebär.
Mot denna motion har konstitutionsutskottet icke haft annan in¬
vändning att göra, än att den, enligt utskottets mening, påtagligen
lider af det felet, »att den icke innehåller någon garanti emot val¬
missbruk genom användande af oriktig partibeteckning.» Jag måste
tillstå, att, då jag såg, att utskottet icke haft värre att anföra, jag
sade mig själf: det här är ju ungefär detsamma, som om utskottet
Andra Kammaren$ Prof. 1904. N:o 64. 4
N:o 84. 50 Tisdagen den 17 Maj, e. m.
°t-liaA>d-fen redan g°dkänt motionen. Ty hade utskottet velat granska den
Kammare» narmare och sökt att gå sin egen invändning mot den in på lifvet,
■m. m. så hade dessa »påtagliga» brister och olägenheter, hvarom utskottet
(Forts.) talar> visat sig. vara endast skenbara; ja, det skulle visat sig, att
de helt enkelt icke förefinnas. Det är nämligen i praktiken alls icke
att befara, att en dylik röstning med oriktig partibeteckning skall
komma att äga rum. Ty det parti eller den grupp, som skulle vilja
försöka något sådant, utsätter sig för så stor risk, att det vore ett
själfmord — om jag får använda ett sådant uttryck — sedt från
synpunkten af hvad detta partis röstvitalitet innebär. Och en klok
partiledning skulle icke gifva sig in på ett sådant experiment. Den
skulle endast kunna våga det under den förutsättningen, att den med
säkerhet visste, att det parti, af hvars beteckning den med orätt ville
begagna sig, vore så illa stäldt, att därinom icke funnes namn, som
kunde samla omkring sig något större antal röster. Men ett så
vacklande parti skulle nog råka ut för allehanda andra vedervärdig¬
heter och i alla fall ha mycket liten utsikt att bestå i den kamp,
som äger rum vid valtillfällen. Nej, sanningen är, att det parti, som
ett annat parti ville exploatera, skall nog veta att vara på sin vakt,
så att icke dessa obehöriga parasiter kunna innästla sig hos det och
suga dess lifskraft.
Som sågat, vill man granska dessa invändningar närmare — det
är icke lämpligt att nu ingå på detaljförhållanden — så kunna ju
silfror ställas upp, som visa att mitt resonemang är riktigt och
som vederlägga de farhågor, som möjligen ännu kvarstå hos någon.
Utskottet säger för öfrigt, att äfven Kungl. Maj:ts metod Itan
råka ut för denna olägenhet, ehuru dock endast i undantagsfall. Ja,
man kan ju lämna därhän, huruvida det blefve undantagsfall eller
icke. Man har ingen möjlighet att förutsäga detta. Utskottet anser
emellertid, att Ivungl. Maj:ts metod innebär garantier mot missbruk
af den beskaffenhet, hvarom nu är tal. Men i fråga om garantier
mot missbruk förhåller det sig nog ytterst så, att hur man än söker
värna om en sak för att förebygga missbruk af densamma, man aldrig
kan till fullo uppnå målet, ty den, som är ute i ond afsikt, är upp¬
finningsrik och skall veta att kringgå de meddelade bestämmelserna,
hur skickligt man än formulerat dem. Den enda verkligt betryggande
garantien mot missbruk är, att ingen finner med sin fördel förenligt
att öfva ett sådant, och för den händelse jag vågade taga kammarens
tid längre i anspråk, tror jag, att jag skulle kunna uppvisa, att den
i min motion föreslagna metoden, som i alla afseenden verkar auto¬
matiskt, äfven härvidlag vet att, om jag då får säga, värja sig. Huru
detta tillgår, kan ju endast påvisas med sifferuppställningar, och där¬
med kan jag nu icke besvära kammaren. Vare det nog sagdt, att
det med lätthet kan uppvisas, att enligt min metod ingen kan finna
det vara med sin verkliga fördel förenligt att öfva missbruk, och
därmed är den bästa garantien vunnen mot missbruks öfvande.
Nu vill jag visst icke göra anspråk på att hafva funnit Columbi
ägg eller påstå, att hvad jag tillåtit mig endast skisseradt framlägga
verkligen i alla afseenden innebär lösningen af det svåra valmetods-
spörsmålet. Jag tror fastmer, att idén kan fylligare utarbetas och
Tisdagen den 17 Maj, e. m. 51
fullkomnas. Sker. så, tror jag nog, att den skall vinna mera beak¬
tande, än som hittills kommit den till del, ehuru jag är glad ,att
kunna säga, att den i en grad, som jag i förstone knappast vågat
hoppas, vunnit omdömesgillt erkännande.
Ändamålet med, att jag vid detta tillfälle något mera ingående
yttrat mig om valmetoden, är att jag velat förebygga, att då den af
Kungl. Maj:t föreslagna valmetoden säges vara den enda användbara,
man skulle, af fruktan för att det proportionella valsättet öfver huf¬
vud taget nödvändigt måste innebära allvarliga brister i nu ifråga¬
varande afseende, låta afhålla sig från att med entusiasm och tro om¬
fatta detta valsätt i dess grundväsentliga drag. Utvägar för enklare
metoders uppställande kunna nämligen, såsom sagdt, uppvisas. Detta
är min öfvertygelse, och jag har blifvit stärkt i densamma genom
samtal med andra, på hvilkas utsago i detta hänseende jag sätter värde.
Herr Staaff citerade ett yttrande af någon lärd man — han kal¬
lade honom en framstående proportion alist, och jag förmodar därför,
att han var. en lärd man. Denne man hade yttrat, att det funnes
ett fullkomligt proportionellt valsätt, men att detta vore obegrip¬
ligt. Med hvad jag anfört tror jag mig emellertid hafva antyat,
att den möjligheten icke är utesluten, att det i stället kan komma
att heta, att det finnes fullt användbara och pålitliga proportionella
valmetoder, men att de hafva det emot sig, att de synas alldeles för
enkla och därför icke ingifva förtroende. Det förefaller nämligen
beträffande proportionella valsystem vara så, att de nödvändigt måste
te sig krångliga för att man skall hysa tillit till dem. Jag skulle
önska, att man en gång komme ifrån denna tankegång, och att man
i stället sökte komma in i den åskådningen, att det dock är möjligt,
att den rättvisa idé, som innebäres i det proportionella valsättet, äfven
kan uppbäras af enkla medel.
Jag skulle onekligen vara mycket böjd för att en hemställan
gjordes till Kungl. Maj:t därom att Kungl. Maj:t ville taga i förnyadt
öfvervägande, hvilken proportionell valmetod lämpligen bör läggas
till grund för valen till Andra Kammaren. Men jag skall åtminstone
icke för ögonblicket göra ett dylikt yrkande, utan skall nu inskränka
mig till att, såsom jag gjorde redan i början af mitt anförande, yrka
bifall till friherre Barnekows förslag.
Som tiden nu var långt framskriden samt flere talare anmält sig
för yttrandes afgifvande, uppsköts den vidare behandlingen af ifråga¬
varande utlåtande till morgondagens plenum kl. 11 f. m.
§ 2.
Anmäldes och godkändes följande inkomna förslag till Kiksdagens
skrifvelser till Konungen, nämligen:
från statsutskottet:
N:o 64.
Om valrätten
till Andra 3
Kammaren
m. m.
(Forts.)
n:o 130, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet, och
N:o 52.
52
Tisdagen den 17 Maj, e. m.
n:o 137, angående reglering af utgifterna under riksstatens nionde
hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet,
från bevillningsutskottet:
n:o 147, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordring angående villkoren för postbefordran af tidningar och andra
periodiska skrifter,
n:o 148, angående ändring af dels § 8 tulltaxeunderrättelserna
dels ock gällande taratariff,
n:o 149, angående en inkomstskatt för år 1905,
n:o 150, angående ändringar i gällande brännvinsförsäljningsför-
ordning,
n:o 151, angående bestämmelserna rörande sjöfarten och gräns¬
trafiken mellan Sverige och Norge,
n:o 152, i anledning af Kungl. Majcts proposition angående viss
ändring i gällande förordning angående stämpelafgiften, och
n:o 153, angående dels förändrad lydelse af 33 § bevillningsför-
ordningen, dels och ändrade föreskrifter rörande bevillning för inkomst
af kanalanläggning och järnvägsdrift, samt
från lagutskottet:
n-o 154, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om samäganderätt, till lag om ändrad lydelse af 94 § skiftes¬
stadgan samt till lag om ändrad lydelse af 29 § i lagen den 27 juni
1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndnng, _
n:o 155, i anledning af väckta motioner angående ändringar i
gällande sjöfartslagstiftning, och . , r ,
n:o 156, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående förlängning af tiden, under hvilken förordningen
den 6 juni 1883 rörande de lappar, som med renar flytta emellan de
förenade konungarikena Sverige och Norge, skall vara gällande.
§ 3.
Justerades protokollsutdrag.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 11,16 e. m.
In fidem
Herman Palmgren.
STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDA*®. 1904.