Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.
1
N:o 80.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående
pension å allmänna indragningsstaten åt sergeanten vid
Lifgardet till häst F. A. Lindqvist; gifven Stockholms
slott den 29 januari 1904.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
att å allmänna indragningstaten bevilja sergeanten vid Lifgardet till
häst Frans Andersson Lindqvist en årlig fyllnadspension å femhundra¬
fyrtio kronor att utgå, sedan han efter den 27 augusti 1904 erhållit
afsked.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAK,
Otto Virgin.
Bill. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. I Afd. 54 Höft. (X:o SO.)
2
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 80.
Utdrag af protokollet öfver landtför svar sär enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 29 januari 1904.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Pal ander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen,
Virgin.
Departementschefen, statsrådet Virgin anförde:
»Uti underdånig skrifvelse den 3 april 1903 har sekundchefen för
Lifgardet till häst anhållit, att sergeanten af första klassen vid nämnda
lifgarde Frans Andersson Lindqvist, hvilken under åberopande af läkare¬
betyg anhållit att på grund af sjukdom erhålla afsked med pension
och fyllnadspension från arméens pensionskassa, måtte, ehuru han ännu
icke uppnått stadgad pensionsålder, beredas pension.
Lindqvist, som är född den 5 september 1858, kom i tjänst vid
regementet den 27 augusti 1879 och utnämndes till sergeant den 30
september 1889.
Enligt hvad sekundchefen vidare meddelat drabbades Lindqvist, som
är obemedlad och i sitt äktenskap äger 4 minderåriga barn, den 26 mars
Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SO.
»>
i)
1895 af ett slaganfall, hvarför han intogs och vårdades å allmänna
garnisonssjukhuset här i staden till slutet af april månad samma år.
Följderna af slaganfallet hade därefter yttrat sig hufvudsakligast i svå¬
righet att tala jämte slöhet i minnesorganet, hvarför han icke kunnat
användas såsom lärare i regementets skolor eller befäl. Under åren 1895
—1900 hade Lindqvist väl fått utföra mindre maktpåliggande sysslor,
men detta hade skett på ett i hög grad otillfredsställande samt vid flera
tillfällen för den allmänna disciplinen så skadligt sätt, att han måst för¬
sättas ur tjänstgöring, och då ej någon förbättring i hans hälsotillstånd
syntes kunna åstadkommas samt hans vistelse inom kasernområdet
menligt inverkade på krigstukten genom det åtlöje, han städse väckte,
hade han den 17 maj 1900 erhållit tjänstledighet för att till hälsans
återställande vistas på landet. Under den treåriga vistelsen å landet
hade väl hans hälsa något förbättrats, men till krigstjänst vore och
förblefve han oduglig, hvarför hans bibehållande vid beställning på
stat ej kunde anses berättigad^
Vederbörande regementsläkare har den 18 mars 1903 efter verk¬
ställd undersökning afgifvit intyg, att, medan hos Lindqvist hvad krop¬
pens olika organ anginge icke någon sjuklig abnormitet förefunnes, han
dock visade såsom en följd af slaganfallet en utpräglad glömska och
minnesslöhet, hvarigenom han vore oförmögen att något så när riktigt re¬
dogöra för hvad som passerat för någon längre tid sedan, samt att denna
minnesslöhet, som syntes vara af allvarlig beskaffenhet, med all sanno¬
likhet icke komme att med tiden förminskas, hvadan Lindqvist vore
till vidare krigstjänst nu och framdeles oduglig.
Jämväl medicinalstyrelsen, hvars yttrande i ärendet infordrats, har
såsom sin åsikt uttalat, att Lindqvist icke kunde antagas blifva till
hälsan så återställd, att, han på ett tillfredsställande sätt skulle kunna
fullgöra sina åligganden som sergeant vid det regemente, han tillhörde.
I fråga om Lindqvists pensionsrätt har direktionen öfver arméens
pensionskassa erinrat, att Lindqvist jämlikt 50 § i gällande pensions-
reglemente är berättigad att afgå ur tjänsten och, mot erläggande af
dubbla expektansafgifter, från och med den 1 septembe r 1904 tillträda
pension å 180 kronor från arméens pensionskassa, men att fyllnads¬
pension från nämnda kassa icke reglementsenligt kunde honom beredas;
hvarjämte direktionen meddelat, att, därest Lindqvist nu varit jämlikt
fastställda pensionsgrunder berättigad till pension och fyllnadspension,
sammanlagda beloppet däraf skulle hafva utgjort 720 kronor, hvaraf
fyllnadspensionen af statsmedel alltså utgjort 540 kronor.
Statskontoret har i underdånigt utlåtande, på grund af hvad i
4
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o SO.
ärenclet förekommit, hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig
proposition föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja
Lindqvist en årlig fyllnadspension å 540 kronor att utgå, sedan han
efter den 1 september 1904 erhållit afsked från regementet.
Som Lindqvist enligt åberopade läkarebetyget och medicinalstyrelsens
utlåtande är oduglig till krigstjänst, anser jag, i likhet med sekund¬
chefen, att han icke bör bibehållas vid sin beställning, och att därför
pension må åt honom utverkas för att bereda honom möjlighet att
kunna från tjänsten afgå. I fråga om det belopp, som i sådant afse¬
ende må honom tillkomma, synes mig detta icke skäligen böra under¬
stiga det som skulle till honom utgått, om han uppnått tillräckliga
tjänsteår, eller tillhopa 720 kronor. Af nämnda belopp blifver han
dock, därest han får kvarstå i tjänst till den 27 nästkommande augusti,
då han uppnått 25 tjänsteår, berättigad att såsom pension uppbära 180
kronor, hvarför framställning allenast om beviljande åt honom af fyll¬
nadspension å 540 kronor är erforderlig. Jag hemställer därför, det
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att å allmänna indragningsstaten bevilja sergeanten vid Lifgardet
till häst Frans Andersson Lindqvist en årlig fyllnadspension å femhundra¬
fyrtio kronor att utgå, sedan han efter den 27 augusti 1904 erhållit
afsked.»
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nå¬
digt bifall; och skulle proposition i ämnet af den ly¬
delse, bilaga till detta protokoll utvisar, till Riksdagen
aflåtas.
Ex protocollo:
Erik von Horn.
Stockholm. K. L. Beckmanä Boktryckeri, 1904.