Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 89.
7
N:o 89.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående upp¬
hörande af den till kronan utgående så kallade ströms-
afrad af flottbron öfver Dalälfven vid TJppbo i Stora
Skedvi socken m. m. / gifven Stockholms slott den 26
februari 1904.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att medgifva, att den af flottbron öfver Dalälfven vid Uppbo i Stora
Skedvi socken till kronan utgående så kallade strömsafraden af 10
kronor må upphöra och kronan afstå från den rätt till själfva bron,
som kan tillkomma kronan.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF.
Ernst Meyer.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 89.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 26 februari 1904.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena LaGERHEIM,
Statsråden: ODELBERG,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen,
Virgin.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anförde härefter:
Vid Uppbo i Stora Skedvi socken af Kopparbergs län är en flott¬
bro utlagd öfver Daläifven. Någon säker kännedom om tidpunkten, när
berörda flottbro ursprungligen blifvit byggd och om detta skett på
kronans föranstaltande eller bekostnad, har icke kunnat vinnas. Huruvida
kronan från början haft någon inkomst af bron är icke heller kändt.
De äldsta uppgifterna härutinnan återfinnas i ett af landshöfdingen
Gustaf Duwall den 28 september 1686 afgifvet underdånigt memorial,
däri landshöfdingen, eftersom kronan njöt årlig tull af älfbroarne vid
Brunnbäck och Grådö, men gästgifvaren vid Uppbo, som höll denna
bro vid makt, blifvit dittills från sådan afgift förskonad, i anseende
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 89.
därtill att hans fäder byggt upp bron »af nyo» och år 1651 fått friliets-
bref därå, hemställde, huruvida gästgifvaren skulle få någon längre frihet
på bron eller om icke af bron därefter borde erläggas någon årlig tull
i proportion med den, som erlades för de andra älfbroarne. Genom
nådig resolution den 7 oktober 1686 förordnades äfven, att gästgifvaren
i Uppbo skulle därefter för bron årligen till kronan utgifva 20 daler
silfvermynt. Berörda afgift blef emellertid tills vidare ej debiterad i
kronans räkenskaper. Sedan bron år 1728 blifvit af vårfloden förstörd
och efter allmänt utbjudande år 1730 af två enskilda personer åter upp¬
byggd, uppkom ånyo fråga om utgörande af afgäld för bron till kronan,
och förordnade med anledning häraf kammarkollegium genom bref den
20 april 1738, att af brons innehafvare skulle på grund af förenämnda
nådiga resolution — dock utan efterräkning för de förflutna åren —
med fyra frihetsår från och med år 1738 framdeles årligen uppbäras och
i räkenskaperna upptagas 20 daler silfvermynt, hvilken afgift här för
första gången benämnes strömsafrad. Denna afgift påfördes likväl icke
i räkenskaperna, förrän Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet genom
skrifvelse till vederbörande kronofogde den 13 november 1766, enär
vid auktion å flottbron, bland annat, betingats, att arrendatorn skulle
enligt kammarkollegii nyssberörda bref erlägga den stadgade ströms-
afraden, 20 daler silfvermynt, föreskrifvit, att afgiften skulle för år 1766
och framdeles i räkenskaperna tagas till uppbörd. Numera är afgiften,
i gällande myntslag utgörande 10 kronor, debiterad i Hedemora fögderis
räkenskaper och redovisas därstädes i sammanhang med fögderiets grund¬
skatt, ehuru bron icke varit upptagen i kronans jordebok. Såsom inne¬
hafvare af bron uppgifvas först gästgifvarne vid Uppbo och därefter
ett brolag, bestående af åtskilliga soldatrotar inom Stora Skedvi socken.
Genom utslag den 15 november 1848, som i denna del vunnit laga
kraft, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande ålagt Stora Skedvi sockne¬
män att samfälldt och efter de grunder enligt Indika deras vägbyggnads-
skyldighet i allmänhet vore fördelad, utgöra kostnaden för brons byg¬
gande och underhåll. Innehafvarne af bron synas alltjämt hafva varit
berättigade att uppbära bropenningar för öfverfart af bron, och utgå
dessa afgifter numera efter en genom nådigt bref den 13 november 1857
fastställd taxa.
Med föranledande af bestämmelsen i 20 § af lagen angående väg-
hållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891 anmodade
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i skrifvelse den 4 december 1894
kronofogden i Hedemora fögderi att meddela upplysning, huruvida an-
Bih. till Eilcsd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 60 Höft. 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 89.
ledning funnes antaga, att enskild rätt skulle förnärmas genom bort¬
tagande af de för öfverfart af nämnda bro fastställda utgifter. Till svar
härå upplyste bemälde kronofogde i skrifvelse den 31 berörda december,
att Stora Skedvi socknemän, hvilka det ålåge att för Uppbo bro till
kronan årligen erlägga en så kallad strömskatt af 10 kronor, förmält sig
anse sin rätt genom bropenningarnas borttagande förnärmad, därest icke
jämväl strömskatten upphörde att utgå. Sedan frågan gjorts till föremål
för ytterligare utredning, därvid de väghållningsskyldige i Stora Skedvi
sockens väghållningsdistrikt yrkat, att ifrågavarande broafgifter fort¬
farande måtte få uppbäras, åtminstone till dess förenämnda strömskatt
blefve afskrifven och utgifter för öfverfart af de inom grannsocknarne
belägna broar icke vidare behöfde erläggas, öfverlämnade Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i underdånig skrifvelse den 16 maj 1896 till Kungl.
Maj:ts pröfning frågan om rätt för vederbörande att fortfarande enligt
taxa uppbära utgifter för öfverfart af Uppbo älfbro; och hemställde
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, enär handlingarna syntes gifva vid
handen, att enskild rätt skulle förnärmas, därest rätten att uppbära
broafgifterna upphörde, att Kungl. Maj:t måtte medgifva, att taxan
fortfarande finge lända till efterrättelse. Kammarkollegium, hvars yttrande
inhämtades, anförde i underdånigt utlåtande den 19 november 1896, att
förenämnda så kallade strömsafrad syntes hafva tillkommit såsom ett
vederlag för den åt innehafvarne af bron medgifna förmån att af väg¬
farande uppbära afgifter för öfverfart af bron, samt att fördenskull sist-
berörda afgifter ej utan förnärmande af Stora Skedvi socknemän enskilda
rätt kunde borttagas, så länge strömsafraden utgjordes. Vid ärendets
föredragning den 10 september 1897 förklarade Kungl. Maj:t sig väl
finna föreskrift om upphörande af giltigheten utaf den fastställda taxan
å afgifter för öfverfart af Uppbo älfbro ej för det dåvarande böra med¬
delas men anbefallde tillika Kungl. Maj:ts befallningshafvande att i
vederbörlig ordning utlåta sig, om och på hvilka villkor ofvannämnda
så kallade strömsafrad kunde upphöra.
Med anledning häraf meddelade Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
efter vederbörandes hörande, den 13 april 1899 utslag, däri Kungl. Maj:ts
befallningshafvande utlät sig, att, som det genom Kungl. Maj:ts befall-
ningshafvandes utslag den 15 november 1848 blifvit ålagdt sockne-
männen att samfälldt och efter de grunder, enligt hvilka deras väg-
byggnadsskyldighet i allmänhet vore fördelad, utgöra kostnaden jämväl
för Uppbo bros byggnad och underhåll, vid hvilket förhållande nybygg¬
naden och underhållet af bron måste anses hafva blifvit en allmän
angelägenhet, som numera, jämlikt lagen angående väghållningsbesvärets
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 89.
utgörande på landet den 23 oktober 1891, ålåge Stora Skedvi sockens
vägliållningedistrikt att på sätt och i den ordning, nämnda lag sade,
fullgöra, alltså och då i det allmännas intresse skäl numera icke före-
funnes för ett fortsatt upptagande af ifrågavarande strömsafrad, funne
Kungl. Maj:ts befallningshafvande skäligt besluta, att strömsafraden skulle
upphöra och förty ur kronoräkenskaperna afföras. Sedan Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes utslag blifvit underställdt kammarkollegii pröfning
och besvär öfver utslaget hos kollegium anförts af kammaradvokatfiskalen,
fann kollegium enligt utslag den 30 augusti 1901 Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande hafva saknat laglig befogenhet att förordna om upphörande
af den utaf Uppbo bro till kronan utgående så kallad strömsafrad och
upphäfde därför Kungl. Maj:ts befallningshafvandes utslag.
I anledning af kammarkollegii berörda utslag och med åberopande
att ifrågavarande strömsafrad redovisades i kronans räkenskaper under
titel grundskatt, hvilken skatt emellertid, jämlikt lagen angående afskrif¬
ning af de å viss jord hvilande grundskatter med mera den 2 december
1892, från och med innevarande år icke vidare skulle erläggas, har Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i underdånig skrifvelse den 19 april 1902
hemställt, att Kungl. Maj:t, med förklarande att med byggande och
underhåll af T ppbo bro skulle förhållas i enlighet med därom i allmän¬
het gällande bestämmelser, måtte förordna, att strömsafraden skulle
från och med 1903 års utgång upphöra samt de nu utgående bropen¬
ningarna icke vidare upptagas.
På grund af erhållen befallning har kammarkollegium, efter kammar-
advokatfiskalsämbetets hörande, den 10 december 1903 afgifvit under¬
dånigt utlåtande, däri kollegium anfört följande.
Då de, som byggt och underhållit bron, städse betecknats såsom
endast innehafvare af densamma samt kronan vid åtskilliga tillfällen på ett
ingripande sätt, såsom genom brons utarrendering å auktion, förfogat öfver
densamma, ville det synas, som om kronan åtminstone på 1600- och 1700-
talen ansett sig såsom ägare af bron. Vid sådant förhållande torde den af
bron utgående afgiften, oaktadt densamma från och med midten af 1700-
talet benämnts strömsafrad, hafva betraktats såsom en till kronan, i
egenskap af brons ägare, utgående afgäld för innehafvet af bron och
den därmed förenade rätten att uppbära bropenningar.
Beträffande själfva saken ansåge visserligen kollegium, att nu
ifrågavarande afgift, om än den redovisades i sammanhang med veder¬
börande fögderis grundskatt, icke vore af beskaffenhet, att afskrifning
af densamma kunde enligt lagen angående afskrifning af de å viss jord
hvilande grundskatter den 2 december 1892 äga rum. Emellertid måste
12 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 89.
det mellan kronan och de förra innehafvare af hron bestående rätts¬
förhållandet anses hafva blifvit upphäfdt genom Kungl. Maj:ts befall-
ningshafvandes förenämnda utslag den 15 november 1848, enligt livilket
det numera såsom ett allmänt onus ålåge Stora Skedvi socknemän att
bygga och underhålla bron. Då härtill komme, att, ehuru de på 1600-
ocli 1700-talen gällande skattepolitiska åsikter ingalunda varit främ¬
mande för att genom utgifter af dylik beskaffenhet bereda kronan
inkomster, detta likväl alldeles icke öfverensstämde med nu gällande
principer för tillgodoseendet af statsverkets behof, ville det synas kol¬
legium, som om kronan, jämväl med hänsyn till ifrågavarande afgifts
obetydliga belopp, kunde eftergifva densamma och sålunda undanröja
det "hinder, som berörda afgifts utgörande hittills uppställt mot bort¬
tagande af de för öfverfart af bron nu utgående bropenningar.
Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit, hemställer jag
i underdånighet, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå
Riksdagen att medgifva, att den af Uppbo bro till kronan utgående så
kallade strömsafraden af 10 kronor må upphöra och kronan afstå från
den rätt till själfva bron, som kan tillkomma kronan.
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten
bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen af-
låtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta proto¬
koll utvisar.
Ex protocollo:
Hjalmar Bettig.
STOCKHOLM, ISAAC MARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1904.