Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.
1
N:o 84.
Kungl. Maj.is nådiga proposition till JRiksdagen angående viss
ändring i gällande förordning angående stämpelafgiften;
gifven Stockholms slott den 26 februari 1904.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riks¬
dagen att besluta, att 8 § i nådiga förordningen angående stämpelaf¬
giften den 2 juni 1899, sådan denna § lyder enligt nådiga kungörelsen
den 14 juni 1901, skall i nedannämnda delar erhålla följande lörändrade
lydelse:
8 §•
B) Öfriga stämpelpliktiga enskilda handlingar.
Försäkring skref eller annan handling, hvarigenom försäkring med¬
delas; lika med Certeparti.
Förvärf---— — — — — — — —
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF.
Ernst Meyer.
Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Samt. 1 Åfd, 57 Höft.
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet å Stock¬
holms slott den 26 februari 1904.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westreng,
Ramstedt,
Berger,
Meter,
von Friesen,
Virgin.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anförde härefter:
I nådiga förordningen angående stämpelafgiften den 2 juni 1899
upptages i II Art. 8 § B) bland därunder omförmälda stämpelpliktiga
enskilda handlingar för säkring sb ref eller annan handling, hvarigenom
försäkring meddelas. Dylik handling skall i likhet med hvad i afseende
å certeparti är föreskrifvet, då handlingen för vinnande af betalning
hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel af 25 öre för hvarje
fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket betalning sökes, med
iakttagande dock att dylik handling är fri från stämpel, då på grund
däraf fordran bevakas i konkurs. Utom denna stämpelafgift, som gäller
3
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 84.
utan undantag för hvarje dylik handling, stadgas under ifrågavarande
rubrik tillika, att af utländsk försäkringsgifvare eller hans agent med-
deladt kvittens å premie, ehvad det tecknas å försäkringshandling eller
särskildt utfärdas, skall, innan det här i riket utlämnas, förses med
stämpel till nedannämnda belopp:
vid försäkring af egendom: 60 öre för hvarje fulla 100 kronor
af premien; och
vid försäkring af lif: 30 öre för hvarje fulla 100 kronor af premien,
dock icke i något fall under 50 öre.
Med afseende å den sålunda stadgade särskilda stämpelafgift å
vissa premiekvittenser hafva under år 1903 från såväl norsk som stor-
brittanisk sida framställningar gjorts om befrielse för norska och stor-
brittaniska försäkringsgifvare från sagda afgift.
I en från norska statsrådsafdelningen i Stockholm till finansde¬
partementet den 2 april 1903 öfverlämnad skrift hafva sålunda de norska
brandförsäkringssällskapen Christiania och Vesta, med framhållande att
genom berörda afgift ett bestämdt företräde gåfves de svenska för-
säkringsgifvarne särskildt framför de mindre norska försäkringsföretagen,
af hvilkas ringa premiebelopp stämpelafgiften representerade en jäm¬
förelsevis stor andel, uttalat såsom sin åsikt, att frågan om påförande
af stämpelafgift i förevarande afseende borde i de olika länderna ordnas
på grundval af reciprocitet, och i sammanhang härmed väckt fråga om
utverkande för framtiden, att norska bolag måtte undantagas från om-
förmälda stämpelafgift.
Vidare har herr ministern för utrikes ärendena med skrifvelse den
9 april 1903 till statsrådet och chefen för finansdepartementet öfver-
lämnat afskrift af en från härvarande brittiske minister inkommen pro¬
memoria, däri erinrats, att i art. 9 af 1826 års traktat mellan det före¬
nade konungariket Storbrittannien och Irland samt de förenade konunga¬
rikena Sverige och Norge stadgades, att i allmänhet i hvad som rörde
handeln och sjöfarten skulle hvar och en af nämnda makter behandla
den andra såsom den mest gynnade nation, och att i art. 4 af 1661
års traktat mellan Storbrittannien och Sverige vore föreskrifvet, att båda
makternas undersåtar skulle äga och åtnjuta i hvarandras herradömen
lika stora och vidsträckta privilegier och friheter, som hvarje annan ut-
länding då åtnjöte eller därefter komme att åtnjuta. I gällande kon¬
vention mellan Sverige och Frankrike vore tillika stadgadt, att nämnda
makters undersåtar icke skulle vara underkastade andra eller högre af-
gifter, skatter, pålagor eller bevillningar, än som af landets egna inne¬
vånare utgjordes, och att de privilegier, friheter och andra förmåner,
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o S4.
hvaraf, i fråga om handel och industri, den ena af de kontraherande
ländernas undersåtar vore i åtnjutande, likaledes skulle tillkomma den
andras af dessa makter undersåtar.
Då på grund af förenämnda traktater brittiska undersåtar hade
samma privilegier som franska medborgare, syntes det, anfördes vidare
i promemorian, som om brittiska undersåtar icke skulle kunna afkräfvas
högre skatter och af gifter, än som erlades af svenskar; men icke desto
mindre hade »Commercial Union Assurance Company», som upprättat eu
afdelning i Stockholm, anmält, att en stämpelafgift lades på hvarje af
denna utfärdad polis, under det att af svenska bolag utfärdade poliser
vore fria från all slags afgifr.
öfver omförmälda framställningar har statskontoret på grund af
särskilda remisser afgifvit underdåniga utlåtanden den 14 maj och den
24 juli 1903; och har statskontoret därvid beträffande tillkomsten af
ifrågavarande slag af stämpelskatt äfvensom nu därom gällande stad¬
gande anfört följande.
Den utländsk försäkringsgifvare åliggande skyldighet att med
stämpel förse premiekvittens, som här i riket utlämnades, härledde sig
från beslut vid 1856—1858 årens riksdag. Rikets Ständer beslöto näm¬
ligen då, i anledning af i ämnet väckta förslag, införande i stämpel¬
förordningen af ett så lydande stadgande:
»Försäkringsbref, förnyelsebevis, premiekvittens eller annan hand¬
ling af hvad namn som helst, hvilken hädanefter af utländskt bolag
eller dess agent här i riket utfärdas eller utlämnas, till försäkring af
fast eller lös egendom emot eld- och brand- eller sjöskada, äfvensom
af människolif, skall på försäkringsbolagets bekostnad beläggas med
stämpladt papper till följande belopp, nämligen: för försäkring af fast
eller lös egendom en half procent af utbetald premie och för försäkring
af lif en fjärdedels procent af premien, dock icke i något fall under
25 öre.»
Med detta stadgande, hvilket infördes såsom punkt 8:o i § 8 af
nådiga kungörelsen den 27 november 1857 angående stämplade-pappers*
afgiften samt hvad vid kontrollen och uppbörden däraf bör iakttagas,
afsåga, enligt hvad i bevillningsutskottets betänkande i ämnet angafs,
att vinna en beskattning »såvidt möjligt afpassad till likhet med hvad
inhemska försäkringsbolag för sin rörelse skattade». Stämpelafgiften
hade därför på utskottets förslag af Rikets Ständer bestämts till belopp,
som efter verkställd beräkning ansetts motsvara den allmänna bevill¬
ning, hvilken de inhemska försäkringsbolagen enligt då gällande be¬
stämmelser hade att erlägga med 278 procent af sin behållning.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84. 5
Berörda, i nådiga kungörelsen den 27 november 1857 intagna
stadgande både bibehållits oförändradt, till dess vid 1876 ais riksdag
bevillningsutskottet med afseende å den minskning, penningevärdet
sedan år 1857 undergått, föreslagit en förhöjning af stadgade minimi¬
beloppet från 25 till 50 öre; i sammanhang hvarmed utskottet, som
tagit under ompröfning, huruvida icke dylika handlingar, utfärdade af
inhemska försäkringsbolag, borde, då de för domstol eller exekutor före¬
teddes, med stämpel beläggas, uttalade den uppfattning, att, enär
stämpelafgift pålades de utländska bolagen för att såmedelst underkasta
dem en beskattning, motsvarande den allmänna bevillning af inkomst,
som de svenska bolagen finge vidkännas, utskottet icke funne skäl att
med en dylik stämpelafgift betunga de inhemska bolagen. Men enär
deras försäkringshandlingar, da de inför domstol eller exekutor föie-
teddes, vore till sin natur fullt jämförliga med skuldebref, både utskottet
ansett, att i dessa fall stämpelbeläggning af sådana handlingar, ehvad
de utfärdats af inhemskt eller utländskt försäkringsbolag, borde äga rum
i enlighet med hvad om skuldebrefs förseende med stämpel vore stadgadt.
Utskottets förslag godkändes af Riksdagen, och ett i öfverens¬
stämmelse härmed affattadt stadgande hade intagits i stämpelförord¬
ningen af den 29 september 1876, hvithet oförändradt kvarstått, intill¬
dess 1883 års Riksdag på Kungl. Maj:ts förslag antagit de bestämmelser
i förevarande afseende, som sedermera i hufvudsakligen samma lydelse
jämväl införts i gällande stämpelförordning af den 2 juni 1899.
Såsom statskontoret vidare anfört, kunde dock numera den, enligt
hvad ofvan nämnts, afsedda likheten mellan stämpelafgiften för utländska
och allmänna bevillningen för svenska försäkringsbolag ej sägas äga
rum, sedan ändringar i hithörande delar af såväl stämpel- som bevill-
ningslagstiftningen vidtagits och de beräkningar i fråga om behållningen
af försäkringsrörelsen, som legat till grund för bestämmandet af stämpel-
afgiftens belopp, ej torde motsvaras af numera bestående förhållanden.
Vid pröfningen af förenämnda fråga vore emellertid af större vikt,
att det skäl, som föranledde införandet vid 1856—1858. årens riksdag
af stämpelafgiften för utländska försäkringsgifvares premiekvittens, eller
den då för utländska bolag bestående friheten från allmän bevillning,
ej vidare ägde rum. Redan med antagandet af 1861 års bevillnings¬
förordning torde utländsk försäkringsgifvare hafva varit skyldig att för
sin bär i riket utöfvade verksamhet utgöra inkomstbevillning efter
enahanda beräkningsgrund som svenska medborgare.^ Och i gällande
bevillningsförordning gjordes ej heller i afseende på skattskyldighet
någon skillnad mellan svenska och utländska försäkringsbolag. Känne¬
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 84.
dom om do utländska försäkringsbolagens verksamhet bereddes beskatt-
ningsmyndigheterna genom föreskriften i 14 § 2:o d) i sistnämnda för¬
ordning, att agent för utländskt försäkringsbolag årligen skulle aflämna
uppgift angående antalet försäkringar och premiebeloppet för nästföre¬
gående år inom agenturens område äfvensom beloppet af utbetalda åter-
försäkringspremier. Genom flera nådiga resolutioner hade Kungl. Maj:t
godkänt beslut af vederbörande myndigheter, enligt hvilka inkomsten
af utländsk försäkringsgifvares rörelse här i landet blifvit taxerad till
belopp, motsvarande 16 procent af influtna årspremier.
Af den sålunda lämnade utredningen framgår, att den utländsk
försäkringsgifvare eller hans agent åliggande skyldigheten att med
stämpel förse premiekvittens, innan den här i riket utlämnas, ursprung¬
ligen synes hafva tillkommit i syfte att åstadkomma likhet i beskatt¬
ning mellan inhemska försäkringsgifvare och utländska försäkrings¬
gifvare, som drifva rörelse i Sverige. Med förändrade bestämmelser
inom stämpel- och bevillningslagstiftningens område har denna likställighet
rubbats och sedan utländska försäkringsgifvare ansetts vara skyldiga
att jämväl erlägga bevillning för rörelse, som af dem här idkades, har
stämpelafgiften fått karaktären af en särskild å sistnämnda rörelse
hvilande _ afgift. Den förutsättning, under hvilken den ifrågavarande
stämpelafgift en pålades, har bortfallit och i stället har den fått en be¬
tydelse, som från början icke synes hafva varit tillämnad densamma,
eller att verka såsom skydd för den inhemska försäkringsrörelsen. Med
den utveckling, det svenska försäkringsväsendet redan vunnit, är emel¬
lertid icke att antaga, att detsamma är i behof af ett dylikt skydd för
att med framgång kunna bedrifva sin verksamhet inom landet. Där¬
emot är den möjligheten icke utesluten, att, om berörda stämpelafgift
fortfarande bibehålies, sedan uppmärksamheten nu blifvit fäst å den¬
samma, från främmande makters sida åtgärder kunna komma att vid¬
tagas, ägnade att försvara svenska försäkringsbolags verksamhet i ut¬
landet. Med afseende härå och då den inkomst, som den särskilda
stämpelafgiften å utländska försäkringspoliser tillförer statskassan, icke
kan anses vara af någon mera afsevärd betydelse, anser jag, att den¬
samma nu bör borttagas.
Ö
På grund af hvad sålunda anförts och utan att anse mig behöfva
ingå på frågan, huruvida försäkringsbolag, hemmahörande i land, som
på grund af handelstraktat med Sverige skall behandlas såsom mest
gynnad nation, för närvarande på grund af sådan traktat bör befrias
från omförmälda stämpelafgift, hemställer jag därföre i underdånighet,
att Kungl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen att besluta’,
7
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 84.
att 8 § i nådiga förordningen angående stämpelafgiften den 2 juni 1899,
sådan denna § lyder enligt nådiga kungörelsen den 14 juni 1901, skall
i nedannämnda delar erhålla följande förändrade lydelse:
8 §•
B) Öfriga stämpelpliktiga enskilda handlingar.
Försäkring skref eller annan handling, hvarigenom försäkring med¬
delas; lika med Certeparti.
Förvärf — — — — — — — — — — — — — — —--
Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten
bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll
utvisar.
Ex protocollo:
Hjalmar Retlig.