RIKSDAGENS PROTOKOLL
1904. Andra Kammaren. N:o 60.
Fredagen den 13 maj.
Kl. 1 p. d.
§ i.
Justerades protokollet för den 6 innevarande maj.
§ 2.
Föredrogos, men bordlädes åter konstitutionsutskottets utlåtan¬
den n:is 5 och 6.
§ 3.
Härefter föredrogs och godkändes sammansatta stats- och
bankoutskottets memorial, n:o 13, angående anvisande af ersätt¬
ning åt utskottets sekreterare.
§ 4.
Vidare föredrogs bevillningsutskottets memorial, n:o 40, i an¬
ledning af kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande vissa delar af
bevillningsutskottets betänkande n:o 31, i anledning af Kungi.
Maj.ts proposition med förslag till förordning angående villkoren
för postbefordran af tidningar och andra periodiska skrifter, äfven¬
som en i sammanhang med nämnda proposition väckt motion.
Punkten l:o).
Efter föredragning af den under denna punkt föreslagna vote-
ringspropositionen begärdes ordet af:
Friherre Bonde, som yttrade: Jag har inom utskottet icke
kunnat biträda detta bevillningsutskottets beslut att för kamrarna
framlägga förslag om gemensam omröstning med anledning af
deras skiljaktiga beslut uti föreliggande fråga. Det är visserligen
sant, att bestämmelserna om gemensamma omröstningar hafva
Andra Kammarens Prat. 1904. N:o 60. 1
N o 60. 2
Fredagen den 13 Maj.
tolkats ganska olika och att man har prejudikat på än det ena
och än det andra. Mig synes emellertid, att grundlagens bud är
så tydligt, att gemensam omröstning i förevarande fall icke utan
vidare borde hafva föreslagits.
I 63 § riksdagsordningen stadgas: »Stanna kamrarne öfver
någon fråga, däri ständigt eller i dess ställe särskild! tillsatt utskott
sig yttrat, uti hufvudsakligen eller till vissa delar olika beslut, då
skall utskottet söka att de olika meningarna, så vida möjligt är,
sammanjämka och med förslag därom till kamrarna inkomma».
Uti 65 § heter det vidare: »När i fråga om statsutgifter eller
bevillning, eller angående riksbankens eller riksgäldskontorets sty¬
relse och förvaltning, inkomster och utgifter, kamrarna fatta stri¬
diga beslut, som ej uppå vederbörligt utskotts förslag varda sam-
manjämkade, skola bägge kamrarna hvar för sig rösta om de olika
beslut, hvari hvardera förut stannat». Häraf synes tydligen fram¬
gå att äfven, när det gäller statsutgifter och bevillningar, utskottet
först bör söka att om möjligt sammanjämka de skiljaktiga beslu¬
ten, innan utskottet framlägger förslag till gemensam omröstning.
Detta har dock icke blifvit praxis. Så ofta det gällt en statsutgift
eller en bevillning, har utskottet hemställt om gemensam votering.
Har det däremot gällt reglementariska bestämmelser, så har frågan
antingen fått förfalla, om skiljaktiga beslut förelegat, eller, när så
ske kunnat, besluten sammanjämkats. Vi hafva haft en sådan
fråga vid innevarande års riksdag, då det gällde bankbolags be¬
skattningsort, hvilken fråga dock af bevillningsutskottet ansågs icke
kunna komma under gemensam omröstning. Den föreliggande
frågan är enligt min åsikt också uteslutande eu reglementarisk
fråga. Här är icke fråga om någon särskild bevillning eller att
tidningarna skola erlägga eu högre afgift därför att posten får be¬
fordra tidningsnummer af högre vikt, utan frågan är, hvilken vikt
som skall vara den högsta tillåtna för hvarje tidningsnummer.
Portot, som skall betalas, blir under alla förhållanden detsamma,
då enligt den föreslagna lagen betalningen skall utgå efter den
sammanlagda vikten för hela tidningsupplagan under året.
Man har såsom prejudikat anfört, att Riksdagen innevarande
år röstat gemensamt beträffande frågan om maximivikten för bref,
men det är dock en fråga af helt annan natur. Då gällde det
högre eller lägre afgifter men så är ej nu förhållandet. Det torde
vara öfverflödigt att framhålla, hurusom den åsikten tycktes göra
sig allmänt gällande här i kammaren, då denna fråga för några
dagar sedan diskuterades, att gemensam omröstning ej borde ifråga¬
komma, ty det framhölls ju tydligen, att viktsatsen sattes till 200
gram hufvudsakligen om ej uteslutande med tanke på att vid eu
sammanjämkning 175 gram skulle bestämmas. Man ansåg då en
sammanjämkning möjlig och berättigad, och detta är helt visst
kammarens åsikt äfven nu.
3 N:o 60.
Fredagen den 13 Maj.
Att nu förkasta detta utskottets förslag ock återremittera ären¬
det till utskottet torde i Riksdagens elfte timme emellertid icke
vara skäl, ty Första Kammaren kommer naturligtvis att godkänna
den framlagda voteringspropositionen och utskottet alltså nödgas
hemställa, att denna kammare måtte i frågan fatta beslut. Det
blefve endast en tidsutdräkt, hvilket icke torde vara för någon
angenämt. Det är således tyvärr omöjligt för kammaren att
tydligt gifva sin åsikt i föreliggande fråga till känna, men jag
har för min del velat framhålla min åsikt och hvad jag inom
utskottet yrkat. Jag skulle önska, att flera af kammarens leda¬
möter ville tillkännagifva sina åsikter om denna fråga, ty här
föreligger utan tvifvel en ganska viktig fråga, då det gäller att
afgöra, huru grundlagen skall tolkas.
Jag har icke något yrkande att framställa.
Herr Söderberg: Äfven jag anhåller att få ansluta mig till
den mening, som af den föregående talaren uttalats, och jag anser
att, då flera ledamöter af kammaren under ärendets behandling
tydligen tillkännagifvit, att frågan lämpligen borde lösas genom
sammanjämkning och viktsatsen sålunda bestämmas till 175 gram,
en sådan sammanjämkning också hade bort af utskottet föreslås.
Jag vill emellertid icke framställa något yrkande.
Herr Hammarlund: De två föregående talarne hafva in¬
skränkt sig till att principiellt ogilla den föreslagna voteringspro¬
positionen, men icke framställt något yrkande. Jag skall taga
mig friheten hemställa, att förevarande voteringsproposition måtte
af kammaren af slås. .
Förra gången denna fråga var före, beslöt ju 1 örsta Kamma¬
ren, att ett tidningsnummer icke skulle få väga mera än 150 gram.
Denna kammare ansåg däremot, att vikten skulle bestämmas till
175 (Tram, och för att vid eu blifvande sammanjämkning komma
därhän satte kammaren viktsatsen till 200 gram. Vare sig man
nu bestämmer 200 eller 175 gram, sa inverkar detta icke alls pa
statens inkomster, ty eu tidskrift, som för årgång väger t. ex. 500
gram, får i alla händelser för dessa 500 gram erlägga den stad¬
gade 'viktafgiften. Frågan är endast den, om det skall vara nöd¬
vändigt att dela upp tidskriften i fyra häften eller om man skulle
kunna få dela upp den i blott tre häften. Man får i båda fallen
betala för årsvikten, oafsedt huru stort det ena eller andra häftet är.
Enligt min mening kan det här icke ifrågakomma att anställa
någon jämförelse med portosatsen för bref, ty i fråga därom gällde
det att för bref, som vägde mellan 15 och 20 gram, skulle beta¬
las 10 öre, under det att'portosatsen för dylika bref nu är 20 öre.
Diir gällde det alltså en minskning i statens inkomster. Så icke här.
Jag yrkar afslag å föreliggande voteringsproposition.
N:o 60. 4
Fredagen den 13 Maj.
Herr Lindblad: Enligt grundlagens bud har utskottet sökt
åstadkomma en sammanjämkning — förslag därom väcktes —,
men på skäl, som i utskottet framhållits, särskildt det, att vid inne¬
varande års riksdag en likartad fråga gått till gemensam votering,
bar utskottet ansett sig icke kunna förorda en sammanjämkning
utan framlagt memorial angående gemensam votering. Jag vill
återföra i herrarnas minne, att ända sedan 1888 års riksdag något
sammanjämkningsförsök i likartade fall icke blifvit gjordt. Då
hade väckts olika förslag om en tullsats — på kaffe, tror jag det
var. Kamrarna stannade i olika beslut, sammanjämkningsförslag
aflämnades af utskottet, och vid ärendets föredragning ogillades
detta både af Första och Andra Kammaren. Sedan dess har icke
inom bevillningsutskottet något sammanjämkningsförslag sett dagen
i liknande ämnen; och jag undrar, om det är skäl att ändra en så
gammal praxis.
Jag hemställer också, om icke detta kunde få konsekvenser,
som kanske Andra Kammaren vid ett annat tillfälle långt ifrån skulle
önska. Man kan tänka sig, att om man, i likhet med hvad här
har skett, skulle få under debattens gång komma med yrkande
om förhöjning exempelvis af eu tullsats, denna förhöjning skulle
kunna tillmätas så, att vid sammanjämkning, som senare skulle
företagas, en tullsats, som föreslagits af en motionär och som kanske
segrat i den ena kammaren, blefve själfva sammanjämkningsre-
sultatet. Inför sådana konsekvenser tror jag, att det är alla skäl,
att kammaren godkänner förslaget till voteringsproposition. Om
detta icke skulle inträffa, utan frågan återremitteras, är det antag¬
ligt, att Första Kammaren säger nej till sammanjämningsförslaget.
På grund af detta Första Kammarens beslut skulle således sam¬
manjämkningen gå om intet, och då kan jag icke se annat, än att.
vi blott göra en tidsförlust på alltihop.
Af dessa skäl hemställer jag, att kammaren ville godkänna
det af bevillningsutskottet framlagda förslaget till gemensam
votering.
Friherre Bonde: Herr talman, mina herrar, jag kunde icke
riktigt fatta tankegången i herr Lindblads yttrande. Det föreföll
mig, som om han gjorde sig skyldig till en ganska stor motsägelse.
Han började med att säga, att utskottet försökt att göra en sam¬
manjämkning, men icke lyckats. Efter en stund sade han, att
sedan 1888, då det var fråga om eu tullsats på kaffe, utskottet
icke inlåtit sig på ett sammanjäinkningsförsök. Jag tycker det är
eu ganska stor motsägelse.
Mig veterligen har utskottet icke i förevarande fall försökt att
göra en sammanjämkning; ty ett sådant försök borde innebära att
förslag i den riktning gjordes hos kamrarna. På dessa hade det
sedan ankommit att godkänna förslaget eller ej.
t
5 N o 60.
Fredagen den 13 Maj.
För öfrigt är det icke alls samma förhållande, som ägde rum
1888, då det var fråga om att sammanjämka förslag till tullsatser
på kaffe. Man kan icke jämföra dessa båda olikartade frågor. Ty
här är icke fråga om en tullsats och ej ens om en bevillningsaf-
gift. Jag framhöll, när jag sist hade ordet, och det har också herr
Hammarlund betonat, att det här icke är fråga om att något mera
skall betalas för tidningsförsändelser.
För öfrigt beträffande hvad herr Lindblad sade, att det skulle
blifva ett farligt prejudikat, om den ena kammaren finge höja en
tullsats så högt den ville, för att vid eu sammanjämkning komma
till det medeltal den önskade, så tror jag icke det låter_ sig göra
att på det sättet höja eu tullsats. I kammaren tror jag icke man
får gå utom förslagets räckvidd, d. v. s. utom hvad af utskott eller
motionär föreslagits, och jag tror icke, att herr talmannen kommer
att tillåta proposition på ett sådant förslag. Här är det fråga om
något helt annat, ty här är det fråga om att göra en begränsning
i något som nu gäller. Om man satte 200 gram, skulle man icke
gå öfver hvad nu är gällande, ty nu är viktsatsen obegränsad och
skulle således hvarje förslag stannat inom räckvidden af det nu¬
varande. .
När jag nyss yttrade mig, sade jag, att det var meningslöst
att nu under de sista dagarna af riksdagen komma fram med
yrkande af återremiss. Men då herr Hammarlund yrkat afslag å
propositionen, kan jag icke annat än instämma med honom.
Herr Hammarlund: Jag har blifvit förekommen af den
föregående talaren. I likhet med honom vill jag betona, att för
närvarande är det ingen gräns. Ett tidningsnummer får väga huru
mycket som helst, t. o.' in. 1,000 eller 2,000 gram. När nu af
Kungl. Maj:t föreslagits eu maximivikt af 150 gram, hafva vi
naturligtvis rättighet att föreslå hvilket belopp som helst, som ligger
mellan detta och det nuvarande, d. v. s. det obegränsade.
Herr Lindblad sökte skrämma oss med konsekvenserna af detta
och sade, att man skulle komma att göra på samma sätt med tull¬
satser. Men det måste då naturligtvis vara motion, för att man
skall kunna komma med ett yrkande om högre tull.
Då jag förra gången yrkade afslag på voteringsproposionen,
menade jag naturligtvis, att på samma gång voteringspropositionen
förkastades, ärendet i öfrigt skulle återremitteras till utskottet.
Herr Lindblad: Med afseende å nu gjorda invändningar vill
jag påpeka, att utskottet icke har begagnat sin motionsrätt, utan
har i sin hemställan stannat vid den af Kungl. Maj:t föreslagna
viktsatsen för tidningsexemplars befordran, nämligen 150 gram.
Sedan var det en reservant, som höjde denna siffra till 175 gram,
och med anledning af det beslut, som fattades i medkammaren,
K:o 60. 6
Fredag-en den 13 Maj.
yrkades under debatten här i kammaren en ytterligare förhöjning,
på det att man, för den händelse det skulle blifva sammanjämk¬
ning, skulle kunna komma till en viktsats af 175 gram. Då propo¬
sition af herr talmannen medgifvits härå, tillåter jag mig icke att
yttra något därom. Emellertid är det ett faktum, att inom ut¬
skottet pluraliteten icke velat gå med på en sammanjämkning i
detta fall, och vid sådant förhållande hemställer jag till herrarne,
om det kan vara lämpligt, att Andra Kammaren nu afslår före¬
liggande voteringsproposition. Jag tror icke, att man kommer till
något praktiskt resultat i frågan, om man nu återremitterar den
till utskottet. Jag förstår icke hvad man ville därmed vinna. Det
blir endast ett fördröjande, och jag hemställer, om detta kan vara
lämpligt.
Friherre Bonde: Då herr Hammarlund förändrat sitt yrkande
från afslag till återremiss, instämmer jag naturligtvis i hans senaste
yrkande.
Herr Hammarlund: Herr Lindblad kunde icke förstå, hvad
det skulle tjäna till att återremittera frågan, ty det blefve ändå
gemensam votering. För min del måste jag säga, att jag icke kan
förstå, huru det skall kunna blifva gemensam votering, därest
Andra Kammaren vägrar att godkänna voteringspropositionen. Det
blir väl Andra Kammaren, som får bestämma, om det skall blifva
gemensam votering eller icke; ty godkännes icke voteringsproposi¬
tionen, så blir det ingen votering. Herr Lindblad frågade, om
man i sådant fall skulle låta hela saken förfalla. Nej, då blir det
som det är för närvarande, d. v. s. om det icke blir någon sam¬
manjämkning, blir viktsatsen fortfarande obegränsad, eftersom icke
Riksdagen satt någon gräns. Och jag kan icke se någon skada i
detta, om kamrarna icke kunna enas om en sammanjämkning.
Herr Beckman: Jag ber att få förena mig i det framställda
yrkandet om återremiss.
Ofverläggningeu var härmed slutad. Efter af herr talmannen
framställda propositioner på de därunder gjorda yrkandena blef
ifrågavarande voteringsproposition af kammaren godkänd.
I fråga om den under punkten 2:o) föreslagna voteringspropo-
positionen anförde
Friherre Bonde: På samma skäl, som jag nyss anförde, har
jag icke heller kunnat godkänna den i denna punkt föreslagna
voteringspropositionen. Skiljaktigheten mellan kamrarnes beslut
afser i denna punkt en tidsbestämmelse och att skiljaktigheter i
7 N:0 60.
Fredagen den 13 Maj.
afseende å tidsbestämmelser kunna vara föremål för sammanjämk¬
ning visade sig vid behandlingen af frågan om punschskatten. 1
fråga om den tid, under hvilken denna skatt skulle tillämpas hade
Första Kammaren icke gjort någon begränsning, medan Andra
Kammaren åter hade uttalat sig för att bestämmelserna skulle i ^
en början gälla under ett år. Detta samman]ämkades sedan pa
det sätt, att bestämmelserna skulle gälla under två år. Enligt mm
mening hade det sålunda kunnat tänkas, att utskottet försökt åstad¬
komma en sammanjämkning äfven i nu förevarande fråga, sa att
i stället för den af Andra Kammaren beslutade tidsbestämmelsen
af 3 år satts 1 eller 2 år. „ -.
Då emellertid den i föregående punkt föreslagna^ voterings-
propositionen blifvit af kammaren godkänd, har jag i fråga om
denna punkt intet yrkande att framställa.
Herr iBeckman instämde häruti.
Ytterligare förekom ej. Jämväl denna voteringsproposition
godkändes.
§ 5-
Föredrogs hvart för sig och blefvo af kammaren godkända
statsutskottets utlåtanden:
n:o 112, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter sadelmakaren Johan
Fredrik Killander från Skärstad i Östergötlands län.
n:o 113, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
medgifvande för under bildning varande Luleå järnverksaktiebolag
att för visst fall erhålla malm från grufvor i Gelhvare socken åt
Norrbottens län, och
n:o 114, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
beredande af förbättrad aflöning under år 1904 åt den vid tull¬
kammaren i Riksgränsen anställda personal.
§ 6.
Härefter föredrogs bevillningsutskottets betänkande, n:o 38, i
anledning af väckta motioner om ändring af 8 och 12 §§ bevill-
ningsförordningen och 1 § instruktionen för taxeringsmyndig¬
heterna.
Punkten ko).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
N:0 60. 8
Fredagen den 13 Maj.
Efter föredragning af punkten 2:o) begärdes ordet af
Herr Svensson i Skyllberg, som yttrade: Då jag väckte denna
motion om ändring i instruktionen för taxeringsmyndigheterna,
afsåg jag därmed att få mera tillfredsställande bestämmelser rörande
taxering af ståndskog än de nuvarande. Utskottet har afstyrkt
vidtagande af någon åtgärd i detta afseende, därvid hänvisande
till de nuvarande bestämmelserna, hvilka enligt utskottets mening
skulle vara tillräckliga. Faktiskt är dock så icke förhållandet, utan
om vi betrakta ståndskogstaxeringen i vårt land, skola vi finna,
att den är mycket ojämn. Jag har i motionen framhållit att
taxeringsvärdet på skog i Norrland, hvarifrån årligen tagas skogs¬
produkter till ett nettovärde af 100 miljoner kronor, för år 1902
upptaxerats till endast 310,000,000 kronor enligt 1903 års officiella
statistik. Af den officiella statistik, som sedermera kommit oss
tillhanda, se vi, att denna taxering för år 1903 höjts till omkring
400 miljoner kronor, men att detta är alldeles för lågt, är väl uppen¬
bart för eu hvar. Jag är alldeles viss därom, att om skogen i hela
vårt land taxerats efter samma principer, som följas inom Örebro
län, skulle taxeringsvärdet å fast egendom inom landet hafva ökats
med 2 å 3 miljarder kronor.
Nu tvistar man om hvilka principer skola följas vid uppskatt¬
ningen af ståndskogen, om den skall taxeras som tillägg till fastig¬
hetens värde eller om man skall i afseende å den samma tillämpa
reglerna för inkomstbeskattning. Ja, härom kan man ju tvista,
men hvad som är viktigt är, att de principer, som följas, äro de¬
samma i landets olika delar. Nu säger man visserligen, att vi ha
bestämda stadganden i denna fråga, men detta är en sak, en annan
sak är hvad som tillämpas. Vi ha nu fyra år, till dess ny fastig¬
hetstaxering skall ske, och under tiden hoppas jag, att man skall
kunna komma öfverens om såväl hvilka principer som skola följas
vid ståndskogstaxeringen som huru denna beskattning i hvarje fall
skall tillämpas.
Jag har intet yrkande att framställa.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
§ 7.
Föredrogs och godkändes lagutskottets utlåtande n:o 54, i an¬
ledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
förlängning af tiden, under hvilken förordningen den 6 juni 1883
rörande de lappar, som med renar flytta emellan de förenade
konungarikena Sverige och Norge, skall vara gällande.
9 N:o 60.
Fredagen den 13 Maj.
§o Ang. lönereg-
låring för
Till afgörande förelåg första särskilda utskottets utlåtande, ^ nariema
n:o 4, i anledning af Kungl Maj:ts proposition angående löneregle- m. m.
ring för folkskoleseminarierna samt stat för folkskoleseminariet i
Strängnäs m. m., äfvensom i anledning af inom Riksdagen väckta
motioner i dithörande ämnen.
I proposition den 81 december nästlidet år hade Kungl. Maj:t
under åberopande af ett propositionen bilagdt utdrag af statsråds¬
protokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag föreslagit Riks¬
dagen att
dels medgifva:
att för lärare vid folkskoleseminarierna måtte bestämmas föl¬
jande aflöningsförmåner att gälla från och med år 1905:
för rektor lön i tre lönegrader å 1) 3,400 kronor, 2) 3,700
kronor och 3) 4,000 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å respek¬
tive 1,600, 1,800 och 2,000 kronor, hvarförutom rektor skall åtnjuta
fri bostad eller den hyresersättning, som af Kungl. Maj:t bestämmes;
för manlig adjunkt lön i fem lönegrader å 1) 2,000 kronor,
2) 2,350 kronor, 3) 2,700 kronor, 4) 3,050 kronor och 5) 3,400 kro¬
nor, jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,000, 1,150, 1,300,
1,450 och 1,600 kronor;
för kvinnlig adjunkt lön i fyra lönegrader å 1) 1,300 kronor,
2) 1,650 kronor, 3) 2,000 kronor och 4) 2,350 kronor, jämte tjänst¬
göringspenningar å respektive 700, 850, 1,000 och 1,150 kronor;
för manlig eller kvinnlig lärare i musik och sång arfvode i
tre aflöningsgrader å 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor och 3) 1,800
kronor;
för manlig eller kvinnlig lärare i teckniifg arfvode i tre af¬
löningsgrader å 1) 1,000 kronor, 2) 1,200 kronor och 3) 1,400 kronor;
för manlig eller kvinnlig lärare i gymnastik arfvode i tre af¬
löningsgrader ä 1) 900 kronor, 2) 1,100 kronor och 3) 1,300 kronor;
för manlig eller kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel och träd¬
plantering arfvode i tre aflöningsgrader å 1) 1,200 kronor, 2) 1,300
kronor och 3) 1,400 kronor;
för lärare i manlig slöjd arfvode i tre aflöningsgrader å 1) 1,100
kronor, 2) 1,200 kronor och 3) 1,300 kronor;
för lärare i kvinnlig slöjd arfvode i tre aflöningsgrader å 1)
1,000 kronor, 2) 1,100 kronor och 3) 1,200 kronor;
för manlig lärare i läsämnen i seminariums öfningsskola arf¬
vode i fyra aflöningsgrader å 1) 1,500 kronor, 2) 1,800 kronor,
3) 2,100 kronor och 4) 2,400 kronor;
för kvinnlig lärare i läsämnen i seminariums öfningsskola arf¬
vode i tre aflöningsgrader å 1) 1,500 kronor, 2) 1,650 kronor och
3) 1,800 kronor;
för adjunkt, hvilken förordnas att som vikarie uppehålla rek-
N'0 60. 10
Fredagen den 13 Maj.
Ang. lönereg¬
lering för
folkskolesani-
narierna
m. m.
(Forts.)
torsbefattning, arfvode å 500 kronor, med bibehållande af lön och
tjänstgöringspenningar å egen tjänst;
för vikarierande manlig adjunkt, därest han aflagt sådana kun-
skapsprof, som äro stadgade för behörighet att utnämnas till ad¬
junkt, samt genomgått profårskurs, arfvode å 2,000 kronor, men i
annat fall arfvode å 1,800 kronor;
för vikarierande kvinnlig adjunkt, därest hon aflagt sådana
kunskapsprof, som äro stadgade för behörighet att utnämnas till
adjunkt, samt genomgått profårskurs eller eljest fullgjort villkoren
för behörighet till adjunktsbefattning, arfvode å 1,800 kronor, men
i annat fall arfvode 1,500 kronor; samt
för vikarierande manlig eller kvinnlig öfningslärare och man¬
lig eller kvinnlig lärare i öfningsskola arfvode till samma belopp
som arfvodet i första aflöningsgraden af befattningen;
att för det fastställda årliga arfvodet tjänstgöringsskyldighet
skall åligga lärare i musik och sång sexton till aderton timmar,
lärare i teckning tolf till fjorton timmar, lärare i gymnastik elfva till
tretton timmar samt lärare i slöjd sexton till aderton timmar i
veckan, men att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas dessa
lärare mot en ersättning, beräknad för helt läsår, för hvarje vecko¬
timme af 100 kronor till lärare i musik och sång, i teckning eller
i gymnastik, 75 kronor till lärare i manlig slöjd och 70 kronor
till lärare i kvinnlig slöjd, dock under iakttagande däraf, att ersätt¬
ning för extra tjänstgöring ej må utgå till annan än den, som
fullgör samma tjänstgöring, och ej utan Kungl. Maj:ts tillstånd i
hvarje särskildt fall för ett större antal veckotimmar än fyra för
en och samma lärare;
att, därest undervisningen i trädgårdsskötsel och trädplantering
ej meddelas i full' utsträckning eller undervisningen i detta eller
annat öfningsämne är fördelad på två personer, ersättning för un¬
dervisningen må, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, utgå med
högst det belopp, som i första aflöningsgraden är fastställa;
att tjänstgöringspenningar skola beräknas utgå för rektorer
efter kalenderår, men till olika belopp för lästiden och för ferierna
efter särskilda bestämmelser, som af Kungl. Maj:t fastställas, samt
för manliga och kvinnliga adjunkter efter läsår med trettioåtta läs-
veckor och att tjänstgöringspenningar icke få af tjänstens innehaf¬
vare uppbäras under åtnjutande af full tjänstledighet, utom i det
fall att tjänstledigheten beviljats på grund af offentligt uppdrag;
att öfningslärare eller lärare i öfningsskola må äga uppbära
vid tjänstledighet på grund af offentligt uppdrag hela det med be¬
fattningen förenade arfvode med tillhörande ålderstillägg och vid
tjänstledighet på grund af sjukdom tre fjärdedelar af samma arf¬
vode med ålderstillägg, efter kalenderår räknadt;
att uppflyttning från lägre till närmast högre aflöningsgrad
må äga rum efter förloppet af fem år under villkor, att rektor i
11 N:0 60.
Fredagen den 13 Maj.
■sådan egenskap mera än fyra femtedelar af samma tid och annan Ang. löner eg
lärare mera än fyra femtedelar af tjänstgöringstiden med nit och yrkes¬
skicklighet tjänstgjort, och med iakttagande, att den högre aflönin- nariema
gen ej får tillträdas förrän vid början af kalenderåret näst efter m. m.
det, hvarunder den bestämda tjänståldern uppnåtts; (Forts.)
att ämneslärare, som efter 1904 års utgång vinner befordran
till tjänst vid folkskoleseminarium, må för uppflyttning i högre af-
löningsgrad räkna sig till godo den tid utöfver fem år, läraren efter
afläggande af de för tjänsten föreskrifna kunskapsprof och genom¬
gående af praktisk utbildningskurs, där sådan för behörighet till
tjänsten är föreskrifven, med nit och skicklighet tjänstgjort såsom
extra ordinarie lärare vid folkskoleseminarium med enahanda tjänst¬
göringsskyldighet, som åligger motsvarande ordinarie lärare, dock
att härigenom ingen ändring göres i fråga om det antal lönetursår,
som lärare på grund af nu gällande bestämmelser intjänat vid ut¬
gången af år 1904;
att den tid, som i afseende å lönetursberäkning tillgodokom-
mer ämneslärare vid allmänt läroverk eller högre lärarinnesemina¬
riet eller, vid öfvergång till någon af dessa läroanstalter, docent
vid universitet, lärare vid enskiklt läroverk eller lektor vid sjö¬
krigsskolan, må vid öfvergång i folkskoleseminariernas tjänst honom
tillgodoräknas beträffande lönetursberäkning vid dessa seminarier;
att lärare i öfningsskola i afseende å lönekursberäkning må
räkna sig till godo föregående tjänstgöring vid folkskola;
att rektorer samt manliga och kvinnliga adjunkter, som ingå
på den nya lönestaten eller som utnämnas efter det kungörelse i
ämnet utkommit, äfvensom öfningslärare skola hafva rättighet och
skyldighet att, rektor och manlig adjunkt vid uppnådda 65 lefnads¬
år och 35 tjänstår, kvinnlig adjunkt vid uppnådda 55 lefnadsår
och 25 tjänstår, lärare i gymnastik vid uppnådda 60 lefnadsår och
30 tjänstår samt annan öfningslärare vid uppnådda 65 lefnadsår
och 35 tjänstår, med pension från allmänna indragningsstaten från
tjänsten afgå, Kungl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet
anstå, därest och så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjän¬
sten kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna;
att pensionsbeloppet skall utgöra för rektor eller manlig eller
kvinnlig adjunkt oafkortad lön samt för öfningslärare tre fjärde¬
delar af det befattningen åtföljande arfvode med ålderstillägg, dock
att för öfningslärare, som uppbär pension för annan statens tjänst,
sammanlagda af statsmedel utgående pensionsbeloppet icke må
öfverstiga 3,000 kronor;
att rektorer, manliga och kvinnliga adjunkter samt öfnings¬
lärare skola vid inträde på den nya lönestaten vara skyldiga under¬
kasta sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering, som
kunna varda stadgade; samt
att lärare i öfningsskola skall vara skyldig att från tjänsten
N:o 60. 12
Fredagen den 13 Maj.
folkskolesenii-
narierna
■in. m.
(Forts.)
ting. lönereg- afgå vid uppnådda 60 lefnadsår och 30 tjänstår, därest ej KungL
MaJ:t i särskildt fall finner skäl tillåta sådan lärare att i tjänsten
kvarstå;
dels ock för genomförande af lönereglering för lärarne vid
folkskoleseminarierna enligt ofvan angifna grunder samt för till-
lämpning af den utaf departementschefen till statsrådsprotokollet
föreslagna stat för folkskoleseminariet i Strängnäs och beredande
af medel för tillgodoseende af lärares vid samma seminarium rätt
till ålderstillägg höja det på ordinarie stat under riksstatens åttonde
hufvudtitel uppförda anslaget till seminarier för folkskolelärares
bildande med 154,000 kronor eller från dess nuvarande belopp,
372,850 kronor, till 526,850 kronor.
I anledning häraf hade i motioner, som jämväl blifvit hän¬
visade till utskottets förberedande behandling, yrkats:
af herrar E. Hammarlund och F. Berg i Stockholm (motion
n:o 245 i Ändra Kammaren):
dels att Riksdagen måtte besluta följande ändringar och till-
lägg i Kungl. Maj:ts proposition n:o 73 angående lönereglering för
folkskoleseminarierna:
1) att folkskoleseminariernas rektorer likställas med de högre
allmänna läroverkens rektorer i fråga om löne- och pensionsför¬
måner med rätt för Kungl. Maj:t att, där han så finner skäligt,
förordna rektor på viss tid;
2) att manliga adjunkter vid folkskoleseminarier, belägna i
städer, där kommunalt hyresbidrag utgår till de allmänna lärover¬
kens adjunkter, må af statsmedel åtnjuta hyresbidrag under den
tid och till det belopp, som läroverksadjunkterna i dessa städer
uppbära dylikt bidrag af respektive kommuner;
3) att kvinnlig adjunkt äger åtnjuta lön i fem lönegrader å
1) 1,350 kronor, 2) 1,700 kronor, 3) 2,050 kronor, 4) 2,400 kronor
och 5) 2,700 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å respektive
750, 900, 1,050, 1,200 och 1,300 kronor;
4) att manlig eller kvinnlig lärare i musik och sång må för 18
timmars undervisning i veckan åtnjuta arfvode i fyra aflönings-
grader å 1) 1,600 kronor, 2) 1,800 kronor, 3) 2,000 kronor och 4)
2,200 kronor med rätt att för öfverskjutande timantal åtnjuta er¬
sättning i enlighet med hvad Kungl. Maj:t föreslagit för sång- och
musiklärare vid högre allmänt läroverk;
5) att manlig eller kvinnlig lärare i teckning må för 14 tim¬
mars undervisning i veckan åtnjuta arfvode i fyra aflöningsgrader
å 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor, 3) 1,800 kronor och 4) 2,000
kronor med rätt att för hvad timantalet pr vecka öfverskjuter 15
åtnjuta ersättning i enlighet med hvad Kungl. Maj:t föreslagit för
teekningslärare vid högre allmänt läroverk;
6) att vikarierande kvinnlig adjunkt, därest hon aflagt sådana
kunskapsprof, som äro stadgade för behörighet att utnämnas till
13 N:o 60.
Fredagen den 13 Maj.
adjunkt, samt genomgått profårskurs eller eljest fullgjort villkoren Ang. lönereg-
för behörighet till adjunktsbefattning, tillerkännes arfvode å 2,000 }?Å^/Ör ■
kronor, men i annat fall arfvode å 1,800 kronor; *°narierna>l
7) att manlig lärare i läsämnen i seminariums öfningsskola må m. m.
åtnjuta arfvode i fyra aflöningsgrader å 1) 1,700 kronor, 2) 2,000 (Forts.)
kronor, 3) 2,300 kronor och 4) 2,600 kronor;
8) att kvinnlig lärare i läsämnen i seminariums öfningsskola
må åtnjuta arfvode i fyra aflöningsgrader å 1) 1,600 kronor, 2)
1,800 kronor, 3) 2,000 kronor och 4) 2,200 kronor;
9) att manlig lärare i läsämnen i seminariums öfningsskola
skall hafva rättighet och skyldighet att vid uppnådda 60 lefnadsår
och 30 tjänsteår samt kvinnlig lärare i läsämnen i seminariums öf¬
ningsskola vid uppnådda 55 lefnadsår och 30 tjänsteår med pension
från tjänsten afgå, Kungl. Maj:t dock obetaget att tillåta sådan lä¬
rare eller lärarinna att vid tjänsten kvarstå, därest och så länge
den pensionsberättigade pröfvas i tjänsten kunna på ett tillfreds¬
ställande sätt gagna det allmänna;
10) att pensionsbeloppet för såväl manlig som kvinnlig lärare
i läsämnen vid seminariums öfningsskola skall utgöra tre fjärde¬
delar af det befattningen åtföljande arfvode med ålderstillägg, dock
att från allmänna indragningsstaten endast utgår skillnaden mellan
det belopp, som erhålles från folkslcollärarnes pensionsinrättning,
och pensionen i dess helhet;
dels ock att Riksdagen måtte för genomförande af förestående
ändringar och tillägg höja det på ordinarie stat under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda anslaget till seminarier för folkskole¬
lärares bildande med det belopp, som i följd häraf funnes vara er¬
forderligt ;
af herr J. A. Lundgren (motion n:o 213 i Andra Kammaren):
att Riksdagen ville besluta, att musiklärarne vid folkskolese-
minarierna beviljades fyra lönegrader, nämligen 1) 1,600 kronor,
2) 1,800 kronor, 3) 2,000 kronor och 4) 2,200 kronor för 18 tim¬
mars tjänstgöring i veckan, och för öfrigt i öfverensstämmelse med
det kungl. förslaget.
Utskottet hemställde:
att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts proposition
samt herrar Hammarlunds och Bergs i Stockholm äfvensom herr
Lundgrens motioner, måtte
A) dels besluta:
a) att för lärare vid folkskoleseminarierna måtte bestämmas
följande aflöningsförmåner att gälla från och med år 1905:
för rektor lön i tre lönegrader å 1) 3,400 kronor, 2) 3,700 kro¬
nor och 3) 4,000 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å respektive
N:0 60. 14
Fredagen den 13 Maj.
Ang. lönereg-1,600, 1,800 och 2,000 kronor, hvarförutom rektor skall åtnjuta fri
kring för bostad eller den hyresersättning, som af Kungl. Maj:t bestämmes;
narierna ** för manlig adjunkt lön i fem lönegrader å 1) 2,000 kronor, 2)
m. m. 2,350 kronor, 3) 2,700 kronor, 4) 3,050 kronor och 5) 3,400 kronor,
(Forts.) jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,000, 1,150, 1,300, 1,450
och 1,600 kronor;
för kvinnlig adjunkt lön i fyra lönegrader å 1) 1,300 kronor,
2) 1,650 kronor, 3) 2,000 kronor och 4) 2,350 kronor, jämte tjänst¬
göringspenningar å respektive 700, 850, 1,000 och 1,150 kronor;
för manlig eller kvinnlig lärare i musik och sång arfvode i tre
aflöningsgrader å 1) 1,400 kronor, 2) 1,600 kronor och 3) 1,800
kronor;
för manlig eller kvinnlig lärare i teckning arfvode i tre aflö¬
ningsgrader å 1) 1,000 kronor, 2) 1,200 kronor och 3) 1,400 kronor;
för manlig eller kvinnlig lärare i gymnastik arfvode i tre aflö¬
ningsgrader å 1) 900 kronor, 2) 1,100 kronor och 3) 1,300 kronor;
för lärare i manlig slöjd arfvode i tre aflöningsgrader å 1)
1,100 kronor, 2) 1,200 kronor och 3) 1,300 kronor;
för lärare i kvinnlig slöjd arfvode i tre aflöningsgrader å 1)
1,000 kronor. 2) 1,100 kronor och 3) 1,200 kronor;
för manlig lärare i läsämuen i seminariums öfningsskola arfvode-
i fyra aflöningsgrader å 1) 1,700 kronor, 2) 2,000 kronor, 3) 2,300
kronor och 4) 2,600 kronor;
för kvinnlig lärare i läsämnen i seminariums öfningsskola arf¬
vode i fyra aflöningsgrader å 1) 1,500 kronor, 2) 1,650 kronor, 3)
1,800 kronor och 4) 2,000 kronor;
för adjunkt, hvilken förorduas att såsom vikarie uppehålla rek¬
torsbefattning, arfvode å 500 kronor, med bibehållande af lön och
tjänstgöringspenningar å egen tjänst;
för vikarierande manlig adjunkt, därest han aflagt sådana kun-
skapsprof, som äro stadgade för behörighet att utnämnas till adjunkt,
samt genomgått profårskurs, arfvode å 2,000 kronor, men i annat
fall arfvode å 1,800 kronor;
för vikarierande kvinnlig adjunkt, därest hon aflagt sådana
kunskapsprof, som äro stadgade för behörighet att utnämnas till
adjunkt, samt genomgått profårskurs eller eljest fullgjort villkoren
för behörighet till adjunktsbefattning, arfvode å 1,800 kronor, men
i annat fall arfvode å 1,500 kronor; samt
för vikarierande manlig eller kvinnlig öfningslärare och manlig
eller kvinnlig lärare i öfningsskola arfvode till samma belopp som
arfvodet i första aflöningsgraden af befattningen;
att för det fastställda årliga arfvodet tjänstgöringsskyldighet
skall åligga lärare i musik och sång sexton timmar, lärare i teck¬
ning tolf timmar, lärare i gymnastik elfva till tretton timmar samt
lärare i slöjd sexton till aderton timmar i veckan, men att ytter¬
ligare tjänstgöring må kunna åläggas dessa lärare mot en ersättning,
15 N:0 60.
Fredagen den 15 Maj.
beräknad för helt läsår, för hvarje veckotimme af 100 kronor til\ Ang. lönereg-
lärare i musik och sång, i teckning eller i gymnastik, 75 kronor till Jö* ■
lärare i manlig slöjd och 70 kronor till lärare i kvinnlig slöjd, dock 9°nariernal
under iakttagande däraf, att ersättning för extra tjänstgöring ej må m. in.
utgå till annan än den, som fullgör samma tjänstgöring, och ej utan (Forts.)
Kungl. Majrts tillstånd i hvarje särskild t fall för ett större antal
veckotimmar än fyra för en och samma lärare;
att, därest undervisningen i något af ofvan nämnda öfnings-
ämnen är fördelad på två personer, ersättning för undervisningen
må, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, utgå med högst det belopp,
som i första aflöningsgraden är fastställdt;
att för upprätthållande af undervisning i trädgårdsskötsel och
trädplantering må utgå ett arfvode af 1,200 kronor, dock att, därest
undervisningen ej meddelas i full utsträckning eller är fördelad på
två personer, ersättningen må enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
utgå enligt hittills gällande grunder;
att innehafvare af ordinarie befattning vid folkskoleseminarierna
skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande för¬
ändrad organisation af folkskoleseminarierna eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad;
att med ordinarie rektors- eller adjunktsbefattning icke må före¬
nas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller
annan tjänstebefattning, med mindre den vid pröfning i stadgad
ordning beiinnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgö¬
ringen vid seminariet;
att tjänstgöringspenningar skola beräknas utgå för rektorer efter
kalenderår, men till olika belopp för lästiden och för ferierna efter
särskilda bestämmelser, som af Kungl. Maj:t fastställas, samt för
manliga och kvinnliga adjunkter efter läsårets antal läsveckor och
att tjänstgöringspenningar icke få af tjänstens innehafvare uppbäras
under det han åtnjuter full tjänstledighet, utan skola för denna tid
utgå till den, som förrättar tjänsten;
att vid tjänstledighet på grund af sjukdom må af aflönings-
förmånerna utgå till rektor eller adjunkt hela lönen samt till öf-
ningslärare eller lärare i öfningsskola tre fjärdedelar af det med
befattningen förenade arfvode med tillhörande ålderstillägg, efter
kalenderår räknadt;
att den, som eljest undfår ledighet för svag hälsas vårdande,
enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, eller från tjänst¬
göring i behörig ordning afstänges eller eljest är lagligen förhind¬
rad att sköta tjänsten, kan förpliktas att under ledigheten af den
honom utöfver tjänstgöringspenningar tillkommande lönen eller af
det till honom utgående arfvode afstå så mycket, som för befatt¬
ningens uppehållande erfordras eller eljest prof vas skäligt;
N o 60. 16
Ang. lönereg¬
lering för
follcskolesemi-
narierna
m. m.
(Forts.)
Fredagen den 13 Maj.
att uppflyttning från lägre till närmast högre aflöningsgrad må
äga rum efter förloppet af fem år under villkor i fråga om rektor,
att han med nit och skicklighet i sådan egenskap tjänstgjort mera
än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna
nämnda uppflyttning, samt i fråga om annan lärare, att han med
nit och skicklighet tjänstgjort under lika stor del af den tjänstgö¬
ringstid, som erfordras för att vinna dylik uppflyttning; med iakt¬
tagande därvid, att tjänsteinnehafvaren må räknas till godo den
tid han därunder på grund af förordnande bestridt annan statens
tjänst eller ock fullgjort, annat offentligt uppdrag samt att den
högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den bestämda tjänsteåldern uppnåtts;
att den, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande af
aflöningsförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
som berättigar honom till nedannämnda pension, icke må samma
förhöjning tillträda;
att hvad nu gällande bestämmelser innehålla angående rätt för
lärare vid folkskoleseminarium att, utöfver hvad ofvan blifvit be¬
stämdt, för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig föregående
tjänstgöring till godo skall upphöra att gälla;
att ämneslärare vid de allmänna läroverken och högre lärarin¬
neseminariet samt lektorer vid sjökrigsskolan må, vid öfvergång
till folkskoleseminarium, för tillgodonjutande af aflöning i högre
lönegrad räkna sig till godo föregående tjänstgöring som ordinarie
lärare enligt enahanda grunder, som här ofvan angående ämnes¬
lärare blifvit stadgade; skolande den rätt i detta afseende, som
i öfrigt hittills tillkommit vissa lärare, upphöra att gälla;
afl genom förestående bestämmelser ingen ändring göres i
fråga om det antal lönetursår, som lärare på grund af nu gällande
bestämmelser intjänat vid utgången af år 1904;
att lärare i öfningsskola i afseende å lönetursberäkning må
räkna sig till godo föregående tjänstgöring vid folkskola:
b) att rektorer samt manliga och kvinnliga adjunkter, som
ingå på den nya lönestaten eller som utnämnas efter det kun¬
görelse i ämnet utkommit, äfvensom lärare i musik och sång, i
teckning, i gymnastik och i slöjd skola hafva rättighet och skyl¬
dighet att, rektor och manlig adjunkt samt lärare i musik och
sång, i teckning och i slöjd vid uppnådda 65 lefnadsår och 35
tjänstår, kvinnlig adjunkt vid uppnådda 55 lefnadsår och 25 tjänst¬
år, samt lärare i gymnastik vid uppnådda 62 lefnadsår och 30
tjänstår, med pension från allmänna indragningsstaten från tjänsten
afgå, Kungl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, därest
och så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjänsten kunna på
ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna;
att pensionsbeloppet skall utgöra för rektor och för manlig
eller kvinnlig adjunkt oafkortad lön samt för öfningslärare tre
Fredagen den 13 Maj.
17 N:o 60.
fjärdedelar af det befattningen åtföljande arfvode med ålderstillägg, Ang. lönereg-
dock att för öfningslärare, som uppbär pension för annan statens •^r .
tjänst, sammanlagda af statsmedel utgående pensionsbeloppet icke U
må öfverstiga 3,000 kronor; ' m. m.
att rektorer, manliga och kvinnliga adjunkter samt öfnings- (Forts.)
lärare skola vid inträde på den nya lönestaten vara skyldiga un¬
derkasta sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering, som
kunna varda stadgade; samt
att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänste-
innehafvares rätt till pension trädt i kraft, å de ofvan bestämda
löneförmånerna för enhvar af ordinarie lärare skall afgå och åt
statsverket besparas följande belopp, nämligen:
för rektor:
i första lönegraden............. 135 kronor
i andra » 145 »
i tredje » 160 »
för manlig adjunkt:
i första lönegraden........... 65 »
i andra » 75 »
i tredje » 90 »
i fjärde » 100 »
i femte » 115 »
för kvinnlig adjunkt:
i första lönegraden _________ 35 >
i andra » 45 »
i tredje » 60 »
i fjärde » 70 »
för lärare i musik och sång:
i första aflöningsgraden____________ 30 »
i andra » 35 »
i tredje » 40 »
för lärare i teckning:
i första aflöningsgraden............ 20 »
i andra » ......-..... 25 »
i tredje » .....-...... 30 »
för lärare i gymnastik:
i första aflöningsgraden------------- 20 »
i andra » ...........- 20 »
i tredje » 25 »
för lärare i manlig slöjd:
i första aflöningsgraden .........— 20 »
i andra » 25 »
i tredje » 25 »
Andra Kammarens Prof. 1904. N:o 00.
2
N:o 60. 18
Fredagen den 13 Maj.
Ang. lönereg¬
lering för
folkskolesemi-
nariema
m. m.
(Forts.)
för lärare i kvinnlig slöjd:
i första aflöningsgraden____________ 20 »
i andra » ____________ 20 »
i tredje » __.......... 25 »
att manlig lärare i öfningsskola skall vara skyldig att från
tjänsten afgå vid uppnådda 60 lefnadsår och 30 tjänstår och kvinn¬
lig lärare i öfningsskola vid uppnådda 55 lefnadsår och 30 tjänst-
år, därest ej Kungl. Maj:t i särskild! fall finner skäl tillåta sådan
lärare att vid tjänsten kvarstå;
B) dels godkänna följande stat för folkskoleseminariet i
Strängnäs:
a) aflöningar:
rektor, lön och tjänstgöringspenningar, tillhopa kronor 5,000: —
4 manliga adjunkter, lön och tjänstgöringspen¬
ningar å tillhopa 3,000 kronor _______________ » 12,000: —
1 lärare i musik och sång, arfvode ..... » 1,400: —
1 lärare i teckning, arfvode__________________________ » 1,000: —
1 lärare i gymnastik, arfvode........ ............... » 900: —
1 lärare i slöjd, arfvode................... » 1,100: —
2 lärare i öfningsskolan, arfvoden å 1,700 kronor » 3,400: —
1 lärare i kvinnlig slöjd i öfningsskolan, arfvode » 320: —
Summa kronor
25,120
med rätt för lärarne till åtnjutande af ålders-
tillägg lika med lärarne vid öfriga folkskole-
seminarier i riket;
b) till materiel samt bränsle, lyse och renhåll¬
ning m. m. _____________ kronor 5,100: —
till tryckning hvartannat år af årsberättelse » 100: —
» läkarearfvode____________________________________ » 200: —
» 1 lärare i trädgårdsskötsel .................. » 1,200: —
för seminarieträdgårdens underhåll och skötsel » 1,000: —
Summa kronor 32,720: —
C) dels ock för genomförande af lönereglering för lärarne vid
folkskoleseminarierna enligt ofvan angifna grunder samt för till-
lämpning af ofvanstående stat för folkskoleseminariet i Strängnäs
och beredande af medel för tillgodoseende af lärares vid samma
seminarium rätt till uppflyttning i högre lönegrad höja det på
ordinarie stat under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda an¬
slaget till seminarier för folkskolelärares bildande med 157,100
kronor eller från dess nuvarande belopp, 372,850 kronor, till
529,950 kronor.
Reservationer hade emellertid afgifvits:
af herrar Berlin och J. F. Nyström;
Fredagen den 13 Maj.
19 N:o 60.
af herr Berg i Stockholm, som hemställt om sådan ändring i Ang. lönereg-
utskottets förslag: kring för
° folksKolesemi-
att för kvinnliga adjunkter vid folkskoleseminarierna följande nariema
aflöningsförmåner måtte bestämmas att gälla från och med år 1905:
för kvinnlig adjunkt lön i fyra lönegrader å 1) 1,350 kronor, 2)
1,700 kronor, 3) 2,050 kronor och 4) 2,400 kronor, jämte tjänst-
göringspenningar å respektive 750, 900, 1,050 och 1,200 kronor;
samt
m. m.
(Forts.)
att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänste-
innehafvares rätt till pension trädt i kraft, å de för kvinnliga
adjunkter vid folkskoleseminarium bestämda löneförmåner skulle
för sådan adjunkt afgå och åt statsverket besparas följande belopp:
i första lönegraden ____________ 40 kronor
i andra » 50 »
i tredje » 60 » och
i fjärde » 70 kronor;
af herr iErnst Carlson; samt
af herr Kvarnzelins, som ansett, att hvad Kungl. Maj:t före¬
slagit angående manlig eller kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel och
trädplantering bort af utskottet tillstyrkas.
Sedan utskottets hemställan under afä. A blifvit uppläst, an¬
förde :
Herr Berg i Stockholm: Såsom kammaren finner, hafva till detta
betänkande fogats två reservationer, som i sina yrkanden äro till
punkt och pricka öfverensstämmande, ehuru motiveringen på grund af
tillfälliga omständigheter erhållit en något olika formulering. Båda
reservationerna vända sig mot utskottets förslag att för vissa semi-
narielärare, nämligen de kvinnliga adjunkterna, löneförmånerna
skola försämras. För närvarande utgå deras löneförmåner, såsom
angifves i reservationen å sid. 39, i fem olika lönegrader. Enligt
utskottets förslag skulle de alldeles förlora den femte af dessa lö¬
negrader, och den fjärde skulle komma att stanna vid 75 kronors
lägre belopp än den nuvarande fjärde. Redan detta synes mig
vara ganska hårdt. Men härtill kommer, att enligt utskottets för¬
slag skulle ifrån de olika lönegraderna afgå pensionsafgifter, näm¬
ligen i första 35 kronor, i andra 45 kr., i tredje 60 kr. och i fjärde
70 kr. Resultatet af det hela blefve alltså, att regleringen för de
ifrågavarande adjunkterna skulle, såsom visas i reservationen på
sidan 39, medföra i första lönegraden eu ökning af 40 kronor, men
i andra lönegraden en minskning af 20 kronor, i tredje en minsk¬
ning af 85 kronor, i fjärde en minskning af 145 kronor och i femte
en minskning af ända till 420 kronor årligen.
Häremot har man nu invända att då det är fråga om dessa
N:o 60. 20
Fredagen den 13 Maj.
Ang. lönereg- kvinnliga lärare, borde dyrtidstillägget alls icke räknas med. Jag
"l9Jör ■ bär något svårt att förstå skälet härtill. Ty förlusten af dyrtids-
Marimta”* tillägget är väl en förlust för de kvinnliga adjunkterna lika väl
to. m. som för de manliga; och i afseende å dessa senare har man ju
(Forts.) vid löneregleringen tagit hänsyn till dyrtidstillägget. Man har vi¬
dare anfört det skälet, att de kvinnliga adjunkterna icke äro fa¬
miljeförsörjare. Ja, det kan nog vara i viss mån riktigt, ehuru
visserligen min erfarenhet ådagalagt, att det är flera kvinnor som
ha anhöriga att försörja. Men till detta skäl — så långt det för¬
tjänat beaktande — har ju redan tagits hänsyn genom bestäm¬
mandet af väsentligt lägre lönebelopp för de kvinnliga adjunkterna
än för de manliga.
För öfrigt, äfven om man går med på att icke i fråga om de
kvinnliga adjunkterna fästa afseende vid dyrtidstillägget, är det i
alla fall en obillighet, som utskottet här föreslår. Hittills hafva
nämligen de kvinnliga adjunkterna ensamt i lön kunnat komma
upp till 3,500 kronor, men enligt utskottets förslag skulle de i sam¬
manlagda löneförmåner, lön och tjänstgöringspenningar hopräknade,
nödgas stanna vid 70 kronors lägre belopp. Orimligheten häraf
synes mig träda så mycket skarpare i dagen, då man besinnar, att
samtidigt med denna egendomliga lönereglering bakåt skulle tjänst¬
göringsskyldigheten icke minskas utan ökas på grund af läsårets
förlängning med minst 2*/* vecka.
Utskottet synes vilja rättfärdiga denna reglering genom att
sammanställa de kvinnliga adjunkterna vid seminarierna med äm-
neslärarinnorna vid de samskolor, som nu skola på statens bekost¬
nad upprättas i en del småstäder. För min del måste jag på det
allra bestämdaste bestrida giltigheten af en sådan sammanställning.
I samskolorna gäller det ju undervisning af barn till ett antal af
några hundratal, men i seminarierna skola utbildas unga kvinnor
för det kallet att gå ut och undervisa och uppfostra hundratusen¬
tals barn i landets skilda bygder. De båda uppgifterna äro såväl
till sin art som till sin omfattning så himmelsvidt skilda, att jag
icke kan förstå, huru man kan göra en dylik sammanställning.
För öfrigt är icke ens i rent formellt afseende någon likställig¬
het rådande. För de kvinnliga adjunkterna äro väsentligt högre
kompetensvillkor stadgade än för de ifrågavarande ämneslärarin-
norna. I seminariestadgan § 17, mom. 2 fastställes nämligen för
behörighet att söka kvinnliga adjunktsbefattningar, förutom en viss
ålder och en viss tids praktisk tjänstgöring vid seminarium, tillika
de alldeles extra villkoren, att sökanden skall hafva erhål¬
lit vitsordet »berömlig» för undervisningsskicklighet och minst
vitsordet »med beröm godkänd» i pegagogik och metodik, alltså
det högsta och minst det näst högsta vitsordet i hufvudfack-
ämnena.
Dessa strängare villkor likasom äfven de jämförelsevis goda
21 N:o 60.
Fredagen den 13 Maj.
aflöningsförmåner, som hittills rådt, hafva gjort, att seminarierna Ang. löner eg-
kommit att erhålla flera kvinnliga adjunkter, som utmärkt sig ge- J^lolIsZni-
nom en begåfning och ett lefvande intresse, som stått i en ganska J nar{erna
skarp kontrast emot den efterblifvenhet och den brist på vakenhet, m. m.
som eljest måste erkännas i flere afseenden känneteckna seminarie- (Forts.)
väsendet.
Man har under den senaste tiden hört många försäkringar om
ett varmt intresse för höjandet af folkundervisningen och för hö¬
jandet af seminarieundervisningen som ett hufvudmedel för detta
ändamål. Det skulle då, synes det mig, göra ett ganska egendom¬
ligt intryck, om man omedelbart efter dessa försäkringar skulle
besluta en försämring af löneförmånerna, som genom sina verk¬
ningar skulle komma att medföra äfven en försämring af seminarie¬
undervisningen, och det just på den punkt, där seminarieundervis¬
ningen otvifvelaktigt hittills lämnat minst öfrigt att önska. Jag
hoppas för min del, att Andra Kammaren icke skall i denna sär¬
skilda punkt åtminstone följa utskottet på löneförsämringens väg,
utan gifva sitt bifall till det medelvägsförslag, som i det afseendet
föreligger i min reservation, med hvilken herr Berlins är fullt öf¬
verensstämmande, och till hvilken jag således, herr talman, ber att
få yrka bifall.
Häruti instämde herrar Persson i Tällberg, Höjer, Thorsson,
Pantzarliielm, Broomé i Bårslöf, Thylander, Persson i Malmö, ÅT. G.
Karlsson i Göteborg, Larsson i Lund, Ekman, Lindgren i Örebro,
Nydal, Broström, Granlund, af Callerholm, Ström i Transtrand,
Olsson i Älfdalsåsen, Wavrmsky i Stockholm, Pettersson i Södertälje,
Branting, Lindhagen, Johansson i Öija, Söderberg, Moll, Bergström,
Ohlsson i Halmstad, Sterner och Fredholm, hvarjämte herr von
Scliéele förklarade sig instämma i det af herr Berg framställda yr¬
kandet.
Herr Ernst Carlson: Herr talman! Efter den öppna om¬
röstning, som här ägt rum, är väl att hoppas, att kammaren, i
likhet med hvad äfven jag önskar, kommer att bifalla ifrågavarande
reservation. Jag anser den innebära en billig jämkning i fråga om
de kvinnliga seminarieadjunkternas löne- och pensionsförhållanden.
Det är emellertid en annan omständighet, som jag finner vara
af ännu större vikt och som jag här vill fästa uppmärksamheten
på, nämligen behofvet af en omorganisation af folkskolesemina-
rierna. Jag håller också före, att det från Riksdagens sida bör
betonas, att den lönereglering, som nu af Kungl. Maj:t föreslagits
och af utskottet i alla väsentliga delar tillstyrkts, icke bör upp¬
fattas såsom ett förbiseende eller ett undanskjutande af det trän¬
gande kraf på en dylik omorganisation, som förefinnes.
Visserligen är det sant, att vi äro nog lyckliga att äga en
N:0 60. 22
Fredagen den 13 Maj.
Ang. lönereg- vaken och dugande folkskollärarekår — kanske i vissa af seen den
låring för snarare till trots af än i följd af den bildning, som meddelas vid
narierna ifrågavarande undervisningsanstalter. Vid seminarierna arbetas
m. in. nog också troget och samvetsgrant, men stundom under ogynn-
(Forts.) samma omständigheter och efter föråldrade metoder. Den kritik,
som i senare tider på offentliga möten och i broschyrer framförts
angående den mekaniska slentrian, den dödande minnesläsning, det
anlitande af handskrifna luntor m. m., som vid vissa seminarier
förekomma, må till åtskilliga delar ha varit öfverdrifven. Det är
dock — såsom särskildt af en seminarierektor framhållits i en
broschyr, hvilken jag här håller i min hand, men icke skall be¬
svära kammarens ledamöter med att uppläsa — ett obestridligt
faktum, att det förefinnes ett starkt behof af eu ingripande reform
både af seminariernas organisation och arbetssätt. Och denna
reform kan för vår nationella odling sägas vara af minst lika stor
betydelse som den nyss genomförda läroverksreformen. Man må
besinna, att de lärare, som vid seminarierna utbildas, i sin ord¬
ning skola uppfostra öfver 93 proc. af landets barn.
Jag skall icke trötta herrarne med att gå närmare in på frå¬
gan om beskaffenheten af denna reform, så mycket mindre som
herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet enligt ett i
läroverkspropositionen (sid. 114) intaget yttrande till statsråds¬
protokollet har sin uppmärksamhet riktad på denna sak. Där
heter det nämligen, att herr statsrådet har för afsikt att med snaraste
föreslå Kung! Maj:t åtgärder för åvägabringandet af vissa ändringar
i seminariernas organisation. Hvilka dessa ändringar skulle blifva,
uppgifves icke. Men i första särskilda utskottets betänkande på¬
pekas (sid. 27) nödvändigheten därutaf, att sättet för seminarie-
rektorernas utnämning ändras till öfverensstämmelse med hvad
som är förhållandet vid de allmänna läroverken, så att ifråga¬
varande rektorer kunna tillsättas på förordnande. I den kungl.
propositionen i läroverksfrågan antydes vidare, att den nya real-
skoleexamen kan komma att tjänstgöra som lämpligt mått på in-
trädesfordringarna i seminariernas tredje årsklass.
Kunde i anslutning härtill en eller ett par af de lägre semi-
narieklasserna indragas och i stället ytterligare en klass tillfogas
upptill, skulle på detta sätt bildningsnivån för de blifvande folk-
skollärarne kunna i afsevärd mån höjas, utan att en dylik reform
behöfde ådraga statsverket afsevärda kostnader. Dessutom behöfver
naturligtvis undervisningsplanen omdanas och rensas från åtskilligt
onyttigt minneskram samt folkskoleseminarierna ställas under eu
effektivare inspektion än hittills. Möjligen kunde framdeles dessa
undervisningsanstalter inordnas under samma öfverstyrelse som
läroverken, en reform, hvilken dock — såsom första särskilda ut¬
skottet i ett föregående utlåtande anfört — bör lämnas åt fram¬
tiden, enär den dels kräfver en i viss mån ändrad sammansätt-
23 N:o 60.
narterna
m. m.
(Forts.)
Fredagen den 13 Maj.
ning af ifrågavarande öfverstyrelse, dels ock förutsätter, att någon Ang. lönereg-
erfarenhet vunnits om samma styrelses verksamhet. folkskolesemi-
Detta endast antydningsvis. Jag finner, som sagdt, icke skäl J narierna
att nu gå djupare in i frågan, då den är föremål för den högsta
ledningens uppmärksamhet och Riksdagen sålunda har grundad
anledning antaga, att denna viktiga reformfråga, då den hvilar i
så goda händer, med kraft skall upptagas och bringas till en
lycklig lösning.
Jag har härmed velat betona, att jag funnit den föreslagna
och, såsom jag hoppas, snart af Riksdagen antagna löneregleringen
i flera afseenden stå i sammanhang med en förestående omorgani¬
sation af seminarierna och alltså snart behöfva undergå åtskilliga
jämkningar. Detta är anledningen till att jag i vissa hänseenden,
t. ex. beträffande ämneslärarnes och rektorernas kompetens äfven¬
som i fråga om vissa lärares aflöningsförmåner, icke ansett att
några särskilda kraf för närvarande borde uppställas, öfvertygad
som jag är, att hvad i sådant afseende nu kan brista, det skall
lätt nog kunna rättas i sammanhang med nämnda omorganisation.
Med denna uppfattning af löneregleringsfrågans förhållande
till den, såsom jag hoppas, snart upptagna seminariereformen, skall
jag, herr talman, för närvarande inskränka mig till att yrka bifall
till den föredragna punkten med den förändring i afseende å de
kvinnliga adjunkternas löne- och pensionsförhållanden, som i herrar
Bergs och Berlins reservationer föreslagits.
Herr Hammarlund: Herr talmani Då i förra veckan den
stora läroverksfrågan behandlades här i kammaren, talades många
vackra ord om folkskolan och hennes betydelse. Men majoriteten
ansåg, att hon ännu icke hade nått den ståndpunkten, att hon
kunde ersätta läroverkens första klass. Folkskolan behöfde ytter¬
ligare utvecklas. Det behöfdes framför allt en bättre seminarie-
bildning. Det kräfdes åtskilliga andra reformer, bättre lärarekraf¬
ter o. s. v. Den majoritet, som då ställde sig på denna stånd¬
punkt, har i dag tillfälle att visa, att den menade allvar med sina
ord och verkligen vill göra något för folkbildningens höjande. Det
gäller här seminarielärarne, och på seminarielärarne beror semina-
rieundervisningen, hvaraf återigen till stor del beror beskaffenheten
af de krafter, som komma att utgå för att fostra 94 % af det upp¬
växande släktet.
Kungl. Maj:t har principiellt ställt sig på den ståndpunkten,
att det borde vara full likställighet mellan seminarielärarne och
läroverkslärarne. För min del anser jag detta icke vara tillräck¬
ligt. Jag anser, att seminarierna hafva en långt högre uppgift att
fylla än de allmänna läroverken, och att detta äfven bör tagas i
betraktande vid bestämmandet af lönerna. Detta blir emellertid
uppenbarligen en framtidssak, att beaktas då den reform, som che-
N:o 60. 24 Fredagen den 13 Maj.
Ang. lönereg-ten för ecklesiastikdepartementet har ställt i utsikt, en gång skall
foUutolesemi-f(»rverkligas. För närvarande få vi väl nöja oss med att ställa oss
J narierna P® likställighetens ståndpunkt. Men hur hafva då Kungl. Maj:t
m. m. och utskottet sökt införa likställigheten mellan lönerna vid läro-
(Forts.) verken och vid seminarierna? Jag skall tillåta mig att i korthet
visa detta.
Hvad först beträffar rektorerna, så hafva vi motionärer uttalat
den åsikten, att såsom ledare af de läroanstalter, som skola utbilda
lärare för folkets barn, man helt naturligt bör söka få de främsta
pedagoger, som finnas i vårt land. Men detta är icke möjligt, så
länge dessa rektorer äro lägre aflönade än rektorerna vid de "högre
läroverken. Hvad som minst kräfves borde väl vara, att semina-
rierektorerna hade samma ställning som rektorerna vid de högre
allmänna läroverken. Nej, säger utskottet, så länge kompetensen
för erhållande af rektorsbefattning vid seminarierna är bestämd
lägre än den för rektorsbefattning vid de högre allmänna lärover¬
ken stadgade, bör likställighet med afseende på löneförmåner mel¬
lan dessa båda slag af rektorer icke införas. Och utskottet finner,
att Kungl. Maj:t har tillmötesgått berättigade anspråk i detta hän¬
seende. Kompetensfrågan skulle alltså vara den afgörande. Men
hvad man i fråga om rektorerna vid seminarierna i främsta rum¬
met kräfver, är att de äro verkliga pedagoger, män med upp¬
fostraretalanger, som kunna elda sina kolleger till nit för sitt upp¬
fostrarekall och som äfven kunna elda sina elever. Af sådana män
finnas icke många. Det gäller att leta upp dem, hvar de stå att
finna, äfven om de icke skulle vara filosofie doktorer. Om vi än
kunde väcka upp sådana män som en Pestalozzi eller en Fröbel,
dessa stora folkundervisningspedagoger, skulle de icke kunna blifva
seminarierektorer, ty de hade icke de nödiga pappersmeriterna. Vi
hafva i vårt eget land haft en stor pedagog på folkundervisningens
område. Han hette Torsten Rudenschöld. Äfven han skulle icke va¬
rit kompetent. Män med dylika framstående pedagogiska egen¬
skaper är det emellertid, som man skulle behöfva såsom ledare
för seminarierna. Talet om kompetensen såsom det viktigaste fin¬
ner jag, när det är fråga om sådana platser som dessa, vara gan¬
ska olämpligt.
Motionärerna hafva vidare ansett, att dessa rektorer icke böra
tillsättas för alltid, utan liksom rektorerna vid de allmänna läro¬
verken på förordnande. I detta afseende har utskottet biträdt vår
uppfattning.^ Utskottet anser, att det bör ordnas på detta sätt.
Det hade då varit önskligt, att utskottet rent af föreslagit en skrif¬
velse i detta syfte. Så har utskottet emellertid icke gjort, men jag
ber i alla fall att få stryka under detta önskemål.
Så komma vi till de manliga adjunkterna. I fråga om dessa
hafva vi motionärer påpekat, att i vissa städer de manliga läro¬
verksadjunkterna åtnjuta hyresersättning af städerna. Detta är
25 N:o 60.
Fredagen den 13 Maj.
förhållandet på sådana orter, där bostadskostnaderna äro särskildt Ang. lönereg-
höga. Vi hafva nu föreslagit, att de manliga adjunkterna vid så- Åj^desemi-
dana seminarier, som äro belägna i städer, där hyresbidrag från narierna
kommunen utgår till de allmänna läroverkens adjunkter, af stats- m. m'.
medel skulle få åtnjuta hyresbidrag under den tid och till de be- (Forts.)
lopp, som läroverksadjunkterna i samma städer uppbure dylika
bidrag af respektive kommuner. Nej, säger utskottet, statsverkets
utgifter böra icke på detta sätt göras beroende af de särskilda
kommunernas beslut angående hyresbidrag åt vissa lärare. Detta
synes utskottet icke vara lämpligt, och utskottet kan därför icke
tillstyrka bifall till vårt yrkande. Det blir alltså så, som det är. I
dessa städer hafva seminarieadjunkterna och komma allt fortfa¬
rande att få en sämre ställning än adjunkterna vid de allmänna
läroverken. Är det under sådana omständigheter tänkbart, att de
bästa lärarekrafterna skulle söka sig till seminarierna? Nej, natur¬
ligtvis komma de att vända sig till läroverken och seminarierna få
nöja sig med hvad som blir öfver.
Så gäller det de kvinnliga adjunkterna. Beträffande dessa har
redan herr Berg visat, i hvilken ogynnsam ställning Kuugl. Maj:t
och utskottet velat ställa dem. De skulle få eu betydligt lägre af¬
löning än den de för närvarande ha. Utskottet säger, att de af
Kungl. Maj:t föreslagna lönebeloppen »torde få anses tillräckliga».
Ja, tillräckliga för att få sökande, men icke tillräckliga för att till
seminarierna draga de bästa lärarinnekrafter vi ha i landet. År
det för öfrigt rättvist att sänka lönerna, såsom här blifvit ifråga¬
satt? Ja, svarar utskottet, om motionärernas förslag vunne afse¬
ende, skulle de kvinnliga adjunkterna erhålla en pension, som, sär¬
skildt i jämförelse med den för samskolelärarinnorna föreslagna,
skulle ställa sig alltför hög. Men det har af en föregående talare
påpekats, att eu jämförelse mellan seminarielärarinnorna och lära¬
rinnorna vid samskolorna icke gärna kan göras, emedan samskole¬
lärarinnorna undervisa barn, men de kvinnliga adjunkterna vid se¬
minarierna uppfostra blifvande lärarinnor.
Man framhåller i dessa dagar med styrka, att seminarierna
icke duga, utan att de måste omdanas — och det första steget på
denna väg är nu, att man föreslår sänkning af lönerna för lära-
rinnepersonalen. Är det i den riktningen man verkligen bör gå?
Det linnes 12 kvinnliga adjunkter i vårt land. Ila vi månne icke
råd att aflöna dem på ett sådant sätt, att till dessa platser skulle
kunna dragas de allra bästa kvinnliga förmågor vi ha i landet?
Vore det icke rimligt, att vi i vårt land hade 12 dylika väl aflö-
nade platser, som kunde sökas af de allra bästa krafterna?
För min del anser jag, att lönen äfven med det belopp, som
blifvit ifrågasatt af reservanterna, icke motsvarar rättvisans och
billighetens fordringar. Enligt reservanternas förslag skulle dessa
kvinnliga adjunkter kunna komma upp till en lön af 3,600 kronor
N:o 60. 26 Fredagen den 13 Maj.
Ang. lönereg- eller _ med afdrag för pensionsafgifterna 3,530 kronor. Men dessa
folkskoksemi-lärarinnor. m&rk detta, ha för närvarande en löneinkomst af 3,850
narierna kronor. Alltså skulle de, äfven om reservanternas förslag antoges,
m. m. få en lönenedsättning af icke mindre än 320 kronor. Vill man
(Forts.) förebygga detta, bör man för dessa lärarinnor bibehålla den femte
lönegraden och sätta denna till 4,000 kronor. Då skulle de, med
afdrag af pensionsafgiften, 80 kronor, i stället för en aflöning af
3,850 kronor, som de nu ha, få 3,920 kronor. Således en ökning
i den nuvarande lönen med 70 kronor. Kan detta verkligen vara
för mycket? Jag tror det ej.
Så komma vi därnäst till musiklärarne. Som dessa icke ha
full tjänstgöring, måste man vid en jämförelse se efter, huru myc¬
ket de ha per veckotimme vid de olika läroanstalterna. Man fin¬
ner då, att i första lönegraden får en musiklärare vid de högre
läroverken och realskolorna kronor 91: 67 per veckotimme. Om
utskottets förslag bifölles, skulle musiklärarne vid seminarierna få
en ersättning i första lönegraden utaf kronor 87: 50 per vecko¬
timme, alltså mindre. I andra lönegraden får en musiklärare vid
de högre läroverken och realskolorna kronor 108: 33 per vecko¬
timme;^ enligt det föreliggande förslaget skulle seminarielärarne en¬
dast få 100 kronor per veckotimme. I tredje lönegraden får en
musiklärare vid de högre läroverken och realskolorna 125 kronor
per veckotimme; vid seminarierna skulle de endast få kronor
112: 50 per veckotimme. I fjärde lönegraden får en musiklärare
vid de högre läroverken kronor 141: 67; vid seminarierna skulle
det icke blifva någon fjärde lönegrad, utan lärare med motsva¬
rande tjänstetid skulle fortfarande få endast kronor 112: 50. Dessa
lärare vid seminarierna skulle alltså blifva betydligt ogynnsammare
ställda än vid de högre läroverken och realskolorna. I ett afse¬
ende har utskottet i alla fall velat förbättra dessa lärares ställning.
Utskottet har nämligen nedsatt timantalet från 18, som Kungl.
Maj:t föreslagit, till 16. Men äfven med detta timtal skulle, om
man ville vinna full likställighet, musiklärarne rid seminarierna i
de olika lönegraderna ha en aflöning af resp. kronor 1,467, 1,733,
2,000 och 2,267. Under sådana omständigheter tycker jag, att det
icke vore för mycket, om man nu bestämde deras lön till resp.
kronor 1,500, 1,700, 1,900 och 2,100. De blefve ändå icke fullt
likställda med sina kamrater vid de högre läroverken och realsko¬
lorna.
Gå vi så till teckningslärarne, är förhållandet med dem allde¬
les detsamma. Vid de högre läroverken och realskolorna få dessa
lärare i första lönegraden kronor 93: 33 per veckotimme, men vid
seminarierna skulle de icke få mer än kronor 83: 33 per vecko¬
timme. I andra lönegraden få de vid högre läroverken och real¬
skolorna kronor 106: 67 per veckotimme, men vid seminarierna
skulle de endast få 100 kronor. I tredje lönegraden få de vid de
27 N:0 60.
Fredagen den 13 Maj.
högre läroverken och realskolorna 120 kronor per veckotimme, men Ang. lönereg-
vid seminarierna skulle de endast få kronor 116: 67. I fjärde lö-
negraden få de vid de högre läroverken kronor 133: 33 per vecko- J narierna
timme, men vid seminarierna skulle de fortfarande få endast kro- rn. m.
nor 116: 67 per veckotimme. Deras timantal har af utskottet blif- (Forts.)
vit nedsatt till 12. Om det skulle blifva samma lön för dem som
för teckningslärarne vid de högre läroverken, skulle de ha resp.
1,120 kronor, 1,280 kronor, 1,440 kronor och 1,600. För min del
anser jag därför rimligt, att deras löner sättas till i runda tal resp.
1,100 kronor, 1,250 kronor, 1,400 kronor och 1,550 kronor. Lö¬
nerna blefve i alla fall icke så höga som motsvarande lärares vid
de allmänna läroverken.
De manliga lärarnes vid öfningsskolornas berättigade kraf i
fråga om löneförhöjning har utskottet beaktat och äfven i någon
mån de kvinnliga lärarnes, ity att utskottet för dessa senare skapat
en fjärde lönegrad. Men gå vi till de vikarierande kvinnliga adjunk¬
terna, ha de att motse en ganska betydlig lönenedsättuing. Kvinn¬
liga adjunkter med full kompetens ha för närvarande sammanlagdt
en löneinkomst af 1,980 kronor. Kungl. Maj:t och utskottet anse,
att de hädanefter böra nöja sig med 1,800 kronor. De, som icke
ha full kompetens, ha för närvarande 1,650 kronor, men Kungl.
Maj:t och utskottet anse, att de böra nöja sig med 1,500 kronor.
Därtill kommer, att de få en längre tjänstgöringstid, samt att de
icke vidare i fråga om lönetursberäkning få räkna sin tjänstgöring
såsom extra lärare. Sålunda en försämring i flera afseenden. Vi
motionärer ha ansett, att deras lön, då de ha full kompetens, borde
sättas till 2,000 kronor, men i annat fall till 1,800 kronor. Där¬
igenom hade man utsikt att kunna draga in på seminariebanan
unga begåfvade kvinnliga lärarekrafter.
På samma sätt, som utskottet förfarit i fråga om löneregleringen,
har utskottet äfven handlat i fråga om pensionerna. Såväl manlig
som kvinnlig lärare vid seminariernas öfningsskolor skulle allt fort¬
farande få en pension af sjuhundrafemtio — säger 750 — kronor.
En adjunkt vid allmänt läroverk skall i pension få 3,400 kronor,
en musiklärare därstädes 1,700 kronor och en teckningslärare 2,000
kronor, och dock ha dessa båda sista kategorier af lärare vid de
allmänna läroverken icke mera än ungefär half tjänstgöring; men
en lärare vid seminariets öfningsskola skulle, oaktadt han har full
tjänstgöring, icke få mer än 750 kronor i pension. Detta är ju
alltför orimligt. Utskottet har emellertid i denna sak haft en väl¬
villig motivering och uttalat en förhoppning om att i eu framtid
en ändring därutinnan skulle komma att göras. Med god vilja
skulle det "helt visst redan nu kunnat åstadkommas en ändring, så
att denna fråga blifvit definitivt löst.
Om man vidare jämför, huru pensionsfrågan för öfningslärarne
vid seminarierna blifvit löst, med förhållandet för motsvarande
N:o 60. 28
Fredagen den 13 Maj.
Ang. lönereg- lärare vid de högre läroverken och realskolorna, finner man, att t. ex.
foZkoliZii-en musiklärare vid läroverken får en pension af 1,700 kronor för
narierna ^ timmars tjänstgöring i veckan, men en musiklärare vid serni-
m. m. narierna endast 1,350 kronor för 16 timmars tjänstgöring; en teck-
(Forts.) ningslärare vid läroverken får en pension af 2,000 kronor för 15
timmars tjänstgöring i veckan, men en teckningslärare vid semi¬
narierna. endast 1,050 kronor för 12 timmars tjänstgöring.
Det har således varit en genomgående princip att ställa semi-
narielärarne i sämre ställning än lärarne vid läroverken. Såsom
herrarna af denna jämförelse finna, står det ännu mycket kvar,
innan man kan tala om full likställighet. Följden däraf blifver
naturligtvis, att läroverken få de bästa lärarekrafterna och semi¬
narierna få nöja sig med de krafter, som sedermera blifva öfver.
Äfven om seminarielärarne hade löner, som vore fullt jämställda
med lönerna vid läroverken, skulle det helt visst blifva ganska
svårt att draga dit de bästa lärarekrafterna; ty på grund af den
mera ansvarsfulla och betungande tjänstgöringen vid seminarierna
skulle nog många draga sig för att söka dit.
Seminarierna ha på senare tid låtitomycket tala om sig. Många
anmärkningar ha framställts mot dem. Åtskilliga öfverdrifter ha nog
därvidlag gjort sig gällande. Men jag tror, att man kan säga:
ingen rök utan eld. Vilja herrarne nu en förändring, måste man
i främsta rummet se till, att man gifver seminarielärarne en så
god ekonomisk ställning, att dessa platser blifva eftertraktade af
de bästa förmågorna. Detta blefve emellertid icke följden, ifall
utskottets förslag antoges.
Det är många ändringar, som skulle behöfva göras i detta för¬
slag, men jag skall inskränka mig till att påyrka ändring i de
punkter, där jag ansett orättvisorna vara störst. Detta gäller först
och främst de kvinnliga adjunkterna, och jag får beträffande dem
hemställa, att den punkt i klämmen, som står öfverst på sidan 32,
måtte i enlighet med vår motion få följande lydelse:
för kvinnlig adjunkt lön i fem lönegrader å 1) 1,350 kronor,
2) 1,700 kronor, 3) 2,050 kronor, 4) 2,400 kronor och 5) 2,700
kronor, jämte tjänstgöringspenningar å respektive 750, 900, 1,050,
1,200 och 1,300 kronor.
I nästa punkt, angående musiklärarne, yrkar jag följande
ändrade lydelse:
för manlig eller kvinnlig lärare i musik och sång arfvode i
fyra aflöningsgrader å 1) 1,500 kronor, 2) 1,700 kronor, 3) 1,900
kronor och 4) 2,100 kronor.
Beträffande den därpå följande punkten får jag hemställa, att
den måtte lyda på följande sätt:
för manlig eller kvinnlig lärare i teckning arfvode i fyra af¬
löningsgrader å 1) 1,100 kronor, 2) 1,250 kronor, 3) 1,400 kronor
och 4) 1,550 kronor.
29 N:o 60.
Fredagen den 13 Maj.
Och slutligen får jag rörande den sista punkten på sidan 32,Ang. lönereg-
som handlar om vikarierande kvinnlig adjunkt, hemställa om följande ^Idesemi-
ändrade lydelse: nariema
för vikarierande kvinnlig adjunkt, därest hon aflagt sådana m. m.
kunskapsprof, som äro stadgade för behörighet att utnämnas till (Forts.)
adjunkt, samt genomgått prof årskurs eller eljest fullgjort villkoren
för behörighet till adjunktsbefattning, arfvode å 2,000 kronor, men
i annat fall arfvode å 1,800 kronor.
I fall dessa ändringar i fråga om lönerna komma att bifallas,
skulle äfven på sidan 36 i klämmen ett par ändringar behöfva
göras, nämligen i fråga om de afdrag, som skulle göras å lönerna.
Dessa afdrag skulle för kvinnlig adjunkt uppgå till: 40, 50, 60,
70 och 80 kronor. För musiklärare med hans fyra afiöningsgrader
skulle tillkomma ett fjärde afdrag, så att beloppen blefve: 30, 35,
40 och 45 kronor. Äfven för teckningslärare skulle det bli ett
dylikt fjärde afdrag, så att dessa skulle utgöra: 20, 25, 30 och 35
kronor.
Genom bifall till hvad jag nu tillåtit mig hemställa vunne man
visserligen ej full likställighet — seminarielärarne komme ändock
i ogynsammare ställning än läroverkslärarne — men de värsta
orättvisorna hade man då i alla fall sökt undanröja. Och det är
därför, herr talman, som jag nu yrkar bifall till de af mig fram¬
ställda ändringsförslagen.
Med herr Hammarlund förenade sig herrar Beckman, Wawrinsky
i Saltsjöbaden och Lundgren.
Herr Widén: Herr talman, mina herrar! Jag begärde ordet
närmast med anledning af herr Bergs yrkande på bifall till sin
reservation i fråga om de kvinnliga adjunkterna. Såsom han redan
antydt, har skälet för utskottets förslag i den delen hufvudsakligen
varit konsekvensen med hänsyn till förhållandena vid samskolorna.
Det är nämligen så, att genom bifall till motionärernas yrkande i
fråga om de kvinnliga adjunkterna dessa skulle komma i en syn¬
nerligen förmånlig ställning i förhållande till ämneslärarinnorna vid
samskolorna. En första lärarinna i samskola har nämligen en lön
i första lönegraden af blott 2,000 kr. och i andra af 2,500 kronor,
således vida mindre än Kungl. Maj:t har föreslagit för kvinnliga
adjunkter vid seminarierna. Och som skillnaden i afseende på
kompetens egentligen icke är af någon betydelse, ansåg utskottet,
att genom ett bifall till motionärens förslag i den delen de kvinn¬
liga adjunkterna vid seminarierna skulle komma i en alltför för¬
månlig ställning i jämförelse med ämneslärarinnorna vid samsko¬
lorna. Detta var anledningen, hvarför utskottet icke bifallit motio¬
närernas förslag i den delen, utan stannat vid hvad Kungl. Maj:t
föreslagit.
N:o 60. 30
Ang. lönereg¬
lering för
follcskolesemi-
_ narierna
m. m.
(Ports.)
Fredagen den 13 Maj.
Emellertid, såsom den förste talaren påvisat, förhåller det sig
så, att det skulle bli lägre aflöningsförmåner för de kvinnliga
adjunkterna vid seminarierna än hvad de för närvarande ha.
Billighetsskäl kunna ju därför tala för att vi bifalla det yrkande,
som framställts af denne talare, och antaga hans reservation, hvari¬
genom lönerna för de kvinnliga adjunkterna i samtliga grader
skulle ökas med 100 kr. Detta öfverensstämmer äfven med den
reservation, som afgifvits af en utskottsledamot från Första Kam¬
maren och som väl torde komma att bifallas där. Härför kunde det
föreligga så mycket mera skäl, som afdrag till pensioneringen till¬
komma, hvilket gör, att det skulle bli större minskning på lönen
än hvad dyrtidstillägget belöper till. För min del får jag därför
säga, att jag ej har något emot bifall till den förste talarens yr¬
kande om ökning af 100 kronor i samtliga lönegrader.
Den siste talaren gick ett stycke längre och yrkade en femte
lönegrad för dessa lärarinnor å 4,000 kronor. Men mig synes, att,
så länge det är en så väsentlig skillnad i afseende på kompetens
för manliga och kvinnliga adjunkter, de senare icke kunna göra
anspråk på att deras aflöning skall jämnställas med de förres; och
med hänsyn härtill och till den stora skillnad, som i allt fall förefinnes
i aflöningshänseende mellan de kvinnliga adjunkterna vid semina¬
rierna och ämneslärarinnorna vid samskolorna, synes det ej före¬
ligga något som helst skäl att i denna del gå längre än hvad re¬
servanten gjort.
Samme talare yrkade desslikes ändring i en del andra afseen-
den. Han yrkade sålunda ändring i de af utskottet föreslagna löne¬
förmånerna med afseende å en del öfningslärare, nämligen musik-
och teckningslärarne. Jag ber att få fästa uppmärksamheten på
att utskottet med afseende på dem visserligen biträdt hvad Kungl.
Maj:t föreslagit i fråga om själfva lönebeloppen; men däröfver har
utskottet, med bifall till motionärernas yrkande i den delen, minskat
det obligatoriska antalet timmar, som de skulle tjänstgöra för sin
aflöning, med två timmar; och som ersättning för öfvertimmar är
100 kronor per timme, betyder detta en ökning på lönen af 200
kr. för år. Det är således en rätt väsentlig förbättring i Kungl.
Maj ds förslag, som utskottet redan gjort; och mig synes, som om
det ej vore det ringaste skäl att gå längre än utskottet. Detta har
ej heller i någon reservation påyrkats, och det torde för öfrigt lika
litet finnas utsikter för att komma någonstädes därvidlag. Mig
synes, att genom den af utskottet föreslagna höjningen öfnings-
lärarne vid seminarierna kommit i fullt jämngod ställning med
motsvarande öfningslärare vid de allmänna läroverken.
Vidare yrkade talaren äfven ändring uti det ifrågasatta arf-
vodet till vikarierande kvinnliga adjunkter. I det hänseendet har
utskottet följt Kungl. Majd, men ej heller ansett sig kunna gå
längre. Och mig förefaller det, som om ett arfvode å 1,800 kronor
Fredagen den 13 Maj.
31 N:o 60.
till en vikarierande kvinnlig adjunkt, med de kompetensvillkor, Ang. lönereg-
som härvidlag äro stadgade, och som ju äro lägre än för mot- för ■
svarande lärare vid de allmänna läroverken, vore alldeles nog. V i' narjerna
få komma ihåg, att vikarierande manliga lärare med full kompe- m. m.
tens vid de allmänna läroverken, likasom vid folkskoleseminarierna, (Forts.)
ej få mer än 2,000 kr., och det synes då vara alldeles tillräckligt
med ett belopp af 1,800 kr. för en vikarierande kvinnlig lärare
vid ett seminarium.
På grund af hvad jag nu anfört ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets förslag i öfrigt; hvaremot jag redan förut
tillkännagifvit, att jag ej har något emot ett bifall till det af den
förste talaren framställda yrkandet om godkännande af hans reser¬
vation.
Herr Sandin: Herr talman! Vid nu föredragna betänkande
finnes fogad en reservation af herr Kvarnzelius af innehåll, att
han »ansett, att hvad Kungl. Maj:t föreslagit angående manlig eller
kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel och trädplantering bort af ut¬
skottet tillstyrkas».
Det klagas i landet öfver bristande kunskap i trädgårdsskötsel
och trädplantering, och skulden därtill lägges i vanliga fall på våra
folkskolor. Trädgårdsföreningar i landets skilda delar ha upptagit
till diskussion frågan om hvad som är att göra åt saken och ha
pekat hän på en reformering af undervisningen i detta ämne vid
folkskolelärare- och lärarinneseminarierna. Af Kungl. Maj:ts pro¬
position angående lönereglering för dessa seminarier framgår, att
Kung!. Maj:t önskar en förbättrad undervisning i trädgårdsskötsel.
Kungl. Maj:t föreslår nämligen, att för lärare i trädgårdsskötsel
och trädplantering arfvode skall utgå i tre aflöningsgrader med
respektive 1,200, 1,300 och 1,400 kronor. På samma gång säger
dock Kungl. Maj :t, att undervisningen ej är sådan som den borde
vara. Den är med andra ord — som det heter — »ej fullständig».
Utskottet har upptagit den sista tanken: på grund däraf att under¬
visningen i trädgårdsskötsel och trädplantering ej är fullständig,
bör man — menar utskottet — ej heller bifalla Kungl. Maj:ts för¬
slag med afseende å lön och ålderstillägg. Utskottet yrkar därför,
att det bör bestämmas ett arfvode af 1,200 kronor årligen. Detta
anser jag vara en oriktig slutsats. Om det erkännes, att under¬
visningen i trädgårdsskötsel och trädplantering vid seminarierna
bör förbättras, bör väl också Kungl. Maj ds förslag i detta afseende
bifallas. Jag är reservanten i detta ämne tack skyldig för att han
låtit oss förstå, att han anser, att något bör göras härvidlag.
Jag har velat yttra dessa ord för att påpeka, att det finns de,
som insett bristen och önska, att äfven i denna fråga Kungl. Majds
förslag hade vunnit beaktande och erkännande.
N:o 60. 32
Fredagen den 13 Maj.
Ang., löner eg- Herr talman! Jag har ej något yrkande att göra, utan har
folkskolesemi blott veHt framhålla denna synpunkt.
narierna
in. m. Herr Persson i Stallerhult: Herr talman! Utskottet har i före-
(Forts.) varande betänkande nästan i sin helhet tillstyrkt Kung], Maj:ts
förslag samt i vissa delar äfven biträdt motionärernas förslag.
Nu har en af motionärerna, som tillika reserverat sig mot
utskottets utlåtande, framställt ett särskildt yrkande för att åtmin¬
stone få igenom en del af sitt motionsvis framlagda förslag; och
det förefaller, som om han hade utsikt att vinna kammarens bifall
till sin reservation. Herr Bergs medmotionär åter vill göra rätt
stora förändringar i utskottets förslag. Det skulle emellertid för¬
undra mig, om kammaren nu på rak arm, om jag så får säga,
skulle våga bifalla ett sådant förslag som det af herr Hammar¬
lund framställda. Det skulle väl vara att gå väl långt.
Jag ber att med ett par ord få bemöta motionärernas förslag,
alldenstund utskottets motivering härvidlag blifvit klandrad af
motionärerna. När ett utskott ej kan tillstyrka bifall till ett väckt
förslag, är det alldeles naturligt, att man måste välja några motiv
för af slaget; att dessa motiv ej kunna tilltala en motionär, är lika
klart, alldenstund de ju syfta på af slag.
Beträffande rektorerna vid folkskoleseminarierna hade motio¬
närerna nu yrkat, att de i fråga om löneförmåner skulle likställas
med rektorer vid högre allmänna läroverk. Kungl. Maj:t har där¬
emot föreslagit en mellanställning för seminarierektorerna, och jag
får för min del säga, att jag finner Kung]. Maj:ts proposition väl
motiverad i denna del. Rektorslönen vid realskola blir enligt kam-
rarnes beslut 5,500 kronor och vid högre allmänt läroverk 6,500
kronor; rektorslönen vid seminarium skulle enligt Kungl. Majrts
förslag blifva 6,000 kronor. Jag för min del går så långt, att jag
håller före, att om man vill jämföra eu seminarierektor med någon
annan rektor, skulle det närmast blifva med rektor vid en realskola
och ej med rektor vid ett högre allmänt läroverk. När man reg¬
lerar löner, måste man taga i beräkning omfattningen af de göromål,
tjänstemännen ha att utföra. Kan det då verkligen vara möjligt,
att rektor vid ett seminarium har så mycket att göra som rektor
vid ett högre allmänt läroverk? I afseende på detta ber jag att
få anföra blott två exempel. Vid Skara högre allmänna läroverk
finnas 7 lektorer, 16 adjunkter och 407 lärjungar; i Örebro 7 lek¬
torer, 17 adjunkter och 597 lärjungar. Hur ställa sig motsvarande
siffror vid seminarierna? Jo, där ha vi blott 4 adjunkter och 2
lärare i öfningsskolan. Kan det vara rimligt att jämställa ett högre
läroverk, där det finnes så många lektorer, adjunkter och lärjungar,
med ett seminarium, hvarest medeltalet elever blott är 100? Kan
man med skäl och fog i afseende å besvär och arbete jämföra
rektoratet vid ett seminarium med rektoratet vid ett högre allmänt
33 N:o 60.
Fredagen den 13 Maj.
läroverk? Snarare skulle man väl kunna jämföra seminarierna med Ang. lönereg-
realskolorna. Som stöd för detta mitt påstående ber jag få anföra, .
hur siffrorna ställde sig vid t. ex. Borås realskola. Där finns „arierna>U
naturligtvis en rektor, vidare 6 adjunkter och 187 lärjungar. Under m. m.
sådana förhållanden lärer man väl med större fog kunna jämställa (Forts.)
seminarierna med realskolorna, men det har Kungl. Maj.t i alla
fall ej gjort, utan gifvit dem en mellanställning, öfver realskolorna,
men ej i jämnhöjd med de högre allmänna läroverken. Af hvad
jag här anfört torde framgå, att detta väl kan försvaras.
Om vi sedan gå öfver till frågan om aflöningen åt de manliga
adjunkterna vid seminarierna, erinra vi oss, att motionärerna yrkat,
att dessa af statsmedel skulle erhålla lika stort lönetillägg i form
af hyresbidrag som af vederbörande stads samhälle, hvarest semi¬
nariet är beläget, tilldelats adjunkterna vid allmänna läroverket i
samma stad. Detta är en synpunkt, som aldrig hittills kunnat göra
sig gällande, då man bestämt löneförmåner. Är det så, att ett
stadssamhälle behagar lämna bidrag till löneförmånerna åt en statens
tjänare, skulle man sedan genast af statsmedel bevilja understöd,
motsvarande det privata understödet? Någon dylik grundsats har
man knappast förr hört talas om, då löneregleringsförslag framlagts
till Riksdagens pröfning!
Om vi så gå till frågan om de kvinnliga adjunkterna, veta vi,
att ändringsförslag framställts af såväl reservanter som motionärer.
Det erkännes visst, att de kvinnliga adjunkterna ej äro i löneför¬
måner jämställda med de manliga; men det är väl ej heller möjligt,
att man skall bestämma löneförmåner lika för manliga och kvinn¬
liga tjänstemän, då de komma så högt i förmåner som här afses.
Då eu lönestat fastställes för den ena eller den andra gruppen af
statstjänare, är det alltid ett skäl, som framhålles med styrka och
som äfven inverkar på de allra flesta, nämligen att de manliga
tjänsteinnehafvarne skola försörja familj på sin aflöning. I afseende
å kvinnorna kan väl ej samma skäl anföras. 1 de tabeller, som
uppgjorts af läroverkskommittén, finns det äfven en tabell, angif¬
vande hvad utgifterna gå till för manlig adjunkt och där står upp¬
räknad en familj, bestående af de och de medlemmarne: hustrun,
barn och tjänare; men aldrig har jag sett, att man för kvinnorna
upptagit rubriken: en man, med sä och så många barn. Och det
är val ej heller afsikten.
Angående öfningslärarne har redan herr Widén antydt, att
utskottet gjort förbättring i Kungl. Maj:ts förslag. Man måtte väl
känna sig tillfredsställd för närvarande med denna förbättring och
ej vilja gå så långt, som herr Hammarlund gör i sitt yrkande. Det
blir väl ej så stor skillnad mellan öfningslärare vid seminarierna
och vid de allmänna läroverken, som antyddes.
Utskottet har äfven beträffande pensionsrätten för öfnings¬
lärarne vid seminarierna räknat så, att det ej skulle bli så stor
Andra Kammarens Prot. 1904. N:o 00. 3
N:0 60. 34
Fredagen den 13 Maj.
Ang. lönereg
låring för
folkskolesemi
narierna
m. m.
(Forts.)
Ang. lönereg¬
lering för
högre lärarin¬
neseminariet.
skiljaktighet mellan dem och lärarne vid de allmänna läroverken
i förhållande till deras undervisningstid; särskildt om man äfven
tar i betraktande ersättningen för extra tjänstgöring, tror jag ej
skillnaden skall bli så stor.
Jag har med dessa ord velat angifva det hufvudsakligaste af
de skäl, hvarpå jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Härmed var öfverläggningen slutad. I öfverensstämmelse med
de yrkanden, som därunder förekommit, gaf herr talmannen pro¬
positioner l:o) på bifall till utskottets hemställan, 2:o) på bifall till
berörda hemställan med den ändring däri, som föreslagits i den
af herr Berg i Stockholm afgifna reservationen, och 3:o) på bifall
till det af lierr Hammarlund framställda yrkandet; och fann herr
talmannen den under 2:o) omförmälda propositionen vara med
öfvervägande ja besvarad. Votering begärdes likväl, i anledning
hvaraf, och sedan till kontraproposition antagits yrkandet om bifall
till utskottets hemställan, nu uppsattes, justerades och anslogs föl-
j ande omröstningsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller första särskilda utskottets
hemställan i afd. A af utskottets förevarande utlåtande n:o 4 med
den ändring däri, som föreslagits i den af herr Berg i Stockholm
afgifna reservationen, röstar
Ja,
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hem¬
ställan oförändrad.
Omröstningen utföll med 87 Ja, men 103 Nej; och hade kam¬
maren alltså bifallit utskottets hemställan.
Afd. B och C.
Hvad utskottet hemställt bifölls.
§ 9.
A föredragningslistan fanns härefter upptaget första särskilda
utskottets utlåtande, n:o 5, i anledning af Kungl. Maj:ts proposi¬
tion angående lönereglering för högre lärarinneseminariet, äfven-
Fredagen den 13 Maj.
35 N:o 60.
som i anledning af inom Riksdagen väckt motion rörande nämnda Ang. lönereg-
seminarium. kring för_
I proposition den 31 december nästlidet år hade Kungl. Maj:t neseminariä
under åberopande af ett propositionen bilagdt utdrag af statsråds- (Forts.)
protokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag föreslagit Riks¬
dagen att
dels medgifva:
att för lärare vid högre lärarinneseminariet måtte bestämmas
följande aflöningsförmåner att gälla från och med år 1905:
för rektor arfvode i två aflöningsgrader å 1) 2,000 kronor och
2) 2,500 kronor, af kvilka belopp 000 kronor skola anses mot¬
svara tjänstgöringspenningar, med rätt för lektor vid högre lära¬
rinneseminariet, hvilken förordnas såsom rektor, att, förutom rek-
torsarfvodet, uppbära lektors lön och tjänstgöringspenningar i första
lönegraden;
för lektor lön i fem lönegrader å 1) 2,600 kronor, 2) 2,950
kronor, 3) 3,300 kronor, 4) 3,650 kronor och 5) 4,000 kronor, jämte
tjänstgöringspenningar å respektive 1,400, 1,550, 1,700, 1,850 och
2,000 kronor;
för adjunkt lön i fem lönegrader å 1) 2,000 kronor, 2) 2,350
kronor, 3) 2,700 kronor, 4) 3,050 kronor och 5) 3,400 kronor, jämte
tjänstgöringspenningar å respektive 1,000, 1,150, 1,300, 1,450 och
1,600 kronor;
för ämneslärarinna lön i fyra lönegrader å 1) 1,300 kronor,
2) 1,650 kronor, 3) 2,000 kronor och 4) 2,350 kronor, jämte tjänst¬
göringspenningar å respektive 700, 850, 1,000 och 1,150 kronor;
samt
för biträdande föreståndarinna arfvode å 200 kronor;
att tjänstgöringspenningar skola för alla lärare, rektor undan¬
tagen, beräknas utgå för läsår med trettioåtta läsveckor, att de i
rektors aflöning 'ingående tjänstgöringspenningar skola beräknas
utgå efter kalenderår, men till olika belopp för lästiden och för
ferierna efter särskilda bestämmelser, som af Kungl. Maj:t fast¬
ställas, samt att tjänstgöringspenningar icke få af tjänstens inne¬
hafvare uppbäras under åtnjutande af full tjänstledighet, utom i
det fall att tjänstledigheten beviljas på grund af offentligt upp¬
drag;
att uppflyttning från lägre till närmast högre aflöningsgrad må
äga rum för rektor efter förloppet af tio år och för annan lärare
efter förloppet af fem år under villkor, att rektor i sådan egenskap
mera än fyra femtedelar af de tio åren och annan lärare mera än
fyra femtedelar af tjänstgöringstiden under de fem åren med nit
och skicklighet tjänstgjort, och med iakttagande, att den högre af-
löningen ej får tillträdas förrän vid början af kalenderåret näst
efter det, hvarunder den bestämda tjänsteåldern uppnåtts;
att lärare, som efter 1904 års utgång vinner befordran till tjänst
N:o 60. 36 Fredagen den 13 Maj.
Ang. lönereg- vid högre lärarinneseminariet, må för uppflyttning i högre aflönings-
lering för grad räkna sig till godo den tid utöfver fem år, läraren efter af-
^rieseminariet läggande af de för tjänsten föreskrifna kunskapsprof och genom¬
förts.) gående af praktisk utbildningskurs, där sådan för behörighet till¬
tjänsten är föreskrifven, med nit och skicklighet tjänstgjort såsom
extra ordinarie lärare vid högre lärarinneseminariet med ena¬
handa tjänstgöringsskyldighet, som åligger motsvarande ordinarie
lärare, dock att härigenom ingen ändring göres i fråga om det an¬
tal lönetursår, som lärare på grund af nu gällande bestämmelser
intjänat vid utgången af år 19Ö4;
att den tid, som i afseende å lönetursberäkning tillgodokom-
mer ämneslärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium
eller, vid öfvergång till någon af dessa läroanstalter, docent vid
universitet, lärare vid enskildt läroverk eller lektor vid sjökrigs¬
skolan, må vid öfvergång i högre lärarinneseminariets tjänst honom
tillgodoräknas beträffande lönetursberäkning vid samma seminarium;
att rektor, lektor, adjunkt eller ämneslärarinna, som ingår på
den nya lönestaten eller som utnämnes efter det kungörelse i äm¬
net utkommit, skall hafva rättighet och skyldighet att, rektor vid
uppnådda 65 lefnadsår och 35 tjänstår, hvaraf 15 tjänstår såsom
rektor, lektor eller adjunkt vid uppnådda 65 lefnadsår och 35
tjänstår samt ämneslärarinna vid uppnådda 55 lefnadsår och 25
tjänstår, med pension från allmänna indragningsstaten från tjänsten
afgå, Kungl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, därest
och så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjänsten kunna på
ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna;
att pensionsbeloppet skall utgöra den af den pensionsberätti¬
gade senast åtnjutna aflöningen, med undantag af tjänstgörings-
penningar och för rektor den del af arfvodet, som anses motsvara
tjänstgöringspenningar; samt
att lärare vid inträde på den nya lönestaten skall vara skyldig
underkasta sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering,
som kunna varda stadgade;
dels ock för genomförande af lönereglering för lärare vid högre
lärarinneseminariet enligt ofvan angifna grunder höja det på ordi¬
narie stat under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslaget
till högre lärarinneseminariet med 10,000 kronor eller från dess
nuvarande belopp, 43,500 kronor, till 53,500 kronor.
I anledning häraf hade i en motion (n:o 222 i Andra Kam¬
maren), som jämväl blifvit hänvisad till utskottets förberedande be¬
handling, af herr C. H. P. Burén yrkats:
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla dels
om utredning, huruvida icke högre lärarinneseminariet utan olägen¬
het skulle kunna successivt indragas, dels ock att i afvaktan på
denna utredning inga lärareplatser vid seminariet i fråga måtte
tillsättas på längre förordnande än för ett år i sänder.
Fredagen den 13 Maj.
37 N:o 60.
Utskottet hemställde: ^lerin^för3
, „ .. ... „ högre lärarin-
att Riksdagen, med afslag å herr Burens motion, matte pa neseminariet.
det sätt bifalla Kungl. Maj:ts förslag, att Riksdagen (Forts.)
A) dels beslöte:
a) att för lärare vid högre lärarinneseminariet måtte bestämmas
följande aflöningsförmåner att gälla från och med år 1905:
för rektor arfvode i två aflöningsgrader å 1) 2,000 kronor och
2) 2,500 kronor, af hviika belopp 600 kronor skola anses motsvara
tjänstgöringspenningar, med rätt för lektor vid högre lärarinnese¬
minariet, hvilken förordnas såsom rektor, att, förutom rektorsarf-
vodet, uppbära lektors lön och tjänstgöringspenningar i första löne¬
graden ;
för lektor lön i fem lönegrader å 1) 2,600 kronor, 2) 2,950
kronor, 3) 3,300 kronor, 4) 3,650 kronor och 5) 4,000 kronor,
jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,400, 1,550, 1,700, 1,850
och 2,000 kronor;
för adjunkt lön i fem lönegrader å 1) 2,000 kronor, 2) 2,3o0
kronor, 3) 2,700 kronor, 4) 3,050 kronor och 5) 3,400 kronor, jämte
tjänstgöringspenningar å respektive 1,000, 1,150, 1,300, 1,450 och
1,600 kronor;
för ämneslärarinna lön i fyra lönegrader å 1) 1,300 kronor,
2) 1,650 kronor, 3) 2,000 kronor och 4) 2,350 kronor, jämte tjänst¬
göringspenningar å respektive 700, 850, 1,000 och 1,150 kronor;
samt
för biträdande föreståndarinna arfvode å 200 kronor;
att innehafvare af ordinarie befattning vid högre lärarinne¬
seminariet skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgörings¬
skyldighet eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen in¬
trädande förändrad organisation af högre lärarinneseminariet eller
eljest i allmänhet kan varda stadgad;
att med sådan befattning icke må förenas annan tjänst å rikets,
Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning,
med mindre den vid pröfning i stadgad ordning befinnes icke vara
hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen vid seminariet;
att tjänstgöringspenningar skola för alla lärare, rektor undan¬
tagen, beräknas utgå för läsårets antal läsveckor, att de i rektors
aflöning ingående tjänstgöringspenningar skola beräknas utgå efter
kalenderår, men till olika belopp för lästiden och för ferierna efter
särskilda bestämmelser, som af Kungl. Maj:t fastställas, samt att
tjänstgöringspenningar icke få af tjänstens innehafvare uppbäras
under det han åtnjuter full tjänstledighet, utan skola för denna tid
utgå till den, som förrättar tjänsten;
att lärare, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning,
äger att uppbära, rektor hela lönen och mot lön svarande arfvode
samt annan lärare hela lönen;
N:0 60. 38
Fredagen den 13 Maj.
Ang. lönereg
kring för
högre lärarin¬
neseminariet.
(Forts.)
att den, som eljest undfår ledighet för svag hälsas vårdande,
enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, eller från tjänst¬
göring i behörig ordning afstänges eller eljest är lagligen förhindrad
att sköta tjänsten, kan förpliktas att under ledigheten af de honom
utöfver tjänstgöringspenningar tillkommande löneförmåner afstå så
mycket, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
prof vas skäligt;
att för lektor, adjunkt eller ämneslärarinna uppflyttning från
lägre till högre lönegrad må äga rum efter förloppet af fem år,
därest tjänsteinnehafvaren under mera än fyra femtedelar af den
tjänstgöringstid, som erfordras för att vinna nämnda uppflyttning,
med nit och skicklighet bestridt sin egen eller på grund af förord¬
nande annan statens tjänst eller ock fullgjort annat offentligt upp¬
drag, och att rektor må vinna uppflyttning från första till andra
lönegraden efter förloppet af tio år, därest han med nit och skick¬
lighet tjänstgjort såsom rektor mera än fyra femtedelar af samma
tid; med iakttagande härvid, att den högre aflöningen ej får till¬
trädas förrän vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder
den bestämda tjänsteåldern uppnåtts;
att den, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande af
aflöningsför höj ning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,
som berättigar honom till nedannämnda pension, icke må samma
förhöjning tillträda;
att hvad nu gällande bestämmelser innehålla angående rätt för
lärare vid högre lärarinneseminariet att, utöfver hvad ofvan blifvit
bestämdt, för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig föregående
tjänstgöring till godo skall upphöra att gälla;
att ämneslärare vid de allmänna läroverken och folkskolesemi-
narierna samt lektorer vid sjökrigsskolan må, vid öfvergång till
högre lärarinneseminariet, för tillgodonjutande af aflöning i högre
lönegrad räkna sig till godo föregående tjänstgöring som ordinarie
lärare enligt enahanda grunder, som här ofvan blifvit stadgade;
att genom förestående bestämmelser ingen ändring göres i fråga
om det antal löuetursår, som lärare på grund af nu gällande be¬
stämmelser intjänat vid utgången af år 1904;
b) att rektor, lektor, adjunkt eller ämneslärarinna, som ingår
på den nya lönestaten eller som utnämnes efter det kungörelse i
ämnet utkommit, skall hafva rättighet och skyldighet att, rektor
vid uppnådda 65 lefnadsår och 35 tjänstår, hvaraf 15 tjänstår så¬
som rektor, lektor eller adjunkt vid uppnådda 65 lefnadsår och 35
tjänstår samt ämneslärarinna vid uppnådda 55 lefnadsår och 25
tjänstår, med pension från allmänna indragningsstaten från tjänsten
afgå, Kungl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, därest
och så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjänsten kunna på
ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna;
att pensionsbeloppet skall utgöra den af den pensionsberätti-
39 N:0 60.
Fredagen den 13 Maj.
gade senast åtnjutna aflöningen, med afdrag af tjänstgöringspen- Ang. lönereg-
ningar och för rektor därjämte af den del af arfvodet, som anses högrTiärarin-
motsvara tjänstgöringspenningar; _ neseminariet.
att lärare vid inträde på den nya lönestaten skall vara skyldig (Forts.)
underkasta sig de förändrade bestämmelser rörande pensionering,
som kunna varda stadgade; samt
att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänste-
innehafvares rätt till pension trädt i kraft, å de i föregående punkt
bestämda löneförmånerna för enhvar af ordinarie lärare skall afgå
och åt statsverket besparas följande belopp, nämligen
för rektor:
|
i första lönegraden --------
|
________ 180 kronor,
|
i andra » --------
|
......... 200
|
|
för lektor:
|
i första » ......-
|
________ 100
|
»
|
i andra » --------
|
________ 115
|
|
i tredje » --------
|
________ 130
|
|
i fjärde » --------
|
........ 145
|
>
|
i femte » --------
|
________ 160
|
»
|
för adjunkt:
|
i första » ---------
|
....... 65
|
|
i andra » --------
|
________ 75
|
»
|
i tredje » ------
|
________ 90
|
»
|
i fjärde » -------
|
________ 100
|
|
i femte » --------
|
________ 115
|
»
|
för ämneslärarinna:
|
i första lönegraden --------
|
________ 35
|
T>
|
i andra » ------
|
________ 45
|
|
i tredje » --------
|
________ 60
|
»
|
i fjärde » -------
|
________ 70
|
|
B) dels ock för genomförande af lönereglering för lärare vid
högre lärarinneseminariet enligt ofvan angifna grunder höjde det
på ordinarie stat under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
anslaget till högre lärarinneseminariet med 10,000 kronor eller från
dess nuvarande belopp, 43,500 kronor, till 53,500 kronor.
Sedan utskottets under afd. A) gjorda hemställan blifvit upp¬
läst, blef berörda hemställan af kammaren bifallen.
I fråga om afd. B), som härefter föredrogs, anförde:
Herr Buren: Herr talman, mina herrar! Jag har, såsom
herrarne veta, i en motion begärt, att Riksdagen skulle i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida icke högre lära¬
rinneseminariet utan olägenhet skulle kunna indragas. Då motio-
N:o 60. 40
Fredag-en den 13 Maj.
Arierinånfiir3 h®11. 1/,egentl.ig mening icke är motiverad, anser jag mig skyldig
högre lärarin-■ 1 detta Ögonblick yttra några ord om anledningarna, hvarför
neseminariet. y^ckt densamnia.
(Forts.)
Högre lärarinneseminariet började sin verksamhet 1861, och
dess uppgift är, som bekant, att utbilda lärarinnor. Jag anser, att
det högre lärarinneseminariet under nuvarande förhållanden är för-
åldradt, och det^ af flera skäl, som jag skall be att få visa.
Sedan 20 år tillbaka äger svensk kvinna rätt att aflägga stu¬
dentexamen, filosofiska examina vid universiteten samt genomgå
profårskurs vid statens profårsläroverk. Om man då tänker på
att en flicka, som genomgått åtta klasser i elementarläroverk för
flickor, behöfver tre år för att genomgå detta seminarium och lika¬
ledes tre år för att aflägga studentexamen, synes mig i detta för¬
hållande ligga ett bevis för att den från lärarinneseminariet ut¬
examinerade eleven icke har samma bildningsgrad, åtminstone i eu
mängd ämnen, som den, hvilken aflagt studentexamen. Då härtill
kommer, att den kvinna, som besöker akademien, får offra minst
fyra år för att aflägga filosofie kandidatexamen och dessutom, om
hon vill genomgå profårskurs, ytterligare ett år vid statens prof-
arsläroverk, synes det mig, att den pedagogiska och teoretiska bild¬
ning, som en sådan kvinna erhåller, måste i väsentlig grad öfver¬
stiga . den, som en elev vid lärarinneseminariet bibringas. Den
praktiska profårskursen vid högre lärarinneseminariet består af
summa summarum 14 öfningslektioner och ett undervisningsprof
under tre år, då däremot vid våra profårsläroverk antalet proflek-
tioner utgör mellan 80 och 100 pr år. Dessutom måste profårs-
kandidaten. auskultera mer än 200 timmar och afhöra minst lika
många lektioner.
Att, äfven om högre lärarinneseminariet skulle indragas, man
dock icke behöfver befara någon brist på lärarinnor, torde framgå
däraf, att redan nu det finnes ett antal akademiskt bildade kvinnor
sex filosofie doktorer, fem filosofie licentiater och åtta filosofie
kandidater förutom eu mängd kvinnliga studerande vid universite-
*en somt utbilda sig för lärarinnekallet.
Äfven af en annan omständighet kan man finna, att det är
många, som icke äro tillfredsställda med de kunskaper, de inhämta
vid detta högre lärarinneseminarium, nämligen däraf, att det har
funnits och finnes elever vid lärarinneseminariet, som hos Kungl.
Majd begärt dispens från studentexamen för att idka universitets¬
studier och ytterligare utbilda sig för lärarinnekallet.
Jag har här i min hand eu afskrift af filosofiska fakultetens i
Uppsala protokoll den 30 januari innevarande år. Där afhandlades
en ansökning af fröken Silfverbrand, som anhållit om rättighet att
utan afläggande af mogenhetsexamen och under de villkor, som
Kungl. Maj:t för öfrigt till äfventyrs behagade föreskrifva, få in-
skrifvas såsom student vid universitetet i Uppsala och där aflägga
N:0 60.
Fredagen den 13 Maj.
examina. Denna ansökan afslogs utaf filosofiska fakulteten med
mer än tvåtredjedels majoritet. Jag kan icke underlåta att upp' högre lärarin-
läsa några fragment af det anförande, som professor Hildebrands- neseminariet.
son hade i detta ärende. »För min del», säger han, »kan jag icke (Forts.)
annat än afstyrka den föreliggande ansökningen. Jag erinrar där¬
om, att för icke länge sedan en ansökan af en från lärarinnesemi¬
nariet utgången elev att få utan föregången mogenhetspröfning in-
skrifvas vid universitetet blef af fakulteten afstyrkt, ett tillstyrkande
af eu sådan ansökan skulle ock leda till betänkliga konsekvenser.
Låt också vara — en sak, hvarom jag icke kan yttra mig att
de studier, som vid seminariet bedrifvas, fordra lika mycket arbete
som det, som erfordras för mogenhetsexamen, så är dock ämnes-
fördelningen vid seminariet en fullständigt annan och mera ensidig
än vid de allmänna läroverken. A ena sidan saknas fullständigt
kunskaper i de klassiska språken, och eleverna kunna således ab¬
solut icke jämnställas med eleverna på läroverkens klassiska linjer.
Men lika litet kunna de jämnställas med dem på reallinien. Semi¬
nariet torde tvärtom vara det minst reala af alla statens läroverk.
Undervisningen i matematik och alla naturvetenskaper, t. o. m. i
geografi, är ytterligt ringa. I tredje afdelningen», heter det sedan,
»lämnas ingen obligatorisk undervisning i matematik, naturveten¬
skap och geografi. Däremot läses frivilligt 2 timmar hvart och ett
af ämnena algebra, geometri, botanik, zoologi, fysik, kemi och
hälsolära af dem, som önska blifva lärarinnor i de reala ämnena i
flickskolornas lägre klasser. Att den obligatoriska undervisningen
icke ens motsvarar den, som lämnas vid de allmänna läroverken
för uppflyttningen i gymnasialklasserna, är obestridligt.» ^ idare
säger han: »Skall universitetets rätt till pröfning af de inträdes-
sökandes kunskapsmått upprätthållas, en rätt, som val måste till¬
komma hvarje läroverk, så måste ock afgångsexamen vid seminariet
kontrolleras af vederbörande censorer.» Jag skall be att i sam¬
manhang därmed få meddela, att min åsikt om denna sak är, att
kontrollen öfver detta seminarium är alldeles för liten. Det hai^ i
alla tider förstått att hålla sig undan hvarje sådan kontroll. Nu
de allra sista dagarne har jag i en tidning läst om de klagomål,
som anförts af en filosofie licentiat, som sökte plats vid statens
normalskola för fiickor, klagomål, hvilka enligt mitt förmenande
alltför tydligt visa, att godtycke i många fall förelegat och förelig¬
ger vid befordringar inom detta läroverk.
Professor Dunér instämde med professor Hildebrandsson.
Men för att nu icke endast framhålla deras yttranden, som
voro emot denna ansökan, skall jag be att få nämna, att professor
Lundell hemställde om bifall till ansökningen, men anmärkte där¬
vid bland annat följande: »Jag kan i detta sammanhang ej under¬
låta att å nvo påpeka, huru lyckligt det vore för undervisningen
vid högre flickskolor och samskolor, om för en eller annan af dess
N:0 60. 42
Fredagen den 13 Maj.
An9\. tötietvg-lärarinnor bereddes tillfälle att genom akademiska studier vidga
högre färårin■ e^er fördjupa sin bildning utan att de för vinnande af sådan möj-
neseminariet. Vighet behöfde underkasta sig en särskild examen.» Han visar ju
(Forts.) särskildt i detta sitt uttalande, att han anser, att en kvinna, som
genomgått högre lärarinneseminariet, kan genom akademiska stu¬
dier vinna djupare insikter för sin pedagogiska utbildning.
Het är därför jag icke kan anse det vara rättvist, att en aka¬
demiskt bildad kvinna skall tillbakasättas för en, som genomgått
högre lärarinneseminariet, då den senare, om man får tro dessa
vetenskapsmäns uttalanden, måste befinna sig på en lägre bild¬
ningsgrad och besitta mindre djupgående insikter i afseende på
utöfvandet af lärarinnekallet än den förra.
Jag skall icke uppehålla herrarnes tid längre, då jag alltför
väl vet, att min motion icke kommer att föranleda till någon åt¬
gärd. Men jag vill på samma gång förutskicka den anmärkningen,
att Riksdagen sannolikt inom en ej alltför aflägsen framtid har att
vänta en proposition om inköp af tomt för byggande af ett nytt
seminarium, och detta torde förorsaka ganska dryga utgifter.
Då vi nu veta, att staten till detta högre lärarinneseminarium
betalar i ordinarie löner åtminstone 53,000 kronor, under det att
den kvinnliga ungdomen vid våra universitet kan få en utbildning,
som gör dem mera dugliga till lärarinnekallet, kan jag icke finna
annat än att högre lärarinneseminariet numera måste betraktas så¬
som en föråldrad institution. Då vidare, såsom jag förut sökt
framhålla, det icke finnes någon anledning antaga, att icke ett till¬
räckligt antal akademiskt bildade kvinnor skulle vara att påräkna
för lärarinnekallet, och att sannolikt detta antal kommer att ökas,
om utsikterna till anställning å platser motsvarande deras bildning
blir större, då därjämte kvinnor, som genomgått högre lärarinne¬
seminariet, måste anses vara för uppgiften underlägsna filosofie
kandidater och i ännu högre grad filosofie licentiater, samt då
dessutom vi inom kort hafva att förvänta en proposition om an¬
slag till utvidgning af lärarinneseminariet, anser jag mig icke
kunna göra annat än att hos kammaren anhålla om bifall till min
motion.
Med herr Buren förenade sig herrar Sterner och Centerwall.
Herr Ernst Carlson: Herr talman! Jag hade verkligen icke
väntat, att motionären skulle yrka bifall till sitt af utskottet en¬
hälligt af styrkta förslag. Men då i alla fall så skett, ber jag att
få genmäla några ord.
Motionären har såsom motivering för sin framställning egent¬
ligen icke anfört något annat än följande: »Då man i dessa dagar
af sparsamhetshänsyn väckt förslag om indragning af Stockholms
län, och detta väckt erkännande hos vänner af sparsamhet, torde
43 N:0 60.
Fredagen den 13 Maj.
det icke vara nr vägen att taga under pröfning indragning af en^
annan institution, som enligt min uppfattning icke längre är tids-^^.,,.
enlig och därtill under nuvarande förhållanden öfverflödig. Jag neseminariet.
menar högre lärarinneseminariet.» Som herrarne torde erinra sig, (Forts.)
har motionen om indragning af Stockholms län blifvit af Riksdagen
afslagen, hvadan detta något egendomliga skäl för motionens bi¬
fallande ju kan sägas ha bortfallit.
Nu har visserligen här i dag af motionären framhållits ett nytt
skäl för indragningen, nämligen att högre lärarinneseminariet skulle
vara eu föråldrad institution. Men detta är endast ett på lösa
grunder framslungadt påstående, mot hvilket kan ställas det om¬
döme, som utskottet enhälligt fällt och som måste tillerkännas mera
vitsord, eller »att högre lärarinneseminariet fyller, ett verkligt be¬
hof inom vårt undervisningsväsen». Det har nämligen, åtminstone
under de sista tjugu åren, visat sig, att antalet kompetenta inträdes-
sökande till högre lärarinneseminariet långt öfverstigit det antal,
som där kunnat mottagas. Det är vidare med statistiska siffror
styrkt, att de från seminariet utexaminerade lärjungarna på senare
år blifvit alltmer eftersökta såsom lärarinnor. Jag menar därför,
att man tryggt kan påstå, det allmänhetens uppfattning beträffande
seminariets behöflighet är eu helt annan än motionärens.
Motionären har också påstått, att det finnes stort, öfverflöd af
akademiskt bildade kvinnor, hvilka kunde fylla alla lediga läi arinne-
platser. Det är väl dock icke så alldeles gifvet, att, dessa akade¬
miskt bildade kvinnor äro de i alla afseenden lämpligaste lärarin¬
norna, vare sig i hemmet eller i samskolorna.
Och i hvarje fall lärer anställandet af sådana medföra större
kostnader, än många hem och enskilda skolor skulle mäkta bära.
Hvad åter staten beträffar, skulle ett afskaffande af högre lärarinne¬
seminariet stå i direkt strid med det beslut, som för nagra dagar
sedan fattades af Riksdagen om upprättande åt statssamskolor och
utbildande af lärarinnor för dessa.
Jag skall gärna medgifva, att beträffande högre lärarinnesemi¬
nariet kunna finnas vissa brister, som behöfva afhjalpas, äfvensom
att denna läroanstalt särskild! till undvikande af öfveransträngning
bör ställas under effektivare kontroll, såsom motionären nyss på¬
pekat. Men. mina herrar, häraf följer väl icke, att seminariet bör
helt och hållet afskaffas. Ett sådant sammanhang mellan premiss-
ser och slutsats måste väl anses något förhastadt. Snarare, borde
val af dylika förutsättningar dragas den slutsatsen, att bristerna
böra af hjälpas och att detta ändamål bör främjas genom lämpligare
inspektion. .
På hvad motionären i öfrigt anfört skall jag e] inlåta mig.
Då emellertid intet drifvande skäl kunnat af honom för indrag¬
ningen anföras, hemställer jag, herr talman, om utslag å motionen
N:0 60. 44
Fredagen den 13 Maj.
Avg. lönereg- och om bifall till hvad utskottet enhälligt hemställt i nu föredragna
kring för punkt>
högre larann- r
neseminariet.
(Forts.) Herr Buren: Med anledning af den föregående ärade talarens
yttrande skall jag be att få uppläsa några siffror, utvisande antalet
inträdessökande under de senaste 10 åren, och att på samma gång
upplysa om att, enligt de uppgifter jag erhållit, antalet inträdes¬
sökande till högre lärarinneseminarium före denna period betydligt
öfversteg det nuvarande antalet, hvilket — såvidt jag kan förstå —
sedan dess ständigt varit i fallande. 1894 var antalet inträdes¬
sökande till högre lärarinneseminarium 42, 1895 34, 1896 38, 1897
49, 1898 38, 1899 47, 1900 44, 1901 37, 1902 32 och 1903 32.
Det högsta antal elever, som få utexamineras, är 25 för hvarje år.
Och då de inträdessökandes antal öfverskjuter de utexaminerades
antal med endast 7, så kan man icke anse, att de inträdessökandes
antal är synnerligen mycket öfverskjutande det antal, som äger att
få inträda i läroverket i fråga.
Hvad åter angår den föregående talarens påstående, att allmän¬
hetens uppfattning om högre lärarinneseminarium icke är sådan,
att allmänheten yrkat på dess indragande, så är detta hans påstå¬
ende kanske riktigt, men jag tror, att denna allmänhetens upp¬
fattning endast grundar sig på det förhållandet, att dessa semina-
rister kunna erhållas för betydligt lägre lön, än hvad de akademiskt
bildade kvinnorna måste betinga sig.
Dessutom vill jag påpeka, att den föregående talaren gaf mig
rätt till en viss del, nämligen däri att åtskilliga brister förefunnes
vid högre lärarinneseminarium. För min del anser jag, att det skulle
vara betydligt lyckligare, om detta seminarium ombildades till ett
kvinnligt gymnasium och underställdes den öfverstyrelse för de all¬
männa läroverken, hvars inrättande vi nyligen beslutit, och hvilken
således inom kort torde komma att träda i verksamhet.
Jag har icke något vidare att tillägga.
Vidare anfördes ej. Efter af herr talmannen framställda pro¬
positioner på de under öfverläggningen gjorda yrkandena biföll
kammaren utskottets hemställan.
§ io.
Slutligen föredrogs första särskilda utskottets memorial, n:o 7,
i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut rörande vissa punkter
af utskottets utlåtande i anledning af Kungl. Maj ds proposition n:o
50 och inom Riksdagen väckta motionär i dithörande ämnen.
Punkterna l:o) och 2:o).t
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Fredagen den 13 Maj.
45 N:0 60.
Punkten 3:o).
Lades till handlingarna.
§ 11-
•
Anmäldes Riksdagens kanslis förslag till Riksdagens skrifvelse,
n:o 102, till Konungen, angående undersökning rörande antalet
vanföra och lytta i Sverige; hvarvid ordet begärdes af
Herr Wawrinsky i Saltsjöbaden, som yttrade: Herr talman!
I det förslag till skrifvelse, som nu föreligger till godkännande,
har en punkt blifvit införd, hvilken icke återfinnes i det Andra
Kammarens tillfälliga utskotts utlåtande, som här föredrogs och
äfven bifölls, utan som tydligen blifvit hämtad från det utlåtande,
som afgifvits af det Första Kammarens tillfälliga utskott, som haft
att behandla beslutet i fråga. Min anmärkning gäller den punkt,
som innehåller antydningen om att den utredning, som beslutits, skulle
komma att verkställas af statistiska centralbyrån. Då jag för min
del anser detta tillägg synnerligen olämpligt och för den förelig¬
gande frågans vidare behandling ofördelaktigt samt då själfva sa¬
ken icke varit föremål för denna kammares beslut, ber jag, herr
talman, dock utan att göra något yrkande, få till protokollet uttala
denna min åsikt.
Vidare anfördes ej. Ifrågavarande förslag blef af kammaren
godkändt.
§ 12.
Härefter anmäldes och godkändes Riksdagens kanslis förslag
till Riksdagens skrivelser till Konungen:
n:o 103, om ändring i gällande föreskrifter rörande fångars
sysselsättning,
n:o 104, angående skydd för vårt lands natur och naturminnes¬
märken,
n:o 105, angående vidtagande af åtgärder mot rusdryckers för¬
sändande med allmänna posten,
n:o 106, angående åtgärder till förekommande af att järnvägs¬
anläggning må kunna förhindra eller försvåra jords afdikning, och
n:o 107, angående utredning af emigrationsfrågan m. m.
§ 13.
Likaledes anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till
Riksdagens skrifvelse, n:o 108, till Konungen, i anledning af Riks-
N:o 60. 46
Fredagen den 13 Maj.
dagens år 1903 församlade revisorers berättelse angående verkställd
granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under år 1902.
§ 14.
Justerades protokollsutdrag.
§ 15.
Herr talmannen, som förmälde sig hafva angående tiden för
omröstningarne samrådt med Första Kammarens talman, tillkänna-
gaf, att gemensamma omröstningar skulle måndagen den 16 inne¬
varande maj företagas med afseende på de voteringspropositioner,
som då vore af kamrarne godkända.
§ 16.
Till bordläggning anmäldes:
statsutskottens utlåtanden och memorial:
n:o 115, öfver en i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
angående bestämmande af sträckningen af viss del af sjögränsen
mellan Sverige och Norge väckt motion;
n:o 116, med förslag till voteringsproposition i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om Kungl. Maj:ts i statsverks¬
propositionen under sjunde hufvudtiteln gjorda framställningar an¬
gående anslaget till tullverket och förstärkning af arbetskrafterna
hos generaltullstyrelsen;
n:o 117, med förslag till voteringsproposition i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut angående väckta förslag om anvisande
af anslag för verkställande af undersökningar rörande den s. k.
inlandsbanan m. m.;
n:o 118, med förslag till voteringsproposition med anledning
af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande Kungl. Maj:ts proposition
angående beviljande af medel till uppförande af nya byggnader
för armén samt i denna fråga väckta motioner; och
n:o 119, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
förvärfvande för statsverkets räkning af Trollhätte kanalverk m. in.;
samt
bevillningsutskottets betänkanden:
n:o 42, i anledning af väckt motion om ändrade föreskrifter
angående bevillning för inkomst af kanalanläggning och järnvägs¬
drift; och
n:o 44, angående beräkning af vissa bevillningar för år 1905.
47 N:o 60.
Fredagen den 13 Maj.
§ 17-
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr C. G. Österberg
under den 14 maj.
§ 18.
Ordet begärdes häruppå af
Herr vice talmannen Pehr son, som yttrade: Herr talman!
Jag ber att få till kammaren hemställa, att kammaren ville be¬
sluta, att bland de nu två gånger bordlagda, men ännu oafgjorda
ärendena konstitutionsutskottets utlåtande n:o 5 må uppföras först
på föredragningslistan för kammarens plenum nästa tisdag.
Hvad herr vice talmannen sålunda hemställt blef af kammaren
bifallet.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 3,45 e. m.
In Mera
Herman Palmgren.