Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.
I
N:o 62.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående pension
för extra ordinarie professorn L. F. Läffler; gifven
Stockholms slott den 12 februari 1904.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed äska Riks¬
dagens medgifvande därtill, att extra ordinarie professorn vid universitetet
i Uppsala Leopold Fredrik Läffler må från och med månaden näst efter
den, i hvilken afsked varder honom beviljadt från hans extra ordinarie
professorsbefattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragnings-
staten uppbära årlig pension till belopp af 3,300 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR
Carl von Friesen.
Bih. till Biksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 38 Häft. (N:o 62.)
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, kallet inför Hans
Maj :t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
februari 1904.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lageriieim,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen,
Virgin.
Ang. pension Departementschefen, statsrådet von Friesen, föredrog en af extra ordi-
s*orn °'h. T<f. uar i c professorn i svenska språket vid universitetet i Uppsala Leopold
Låffier. Fredrik Läffler i underdånighet gjord ansökning, däruti Läfiler, under
åberopande af ansökningen bilagdt läkareintyg, på anförda skäl anhållit,
det Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om be¬
redande åt sökanden af årlig pension från allmänna indragen gsstaten till
belopp af 3,300 kronor, hvarjämte Läffler förklarat sig villig att, därest
sådan pension blefve honom af Riksdagen beviljad, afgå från sin extra
ordinarie professorsbefattning; i hvilket ärende dels kanslern för rikets uni¬
versitet, efter att hafva hört det större akademiska konsistoriet i Uppsala,
dels ock statskontoret afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden.
Af förenämnda och andra tillgängliga handlingar inhämtades:
3
Ku »tgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.
att Läffler, som är född den 15 november 1847, erhållit anställning
den 4 juni 1872 såsom docent i nordiska språk vid universitetet i Uppsala
och blifvit den 3 oktober 1881 utnämnd till sin nuvarande befattning;
att han emellertid jilmlikt särskilda nådiga beslut för sjukdom åtnju¬
tit tjänstledighet alltsedan den 1 juni 1883;
att enligt det vid ansökningen fogade läkareintyg, utfärdadt af f. d.
professorn P. J. Wising den 7 december 1903, Läffler, som tillförne råd¬
frågat Wising för kroniskt nervlidande, icke torde kunna komma att
hädanefter — äfven om hans hälsotillstånd skulle mer eller mindre bätt¬
ras — på ett tillfredsställande sätt upprätthålla ett professorsämbete;
att Kungl. Maj:t uppå framställning af kanslern, hvilken framställning
blifvit af statskontoret i underdånigt utlåtande till bifall förordad, år 1894
till Riksdagen aflåtit nådig proposition därom att Läffler måtte förklaras
berättigad att från och med månaden näst efter den, hvari afsked från
extra ordinarie professorsbefattningen kunde varda honom beviljadt, under
sin återstående lifstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pen¬
sion af 3,000 kronor;
att denna nådiga proposition af Riksdagen endast på det sätt bifallits,
att för Läffler beviljats en pension af 1,500 kronor för år;
att Riksdagen därvid uttalat, att det måste anses olämpligt, att en
tjänsteman, som efter endast en kortare tids tjänstgöring blefve till följd
af sjukdom oförmögen att vidare sköta sin tjänst, under sin återstående
lifstid bibehölles vid tjänsten och den därmed förenade lön, under det
befattningen till men för densamma uppehölles genom växlande vikarier,
hvadan Riksdagen ansett någon pension böra Läffler tilläggas för att be¬
reda honom möjlighet att kunna afgå från tjänsten;
att Läffler emellertid icke begagnat sig af den sålunda beviljade pen¬
sionsförmånen, utan fortfarande kvarstått såsom extra ordinarie professor;
att Läffler i nämnda egenskap jämlikt nådigt bref den 7 juni 1901
åtnjöte lön med 3,300 kronor, af hvilket belopp han såsom tjänstledig på
grund af sjukdom icke vore skyldig att afstå någon del åt sin vikarie;
samt att statskontoret, då de skäl, som föranledt Kungl. Majtts fram¬
ställning till 1894 års riksdag om beviljande åt Läffler af en årlig pension
å allmänna indragningsstaten till belopp af hans dåvarande lön, natur¬
ligtvis nu förelåge i än högre grad samt Läffler antagligen icke skulle
befinnas villig att afgå, därest den honom beviljade pensionen komme att
understiga hans nuvarande ordinarie lön eller 3,300 kronor, hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte förnya sin hos Riksdagen år 1894 gjorda framställning
om Läfflers öfverflyttande å allmänna indragningsstaten, med den för¬
ändring att pensionsbeloppet höjdes till 3,300 kronor.
4
Kungl, Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 62.
Efter att hafva redogjort för handlingarnas innehåll yttrade före¬
dragande departementschefen:
»I mer än tjugu år har alltså Uppsala universitets enda speciella lärostol
i modersmålet, extra ordinarie professuren i svenska språket, på grund af
innehafvarens sjukdom uppehållits genom vikarie. Det torde lätteligen
inses, att detta icke kunnat ske utan afsevärd skada för ämnets studium
vid universitetet, alltså äfven för lärarebildningen i detta för våra allmänna
läroverk så viktiga ämne. Till vikariens aflöning hafva endast varit
disponibla de till tjänsten hörande tjänstgöringspenningarna, 1,200 kronor,
eller 2/3 af hvad en extra lärare vid allmänt läroverk åtnjuter, och då
detta belopp befunnits alldeles otillräckligt, har vikariens ställning måst
upphjälpas därigenom, att han längre tid än vanligt fått behålla ett docent¬
stipendium, detta till förfång för yngre vetenskapsidkare.
För att råda bot på detta missförhållande afläts redan för 10 år se¬
dan proposition till Riksdagen om Läfflers pensionerande med 8,000 kronor
årligen — ett belopp, som då af Riksdagen nedsattes till 1,500 kronor.
Att Läffler icke begagnat sig af det sålunda erbjudna tillfället att öfvergå
på indragningsstat, utan i enlighet med sin lagliga rätt förskaffat sig tjänst¬
ledighet på grund af sjukdom, har uppenbarligen berott på svårigheten,
ja omöjligheten för honom att på denna pension existera, i synnerhet som
han varit hemsökt af sjukdom. Han har nu i stället åtnjutit hela lönen,
3,300 kronor.
Så hafva ytterligare 10 år förflutit, och Uppsala universitet saknar allt
fortfarande särskildt ordinarie representant för vårt eget språk. Någon utsikt
att Läffler skulle vare sig inträda i tjänstgöring eller afgå med den år
1894 beviljade pensionen lärer icke föreiinnas. Jag anser det under sådana
förhållanden vara min plikt, med hänsyn till den fosterländska bildningens
kraf, att tillstyrka Eders Kungl. Maj:t att i nådig proposition äska Riks¬
dagens medgifvande därtill, att Läffler må från och med månaden näst efter
den, i hvilken afsked varder honom beviljadt från hans extra ordinarie
professorsbefattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragnings-
staten uppbära årlig pension till belopp af 3,300 kronor.»
I denna hemställan förenade sig statsrådets öfriga ledamöter.
Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans
Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle proposition
i ämnet, af lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar,
till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
Gustaf Tottie.
Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri A. B., 1904.