RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1904. Andra Kammaren. N:o 27.
Lördagen den 12 mars.
Kl. 11 f. m.
§ I-
Justerades protokollet för den 5 innevarande mars.
§ 2.
Upplästes följande till kammaren inkomna läkareintyg:
Att riksdagsmannen F. Pettersson i Tjärsta på grund af
skada i högra knäet (olycksfall) tills vidare är oförmögen att del¬
taga i riksdagsgöromålen, intygas.
Stockholm 12 mars 1904.
Hj. Hirsch,
leg. läk.
§ 3.
Föredrogs, men bordlädes åter Andra Kammarens tredje till¬
fälliga utskotts utlåtande n:is 13 och 14.
§ 4.
Till afgörande förelåg lagutskottets utlåtande n:o 24, i anled¬
ning af väckt motion om förklaring af 11 § 3 mom. i förordningen
den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet.
Lagutskottet hade till behandling fått emottaga en af herr G.
A. Lindhagen inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 104,
hvari föreslagits, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes utfärda en förklaring af inne¬
håll, att med det i 11 § 3 mom. af näringsfrihetsförordningen
gifna medgifvandet för enhvar att utan anmälan eller tillstånd till
salu kringföra lifsförnödenheter, jordbruks- och ladugård sprodukter
samt alster af inhemsk husslöjd icke afsåges handel med tobak
eller hvad däraf vore förfärdigadt.
Andra Kammarens Prof. 1904. N:o 27.
Om förkla¬
ring af 11 §
3 mom. i för¬
ordningen dm
18 juni 1864
angående ut¬
vidgad nä¬
ringsfrihet.
1
No 27. 2
Lördagen den 12 Mars.
Om forsla- Utskottet hemställde, att Riksdagen, i anledning af föreva¬
rt^ af 11 § rande motion, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
3 mom. i pr- Maj:t täcktes utfärda en förklaring af innehåll, att med det i 11
Te JunTiSM § 3 mom. af näringsfrihetsförordningen gifna medgifvandet för
angående ut- enhvar att utan anmälan eller tillstånd till salu kringföra lifsför-
1-idgad nä- nödenheter, jordbruks- och ladugårdsprodukter samt alster af in-
W(^ortsT’ hemsk husslöjd icke afsåges handel med tobak eller hvad däraf
vore förfärdigadt.
Reservation hade emellertid afgifvits af herrar Hasselrot, He-
denstierna, G. Andersson och Hidderbjelke.
Utskottets hemställan upplästes, hvarefter ordet på begäran
lämnades till:
Herr Waldenström, som yttrade: Herr talman, mina herrar!
Såsom herrarne se af utskottets betänkande, finnes där antecknadt,
att jag icke varit med om den slutliga behandlingen af detta ärende
uti utskottet. Jag vill nu blott tillägga, att om jag varit det, skulle
jag hafva yrkat af slag å motionen. Och jag skall nu yrka af slag
å utskottets betänkande i denna del.
Det är naturligt — och ingen kan mer än jag önska — att
tobakshandeln å gatorna på söndagar å Stockholms stads gator och
alla möjliga andra städers gator bör borttagas. Men däremot kan
jag icke vara med om att hos Kungl. Maj:t begära en lagförklaring,
att tobak icke hör till lifsförnödenheter. Det synes mig vara
ungefär detsamma som att hos vetenskapsakademien begära^ för¬
klaring, att aborren icke hör till däggdjuren. Hvad skall en sådan
förklaring betyda? Har någon människa någonsin egentligen kommit
på den tanken, att tobak hör till lifsförnödenheter? Jag vet, att
den understundom har räknats till nödvändighetsartiklar, men aldrig
har jag hört, att den räknas till lifsförnödenheter. Redan af det
skälet skall jag nu yrka afslag å utskottets betänkande. Mig före¬
kommer det så, att man gör sig löjlig genom att begära en för¬
klaring, att tobak icke hör till lifsförnödenheter. Hvilken människa
brukar äta tobak för att därmed uppehålla sitt lif!
Men det är en annan sak, som också gör, att jag yrkar afslag,
och det är, att motionären själf säger, att tobakshandeln å gatorna
strider mot redan gällande lag. På tredje sidan säger han i sista
stycket: »Utom dessa sakskäl, som kunna anföras mot gatuhandel
med tobaksvaror, kommer nu äfven, att densamma i själf va verket
äger rum i strid mot gällande lag». Ja, men då är det väl lag-
skipningen, som skall uppehålla ordningen, om tobakshandeln å
gatorna strider emot gällande lag. Hvarför behöfs då en sådan
förklaring som den nu ifrågasatta? Må man stämma dem, som
göra sig skyldiga till öfverträdelse af lagen, och få dem dömda.
Nu säger motionären, att högsta domstolen bötfällt en person
för tobakshandel å söndag, men att högsta domstolens domar icke
3 N:o 27.
Lördagen den 12 Mars.
äro några prejudikat, efter hvilka underrätterna behöfva rätta
sig. Ja, det är alldeles sant, men jag tänker, att om 2 ä 4 per¬
soner blefve stämda och dömda, skulle nog alla domstolar i Sverige
finna sig föranlåtna att anse, att detta vore en tillräcklig lagför¬
klaring.
Motionären säger också slutligen å samma sida: »Det lagbud,
under hvars hägn ifrågavarande handel utöfvas, återfinnes i närings-
f rihetsf bror dnin gens 11 § 3 mom., enligt hvilket det är ’en hvar,
vare. sig i stad eller på land, medgifvet att, utan anmälan eller
tillstånd som ofvan sägs, till salu kringföra lifsförnödenheter, jord¬
bruks- och ladugårdsprodukter samt alster af inhemsk husslöjd’.
Af dessa produkter kan det ej ifrågakomma att hänföra tobaks-
varor annat än till lifsförnödenheter, men att de enligt författnin¬
gens mening ej heller kunna infogas under nämnda rubrik, bör
helst efter utfärdandet af 1893 års förklaring till 7 kap. 3 § straff¬
lagen vara alldeles uppenbart».
Ja, men är det uppenbart, hvarför skall man då gå till Kungl.
Maj:t och begära en förklaring af det, som är alldeles uppenbart?
Vidare säger motionären, att på somliga ställen betraktas gatu¬
handel med tobak såsom likställd med handel med lifsförnöden¬
heter och särskildt i Stockholm, kanske äfven på en del andra
ställen: jag vet icke, om jag sett sådan handel i Gefle, men det
hindrar ju icke, att den kan förekomma — jag är numera så sällan
där. Men hvarför tar icke motionären själf itu med tobakshandeln
å gatorna i Stocknolm? Han är ju borgmästare i Stockholms stad.
Och när han nu vet och anser det alldeles uppenbart, att tobak
ej hör till lifsförnödenheter och att handeln med tobak ute på
gatorna därför strider mot gällande lag, hvarför motionerar han då,
att man skall gå till Kungl. Maj:t och begära förklaring af det,
som i själf va verket, enligt hans egen mening, är alldeles uppenbart?
Det vore åtskilligt annat, som jag skulle vilja anmärka, men
jag stannar vid det sagda, och jag anser det vara skäl nog för
Kammaren att afslå utskottets hemställan.
Herr Zetterstrand: Herr talman, mina herrar! Med det
nu föreslagna skrifvelseförslaget åsyfta vi att få bort tobakshan¬
deln å gatorna. Jag tror, att bägge kamrarna äro fullständigt ense
om, att denna handel bör försvinna. Något annat sätt att få bort
den än genom en förklaring sådan som den nu ifrågasatta har
man icke tänkt sig kunna komma till stånd, utan att ett kringgå¬
ende fortfarande skulle äga rum.
Nu har också inom Första Kammaren åtskilliga betänkligheter
uppstått mot förslaget, men det oaktadt har man inom Första
Kammaren tänkt på den stora fördelen att få bort tobakshandeln
å gatorna och satt sig öfver de formella betänkligheterna samt med
hänsyn till själfva sakens innebörd anslutit sig till skrifvelse-
Om förkla¬
ring af 11 §
3 mom. i för¬
ordningen den
18 juni 1864
angående ut¬
vidgad nä¬
ringsfrihet.
(Forts.)
N:0 27. 4
Lördagen den 12 Mars.
Om förkla- förslaget. Jag hemställer, att Andra Kammaren ville handla på sam-
ring af 11 9 ma sätt och vara med om den föreslagna skrifvelsen, till hvilken
3 mom. i för-. , ,, °
ordningen den S DU jrkax bifall.
18 juni 1864
angående ut- Herr Broek: Herr talman! Jag kan icke finna, att genom
vidgad nä- den ifrågasätta lagförklaringen det mål, som åsyftas, skulle vinnas.
”(Torts.)6 Därest jag i den ort, där jag är bosatt, gör anmälan om idkande
af handel utan att lämna vidare uppgift, är jag berättigad att
idka handel såväl i bod- och från upplagsställen som genom att
kringföra varor. Detta synes mig vara en alldeles själfklar sak,
och det bestyrkes tillräckligt af en lagbestämmelse i näringsfri-
hetsförordningen. Där står nämligen, att om någon vill utom den
ort, där han är bosatt, kringföra varor till försäljning, skall han
söka tillstånd hos Konungens befallningshafvande. Däraf framgår
ju indirekt, att jag, om jag inom den ort, där jag är bosatt, vill
kringföra varor till salu, behöfver endast göra en enkel anmälan
till handelsregistret. Vidare står det uti nu ifrågavarande para¬
graf i näringsfrihetsförordningen, att därest jag vill kringföra till
försäljning lifsförnödenheter, jorbruks- och ladugårdsprodukter, be¬
höfver jag icke göra anmälan eller söka tillstånd. Om jag vill
kringföra andra varor till försäljning, skall jag således göra an¬
mälan eller söka tillstånd, d. v. s. göra anmälan, då det gäller
försäljning inom den ort, där jag är bosatt, och söka tillstånd, så¬
framt jag vill kringföra varor utom den orten.
Hvad skulle nu vinnas genom den ifrågasatta lagförklaringen?
Jo, att det uttryckligen bestämdes, att handeln med tobak icke
faller under den ifrågavarande lagbestämmelsen. Lagen skulle då
direkt uppmana den, som vill kringföra tobak till försäljning, att
göra anmälan till handelsregistret eller söka Konungens befall-
ningshafvandes tillstånd, så framt det gäller försäljning utom den
ort, där han är bosatt. Häraf skulle följden således blifva, att
den, som ville kringföra tobak till försäljning, skulle få åtskilliga
kostnader, större och mindre, nämligen kostnad för anmälan till
handelsregistret eller kostnad för sökande af tillstånd hos Konung¬
ens befallningshafvande. Enligt min mening skulle, som sagdt,
den ifrågasatta lagförklaringen endast tvinga den, som vill kring¬
föra tobak till försäljning, att göra anmälan därom i de fall, där
han förut varit fullkomligt oförhindrad att idka dylik försäljning.
I öfrigt synes det mig något egendomligt, att man, för att för¬
hindra försäljning af tobak å sön- och helgdagar, föreslår en lag¬
förklaring, som skulle verka såsom förbud endast för vissa per¬
soner att sälja tobak, och detta ej blott sön- och helgdag, utan jäm¬
väl under hela veckan i öfrigt.
På dessa skäl ber jag att få yrka afslag å utskottets hem¬
ställan.
Lördagen den 12 Mars.
5 N:o 27.
Herr Lindhagen: Herr talman! Man har ju på många Om förkla-
olika sätt genom förslag till Riksdagen försökt att finna någon utväg ™n9 af 11 §
att komma åt tobakshandeln å gatorna, som uti flera afseenden °0rd/rringmden,
kan anses vara menlig, såsom jag också utvecklat i min motion, is juni 1864
Nu har jag visserligen för min del förmenat, att dylik handel angående ut-
strede emot gällande lag, och att polismyndigheterna hade möj- vidgad Hå¬
lighet att begagna sig af gällande lag för att få bort densamma. ’ ®'
Men det betyder ej mycket, hvad den ena eller andra personen
tycker. I min motion har jag ej sagt annat än min mening.
Tobakshandeln å gatorna har fortgått, oaktadt man på många sätt
fäst uppmärksamheten därå, att den lämpligen bör bort. Om man
således afslår förslaget endast på den grund, att tobakshandeln å
gatorna är en själfklar olaglighet, leder detta med visshet i alla
fall ej till någon ändring.
Jag vill fästa uppmärksamheten uppå, att det förslag, som nu
framkommit från utskottet, endast är ett naturligt komplement till
den lagändring, som skedde 1893. Förut förhöll det sig på det
sätt, att cigarrbodar höllos öppna å sön- och helgdagar, och oaktadt
högsta domstolen i plenum förklarat, att tobaksvaror voro att hän¬
föra till kram varor och att således tobaksbodar skulle hållas stängda
å sön- och helgdagar, lände icke ens detta prejudikat till efter¬
rättelse. Då om någonsin tycker jag, att det bort vara klart, att
tobaksbodar skulle vara stängda å sön- och helgdagar, men icke
förty beslöt Riksdagen, just med anledning däraf, att man icke i
tillämpningen hade samma uppfattning som högsta domstolen, att
afgifva den förklaringen, att bestämmelsen i 7 kap. 3 § strafflagen
af såg icke handel med tobak och hvad däraf vore förfärdigadt.
På samma sätt behöfves här en lagförklaring. Här är det fråga
om en författning rörande den allmänna hushållningen, och i fråga
om sådana författningar har Riksdagen enligt 89 § regeringsformen
befogenhet att göra påminnelser hos Kungl. Maj:t och att fram¬
ställa önskemål rörande, bland annat, förklaring af dylik lag. Då
man nu 1893 utfärdade den förklaring, att tobaksvaror voro att
hänföra till kramvaror och således icke till nödvändighetsartiklar,
så är det helt naturligt och riktigt, att man på denna väg äfven
förklarar, att med lifsförnödenheter och jordbruksprodukter icke
afses tobaksvaror, ty annars ställer sig saken så, att på samma
gång man föreskrifver, att tobaksbodar skola hållas stängda å sön-
och helgdagar, därför att tobaksvaror icke äro att hänföra till
nyttighetsvaror, tillåter man, att på gatan utanför de stängda bo¬
darna tobaksvaror säljas på grund däraf, att de enligt eu annan för¬
fattning äro att hänföra till lifsförnödenheter o. d., hvilket ju icke
kan vara riktigt. Det må nu vara så, att herr Waldenström anser
saken vara solklar, men faktiskt är, att ifrågavarande handel i alla
fall utöfvas, och därför är det ju nödvändigt, att man gör någon¬
ting åt saken.
N:o 27. 6
Lördagen den 12 Mars.
• af 11 Si IIvad nu särskildt angår herr Broeks invändning, så förhåller
3 mom. i för-, S?S noS. ickf så> som herr Brack säde. Denna bestämmelse
ordningen denicke kringgås på de sätt herr Broek uppgaf. Det ena sättet
18 juni 1864 var att anmäla sig till idkande af gårdfarihandel med tobak, men
angående tit- tillstånd därtill skulle icke medgifvas, om det skulle göras försök
ringtfrihet. därtilL Vidare kan bestämmelsen ej heller, såsom herr Broek
(Forts.) anser, kringgås genom en vanlig anmälan om handel inom den ort,
där man är bosatt, ty en sådan anmälan medför icke rättighet att
inom denna ort kringföra varor. Det synes således vara en miss¬
uppfattning af herr Broek, att författningen skulle på detta sätt
kunna kringgås.
Jag skall på grund af hvad jag nu anfört bedja att få yrka
bifall till utskottets förslag.
Herr Neiglick: Jag ber att få ansluta mig till motionen, och
jag gör detta på grund af den erfarenhet jag har, såväl från det
samhälle jag tillhör som ock från andra städer i landsorten, om
den utsträckning, i hvilken gatuhandeln med cigarrer och cigar¬
retter utöfvas, särskildt å sön- och helgdagar. Äfven om man icke
har den uppfattningen, att denna handel i och för sig själf är
lagstridig, kan man enligt mitt förmenande icke låta bli att obe¬
hagligt beröras af det sätt, hvarpå den utöfvas. Man kan å sön-
och helgdagar knappast passera en mera betydande gatukors¬
ning utan att påträffa ett flertal minderåriga pojkar, som sälja
cigarrer och cigarretter. Låt vara, att de sälja äfven till äldre
personer, men de sälja icke minst till minderåriga, och det är
naturligt, att de skola söka sina kunder bland andra minderåriga.
Åtminstone i mitt samhälle går det nämligen till så, att ett par
pojkar slå sig tillsammans och köpa en half låda cigarrer eller
några buntar cigarretter samt sälja sedan ut dessa på gatorna.
Dessa pojkar kunna således icke använda den utväg herr
Broek anvisade eller att anmäla sig till firmaregistret, ty de äro
minderåriga. Jag tror således _ icke, att de, som mest idka dylik
handel på gatorna, i laga ordning kunna skaffa sig handelsrättig¬
heter..
Äfven om det är sant, såsom herr Waldenström sade, att
denna handel redan i och för sig är eu lagstridighet, så att det
icke skulle behöfvas något ytterligare lagbud för att få bort den¬
samma, så är det å andra sidan lika sant, att den stora allmän¬
heten och äfven myndigheterna icke hafva klart för sig, att det
är eu lagstridighet; och äfven om man skulle kunna bibringa dem
denna uppfattning genom att så småningom skaffa prejudikat i
saken, skulle det dock gå långt fortare genom en lagförklaring.
Det är icke lätt för en åklagare att, sedan denna handel nu tole¬
rerats under många år, utan någon särskild anledning börja på
att åtala. Får man en sådan lagförklaring, som här föreslagits,
7 N:0 27.
Lördagen den 12 Mars.
är det däremot mycket lätt att ingripa, och på den grund skall Om förfäa-
jag bedja att få yrka bifall till utskottets hemställan. 3 mom. i för¬
ordningen den
Herr Waldenström: Herr talman! Till svar på det, som 18 juni1864
vice ordföranden i lagutskottet sade, ber jag att få framhålla, att
jag är lika intresserad som han af att åtgärder vidtagas, på det ri^f/gfrniet
man må blifva af med söndagshandeln med tobak på gatorna i (Forts.)
städerna. Men jag vill icke, att Riksdagen för detta ändamål skall
ingå till Kungl. Maj:t med en, enligt min tanke, så galen hem-
ställan, som att Kungl. Maj:t skulle förklara, att tobak icke hör
till lifsförnödenheter. Kan man icke hitta på något annat sätt,
så får man väl vänta, till dess man blir klokare, hvilket man ju
möjligen kan bli till nästa år.
För öfrigt upplyste herr Lindhagen, att Kungl. Mapt och
Riksdagen redan år 1893 förklarat, att tobak icke hörde till lifs¬
förnödenheter, utan till kramvaror, i följd hvaraf tobaksbodarne
måste hållas stängda å sön- och helgdagar. Om nu Kungl. Maj:t
och Riksdagen år 1893 förklarat, att tobak hör till kramvaror, skola
vi då nu gå till Kungl. Maj:t och begära en förklaring, att den
icke hör till lifsförnödenheter? Kan det vara rimligt af Riksdagen
att göra något sådant? Den lagförklaring, som behöfs, den skall
man söka därigenom, att man stämmer dem, som öfverträda lagen.
Det är polismyndigheten, som här skall ingripa. »Men», säde
herr Lindhagen, »polisen gör det icke; den har andra åsikter.» Då
skall man anmäla polisen hos justitiekanslern — månne man sökt
göra det? — på det att justitiekanslern må ingripa. Man bör val
tänka sig, att justitiekanslern skall hafva reda på, hvad motionä¬
ren säger vara uppenbar lag och uppenbar lagöfverträdelse.
Nu sade herr Neiglick — jag tror, att det var han att
äfven om man vet, att denna handel är olaglig, och just kanske
därför att man vet det, beröres man obehagligt af denna handel.
Ja, den berör äfven mig obehagligt, men icke obehagligt i den
meningen, att jag tycker, att det är förargligt, att dessa karlar stå
där på gatorna, utan i stället från den synpunkten, att jag frågar
mig själf: »Hvad är det för polis vi hafva här i Stockholm? Hvad
är det för polismästare, och hvad är det för öfverclief för polisen,
som tillåter sådant? Har man icke borgmästare och magistrat,
eftersom det kan opåtaldt hända så uppenbara lagöfverträdelser på
alla gator?»
Nu sade herr Neiglick, att det är klart, att en allmän åkla¬
gare, som blundat för och tolererat detta oskick under flera år,
skall finna det obehagligt att gripa in. Ja, det är alldeles riktigt,
det förstår äfven jag. Det är obehagligt att rätta en förseelse,
men det är ännu mycket obehagligare, att förseelsen får fortfara.
Menar verkligen herr Neiglick, att vi skola skrifva till Kungl. Maj.t
och säga: »Var god gif oss återigen en förklaring, att tobak hör
N:o 27. 8
Lördagen den 12 Mars.
Om /cirkla- till kram och icke till lifsförnödenheter, på det att allmänna åkla-
rsZiom. ifw-garen måtte få känna <let mindre obehagligt att gripa in mot ett
ordningen den som han hittills i strid mot tydlig lag tolererat?» År det
18 juni 1864 Riksdagen värdigt att skrifva så till Kungl. Maj:t? Nej, den s. k.
angående ut- lojala tobakshandeln i all ära, men jag för min del kan icke finna
'rrnZfrihet “ig på något sätt öfvertygad af det, som blifvit anfördt till stöd
(Forts.) för utskottets hemställan, utan fortfar att yrka afslag å densamma.
Herr Widén: Herr talman, mina herrar! Emedan närings-
frihetsförordningen, som det här gäller, till stor del ligger under
Konungens befallningshafvandes ämbetsbefogenhet, torde det till-
låtas mig att anföra några ord. Visserligen hade jag, då det före¬
liggande skrifvelsetorslaget icke är af större vikt, icke tänkt att
yttra mig i frågan, oaktadt jag visst icke varit ense med utskottet
om lämpligheten af detta förslag, men då olika meningar yppat
sig om näringsfrihetsförordningens innebörd, skall jag tillåta mig
att säga något härom.
Det grundläggande stadgandet i denna förordning innehålles
1 dess 1 §, som lyder: »Svensk man eller kvinna är med de undan¬
tag och inskränkningar samt under de villkor i öfrigt, som här
nedan upptagas, berättigad att i stad eller å landet idka handels-
eller fabriksrörelse, handtverk eller annan handtering». Detta är
grundstadgandet, och det är detta, som gifvit författningen namnet
näringsfrihetsförordning. Härigenom har hvarje svensk man
och kvinna tillförsäkrats rätt att idka näring, handel eller annan
handtering; och i alla de fall, då näringsfrihetsförordningen icke
stadgar något undantag därifrån eller därför uppställer några sär¬
skilda villkor, äger på grund häraf full näringsfrihet rum.
Se vi nu på hvilka villkor och undantag, som i allmänhet äro
uppställda för vissa slag af näring — jag bortser härvid från spe¬
cialbestämmelser, som gälla för vissa speciella yrken, såsom bok¬
handel m. fl. —, så finna vi för det första — härom stadgas i
2 och 9 §§ — att för rättighet att idka grosshandel eller försälja
varor i bod eller från annat upplagsställe eller att med biträde af
annan än hustru och hemmavarande barn till afsalu tillverka fabriks-
och handtverksarbeten eller såsom yrke utöfva annan handtering
fordras anmälan hos offentlig myndighet, därvid den anmälande
skall styrka, att han äger vissa kvalifikationer; han skall äga god
frejd och råda öfver sig och sin egendom. Men styrker han detta,
så erhåller han en sådan rättighet allenast genom en dylik an¬
mälan. Vidare äro särskilda bestämmelser meddelade —- härom
handlas i 10 § —-i fråga om s. k. realisation, som vi talade om
häromdagen, och s. k. gårdfarihandel eller kringförande af varor
till afsalu utom den ort, där någon är bosatt. För att erhålla rätt
därtill fordras icke endast att med bifogande af vissa betyg hos
Lördas-en den 12 Mars.
9 N:o 27.
offentlig myndighet göra anmälan, utan därtill behöfves att erhålla
dylik myndighets tillstånd.
För så vidt däremot en näring eller handelsrörelse icke faller
antingen under grosshandel, handel i bod, tillverkning för afsalu
af fabriks- eller handtverksarbeten, utöfvande såsom yrke af annan
handtering eller ock under realisation eller gårdfarihandel, har
hvarje svensk man och kvinna rätt att utöfva en sådan näring.
Nu säger motionären — det återfinnes på sid. 3 uti förelig¬
gande betänkande — att det lagbud, under hvars hägn ifråga-
rande handel utöfvas, återfinnes i näringsfrihetsförordningens 11 §
3 mom., enligt hvilket det är »en hvar, vare sig i stad eller på
land, medgifvet att, utan anmälan eller tillstånd som ofvan sägs,
till salu kringföra lifsförnödenheter, jordbruks- och ladugårdspro-
dukter samt alster af inhemsk husslöjd.» Nej, så förhåller det sig
nog icke. Det är icke på grund af detta lagstadgande, som denna
handel utöfvas, utan det är därför att denna handel icke faller
vare sig under grosshandel eller handel i bod eller från annat
upplagsställe eller tillverkning af varor till afsalu eller utöfvandet
såsom yrke af annan handtering. Man har utan vare sig anmälan
eller tillstånd rätt att tillfälligtvis utöfva handel inom den ort, där
man är bosatt. Vi, som tillhöra landsorten, veta ju, att det är
icke endast handel med tobaksvaror, utan äfven försäljning med
hvarjehanda sorts varor, som utöfvas där utan vare sig anmälan
eller tillstånd, och denna handel är tillåten, för så vidt icke för-
säljarne gå utom den ort, där de äro bosatta.
Det synes mig därför, som om man med denna skrifvelse icke
skulle vinna något annat, än att Kungl. Maj:t skulle säga, att det
lagstadgande, rörande hvilket Riksdagen begär förklaring i en viss
riktning, icke innehåller hvad Riksdagen förutsatt, och att följakt¬
ligen en sådan förklaring icke kan afgifvas. Jag tror, att det vore
icke endast olämpligt, utan äfven oriktigt att skrifva och begära
något sådant, äfven om det vore ofarligt. Det är väl ingen här i
kammaren, som icke är ense med motionären därom, att tobaks-
handeln på gatorna är ett ondt, och att man bör komma den på
lifvet. Men man kommer den icke på lifvet genom att skrifva på
detta sätt; man snarare riskerar att ytterligare undanskjuta frågan.
Och dessutom är det väl icke lämpligt, att Riksdagen skrifver och
begär något, på hvilket Riksdagen sannolikt kan vänta ett afslag
från Kungl. Maj:t.
Dessutom torde den erinran, som talaren från Mariestad fram¬
ställde, i viss mån äga sin riktighet. Visserligen lärer väl aldrig
någon Konungens befallningshafvande på framställd begäran om
tillstånd enligt 10 § i näringsfrihetsförordningen att utöfva sådan
handel, som här är i fråga — om det kunde tänkas, att sådant till¬
stånd begärdes — underlåta att vägra sådant tillstånd. Men där¬
emot läx-er en person, som uppfyller de kvalifikationer, som i all¬
om förkla¬
ring af 11 §
3 inom. i för¬
ordningen den
18 juni 1864
angående ut¬
vidgad nä¬
ringsfrihet.
(Forts.)
N:0 27. 10
Lördagen den 12 Mars.
Om förslå- mänhet äro stadgade för rätt att utöfva handel, nämligen att råda
T™ ^/fr ö^'ver sig själf och sin egendom samt att äga god frejd, icke kunna
ordningen den förhindras att efter en simpel anmälan till handelsregistret utöfva
18 juni 1864 sådan handel som här i fråga, därest han icke, som jag förmenar,
angående ut- skulle hafva rätt därtill ändå,
vidgad nä¬
ringsfrihet.
(Ports.)
eu
För min del skulle jag emellertid mycket gärna vara med om
skrifvelse, som kunde råda bot för det öfverklagade onda i
fråga om tobakshandeln, och jag skulle gärna hafva velat själf nu
föreslå en sådan skrifvelse, om icke motionen varit så begränsad, att
utrymme därtill inom motionens ram icke finnes.
Här har framhållits, att Första Kammaren redan bifallit ut¬
skottets förslag. Ja, det må ju så vara. För mig har det dock
uppgifvits, att detta skulle hafva berott allenast på det något olämp¬
liga sätt, hvarpå eu talare trädt i härnad mot lagutskottets betän¬
kande. Men i hvad fall som helst synes det mig icke vara något
skäl för Andra Kammaren att nu bifalla denna skrifvelse, hvilken,
så vidt jag kan förstå, Kungl. Maj:t icke kan göra något annat
med än lägga i sin stora papperskorg.
Jag anhåller att få förena mig med dem, som yrkat afslag
på utskottets hemställan.
Herr Jansson i Krakerud: När jag först läste lagutskottets
betänkande, reflekterade jag ungefär såsom herr Waldenström. Jag
tyckte, att det var besynnerligt, att man kunde betrakta tobak så¬
som lifsförnödenhet, och tänkte, att om detta blir auktoriseradt, så
dröjer det väl icke länge, förrän man anser äfven brännvin såsom
lifsförnödenhet och således lämnar hvar och en frihet att utbjuda
det på Stockholms gator. Men då jag vidare tänkte på saken,
kom jag till den öfvertygelsen, att om denna skrifvelse kan leda
därtill, att man får bort denna tobakshandel på Stockholms gator,
så kan det vara likgiltigt, på hvilket sätt det tillgår. Följaktligen
kommer jag att rösta för utskottets betänkande.
Jag tänkte mig äfven, att utskottet, innan det framlagt denna
sin hemställan, val tagit i öfvervägande, om denna skrifvelse skall
kunna leda till det åsyftade målet. Har icke utskottet gjort det,
så må utskottet själft svara för denna oegentlighet. För min per¬
sonliga del tror jag, att jag mycket väl kan vara med om att låta
utskottet utsätta sig för denna risk. Hufvudsaken är i alla fall,
såsom också åtskilliga här i kammaren redan påpekat, att få bort
denna tobakshandel. Den är ju en skandal för hela nationen, och
jag är alldeles förvissad om, att de utländingar, som besöka vår
hufvudstad, skola, då de komma hem, först af allt berätta, att ci-
garrbodarne hafva de i Stockholm stängda om söndagarna, men i
stället hafva de öppnat cigarrhandel på gatorna.
Jag tror, att den åtgärd, man nu har att vidtaga, är att bi¬
falla utskottets förslag. Skulle polismyndigheterna i Stockholm
11 N:o 27.
Lördagen den 12 Mars.
därjämte vilja företaga de åtgärder, som herr Waldenström påpe- Om förkla-
kade, så kommer ju frågan att angripas från två sidor, och följ' ™^onf/för-
aktligen borde man kunna komma därhän att en gång få bort 'ordningen dm
denna tobakshandel. 18 juni 1864
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr Zetterstrand: Det åberopade lagrummet om närings¬
frihet talar icke endast om lifsförnödenheter, utan äfven om jord¬
bruks- och ladugårdsprodukter samt alster af inhemsk husslöjd.
Således, om tobaken icke kan räknas till lifsförnödenhet, hvilket
icke heller jag anser, så tror jag, att det kan ligga nära till hands
att räkna den till jordbruksprodukter, och äfven att det kan vara
möjligt att räkna den till alster af inhemsk husslöjd, då ju en del
cigarrer och cigarretter tillverkas hemma.
Nu kan man möjligen säga, såsom herr Widén, att det öfver-
klagade missförhållandet icke kommer att genom detta skrifvelse-
förslag afhjälpas. Därom vill jag icke tvista, men hufvudsaken är,
att om man vill hafva detta ofog ur världen, bör man vidtaga nå¬
gon åtgärd, som kan leda därhän. Utskottet har efter noggrannt
öfvervägande kommit till det resultat, att på denna väg saken bäst
kan främjas. Om det nu är så, att Kungl. Maj:t skulle finna, att
saken bättre främjas genom ett lagförslag eller något annat, så har
jag naturligtvis ingenting däremot. Uppmärksamheten är emeller¬
tid väckt på saken. Riksdagen har förklarat, att den vill hafva
en förändring, och jag hoppas, att Kungl. Maj:t kommer att vid¬
taga de åtgärder, som kunna vara lämpligast.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
angående ut¬
vidgad nä¬
ringsfrihet.
(Forts.)
Herr St a af f: Herr talman, mina herrar! Jag har visserligen
svårt att utan omedelbar tillgång till motiven för denna lagstift¬
ning söka vederlägga herr Widéns uppfattning, men jag kan endast
säga det, att såvidt motionärens fullständiga utredning innebär
och såvidt diskussionen inom utskottet gaf vid handen, synes det
mig, att det icke finnes någon grund för hans uppfattning, utan
efter min tro är gatuhandel ingalunda, såsom herr Widén påstod,
fullkomligt fri. Hvad som är alldeles säkert, är, att uppfattningen
i alla händelser är mycket växlande på olika orter, om det än
skulle vara så, att på vissa orter herr Widéns uppfattning om¬
fattas; ty här i Stockholm anses icke hvar och eu hafva rätt att
idka handel med hvilka kringförda varor som helst.
Det skulle på det högsta förvåna mig, om denna kammare,
som icke just plägar vara slaf under formalistiska betänkligheter,
skulle låta leda sig af sådana betänkligheter till att underlåta att
söka finna ett botemedel för ett reellt och af alla erkändt ondt.
Det går väl an att såsom herr Waldenström stå och dundra mot
polisen. Men det är väl bättre att försöka finna ett snabbt och
N:o 27. 12 Lördagen den 12 Mars.
Om förhla- kraftigt verkande medel mot det onda, som man vill alhjälpa, än
71Lonlif(h-att. hänvisa tid justitiekanslern, som skall, förmodar jag, åtala
ordningm den polisen, då en lång rättegång om denna sak skulle utspinna sig,
18 juni 1864 om hvars utgång man icke med visshet vet någonting. Ty låt
angående ut- vara, att vi för vår del skulle vara benägna att anse, att polisen
ringafrihet. borde redan nu hafva tillämPat lagen På det sätt vi önska, så kan
(Ports.) ' det ju dock vara möjligt, att det kan anses finnas så pass stora
skäl för, att., lagen är otydlig, att man icke på den vägen vinner
någonting. Äfven i det afseendet synes det mig märkvärdigt, om
kammaren skulle vägra bifall till hvad lagutskottet föreslagit.
Och därest nu äfven något afseende utöfver hvad lagutskottet
anmärkt borde fästas vid ett eller annat lagrum i ifrågavarande
författning, vore det högst egendomligt, om man skulle hafva så
stort misstroende till Kungl. Maj:ts möjlighet att uppfatta det
reellt riktiga och söka finna den bästa utvägen, att man utan vidare
anser, såsom herr Widén, att, om icke allt, som Riksdagen skrifver,
är precis till alla delar fullkomligt, Kungl. Maj:t skall utan vidare
kasta det i papperskorgen. Det förefaller mig snarare, som om
Riksdagens skrifvelse, därest den kommer till stånd, skulle så klart
och tydligt visa Kungl. Maj:t, att ett behof af ändrad lagstiftning
föreligger, att, om Kungl. Maj:t icke gillar den väg, Riksdagen i
sådant afseende anvisat, Kungl. Maj:t utan tvifvel skulle känna
sig högeligen uppfordrad att utfinna en annan och bättre utväg.
På dessa grunder, herr talman, yrkar jag bifall till lagutskottets
förslag.
Med herr Staaff förenade sig friherre De Geer.
Herr Waldenström: Herr talman, mina herrar! Här har
anförts af vice ordföranden i lagutskottet, att Första Kammaren
antagit utskottets förslag. Däremot vill jag fästa uppmärksamheten
uppå, att under de 20 år jag varit riksdagsman har aldrig Första
Kammarens bifall eller afslag på ett utskotts förslag utgjort någon
norm för Andra Kammarens beslut. Tvärtom har det väl stundom
lutat åt andra sidan.
Vice ordföranden i lagutskottet sade, att i denna 11 § i
näringsfrihetsförordningen talas äfven om landtbruksprodukter, och
att man dit kunde hänföra tobak. Men motionären säger i sin
motion, som lagutskottet gillar, att af de produkter, som nämnas
i 11 § 3 mom., kan det icke komma i fråga att hänföra tobak till
annat än lifsförnödenheter, således icke till landtbruksprodukter.
Motionären menar således, att tobak icke kan hänföras till landt¬
bruksprodukter, men vice ordföranden i lagutskottet sätter det i
fråga.
Herr Staaff sade, att Andra Kammaren icke skall vara till den
grad slaf under formalistiska betänkligheter, att den icke kan ut-
13 N:0 27.
Lördagen den 12 Mars.
färda en olämplig skrifvelse — ty så måste väl herr Straff anse Om förkla-
den, så vidt jag kan begripa — om Kungl. Maj:t finner Riksdagens
förslag olämpligt, kan han dock däraf se, att en lagändring be- orgningen den
höfves, och själf taga initiativ till en sådan. Men hvarför kan då is juni 1864
icke Riksdagen besluta en skrifvelse med anhållan om en verklig angående ut-
lagändring i stället för en förklaring, att tobaksvaror icke äro lits-
förnödenheter, sedan Kungl. Maj:t och Riksdagen, som sagdt, redan (p0rts.)
år 1893 förklarat dem vara kram?
Man säger, att en sålunda begärd lagförklaring kan vinnas
snabbare än en lagförklaring, som erhålles i rättegångsväg. Ja,
det är sant, men, mina herrar, huru många paragrafer finnas
icke i våra lagar, i synnerhet i de nyare, som blifva föremål för
olika tolkningar och domslut i olika rätter? Skulle nu Riksdagen
därför gå in till Kungl. Maj:t och säga: »det är olika tankar om
betydelsen af denna och denna paragraf, var därför god och gif
oss en lagförklaring, som säger, att meningen med densamma icke
är hvad häradsrätten i Råneå har trott, icke heller hvad polisen
i- Stockholm inlagt däri»? År det riksdagsgöra detta?
Herr Staaff får ursäkta, att jag »dundrar» något. Mig synes,
att denna fråga, så obetydlig den än är i sak, har ganska stor
principiell betydelse. Det har blifvit eu praxis i lagutskottet —
och jag har framhållit det i utskottet många gånger — att, utan
att man egentligen vet hvad man vill, föreslå den ena skrifvelsen
till Kung!. Maj:t efter den andra, innehållande sådana ord som
»torde» och »synes» och »möjligen» och allt sådant där, så att om
Kungl. Maj:t frågade: »hvad mena herrarna?,» finge vi svara: »det
veta vi icke själfva; det får Kungl. Maj:t utreda.»
Herr talman, jag skall be att få vidhålla mitt yrkande.
Herr Widén: Herr talman, mina herrar! Det har ifrågasatts,
att den af mig nyss gjorda tolkningen af näringsfrihetsförordningen
och särskildt af här ifrågakomma paragrafs 3 mom. icke skulle vara
riktig. För att genomdrifva detta, torde det tillåtas mig att något
beröra förhållandet med tillkomsten af ifrågavarande stadgande.
Detta stadgande i 11 § 3 mom. af näringsfrilietsförordningen
stod icke i den ursprungliga förordningen, och där behöfdes det
icke heller. Ursprungligen förekom, såsom allmän inskränkning i
den allmänna bestämmelsen i första paragrafen, som jag nyss cite¬
rade, allenast föreskrift därom, att för rättighet att utöfva vare sig
grosshandel och annan sådan näring, som nu omhandlas i 2 §,
eller gårdfarihandel, som nu af ses i 10 §, det skulle göras an¬
mälan därom hos vederbörlig myndighet, hvarvid skulle styrkas,
att sökanden rådde öfver sig själf och sin egendom och både god
frejd. När sedan på Riksdagens initiativ 1887 års förordning ut¬
färdades, hvarigenom meddelades föreskrift om Konungens befalluings-
hafvandes tillstånd för rättighet till s. k. realisation och gård-
N:o 27. 14
Lördagen den 12 Mars.
rf™ afrkii\ frihandel, då tillkom ifrågavarande moment för att förekomma,
3mom.iför-&i\hl.ndcr. skulle läggas i vägen för landtman eller andra att
ordningen den \j^ lifsfömödenheter eller hemslöjd salster vare sig inom eller
18 juni 1864 utom den ort, där de voro bosatta. Det var således ett korrektiv
mot författningen om gårdfarihandel, ett undantag från undan-
ringsfrihet ocdl kar i°ke af Bett att ändra grundbestämmelserna för
(Forts.) ' näringsfriheten i öfrigt. Och det är nog det förhållandet, att
tobakshandeln på gatorna icke kommer under vare sig 2 eller 10
§§:s stadganden, som gjort, att den hittills icke kunnat lagligen
åtkommas af vederbörande. Det är därför i det afseendet, vi be¬
höfva en lagändring, att denna handel blir direkt förbjuden. Men
alldeles icke böra vi för detta ändamål skrifva och begära en lag¬
förklaring, som herr Waldenström uttryckte sig, därom, att tobak
icke är att hänföra till lifsförnödenheter. Det behöfves icke, och
det hjälper icke heller.
En del talare hafva antydt, att äfven om det nu icke skulle
vara fullt riktigt att skrifva på sätt som föreslagits, så kunde man
gärna skrifva ändå; det skulle dock vara gagneligt att härigenom
fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på saken. Det skulle nog gå
så, att fastän Riksdagen skrifver galet, kan det hända, att Kungl. Maj:t
svarar rätt i alla fall. Men är väl detta ett riktigt resonemang?
För mig synes det, som om det borde vara Andra Kammaren nog,
att genom den väckta motionen och genom den diskussion, som
kar förts, uppmärksamheten blifvit fäst uppå, att här behöfver
göras någonting. Och i anledning häraf lärer Kungl. Maj:t mycket
väl kunna vidtaga nödiga åtgärder utan att Riksdagen behöfver
komma med en sådan minst sagdt egendomlig skrifvelse som den
föreslagna.
Ur den synpunkten kan man vara motionären tacksam, att
han kommit fram med sitt förslag, hvarigenom uppmärksamheten
blifvit väckt uppå, att här är något att göra. Men jag tycker, att
det skulle vara nog med detta, utan att man behöfver gå med på
en skrifvelse, hvilken, såvidt jag kan förstå, äfven om den icke
precis lägges i papperskorgen, dock icke kan leda till någon sådan
förklaring, som däri begäres.
Häruti instämde herr Pettersson i Södertelje.
Herr Broek: Jag har delvis blifvit förekommen af herr Widén,
men vill dock tillägga några ord.
Att en person, som endast vid ett eller annat tillfälle kringför
varor till färsäljning, ej behöfver därom göra anmälan, kan väl
vara möjligt, men jag talade om det fall, att en person gjort till
sitt yrke att kringföra varor till försäljning inom den ort, där han
är bosatt, och i detta fall är en anmälan erforderlig. Motionären
säger i sin motion på ett ställe: »Genom anmälan om handel
15 N:o 27.
Lördagen den 12 Mars.
vinnes endast rätt att försälja varor i bod eller från annat upp- Om forkla-
lagsställe.» Det synes mig, som om lagutskottet delat denna UPP' ^mom. i för¬
fattning och därigenom kommit till det oriktiga skrifvelseförslaget. or<iningen den
Jag skall nu icke sysselsätta mig med tolkningen af bestämmelserna 18 juni 1864
i näringsfrihetsförordningen, utan hänvisa till ett beslut, som Andra angående ut-
Kammaren fattade för åtta dagar sedan. Kammaren biföll då herr
Bergendahls motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran (Forts.)
om en lagändring, hvarigenom det förfarande skulle omintetgöras,
att en person kunde, hålla realisation och idka gårdfarihandel icke
blott i den kommun, där han vore bosatt, utan äfven i andra, så¬
framt han blott gjorde en anmälan till handelsregistret, att han
hade filialer i dessa. Däraf framgår tydligt, att kammaren och
lagutskottet haft den uppfattningen, att man kunde genom en an¬
mälan få rätt att kringföra varor.
Vidare vill jag än en gång hänvisa till själfva ordalydelsen
uti ifrågavarande 11 § 3 mom. af näringsfrihetsförordningen. Där
står, att en hvar äger att utan anmälan eller tillstånd till salu
kringföra lifsförnödenheter, jordbruks- och ladugårdsprodukter.
Skulle det nu tilläggas, att 'i det lagstadgandet icke inbegrepes
handel med tobak, så skulle detta blott innebära, att, om man ville
kringföra tobak till försäljning, man skulle göra anmälan eller
begära tillstånd. Följaktligen blefve icke kringförandet af tobak för¬
bjudet. Detta synes mig alldeles klart.
Jag vidhåller mitt yrkande.
Herr Lindhagen: Gentemot herr Waldenström vill jag
anmärka, att om herr Waldenström hade varit med om diskussionen
i lagutskottet under hela tiden, hade nog herr Waldenström fått sin
uppmärksamhet fäst därpå, att i lagutskottet af ordföranden för¬
fäktades den åsikten, att tobaksvaror vore att hänföra till jord¬
bruksprodukter. Till och med bland jurister råda således olika
åsikter, huruvida tobak kan hänföras under dessa kategorier eller
icke, och däri ligger ett ytterligare skäl, hvarför man bör begära
en lagförklaring.
Herr Waldenström sade, att vid denna skrifvelse vet man icke,
hvad man vill. Men det är tvärtom hvad utskottet sökt undvika.
Herr Waldenström ordar som vanligt mot de motioner, hvilkas
syfte han förmäler sig gilla. Han har framhållit, att man borde
skrifva till Kungl. Maj:t och bedja, att Kungl. Maj:t skulle hitta
på något; men det är just motsatsen mot hans förslag, att icke
skrifva. Detta mot herr Waldenström.
Hvad nu herr Widéns erinringar beträffar, så är detta en helt
annan sak. Han påstår, att handeln på gatorna är fullkomligt fri
i alla orter, så snart den utöfvas af eu person, som är bosatt på
orten. Detta är för oss Stockholmare en fullständig nyhet; och det
vore, synes mig, högst äfventyrlig^ om kammaren genom understöd
N:o 27. 16
Lördagen den 12 Mars.
Om /örkla- åt herr Widéns uppfattning skulle göra det uttalandet, att handeln
3**™ »//för- städernas gator är alldeles fri. Det vore väl alldeles för galet,
ordningen denmen det toder herr Widéns uppfattning till.
18 juni 1864 Jag har ej förut hört den tolkning, som herr Widén nu fram-
angående ut- fört, och vid min förfrågan hos vederbörande, på grund af hvilket
In Ofrihet stadgande man tilläte tobakshandeln på gatorna, har ingen haft
r Tf orts./ något att förmäla härom. När man studerar tillkomsten af dessa
författningar, finner man, såvidt jag förstått, att år 1887 var det
meningen att reglera allt slags ambulatorisk handel. Man hade
rättighet att efter anmälan idka handel från bod och annat upp-
lagsställe, men den arabulatoriska handeln skulle regleras på annat
sätt. Och därför göres också icke i 11 § det undantag, som herr
Widén uppgaf, eller att den ej skulle afse handel å den ort, där
man är bosatt. Paragrafen innehåller ju generella bestämmelser
och gäller äfven för dem, som idka handel på den ort, där de äro
bosatta. Det stadgande, hvarom här är fråga, lyder sålunda: »För
öfrigt vare det ock en hvar, vare sig i stad eller på landet, med-
gifvet att, utan anmälan eller tillstånd, som ofvan sägs, till salu
kringföra lifsförnödenheter, jordbruks- och ladugårdsprodukter samt
alster af inhemsk husslöjd.» Huru kan man i ett så generellt
stadgande som detta inlägga den betydelsen, att därmed afses
endast handel utom den ort, där man är bosatt? Detta är ju blott
en allmän föreskrift, att med här uppräknade varor får hvem som
helst, vare sig han bor på orten eller ej, utan tillstånd eller an¬
mälan, idka handel. Jag får därför verkligen säga, att det skulle
vara i högsta grad äfventyrligt att understödja en sådan uppfatt-
fattning, att, i strid mot nu anförda lagbuds formella affattning och
i strid mot den åtminstone här Stockholm gängse åsikten, det
skulle stå t. ex. hvarje Stockholmare fritt att sälja varor på gatorna
så mycket han ville. Jag tror, att herr Widén härvidlag bestämdt
gjort sig skyldig till en missuppfattning.
Herr Olsson i Mårdäng: Herr talman, mina herrar! Då jag
inom utskottet varit med om att tillstyrka den nu ifrågavarande
framställningen, ber jag att med några ord få angifva skälen
härtill.
Enligt mitt förmenande bär Riksdagen själf skulden till, att
gatuhandel med tobaksvaror nu förekommer i städerna. Vid riks-
darne år 1894, 1895 och 1897 var denna fråga med anledning af
då väckta motioner på tal här i Riksdagen. Man begärde då en
förklaring eller en ändring af 7 kap. 3 § strafflagen i syfte att
jämställa gatuhandel med tobaksvaror med »kramlåda eller annan
bod». Dessa förslag förkastades emellertid, hufvudsakligen af det
skäl, att eu förklaring i detta fall ej var på sin plats och att en
ändring af den nämnda paragrafen ej ansågs påkallad af omsorg
om sabbatens helgd. Jag vill fråga herrarne, hvad polismyndig-
Lördagen den 12 Mars.
17 N:0 27.
heterna skola kunna göra efter en sådan förklaring från Riksda- Om förkla-
af ll §
gens sida.
Jag tror, att det skulle ka varit till stor nytta för herr Wal¬
denström, om han inom utskottet velat deltaga i denna frågas be¬
handling. Jag kom för min del därvid till den öfvertygelsen, att
Riksdagen här på visst sätt begått ett misstag, och på grund däraf
ansåg jag, att Riksdagen äfven borde söka afhjälpa det missför¬
hållande, som råder i detta afseende.
Vidare har inom utskottet anförts exempel på, huru man från
juridisk synpunkt tolkat 7 kap. 3 § strafflagen, och däraf styrktes
jag ytterligare i den uppfattningen, att här verkligen behöfves eu
förklaring af nu ifrågavarande lagbestämmelser.
Jag ber således, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.
ring ,v ,y
3 mom. iför¬
ordningen den
18 juni 1864
angående ut¬
vidgad nä¬
ringsfrihet.
(Forts.)
Herr Widén: Herr talman, mina herrar! Gentemot hvad
herr Lindhagen nu senast yttrade ber jag att få påpeka, att när
man tolkar en författning, lär det icke vara nog med att endast
läsa eu lösryckt paragraf för sig, utan man måste se på den ifrå¬
gavarande författningen i sin helhet. Om man nu betraktar nä-
ringsfrihetsförordningen i hela dess sammanhang, finner man den
för denna förordning ledande grundsatsen uttryckt i l:a paragra¬
fens af mig förut berörda stadgande, att hvarje svensk man och
kvinna har rätt att idka handel eller annan handtering, för så vidt
icke lagen därutinnan gör något undantag. Och jag anser mig i
det föregående hafva påvisat, att lagen icke med afseende å nu
ifrågavarande slag af handel gör något sådant undantag.
Anledningen till att det ifrågavarande stadgandet infördes i 11
§ var — som herr Lindhagen syntes mig indirekt erkänna — just
tillkomsten af 1887 års författning om gårdfarihandel. Men ge¬
nom tillägget af detta stadgande gjordes ingalunda någon ändring
i de delar af näringsfrihetsförordningen, som icke berördes af de
särskilda föreskrifterna i 1887 års författning.
Nu har det framhållits, att det skulle vara så farligt, om Riks¬
dagen skulle ansluta sig till den af mig gjorda tolkningen; man
skulle därmed alldeles släppa gatuhandeln loss.
Hvad först tolkningen af författningen beträffar, tror jag, att
domstolar och öfriga myndigheter komma att fortfarande, obero¬
ende af de åsikter, som enskilde riksdagsmän eller till och med
Andra Kammaren härvidlag må uttala, tolka lagen så, som de anse
vara det riktigaste.
Och hvad gatuhandeln beträffar, visar det sig ju, att den flo¬
rerar åtminstone här i Stockholm, fastän herrarne där göra en an¬
nan tolkning af författningen än jag. Det är ju för att råda bot
på detta missförhållande, som motionären vill, att Riksdagen skall
aflåta den nu föreslagna skrifvelsen till Kungl. Maj:t. Men att dv-
Andra Kammarens Prot. 1904. N:o 27. 2
N:o 27. 18
Lördagen den 12 Mars.
Om forsla lik handel, särskild! med tobaksvaror, kan äga rum beror nog icke
ring af 11 § ^ det anförda stadgandet i 11 § 3 mom., utan på innehållet i
or*5«Änäringsfrihetsförordningen i dess helhet.
18 juni 1864
angående vt- Herr Persson i Stallerhult: Herr talman, mina herrar! Om
vidgad nä- <jet Varit motionärens afsikt att med det nu föreliggande för-
”{Forts) slaget minska förbrukningen af tobaksvaror, skulle jag ha varit
den förste att önska bifall åt hans förslag, men då anledningen
till att han framlagt detsamma synes vara den, att han ser illa
därpå, att några fattiga stackare och mindre fabrikanter genom så¬
dan handel afsätta sina varor och möjligtvis förtjäna sitt bröd,
kan jag icke gifva honom mitt understöd. Att af sikten varit den
nu nämnda, framgår af den motivering, som i motionen anförts
för förslaget. Det heter nämligen där bland annat: »De, som
igångsätta eller furnera denna handel, lära förnämligast vara min¬
dre fabrikantfirmor. En dylik firma kan på en gång utsända
många tiotal försäljare. Äfven förekommer, att dylik handel an¬
ordnas af agenter eller från en och annan mindre cigarrhandel.
Att medgifvandet af en sådan rörelse innefattar en illojalitet mot
cigarrhandlarne, är obestridligt. Detta framstår så mycket tydli¬
gare som rörelsen äger rum just om helgdagarne, men i det stora
hela afstannar om hvardagarne, då publiken hellre uppsöker de då
tillgängliga cigarrbodarne. Innehafvarne af cigarrbodar förlorade
genom 1893 års beslut hvar och en omkring sextio dagskassor om
året, och förespeglingarna om att afsättningen i stället skulle bli
så mycket större på lördagarne hafva ej uppfyllts hufvudsakligen
i följd af den uppträdande gatuhaudeln», och sedan säges i fort¬
sättningen, att de mindre fabrikantfirmorna endast på detta sätt
kunna vinna afsättning för sina varor. Det är ledsamt, att dessa
skola behöfva anlita söndagen för denna försäljning, men äfven de
behöfva lefva på sin fabrikation, liksom äfven de, som sälja va¬
rorna, äro i större behof af förtjänst än innehafvarne af de stora
cigarraffärerna.
Om jag icke sett orätt, är med cigarrhandel vanligen äfven
förenad en annan handel, nämligen handel med tidningar. Men
tidningsförsäljning på söndagarne äger rum på gatorna lika väl
som cigarrförsäljning. Jag kan icke förstå annat, än att innehaf¬
varne af cigarrbodar äfven skola förlora på att icke de ensamma
få försälja tidningar om söndagarne, men i det fallet höras inga
klagomål. Jag kan för min del icke finna annat, än att sabbaten
vanhelgas lika mycket däraf, att en person går och ropar ut tid¬
ningar som att en cigarrhandlare helt tyst bjuder ut sina varor
till den, som vill köpa.
Huru man än vill lagstifta härvidlag, tror jag, att lagbestäm¬
melserna komma att kringgås. Lagutskottet har äfven antydt, att
så skulle blifva fallet med afseende å det af motionären nu fram-
Lördagen den 12 Mars.
19 N:o 27.
lagda förslaget. Utskottet säger nämligen: »Det vill synas utskot¬
tet, som om motionären till äfventyrs något underskattat den möj¬
lighet att i viss mån förringa den ifrågasatta lagförklaringens ef¬
fektivitet, som kan ligga i den uti 11 § 2 mom. af näringsfrihets-
förordningen medgifna rätt för så kallade själfförsörjare att med
biträde af hustru eller hemmavarande barn till salu kringföra sina
egna tillverkningar. Äfven om denna form för idkande af tobaks¬
handel om söndagarne hittills varit mera sällsynt, förefinnes ej nå¬
gon säkerhet, att så allt fortfarande skulle blifva fallet, därest öf¬
rig tobakshandel å söndagarne komme att upphöra.» Det ser så¬
ledes ut, som om utskottet själft trodde, att man genom att bifalla
motionärens förslag ej skulle kunna vinna hvad man vill vinna i
detta afseende, utan att detta förslag skulle komma att kringgås.
För min del kan jag icke se annat, än att vi med ett bifall
till det föreliggande förslaget komma att taga eu liten förtjänst
från dem, som mest behöfva den, för att i stället gifva densamma
åt dem, som äro i mindre behof däraf.
Jag ber, herr talman, att få yrka afslag å utskottets hem¬
ställan.
Herr Staaff: Det är icke, herr talman, en gissning af oss, att
tillämpningen här i Stockholm skulle bero på det ifrågavarande
lagrummet, utan det är en upplysning, som motionären meddelat
i lagutskottet efter att hafva inhämtat den af vederbörande polis¬
myndighet. Man kan ju huru mycket som helst bestrida hvar¬
andras åsikter och argument, men det förefaller mig, att man i alla
fall bör medgifva riktigheten af upplysningar, rent faktiska upp¬
lysningar, som på detta sätt lämnats.
Hvad nu angår herr Carl Perssons yttrande, lyckades jag icke
fullt uppfatta detsamma. Men så mycket tyckte jag mig förstå,
att hans uppträdande var föranledt af något slags ömhet för de
fabrikanter, hvilkas varor på detta sätt kringföras. Jag är förvis¬
sad om, att den ärade talaren, därest han känt rätta förhållandet
i detta afseende, icke skulle hafva låtit sin känsla tala detta språk.
Ty förhållandet är, att här i Stockholm utbildat sig en varuför¬
falskning i stor skala af cigarretter, tillgående på det viset, att då¬
liga cigarretter tillverkas och förses med ett varumärke, som är
efterapadt ett bekant, i handeln infördt och af allmänheten upp-
skattadt märke. Såmedelst bedrages allmänheten med falska varor.
Gång efter annan har den ene efter den andre af dessa små fabri¬
kanter blifvit efterhållnc och lagförde samt dömde för efterapande
af fabriksmärke. Det har därvid förekommit, att förbrytelsen upp¬
repats, så att, oaktadt straffet begynt med böter, det slutligen gått
till fängelse. Men affären är så gifvande, att i alla fall denna
cigarrettförfalskning i stort alltjämt fortsättes, och det är just genom
denna gatuhandel med tobak, som dessa fabrikanter särskildt erhålla
Om förkla¬
ring af 11 §
3 mom. i för¬
ordningen den
18 juni 1864
angående ut¬
vidgad nä¬
ringsfrihet.
(Forts.)
N:0 27. 20
Lördagen den 12 Mars.
Om förkla- den stora afsättningen af sina varor. Under sådana förhållanden
ring af 11 § tror jag icke, att herr Carl Persson, om han känt till detta, skulle
orTninqendenme^ stort medlidande sett på dessa fabrikanter. Det är alldeles
18 juni 1864 visst, att de solida fabrikanterna icke hafva någon som helst sär-
angående ut- skild ömhet för denna gatuhandel, utan de se nog synnerligen
vidgad nä- ggjna, att den upphör.
n(Forts"f Hvad herr Widéns yttrande beträffar, så vet naturligtvis jag
icke mera än han, huru Kungl. Maj:t handlar i afseende å Riks¬
dagens skrifvelser. Men nog förefaller det mig underligt, att han
förmenade, att aflåtandet af en skrifvelse skulle göra absolut ingen¬
ting, åstadkomma, att det icke blefve någon lagstiftning i detta af¬
seende, men att däremot, om man icke afläte en skrifvelse, diskus¬
sionen i kammaren skulle göra ett sådant underverk, att Kungl.
Maj:t af sig själf företoge någonting i saken.
Herr talman, jag vidhåller mitt yrkande om bifall till lag¬
utskottets hemställan.
Herr Waldenström: Jag skulle vara med om lagutskottets
hemställan, ifall jag kunde tro, att ett beslut i den riktningen
skulle verka hindrande på den cigarrettförfalskning, som herr Staaff
nyss talat om. Det har berättats mig, att man här förfalskar
cigarretter genom att bland tobaksblad inblanda Aftonblad och
andra dylika saker. Tro herrarne då, att det hjälper något, om
Kungl. Maj:t förklarar, att tobak icke är att hänföra till lifsförnö¬
denheter? Då säger man bara, att Aftonblad måste väl hänföras
till lifsförnödenheter.
Mot herr Anders Olsson skall jag be att få påpeka, att orsa¬
ken till, att jag icke var med i utskottet, då detta ärende slutbe¬
handlades, ingalunda var, att jag ej ville vara med — jag tror, att
jag varit med och deltagit i diskussionen i denna sak mer än herr
Olsson —, men orsaken var, att jag var bortrest i ett viktigt ärende
till min hemstad och icke kunde vara på två ställen på en gång.
Detta i parentes sagdt.
Nu har utskottets vice ordförande sagt, att någon i utskottet
anmärkte, att tobak vore att hänföra till jordbruksprodukter. Ja,
det är alldeles rätt, att den anmärkningen gjordes. Men andra
framhöllo, att man hade mera skäl att räkna tobak till närings¬
medel, och styrkte detta med, att man i gammalsvenskan talade
om att »dricka» tobak. Nu åtminstone tänker jag dock, att man
ej gör välling af tobak, för att dricka den. Hur det var på den
tiden, det vet jag icke.
Herr Persson i Tällberg: Jag har mig väl bekant, att det
fordras tolf nämndemän för att öfverrösta en domare, men jag har
dock ansett mig böra begära ordet i denna fråga.
Här hafva så många häradshöfdingar och borgmästare yttrat
21 No 27.
Lördagen den 12 Mars.
sig i denna sak, utan att man fått någon klarhet i densamma, att Om förUa-
jag verkligen tror, att dessa herrar äro för lärda för att begripa
den. Men, mina herrar, denna sak är ofantligt enkel. Hvad är ordningen deri
det vi vilja? Jo, vi vilja hafva bort tobakshandeln på våra gator\18 juni 1864
vi vilja, att Kung! Maj:t skall vidtaga sådana åtgärder, att denna angående ut-
handel kommer bort. Men här vill man ju genom en negativ åt-
gärd komma till detta mål. Man vill, att Kungl. Maj:t skall för- (p0rts.) '
klara, att tobak icke hör till eller kan jämställas med de i 11 §
3 mom. af näringsfrihetsförordningen omförmälda varor. Men hvar¬
för kan man icke skrifva till Kungl. Maj:t direkt om tobaken och
säga: Vi vilja hafva ett absolut förbud emot att den varan säljes
på våra gator. Vi skulle då vinna vårt mål, och juristerna be-
höfde icke alls tvista om meningen i det ena eller andra afseen-
det. Nog förstår Kungl. Maj:t hvad tobak är. Att tobak icke hör
till landtmannaprodukter eller till lifsförnödenheter, det begriper
Kungl. Maj:t mycket väl, blott vi gå direkt på saken och säga hvad
vi mena. Men då hvarken motionären eller utskottet gjort det,
och till dess motionären och utskottet komma under fund, med att
skrifva direkt och tydligt, så att det icke behöfs någon vidlyftig
tolkning, yrkar jag afslag på utskottets hemställan.
Öfverläggningen var härmed slutad. I enlighet med de yr¬
kanden, som därunder förekommit, gaf herr talmannen propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock på afslag å såväl
berörda hemställan som den i ämnet väckta motionen. Herr tal¬
mannen fann den förra propositionen vara med öfvervägande ja
besvarad, men som votering begärdes, blef nu uppsatt, justerad
och anslagen en så lydande voteringsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller lagutskottets hemställan
i utskottets förevarande utlåtande n:o 24, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren afslagit såväl utskottets berörda
hemställan som den i ämnet väckta motionen.
Voteringen utföll med 72 ja, men 134 nej; och hade kamma¬
ren alltså afslagit såväl utskottets hemställan som den i ämnet
väckta motionen.
N:o 27. 22 Lördagen den 12 Mars.
§ 5.
Lagutskottets härefter föredragna utlåtande, n:o 25, i anled¬
ning af väckta motioner angående särskilda lagbestämmelser i
fråga om städers och därmed jämförliga samhällens rätt att upp¬
låta mark till beläggande, blef af kammaren godkändt.
§ 6.
• Ai'^ie'*de Å föredragningslistan fanns härefter upptaget lagutskottets ut-
lTäqostuck9 latande n:o 26, i anledning af väckta motioner angående inskränk-
ningsförfa- ning i ägostyckningsförfarandets tillämpning.
randets Lagutskottet hade till behandling fått emottaga två särskilda,
tillämpning, vid innevarande riksdag afgifna motioner, åsyftande inskränkning
i ägostyckningsförfarandets tillämpning.
I den ena af dessa motioner, n:o 34 inom Första Kammaren,
hade herr Hedborg, med instämmande af herr Ilägglund, föreslagit,
att Riksdagen ville för sin del antaga följande lag angående in¬
skränkning i ägostyckningsförfarandets tillämpning:
Härigenom förordnas, att hvad lagen om hemmansklyfning,
ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896 stadgar i af¬
seende å ägostyckning tills vidare ej skall äga tillämpning inom
Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Jämtlands och Gefle-
borgs län i annat fall, än att med ägostyckningen afses, att viss
till gränserna bestämd ägovidd skall utläggas till tomter invid stad,
municipalsamhälle, järnvägsstation, hamnplats eller eljest enligt af
Kungl. Maj:t fastställd plan.
Denna lag skall gälla tills vidare intill 1907.
Den andra af berörda motioner hade afgifvits under n:o 78
inom Andra Kammaren af herr O. Emthén, med hvilken herrar
Hörnsten, Granlund och Andersson i Baggböle instämt; och hade
däri föreslagits, att Riksdagen ville för sin del antaga följande lag
angående inskränkning i ägostyckningsförfarandets tillämpning:
Härigenom förordnas, att hvad lagen om hemmansklyfning,
ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896 stadgar i af¬
seende å ägostyckning ej skall äga tillämpning å bolag eller för¬
ening för ekonomisk verksamhet tillhörigt hemman inom Norr¬
bottens, Västerbottens, Västernorrlands, Jämtlands eller Gefleborgs
län; dock skola redan påbörjade ägostyckningar i enlighet med
lagen fullföljas.
Denna lag skall gälla tills vidare intill den 1 september 1907.
Utskottet hemställde, att Riksdagen, i anledning af herrar
Hedborgs och Emthéns förevarande motioner, ville för sin del an¬
taga följande
Lördagen den 12 Mars.
23 N-.o 27.
Lag
angående inskränkning i ägostyckningsförfarandets tillämpning.
Härigenom förordnas, att hvad lagen om hemmansklyfning,
ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896 stadgar i af¬
seende å ägostyåkning ej skall äga tillämpning inom Norrbottens,
Västerbottens, Västernorrlands, Jämtlands och Gefleborgs län i
annat fall, än att med ägostyckningen afses, att viss till gränserna
bestämd ägo vidd skall utläggas till tomter invid stad, municipal-
samhälle, järnvägsstation, hamnplats eller eljest enligt af Kungl.
Maj:t fastställd plan; dock skola redan påbörjade ägostyckningar
i enlighet med lagen fullföljas.
Denna lag skall gälla tills vidare intill den 1 september 1907.
Vid utlåtandet var fogadt reservation af herrar Hasselrot,
Lantan, Uppström och Waldenström, hvilka ansett, att utskottet bort
afstyrka bifall till förevarande motioner.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, begärdes ordet af:
Herr Waldenström, som anförde: Herr talman, mina herrar!
Jag har reserverat mig mot lagutskottets förslag i denna fråga,
och jag anser mig äfven böra något motivera min reservation,
ehuruväl jag förstår, att detta icke kommer att leda till något re¬
sultat i denna kammare.
Vi hafva haft lagen om hemmansklyfning, ägostyckning och
jordafsöndring endast sedan 1896. Att redan nu komma och be¬
gära, att eu del af denna lag skall suspenderas — och detta icke
för hela Sverige, utan allenast för några vissa län —- det finner
jag i och för sig vara olämpligt.
Men saken har därjämte en mera real sida. Jag gjorde sist-
lidne sommar eu resa i Norrland och särskild! i lappmarkerna. Jag
kom då att tala med en bonde, som syntes mig vara ganska för¬
ståndig. Han yrkade på ett förbud af nu ifrågavarande innehåll.
Men därjämte förklarade han, huru de närvarande förhållandena i
Norrland.’ hade uppstått. Saken var, att eu sågverksägare förr
hade rättighet att af eu bonde köpa afverkningsrätten till hans
skog under 50 års tid. En förståndig bonde gjorde då upp kon¬
trakt på det sätt, att sågverksägaren icke fick afverka träd under
en viss storlek. Då ägde han sin skog, hade virke och ved för
husbehof samt mulbete för sina kreatur. Men sedermera hafva
Riksdagen och Kungl. Maj:t ändrat tiden till 20 år, och denna har
därefter blifvit ytterligare inskränkt till fem år. Då hafva såg-
verksägarne insett, att de icke kunde fortsätta på det gamla sättet,
och de började därför att köpa hemmanen hellre, än att de under¬
kastade sig en sådan lagstiftning. Det är klart, att, då afverk-
Angående
inskränkning
i ägostyck¬
ningsförfa¬
randets
tillämpning.
(Forts.)
N:o 27. 24
Lördagen den 12 Mars.
Angående ningstiden är så kort som fem år, en sågverksägare icke kan med
inskränkning fördel vidtaga de åtgärder, som äro nödvändiga för transport af
ningsförfa- timret från afverkningsplatsen. Bolagens hemmansköp var alltså
randets en ren konsekvens af Riksdagens beslut. Men då hette det strax:
tillämpning. »Nu upphör alldeles den själfägande bonden. Bolagen köpa hem¬
förts.) manen och bönderna blifva arrendatorer». Och hvad göra då såg¬
verksägarna? De stycka hemmanen. Hvad de vilja hafva, är icke
hemmanen, utan skogen. Därför stycka de bort inägorna och sälja
dem till bönderna, som sålunda få förblifva själfständiga bönder,
under det att sågverksägarna behålla skogen. Men då skall äfven
detta motas. Men motar man detta, så uppstå naturligtvis andra
olägenheter, som också måste motas, och så måste man oupphörligt
•stifta nya undantagslagar.
Nu säga motionärerna, att det är alldeles omöjligt, att eu hem¬
mansägare i Norrland skulle kunna existera på den odlade jorden.
Ja, detta är ett tal, som man mycket ofta hör, men då man säger
sådant, tager man icke i betraktande, att jorden kan skötas på
olika sätt. Jag tror för min enskilda del, att om jorden där uppe
sköttes ordentligt, skulle bönderna reda sig på den. De redde sig
på den tid, då skogen icke hade något egentligt värde, så att de
ej hade någon nämnvärd inkomst af densamma, emedan skogen
var så belägen, att det då ej lönade sig att fälla träden och trans¬
portera dem till ett sågverk eller att såga dem för hand och köra
ned dem till närmaste försäljningsplats.
Med sådana lagstiftningsåtgärder, som här äro föreslagna, kom¬
mer man in i ett lagväsen, som icke allenast icke är nyttigt, utan
till och med är skadligt. Hela lifvet, både samhällslifvet och det
privata lifvet, blir omgärdadt af så många stadgar och bötes-
bestämmelser, att man blir bunden, icke allenast till händer och
fötter, utan äfven till fingrar och tår och icke får röra sig annat
än efter lagilielodier. Laglydighet är eu dygd, som aldrig fram-
alstras genom lagar. Den kommer af en god moralisk uppfostran,
och där denna icke finnes, verkar den naturliga kärleken till fri¬
heten gentemot onaturliga lagar lagbrott och till slut lagförakt.
Det onda byter endast om form för att göra sig oåtkomligt, och
den, som lyckas däri, anser sig hafva gjort en god gärning och
räcker lång näsa åt lagstiftaren. Det är alltsammans. Laglydnad
är en mycket skön planta, men också en ömtålig planta. Det är
därför en mycket viktig uppgift för lagstiftningen att icke genom
öfverflödiga eller onaturliga lagstiftningsåtgärder kväfva dess lif,
ty då blifva lagparagraferna till slut endast döda bokstäfver. De
myndigheter, som skulle öfvervaka deras efterlefnad, känna sig
vanmäktiga och måste blunda för öfverträdelserna. Och så stå
lagarne där såsom döda bokstäfver. De do med den laglydnad,
som de döda. Det lagförakt, som häraf skapas, kommer sedermera
att utbreda sig öfver områden, där män har förnuftiga och goda
Lördagen den 12 Mars. 25
lagar, för hvilka laglydnaden just skulle vara det Tätta stödet, om
den icke vore dödad genom onaturliga lagbud.
Herr talman! Ehuru jag icke på något sätt kan hoppas, att
hvad jag nu yttrat skall inverka på kammarens beslut, har jag
likväl velat säga det och yrkar i öfverensstämmelse därmed afslag
både å utskottets betänkande och å de motioner, som föranledt
detsamma.
Herr Em then: Herr talman! Såsom motionär i den före¬
liggande frågan vill jag säga några ord.
Det har visat sig, att den år 1896 stiftade lagen om hemmans¬
klyfning, ägostyckning och jordafsöndring i Norrland medfört det
fördärfliga bruket, att, sedan en del bolag förvärfvat skogshemman,
bolaget genom ägostyckning o frånskilj er inägorna, men behåller all
skogsmarken i flesta fall. A denna skogsmark kan mången gång
finnas 50-tals eller hundratals tunnland myrmark, som är tjänlig
till odling, men denna odlingsbara mark upplåtes aldrig till jord¬
bruk. Bolaget låter icke uppodla den, och ej heller förekommer
det, att den utarrenderas till någon jordbrukare, som möjligen där¬
igenom skulle kunna bereda sig större slåtterängar.
Det är betecknande, att Norrlands landtmätarekår såsom en
man är enig därom, att denna lag gjort skada. Redan 1890 vid
ett landtmätarsammanträde här i Stockholm yttrade förste landt-
mätaren i Västerbottens län om ägostyckningslagen, som då före¬
låg till behandling: »Styckningsändamålet är här öfver hufvud att
frånskilja inägorna från skogsmarken utan att fråga efter, om nå¬
gon befolkning på dem skall kunna existera. Ja, meningen är
väl sällan eller aldrig, att så skall ske». Detta är betecknande nog.
Dessa landtmätare hafva nu haft i uppdrag att ägostycka
hemmanen, och sådana förrättningar hafva ägt rum i betydande
utsträckning. Sålunda har häradshöfding Hedborg i sin motion
omnämnt, att under 1902 nära 1,000 ägostyckningar skett i
Norrland. Jag ber herrarne tänka på, att den skogsmark, som
frånskilts dessa hemman, och all den odlingsbara mark, som där
linnes, för all framtid undandragits den jordbrukande befolkningen.
Jag vill tillägga, att i Norrland finnas många sågverk, som
äga femtiotals skogshemman, men som aldrig ägostycka, emedan
de inse, att jordbruket därigenom försämras för befolkningen.
På grund af de få ord, som jag nu anfört, ber jag, herr tal¬
man, att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Johnsson i Bollnäs: Herr talman! Ofta får man i denna
kammare se förslag i en eller annan riktning, som kunna förefalla
egendomliga, och till dessa torde förevarande, af utskottet tillstyrkta
förslag kunna lian fö ras. Det önskemål, som motionärerna vilja
vinna, är att hindra bolagen att förvärfva fastigheter. Men det
N:o 27.
Angående
inskränkning
i ägostyck-
ningsförfa-
randets
tillämpning.
(Forts.)
N:o 27. 26
Lördagen den 12 Mars.
Angående föreslagna korrektivet är att neka bolagen att sälja fastigheter.
^i ägostych ^etta är två olika saker, hvilka naturligtvis böra verka i alldeles
ningsförfa- motsatt riktning såsom motiv beträffande suspenderandet af ägo-
randets styckningslagen.
tillämpning. Motionärerna hafva anfört, att det i vissa län förhåller sig så,
■ 01 s"' att bolagen ofta frånstyrka inägojorden från inköpta hemman, och
att därvid till dessa inägor lägges allt för obetydlig del af skogs¬
marken, hvilken bolagen till största delen själfva behålla, samt att
inom den af bolagen undantagna skogsmarken ofta finnes åtskillig
mark, som skulle kunna uppodlas. Jag förstår icke denna argu¬
mentering, ty är det så, att ett bolag säljer en del af ett hemman,
nämligen inägorna, till enskilda personer, så kan det väl icke finnas
något hinder för bolaget att, om det så önskar, uppodla den odlings¬
bara mark, som kommer att ligga inom det icke försålda området.
Ja, säger man, men bolaget odlar icke upp marken. Ja, jag med-
gifver, att det förhåller sig så. Men blir denna odlingsbara mark
odlad, om bolaget har kvar hela området? Tro herrarne, att någon
fördel för det allmänna och särskildt för den, som vill förvärfva
ett mindre jordbruk, kan vinnas därigenom, att man nekar bolaget
att sälja den odlade marken till enskilda personer? Hvad blifver
följden, om man vägrar bolag att använda den lättare form för
markens frånskiljande, som ligger i ägostyekniugsinstitutet? Jo,
följden blefve naturligtvis den, att bolaget fortfarande komme att
behålla jämväl den odlade marken. I stället för att denna mark,
därest den genom eu ringa kostnad kunde skiljas från den öfriga
marken, blefve upplåten för att med äganderätt brukas af någon
mindre bemedlad — i allmänhet är det endast mindre bemedlade,
som förvärfva jord af ifråga viar an de beskaffenhet i skogsbyg¬
derna — så blir denne arrendator af jorden. Arrendet varar ett
eller annat år. Därefter kommer det eu ny arrendator, och så
fortgår det, ända till dess att utarrenderingen upphör, därför att
jorden så småningom blifvit så försämrad, att något jordbruk ej
kan idkas. Vill man verkligen, att de områden, som höra till hem¬
manen och bestå af inrösningsjord, fortfarande skola användas till
jordbruk, så ligger det i sakens natur, att man måste söka anordna
det så, att de kunna förvärfvas af enskilda personer. Man bör då
icke tvinga personer med små tillgångar att i dessa bygder slå sig
på arrenden eller hindra dem att, om de vilja uppföra en egen
gård, förvärfva marken därtill. Nödgas de uppföra sina gårdar på
arrenderad mark, så kommer förr eller senare den dag, då gården
måste bortflyttas och den således för ägaren, som med stor möda
uppfört densamma, befinnes värdelös.
Man har åberopat, att antalet af de i de norrländska länen
under 1900, 1901 och 1902 förrättade ägostyckningar vore så be¬
tydligt, och förmenar, att de anförda siffrorna vore afskräckande
stora. Men dessa siffror bevisa naturligtvis ingenting, ty om de
27 N:o 27.
Lördagen den 12 Mars.
skulle bevisa någonting, så borde motionären äfven hafva meddelat Angående
uppgift på antalet af de hemmansklyfningar, som förrättats under inskränkning
samma år. Att man nu använder ägostyckningsinstitutet, som är \ingifbrfa-
mycket billigare än hemmansklyfningen, är ju helt naturligt, och randets
motionären skulle mycket lätt kunnat öfvertyga sig om, att i samma tillämpning.
mån, som antalet ägostyckningar ökats, har hemmansklyfningarna (Forts.)
minskats. För öfrig! har hemmansstyckningen med användande
af det ena eller andra institutet under de tio sista åren åtminstone
i Norrland ökats i betydlig grad, och jag trodde, att, då denna
kammare vid fiera tillfällen uttalat önskan, att så många som möj¬
ligt kunde beredas tillfälle att förvärfva sig äganderätt till någon
del af en fastighet, kammaren med tillfredsställelse skulle se, om
denna önskan till någon del kan förverkligas; och det har jämväl
ifrågasatts att genom statsanslag söka främja detta mål, nämligen
att bereda möjlighet för mindre bemedlade att skaffa sig egna
jordbruk.
(hiskligt är, att vid styckning af jord nödig skogsmark måtte
utläggas till de olika hemmanslotterna, och att denna grundsats är
riktig lärer ingen vilja bestrida. Men jag nödgas bestrida, att
detta mål vinnes på den här föreslagna vägen. Det synes mig
vara egendomligt, att man kan tro sig få en ändamålsenligare och
för köparne förmånligare styckning till stånd, därigenom att lagen
suspenderas. Det lärer nämligen vara uppenbart, att icke vållar
man bolagen någon synnerlig olägenhet, om man nekar dem att
sälja vissa områden. Om utskottets förslag blefve lag, skulle följden
endast blifva den, att några försäljningar af inrösningsjord ej
komme till stånd, i det att bolagen behöfde ej blott skogsmarken,
utan äfven mägorna.
Hvad Gefleborgs län beträffar, har jag för öfrigt icke hört
någon, som beklagat sig öfver missförhållanden med afseende å
ägostyckningarna, och jag bestrider bestämdt, att motionärerna
kunna från detta län anföra några bevis för sitt påstående, att
ägostyckningarna varit i större utsträckning skadliga. Om än miss¬
bruk! detta liksom i allt annat kunnat förekomma, så torde dock
ägostyckningarna till öfvervägande del varit till gagn, särskild! med
hänsyn till den lättare formen och do minskade kostnaderna, som
ägostyckningsinstitut medför i jämförelso med hemmansklyfningarna.
Nu säga motionärerna och utskottet, att ägostyckning ej bör
få äga rum i annat fall, än att därmed afses utläggande af tomt
invid stad o. s. v. Jag kan icke förstå, huru någon kan påstå, att
ägostyckning lämpar sig för utläggande af tomter vid städer och
andra samhällen. Skulle ägostyckningsformen användas för sådant
ändamål, så skulle jag i likhet med motionärerna yrka, att lagen
suspenderades, ty hvad skulle det blifva för ordning i jordeböc-
kerna, om man styckade ett hemman till dylika små områden och
därvid åsatte dessa mantal, som skulle komma att uttryckas med
N:o 27. 28
Lördagen den 12 Mars.
Angående bråktal på 7 it 8 siffror? Detta skulle endast åstadkomma oreda.
i ägostydl9 Ägostyckningsformen är icke lämplig för afskiljandet af så små
mngsförfa- ägoområden som tomter. Däremot lämpar den sig väl och har
randets också blifvit användt till utbrytande af egentliga hemmansdelar om
täppning. 1/St Vio, V20 o. s. v. af en hemmansdel.
( orts.) Jag ailser) att denna suspendering icke är nödig i allmänhet,
än mindre för Gefleborgs län. Jag vill emellertid icke motsätta
mig motionärernas förslag i hvad det afser de öfriga länen, näm¬
ligen Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands
län. Däremot hemställer jag, huruvida det verkligen kan vara
skäl att påtvinga Gefleborgs län, där något behof af ändring icke
föreligger, ett förslag sådant som det förevarande. Hvarför skall
man icke i detta län hafva rättighet att använda ett förfarande,
som obestridligen vant till fördel, särskildt, jag upprepar det, med
hänsyn till de minskade kostnaderna för klyfning.
Jag skall därför, herr talman, icke yrka utslag å utskottets
förslag i dess helhet. Man må suspendera lagen för de län, där
motionärerna påstå sig känna till förhållandet och — om detta är
riktigt — där lagen verkat skadligt. Men jag tillåter mig yrka,
att i förslaget göres den ändring, att Gefleborgs län uteslutes.
Jag har i denna kammare ofta uttalat önskvärdheten af, att
bolagens jordförvärf inskränkas, och jag har uttalat såsom min
mening, att det enda medlet härför är att förbjuda bolagen att för¬
värfva jord. Ett lagförslag i sådan riktning skulle föra oss till en
lösning af det öfverklagade missförhållandet angående jordbruket
i Norrland, och jag hade icke trott, att, då vi önska ett förslag
om förbud för bolagen att köpa jord, ett förslag skulle framläggas,
som förbjöd bolag att sälja jord.
Herr talman! Jag yrkar, såsom redan är anfördt, den ändring
i utskottets förslag, att Gefleborgs län måtte uteslutas.
Herr Burman: Herr talman, mina herrar! I denna sär¬
skildt för Västerbottens läns lappmarker viktiga fråga ber äfven
jag att få säga några ord.
I detta läns lappmarker innehafva bolagen för närvarande
inemot hälften af den i mantal satta jorden, och största delen af
denna deras egendom är redan ägostyckad. Detta har i regel skett
på det sätt, att endast den odlade jorden, hvilken i dessa trakter
upptager eu ytterst liten ytvidd, jämte någon ringa, därintill be¬
lägen skogfattig mark, blifvit frånskild. Allt odlingsland i öfrigt
— såväl slåtter-myrängar som skogbeväxt mark — har bibehållits
för skogsägarnes räkning. En del af slåttermyrängarna utbjudes
visserligen nu till en början på arrende åt kommande köpare af
inägojorden, men man sväfvar icke i okunnighet om deras fram¬
tida ändamål, då man ser, att den andra delen redan börjat ut¬
dikas för skogskultur.
2.0 N:o 27.
Lördagen den 12 Mars.
Huru framtiden kommer att gestalta sig för en person, som Angående
inköpt ett dylikt frånstyckadt ägoområde för att därpå söka sin
utkomst, kan man lätt tänka sig. Vi antaga, att han har flera n[ngtförfa-
barn. Möjligheten att dela jorden dem emellan är på grund af randets
dess ringa ytvidd för honom stängd. Han kan endast erbjuda ett tillätnpning.
af dem den föga afundsvärda lotten att blifva hans efterträdare; (Forts.)
och lefnadsutsikterna för denne efterträdare äro icke ljusa. Det
frånstyckade området har nämligen, som sagd!, ytterst ringa yt¬
vidd, så ringa, att det icke ens föder sin man. Visserligen erbjuda
bolagen vid försäljningen af jorden köparne arbetsförtjänst hos
sig, °men denna arbetsförtjänst, som hufvudsakligen skall erhållas
vid bolagens skogsafverkningar, kommer, åtminstone hvad lapp¬
markerna beträffar, att blifva mycket ojämn, enär utstämplingar af
skog på därvarande hemman återkomma endast hvart tredje år.
Abon kommer sålunda att under två år delvis få svälta sig fram.
Endast under det tredje året erhåller han något ringa arbete. Och
hur går det med åbons syskon, som kanske äfven de äro födda
och uppfödda på gården? Ja, sådana förhållandena nu äro, me¬
dan Norrlands kronoparker äfven äro stängda för odling, måste de
utvandra. Jag ser ingen annan utväg.
Att en lag, som i så hög grad bidrager till att blotta en hel
landsdel på människor och uppväcka missnöje med det bestående
hos de få, som stanna kvar, icke redan blifvit upphäfd, är egen¬
domligt, Den åsikten, att det bästa försvaret för vår nordliga
landgräns ligger i att där hafva en enda vidsträckt ödemark, hör
väl dock, hoppas jag, till en förfluten tid.
Denna lag har för Västerbottens läns lappmark varit olycklig,
och då bolagen, mänskligt att döma, efter hand kommo att under¬
lägga sig äfven den andra hälften af därvarande hemman, är det
hög tid, att lagen oskadliggöres, på det att icke äfven denna hälft
må blifva föremål för samma behandling som den hälft, hvilken
redan kommit i bolagens ägo.
Jag yrkar bifall till urskottets förslag.
Herr Zet t er strand: Herr talman! Det är nu endast fråga
•om antagandet af ett provisoriskt lagförslag, och detta lagförslag
har redan fallit i Första Kammaren. Under sådana omständig¬
heter är det i realiteten utan betydelse, huru Andra Kammaren
kommer att fatta sitt beslut. Jag vill därför icke ingå i någon
längre sakdebatt i denna mycket utdebatterade fråga.
Jag vill endast framhålla, att syftet med detta lagförslag är
att hindra, att bolagen på ett olämpligt sätt fortfara att vid för¬
säljning ägostycka sina hemman. Man vill, att med ägostyckningen
skäll anstå, tills mer betryggande former kunnat fastställas för
densamma. Man har velat förebygga, att dessa ägostyckningar,
som nu pågå i ofantligt stor utsträckning, skola fortfarande äga
N:0 27. 30
Lördagen den 12 Mars.
Angående
inskränkning
i ägostyck-
ningsförfa-
randets
tillämpning.
(Ports.)
lura på samma sätt som hittills, så att, när den lag, som nu håller
på att utarbetas, verkligen blir färdig, den ej blir antagen blott
pro forma.
Då jag tror, att Andra Kammaren fortfarande hyser samma
sympatier för Norrlands framtid och sunda utveckling i allmänhet,
hoppas jag, att Andra Kammaren ger detta till känna genom att
vidhålla sitt förra aret fattade beslut och af denna anledning bi¬
träder det af lagutskottet framlagda provisoriska lagförslaget till
hvilket jag, herr talman, ber att få yrka bifall.
Herr Nordin instämde häruti.
Ilerr Ericsson i Vallsta: Herr talman! Jag vill så godt först
som sist förklara, att jag i sak instämmer med hvad min ärade
kamrat, herr Johnsson i Bollnäs, yttrat. Jag känner till fall, där
hemman genom tillämpning af ägostyckningsförfarandet räddats
från att komma i bolagens händer. Det har sålunda förekommit,
att hemman, till följd af ägarens död eller andra omständigheter,
utbjudits till salu och som sannolikt skulle kommit i bolagens
händer, därest de icke på lämpligt sätt genom ägostyckningsför¬
farandet kunnat förvärfvas af mindre bemedlade personer, som
behöft en bit jord för att kunna föda ett par tre kor. Dessa per¬
soner^ ha genom detta förfarande kommit i tillfälle att förvärfva
ett sådant hemman. De ha köpt det gemensamt, och sedan har
ägostyckningen verkställts, hvarigenom hemmanet kommit att upp¬
delas mellan ända till sju ä åtta stycken småbrukare i stället för att,
om det blott hade kunnat vara en köpare, hemmanet otvifvelaktigt
gått i bolagens händer. Jag är ju, som kammaren vet, vän af
att försöka bevara vår själfägande jordbrukande befolkning, och i
detta fall har jag gått så långt, att jag varit med om att ’motio¬
nera om förbud för bolag att förvärfva fastighet. Men jag kan
icke vara med om att förbjuda bolag att sälja jordbruksfastighet,
där så kan falla sig lämpligt. I våra dagar, då man sträfvar att
bereda egna hem åt så många som möjligt, kan jag icke finna
något skäl att lägga hinder i vägen för ett tillvägagående, som
afser att åstadkomma hvad som i alla fall kan bli eget hem. Man
säger, att en person icke kan reda sig på jordbruk, därest han
icke får inkomst af skogen; bolagen borde därför förbjudas att
sälja ägolotter utan skog därtill. Då får jag emellertid säga,
*dt ja§ tycker som herr Johnsson, att det är bättre, att bolagen få
sal.ja jordbitar utan skog, än att de icke få sälja något alls, ty om
bolagen icke få sälja jorden ensam, låta de helt enkelt bli att
sälja nåc/ot.
Då jag således för min del icke kan annat än anse, att det
är synnerligen olämpligt att nu komma med sådan här provisorisk
lagstiftning, och då man ej åtminstone i Gefieborgs län haft olä-
31 N o 27.
Lördagen den 12 Mars.
"enhet af ägostyckningslagen, utan tvärt om fördel af densamma, . Angående
har jag samma yrkande som herr Johnsson, nämligen att Gefle-
borgs län må utgå ur förslaget. Jag vill icke motsätta mig den ningSförfa-
föreslagna lagen för de andra län, som anse sig hafva fördel af randds
densamma, men jag anser, att Gefleborgs län icke bör tagas med. tillämpning.
I detta anförande instämde herrar Center-watt, Olsson i Fläsbro,
Eriksson i Elgered och Sundström.
Herr Hammarskjöld: Herr talman, mina herrar! Det kan
ju hända, att det förefaller något egendomligt att, på sätt som man
nu föreslagit, vilja suspendera en gällande lag, men det händer ju
ofta, att, när det inträffar undantagsförhållanden, man också får
gripa till undantagsåtgärder. De förhållanden, som för närvarande
äro rådande i Norrland, äro verkligen icke normala. Efter hvad
jag tror mig med säkerhet veta, har alltsedan Norrlandskommittén
tillsattes och man började tänka på kraftiga åtgärder för att rädda
den själfägande bondeklassen i Norrland — allt sedan dess, säger
jag, liar det pågått en stegrad, rent af febril verksamhet från bo-
iagens sida att åstadkomma sådana ägostyckningar, att all skog
behålles i bolagens hand och endast inägojorden undantages. Men
äfven för den, som i likhet med mig känner till Norrland annat
än genom hörsagor, bör det vara alldeles klart, att det skall vara
ytterligt svårt för en hemmansägare att kunna uppehålla sig, där
han endast har inägojord och ej har någon husbehofsskog. Detta
anser jag vara en så viktig omständighet, att jag för min del
måste yrka bifall till lagutskottets förslag.
Herr Waldenström: Herr talman, mina herrar! När jag
hade ordet förra gången, glömde jag att bemöta ett skäl, som lag¬
utskottet anfört. Det står på sidan 7 i utskottets betänkande:
»Slutligen vill utskottet, för att bemöta de betänkligheter, som
tilläfventyrs kunna framställas emot en provisorisk lagstiftning af
ifrågasatt art, erinra, att en dylik lagstiftning icke innebär någon
nyhet inom vårt rättsområde. Sålunda har, såsom bekant, genom
lag af den 6 juni 1902, hvars tillämpning sedermera utsträckts till
den 15 maj innevarande år, förbud för viss tid meddelats mot in¬
mutning annat än för kronans räkning å kronojord, som ej under
ständig besittningsrätt innehafves.»
Jag anser, att dessa två saker icke ha det ringaste med hvar¬
andra att göra. Staten kan t. ex. mycket väl besluta, att från
dess skogar under tio år ej får säljas ett enda träd. Men om så
skedde, så skulle detta naturligtvis ej kunna åberopas som bevis för
någon statens rättighet att förbjuda enskilda personer, hvilkas skogar
staten ej ägde, att sälja från sina skogar. Sammalunda kan staten
besluta, att den ej skall stycka sina domäner, icke sälja en enda
N:o 27. 32
Lördagen den 12 Mars.
Angående kvadratmeter till egna hem eller mindre jordbruk o. s. v., ty sta-
ten har rätti§het att med sin egendom göra, hvad den vill. ‘ Men
ningsförfa- däraf följer alls ingen rätt för staten att besluta angående enskildas
randets egendom: staten kan ej påyrka samma rätt öfver annans egendom
tillämpning, som öfver sin egen, så länge privat äganderätt ännu är en i vår
(Forts.) lag erkänd rätt.
Jag öfvergår nu till det, som herr Hammarskjöld anförde, det.
som han hade fått veta blott genom hörsagor, nämligen att jord¬
bruket i Norrland icke alls skulle bära sig. Ja, det klagomålet
hör man ständigt från nästan alla håll och kanter. För några år
sedan klagades det öfver att jordbruket ingenstädes bar sig, icke
ens i Södermanland. Och det var naturligt! Tv huru sköttes jord¬
bruket? En löjtnant t. ex. i Stockholm gifte sig med en fröken,
som hade 100,000 kronor, så köpte han en egendom för 200,000
kronor. Han skaffade sig hästar, kusk, betjänt och vagnar. Och
när han så kom ut på egendomen, visste han knappt, om han
skulle spänna hönsen eller oxarna för plogen. Att sådant ej bar
sig och ej lian bära sig hvarken i Norrland eller Södermanland,
det säger sig själft.
Det är märkvärdigt att se, huru människor tro, att de kunna
sköta jordbruk utan att ha kunskaper därom. Därför ser man
oupphörligt här i Stockholm, hur t. ex. murare eller byggmästare,
som bygga hus, tillbyta sig landtegendomar för sina hus. Eu
landtegendom skola de väl kunna sköta, mena de. Min sidokamrat
för många år sedan här i kammaren, Magnus Jonsson i Vansäter,
frågade mig en gång, hur jag trodde, att det skulle gå, om han
skänkte mig sitt hemman och jag finge det skuldfritt och skulle
lefva på det. »Jo», svarade jag honom, »det skulle gå för mig med
det, alldeles som det skulle gå för Magnus Jonsson, om han sloge
sig på att skrifva böcker!» Hvar och en måste ju förstå sig på det,
han skall göra. Jag förstår mig icke på jordbruk, och han förstod
sig icke på att skrifva böcker. Men naturligtvis kan man icke
däraf, att en person misslyckas, när han slår sig på att göra det,
som han icke förstår eller förmår, draga den slutsatsen, att saken
icke bär sig, vare sig det nu gäller Norrland eller Södermanland.
Jag läste i går i eu tidning, en förnuftig tidning, som jag här
håller i min hand, om en hemmansägare, som hette Carlsson. Han
hade för 18 år tillbaka köpt sig en mycket förfallen liten egendom.
Där höll han på att svälta ihjäl med sin hustru, hvarför han tänkte
fara till Amerika. Då sade en person till honom: »Tag nya tag,
odla jorden och sköt den på annat sätt än hittills!» Han lydde
rådet, och nu är han välbärgad samt har uppfostrat tio barn, tio
välskapade, glada och trefliga barn. Vidare upplyser tidningen,
att på egendomen skördades förut högst 60—70 stackar hö. Nu
får han mellan 5- och 600 stackar. Förr lämnade egendomen föda
åt 1 ko, nu föder den 25 kor och 5 hästar — och äfven lämpligt
Lördagen den 12 Mars.
33 N:o 27.
antal grisar, antar jag. Han säljer ändå betydligt foderöfverskott. Angående
Där ser man, skaffar folk sig bara kunskaper och tar i med alla inskränkning
krafter, så går det bra. 'JffSfc
Jag har en bekant i Hälsingland, som vid framskriden ålder randets
satte bort sitt hemman åt sin son, men bad att få arrendera en tillämpning.
mosse. Då sade sonen: »Hvad skall far med den att göra, där (Forts.)
växer ju ingenting!» Men fadern hade läst i mosskulturföreningens
skrifter, och han skaffade sig med ledning däraf konstgjorda
gödningsämnen, odlade upp mossen och fick ofantliga skördar af
hö. Det tyckte hans grannar var märkvärdigt. De kommo till
honom och frågade, hur han både burit sig åt. De skulle göra
på samma sätt, och det gjorde de, som de trodde, men de fingo
ingenting. Nu gingo de åter till honom och frågade, hur de skulle
förklara det. »Hvar köpte ni edra konstgjorda gödningsmedel?»
frågade han. »Jo, där och där», svarade de. Då befanns det, att
de hade köpt af en skojare, emedan de hade fått dem en krona
billigare per säck. Så hade de blifvit lurade och fingo ingen af¬
kastning alls. På detta sätt bär sig intet jordbruk. Men icke kan
man med lagstiftningsåtgärder afhjälpa sådant. Människorna måste
skaffa sig kunskaper; människorna måste lära sig förstå, att de
icke äro födda med de kunskaper, som behof vas för att sköta det,
som hor detta lifvet till, icke ens jordbruk. Därför skola vi söka
sprida upplysning.
Skall nu denna kammare däremot, sedan den i fjol velat för¬
bjuda bolag att hopa jord, för konsekvens skull förbjuda dem
att sälja jord? Är det hvad man kallar konsekvens, då får jag
ta farväl af alla begrepp om hvad konsekvens är.
För min del ber jag att få yrka afslag å såväl motionerna som
utskottets hemställan.
Herr Lindhagen: Herr Waldenström har icke alls sysselsatt
sig med den fråga, som här verkligen föreligger, så vidt jag för¬
står, och icke heller gjort sig ens den allra minsta möda att sätta
sig in i saken, ty om han det gjort, då hade han nog kommit till
annat resultat. Jag skulle särskildt önska, att herr Waldenström
en tid finge sitta på ett hemman i Lappland utan husbehofsskog
samt ensamt därpå försörja en så stor familj, hvarom han talte.
Då skulle det nog bli andra toner, än dem man nu fått höra från
honom här i kammaren.
Förhållandet är icke alls sådant, som herr Waldenström fram¬
ställt det. Det är icke meningen att förbjuda bolag att sälja jord.
Förhållandet är helt enkelt det, att på grund af ställningen där¬
uppe har man ansett åtgärder erforderliga för att dels försöka
hindra, att sådana hemman som bönderna ha kvar komma i bo¬
lagens ägo, dels laga så, att de hemman som redan kommit i bo¬
lagens ägo i möjligaste mån kunna bli till gagn för den jord-
Andra Kammarens Prat. 1904. N:o 27. 3
N:o 27. 34
A utfående
inskränkning
i ägostyck-
ningsförfa-
randets
tillämpning.
(Forts.)
Lördagen den 12 Mars.
brukande befolkningen. Det är denna andra afdelning af hufvud-
frågan, som vi nu sysselsätta oss med.
För det ändamålet har man tänkt sig såsom främsta utvägen,
att inägojorden skulle återgå till själfständiga jordbrukare, men då
blefve det äfven nödvändigt, att med jordbruket skulle följa hus-
behofsskog och att dessutom odlingsbar mark lades till hemmans-
lotten, i och för uppodling och beredande af utkomst åt folk,
som ej hade annat, i stället för att odlingsmarken skall ligga in¬
korporerad med bolagskomplexer för att det skall växa skog på
den. Nu går det till så, att bolagen särskildt af den anledningen,
att de frukta, att det skall bli en ändring i ägostyckningslagen,
som förbjuder, att man blott utstyckar sådana små fattiga inägolottc-r,
skynda sig att utstycka inägojorden i stor skala och skaffa sig ett full¬
ständigt grosshandelslager med ägostyckningar. När det sedan slut¬
ligen kommer åtgärder till stånd —■ hvilket visserligen är alldeles
ovisst om Riksdagen går in på, särskildt Första Kammaren — men
om det nu en gång kommer åtgärder till stånd, är det alldeles
visst, att man af bolagshemmanen ej kan göra någonting i förbe¬
rörda afseende, ty då ha de nog nästan alla kunnat styckas enligt
den gamla ägostyckningslagen. Då frågar jag: det nyttigt för
landet, för dess framtida utveckling under århundraden framåt, att
det i Norrland finnes oerhördt stora jordkomplexer, omfattande
ofta arealer på hela socknar, där det icke kan idkas jordbruk på
annat sätt, än att den enda lilla, nu odlade jordbiten utan husbc-
hofsskog kommer att tillhöra den själfägande jordbrukaren, under
det att aldrig någon ny odling skall kunna äga rum? Det är det
frågan gäller. Nu är därför ej meningen att förbjuda bolagen att
sälja jorden, men man vill ha andrum på 3 år, på det att en ny
lag skall komma till stånd, enligt hvilken bolagen, när de sedan få
sälja igen, hvilket ju bör uppmuntras, också nödgas sälja på ett
annat sätt än hittills, så att åtminstone någon del af landet där
uppe skall på någorlunda förnuftigt sätt bli ordnad med hänsyn
till besittningen af jorden. Det är att vända upp och ned på
saken och ej vilja förstå, hvad saken gäller, när man säger: Skall
man förbjuda bolagen att sälja jord?, då ju däremot frågan i själfva
verket blott afser att bereda anstånd, så att, när det sedan skall
blifva försäljning af, denna skall försiggå på ett förnuftigare sätt
än hittills.
Nyss hörde vi från medlemmar i kammaren från Gäfleborgs
län, att man hellre såge, att ägostyckningarna oafbrutet finge pågå
såsom hittills. Det var för mig en alldeles ny upplysning, att det
så förhåller sig med Gäfleborgs län, ty hittills har man äfven från
det hållet sagt — och det har äfven i Norrlandskommittén vits¬
ordats — att i stor skala ägostyckningar äga rum äfven där på
detta oriktiga sätt. Därför ställer jag mig mycket tveksam inför
deras framställning, att det skulle vara nyttigt att från detta till-
35 N:o 27.
Lördagen den 12 Mars.
fälliga förbud, som blott skulle räcka för viss tid, undantaga Gäfle- Angående
borgs län. Det har ju varit många tusen år intill år 1897, som inskränkning
det ej alls bär varit någon ägostyckningslag däruppe, och då vore lningsf^fa-
det väl ej så olägligt att nu suspendera ägostyckningslagen på 3 randets
år för att sedan få en förnuftig lag i stället. Det är meningen tillämpning.
med det hela, och sedan få herrarne bedöma, om de gjorda fram- (Forts.)
ställningarna äro förtjänta af afseende. Emellertid ber jag att för
min del få yrka bifall till lagutskottets hemställan.
Herr Hörnsten: Herr talman! Jag skulle kunna inskränka
mig till att helt enkelt instämma i herr Lindhagens nyss hållna
anförande. Men då jag varit i tillfälle att genomresa den del af
Ångermanland, där bolagen under sistlidne höst börjat ägostycka
sina hemman, skall jag be att med några ord få för kammaren
framlägga, huru denna ägostyckning ter sig och huru den bedömes
af allmogen i dessa trakter. När jag åkte genom dessa trakter,
såg jag stakningar här och där, och frågade hvad det betydde’
Jag fick då till svar, att bolagen höllo på att stycka inägojorden
från skogsmarken. Jag frågade då: År ni belåten med det och
anser ni er kunna lefva enbart på sådan jord? Nej, blef svaret,
det blir alldeles omöjligt, ty dessa små inägobitar, som afsöndras,
kunna ej gifva oss tillräcklig utkomst; och därtill kommer, att de
utängslotter, bäckdälder och älfstränder, som vi hittills fått använda
för slåtter och hvilka gifvit oss större delen af fodermängden, få
vi ej köpa, ty de komma ej med i denna afsöndring. De arren¬
deras ut åt oss på viss tid och sedan skola, efter vederbörlig ut¬
dikning, bäckdälderna och myrarna afsättas för skogsbruk, d. v. s.
igenväxa till skog. Det är att märka, att dessa yttranden kommo
från personer, som sutto såsom arrendatorer på bolagens hemman.
Man har äfven yttrat här, att bolagen skulle genom denna
lags antagande förbjudas att få sälja ägostycken. Ja, men hvad
säga herrarne om att bolagen gå till väga på det sättet, att, när
de köpt ett hemman och ägaren har fått rätt till 50-årigt arrende
till hemmanet i befintligt skick med därtill hörande rätt till skogs¬
fång, bolaget förklarar, sedan ägostyckning verkställts: Vill du köpa
det, vi stycka ut det i år och du skall få det till det och det
priset. Men gör du det ej nu, får du aldrig köpa det, utan då
sälja vi det åt någon annan. En sådan taktik anser jag ej vara
till synnerlig fördel för bolagens förmenta önskan att få till stånd
egna hem. Ej heller är den egna-hems-idén den mest önskvärda
för dem. Jag skulle därför be att få yrka bifall till utskottets
behjärtansvärda hemställan, men • innan dess skulle jag vilja till¬
ägga, några ord i afseende på eu af de afstyrkande reservanterna.
Jag erkänner villigt, att herr Waldenström* nog är en man, som
förstår att ägostycka och utdela evangelium åt fattiga syndare, men
jag är icke riktigt på det klara med, om han är lika lämplig att
N:0 27. 36
Lördagen den 12 Mars.
Angående behandla lagar om ägostyckning för fattiga bönder. Som sagdt,
inskränkning -jag yr]car bifall till utskottets hemställan.
i agostyclc-
ningsförfa-
randets Herr Zetterstraud: Jag ber blott att få rätta en felaktig
tillämpning, uppgift i mitt förra anförande. Jag sade, att Första Kammaren
(Forts.) af slagit detta lagförslag, och detta berodde på en uppgift, som jag
erhållit, men som dock var missvisande. Förhållandet är, att
ärendet ännu är under behandling i denna kammare.
Herr Olsson i See: Herr talman, mina herrar! Jag hade
egentligen icke tänkt att begära ordet, men jag har gjort det för
att tillkännagifva, att jag hyser en motsatt mening mot mina läns-
kamrater till vänster. Jag vill af fullaste hjärta instämma i lag¬
utskottets hemställan här. Jag tycker, att det rent af är af natu¬
ren så danadt i norra delen af vårt land, att jord och skog böra
åtminstone till någon del höra tillsammans. Där uppe har man små
jordlappar mellan backarna här och där och så stora skogar
emellan. Som sagdt, det är af naturen så danadt, att de böra på
något sätt höra tillsammans och ej skiljas åt. Annars blir det
förr eller senare nöd och trångmål för en befolkning, som skall
vara i besittning af endast dessa små jordlotter. Jag vet, att
äfven inom Gäfleborgs län förekomma olägenheter i det fallet, att
åkerjorden skiljes från skogen. Åtminstone inom min valkrets
förekommer sådant, om det också ännu icke hunnit gifva till
känna sina skadliga verkningar. Det förekommer, att arrendato-
rerna köpa af bolaget inägojorden och blott inägojorden, och man
har då sagt till dem: Huru tror ni, att ni i framtiden skola kunna
reda er på jorden utan en skogsbi? Jo, svarade de, nog skall det
gå, jag fick ej heller sälja af skogen, när jag var arrendator. Ja,
men det är att märka, att då fingo de taga virke till stängsel och
dylikt, men nu måste de köpa. Men hvad skola de köpa för?
Under den tid som hittills gått ha bolagen haft stora afverkningar
och då hade de goda tillfällen till förtjänst i skogarna. Men nu
är större delen af skogen borta och hvad skola de då förtjäna på?
De få ej ens virke att därmed reparera sina hus eller gärda om
åkerbitar, och det ter sig då annorlunda, när de kommit i sådana
förhållanden.
Herr Waldenström påpekade, huru det beror helt enkelt på
okunnighet, att man ej kan taga sig fram på jordbruk här i landet.
Det är nog delvis sant, men beträffande hvad han anförde ur
»tidningen Hemmansägaren» om den, som uppfostrade 10 barn
på sin lilla egendom, vill jag fråga: huru gick det till? Äfven
jag känner ett liknande fall från min hembygd. En af mina
grannar hade en egendom, som det ej fanns någon egentlig skog
till. Han var åtskilligt skyldig på egendomen, men efter några
års förlopp hade han dock klarerat dessa skulder. Hur gick det
37 N:o 27.
Lördagen den 12 Mars.
till? Han hade äfven en stor barnskara, men när barnen knappt _ Angående
voro en aln långa, som man säger, fingo de börja hjälpa honom inskränkning
på åker och äng. Och därtill hade han en arbetsam hustru, som ningsfärfa-
i en del jordbruksarbeten var ännu duktigare än han själf. När randets
de gingo ut på åkern, satte hon ett rep i vaggan och drog den tillämpning.
med sig, och hon var i vissa fall hufvudmannen för skördearbetet. (Forts.)
Men det är ej alla, som komma ut med att arbeta så träget,
kanske ej hälsa och krafter stå bi. Jag vet flera exempel på per¬
soner, som varit jordbrukare från barndomen, men det har ej gått
ändå för dem att existera på dessa små jordlappar med den korta
sommaren, som där uppe råder.
Herr talman, jag ber att få yrka bifall till utskottets hem¬
ställan.
Herr Åkerlund: Då jag redan förut varit med om att söka
åstadkomma en ändring uti lagstiftningen i förevarande afseende,
ber jag att rörande den nu föreliggande frågan få säga några ord.
Jag har alltid ansett det synnerligen olämpligt, att stora kosmo¬
politiska konsortier skola slå under sig en ofantlig del af Sveriges
jord; och jag har på grund af obekantskap med' förhållandena
trott, att ägostyckningslagen skulle i någon mån bota detta elände.
Men då jag fick klart för mig, att detta ej kunde vara förhållan¬
det, tog jag mig friheten att här i kammaren flera gånger väcka
motion om förbud mot aktiebolag att förvärfva jordbruksfastighet
i Sverige. Dessa motioner biföllos här i kammaren, men afslogos
naturligtvis i Första Kammaren, liksom väl äfven förhållandet
kommer att bli med denna motion.
Vi ha hört i dag, liksom då min aktiebolagsmotion förevar i
kammaren, besynnerliga uttalanden. Det har nämligen uppträdt
personer, som hafva varit så ömma om bönderna, att de gärna
såge, att dessa blefve uppoffrade. Herr Waldenström har städse
varit emot förbud för aktiebolag att förvärfva fastighet, d. v. s.
för kosmopolitiska konsortier och institutioner, såsom jag nyss sade.
Han uppträder alltid däremot, och detta af månhet om böndernas
rätt att göra sig af med sina fastigheter och bli arbetare eller
dylikt. Nu är frågan, att vi skola försöka ställa så till, att, när
olyckan med bolagens förvärf redan är skedd, de jordbrukare, som
åter skulle kunna uppstå i Norrland, kunde få en någorlunda själf-
ständig tillvaro; och jag ber att få tacka motionärerna för det
vackra syfte, som de velat tillgodose. Det är nog så, resonera
hur man vill, att ute vid kusterna och nära arbetscentra kunna
måhända själfständiga jordbruk bestå, äfven om de icke ha skog
till husbehof och kanske äfven om de äro utan beten, men långt
ifrån arbetscentra inuti landet lära nog, därom kan man vara
säker, små jordbrukare med endast inägojord icke blifva något
annat än bofasta slafvar.
N:o 27. 38
Lördagen den 12 Mars.
Angående Herr talman, jag ber att få yrka bifall till det nu föreliggande
'inskränkning förslaget
i ägostyck- 6
ningsförfa-
randets Herr Jansson i Krakerud: Herr talman! Jag begärde ordet
tillämpning, för att meddela innehållet af en skrifvelse, som jag fått från en
or s. person, bosatt inom den domsaga, som jag har äran att här re¬
presentera. Brefskrifvaren säger, att med anledning af de nya
förhållanden, som nu inträdt, sälja åtskilliga hemmansägare bort
skogen från sina hemman, och följden däraf blir den, att hem¬
manen blifva obeboeliga, ty — som det framhålles i brefvet —
där på orten kan naturligtvis ingen bonde reda sig med jordbruk,
då ingen skog finnes att tillgå för honom.
Jag har velat nämna detta, för att det måtte komma till kam¬
marens kännedom, att det icke endast är i Norrland, som miss¬
förhållanden i nu ifrågavarande afseende äga rum, utan att man
på senare tider börjat att äfven inom norra delen af Värmland för¬
fara på samma sätt med skogen som i Norrland.
Herr Waldenström sade, att han icke alls skulle kunna sköta
ett jordbruk. Ja, det vill jag ingalunda bestrida, ty det kunde
man mycket väl förstå af hans anförande, då han som bevis på,
hur en egendom blifvit skött, omtalade, hur många stackar hö
man där fått. Antalet stackar bevisar naturligtvis ingenting där¬
vidlag, ty det beror ju alldeles på, hur stora stackar man gör;
gör man dem stora, får man få, och tvärtom.
Hvad som är visst är, att det numera icke går att lefva på
jordbruk i norra och mellersta delen af landet, om man icke har
tillgång till skog. Herr Waldenström sade, att man kunde ju
lefva på jordbruk förr i tiden, då man icke var i tillfälle att till¬
godogöra sig skogen, enär man hvarken kunde sälja eller frakta
den någonstans. Ja, det kan ju hända, att man förr icke hade
möjlighet att sälja skog, men man hade likväl då sådan till hus¬
behof, till bränsle och virke för redskap och dylikt, som för en
jordbrukare är behöfligt. Eu jordbrukare behöfver skog för hvar¬
jehanda, och han kan omöjligen undvara sådan.
Det är äfven eu annan faktor, som man måste taga i betrak¬
tande här, nämligen de höga arbetspris, som för närvarande äro
rådande. I min ungdom kunde man få en dagakarl för 8 skilling
om dagen, och då fick han ändå börja kl. 4 på morgonen och
sedan gå och t. ex. köra en oxe hela dagen; nu för tiden kan
man icke få en karl för det priset, utan man måste betala honom
mångdubbelt upp. Samma är förhållandet i fråga om jungfrurna.
En sådan hade förr en 25, 30, på sin höjd 50 kronor i lön om
året, medan hon nu icke nöjer sig med en sådan betalning. Med
de arbetspris, som nu finnas, särskilt i Norrland, och med den
ringa inkomst, som jorden gifver, är det alldeles omöjligt att kunna
lefva på jordbruk, om det icke finnes skog till husbehof. Jag tror
39 N:o 27.
Lördagen den 12 Mars.
att det nu föreliggande förslaget, om också icke fullt tillfredsstäl¬
lande, dock är i hög grad gagneligt, och jag anser därför, att vi
höra taga detsamma i afvaktan på ett bättre.
Det är äfven en annan omständighet, som jag härvidlag vill
påpeka. De svenska jordbrukarne äro nog i de flesta fall lika
andra arbetare, i det att de inte vilja försaka allt. Tidsandan är
sådan, att jordbrukarne ställa högre anspråk på lifvet nu än förr
i tiden, och de nöja sig icke med eller underkasta sig hvad som
helst, utan är det icke möjligt för dem att här kunna lefva på sitt
jordbruk, göra de nog som många andra, nämligen skudda stoftet
af sina fötter och resa till ett land, där de kunna få ett jordbruk,
Angående
inskränkning
i ägostyck-
ningsförfa¬
randet»
tillämpning.
(Forts.
som de kunna existera på.
Jag skall för närvarande icke göra något yrkande, men ]ag
vill tillkännagifva, att jag för min del kommer att rösta för det
förslag, som nu föreligger.
Herr Johnsson i Bollnäs: Herr talman! Eu talare på stock¬
holmsbänken sade, att man icke gjort fullt klart för sig det nu
föreliggande förslagets innehåll, och att förslaget afsåge icke att
hindra eller neka bolagen att sälja mark, utan att det sökte ordna
denna försäljning i sådana former, att den blefve till fördel för
den blifvinde åbon. Men så långt sträcker sig icke detta förslag.
Här är endast fråga om en form för afskiljande af mark från ett
hemman, nämligen ägostyckning.
Men man har äfven andra former härför, nämligen hemmans¬
klyfning och jordafsöndring. Det är gifvet, att om vederbörande
icke få använda ägostyckningslagen, skola de i stället tillgripa
hemmansklyfningsförordningen. Enligt denna blir emellertid styck¬
ningen mycket dyrare, och därigenom ökas svårigheten att förvärfva
äganderätt till jord. Då man säljer mark från ett hemman, måste
man ju naturligtvis också beräkna kostnaden för afskiljande från
hemmanet af den försålda delen, och om denna kostnad blir allt
för stor, afstår man hellre från att sälja än man underkastar sig
denna kostnad, och på det sättet blir det svårare att förvärfva
äganderätt till delar af ett hemman, i samma mån som kostnaderna
för styckningen ökas.
Hvad återigen beträffar den frågan, huruvida det kan vara lämp¬
ligt att sälja endast inrösningsjord och till livilket omfång afrösnings¬
jord bör vara förenad med inrösningsjord, ber jag att få erinra därom,
att jag redan då förslaget till ägostyckningslagen behandlades här i
kammaren, år 189(1, uttalade den mening, att man kunde hafva sina
betänkligheter emot huruvida det vore välbetänkt, att hemmansägare
lämnades rätt att stycka ett hemman efter behag och lägga all
mark af bättre beskaffenhet till en del och all mark af sämre be¬
skaffenhet till eu annan del af hemmanet. Denna mening anser
jag fortfarande vara giltig. Men den bör hafva sin tillämpning
N:o 27. 40
Lördagen den 12 Mars.
Angående och måste gälla icke endast för Norrland, utan äfven för landet i
inskränkning dess helhet.
i agostyck-
ningsförfa- säger utskottet, att det i Norrland är nödigt, att ett hem-
randets man har tillgång på skog. Ja, detta är obestridligt, men jag tror,
tillämpning, att det är lika nödvändigt, hvar hemmanet än är beläget, i Norr-
( or so land eller i mellersta Sverige, att hafva tillgång på nödig skog.
Men icke vinner man detta syfte genom ett suspenderande al'
ägostyckningslagen, utan vill man nå det målet, måste man ändra
lagen och införa bestämmelser, som afhjälpa denna olägenhet, men
icke. tvinga allmänheten att använda en dyrare form för ägornas
delning, än som är nödvändigt. Ty om jag begagnar mig af hem-
mansklyfningsförordningen, så är jag äfven då oförhindrad att träffa
de aftal i afseende å hemmansdelarnas områden, som med köparen
kan öfverenskommas i fråga om de särskilda hemmanslotterna; och
följaktligen har man i själfva verket icke vunnit något annat med
att suspendera ägostyckningslagen, än att allmänheten tvingas att
använda en kostsammare form för delningsförrättningen. Det är
denna sida af saken, som man i allt fall får se på. Vi måste näm¬
ligen gorå klart för oss, att det är icke endast bolagen, som det
här är fråga om. Att det kan förekomma, att bolag sälja jorden
så där rätt och slätt, som herr Lindhagen sade, det bar jag icke bestridt.
Men jag har bestridt, att denna försäljning bör föranleda lagens suspen-
dering. Jag tror, att det är en fördel, att jorden med lätthet kan
styckas, ty därigenom blir den lättare åtkomlig för mindre bemedlade
och enskilda, som säkerligen bruka deu mycket bättre och uppdrifva
afkastningen på ett helt annat sätt, än hvad bolagen göra. Ty att
bolägen skota sin jord dåligt, det äro vi alla ense om. Men hvar¬
för då — om jag frånser dessa bolag — tvinga alla andra, som
kunna använda det billigare ägostyckningsinstitutet, att begagna
sig af hemmansklyfuingsförordningen, som medför stora utgifter,
men, som redan är erinradt, naturligtvis icke ändrar förhållandena
i det hänseendet, hvarom här är fråga?
Herr Jansson i Krakerud: Den siste ärade talaren sade, att
om man genom suspendering af ägostyckningslagen tvingade veder¬
börande att använda hemmansklyfningsförfarandet, skulle detta
ställa sig mycket dyrare, men ändock icke medföra den ändring i
bestående förhållanden, som man åsyftade. Jo, det skulle nog
blifva fallet. Ty om bestämmelserna i hemmausklyfningsförord-
ningen skola tillämpas, måste man tilldela hvarje hemmanslott både
åker, äng och skog. Man kau icke enligt denna förordning helt
och hållet afskilja åker och skog från hvarandra. Visserligen är
det sant, att hemmansklyfningsförfarandet är dyrare att använda.
Men för framtiden blir det fördelaktigare, ty hemmanen blifva
bättre utlagda, än hvad fallet är vid tillämpning af ägostycknings¬
lagen.
41 N:o 27.
Lördagen den 12 Mars.
Herr Andersson i Baggböle: Herr talman! Jag skall be att Angående
få yrka bifall till utskottets hemställan. Jag anser, att Andra '^kränkning
Kammaren nu likasom föregående år bör bifalla hvad utskottet ningsförfa-
föreslagit. Ty den föreliggande frågan är en lifsfråga för Norr- randets
land. I händelse af bifall till den föreslagna suspenderingen af tillämpning.
ägostyckningslagen, skulle nämligen otvifvelaktigt jordbrukets ställ- (Forts.)
ning i Norrland blifva bra mycket bättre än nu.
Det är med liflig öfvertygelse härom, jag, herr talman, som
sagdt, yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr Bökelund: Herr talman, mina herrar! Jag hade från
början icke tänkt uppträda i denna fråga. Men ett yttrande, som
fälldes af herr Johnsson i Bollnäs, har uppkallat mig. Han sade
nämligen, att om man toge bort möjligheten för jordägarne i Norr¬
land att använda ägostyckningsförfarandet vid afskiljande af jord
från ett hemman, så skulle det endast återstå för dem att använda
hemmansklyfningen. Jag anser mig emellertid böra fästa upp¬
märksamheten på, att det finnes äfven ett annat sätt, som kan
användas för afskiljande af en jordareal från ett hemman eller en
hemmansdel, nämligen jordafsöndring. Och jag kan icke föreställa
mig annat, än att det mål, man vill vinna genom att förbjuda
ägostyckning, icke vinnes på den vägen. Ty det återstår ju alltid
för jordägaren möjligheten att använda formen af afsöndring. Och
enligt lagen om jordafsöndring är det tillåtet att afsöndra till och
med en femtedel af hemmanets eller hemmansdelens areal. Då
jag föreställer mig, att hemmanens areal i Norrland är mycket stor,
torde det ligga nära till hands att antaga, att bolagen där uppe, för
den händelse nu ifrågasatta lagförändring blefve antagen, hädan¬
efter skulle komma att använda formen af jordafsöndring i stället
för ägostyckning. Man skulle således icke — åtminstone icke full¬
ständigt — råda bot på missförhållandena genom ett bifall till lag¬
utskottets här förevarande förslag.
På grund häraf skall jag, herr talman, be att få yrka afslag
å detsamma.
Herr Lindhagen: Ja, det är nog så, att den invändning,
som nyss framställdes, förekommer ofta. Men förhållandena uppe
i Norrland äro sådana, att jordafsöndring där icke på långt när
kan användas i samma skala som ägostyckning. Detta beror i
viss mån på den större obenägenhet, som förefinnes att köpa af-
söndrad jord, enär jordafsöndringar icke äro åsätta mantal och
besittningen af dem därför enligt det allmänna föreställningssättet
icke anses medföra samma sociala själfständighet som eganderätt
till i mantal satt jord. Men hufvudsakliga anledningen är, att
bolagen icke kunna genom afsöndring afskilja någon del af sin
jord, utan att samtidigt därmed försäljning af samma del äger
N:o 27. 42
Lördagen den 12 Mars.
Angående
inskränkning
i ägostyck-
ningsförfa-
randets
tillämpning.
(Forts.)
rum. Jordafsöndring förutsätter nämligen en sådan försäljning;
annars kan det icke användas.
I Norrland går det nämligen så till för närvarande, att bolagen
i den största utsträckning begagna ägostyckningsförfarandet, därför
att det är tillåtet för en jordägare att ägostycka sin egendom, utan
att han har några köpare till de särskilda jordlotterna. Det är till
ett sådant tillvägagångssätt, som ägostyckningslagen inbjuder, i det
bolagen, för att förekomma, att den nya lagstiftningen skall få
någon kraft, låta i synnerligen stor skala på förut omnämnda
olämpliga sätt ägostycka sina hemman utan att hafva några köpare,
och sedan behålla de de ägostyckade delarna själfva. Det är däri
faran ligger, och det är detta, som medför så stora skador. Men
det kan icke ske genom jordafsöndring. Det har man också klart
för sig inom Norrlandskommittén, som — med undantag möjligen
af en enda ledamot — är enig om att det vore af största vikt, om
en sådan lagstiftning, som den ifrågasatta, komme till stånd. Jord-
afsöndringsförfarandet kan nämligen icke af nyss nämnd anledning
i någon afsevärd omfattning användas för att kringgå ett lag¬
förslag af sådan innebörd som det nu föreliggande.
Med herr Lindhagen förenade sig herr Enander.
Härmed var öfver!äggningen afslutad. I öfverensstämmelse
med de därunder gjorda yrkandena gaf herr talmannen proposi¬
tioner l:o) på bifall till utskottets hemställan, 2:o) på afslag å såväl
berörda hemställan som de i ämnet väckta motionerna och 3:o) på
bifall till det af herr Johnsson i Bollnäs under öfverläggningen
framställda yrkandet. Herr talmannen ansåg förstnämnda propo¬
sition vara med öfvervägande ja besvarad, men som votering be¬
gärdes, upptog herr talmannen för bestämmande af kontrapropo¬
sitionen ånyo de öfriga yrkandena, af hvilka det under 2:o) upp¬
tagna yrkandet nu förklarades hafva flertalets mening för sig. Men
jämväl i fråga om kontrapropositionen äskades votering, i följd
hvaraf nu först uppsattes, justerades och anslogs en så lydande
omröstningsproposition:
Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen angående
lagutskottets utlåtande n:o 26 antager yrkandet om afslag å ut¬
skottets hemställan och de i ämnet väckta motionerna, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Lördagen den 12 Mars.
43 N:o 27
Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda
votering antagit det af herr Johnsson i Bollnäs under öfverlägg-
ningen framställda yrkandet.
Den votering, som anställdes enligt denna voteringsproposition,
utföll med 138 ja mot 52 nej; hvadan propositionen för hufvud-
voteringen erhöll följande af kammaren godkända lydelse:
Den, som vill, att kammaren bifaller lagutskottets hemställan
i utskottets förevarande utlåtande n:o 26, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren afslagit såväl utskottets berörda
hemställan som de i ämnet väckta motionerna.
Denna senare votering utföll med 118 ja mot 83 nej; och hade
kammaren alltså bifallit utskottets hemställan.
§ 7.
Vidare föredrogs och godkändes Andra Kammarens fjärde till¬
fälliga utskotts utlåtande, n:o 9, i anledning af väckta motioner
angående fördelning af provision för uppbörd af kommunala ut-
skylder och församlingsafgifter till prästerskapet.
§ 8.
Därnäst i ordningen företogs till afgörande bevillningsutskot¬
tets betänkande n:o 14, angående vissa delar af tullbevillningen.
Punkten l:o).
Bevillningsutskottet hade till behandling fått emottaga en af
herr C. Ii. Johansson i Jönköping m. fl. inom Andra Kammaren
afgifven motion, n:o 38, hvari föreslagits, att en tullafgift af 1
krona per kilogram måtte åsättas artikeln bronspulver.
Utskottet hemställde, att Riksdagen, i anledning af nu före¬
varande motion, måtte besluta, att bronspulver skulle åsättas en
tullsats af 50 öre för kilogram, samt att i följd häraf rubriken
n:o 66 i gällande tulltaxa skulle erhålla följande förändrade lydelse:
Bronspulver, pappersomslagets vikt inbegripen, 1 kilogram 0: 50.
Angående
inskränkning
i ägostyck-
ningsförfa-
randets
tillämpning.
(Forts.)
Angående
tull å brons
pulver.
N:o 27.
44
Lördagen den 12 Mars.
Angående Vid punkten hade fogats reservationer:
dl a brons- . , _
pulver. af herrar Bromée i Billsta, Jansson i Krakerud, Ericsson i
(Forts.) Ofvanmyra och Brodin, hvilka ansett, att utskottet bort afstyrka
motionen;
samt af herrar K. G. Karlsson i Göteborg, Beckman och fri¬
herre Bonde.
Efter det punkten föredragits, anförde:
Herr Brodin: Herr talman, mina herrar! Mot detta betän¬
kande hafva jag samt herrar Broomé, Jansson och Ericsson anmält
vår reservation.
Här är fråga om ett bolag, som anlagt en ny fabrik för att
producera bronspulfver, och det omtalas i motionen, att denna
fabrik drifves med vatten och har tidsenliga maskiner, men att
den har svårigheter att kunna motstå den tyska konkurrensen, ity
att tyska fabriker hitsända sitt produktionsöfverskott och försälja
detsamma till lågt pris. Vill man nu undersöka, huru det förhål¬
ler sig med denna sak, så finner man i motionen och dess bilagor
upplysningar angående priset på bronspulver. Däraf framgår, att
under åren 1900—1903 priset varit betydligt högre på den impor¬
terade tyska varan än på det fabrikat, som tillverkats vid Carls-
fors fabrik. Och icke nog med detta! Det omförmäles äfven, att
denna fabrik på grund af konkurrensen nödgats se sig om efter
en annan afsättningsort och därför exporterat sin vara till Tysk¬
land, samt att fabriken just i närheten af den trakt, där flertalet
tyska fabriker af samma slag ligger, lyckats erhålla fördelaktigare
priser än det, hvartill de i Sverige nödgats sälja samma fabrikat.
Dessutom har det upplysts, att exporten ökats, så att den un¬
der senaste åren gått upp ända till cirka 6,000 kilogram, under
det att importen från år 1898, då den var 17,195 kilogram, år
1902 nedgått till 7,486 kilogram.
Under sådana förhållanden, och då fabriken kan i Tyskland
under konkurrens med de tyska fabrikerna sälja sina tillverkningar
till fördelaktigare pris än här i Sverige, då exporten ökats, och då
importen minskats, synes det mig föreligga tillräckliga skäl för
afslag.
Herr talman! Jag yrkar afslag på bevillningsutskottets hem¬
ställan i denna punkt.
Herr Johansson i Jönköping: Herr talman, mina herrar! I
motsats till den föregående ärade talaren skall jag be att få yrka
bifall till hvad bevillningsutskottet under denna punkt föreslagit.
Jag är ingen ifrig tullvän, men icke heller så doktrinär frihatid-
lare, att jag icke kan taga hänsyn till förhanden varande omstän
45 N:0 27.
Lördagen den 12 Mars.
digheter och vara med om en tull, som verkligen är af beliofvet
påkallad. Efter hvad jag kunnat utröna, är detta fallet just be¬
träffande den fabrikation, som här är i fråga. Denna Carlsfors
fabrik i närheten af Jönköping anlades år 1898, då konjunkturerna
voro mycket godo i fråga om förevarande artikel, bronspulver, och
ett ganska betydande kapital, något öfver en kvarts million kronor,
har nedlagts uti denna fabrik. Men priset på varan har därefter
genom den mördande konkurrensen från de tyska fabrikerna i
samma bransch gått ned så betydligt, att den svenska fabriken
omöjligen kan under nu rådande förhållanden fortfara med till¬
verkningen ; dess nedläggande är endast en tidsfråga, så framt icke
tullskydd till förmån för dess tillverkning kan erhållas. Fabriken
har för hvarje år efter dess anläggning gått med betydande för¬
lust, som för hvart och ett af de sista tvenne åren uppgått till i
medeltal 9,000 kronor, enligt bestyrkt bokslut, som jag haft att
tillgå.
Det förefaller mig, som om reservanterna skulle hafva anfört
synnerligen svaga skäl för sitt afstyrkande af ifrågavarande före¬
slagna tullsats. Herr Brodin har nyss anfört, att den tyska varan
skulle här i landet betinga högre pris än den inhemska tillverk¬
ningen, och till stöd för detta påstående har han åberopat en af
reservanterna gjord sammanställning af priserna under åren 1900
—1903 å guldbrons af tysk och svensk tillverkning. Jag ber då
att- få upplysa, det denna sammanställning är allt igenom oriktig,
ty den afser icke priserna å samma kvalitet af varan. Om reser¬
vanterna i stället följt de i motionen gjorda anvisningarna, skulle
de hafva funnit, att priset på samma kvalitet oupphörligen sjun¬
kit, och äfven bevillningsutskottet har genom upplysningar, som
inhämtats från köpmän här i liufvudstaden, förvissat sig om att
den tyska varan säljes här för samma pris i mark som den sven¬
ska varan af samma kvalitet betingar i kronor. Reservanterna,
som ju varit i tillfälle att följa med bevillningsutskottets förhand¬
lingar, borde väl då kunnat finna, att den af dem uppgjorda pris-
sammanställningen är oriktig, enär den ju afser helt olika kvali¬
teter. Varan föres nämligen i marknaden i olika fmlek, beroende
på det ändamål, hvartill den skall auvändas; och däraf, att en
finare sort af den tyska tillverkningen betingar ett visst pris, följer
naturligtvis icke med nödvändighet, att en gröfre kvalitet af den
■svenska tillverkningen skall betinga samma pris. Men om man
jämför varor af samma kvalitet, så skall man finna, att priserna
därå äro ungefär desamma, med den skillnad dock, att den tyska
tillverkningen säljes till ett om möjligt ännu billigare pris, än den
svenska varan kan fås för, och detta ehuru den svenska fabriken
tvingats att sänka sina pris så lågt som möjligt.
Vidare hade herr Brodin en annan uppgift, som jag skall be
att få fästa mig något vid. Han anförde, att importen af brons-
Angående
tull å brons¬
pulver.
(Forts.)
N:0 27. 46 Lördagen den 12 Mars.
, Angående pulver skulle hafva gått ned, så att den, ifrån att år 1898 hafva
‘ pulver”18' ut£j°rt 17’000 kilogram, nu endast skulle utgöra 7,000 kilogram.
(Forts!) Det är ganska egendomligt, att reservanterna verkligen velat be¬
gagna sig af dessa siffror, ty de borde icke hafva kunnat vara i
ovetenhet om att den ena af siffrorna är oriktig, detta enär be¬
villningsutskottet själft, som haft tillgång till den senaste officiella
statistiken i ämnet, har anfört de riktiga importsiffrorna. Importen
har visserligen, såsom helt naturligt är, gått ned efter det att den
svenska fabriken kom till stånd, men icke från 17,000 till 7,000
kilogram, utan, i runda tal, från 17,000 till 11,000 kilogram. Det
är visserligen jag själf, som i min motion har lämnat denna orik-
tiga uppgift om 7,000 kilograms import under år 1902, men jag
har fått denna siffra från kommerskollegium, och att detta ämbets¬
verk lämnat eu icke korrekt uppgift har åter i sin ordning berott
därpå, att, enligt hvad därifrån upplysts, siffrorna angående impor¬
ten under år 1902 lämnats så tidigt som i april 1903, då stati¬
stiken för föregående år ännu icke var fullständigt uppgjord. Nu,
efter det att 1902 års statistik blifvit färdig, hafva de riktiga siff¬
rorna angående denna import kunnat erhållas, de hafva för bevill¬
ningsutskottet varit tillgängliga och därför också af utskottet upp¬
tagits i dess utlåtande. Reservanterna, som icke borde hafva varit
okunniga därom, hafva likväl anfört den först erhållna, oriktiga
uppgiften för år 1902.
Den omständigheten, att importen nu i alla fall sjunkit genom
tillkomsten af Carlsfors fabrik, kan väl icke utgöra något giltigt
skäl för att neka ett tullskydd, om det i öfrigt befinnes vara be-
höfligt. Lika litet kan väl den omständigheten verka hindrande,
att fabriken sökt åstadkomma export af sin tillverkning. Därtill
har den blifvit tvingad, då den billigare tyska varan håller på att
uttränga den alldeles från svenska marknaden; för att det oaktadt
kunna afyttra så mycket som möjligt af sin tillverkning, har fabri¬
ken måst försöka att slå sig på export, hvari den ock i någon
mån lyckats. Men denna omständighet, att fabriken, som ej med
någon större framgång kunnat afsätta sin tillverkning här i landet,
i stället kunnat sälja en del af densamma i Tyskland, som dock
är hufvudorten för denna fabrikation, just denna omständighet
måtte väl bevisa, att den tyska konkurrensen i vårt land är en
onaturlighet, som behöfver stäfjas. Och ej heller kan väl den af
reservanterna framhållna omständigheten, att Carlsfors fabrik har
tillgång till »stark och konstant vattenkraft och är utrustad med
de allra nyaste specialmaskiner, dels från utlandet, dels från eu
betydande maskinfabrik i Sverige», vara en omständighet, som bör
föranleda till att vägra det nu begärda och för fabriken behöfliga
tullskyddet. Snarare bevisar väl denna omständighet, att fabriken
gjort allt hvad den kan för att till billigt pris åstadkomma en god
tillverkning. Då det, trots dessa af reservanterna framhållna för-
47 N:o 27.
Lördagen den 12 Mars.
delar, visat sig, att fabriken ändå icke bär sig, till följd af den Angående
illojala konkurrensen från utlandet, så är detta enligt mitt förme- ®
nande i stället ett skäl för att söka skydda denna nya näring, som (Forts.)
sökt uppspira i vårt land, och bereda den existensmöjlighet. Jag
kan därför icke förstå, huru reservanterna på de af dem anförda
skälen kommit till det slut, hvartill de kommit, då däremot jag,
som ägnat saken en ingående uppmärksamhet, på samma skäl
kommit till en alldeles motsatt öfvertygelse, eller att, för så vidt
man vill, att denna industri skall kunna få ett hem här i landet
och landets behof af ifrågavarande artikel skall kunna fyllas genom
inhemsk tillverkning, det nu begärda tullskyddet är alldeles nöd¬
vändigt. Om detsamma icke beviljas, så är det alldeles gifvet,
att fabriken kommer att läggas ned. Detta vore så mycket led¬
sammare, som det stora i fabriken nedlagda kapitalet tillskjutits
hufvudsakligen af eu enda, numera afliden person, hvilkens änka
är innehafvarinna af flertalet aktier i fabriken; hela hennes eko¬
nomiska ställning skulle äfventyras i och med detsamma att detta
kapital ginge genom fabrikens nedläggning förloradt. Ty någon
möjlighet att realisera denna fabrik med alla dess maskiner, som
äro af en så speciell art, finnes icke, åtminstone icke på det sätt,
att någon mer betydande del af det nedlagda kapitalet skulle kunna
genom fabrikens försäljning återvinnas.
På grund af dessa utaf mig nu anförda omständigheter och
då det väl icke lönar sig för mig att vidhålla mitt i motionen
gjorda yrkande om en tullsats af 1 krona per kilogram, ber jag,
herr talman, att få yrka bifall till hvad utskottet föreslagit i den
nu förevarande punkten af dess betänkande.
Herr Nyström: Herr talman, mina herrar! Jag gör icke
anspråk på att närmare känna till den fabrikation, som här är i
fråga, men redan af motionen och utskottets betänkande har jag
bibringats den föreställningen, att den tullsats, som nu af bevill¬
ningsutskottet föreslås, icke skall vara i stånd att hjälpa den in¬
dustri på fötter, hvilken, enligt hvad som nu uppgifvits, redan stål-
på fallrepet. Motionären uppgaf nyss från talarestolen, att fabriken
under de år, den varit i verksamhet, gått med en förlust af i ge¬
nomsnitt 9,000 kronor om året. Antag nu, att den föreslagna tull¬
satsen ginge igenom, och att bronspulver således blefve åsatt eu
tull af 50 öre per kilogram. Hvad blefve då vinsten af denna
förhöjda tull? Jo, om vi antaga, att fabrikens tillverkning upp-
ginge till sin normala höjd, enligt uppgift 20,000 kilogram om
året, så skulle tullen tillföra fabriken en inkomst af 10,000 kronor
om året, och då fabrikationen förut årligen gått med en förlust af
9,000 kronor, skulle vinsten således bli 1,000 kronor om året på
ett aktiekapital af 250,000 kronor. Hvar och en bör inse, att
denna tullsats icke kan rädda en industri, som i själfva verket
N:o 27. 48
Lördagen den 12 Mars.
Angående redan från början bort eller åtminstone nu, sedan den några år
1 pulver nS utöfvats> bör betraktas såsom en misslyckad spekulation.
(Forts.) Jag skulle emellertid icke hafva begärt ordet, om jag icke haft
att anföra äfven en annan omständighet, som jag anser böra komma
till kammarens kännedom. Förhållandet är nämligen det, såsom
ock framgår af en bilaga till motionen, att denna fabrikation är i
hög grad hälsofarlig för de arbetare, som i den äro sysselsatta. Det
fabrikat, som tillverkas, utgöres nämligen af ett stoftfint, glänsande
metallpulver. Man har visserligen försökt att skydda arbetarne för
detta farliga stoft genom användande af i hermetiskt tillslutna
höljen anbragta maskiner, men det ligger i sakens natur, och hvarje
tekniker vet, att det är omöjligt att fullständigt skydda personalen
för detsamma. Min öfvertygelse är därför, att denna fabrikation,
om den fortsattes, kommer att bli af samma olycksdigra beskaffen¬
het som fosforsfabrikationen; visserligen komma icke så fula utslag
att uppstå på kroppen, men verkningarna blifva fullt ut lika olycks-
bringande till följd af de skarpa, fina metallpartiklar, som under
arbetet intränga i lungorna. Redan af denna orsak är jag böjd
att yrka afslag å utskottets hemställan, äfven om jag icke vore
öfvertygad, att det tullskydd, som nu begäres, icke skulle visa sig
vara effektivt för att hålla fabriken uppe.
Herr Brodin: Herr talman, mina herrar! Motionären kriti-
cerade de af reservanterna anförda siffror och framhöll, att det
står helt andra siffror angifna i bevillningsutskottets betänkande.
J a, denna olikhet mellan utskottets och reservanternas sifferuppgifter
kan ju vid första påseendet förefalla rätt besynnerlig. Men om man
tänker efter närmare och erinrar sig, huru det inom utskotten till¬
går vid slutbehandlingen af frågor och affattningen af utskotts-
betänkanden, så torde man finna förhållandet lätt förklaradt. Så¬
som herrarne veta, föreligger icke betänkandet färdigt, då definitivt
beslut fattas, och den tid, man har på sig för uppsättande af re¬
servation, utgör kanske på sin höjd ett par tre timmar. Om man
under sådana förhållanden i sin reservation begagnar motionärens
andraganden, tyckes det dock, som om man borde vara försvarad
mot anmärkning från motionärens sida mot riktigheten af dennes
egna uppgifter. Det är visserligen sällan, som reservanter hafva
den fördelen, som vi här haft, nämligen att i vår motivering för
afslag å motionen endast behöfva åberopa hvad motionären själf
anfört i sin motion och dess bilagor, men då nu denna fördel stod
oss till buds, så ansågo vi oss i dessa citat från motionen hafva
den kraftigaste motivering för vårt yrkande om afslag å motionen.
Skulle emellertid de siffror, som under sådana förhållanden anföras
i reservationen, icke vara riktiga, må det ju vara förlåtligt. Motio¬
nären talade nyss särskildt om den tyska konkurrensen. I motionen
finnes emellertid intaget ett bevis om priserna på importerad tysk
49 N;0 27.
Lördagen den 12 Mars.
vara och å sådan, som varit tillverkad vid Carlsfors fabrik, och Angående
häraf framgår, att priset på den svenska tillverkningen under
de fyra senaste åren hela tiden varit lägre än priset på den tyska. -Tort».)
Äro däremot dessa siffror i motionen och dess bilagor oriktiga, så
är också grunden för vår reservation oriktig. Men man bör väl
hafva rättighet att antaga, att de siffror, motionären använder vid
sin bevisföring, kunna förtjäna tilltro. Jag har endast velat anföra
detta såsom svar på hans mot oss reservanter riktade anmärkning.
Hvad däremot beträffar motionärens sista skäl för bifall till
utskottets förslag, nämligen att det är en änka, som har de flesta
aktierna i fabriken, så vill jag nämna, att detta skäl icke varit
före i bevillningsutskottet, och jag vet verkligen icke, om det skulle
hafva inverkat något på utskottets betänkande. Jag kan icke finna,
att man på grund af detta skäl kan få en annan åsikt i frågan
och blifva öfvertygad om nödvändigheten af tull å denna artikel.
Ty man bör val grunda sin åsikt endast på det sakförhållande,
som här föreligger; och detta sakförhållande är det, att Carlsfors
fabrik har i Sverige sålt sina tillverkningar till billigare pris än
det, de tyska fabrikaten betingat, att fabriken fått mera betaldt i
Tyskland än i Sverige, samt att exporten ökats, under det att im¬
porten minskats. Dessa omständigheter synas mig utgöra fullt skäl
för att yrka afslag å utskottets hemställan.
Hr Jansson i Krakerud: Ehuru jag, jämte flere andra, står
antecknad såsom reservant vid förevarande punkt 1 af bevillnings¬
utskottets betänkande n:o 14, ber jag få nämna, att jag icke varit
i tillfälle att själf granska de siffror, som reservanterna med stöd
af motionärens egen framställning anfört i sin reservation. Motio¬
nären, herr Johansson, och den af reservanterna, som nyss för¬
svarat dessa siffror, herr Brodin, få därför själfva tvista om den
bäst de vilja. Emellertid är det ju en känd sak, att det är ganska
sällan, som man kan obetingadt lita på de uppgifter, som lämnas
i eu motion angående en tullfråga. Granskar man en dylik motion
och jämför uppgifterna däri med de upplysningar, som sedan kun¬
nat erhållas, skall man ofta finna, att åtskilliga oriktigheter före¬
kommit i motionen.
Så kommer härtill, att det börjat på senaste tider synnerligast
hos enskilda personer göra sig den åsikten gällande, att man skulle
icke ha rätt att taga reda på sanna förhållandena i de fabriker,
som komma till Riksdagen och begära statsunderstöd i form af
tullar, utan man har redan kommit så långt, att det finnes åtmin¬
stone enskilda personer, som uttala den åsikten, att man skall lita
på hvad motionärerna och fabrikanterna skrifva i sina inlagor.
Men för att nu komma till saken, så skall jag nu endast hålla
mig vid utskottets statistik. Det får väl ändå motionären erkänna,
att importen af ifrågavarande artikel fallit på senare åren. Det
Andra Kammarens Prof. 1904. N:o 27. 4
N:o 27. 50
Lördagen den 12 Mars.
Angående tror jag icke, att han vill förneka. Därjämte får han väl också
tull å brons- erkänna, att exporten stigit i någon mån, ehuru icke så mycket.
?p Vfr\ Men den upplysningen lämnades dock inom utskottet, att äfven
01 för år 1908 skulle deu ha stigit till cirka 6,000 kg. Då nu så är,
att importen har minskats och exporten ökats, så är det väl i alla
fall så, att fabriken har fått större omsättningsområde eller varit i
tillfälle att sälja mera både inom landet, ity att importen minskats,
och utom landet, ity att exporten ökats. Man får således fastslå,
att fabriken afsatt mera de senare åren än de föregående. Men
huru kan man då säga, att det blir sämre och sämre med fabri¬
kens ekonomi. Det är det, som man icke kan förstå. Följaktligen
måste man hafva bättre upplysniogar i den frågan. För min del
anser jag denna fråga icke vara någon lifsfråga, och det har gjort,
att jag från den synpunkten sedt med stort lugn kan motse det
beslut, som Riksdagen i denna punkt af bevillningsutskottets be¬
tänkande kommer att fatta.
Herr Johansson i Jönköping. Herr talman! En föregående
talare har framfört en synpunkt, som icke förut varit på tal hvarken
i motionen eller i bevillningsutskottets betänkande, och det är den,
att fabriksdriften i fråga skulle vara hälsofarlig. Jag föreställer mig,
att det icke kan vara riktigt att under nu föreliggande förhållan¬
den taga hänsyn till den synpunkten, ty då skulle man ju nödgas
göra samma synpunkt gällande äfven beträffande andra industrier,
som begagna sig af bronspulver. Det förekommer strax efteråt
här i betänkandet eu fråga om tapettillverkningen, där denna nu
ifrågavarande artikel användes kanske mer än på något annat om¬
råde. Man borde ju då förbjuda äfven den tillverkningen, om
en sådan synpunkt finge spela någon afgörande roll. Vi hafva
ju yrkesinspektörer och hälsovårdsnämnder, hvilka det tillkommer
att afgöra dylika frågor. Jag föreställer mig, att det under sådana
förhållanden icke är lämpligt, att Riksdagen i detta sammanhang
tager hänsyn till denna synpunkt.
Vidare har reservanten herr Brodin sagt, att reservanterna
hafva varit i det gynnsamma läget, att de för sin reservation kunnat
begagna sig af den utvägen att endast citera motionärerna. Ja,
det är väl sant. Det har också skett med det resultat, att allt
hvad de citera stöder icke reservationen, utan talar för hvad mo¬
tionärerna föreslagit. Och särskildt vill jag påpeka, att den upp¬
giften är alldeles oriktig, som herr Brodin lämnat, att det skulle
af motionen framgå, att den tyska varan här i Sverige sålts till
högre priser än den svenska. Det framgår icke af motionens upp¬
gifter. Om man tager uppgifter angående olika kvaliteer och sam¬
manställer priserna på finare och gröfre kvaliteer, kan man komma
till det resultatet. Men det förstås af sig själft, att sådant är
oriktigt. Uppgifter från en lampfabrik, som behöfver en viss gröfre
51 N:o 27.
Lördagen den 12 Mars.
sort och köper den för ett billigare pris, ha reservanterna sam- Angående
manställt med uppgifter från en annan industri, som använder en finare ^ “ bron*'
vara och trott, att det skulle bevisa, att den tyska varan säljes (Fyfrts)
till högre pris än den svenska, hvilket alldeles icke är fallet. Som
sagdt, det framgår icke alls af motionens uppgifter, att den tyska
varan här någonsin sålts till högre pris än den svenska.
Herr Jansson i Krakerud yttrade, att det blifvit sed, att man
icke får inhämta upplysningar direkt från fabrikerna. Jag undrar,
hvarifrån herr Jansson tagit en sådan uppgift. Jag har sysslat ett
helt år med att samla in upplysningar från denna fabrik, och jag
har fått allt hvad jag begärt. Jag undrar, om någon af bevill¬
ningsutskottets ledamöter — jag vet, att de begärt upplysningar —
kan påstå, att han icke fått hvad han begärt, såvidt det varit
något, som varit möjligt att lämna. Den uppgiften står alltså för
herr Janssons i Krakerud räkning. Vidare ber jag få påpeka, att
ingenstädes i motionen står, och det har icke heller sagts af mig,
att fabrikens ställning blifvit allt sämre och sämre, som herr Jans¬
son yttrade. Tvärtom förhåller det sig så, att det under de senare
åren har gått något bättre. Man har kommit mer in i fabrikationen,
arbetarne hafva blifvit mer vana vid de förfaringssätt, som skola
användas. Därför har det gått något bättre, så att på det sista
året för hvilket uppgifter lämnats här, förlusten gått ned så, att
den icke är mer än 6,908 kronor 18 öre, under det att genom-
snittsförlusten under de senaste åren varit omkring 9,000 kronor
för år. Det visar ett framsteg, som beror på att man fått bättre
och bättre maskiner, såsom reservanterna själfva efter motionärerna
uppgifvit, och att arbetarne blifvit mera vana vid dem. För öfrigt
kan jag icke förstå det resonemang, som herr Jansson i Krakerud
åter upprepat, att den omständigheten, att fabriken gjort allt hvad
den kunnat för att få afsättning och till och med fått en icke så
liten afsättning utomlands, skulle vara ett skäl, hvarför man skulle
neka den behöfliga tullen. Tvärtom synes det mig, att just fabrikens
lofvärda sträfvan att fullkomna tillverkningen och bereda marknad
därför är ett skäl, som talar för att industrien icke bör slås ihjäl,
utan att den tvärtom bör beredas sådana existensmöjligheter, som
den behöfver för att kunna drifvas i vårt land.
Herr Räf: Herr talman! Så snart jag fick se reservationen,
tyckte jag den var högst märkvärdig. Men som jag icke är
riktigt inne synnerligast i tullvännernas tankegång, tänkte jag, att
det kanske vore lika svårt för mig att sätta mig in i frihandels¬
vännernas tankegång. Sedan emellertid reservanterna bedyrat, att
de vidhålla sin motivering, tror jag, att det är skäl att närmare
se på densamma och det resultat, hvartill reservanterna kommit.
På sidan 42 säges det: »af hvad sålunda, ur motionens motivering
och bilagor här ofvan anförts torde framgå, att den ifrågasatta till-
H:© 27. 52
Lördagen den 12 Mars.
Angående len icke kan anses behöflig». Och hvad har då, såsom redan min
tUilnulvermS medmotionär framhållit, framgått? Jo, det har framgått, att Carl-
$orU.i fors anlagts år 1898, och det kan då väl icke vara något skäl att
hindra tullen. Vidare att fabriken allt ifrån sin början varit gyn¬
nad af en utomordentligt stark och konstant vattenkraft; det kan
icke heller vara något rimligt skäl att afstyrka motionen i fråga.
Att den är utrustad med de allra nyaste specialmaskiner o. s. v.
kan väl icke heller vara något skäl i den riktningen. Om det i
stället hade gestaltat sig på det sättet, att Carlfors hade legat vid
en vattenkraft och icke tillvaratagit denna vattenkraft, då synes
mig, att reservanterna kunnat säga, att Carlfors kunde reda sig,
blott fabriken tillvaratoge de naturliga resurser som funnos. Tvärt¬
om har man nu gjort det och därtill skaffat sig de nyaste speci¬
almaskiner och likväl har fabriken icke kunnat utstå i konkurren¬
sen, utan måst göra uppoffringar, icke blott af penningränta, utan
också af själfva kapitalet. Jag vet egentligen icke, när skyddstull
skall inskrida till en fabriks fördel, om icke just då den gjort det
allra yttersta, tillvaratagit alla de resurser, som finnas, och likväl
fördärfvas af den utländska konkurrensen. Om icke tullen då
skulle vara befogad, vet jag icke, när d t öfver hufvud taget så
skulle vara, synnerligast om man lägger därtill, att fabriken i
fråga är tillräcklig för att tillfredsställa hela landets behof af brons¬
pulver såväl kvalitativt som kvantitativt. Därför vore också jag
mest benägen att yrka bifall till motionen, synnerligast som herr
Nyström fästat uppmärksamheten därpå, att det behöfves större tull
för att skydda oss än den af utskottet föreslagna af 50 öre pr kg.
Men då ett dylikt yrkande nog icke har stor utsikt att vinna ge¬
hör i kammaren, skall jag icke framställa proposition därpå, utan
skall nöja mig med det slut, hvartill utskottet kommit.
Det står vidare — och det åberopas fortfarande af reservan¬
terna såsom skäl för deras af slagsyrkande: »En af de förnämsta»
— nämligen orsakerna till det stora prisfall på bronspulver, som
inträffat — »såvidt det gäller den svenska marknaden, är att de
tyska fabrikanterna i branschen till hvarje pris vilja göra sig af
med den besvärliga konkureut, som uppstått i Carlfors»; och
skulle häraf framgå, att den ifrågasatta tullen icke kunde anses
behöflig.
Ja, om man läser på detta sätt — och så måste man verkligen
läsa på grund af hvad reservanterna anfört i sin motivering och
det resultat, hvartill de kommit — då synas mig alla skäl så att
säga stå på hufvudet. När fabriken har gjort sitt yttersta bästa
och dock icke kan reda sig i den fördärfliga konkurrensen, då skall
man icke skydda den alls.
Det står vidare, att de tyska fabrikanterna »fördenskull här ut¬
bjudit sitt eget produktionsöfverskott till de ytterst lägsta priser».
D. v. s. om jag, i min fabrikation i mitt eget land blir så öfver-
53 N:o 27.
Lördagen den 12 Mars.
flyglad af utländska agenter, att jag måste vända mig till koloni- gående
erna för att bereda mig någon afsättning — jag kan nämligen icke
få sälja till min närmaste omgifning, utan måste vända mig till (Pörte.)
kolonierna och kanske till och med just till det land, där de kon¬
kurrerande fabrikerna äro belägna — då är något skydd icke be-
höfligt. Det är icke litet svårt att förstå denna tankegång, och det
skall blifva mycket intressant att böra, när reservanterna utveckla sin
tankegång, så att den blir begriplig för den, som bar litet svårt att
finna sig till rätta i tulltankarne. Vidare säges det: »Det har här¬
vidlag gått så långt, att den svenska fabriken kunnat på bättre
villkor än inom landet afyttra en del af sin tillverkning i Tysk¬
land och just i närheten af den trakt, där flertalet tyska fabriker af
samma slag ligger». Nu skulle man hafva väntat sig, att reserv¬
anterna sagt, att af allt detta framgår, att om någon behöfver
tullskydd, så är det just Carlfors fabrik, men i stället komma re¬
servanterna till det resultat, att Carlfors fabrik följaktligen icke
behöfver tullskydd. Den, som är bättre inne i hemligheterna,
torde kunna utreda detta; jag kan det icke. Slutligen tillägga reserv¬
anterna: »Äfven har upplysts, att under senaste år exporterats
cirka 6,000 kg. bronspulver.» För att blifva af med sitt fabrikat
har fabriken således gjort allt hvad den kunnat. Den har sålt
här hemma i landet, ehuru priserna blifvit så låga, att de rent af
blifvit ruinerande, och sedan har den måst vända sig till utlandet,
men häri måtte väl ej ligga något motiv mot, utan tvärtom för att
skydda landets tillverkning mot den utländska konkurrensen.
Jag hade verkligen icke trott, att reservanterna åtminstone med
dessa skäl ville försvara sin reservation, och jag ville verkligen
icke upptaga denna motivering till bemötande, innan jag fick höra,
att det var deras allvarliga mening att med detta försvara sitt yr¬
kande om afslag. Jag menar, att tvärtom i dessa skäl ligger det
mest skarpa bevis till förmån för motionärernas framställning, och
att hvad reservanterna åberopat talar långt mera till förmån för
motionen eller utskottets hemsiällan.
Då vi nu, som redan sagts, icke hafva någon utsikt att få
igenom motionärernas önskningar, skall jag för att om möjligt
vinna något, om än något sämre, förena mig med utskottet och
yrka bifall till dess förslag.
Med herr Räf förenade sig herrar Johansson i Aflösa och Jonsson
i Hökhult.
Herr Brodin: Herr talman! Motionären har nu yttrat, att
de siffror, som af reservanterna hemtats från motionens bilagor,
icke skulle afse samma slags tillverkningar. Ja, det är ytterligare
något, som vi icke kunnat räkna ut, ty det står på sid. 17 i mo¬
tionen: »Undertecknad, som sedan mera än tio år användt och i
No 27. 54
Lördagen den 12 Mars.
fyra år idkat handel med bronsfärger, hvilka tagits till en början
uteslutande från Tyckland, men under senare åren jämväl från
parifors, intygar, efter granskning af fakturor från föregående och
innevarande år, att priserna varit:
å Guldbronser af de mest använda slagen:
---Alb. Westerling.»
Då hafva vi tagit de fyra sista årens siffror såsom angifvande
priset på hufvudsakligen från Tyskland importerad vara och jäm¬
fört dem med siffrorna för samma år i det på sid. 18 befintliga
intyget från Ebbes bruk, där det beter: »Undertecknade, som
under åren 1895—1900 uteslutande användt färgbronser af tyskt
fabrikat, men under senare åren af Carlfors aktiebolags tillverk¬
ningar, få härmed intyga, att prisen å de tyska fabrikaten voro:
samt a Carlfors aktiebolags tillverkningar: år 1900 å guldbrons» etc.
År det nu så, att det är några jesuitiska förbehåll med siff¬
rorna, så är detta något, som vi icke kunnat räkna ut. Som jag
förut sagt, äro siffrorna, som finnas i reservationen, bemtade ur
motionen.
Den förre talaren yttrade, att det var märkvärdigt, att vi talat
om fabrikens vattenkraft och tidsenliga maskiner. Ja, det är ju
alldeles riktigt, att denna fabrik är utrustad med stark vatten¬
kraft och tidsenliga maskiner, och därför tyckes man väl kunna
påstå, att den bör vara konkurrenskraftig med hvem som helst.
Vidare talades om den utländska konkurrensen och att Tyskland
skickar bit sitt öfverflöd samt trycker ned prisen. Efter de pris-
uppgifter, som föreligga från trovärdiga personer, hafva de tyska
försäljningsprisen varit högre än Carlfors’, och det kan väl icke
vara något motiv, som talar för tullen. På samma gång här kla¬
gas öfver att Tyskland skickar hit sitt öfverflöd, säges emellertid
också, att Carlfors nödgas att skicka sitt öfverflöd till Tyskland.
Ja, det är ju så, att genom gåfvor och gengåfvor varar vänskapen
längst. Men det är icke nog därmed att Carlfors fabrik skickar
sina tillverkningar till Tyskland; motionärerna säga också i sin
motion, »att det härvidlag gått så långt, att den svenska fabriken
kunnat på bättre villkor än inom landet afyttra en del af sin till¬
verkning i Tyskland och just i närheten af den trakt, där fler-
talet^tyska fabriker af samma slag ligger». Ja, mina herrar, icke
förstår jag, att man icke skulle kunna anföra detta som skäl mot
att icke bevilja något tullskydd. Den föregående talaren tycktes
anse, att, när en ny fabrik anlägges och det visar sig, att den icke
bär sig, man skall vara berättigad till tullskydd. Den åsikten
bär icke jag, utan jag anser, att, innan en fabrik upprättas, man
skall hafva klart för sig, om den kan bära sig under de tullför-
Angående
tull å brons-
55 N:o 27.
Lördagen den 12 Mars.
hållanden, som finnas. Jag kan icke finna, att tullen bör vara AffZrL
till för att gynna den ena eller den andra fabrikanten, men det ^vcr
ser ut, som om motionärerna hade den åsikten, att, när först en (Forts.)
fabrik blifvit anlagd och det visar sig, att affären ej vill bära sig,
man skall vara berättigad till tullskydd. När så man har fått tull¬
skydd och affären blir god, då uppstå nya fabriker, och när sedan
ej alla bära sig, skall man åter hafva högre tull, och när man icke
vidare kan få högre tull, då skall man bilda truster och ringar
för att beskatta den stora allmänheten. Om herr Räf gillar dessa
åsikter, må de stå för hans räkning, men jag ogillar dem och där¬
för uppträder jag emot dem.
Herr Ericsson i Ofvanmyra: Herr talman! Jag är delvis före¬
kommen af den föregående talaren i hans sista anförande.^
När vi slogo in på en ny tullagstiftning här i landet, fick man
höra, att man måste genom åsättande af tullar sörja för att de
inhemska näringarna skulle kunna motstå den utländska konkur¬
rensen; vi voro, sades det, hvarken i klimatiskt eller andra hänse¬
enden gynnade för att eljest kunna motstå densamma. Nu komma
motionärerna i det föreliggande fallet och predika, att här finnes
en fabrik, som är gynnad af de bästa förhållanden, af den präk¬
tigaste vattenkraft och af de bästa maskiner samt vana och duktiga
arbetare — hvad är då naturligare än att antaga, att en industri,
som är gynnad af så goda förhållanden, kan utan tullar upptaga
konkurrensen med utlandet? Det tycker jag är så själffallet, att
man kan förstå det, äfven om man, såsom herr Räf sade, icke
förstår sig på tullfrågor.
Men det är ännu en annan omständighet, som för mig vant
afgörande, och det är uppgifterna i den tabell, som är bifogad be¬
tänkandet. Det framgår af dessa tydligt, att importen oupphörligen
minskats och exporten ökats. Under sådana förhållanden kan man
antaga, att fabriken skall kunna bära sig. Nu säga motionärerna,
att det icke går ändå, och att fabriken är på fallrepet. Ja, då an¬
ser jag, att detta måste bero på andra förhållanden och det sådana,
som sannerligen icke kunna utgöra några skäl för Riksdagen att
träda hjälpande emellan.
Jag yrkar bifall till reservationen.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats afslutad samt herr
talmannen framställt propositioner dels på bifall till utskottets i
punkten Do) gjorda hemställan, dels ock på afslag å berörda hem¬
ställan och den i ämnet väckta motionen, förklarade herr talman¬
nen sig anse den senare propositionen vara med öfvervägande ja
besvarad. Votering begärdes likväl, i anledning hvaraf nu upp¬
sattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:
K.o 27. 56
Lördagen den 12 Mars.
Angående Den, som vill, att kammaren afslår bevillningsutskottets hem-
^Jdver*1* stä^an i Hata punkten af utskottets förevarande betänkande n:o
mgfte') 14 och den i ämnet väckta motionen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hem¬
ställan.
Omröstningen utvisade 107 ja mot 90 nej; och hade kamma¬
ren alltså afslagit såväl utskottets i punkten l:o) gjorda hemställan
som den i ämnet väckta motionen.
Punkterna 2:o)—4:o).
Hvad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 5:o).
Angående Uti en till bevillningsutskottet hänvisad, af herr O. V. Lund-
a vissa sia iQom Första Kammaren väckt motion, n:o 25, hade det för-
a/dektriska s^aS framställts, att Riksdagen behagade besluta, att tullen för elek-
maskiner. friska maskinerna dynamomaskiner, elektromotorer och transforma¬
torer eller delar däraf skulle bestämmas till 20 procent af värdet,
och att denna förhöjda tullsats måtte tillämpas omedelbart efter
det den blifvit besluten och i laga ordning promulgerad.
Utskottet hemställde:
a) att Riksdagen, med bifall till förevarande motion om höj¬
ning af tullen å vissa slag af elektriska maskiner, ville besluta,
att tullen för elektriska maskinerna dynomomaskiner, elektromoto¬
rer och transformatorer eller delar däraf skulle bestämmas till 15
procent af värdet, samt att i följd häraf i tulltaxan skulle införas
en så lydande rubrik:
Elektriska maskinerna dynamomaskiner, elektro¬
motorer och transformatorer eller delar däraf 100 kronor 15: —; och
b) att, för den händelse utskottets under punkten a) här ofvan
gjorda hemställan blefve af Riksdagen bifallen, Riksdagen jämväl
måtte besluta, att den högre tullen skulle såsom tilläggsafgift till
nu gällande tulltaxa jämväl innevarande år utgöras från den tid,
som af Kungl. Maj:t bestämdes, samt i skrifvelse till Kungl. Maj:t,
57 N:0 27.
Lördagen den 12 Mars.
-jämte öfverlämnande af sitt sålunda fattade beslut, anhålla, det
Kungl. Maj:t ville, så fort ske kunde, förordna om beslutets trä- J?rviLa dag
dande i kraft. af elektriska
maskiner.
Reservationer hade emellertid afgifvits: (Forte.)
af herrar Bromée i Billsta, Jansson i Krakerud, Ericsson i Of-
vanmyra och Brodin, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa om
afslag å motionen;
samt af herr Höjer mot vissa delar af motiveringen.
Sedan utskottets i mom. a) af förevarande punkt gjorda hem¬
ställan blifvit uppläst, begärdes ordet af:
Herr Ericsson i Ofvanmyra, som yttrade: Herr talman! Så¬
som framgår af betänkandet, ha vi för närvarande en tullsats på
elektriska maskiner af 10 procent af varans värde. Nu har motion
framkommit om att fördubbla detta belopp. Bevillningsutskottet
har gått en medelväg och föreslagit höjningen till 15 procent.
Vid 1901 års riksdag var frågan före på samma sätt som nu,
och då afstyrkte bevillningsutskottet enhälligt den gjorda framställ¬
ningen. I fjor var det åtskilliga fabrikanter, som kommo in till
bevillningsutskottet med en skrifvelse, i hvilken de begärde att få
den förut afslagna höjningen. Då hade bevillningsutskottet ändrat
mening och föreslog ett bifall. Men Riksdagen afslog i den ge¬
mensamma voteringen framställningen.
Nu framhåller man som skäl för höjningen, att de elektriska
maskinerna äro i flera afseenden af annan beskaffenhet än andra
maskiner, och att denna fabrikation är stadd i rask utveckling och
att det följaktligen blir svårt för fabrikanterna att sälja maskiner
af äldre tillverkning. Men jag undrar, om detta har någon bety¬
delse som skäl för att höja tullsatsen. Jag tror, att den svårighet,
som vidlåder fabrikationen i detta fall inom landet, äfven äger
tillämpning i utlandet och sålunda icke utgör skäl för höjning af
tullen. Likaså är förhållandet med alla öfriga skäl, som påpekats
rörande svårigheterna vid denna maskintillverkning. De hafva sin
tillämpning äfven vid den utländska tillverkningen.
Nu tror jag, att man bör göra klart för sig, hvilken inverkan
den föreslagna höjda tullen kan åstadkomma på den allmänna in¬
dustrien, innan man höjer densamma. Man fick i utskottet från
fackmannahåll den upplysningen, att det tillverkas elektriska ma¬
skiner, som betinga ett värde af ända till 50,000 kronor, och den
nuvarande tullen härför utgör sålunda 5,000 kronor. Skulle vi nu
fördubbla tullen, så komme den i detta fall att uppgå till 10,000
kronor. Genom den medelväg, som af utskottet föreslagits, skulle
tullen för eu dylik maskin uppgå till 7,500 kronor. Jag tror man
N.o 27. 58
Lördagen den 12 Mars.
-gående bör tänka sig för, innan man slår in på den vägen. Och jag tror,
a vissa slag att lnan bör tällka P& samma sätt som 1901 års bevillningsutskott,
af elektriska som sa<^e, att man bör besinna, att det är industrien, som kommer
maskiner, att lida på tillkomsten och höjningen af tullar af detta slag, och
(Forts.) att man icke bör onödigt fördyra de redskap, som industrien i all¬
mänhet behöfver för sina ändamål. Om en person skall starta en
fabrik, så gör han upp kalkyler på kostnaderna, och jag är öfver-
tygad, att en så afsevärd höjning af tullsatsen som den ifrågava¬
rande spelat för honom en icke liten roll.
Beträffande åter exporten af maskiner, så äro vi i detta fall
gynnade af förmåner. Af samma fackman, som jag nyss omnämnde,
fingo vi höra det uttalandet, att »vi hafva så många naturliga re¬
surser, vi hafva goda arbetare, vi ligga vid sjön och hafva utsikt
till billiga fraktkostnader och följaktligen kunna konkurrera med
och sälja till utlänningarna».
Ett dylikt uttalande talar ju otvifvelaktigt för att vi icke böra
höja tullarna. Därtill kommer en annan omständighet, som in¬
verkar på bedömandet af denna sak, som samma person angaf,
nämligen att Sverige för närvarande är gynnadt framför andra
nationer åtminstone på vissa trakter, i det att vi få erlägga en
lägre tullsats än andra länder. Detta gäller t. ex. Kanada. Där
få svenskarna importera sina maskiner med lägre tull än t. ex.
amerikanerna. Ungefär samma förhållande gäller vår export på
Ryssland, där vi befinna oss i en mera gynnad ställning än ut¬
länningarna. Våra fabriker äro sålunda så gynnade i detta hän¬
seende, att eu tullförhöjning enligt min uppfattning är alldeles
obehöflig.
Jag tror sålunda, att reservanterna haft fullgiltig anledning att
ställa sig på det rena afslagsyrkandet. Jag skall därför, herr tal¬
man, be att få yrka afslag såväl å utskottets framställning som å
den väckta motionen och bifall till vår reservation.
Herr Nyström: Herr talman, mina herrar! Jag har försökt
att såväl ur motionen som utskottets betänkande plocka ut några
uppgifter, som kunna vara af intresse för kammaren att höra.
Jag skall börja med att ur motionen framhålla ett motiv, som
blifvit anfördt som ett märkligt skäl för att den nu begärda tull¬
satsen skulle af kammaren beviljas, det skälet, att de tre stora affä¬
rer, som för närvarande idka fabrikation af elektriska maskiner
här i landet, i sina affärer nedlagt ett sammanlagdt kapital af
11,500,000 kronor och att af detta kapital framkommit en årlig
tillverkning af 3,500,000 kronors värde. Redan missproportionen
mellan det nedlagda kapitalet och den produktion, som med detta
har åstadkommits, borde väcka till betänksamhet, innan man går
att med förhöjd tull understödja fabrikationen på sätt här fram¬
hållits. Jag vill icke närmare söka analysera eller förklara det
Lördagen den 12 Mars.
59 N:o 27.
förhållandet, att kapitalet blifvit uppsatt så högt som till 11,500,000 Angående
kronor. Det är säkerligen för mången af denna kammare bekant, förhud tull
att denna siffra icke är den verkliga, om man skall gå till källorna, aj> elektriska
utan att den tillkommit från stora vinster, som blifvit utdelade i maskiner.
form af nya aktier, eller tillkommit på annat sätt. Detta är emel- (Forts.)
lertid en mindre viktig omständighet än en annan, som jag här
kommer att beröra.
I motionen framhålles såsom hufvudskål för en ökad tullsats
på elektriska maskiner, att den utländska fabrikationen hitskickar
öfverskottet af sina maskiner och säljer dem här till underpris.
Dessa uppgifter ha framkommit såväl i den motion, som afgafs
1901, som i det betänkande, som på bevillningsutskottets eget ini¬
tiativ inkom till kammaren förra året. Det förhåller sig med den
uppgiften så, att om det varit fallet förut, att utländska fabrikan¬
ter hitskickat sitt öfverskott och sålt det till underpris, så är det
icke fallet nu. Jag skall be att inom parentes få nämna, att när
motionären säger, att det är tyska fabriker, som hitskickat sitt öf¬
verskott af maskiner, så öfverensstämmer detta icke med verkliga
förhållandet.
Det är icke tyska fabriker, utan det är en tysk fabrik, som
gjort detta, nämligen Allgemeine Elektrisclie Gesellschaft i Berlin.
Denna fabrik har filialer såväl i Stockholm som i Göteborg och
har hitskickat maskiner samt sålt dem till underpris. Detta har
emellertid redan upphört af det skälet, att de maskiner, som hit-
sändts, befunnits vara underhaltigt fabrikat, och de hafva därför
i många fall kasserats och återskickats till Allgemeine Elektrische
Gesellschaft. De hafva icke kunnat godkännas af de ingenjörer,
som haft att afprofva maskinerna, och fabriken har därför, såsom
jag nämnde, redan upphört med att hitskicka dylika maskiner.
Den har funnit, att det var en alldeles för dyr affär för densamma.
Utskottet har icke nöjt sig med att i likhet med motionären för¬
klara, att det är tyska fabriker, som hitsändt dylika maskiner, utan
utskottet har tillagt, att äfven schweiziska fabriker bedrifvit lik¬
nande verksamhet. Så har äfven förut varit förhållandet. Det är
en fabriksfirma i Schweiz vid namn Brown Boweri, som haft ett
dotterbolag i Stockholm. Denna schweiziska firma har hitskickat
smärre maskiner, hvilka, på sätt i motionen och utskottets utlå¬
tande framhållits, fakturerats till tillverkningskostnaden och däri¬
genom dragit mindre tull, än som vederbort. Denna rörelse har
dock nu upphört. Man har äfven därvidlag funnit, att det icke
bar sig längre att hitsända maskiner på detta sätt. Filialen har
upphört, och den inan, som var föreståndare för denna, har ingått
i eu svensk affär, nämligen Arbrå mekaniska verkstad, där han
är den ledande mannen just i fråga om tillverkningen af sådana
maskiner, som, såsom omnämnts, förut blifvit hit importerade och
sålda till underpris. Jag vill nämna, att både den verkstad, som
N:o 27. 60
Lördagen den 12 Mars.
Angående jag nyss omnämnde, nämligen Arbrå mekaniska verkstad, och
förhöjd tull Magnets relativt nya mekaniska verkstad inrättat sig just för till-
af dektriska verkningen af sådana smärre motorer, som det här är fråga om,
maskiner, så att de kunna sälja till billigt pris, och dessa två verkstäder
(Forts.) hafva helt och hållet undanträngt den utländska importen. Att den
utländska importen för öfrigt icke haft de proportioner, som ut¬
skottet och motionären uppgifvit och som äfven utskottets majori¬
tet föreställt sig, kan man se af utskottets egen tabell öfver export
och import för tiden mellan 1894 och 1902. Jag skall utgå från
år 1897, då en något större import började. Då importerades för
761,458 kronor, under det att värdet af exporten samma år ut¬
gjorde 62,738 kronor, hvilket gör ett importöfverskott af 698,720
kronor. Om man nu följer denna statistik år för år från 1897 till
1902, så skall man finna, att importöfverskottet år 1892 icke var
större än 747,000 kronor, d. v. s. 49,000 kronor mera än år 1897,
hvilket bevisar, att någon import af elektriska maskiner i vårt land
i större betydenhet icke förekommit, ty ett importöfverskott af
700,000 kronor inom ett sådant som detta område kan icke sägas
vara af någon större betydelse. Jag har emellertid från fullt till¬
förlitligt håll hört uppgifvas, att t. o. in. denna export börjar min¬
skas och att importen för närvarande sannolikt är högst ringa.
Att importen inom denna bransch i själfva verket måste vara obe¬
tydlig framgår af motionärens egen framställning. Om man slår
upp sid. 28 i betänkandet, så finner man där några uppgifter,
hvilka motionären, om han kunnat rätt läsa dem, aldrig skulle
hafva anfört, och på hvilka, om bevillningsutskottets majoritet kun¬
nat rätt bedöma dem, utskottet skulle hafva kunnat grunda ett
afstyrkande af hela motionen. »Fabrikationen af dynamomaskiner»,
heter det där, »är i högre grad än andra maskiner underkastad
ständiga förändringar». Fn maskin, som är underkastad ständiga
förändringar, tillverkas emellertid icke fabriksmässigt vare sig kär
i landet eller i utlandet. Ingen vågar lägga sådana maskiner på
lager, och ingen fabrik skickar sådana maskiner öfver till Sverige
för att sälja dem till underpris. Denna slutsats framgår ännu tyd¬
ligare af hvad som följer: »Dessa förändringar framkalla å sin sida
för de elektriska fabrikerna nödväudigheten att hafva en talrik,
väl skolad och följaktligen dyrbar ingenjörskår till sitt förfogande.»
— Jag skall komma till detta sedermera. — »Vid fabrikationen af
andra maskiner, såsom ångmaskiner, turbiner, pumpar, hammare
o. s. v., är däremot detta ej på långt när i samma grad fallet.»
Just den omständigheten, att de elektriska maskinerna äro olika
för olika fall, visar, att de måste tillverkas på beställning och att
sådana maskiner i regeln icke äro föremål för fabriksmässig till¬
verkning, utan endast kunna göras på beställning'för hvarje gång.
Detta framhölls äfven mycket tydligt i bevillningsutskottets utlå¬
tande förra året, däri det, sedan utskottet redogjort för tullstyrel¬
61 N:o 27.
Lördagen den 12 Mars.
sens utlåtande, huruvida det vore lämpligt att använda vikttull
eller värdetull, heter: »Smärre maskiner införas så godt som ute- lorvigJsa slag
slutande hela, hvarvid någon svårighet att skilja dem från andra aj- elektriska
icke torde förefinnas, och hvad beträffar större maskiner, hvilka maskiner.
ofta inkomma söndertaga i delar och i fråga om hvilka nyss an- (Forts.)
tydda svårighet därför understundom kan inträffa, införas sådana
icke i någon större omfattning.» 1902 års utskott erkände således,
att större elektriska maskiner icke infördes i någon vidsträcktare
omfattning, och motionären har i år gifvit en tydlig och god för¬
klaring, hvarför man icke inför sådana maskiner i någon större om¬
fattning, nämligen därför att de måste vara olika i olika fall. Jag
har förut visat, att små maskiner, som förr införts hit till landet
i större omfattning, för närvarande icke införas i sådant omfång
och att de nu äro föremål för tillverkning vid två större verk'i
Sverige äfvensom att dessa verk inrättats så, att de kunna tillfreds¬
ställa sina kunder, hvilket Allgemeine Elektrische Gesellschaft icke
kunnat göra, i följd hvaraf denna fabrik också oupphörligen fått
tillbaka sina maskiner.
Vidare klagar motionären öfver att det varit omöjligt för de
inhemska maskinerna att konkurrera med de utländska och att på
grund däraf de inhemska fabrikerna haft svårt att reda sig i kam¬
pen för tillvaron. Ja, jag erkänner, att det varit svårt för våra
inländska elektriska fabriker för ett eller annat år sedan att kon¬
kurrera med de utländska, men detta har icke berott på annat än
att två af våra största inhemska fabriker användt äldre modeller,
som icke tillfredsställt de moderna krafven, och att dessa fabriker
därför blifvit efter i konkurrensen. Denna sak har jag emellertid
hört sägas nu vara afhjälpt. Man har funnit, att det varit omöj¬
ligt att fortgå på det gamla slentrianmässiga sättet, och nu sker
arbetet på fullt rationellt sätt.
Jag skall nu bedja att få återgå till det yttrande i motionä¬
rens framställning, som angår den talrika kår af ingenjörer, som
behöfves vid våra elektriska verkstäder.
Förhållandet är — som den föregående talaren redan anmärkt —
att likformighet i det afseendet råder i fråga om alla elektriska
verkstäder, såväl de i vårt land som i utlandet befintliga. Sverige
befinner sig alltså i detta afseende i precis samma ogynnsamma
läge som Tyskland eller Schweiz. Förhållandet är emellertid icke
så farligt, som motionären tyckes föreställa sig. Hos Allmänna
Svenska Elektriska Aktiebolaget i Västerås, det största etablisse-
mentet i denna väg, som finnes i Sverige, äro sålunda anställda
eu öfveringenjör för växelström ocb en för likström. Det är dessa
ingenjörer, som äro dyra, de öfriga hos bolaget anställda ingenjö¬
rerna behöfva alldeles icke vara af de dyraste. Man får nu
öfverallt ingenjörer för billigt pris, där de icke ha någon särskildt
maktpåliggande befattning. Vid eu stor elektrisk verkstad här i
N:o 27. 62
Lördagen den 12 Mars.
färh^Ttuii Stockholm liar man endast en förstklassig ingenjör, och detsamma
a Vissa slag är förhållandet äfven beträffande våra öfriga elektriska verkstäder.
af elektriska . säger motionären — och utskottet har icke haft något att
maskiner, invända däremot —- att många af de svenska fabrikerna för till-
(Forts.) verkning af elektriska maskiner ramlat, och att detta skulle bevisa,
att sådan tillverkning icke bär sig här i landet. Det skulle här
vara eu tre eller fyra fabriker, som gått omkull. Jag känner nu
ganska väl de omständigheter, under hvilka dessa fabriker arbetat.
En af dem började utan ett öres kapital, började med skuld och
slutade med skuld, hvilket ju var helt naturligt. En annan af
dessa fabriker började med att tillverka en maskin, som var upp¬
funnen af en af fabrikens ingenjörer, men denna maskin var full¬
ständigt omodern och utan möjlighet till framtida utveckling, och
därför kunde denna tillverkning icke bära sig. En tredje fabrik
ligger så långt tillbaka i tiden, att den nästan kan sägas tillhöra
historien, och hvad den fjärde beträffar, började den med att först
tillverka glödlampor och sedan s. k. janduslampor, men då detta
icke lönade sig, kastade den sig på tillverkning af elektriska mo¬
torer utan att vara ekonomiskt förberedd på ett sådant företag.
Så, förhåller det sig egentligen med de motiv, som i detta afseende
blifvit anförda för det nu ifrågasatta förslaget.
Det har nu anförts ytterligare ett skäl för bifall till eu tull-
förhöjning, nämligen att den höga tullen å plåt och koppar — i
synnerhet den i fjol förhöjda tullen å koppar — skulle motivera
den nu föreslagna tullförhöjningen. Denna omständighet är emel¬
lertid endast skenbart till förmån för en dylik förhöjning. Man
vore möjligen berättigad att här anföra detta motiv, ifall det icke
redan förut funnes en tull å elektriska maskiner, uppgående till
10 procent af värdet. Denna tull är fullt tillräcklig att ekvivalera
den ökade utgift, som våra elektriska verkstäder kunna ha i följd
af den ökade tullsatsen å koppar och tullen å järnplåt, på hvars
tillverkning en alldeles särskild omsorg måste nedläggas och som
våra svenska fabriker icke vilja åtaga sig att tillverka, emedan
omsättningen däraf är i vårt land ytterst ringa. Det framgår för
öfrigt af de importsiffror, som jag förut nämnt, att tullen å koppar
och plåt icke har någonting att betyda, och äfven om så skulle
vara fallet, är det inflytande, som den kan utöfva, obetydligt i
jämnförelse med den här föreslagna tullförhöjningen från 10 till 15
procent af varans värde.
Jag tror, att det skulle innebära en stor fara för landet i dess
helhet, om det nu föreliggande förslaget skulle antagas af Riks¬
dagen. Jag är öfvertygad därom, att så snart den nu föreslagna
tullförhöjningen blifvit af Riksdagen antagen, ha vi trusten färdig.
Den är redan påbörjad. I Stockholm är det för närvarande så,
att om man vänder sig till en firma för att få ett elektriskt arbete
utfördt, hänvisar den till en sin förtroendeman, som åt de olika
63 N:0 27.
Lördagen den 12 Mars.
verkstäderna fördelar orderna. Här ha vi således en partiell trust-
bildning redan färdig, och man kan vara öfvertygad om, att den |°^a V
skall sträcka sig öfver hela landet, så snart tillfälle därtill gifves. aj- ^Mriska
Att sådana trustbildningar äro möjliga i vårt land hafva vi bevis maskiner.
för i den trust, hvars bildande vid förra riksdagen profeterades (Forts.)
och som nu arbetar med så att säga smordt maskineri. Jag vill
i detta sammanhang erinra om, huru »De Förenade Kopparverken»
i ett fall gått till väga. De hade för kort tid sedan till ett af
statens ämbetsverk ingifvit anbud på leverans af koppar — jag
vill icke säga i hvilken form — men detta anbud kunde icke an¬
tagas, emedan priset var alldeles för högt i förhållande till det,
för hvilket en utländsk firma erbjudit sig att utföra nämnda leve¬
rans. Hvad gjorde då syndikatet? Jo, det betalade den ifråga¬
varande utländska firman en stor summa för att få öfvertaga kon¬
traktet. Staten fick således där sin rätt, men syndikatet bibehöll
marknaden, visserligen mot utbetalande af en stor summa pen¬
ningar, men det tager nog igen skadan en annan gång. Vi kunna
vara öfvertygade om, att därest den nu föreslagna tullsatsen blir
införd, ha vi genast en trust färdig på detta område, och den
kommer sedan att behärska marknaden, och vi kunna vara säkra
på, att den därvid icke kommer att begagna sammetsvantar.
Jag yrkar för min del bifall till reservationen.
Herr Höjer: Herr talman, mina herrar! Såsom herrarne be¬
hagade finna af betänkandet, har jag i den nu föreliggande punk¬
ten reserverat mig mot vissa delar af utskottets motivering. Jag
skulle vilja tillägga, att jag reserverat mig mot så godt som hela
motiveringen. Då jag i alla fall kommit till samma slut som ut¬
skottet i dess kläm, "torde det tillåtas mig att här afgifva en för¬
klaring öfver denna, som det kan synas, ganska stora motsägelse,
och jag skall göra det i största korthet.
Jag tror, att det inom utskottet icke var någon, som skarpare
än jag trädde i opposition mot den här föreslagna förhöjningen
af tullen å elektriska maskiner från 10 till 20 procent af värdet,
och jag gjorde det med stöd af ungefärligen samma faktiska ma¬
terial, som nyss fördes fram af herr Nyström och hvilket jag för
min del naturligtvis hade erhållit från sakkunnigt ingenjörshåll.
Jag framhöll inom utskottet, och jag vill ytterligare framhålla
det här, att det finnes ett mycket starkt skäl, som talar emot en
sådan tullförhöjning från 10 till 20 procent, som motionären före¬
slagit, och som också, låt vara med mindre kraft, talar emot den
af utskottet föreslagna förhöjningen från 10 till 15 procent. Jag
för min del — och jag tror litet hvar af oss — är öfvertygad där¬
om, att det icke kan höra till samhällets skyldigheter att, annat
än möjligen i yttersta nödfall och på de allra mest bindande skäl,
med en sådan present, som den nu föreslagna tullen skulle inne-
N:o 27. 64
Angående
förhöjd tull
& vissa slag
af elektriska
maskiner.
(Forte.)
Lördagen den 12 Mars.
bära, understödja illa planlagda och från affärssynpunkt sedt un¬
der all kritik skötta större industriella företag.
Det torde vidare vara skäl nog att närmare undersöka den del
af motionärens motivering, som berör den s. k. dödande konkur¬
rensen. Det har nyss af herr Nyström blifvit anfördt — jag skall
inskränka mig till att referera hvad han sagt — att den konkur¬
rens, som härvidlag förefinnes och som är oförneklig, i främsta
rummet är — och häri styrkes jag ytterligare af upplysningar, som
blifvit mig meddelade — en konkurrens mellan de stora svenska
bolagen själfva och att någon större konkurrens från de utländska
fabrikernas sida icke existerar med afseende å medelstora och stora
maskiner. Konkurrensen med afseende å de små maskinerna, de,
som ha ett ungefärligt värde af 1,000 kronor eller därunder, kom¬
mer — som herr Nyström också mycket riktigt anmärkte — icke
från Schweiz, utan från Tyskland och — enligt hvad jag kunnat
inhämta — från Deutsche Allgemeine Elektrische Gesellschaft där¬
städes, som har filialer här i Stockholm och i Göteborg under namn
af aktiebolaget A. E. G.
Ett annat skäl, hvarför jag opponerat mig mot den nu före¬
slagna tullförhöjningen, är, att genom en dylik tullförhöjning komme
att lederas andra industriers berättigade intressen. Förhållandet
skulle blifva ungefär detsamma, som då Riksdagen i fjol — mot
min vilja — beslöt den förut omtalade förhöjningen i koppartullen.
Det är vidare alldeles gifvet, att om en tullförhöjning i detta
fall bör ske, är det i själfva verket meningslöst att höja tullen öf¬
ver hela linjen; det är meningslöst, därför att konkurrens icke
förefinnes med afseende å de medelstora och stora maskinerna,
utan uteslutande med afseende å de små. Det förnuftigaste här¬
vidlag vore väl att ha en vikttull, men skall man fortfarande ha
värdefull, vore det mest rationella att genomföra en tullförhöjning
för små maskiner, d. v. s. för maskiner med ett åsatt maximivärde
af 1,000 kronor, och läte den nuvarande tullen bestå med afseende
å medelstora och stora maskiner.
Så resonerade vi litet hvar inom utskottet, som voro emot
den af motionären föreslagna tullförhöjningen från 10 till 20 pro¬
cent — det var egentligen om en dylik förhöjning, som diskus¬
sionen i utskottet först rörde sig. Men sedan trädde frågan in i
ett annat skede, när — som herrame allesammans säkerligen redan
förstått — ett kompromissförslag framkastades, som gick ut på en
höjning af ifrågavarande tull till endast 15 procent. Det är detta
kompromissförslag, som jag — ehuru med reservation mot moti¬
veringen —• och flere af mina kamrater i utskottet från Andra
Kammaren slutligen gått med på. Jag anser mig då skyldig att
angifva de skäl, som för mig — jag motiverar endast min egen
ståndpunkt -— därvidlag varit bestämmande, och jag skall göra
det med all möjlig öppenhjärtighet.
65 N:o 27.
Lördagen den 12 Mars.
Jag drog mig till minnes, huru det gick med koppartullen Angående
förra riksdagen. Då framställde jag och åtskilliga andra reser- förnöjd tull
vanter inom bevillningsutskottet ett medlingsförslag. I Första Kam- a/^elektriska
maren gick den högre tullsats igenom, som utskottets majoritet maskiner.
tillstyrkt, medan återigen här i kammaren yrkandet på rent afslag, (Forts.)
framställdt af några ultrafrihandlare, segrade. Följden blef den,
som jag och många med mig hade profeterat på förhand, näm¬
ligen att i den gemensamma voteringen förslaget om den högre
tullsatsen blef bifallet. Jag resonnerade då med afseende å den
föreliggande höjningen af tullen på elektriska maskiner: Gå vi nu
på och spänna bågen för högt, kan det blifva precis samma spek¬
takel i år med afseende å tullen på elektriska maskiner som i fjol
i fråga om koppartullen, och vi kunna riskera att få, icke en tull¬
förhöjning från 10 till 15 procent utan från 10 till 20 procent.
Denna synpunkt var för mig den i främsta rummet afgörande.
Men man kan äfven säga, att det för en höjning af tullen till
åtminstone 15 procent finns äfven ett annat skäl. Vi stå under
den närmaste tiden ovillkorligen inför en uppgörelse med Tysk¬
land med afseende å tullförhållandena. Jag kan icke se någon
möjlighet att få till stånd en sådan uppgörelse annat än genom
en traktat, och då gäller det byte mot byte. Det kan då vara
godt att hafva äfven detta lilla att byta med. Men det är just
ingen glädje för de elektriska maskinfabrikanterna att höra detta.
Denna tull är sålunda ett bytesmedel, som Sverige kan använda
alldeles på samma sätt nu, som det vid liknande tillfällen förut
betjänat sig af andra tullar. När vi gjorde upp vår traktat med
Spanien år 1883, var det en och annan industri här i Sverige, som
fick i någon mån sitta emellan för att vi då skulle kunna få en
uppgörelse till stånd. Vi ha haft exempel på en sådan tullfråga
från år 1883 i dagens tullbetänkande. Hvad jag nu sagt, kan
äfven vara ett skäl för bifall till utskottets förslag, huru pass bin¬
dande det är det lämnar jag därhän.
Det var visserligen endast med mycken tvekan och motvilja,
som jag ej antecknade mig bland de reservanter, som reserverat
sig äfven i fråga om utskottets kläm, men då jag likväl tillsist på
nyss anförda skäl i själfva hufvudfrågan följt utskottets majoritet,
tillåter jag mig, herr talman, att yrka bifall till utskottets hem¬
ställan.
Herr Brodin: Herr talman! Då jag låtit anteckna mig såsom
reservant skall jag be få anföra skälet härtill. De elektriska ma¬
skinerna komma mer och mer i bruk och få en stor användning
i Sverige. Skola vi få någon nytta af våra vattenfall, skall deras
kraft öfverföras genom elektriska maskiner och sedan transporteras
till mindre maskiner. Äfven våra verkstäder måste snart förändras
genom öfvergång från axelledningar till elektriska motorer. Om
Andra Kammarens Prat. 1904. N:o 27.
5
N o 27. 66
Angående
förhöjd tull
å vissa slag
af elektriska
maskiner.
(Forts.)
Lördagen den 12 Mars.
mall nu ökar tullen på dessa, blir det naturligtvis ett ökadt pris
på maskinerna och hela den industri, som behöfver elektriska mo¬
torer, blir skattlagd och får svårare att drifva sin handtering i
konkurrens med utlandet åtminstone.
Så är det en sak, som är af vikt vid elektriska maskiner näm¬
ligen konstruktionen. Priset spelar mindre roll, än att få en god
maskin dels af god konstruktion dels ock af godt arbete, och en
föregående talare, herr Nyström, har just påpekat, huru det gått
med åtskilliga tyska bolag, som skickat hit undermåliga maskiner.
Elektriska maskiner äro af olika konstruktioner och många skyd¬
dade genom patent. För speciella ändamål finnes äfven särskild!
konstruerade maskiner. Den ene är mera framstående än den
andre och det är endast de bästa, som blifva använda. Detta för¬
klarar anledningen, hvarför det finnes svenska fabrikanter, som
kunna exportera icke obetydligt, utan ganska väsentligt, elektriska
maskiner till sådana land som Canada och Ryssland, där för dessa
maskiner få betalas 25 % tull af deras värde för att få komma
in i landet. Detta är ju ett kraftigt bevis på, att denna tull på
importen icke är så behöflig här i Sverige. För öfrig! var denna
fråga före vid 1901 års riksdag genom en motion, som gick ut
på ungefär detsamma som denna. Bevillningsutskottet var då all¬
deles enhälligt i sitt utlåtande, och hvad sade utskottet då? Det
kan ju vara intressant att upprepa det. I slutet af sin motivering
säger utskottet:
»Elektriska maskiner hafva under senare tiden vunnit använd¬
ning på många områden och komma säkerligen att erfordras i allt
större utsträckning, särskildt vid tillgodogörandet af vårt lands rik¬
liga vattenkrafter, en fråga, hvilken för närvarande synes vara före¬
mål för ett allmännare lifligt intresse. För många industrigrenar
är det af stor betydelse att för skäligt pris äga tillgång till sådana
maskiner af olika slag, och behofvet af dessa maskiner, särskildt
mindre elektriska motorer, blifver allt större i den mån dessa, så¬
som numera plägar ske, komma till användning för att, i stället
för de förut brukliga axelledningarna, vid mekaniska anläggningar
öfverföra kraft till därinom befintliga olika maskiner. Om det än
kan ifrågasättas, huruvida nu gällande tullsats är tillräckligt hög
för att uppmuntra till anläggning af nya fabriker inom landet för
tillverkning af elektriska maskiner i större omfattning, än nu äger
rum, har utskottet likväl på ofvan anförda skäl ansett försiktig¬
heten bjuda att bibehålla berörda tullsats, helst som det ingalunda
kan med någon säkerhet antagas, att den inhemska tillverkningen
kan för närvarande fylla det stora behofvet af dylika maskiner
inom landet.»
Ja, så sade utskottet anno 1901 och var då enhälligt. Det
fanns visserligen en reservation i fråga om en del af motiveringen,
men för öfrigt var utskottet alldeles enhälligt. Jag vill erinra
67 N:o 27.
Lördagen den 12 Mars.
herrarna, att, om tullen nu ökas, det blir ostridigt här en trust, fAnh3.a-^nfelt
som höjer priset icke allenast med själfva tullens belopp utan vida SY
därutöfver. Hittills har det varit konkurrens mellan bolagen, men elektriska
blir det en fördelaktig tull, så blifva varorna dyrare, och då taga maskiner.
säljarne icke allenast betaldt för tullen, utan allmänheten får be- (Forts.)
tala mera. Herr talman! Jag skall be få yrka af slag å utskottets
hemställan i punkt 5 mom. a).
Herr K. G. Karlsson i Göteborg: Herr talman! Då jag varit
med om utskottets hemställan i den nu föredragna punkten, skall
jag be att med några ord få motivera min ståndpunkt i frågan.
Jag skall då först be få säga, att det enligt mitt förmenande till¬
kommer äfven en representant med frihandelsvänlig läggning att,
om det förekommer ett förslag om böjd tull, söka sätta sig in i
frågan och att, om det verkligen föreligger grundade skäl därför,
icke helt doktrinärt säga nej, utan gå med. Ifrån den ståndpunk¬
ten skall jag be att få se på den bär saken.
Det gäller här för det första en ganska betydande industri,
som sysselsätter ett stort antal personer. Enligt en uppgift, som
jag fått, är detta antal, med tjänstemän och ingenjörer inberäk-
nadt, bort åt ett par tusen. Det har med visst fog framhållits här,
att beträffande särskildt .Västeråsbolaget anordningarna vid grund¬
läggandet af verksamheten varit så planlösa, att denna omständig¬
het varit en i hög grad bidragande anledning till det trångmål,
hvari bolaget råkat, men å andra sidan bar, efter de upplysningar
som jag fått, skötseln numera råkat i bättre händer.
Såsom här förut har framhållits, går den nuvarande tullen ut
med 10 °4 af varans värde. I motionen har yrkats'en tull på 20 %.
Det föreliggande utskottsförslaget, sem innebär förslag om en tull,
uppgående till 15 °4 af varans värde, är eu följd af en kompro¬
miss. I fråga om denna kompromiss ber jag få hänvisa till hvad
lektor Höjer för en liten stuud sedan yttrade om den saken och
äfven jag ber få antyda, att det kan vara näsrot skäl åtminstone
att taga hänsyn till "den synpunkten, i synnerhet då man tänker
på hur det gick förra året med koppartullen. Emellertid tror jag,
att det finnes rena sakskäl, som tala för den ifrågasatta tullförhöj¬
ningen, och det för mig afgörande är de tullsatser, som för närva¬
rande de råmaterialier draga, som den ifrågavarande industrien be¬
gagnar sig af. Jag har i det fallet fått eu uppgift — det måste
,-jag erkänna, att den är från intresseradt håll, men jag har svårt
att tro, att man skulle lämnat lögnaktiga uppgifter. Beträffande
gjutjärn, som i betydlig mån ingår i ifrågavarande maskiner, så
drager det en tull af fyra öre per kilogram. Här är nämligen
fråga om fasonerad! järn. Om man tager hänsyn till de tyska pri¬
sen, och egentligen är det väl dem, man bör taga hänsyn till, då
det är framför allt med Tyskland vi i det afseende! konkurrera, så
N:o 27. 68
Lördagen den 12 Mars.
Angående utgör denna tull ä fyra öre per kg. 29 % af materialpriset. Tager
förhöjd tull man hänsyn till det svenska priset, så är den 23 %. Tullen å
afVeleJctriska gjutstål blir på samma sätt i fråga om de tyska prisen 121/* % af
maskiner, materialpriset och tasker man hänsyn till det svenska priset 10 %.
(Forts.) Så hafva vi smidesjärn. Tullen därå går till 11 % efter de tyska
prisen och 9 % efter de svenska. Koppartullen är emellertid den,
som mest inverkat på min ställning till denna fråga. Vi höjde
tullen vid förra årets riksdag från 10 till 35 öre per kg. Nu kan
man säga, att i rundt tal skulle i fabrikationen af elektriska ma¬
skiner ingå koppar med icke mindre än 35 %, och då Riksdagen
förra året så väsentligt höjde tullen därå, anser jag, att mau bör
taga hänsyn därtill. Nu kunna ju frihandelsvännerna, som icke
varit med om denna koppartull, mycket väl säga: »vi hafva icke
att göra med den tullen. Det må blifva deras sak, som varit med
om att antaga den», men i en praktisk sak som denna far man se
saken praktiskt och söka göra det bästa möjliga af de rådande för¬
hållandena. Vidare skall jag be få framhålla, att denna höjning
till 15 % utaf varans värde i själfva verket icke kommer att verka
så, att priset ökas med 15 %". Saken är den, att det importeras
nu maskiner af åtminstone en tysk firma — och det har väl varit
fallet med mer än den — som har filialer både här i Stockholm
och Göteborg, och de priser, som den fakturerar, är icke försälj¬
ningspriset, utan kostnadspriset. Detta gör, att för närvarande tui¬
len därå icke verkar med mera än cirka 7 k 8 %. Det kan ju
hvar och en föreställa sig, att när det faktureras på det viset, icke
hela tullbeloppet kommer ut. Detta är — jag ber få tillägga det
—- icke någon uppgift från fabrikanterna ensamma, utan har inom
utskottet bestyrkts af en framståendn tulltjänsteman. Om man så¬
lunda bifölle förslaget om en höjning af tullen till 15 %, komme
i själfva verket denna tull icke att utgå med 15 %' utan med 12
eller 13 °/0. Jag tror, som sagdt, att förhöjningen, som vi gjorde
på koppartullen, kan, om vi taga hänsyn till de redan förut myc¬
ket höga tullsatserna å råmaterialierna, berättiga den nu af utskot¬
tet föreslagna tullförhöjningen.
Det yttrades af herr Nyström, att Allgemeine Elektrische Ge-
sellschaft, som enligt hans uppgift förut varit en svår konkurrent,
på grund af sina underhaltiga fabrikat nu måst upphöra med denna
konkurrens. Detta är dock egendomligt, ty man skulle kunna våga
framställa den frågan: hvarpå lefva de båda filialerna, som fortfa¬
rande existera både i Stockholm och Göteborg? Jag föreställer
mig, att de lefva på försäljningen af sina maskiner, tv icke lefva
de väl bara på sina reparationer. I fall det är sant —■ jag be-
tviflar icke ett ögonblick, att herr Nyström tror, att det är sant,
men jag menar, att det icke är konstateradt med en blott uppgift
— att deuna konkurrens har upphört, då undrar jag, om det be¬
ror på, att fabrikaten varit dåliga, eller om det icke måst bero på
69 N:o 27.
Lördagen den 12 Mars.
att vederbörande fabrikanter måst sänka sitt försäljningspris. Skulle Angjknde
det nu verkligen vara så, att fabrikaten varit så underhaltiga, för- törJf
vånar det mig synnerligen mycket, att vederbörande, som framkom- elektriska
mit med denna motion, icke sagt detta. maskiner.
Det är ett så vanligt förekommande skäl, detta för tullskydd, (Forts.)
att det tyska fabrikatet icke duger till något. Och det är ju ett
mycket kraftigt skäl, när det nämligen kan visas, att det är giltigt,
och därför förvånar det mig, att icke vederbörande motionär fram¬
hållit det inför Riksdagen.
Nu sades det, att här är en trustbildning i görningen. Jag
vågar hvarken säga ja eller nej till den saken. Men när herr Bro¬
din säger, att detta kommer att höja priserna med kanske tullens
dubbla belopp, förvånar det mig mycket, att han icke tänkt på,
att en dylik trust icke skulle kunna höja priserna i en sådan grad,
som han påstod. Ty om dess priser skulle öfverstiga den utländ¬
ska fabrikationens priser plus tullen, så uppstår import.
Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets hemställan.
Herr Biesert: Herr talman! Jag skall gärna från början er¬
känna, att jag ställt mig tveksam, huruvida den lilla förhöjning,
som bevillningsutskottet föreslagit för de elektriska maskiner, som
här äro i fråga, kan vara farlig att antaga eller icke. Jag vill
dock framhålla de synpunkter, som för mig tills vidare äro be¬
stämmande, och som göra, att jag åtminstone för närvarande skall
be att få yrka afslag å utskottets hemställan.
Den första är den, att äfven fabrikanterna själfva erkänna, att
en förhöjning af tullen å större och dyrbarare maskiner är obe¬
höflig. Det har här förut i dag framhållits samma sak. Meu det
har också framhållits, att af tulltekniska skäl det icke är lämpligt
att för närvarande öfvergå från värdetull till vikttull, och därför
kan jag förstå utskottets mening, att äfven maskiner af denna
storlek böra utgöra föremål för tullförhöjning. Dock är det egent¬
ligen icke detta, som bestämt min ställning till frågan, utan den
har bestämts af andra omständigheter.
Herr Nyström nämnde, att Arbrå mekaniska verkstad i Helsing-
land nyligen har upptagit tillverkningen af sådana elektriska ma¬
skiner, som här öro i fråga. Den omständigheten, att en verkstad
upptar en tillverkning af denna beskaffenhet, d. v. s. af elektriska
maskiner, synes mig tyda på, att om affären skötes riktigt, om
fabrikationen drifves energiskt och på fullt modernt sätt, den borde
vara lönande. Ty jag föreställer mig, att de personer, som anlagt
en sådan verkstad som Arbrå, icke skulle gjort det, om de varit
öfvertygade, att rörelsen skulle gå med förlust.
Vidare är min tvekan grundad på en annan omständighet.
Som bekant ha vi nu för alla maskiner och redskap eu värdetull
af 10 procent. Skulle nu bevillningsutskottets förslag gå igenom,
N:o 27. 70
Angående
fbrliöjd tull
å vissa slag
af elektriska
maskiner.
(Forts.)
Lördagen den 12 Mars.
så skulle vissa elektriska maskiner, som stå uppräknade i bevill¬
ningsutskottets förslag, draga en tull af 15 procent af värdet. Nu
är förhållandet, att det allt mer och mer begagnas elektrisk drift,
direkt elektrisk drift för verkstädernas maskiner, svarfvar, borr¬
maskiner, hejare o. s. v., hvilket gör, att axelledningar och sådant
mer och mer försvinner. En hel del af dessa maskiner äro spe¬
cialmaskiner, som åtminstone icke för närvarande kunna tillverkas
i Sverige. Särskildt vid lokomotivtillverkning och kanontillverk¬
ning, vid skeppsbyggerier och i allmänhet vid sådan tillverkning,
som erfordrar bearbetning af tunga och grofva maskiner, måste
man mer eller mindre frivilligt för att erhålla sådana maskiner
vända sig till utlandet. När dessa komma in, föreställer jag mig,
att när för dem bestämmes en tull af 15 procent af värdet och
för andra maskiner eu tull af 10 procent af värdet, det kan bli
svårt för tullmyndigheterna att bestämma tullsatsen för dessa sam¬
mansatta maskiner, d. v. s. sådana, som äro försedda med elektriska
motorer, utgörande integrerande delar af maskinerna.
Det är slutligen eu annan omständighet, som för mig varit
bestämmande, nämligen att, om Riksdagen skulle besluta en för¬
höjning af tullen på dessa elektriska maskiner, jag är fullt öfver-
tygad, att redan nästa år komma att i Riksdagen väckas förslag
om förhöjning på tullen för alla andra slags maskiner; det kunde
ifrågasättas, om icke sådana maskiner som svarfvar, borrar o. d.
kunde vara i lika stort behof af förhöjning som dessa. Hvad till¬
verkningen af dylika vanliga verkstadsmaskiner beträffar, så är
deras typ numera så utpräglad, att det finns stora fabriker i ut¬
landet, som tillverka dylika på lager. Visserligen underkastas de
förbättringar, men den generella typen af dessa maskiner är sedan
åratal tämligen konstant. Dessa fabrikat komma sålunda att bli
föremål för masstillverkning och kunna tillverkas billigare i ut¬
landet än hvad som kan ske här i Sverige med vår mera inskränkta
marknad. Särskildt är det Tyskland, som öfversvämmar så godt
som hela världen med sådana billiga maskiner.
Men icke endast på dessa maskiner komme man att vilja höja
tullen utan äfven på andra. Och då ställer det sig för mig som
en fara för den öfriga industrien, om allt hvad vi behöfva impor¬
tera af maskiner och redskap, skulle på detta sätt bli fördyradt.
Här har framhållits, att ett afgörande skäl att yrka på den
föreslagna tullförhöjningen skulle vara fruktan, att det kunde i år
gå på samma sätt med nu ifrågavarande tull som det förra året
gick med koppartullen. Emedan man då icke höll på kompromiss¬
förslaget utan biföll af slagsyrkandet, fick man den högre tullen.
Jag medgifver, att så skulle kunnat gå nu, om icke Första Kam¬
maren redan fattat sitt beslut, hvilket, om jag icke är orätt under¬
rättad, lyder på bifall till utskottets förslag, d. v. s. till förhöjningen
71 N:o 27.
Lördagen den 12 Mars.
af 5 procent. Den nämnda risken att nu rösta för afslag torde Angående
därför icke föreligga. {°d2a slag
Den ärade talaren på göteborgsbänken omnämnde koppar- af elektriska
tullen såsom ett skäl för en tullförhöjning å elektriska maskiner maskiner.
och påpekade, att Riksdagen i fjol beslöt denna tull, som enligt (Forts.)
hans uppfattning var mycket hög. Jag beklagar nog, att den tullen
blef så hög som den blef och att den varit till skada i flera af-
seenden. Men hvad beträffar sådana elektriska maskiner, som
det här är fråga om, så undrar jag, om för dem denna koppartull
har så stor betydelse, som man velat göra gällande. Jag tror för
min del, att det är koppartråden, som för de elektriska verkstäderna
spelar den väsentligaste rollen och som af dem användas i stora
kvantiteter. Som bekant beslöt Riksdagen ingen förhöjning i tullen
för koppartråden, såvidt jag minnes rätt.
Jag har, som sagdt, herr talman, varit tveksam, huruvida jag
skulle sätta mig mot denna tullförhöjning, men dels af de skal,
jag anfört, dels emedan jag tror, att det icke skulle skada att ännu
ett år syna denna sak i sömmarne, skall jag, herr talman, be att
för närvarande få yrka afslag på utskottets hemställan.
Herr Hammarskjöld: Herr talman! Jag har försökt, så
godt jag kunnat, att sätta mig in i denna fråga. Men jag erkänner,
att det är ganska svårt. Och i synnerhet efter den diskussion,
som här hållits, hvarunder man fått höra så många mot hvarandra
stridiga påståenden, har detta blifvit ännu svårare.
Jag har emellertid icke kunnat finna annat, än att det finnes
skäl, som tala för tullförhöjningen. Jag anser det som ett obe¬
stridligt faktum, att här för 4 år sedan funnos ända till 9 fabriker,
som tillverkade elektriska maskiner, och att det i närvarande stund
endast finnes, om jag fattat rätt, 3 fabriker; eu fjärde lär ju nyli¬
gen ha startats. Visserligen har herr Nyström uppgift, att de
fabriker, som slutat sin tillverkning, icke voro väl kvalificerade för
att hålla på med dem. Detta kan jag icke kontrollera, och jag
kan därför icke bestrida hvad han sagt. Men hvad som är all¬
deles obestridligt är, att de kvarvarande fabrikerna under flera år
arbetat med förlust. Om denna förlust är så stor, som de själfva
uppgifvit — det har ju uppgifvits, att den för fabriken i Västerås
skulle uppgå till 300,000 kronor, och för bolaget Magnet till
100,000 kronor — det kan jag icke kontrollera, men jag har heller
ingen anledning att betvifla dessa siffror. Jag fäste mig här
icke vid hvad som ofta brukar sägas i sådana fall som detta, att
om man icke skyddar den inhemska tillverkningen, så kommer
importen af utländska fabrikat att småningom döda den svenska
fabrikationen, och sedermera komma utlänningarne att höja priserna
på sina fabrikat. Detta fäster jag mig icke vid. Ty jag före¬
ställer mig, att äfven om den svenska fabrikationen skulle dödas,
N:o 27. 72
Lördagen den 12 Mars.
Angående så kan det bli tillräcklig konkurrens mellan de utländska fabrikerna
å vissa slag att. kåda l,r^serna Dere- Men en annan sak, som jag fäster
af elektriska ^if?. ar> aU det här gäller eu svensk industri, som befinner
maskiner, sig i en mycket prekär ställning, så att den är nära att utslockna,
(Ports.) och denna svenska industri är icke en drifhusplanta, som med
konstlade medel måste hållas vid makt, utan är mycket naturlig
för Sverige.
Vi ha präktiga vattenfall, och vi ha rik tillgång på sådant
material, som behöfves för denna industri, och vi ha både skickliga
ingenjörer och dugliga arbetare. Då så är förhållandet, kan jag:
icke förstå annat, än att detta är en för vårt land naturlig näring,
hvarför vi böra se till, att vi kunna hålla den vid lif och icke
genom olämpliga åtgärder döda den.
Mycket af^ hvad jag här hade tänkt säga har redan blifvit
sagdt af föregående talare, och jag behof ver icke upprepa det,
eljest hade jag särskildt velat påpeka hvad talaren på göteborgs¬
ka^011 visade, nämligen att en nominell tullsats å 15 procent af
värdet i verkligheten icke motsvarar mer än 10 procent.
Det är egendomligt att se, huru andra länder skydda sig med
höga tullar just i fråga om elektriska maskiner, fett undantag
härifrån är dock Tyskland. Där har man icke större tull å dylika
maskiner än 4 procent af värdet, och detta af den helt naturliga
anledningen, att tyskarne i detta afseende kommit därhän, att de
intaga en rent af dominerande ställning på världsmarknaden. Så
göra äfven vi här i Sverige med afseende å telefoner och separa¬
torer. I fråga om dem behöfva vi icke skydda oss med några
höga tullar, medan återigen andra länder måste göra det; i Frank¬
rike är det sålunda en 50 procent värdetull å dessa saker, och det
är väl icke blott för ro skull, som man åsatt dem en så hög tull.
Det är en sak, som särskildt väckt min förvåning här i dag.
Det har här från ett håll sagts, att de tyska fabrikerna, särskildt
Allgemeine Elektrische Gesellschaft, skulle ha fört in så dåliga
maskiner, att dessa måst skickas tillbaka, och vidare ha vi från
ett annat håll hört — ja, jag vet icke, om jag hört det offent¬
ligen sägas här, men det har sagts enskildt — att de svenska
fabrikerna icke kunde följa med utvecklingen på detta område och
vore otidsenligt konstruerade, hvarför man här ovillkorligen måste
ha tillgång till de utländska fabrikaten. Det synes mig, som om
åtminstone en af dessa uppgifter måste vara oriktig.
Jag skall icke längre uppehålla kammarens tid. Jag anser
mig för min del icke kunna underlåta att rösta för bifall till ut¬
skottets hemställan i den nu förevarande punkten.
Herr Nyström: Herr talman! Herr Karlsson i Göteborg
anförde bland annat som skäl för höjande af tullen å elektriska
maskiner, att det vore tull å alla de materialier, som användas för
73 N:o 27.
Lördagen den 12 Mars.
dessa maskiner, och så räknade han upp tullsatserna, som äro
åsätta tackjärn, koppar och annan verkstadsmateriel. Han menade,
att när tullen å dessa materialier var så hög, borde äfven tullen ay elektriska
å elektriska maskiner kunna höjas. Därpå vill jag endast svara, maskiner.
att i ångmaskiner och svarfvar och så godt som alla slags maski- (Forts.)
ner ingår gjutjärn, stål och en armatur af koppar och mässing.
Nu har tullen å dessa senare saker blifvit höjd, men något förslag
att fördenskull höja tullen å ångpannor och andra maskiner har
dock icke framkommit, och skulle ett sådant förslag verkligen
komma fram, skulle det sannolikt icke leda till något resultat.
Det skälet tror jag således icke bör användas till förmån för
denna tull.
Hvad beträffar koppartråd, som är behöflig för dynamoma-
skiner, är ju densamma tullfri och beröres således icke af den
förra året vidtagna höjningen af tullen å koppar.
Vidare frågade herr Karlsson, hvad Allgemeine Elektrische
Gesellschaft hade för nytta af sina filialer här i Sverige, när dessa
icke importerade något. Jag vill emellertid upplysa honom om
att dessa filialer ha mycket att göra med sådana saker, som icke
med fördel kunna tillverkas här i Sverige, såsom mätningsinstru-
ment, armaturer o. d. Tillverkningen af sådan materiel bedrifves
i Tyskland i stor skala, och den blir därför så billig, att vi icke
alls kunna konkurrera i det afseende!. Det förekommer naturligt¬
vis ännu någon import af elektriska maskiner, ehuru den är i
starkt nedgående. Den motsägelse, som herr Hammarskjöld fann
mellan mitt yttrande, att maskinerna från Allgemeine Elektrische
Gesellschaft varit så underhaltiga, att de blifvit kasserade och måst
återsändas, och den uppgift jag lämnade, att ett par af våra för¬
nämsta verkstäder hade använda föråldrade typer, är endast sken¬
bar, ty det är i de båda fallen fråga om helt olika slag af ma¬
skiner. De maskiner, som blifvit föremål för öfverproduktion i
Tyskland, äro de små maskinerna, motorer på högst 10 hästkrafter.
Det är dylika maskiner, som exporterats hit. Nu är det en af
fackmännen känd sak, att Allgemeine Elektrische Gesellschaft icke
nedlägger den omsorg på sina tillverkningar som öfriga elektriska
firmor, såsom t. ex. Siemens & Halske i Tyskland, men prisen
ställa sig också därefter; Allgemeine Elektrische Gesellschaft har
låga priser, men medelmåttiga varor, under det att Siemens &
Halske lägger an på ett absolut förstklassigt fabrikat, men natur¬
ligtvis också måste rätta sina priser därefter. Jag vill i detta
sammanhang nämna, att ifrån en verkstad i Schweiz vid namn
Oerlikon har hit importerats en och annan stor maskinanläggning
till mycket höga pris, men denna fabrik har ett så förstklassigt
fabrikat, att äfven om tullen sattes mycket högre, skulle de firmor
här i vårt land, som vilja ha de mest förstklassiga maskiner, i alla
fall taga dessa från Oerlikon, ehuru de skulle kunna få maskiner
N:o 27. 74
Lördagen den 12 Mars.
AngåauU för samma ändamål för billigare pris antingen här i Sverige eller
å visso, tfa Allgemeine Elektrische Gesellschaft.
af elektriska -lag tror således icke, att den förhöjda tullen å koppar eller
maskiner, tullen å öfriga för tillverkning af elektriska maskiner erforderliga
(Forts.) råämnen motiverar en höjning af tullen å dessa maskiner, efter¬
som andra maskiner i alldeles lika hög grad som de elektriska
drabbas af dessa tullsatser, och jag tror icke heller, att det ligger
någon motsägelse i det som jag nyss sade angående underhaltiga
maskiner å ena sidan och föråldrade maskiner å den andra.
Herr talman! Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till reserva¬
tionen.
Herr Jansson i Krakerud: Herr talman! Då jag åhörde
herr Hammarskjölds anförande nyss, tänkte jag, att om man skrefve
af detsamma, skulle man mycket väl kunna använda det som för¬
svar för eu tullförhöjning å andra maskiner och redskap. Man
behöfde blott stryka bort orden »elektriska maskiner» och i stället
säga, att det här förefinnes tulltekniska skäl för att äfven höja
tullen å alla andra maskiner än elektriska. Tro herrarne, att man
i längden skall kunna låta elektriska maskiner draga eu högre tull¬
sats än andra maskiner? För min del tror jag det icke, utan, om
man vill vara med om den nu föreslagna tullförhöjningen för de
elektriska maskinerna, måste man nog också vara beredd på att
taga konsekvensen af ett dylikt beslut och äfven genomföra en
förhöjning af tullen å andra maskiner. Förhållandet blir här
ungefär detsamma, som när man höjer lönerna för en viss tjänste¬
mannaklass; det är då alldeles gifvet att öfriga tjänstemän, som
stå på samma nivå som de, hvilka fått sin lön höjd, komma och
vilja hafva lika stor lön som dessa. Det ligger alltid en konsekvens
i en sådan begäran, så att Riksdagen icke kan stå emot den.
Jag vill be herrarne taga i öfvervägande, huruvida den tullsats,
som vi för närvarande ha å elektriska maskiner, utgörande 10
procent af värdet, verkligen är så liten, som man här velat göra
gällande. För maskiner, som kosta eu tio, tolf, femton ä tjugu
tusen kronor, blir ju tullen, 10 procent af värdet, ett ganska afse-
värdt belopp. Därtill komma alla de afgifter för frakt och beställ¬
nings upptagande m. m., som utlänningen haft för att få affären
till stånd. Jag tror för min del, att man bör noga betänka sig,
innan man går med på någon tullförhöjning härvidlag.
Nu är ju förhållandet det, att den taktik, som utskottet här be¬
gagnat, till en del vunnit framgång. Motionären har begärt en
mycket hög tullförhöjning, utskottet åter har gått en medelväg.
Jag vet icke, om tullförhöjningens vänner från början tänkt, att
den högre tullsatsen å 20 procent skulle vinna bifall, det har i alla
fall lyckats dem att genom ett kompromissförslag få fram en hem¬
ställan från utskottet, att tullen måtte höjas till 15 procent. God-
75 N;0 27.
Lördagen den 12 Mars.
känner nu Riksdagen detta kompromissförslag, är det gifvet, att fA^.afnfe]1
man kommer att följa samma taktik äfven i andra tullfrågor. Ovissa slag
Herr Hammarskjöld nämnde, såvidt jag uppfattade honom aj> elektriska
rätt, att det förut funnits 9 elektriska fabriker, men att det nu icke maskiner.
fanns fler än 3. Om nu detta är riktigt, hvilket jag icke vill be- (Forts.)
strida, borde väl dessa 3 fabriker kunna reda sig utan tullförhöj-
ning, ty på senare tiden har det väl användts långt flera elektriska
maskiner än förr. Den elektriska kraften tages ju allt mer och
mer i anspråk, och följaktligen borde väl också, synes det mig,
beställningarna å elektriska maskiner ha blifvit allt flere år från
år. Då man nu finner, att under de senaste åren införseln af
elektriska maskiner icke i någon nämnvärd grad stigit, utan snarare
fallit, så måste de svenska elektriska fabrikernas afsättning ha ökats
år efter år, och utan tvifvel torde denna ökning framdeles blifva
större.
Dessutom ha väl inga sådana ändrade förhållanden inträdt,
som kunna föranleda Riksdagen att, sedan den nu i två år afslagit
alla framställningar i den vägen, nu bifalla förslaget om en för¬
höjning af tulleu å ifrågavarande maskiner. Visserligen är det
sant, att förra årets Riksdag höjde koppartullen, men detta kan
icke vara anledning nog att höja tullen ä elektriska maskiner. Det
var någon här, som sade sig hafva hört, att det i de elektriska
maskinerna skulle ingå 35 procent koppar, men denna uppgift
måtte nog bero på ett misstag, ty enligt upplysningar, som jag
fått, är det i de vanligaste elektriska maskinerna två och två och
ett hälft kilo koppar, men det är naturligtvis olika för olika
maskiner.
Det är besynnerligt, att när man i ett fall lyckas få en ny
eller högre tullsats, ömmar man genast för en del fabriker, som
man anser kunna i någon mån blifva betungade af denna tullsats,
medan man däremot icke alls bryr sig om andra fabriker, som
kanske i själfva verket bli ännu mer lidande. Jag träffade en dag
disponenten för en lampfabrik här i Stockholm, och han berättade
för mig, att fabriken förlorade 100 kronor i veckan blott på till¬
verkningen af en enda artikel, nämligen fotogénkök, afsedda för
export till utlandet, och anledningen därtill sade han vara den för¬
höjda kopparfullen. Man måste nämligen vid fabrikationen af
fotogénkök använda utländsk mässing — den svenska duger iute
— och till följd af den höjda tullen å koppar förlorar nu fabriken,
som sagdt, 100 kronor i veckan. Riksdagen har således i det fallet
höjt en tull på en mindre förädlad vara för att lägga en skatt på
en förädlad vara, som skall exporteras till utlandet. Detta var
enligt mitt förmenande ett misstag af Riksdagen. Men ett liknande
misstag begår Riksdagen, om den nu höjer tullen å elektriska
maskiner, ty då måste Riksdagen också höja tullen å andra maskiner,
äfven för jordbruket afsedda maskiner. Men jag tror icke, att vårt
N:o 27. 76 * Lördagen den 12 Mars.
Angående svenska jordbruk är i den ställning, att den kan tåla vid någon
Trissa slån ytterligare prishöjning å de maskiner, som för detsamma äro
af elektriska erforderliga.
maskiner. Jag delar således herr Biesérts uppfattning i denna fråga, näm-
(Forts.) ligen att vi böra se tiden an, och jag skall därför i likhet med
honom yrka afslag å såväl utskottets hemställan som motionen.
Öfverläggniugen var härmed slutad. Därunder hade yrkats
dels bifall till utskottets hemställan, dels ock afslag å såväl berörda
hemställan som den i ämnet väckta motionen. Herr talmannen,
som nu framställde propositioner å dessa yrkanden, fann den förra
propositionen vara med öfvervägande ja besvarad. Votering be¬
gärdes likväl, i anledning hvaraf nu anslogs följande af kammaren
godkända omröstningsproposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller bevillningsutskottets hem¬
ställan i femte punkten mom. a) af utskottets förevarande betänkande
n:o 14, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren afslagit såväl utskottets berörda
hemställan som den i ämnet väckta motionen.
\oteringen utföll med 76 ja, men 112 nej; och hade kammaren
sålunda afslagit såväl utskottets i mom. a) af förevarande punkt
gjorda hemställan som den i ämnet väckta motionen.
Mom. b).
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 6:o).
Angående Uti en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 11, hvilken
få pappers hänyisats tm bevillningsutskottet, hade herr P. M. Söderberg före-
tapeter och slagit> att nu gällande tullsats för papperstapeter och bårder måtte
barder. höjas till 50 öre för kilogram.
Utskottet hemställde, att Riksdagen, i anledning af herr Söderbergs
förevarande motion, ville besluta, att tullen å papperstapeter och bårder
skulle höjas till 40 öre för kilogram, samt att i följd häraf rubriken
n:o 505 i gällande tulltaxa skulle erhålla följande förändrade lydelse:
Lördagen den 12 Mars.
77 N:o 27.
Tapper stapeter och Sarder_______________________ 1 kilogram 0:40. Angående
förhöjd tidt
Vid punkten voro fogade reservationer: tapefer^och
af herr Brodin, som ansett, att utskottet bort afstyrka motionen; (Forts)
samt af herrar Bromée i Billsta, Jansson i Krakerud, Ericsson
i Ofvanmyra, K. G. Karlsson i Göteborg, Beckman, friherre Bonde
och Höjer.
Punkten föredrogs, hvarefter ordet på begäran lämnades till:
Friherre Bonde, som yttrade: Herr talman, mina herrar!
Det är onekligen en kännetecknande egenskap hos det nu rådande
skyddssystemet, att det aldrig anses verka fullt rättvist, hvarför
också än den ena och än den andra industrigrenen framkommer med
yrkande om skydd eller ökadt skydd. Detta har nu i dag redan
vid flera tillfällen visat sig, och det är onekligt, att skyddssystemet
är liksom en kedja med ett oändligt antal länkar, där den ena
länken med nödvändighet framtvingar en ny länk. Så framhölls
under diskussionen om de elektriska maskinerna, att den ifråga¬
satta tullförhöjningen till stor del nödvändiggjordes af den förra
året beslutade förhöjningen af tullen på koppar. Den nu ifråga¬
satta förhöjda tullen af tapeter skulle väl också betingas däraf, att
tullen å de råvaror, som äro nödvändiga för fabrikationen, blifvit
höjd. Här har i dag ifrågasatts tullförhöjning just för en sådan
råvara, nämligen bronspulver. Förslaget härom har visserligen i
denna kammare blifvit afslaget, men den slutliga utgången i en
gemensam omröstning är ju oviss. För den, som ej till fullo lärt
sig fatta skyddssystemets alla djupare teorier, synes det tvifvelaktigt,
huruvida ett sådant ständigt tummande på tulltaxan genom par¬
tiella förändringar kan befordra en sund utveckling af närings-
lifvet.
Det anses numera alltid såsom tillräckligt skäl för en tullför¬
höjning, att idkarne af en industrigren själfva förmena sig be¬
höfva den, och detta oberoende af om det är genom dåliga kon¬
junkturer eller till äfventyra genom dålig skötsel som de kommit i
det läge, att fabrikationen kanske icke är så lönande eller rent af går
med förlust. Så fort en fabrikant ser detta, behöfver han endast
vända sig till en riksdagsman och förmå honom att väcka en mo¬
tion. Genast är bevillningsutskottets majoritet färdigt att tillstyrka
motionen och en stor del af kamrarnes medlemmar äfven bered¬
villiga att gå in på det framställda yrkandet. Jag undrar, om
detta kan vara lämpligt.
Såsom reservant i denna punkt borde det vara min skyldighet
att bemöta de skäl, som af utskottet anförts för den ifrågasatta
tullsatsen. Men detta har sig ganska svårt, ty jag kan icke finna
N:o 27. 78
Angående
förhöjd tull
å pappers¬
tapeter och
bårder.
(Forts.)
Lördagen den 12 Mars.
några talande skäl eller något som är värdt att bemöta. Det
egentliga skälet, som här framhållits, är, som jag ofvan anfört, att
vederbörande begärt tullen. Alltså är tullen behöflig. Det af ut¬
skottet anförda skälet, att importen varit i ständigt stigande, har
den egenskapen att vara sanning med viss modifikation, ty riktig¬
heten häraf beror på, hvilka perioder man räknar med. Tager
man den senaste tiden, eller tiden från och med 1897 till och med
1902, så finner man, att under det att importen 1897 var 205,399
kilogram, den 1902 endast utgjorde 127.689 kilogram. Jag kan
icke kalla detta en afsevärd ökning af importen, utan det är snarare
en afsevärd nedgång. Utskottet har kommit till sitt resonemang ge¬
nom att beräkna perioden ända från 1890, då införseln utgjorde endast
51,263 kilogram. Att importen ökats under denna långa period,
kan bero på många förhållanden och har förmodligen betingats
just af den ofantliga ökningen i konsumtionen af tapeter.
Motionären har begärt en tullsats af 50 öre, och utskottet har
föreslagit eu tull af 40 öre pr kilogram. Detta är dock en afsevärd
tullsats. Då det för en stund sedan var fråga om elektriska ma¬
skiner, gällde det att höja en tullsats på 10 procent till 15 procent.
Men då, såsom herrarne äfven kunna se af den tabell, som är in¬
förd i utskottets betänkande, värdet af dessa tapeter, åtminstone
de utförda, uppgår till en krona pr kilogram, så skulle de nu ifrå¬
gakomna tullsatserna innebära ett tullskydd af resp. 40 och 50
procent. Detta måste anses vara ganska högt. Utskottet säger,
att det har synts utskottet, som om den begärda tullsatsen af 50
öre vore för hög, och att utskottet ansåge 40 öre vara tillräckligt,
utan att utskottet dock anfört några skäl, hvarför sistnämnda siffra
skulle vara lämpligare än 50 öre. Jag däremot anser, att äfven
eu tull på 40 öre är oskälig, då några bevis ej anförts för att just
denna siffra skall vara lämplig, och att ingen anledning finnes att
förändra nu gällande tullsats af 25 öre, och det är på dessa
skäl, som jag nu, herr talman, i största korthet ber att få yrka
afslag såväl å utskottets förslag som å den i ämnet väckta mo¬
tionen.
Herr Lindblad: Jag skall däremot i största korthet be att
få yrka bifall till utskottets förslag. Såsom herrarne torde finna,
är det en mycket måttlig begäran att föreslå höjning af tullen
från 25 till 40 öre för kilogram. Utskottet har icke ansett sig
böra tillmötesgå motionärens begäran i hela dess utsträckning.
Fabrikanterna hafva dock erinrat, att våra grannländer faktiskt
hafva högre tull på tapeter än den, som gäller hos oss. Redan
nu förekommer knappast någon import af de billigare slagen af
tapeter, utan det är för att stänga införseln af de dyrare lyxtape-
terna, hvilka komma från Tyskland, som fabrikanterna hafva an¬
hållit om detta ökade skydd. Det är väl tämligen klart, att ett så
79 N:0 27.
Lördagen den 12 Mars.
stort land som Tyskland, med riklig omsättning på dyrare tapeter, Angående
måste hafva mycket lättare än våra fabrikanter att lägga upp nya
mönster och tillgodose allmänhetens kraf på ständiga variationer tnpeter oc/(
och moderniteter. barder.
Om man nu studerar de anförda siffrorna för importen och (Forts.)
exporten, så finner man, att det sist upptagna året, 1902, utvisar
en något lägre importsiffra än de närmast föregående. Men jag
har i dag varit i tillfälle att från tullverket erhålla en uppgift på
importen under 1903, och denna har utgjort 154,462 kilogram.
Således inträdde en förhöjning ånyo under förra året, utvisande i
medeltal stigande import.
Det är ingalunda, såsom den siste ärade talaren anförde, nu
fråga om att införa en tull, som skulle utgöra 40 procent af vär¬
det. Nej, det af honom angifna värdet, en krona för kilogram,
är värdet på de exporterade tapeterna. Om herrarne däremot se
efter, hvilket värde angifvits för de importerade tapeterna, så finna
herrarne, att detta värde är 2 kronor 75 öre per kilogram. Om
man vill räkna ut, huru stor procent 40 öre utgör af 2 kronor 75
öre, så tror jag icke, att man skall komma öfver 15 procent. Den
siste ärade talaren var för sin del med om att bevilja en tull af
15 procent af elektriska maskiner. Jag tror, att den nu begärda
tullförhöj Dingen är i och för sig själf väl motiverad, och sedan ut¬
skottet reducerat den på sätt som skett, måste den anses vara
mycket måttfull. Jag anhåller därför i korthet att få yrka bifall
till den föredragna punkten.
Vidare anfördes ej. Sedan herr talmannen framställt propo¬
sitioner på de under öfverläggningen gjorda yrkandena, afslog kam¬
maren såväl utskottets i förevarande punkt gjorda hemställan som
den i ämnet väckta motionen.
Punkten 7).
Till behandling af bevillningsutskottet hade öfverlämnats eu Angående
inom Andra Kammaren af herrar A. A. N. Reuterskiöld och E.
G. H. Åkerlund afgifven motion, n:o 61, hvari föreslagits, att nu mjterfosfat.
gällande tull å superfosfat skulle borttagas.
Utskotteto hemställde, att Riksdagen, med afslag å herrar Reuter-
skiölds och Åkerlunds motion om upphäfvande af tullen å super¬
fosfat, måtte besluta, att gällande tullsats å sagda artikel skulle
bibehållas oförändrad.
Reservation hade emellertid afgifvits af herrar Bromée i Billsta,
Jansson i Krakerud, Ericsson i Ofvaumyra, Almqvist, K. G. Karlsson
i Göteborg, Brodin, Beckman, friherre Bonde och Höjer, hvilka
N:o 27. 80
Lördagen den 12 Mars.
Angående föreslagit, att Riksdagen, med bifall till förevarande motion, ville
^es^u^a’ artikeln superfosfat skulle vara tullfri, samt att i följd
superfosfat. häraf rubriken n:o 613 i gällande tulltaxa skulle erhålla följande
(Forts.) förändrade lydelse:
Super fosfat........................................................................... fritt.
Utskottets hemställan upplästes, hvarefter ordet begärdes af:
Herr Reuter skiöld, som yttrade: Herr talman, mina herrar!
Då det är fråga om en tull, finnas alltid två stridiga intressen.
I detta fall står striden mellan superfosfatfabrikanterna såsom till¬
verkare af superfosfat och jordbrukarna såsom konsumenter däraf.
Jag skall be att i allra största korthet få skärskåda de skäl, som
ligga för och emot å ömse sidor, för tullens bibehållande och för
dess borttagande. Jag har så mycket lattare att göra detta, som
jag, liksom, förmodar jag, de flesta af herrarne, fått mig tillsänd
en af vårt lands superfosfatfabrikanter utgifven broschyr, i hvilken
de skäl framhållas, som tala för tullens bibehållande. Jag vill för¬
bigå de insinuationer och pikar, som riktats mot oss motionärer,
enär dessa saker ej kunna vara af något intresse vare sig för
kammaren eller oss motionärer.
Superfosfatfabrikanterna andraga där åtskilliga synpunkter, ur
hvilka de anse denna tull vara berättigad. De framhålla först, att
den skulle tjäna såsom en registreringsafgift, såsom ett skydd mot
förfalskad vara. De säga nämligen: »Det är visserligen sant, att
denna lilla tull af 25 öre per 100 kg. icke i egentlig mening kunnat
anses såsom skyddstull, utan endast såsom en registreringsafgift.
Men just såsom sådan har den haft sin betydelse, i det den möj¬
liggjort för de svenska fabrikerna att öfvervaka importen af göd¬
ningsmedel och sålunda mycket hastigt kunna slå ned på de un¬
derhaltiga varor, som man tid efter annan sökt sprida i landet.»
Jag har sökt taga reda på, huru denna undersökning verkställes,
och i sådant afseende vändt mig till en tulltjänsteman. Han sva¬
rade, att tullverket icke gjorde någon analys af varan och fäste
intet afseende vid om den innehölle 10, 15 eller 20 % superfosfat.
Jag kan således, blott jag erlägger den stadgade tullafgiften, 25
öre per 100 kg., importera och försälja huru mycken förfalskad
vara som helst. Det skälet kan därför ej hafva någon betydelse
för tullens bibehållande. Härtill kommer, att Kungl. Maj:t till
innevarande Riksdag aflåtit en proposition med förslag till lag an¬
gående handeln med konstgjorda gödningsämnen. Skulle denna
lag komma till stånd, då skall nog kontrollen blifva så effektiv,
att man ej behöfver frukta för att någon förfalskad vara impor¬
teras; och då tjänar ju denna tull endast till att fördyra varan.
Vidare säga dessa herrar superfosfatfabrikanter: »Hvilken lag
som än må stiftas, skall det alltid finnas samvetslösa människor,
81 N:o 27.
Lördagen den 12 Mars.
som för vinnings skull skola försöka att öfverträda densamma.» Angående
De vilja tydligen göra gällande, att det icke vore riktigt klokt att ^llen i
rubba tullen, förrän man fått se, huru den föreslagna kontrollen SUperf0Sfat.
skulle komma att verka, emedan, såsom de äfven framhålla, de (Forts.)
befara, att förhållandena skulle kunna blifva desamma här i landet
som i Belgien, där en sådan lag finnes, ity att man där kringgår
den på så sätt, att köpare och säljare träffa öfverenskommelse om
att köpet skall ske utan tillämpning af gällande lag.
Sedan säga de: »Det saknas för öfrigt redan den anledningen
till tullens borttagande, att den, som årets motionärer mena, skulle
ha höjt superfosfatpriset. Tvärtom har detta varit i ett ständigt
fallande från det ögonblick, då tullen började verka. Orsaken till
detta fenomen är förnämligast att söka i den jämnare och större
omsättning, som beredts de svenska fabrikernas egen tillverkning,
och som satt dem i tillfälle att i högre grad än förut drifva sin
rörelse med eget fabrikat.» Men om man jämför importsiffran
för år 1899, det första år då tullen verkade, med den för år 1902,
det sista år, för hvilket det finnes några uppgifter, så är förhållan¬
det, att importen ökats med cirka 9 miljoner kilo, men däremot
tillverkningen inom landet, hvilken, då tullen åsattes, af dess för¬
fäktare framhölls skulle ökas till den grad, att den inhemska fa¬
brikationen skulle kunna tillgodose landets hela behof, endast stigit
från 54 miljoner kilo till 59 miljoner kilo eller med 5 miljoner
kilo, allt i runda tal. Detta visar, att importen under dessa år
ökats med 39 %, men tillverkningen däremot med endast 9
och att landet således är i behof af mycket mera superfosfat än
hvad fabrikanterna här i landet kunna tillverka.
Hufvudsakliga skälet till prisfallet å superfosfat får nog sökas
i prisen å världsmarknaden äfvensom i den skarpa konkurrens
som uppstått mellan de gamla fabrikerna och en ny i södra
Sverige.
Så säga fabrikanterna vidare: »att denna (tullen) gifvetvis
varit allt för låg för att direkt och omedelbart kunna åstadkomma
någon som helst kännbar prishöjning». Men har tullen icke kun¬
nat åstadkomma någon prisförhöjning, då inser jag icke, att herrar
fabrikanter kunna hafva någon nytta af den, och då kan man ju
lika gärna vara af med den. Men så säga fabrikanterna äfven,
att ett borttagande af tullen skulle utgöra en uppenbar orättvisa
mot de svenska bolag, som, efter tullens åsättande, inrättat sina
affärer därefter, och utskottet pointerar särskild! denna åsikt, då
det säger: »Borttagandet af tullen skulle nämligen med all sanno¬
likhet medföra, att de firmor, som för närvarande här i landet
tillverka superfosfat, finge öfvergå från tillverkning till uteslutande
import af denna vara. Följden häraf åter blefve, att det betydliga
kapital, som efter tullens åsättando lärer hafva nedlagts i denna
industri, till stor de! komme att gå förloradt, samt att den nrbets-
Andra Kammaren!! Prof. 1904. N:<> . •>
N:o 27. 82
Lördag-en den 12 Mars.
Angående personal, som nu genom superfosfattillverkningen funnit sin ut-
åf tuZn l komst’ blefve st.älld utan arbete.»
superfosfat. Såsom fabrikanterna erkänna, äro de själfva de största impor-
(Forts.) törerna redan nu. De bearbeta den sedan i svensk fabrik och
sätta svenskt märke på den, för att sedan skicka ut den i handeln.
Men hvarför då ej heller tillverka varan själfva? Såsom vi veta,
importeras råvaran till alla superfosfat till största delen från Södra
Amerika, och detta få således äfven de utländska fabrikanterna
göra. Skillnaden mellan frakten från Amerika till å ena sidan
England, Tyskland och Belgien, samt å andra sidan till Sverige
är just icke stor. Priset på råvaran blir således ungefär detsamma
i utlandet som i Sverige. Men ändå kunna de utländska fabri¬
kanterna med vinst för sig själfva tillverka superfosfat så billigt,
att det kan importeras hit, med tillägg af frakt, bearbetas här
och sedan säljas här till samma pris som svensk vara. Hvarför
kunna ej svenska fabriker direkt tillverka varan så billigt, att den
ej behöfver tullskydd? Ett sådant förhållande tyder på att led¬
ningen för våra svenska fabriker icke är så god som för de ut¬
ländska. Jag kan icke förstå, hvarför vår svenska allmänhet skall
behöfva betala ett högre pris för superfosfaten därför, att fabrikan¬
terna här hemma icke följa med sin tid.
Slutligen framkomma herrar fabrikanter med ett hot mot
svenska folket och Riksdagen, om man skulle våga borttaga tullen.
De säga nämligen, att de i så fall skulle få lägga ned sina fabri¬
ker och importera varan, hvilket skulle föranleda till, att de måste
bilda en ring eller träffa en sådan öfverenskommelse med sina
säljare, att de i gengäld icke konkurrerade på den svenska mark¬
naden. Detta åter skulle enligt deras förmenande ha till följd, att
den svenska allmänheten, i stället för att betala ett billigt pris,
finge betala ett högre pris för varan. Jag tror icke, att de sven¬
ska fabrikanterna äro mäktiga att bilda en sådan ring, att den
kunde dominera hela världsmarknaden och tvinga oss att betala
ett högre pris. Det har ej ens lyckats för Pierpont Morgan i
Amerika att oaktadt kolossala kapitaler stodo honom till buds
uppehålla dylika »truster». Det skrämskottet har därför ingen
betydelse.
Betraktar man frågan från konsumenternas, d. v. s. jordbru-
karnes, synpunkt, är den mycket enkel. Jordbrukarne vilja ha
varan så billig som möjligt och därför vilja de ej hafva någon
tull på den. Man kan väl tycka, att en 25-öring extra för en
säck superfosfat är en småsak, men jag ber få säga, att våra jord¬
brukare, i synnerhet de mindre, äro i så stort betryck, att denna
prisförhöjning många gånger afskräcker dem från att köpa varan.
Riksdagen anvisar ganska störa summor till lån för utdikning af
mossar. Särskilt i Norrland, vårt blifvande framtidsland, göras
stora ansträngningar för att få dessa marker odlingsbara. Icke
83 N:o 27.
Lördagen den 12 Mara.
är det då någon logik i att, samtidigt som man uppmuntrar dessa Angående
utdikningar, man, endast för att stödja några fabriker, fördyrar tullen I
ett produktionsmedel, som oundgängligen är nödvändigt, därest sJuperfosfat.
man på dessa marker skall kunna åstadkomma någon skörd. (Forts.)
Bevillningsutskottet slutar sitt betänkande med orden, att »alla
skäl synas därför tala för den nuvarande tullsatsens bibehållande»,
men jag skulle vilja sluta med att säga, att inga skäl tala för
densammas bibehållande Och därför, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till den af herr Bromée m. fl. afgifna, vid betänkandet
fogade reservationen.
Herr Lindblad: Herr talman, mina herrar! Jag skall blott
tillåta mig att bemöta några få af de synpunkter, som af den siste
talaren framhållits, men skall därvid ej ingå på några detaljer.
Att motionären vid detta tillfälle fyller ut sin motion med några,
motiver, kan vara förlåtligt, då, såsom herrarne säkert funnit af
själfva motionen, denna var så knapphändig, att där fanns mycket
litet af bevisning åstadkommet. Att jag för min del ej funnit mig
öfvertygad af de i motionen anförda skälen, behöfver knappt sägas.
Det enda, som åberopas, skulle vara att motionärerna ställa i ut¬
sikt, att nu är tiden inne att öppna striden mellan industri- och
jordbruksprotektionisterna. Men de slitningarna ha vi väl fått nog
af, de böra vara ur världen och ej blåsas till lif igen. Det torde
vara bättre att uppehålla status quo, där man kan.
Talaren ville ej medgifva, att denna tull skulle på något vis
hjälpa fabrikanterna. Jag tror ej heller, att denna tullsats egent¬
ligen verkar såsom direkt skyddstull, ty denna 25-öring per säck
är väl i så fall ett ofantligt litet skydd, högst 4 ä 5 procent af
varans värde. Däremot har den en annan verkan. Den tvingar
importörerna att vid importen vända sig till vissa platser inom
landet, som hafva tullstation, och således är detta en hållpunkt,
en garanti för att man ej löper risk att få gödningsämnen -
och måhända därvid lättast underhaltiga gödningsämnen — im¬
porterade hvar som helst. Jag tror därför, att fabrikanterna just
genom detta kunna skyddas medels en, låt vara mycket lindrig,
tull. Skulle det då vara bra att nu afskaffa tullen, då den så
nyligen införts? Jag åtminstone kan ej finna det lämpligt och
riktigt, att, sedan Riksdagen slutligen enat sig om en billig tullsats,
man efter några få år skulle finna tidpunkten åter inne att af¬
skaffa den, just när fabrikanterna blifvit lockade att bygga nya
fabriker och därmed velat åstadkomma större produktion.
Reservanterna åberopa, att det visat sig, att importen fort¬
farande är i stigande, och den siste talaren hade uträknat, att im¬
porten hade stigit med 39 procent, under det att fabrikationen
stigit med blott 9 procent. Jietta anföra reservanterna såsom skäl
för tullens borttagande. För mig synes det alldeles tydligt vara
N:o 27. 84
Lördagen den 12 Mars.
Angående ett skal i motsatt riktning. Det visar, att den lilla tullen af 25
borttagande öre [ gjälfva verket är alldeles för obetydlig för att verka såsom
superiosfat tillräckligt skydd; men den har dock haft en nyttig verkan, att
(Forts.) ' den nu lockat att bygga nya fabriker. Dessa fabrikanter lofva nu:
få vi blott den lilla hjälpen, kunna vi förse landet med dess behof.
Och att vår svenska tillverkning står ganska högt, kunna vi finna
af en i kammaren utdelad liten broschyr af »Mänga importörer af
gödselmedel», däri med hänsyn till den på dagordningen stående
frågan om kontrollbestämmelser i en lag förekommer en sådan passus
som denna: »De svenska fabrikerna tillverka alltid bestämda halter,
och de lämna redan nu ej blott skriftlig garanti, utan de stämpla
äfven säckarne med den halt de innehålla. Därvidlag är sålunda
säkerheten emot sådana risker (som ofvan påpekats) större.» Detta
är således ett erkännande åt de svenska fabrikanterna.
Reservanterna säga i sista punkten af reservationen: »Detta
skäl synes numera ej äga giltighet, då det är att förvänta, att med
anledning af Kungl. Maj:ts till innevarande Riksdag aflåtna propo¬
sition n:o 43 en tillfyllestgörande kontroll uti ifrågavarande hän¬
seende skall varda anordnad». Jag har hört berättas från lag¬
utskottet, att den där lagen torde vara ganska svår att åstadkomma,
och jag tycker, att det är litet förhastadt att, blott därför att man
ser ett lagförslag på Riksdagens bord, hvilket förslag enligt hvad
man säger håller på att undergå en ganska vidlyftig omarbetning
i lagutskottet, draga den slutsatsen, att vi redan nu äro färdiga
med kontrollen och ha full trygghet i det afseendet. Om man
först ville afvakta, huruvida lagen går igenom, samt sedermera
huru den verkar, kunde det vara rimlig anledning att säga, att
nu ha vi uppnått det syftemål vi velat vinna. Jag är ej fullt viss
på att denna kontroll blir till fyllest för jordbruket. Det är ju
redan nu möjligt, att de större godsägarne, med sina större behof
af gödningsämnen, underkasta de partier de inköpa kontroll och
undersökning. Men detta göra faktiskt icke de mindre jordbru-
karne, som köpa säckvis; och jag tror därför, att man nu gör dessa
en otjänst, om man på detta vis skulle borttaga den garanti, som
man infört genom tullen. Att de större godsägarne därigenom
kunde få någon fördel eller något minskade utgifter, är ju möjligt,
ehuru jag knappt tror det. Ty vi ha sett, huru litet tullen verkat,
och huru prisen varit i ständigt nedåtgående: från kr. 7.3o till kr.
5.5 0 på sex år. Och man ställer i utsikt, att ännu torde ej lägsta
siffran vara uppnådd.
Nu veta vi nog, att här i kammaren och ännu mera utanför
kammaren råder ganska stort missnöje med de tullar, som existera,
och vi kunna ej neka, att det kostat stora ansträngningar att få
dem till stånd. Jag tror egentligen icke, att det är många, som
vilja upprifva de gamla striderna; men visar det sig nu, att jord-
brukarne ej vilja betala eu liten tull, som speciellt drabbar dem,
85 N:o 27.
Lördagen den 12 Mars.
är jag öfvertygad om, att de skola ha svårare att stå sig vid de
anlopp, som kunna väntas mot deras jordbrukstullar. Jag tror
därför, att det är bättre att fortfarande säga: när vi själfva äro
skyddade, kunna vi äfven låta andra grenar af arbetet i vårt land
åtnjuta det skydd de anse sig behöfva.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Herr Åkerlund: Jag har en gång hört till dem, som sökt
fullkomna det protektionistiska systemet så mycket som möjligt.
Men jag har lyckligtvis kommit att tänka på att hvad man i den
vägen har att göra, är att städse hafva klart för sig, att tulltaxan
icke kan vara oföränderlig utan måste rättas efter sig teende om¬
ständigheter och billiga kraf.
I fjol tog jag mig friheten att tala för upphäfvande af tullen
på majs, och i år har jag tagit mig friheten att jämte herr Reuter-
skiöld väcka motion om upphäfvande af en ren okynnestull, näm¬
ligen tullen å superfosfat. Jag har icke kunnat spåra, att det fin¬
nes något det ringaste skäl att bibehålla den, och ej heller har jag
kunnat märka af redogörelserna från superfosfatfabrikerna i vårt land,
att de behöft något skydd af denna tull, allra helst som de i sin
egen broschyr förklarat, att densamma är så obetydlig, att den
verkar rakt ingenting såsom skydd. Jag kan ej tänka mig att så
kloka personer som de, hvilka leda dessa fabriker, skulle dels slå
under sig flera fabriker, dels sätta upp nya stora sådana och ba¬
sera kalkylerna för dem på ett tullskydd, om de ansåge att det ej
är nämnvärdt. Det är nog så, att fabrikationen bär sig lika bra
här som i främmande länder. Dessutom är det icke så godt att
få utländska superfosfater hit, ty många gånger ha fabrikerna där¬
ute icke kunnat effektuera beställningar därå. Tullen har nog ett
annat syfte. Så vidt jag kunnat finna af uppgifterna från fabri¬
kerna själfva — alla ha visserligen icke varit med om denna
broschyr — är syftet nog det, att de helt och hållet skola kunna
dominera importen och om möjligt handeln med superfosfat. Detta
synes också af importsiffrorna. Jag har satt mig i förbindelse med
tullkamrarne i de större städerna i Syd-Sverige äfvensom i Stock¬
holm och i Göteborg. Af deras siffror synes framgå ganska tyd¬
ligt, att omkring två tredjedelar — ja vida mer — af den impor¬
terade superfosfaten gått till våra fabriker, hvilka ösa den i säckar
— naturligtvis med svenska märken! — och allt hitintills sålt den
som svenskt fabrikat. Så nu ha vi fått reda på den saken.
Hvad handeln med superfosfat beträffar, förhåller det sig så,
att tullen visserligen blott är 25 öre, men det är alltid besvär och
omkostnader förknippade med förtullningen, hvarigenom det för¬
svåras för köpmän att skaffa sig varan och hålla den till salu.
Nu säga dessa herrar fabrikanter, som stå sig så utmärkt bra på
denna fabrikation, att de skola ha tullen för att kontrollera varan.
Angående
borttagande
af tullen å
superfosfat.
(Forts.)
N:o 27. 86
Lördagen den 12 Mars.
Angående De ha dock aldrig fått i uppdrag af svenska staten att kontrollera.
a^ullerfå är noS måhända lika bra utan denna kontroll. Enligt uppgift
superfosfat. synes det, som om kontroll äfven understundom vore erforderlig för
(Forts.) sådana fosfat, som försäljas som svenska.
Man har åberopat i utskottets betänkande, att priset på super¬
fosfat sjunker. Det är sant. I främsta rummet beror detta på
världsmarknadens pris. Det är emellertid ett annat skäl, som verkat
mycket starkare: den oerhörda konkurrensen mellan de gamla
fabrikerna i Syd-Sverige och de nyare. Det är visserligen sant, att
det var lyckligt och bra för oss konsumenter, att prissänkningen
kom till stånd, men skulle det inträffa så, att dessa fabriker och
dessa kapitalstarka importörer blefve enväldiga, finge vi nog dyrt
betala hvad vi ha billigare nu.
Herr Lindblad talade om att 25-öringens borttagande skulle
vara nyttigt blott för de stora godsägarne. Nej, så lär det nog
icke blifva, ty de få större rabatt än så, när de ta sina stora par¬
tier; det är de små som få betala 25-öringen — och litet till.
Emellertid skall jag icke längre uppehålla kammaren, jag vill
öppet och ärligt säga ut, att det är icke allenast prissänkningen —
som dock är hufvudsak — utan äfven den åsikten, att vi böra an¬
vända det enda medel, som står till vårt förfogande, då det gäller
att förhindra några få personer att förskaffa sig envälde öfver det
hela, som föranledt mig att deltaga i motionen.
Herr talman, jag anhåller om bifall till reservationen.
Herr Henricson: Blott några få ord med anledning af herr
Lindblads yttrande! Han klandrade motionärerna för den ringa
utredningen af denna fråga. Det torde dock ha sin förklarings¬
grund däri, att våra fabriker på detta område med mycken sorg¬
fällighet sökt dölja revisionsberättelserna för de år, som förflutit
sedan tull åsattes.
Att landtmännen anse tull på spannmål behöflig, kan jag för¬
stå, men att de skulle anse tull på det viktigaste produktionsmed¬
let för frambringande af spannmål önskvärd, kan jag icke förstå.
Därför väcker det i alldeles ovanlig grad min förvåning, att herr
Lindblad visat sådan ömhet för denna fabrikation. Om vi titta på
ställningen — jag har i sista stund lyckats få några uppgifter om
hur dessa fabriker gått — så finna vi, att en del — man har egent¬
ligen blott två stora fabriker — har så stor utdelning som: den
ena 7 %, den andra ända till 15, 10, 12 %. Men det är att märka,
att afskrifningarna äro mycket större än de utdelade summorna.
Jag undrar, om det är lämpligt, att landtmännen skola vara skatt¬
skyldiga under dem, som idka fabriksrörelse med så gynnsamt re¬
sultat som detta. Jag tror, att landtmännens inkomster ingalunda
äro så stora. Vi behöfva verkligen se till att vi få köpa det, som
87 N:o 27,
Lördagen den 12 Mars.
vi måste köpa, så billigt som möjligt. Det är knappt att det går
ihop ändå.
Jag yrkar afslag på utskottets hemställan och bifall till reser-
tioneu.
Herr Anderson i Hasselbol instämde häruti.
Herr Bromée i Billsta: Jag ber blott att få tillägga ett par
ord — med anledning af att jag biträdt reservationen — till hvad
som sagts af en ärad motionär i frågan, som jag var i tillfälle att
böra, äfvensom med anledning af herr Lindblads yttrande att im¬
porten är så stor. Jag ber få upplysa om att enligt senaste upp¬
gifter från tullen var importen af superfosfat under år 1903 något
öfver 29 millioner kilogram. Häraf ha de stora fabrikerna i Hel¬
singborg, Limhamn och Landskrona importerat öfver 23 millioner
kg., således är det blott nära 6 millioner kg. som importerats af
andra än just de fabriker, som nu så styft hålla på bevarandet af
den åsätta tullen af 25 öre för 100 kg. Det förefaller därför vara
märkvärdigt, när dessa säga, att man behöfver ha denna tull kvar,
dels såsom en välgörande kontroll eller inregistreringsafgift öfver
att få eu bättre vara från utlandet, dels ock att hindra import af
dålig vara, och ändå själfva importera största delen af det som
kommer in i landet och sedan sälja det — hvilket de naturligtvis
göra — som svensk vara.
Jag ville blott tillägga detta. I öfrigt yrkar jag afslag å ut¬
skottets hemställan och bifall till min med fleres reservation.
Herr Reuterskiöld: Jag skulle blott vilja fråga herr Lind¬
blad, hvarför han håller på status quo just i denna fråga. Vi ha
förut i dag behandlat 6 punkter af bevillningsutskottets betänkande.
Jag undrar om herr Lindblad konsekvent hållit på status quo äf¬
ven hvad dem beträffar?
Herr Lindblad: Herr talman! Efter som det var en direkt
fråga, som riktades till mig, bör jag väl besvara den.
Jag är ej motionär i dessa frågor. Det är dels frihandlare,
som väckt dem på tal, dels instämmanden från frihandlare, som
gjort, att dessa ärenden behandlats så som skett.
Detta är tillräckligt svar — tror jag — på herr Reuterskiölds
förfrågan.
Efter det öfverläggningen härmed förklarats afslutad, fram¬
ställde herr talmannen propositioner dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på afslag därå och bifall i stället till den af
herr Bromée i Billsta med flere vid förevarande punkt afgifna
reservationen; och fann herr talmannen den senare propositionen
Angående
borttagande
af tullen å
superfosfat.
(Forts)
N:o 27. 88
Lördagen den 12 Mars.
Angående
borttagande
af tullen å
superfosfat.
(Forts.)
vara med öfvervägande ja besvarad. Som votering likväl begärdes,
blef nu uppsatt, justerad och anslagen en så lydande voterings¬
proposition :
Den, som vill, att kammaren med afslag å bevillningsutskottets
hemställan i sjunde punkten af utskottets förevarande betänkande
n:o 14 bifaller den af herr J. Bromée i Billsta med flere vid denna
punkt afgifna reservationen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hem¬
ställan.
Omröstningen utföll med 114 ja mot 60 nej; och hade kam¬
maren sålunda, med afslag å utskottets i punkten 7:o) gjorda hem¬
ställan, bifallit den af herr Bromée i Billsta med flere vid denna
punkt afgifna reservationen.
§ 9.
Slutligen föredrogs och godkändes lagutskottets utlåtande n:o 27,
i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående löneregleringar
för prästerskapat i föreslagna nya församlingar i Stockholm.
§ io.
Anmäldes och godkändes Riksdagens kanslis förslag till dels
Riksdagens skrifvelser till Konungen:
n:o 17, angående val af två fullmäktige i riksbanken och af tre
suppleanter för Riksdagens samtlige fullmäktige i nämnda verk, och
n:o 18, angående val af ordförande och två fullmäktige i
riksgäldskontoret jämte tre suppleanter för samtlige fullmäktige i
nämnda verk,
dels och Riksdagens förordnanden:
n:o 19, för två fullmäktige i riksbanken,
n:o 20, för tre suppleanter för Riksdagens fullmäktige i riks¬
banken,
Lördagen den 12 Mars.
89 N:o 27.
n:o 21, för ordförande och två fullmäktige i riksgäldskontoret,
och
n:o 22, för tre suppleanter för fullmäktige i riksgäldskontoret.
§ 11.
Justerades protokollsutdrag.
§ 12.
Till bordläggning anmäldes:
statsutskottets utlåtande och memorial:
n:o 45, i anledning af en inom Riksdagen väckt motion om
beredande åt riksgäldskontoret af kassareserver i utlandet; och
n:o 46, i anledning af kamrarnes skiljaktliga beslut i vissa
frågor rörande anslag under riksstatens nionde hufvudtitel;
lagutskottets utlåtanden:
n:o 31, i anledning af väckt motion angående lagstiftnings¬
åtgärder för stäfjande af illojal konkurrens; och
n:o 32, i anledning af väckta motioner angående ändringar i
fattigvårdslagstiftningen; samt
Andra Kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande n:o 17,
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angå¬
ende åtgärder till förbättring af arméns mathållning under vapen-
öfningarna.
§ 13.
Herr G. O. V. Lindgren i Örebro, som anmält sig för motions
afgifvande, aflämnade eu motion, n:o 231, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af §§ 49 och 87
regeringsformen samt §§ 10 till och med 25 äfvensom §§ 27, 28
och 38 riksdagsordningen.
Denna motion blef på begäran bordlagd.
§ 14-
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr J. Sjöberg under 10 dagar fr. o. m. den 16 mars,
» J. W. Bengtsson i Häradsköp under 3 dagar fr. o. m. den
14 mars,
Andra Kammarens Prof. 1904. N:o 27. 7
N:o 27. 90
Lördagen den 12 Mars.
herr C. J. Jonsson i Skog under 2 dagar fr. o. m. den 15 mars,
» G. O. V. Lindgren i Örebro under den 15 mars,
» K. F. G. Almqvist under 2 dagar fr. o. m. den 14 mars och
» J. W. Lundin under 2 dagar fr. o. m. den 14 mars.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 5,32 e. m.
In fidem
Herman Palmgren.
Stockholm 1904. Iduns Kung! Hofboktryckeri.