Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
1
N:o 41.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående efter¬
skänkande af kronans rätt till danaarf efter koppar¬
slagaren Carl Johan Eriksson från Mossön i Torpa
socken; gifven Stockholms slott den 31 december 1903.
Kopparslagaren Carl Johan Eriksson från Mossön under Börshult
i Torpa socken afled den 21 juni 1898 utan att efterlämna kända arf-
vingar. Af instrumentet öfver den efter honom under därpå följde
juli månad förrättade bouppteckning inhämtas, att vid förrättningen till-
städesvarit, förutom tillförordnade gode mannen för Erikssons okända
arfvingar länsmannen C. Brinkman, jämväl arbetaren August Olsson i
Erikslund, hos hviken den aflidne under senare tiden skulle varit boende,
samt att Erikssons efterlämnade tillgångar — däri ingingo hemmanet
7m mantal frälse Börshult i Torpa socken, bevillningstaxeradt till 600
kronor, förpantningslägenheten Mossön under ett mantal Börshult, vär¬
derad till 750 kronor, jämte tillhörande åbyggnader, värderade till 150
kronor, samt lägenheten Erikslund under Tranås kvarn i Säby socken
med åbyggnader, värderad till 1,000 kronor — antecknats utgöra
3,092 kronor 40 öre och skulderna 1,084 kronor 84 öre, hvadan behåll¬
ningen uppgått till 2,007 kronor 56 öre.
Vid lagtima vårtinget med Ydre härad den 11 juli 1898 lät ofvan-
bemälde August Olsson, under förmälan att Eriksson i lifstiden till för¬
mån för August Olsson upprättat muntligt testamente, till bestyrkande
häraf på ed höra nedannämnda personer, hvilka därvid berättade:
l:o) stenarbetaren Sven Johan Alfred Ekmark i Tranås: att vittnet
Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Samt. 1 Afd. 23 Raft. 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
toge på sin ed riktigheten af följande, af vittnet författade och vid
tillfället ingifna attest:
»Minnesteckning.
C. J. Eriksson sade till mig uti sistlidna februari månad och sedan
vid flera åtskilliga tillfällen, att hans fosterson August Olsson skulle
flytta till honom i vår och att han och hans hustru skulle sköta om
honom på gamla dar; och skulle de få ärfva honom. Då frågade jag
om Eriksson ej hade några släktingar. »Inte som jag vet», svarade
han, »men om så skulle vara, skall de hafva en tredjedel och August
och hans hustru två tredjedelar.» Sedan de på våren flyttat till Eriksson
sporde jag en tid efteråt honom: »Nå hvad tycker Eriksson om sin
fosterson», hvarpå Eriksson svarade: »Jo jag har det så roligt och bra
nu, skall Ekmark tro, de äro så snälla och August är så arbetsam, han
knogar bland stenarna, som Ekmark har väl sett, och det är väl icke
underligt, jag har ju sagt, att det skall bli hans en gång när jag dör»;
hvarjämte vittnet tilläde, dels att Eriksson på vittnets fråga, om
han ej skulle skrifva testamente, svarat, »det är väl ej så brådt om,
jag har ju ändå lofvat August, att han skall få ärfva mig», dels äfven
att vid de nu omvittnade tillfällena någon annan än vittnet ej varit
närvarande;
2:o) Sven Inge Petersson i Tranås, att vittnet toge på sin ed rik¬
tigheten af innehållet i en så lydande attest:
»Uti december månad förra året och åtskilliga gånger under detta
år voro numera döde Eriksson från Mossön och jag tillsammans och
språkade som gamla goda vänner om hvarjehanda, och då bland annat
föll talet sig så »hvem skall ärfva dig, har du några släktingar?» Han
svarade då: »jo jag har en bror i Ryssland, men jag vet ej, om han
lefver, men jag har en fosterson, August, som skall ärfva mig, och
skall han och hans hustru komma till mig i vår och vårda mig på
gamla dar, för han är så snäll och rar.» Och sedan August flyttat till
Erikslund i våras, talade jag ofta med Eriksson och var han mycket
glad och belåten, för August var så arbetsam. Jag har varit bekant
med mannen omkring 50 år, men vet ej om han har några släktingar»;
hvarefter vittnet tilläde, att vid de omvittnade tillfällena någon
annan än vittnet ej varit närvarande; samt
3:o) Gustaf Petersson i Säthälla: att den 28 mars 1898, då vittnet
jämte andra personer biträdt vid August Olssons flyttning till Erikslund,
Eriksson enskildt yttrat till vittnet, att August Olsson skulle få all hans
kvarlåtenskap, enär August Olsson vore hans fosterson och Eriksson
fäst sig så mycket vid honom; att vid middagen samma dag, då tio
3
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
personer varit närvarande, Eriksson yttrat: »jag högaktar eder alla, emedan
I hjälpt August med flyttningen i detta svåra väglaget, själf har jag haft
mycket brådtom att fä allt i ordning, och det vore godt, om August
voro belåten och finge trefnad här, tv nu vill jag lämna honom det
som det står»;
och hade vittnena tillika sammanstämmande intygat, att de af
Erikssons yttranden fått den uppfattningen, att Eriksons mening varit,
att August Olsson skulle få allt hvad Eriksson ägde.
Vid ytterligare vittnesförhör, som i enahanda syfte den 3 oktober
1898 hölls vid Ydre häradsrätt, anförde Carl Sandberg i Traneryd, att
vittnet, som jämte flera andra personer, bland dem förut afbörda vittnet
Gustaf Petersson, biträdt vid August Olssons flyttning till Eriksson,
därvid hört den sistnämnde yttra, att August Olsson, som allt sedan
barndomen varit upptagen till fosterson af Eriksson, skulle erhålla all
dennes kvarlåtenskap; att Eriksson äfven förut vid åtskilliga tillfällen,
under omnämnande att han icke ägde några anförvanter med undantag
af en brorson, som emellertid antagligen då mera vore död, till vittnet
uttalat sin synnerliga välvilja för August Olsson och sin afsikt att denne
efter Erikssons död skulle bekomma all hans egendom; att Eriksson vid
samtliga dessa tillfällen varit vid fullt och sundt förstånd och handlat
frivilligt; samt att orsaken, hvarför det ifrågakomna förordnandet icke
blifvit skriftligen affattadt, enligt vittnets förmenande varit den, att
Eriksson, som till följd af ett slaganfall plötsligen aflidit, ansett, att
»däidill ännu varit god tid».
Protokollen öfver de två vittnesförhören ingåfvos i bevaknings-
ändamål berörda den 3 oktober 1898 till häradsrätten, som resol¬
verade, att testamentet skulle delgifvas den aflidnes närmaste arfvingar
eller, därest sådana ej funnes, kronans ombudsman i orten, hvilka ägde
att inom natt och år från delfåendet testamentet genom stämning i laga
ordning klandra.
Sedan i anledning häraf tillförordnade kronofogden M. Julin, å
Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, instämt August Olsson till Ydre
häradsrätt med yrkande, bland annat, att, som ifrågavarande muntliga
förordnande, på grund hvaraf August Olsson syntes vilja göra anspråk
på kvarlåtenskap en efter Eriksson, icke tillkommit i öfverensstämmelse
med gällande lag, Kungl. Maj:t och kronan, som, vid det förhållande
att kända arfvingar efter Eriksson icke funnes, vore berättigad till hans
kvarlåtenskap, måtte, oafsedt berörda förordnande, förklaras äga rätt
till danaarf efter Eriksson, yttrade häradsrätten i utslag den 9 juli 1900,
såvidt nu är i fråga, att, som ifrågavarande, af August Olsson såsom
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
testamente efter Carl Johan Eriksson bevakade yttranden ej tillkommit
i den ordning, som för giltigheten af muntligt testamente funnes stadgad
i 16 kapitlet 1 § ärfdabalken, förklarades samma yttranden icke utgöra
hinder för Kungl. Maj:t och kronan att såsom danaarf tillträda Eriks¬
sons efterlämnade egendom.
I detta häradsrättens utslag gjorde Göta hofrätt, hvarest August
Olsson efter vad fullföljde talan, ej ändring. Sedan August Olsson i
underdånighet sökt att få Konungens pröfning hemställa hofrättens
dom och högsta domstolen vid sakens föredragning bifallit af August
Olsson gjord framställning att få Gustaf Petersson i Säthälla och Karl
Sandberg i Traneryd vid Norra Vedbo häradsrätt såsom vittnen i saken
ånyo hörde, berättade bemälde personer vid med dem anställdt förhör:
l:o) Gustaf Petersson, efter det hans ofvan omförmälda vittnes¬
berättelse vid förhör den 11 juli 1898 inför Ydre häradsrätt blifvit. upp¬
läst, att han till alla delar vitsordade denna berättelse med följande
tillägg: att vittnet, som jämte vittnet Sandberg och åtskilliga andra
personer den 28 mars 1898 biträdt August Olsson vid flyttning af dennes
lösegendom till lägenheten Erikslund, efter framkomsten dit på förmid¬
dagen samtalat med Carl Johan Eriksson, därvid denne tackat vittnet
för biträdet vid flyttningen och i sammanhang därmed yttrat, att hans
mening vore, att August Olsson »skulle få allt hvad Eriksson ägde och
hade»; att vittnet med anledning häraf frågat, huru nära August Olsson
och Eriksson varit släkt, därtill Eriksson genmält, att något blodsband
ej förefunnes dem emellan, men att Eriksson åtta eller nio år före om¬
vittnade samtalet upptagit August Olsson såsom fosterson och under
nämnda tid »fäst sig så mycket» vid denne, att han »ville gifva honom
all sin egendom», och därvid ytterligare tillagt: »Ni skall få höra längre
fram på dagen»; att på vittnets fråga, huruvida det »varit testamente
mellan honom och August Olsson», Eriksson svarat: »Nej, det är det
ej, men jag skänker honom det ändå»; att då vittnet jämte öfriga om¬
vittnade personer senare på dagen ätit middag hos Eriksson å Eriks-
lund, denne i ett tal till de församlade tackat dem för deras biträde vid
flyttningen af sakerna och i sammanhang därmed yttrat: »Nu hören I
det godvänner, så mycket jag äger och har skall Olsson hafva, han skall
hafva det sådant det står och befinnes, så öfverlämnar jag det nu till
honom»; att August Olsson och dennes hustru vid tillfället upprepade
gånger uttryckt sin tacksamhet för gåfvan och i sällskap med Eriksson
och öfriga närvarande personer besett husbyggnaderna å Erikslund både
utvändigt och invändigt, därunder Eriksson flera särskilda gånger ytter¬
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
lig-are bekräftat gåfvan af all sin egendom till August Olsson, som där-
öfver uttryckt sin tacksamhet; att Eriksson, då han sagt sig skänka
sin egendom till August Olsson, auvändt yttrandet: »jag bortskänker
allt hvad jag äger och har», men ej nyttjat uttrycken testamente eller
gåfva med varm hand; samt att Eriksson vid tillfället handlat med fullt
och simdt förnuft samt utan tvång eller förledande; och
2:o) Sandberg, efter det jämväl vittnet erhållit del af sitt ofvan
omförmälda den 3 oktober 1898 inför Ydre häradsrätt afgifna vittnesmål,
att vittnet vitsordade detta vittnesmål med tillägg, att vid den af Gustaf
Petersson omvittnade middagen Eriksson i sitt tal till de närvarande
tackat dem för lämnadt biträde vid flyttningen till Erikslund af August
Olssons lösegendom och i sammanhang därmed yttrat, att Eriksson
»efter sin död skulle skänka August Olsson och hans hustru allt hvad
Eriksson ägde och hade, om de voro snälla och skötte honom till hans
dödsdag»; att Eriksson ej vid tillfället nämnt ordet testamente, men att,
såvidt vittnet kunnat uppfatta, Erikssons mening vid tillfället varit, att
äganderätten till all Erikssons egendom först efter hans död skulle
öfvergå å makarna Olsson; samt att Eriksson vid tillfället handlat med
sundt och fullt förnuft samt frivilligt.
Hofrättens dom blef af Kungl. Maj:t genom dom den 4 mars
innevarande år fastställd.
Nu har i en den 17 sistlidne juni till finansdepartementet ingifven
ansökning August Olsson anhållit, att kronans rätt till danaarf efter
merbemälde Carl Johan Eriksson måtte efterskänkas till förmån för
sökanden, och därvid företett dels ett för sökanden utfärdadt prästbetyg,
utvisande, att han är född den 25 augusti 1855, åtnjuter medborgerligt
förtroende och är medellös, dels äfven två så lydande intyg:
»Undertecknade, som den 28 mars 1898 biträdde, då August Olsson
i Erikslund dit flyttade sina saker, kunna intyga, att hans fosterfader
Carl Johan Eriksson från Mossön under Börshult då i vår gemensamma
närvaro med fullt och sundt förstånd samt af fri vilja förklarat sin
yttersta vilja vara, att hans fosterson August Olsson skulle bekomma
allt hvad Eriksson lämnade efter sig. Detta kunna vi med ed bekräfta.
Säthälla och Traneryd den 25 november 1900. G. Petterson, Carl
Sandberg. På en gång närvarande vittnen: Frans Gustafsson, Säthälla,
Johan Eneroth.»
»Att undertecknade, som voro personligen bekanta med aflidne
Carl Johan Eriksson från Mossön i Torpa socken af Östergötlands län,
vid upprepade samtal med denne hört honom alltid benämna August
Olsson »min fosterson», det varder härmed på begäran intygadt, äfven-
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
som att Olsson under sin barndom några år vistats hos den aflidne
under dennes lifstid. Lilla Mölarp, Lundarp och Siggarp den 10 juli
1903. Frithiof Johansson, ordf. i Säby sins kom.-stämma adr. Tranås
L:a Mölarp, Samuel Gustafsson, nämndeman adr. Tranås, Lundarp,
Axel Johansson, Siggarp, landtbrukare adr. Tranås. Bevittnas af Emil
Wetterhall, fanjunkare adr. Tranås, J. Johansson, Ballstorp Tranås.»
öfver berörda ansökning bär Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Jönköpings län afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, däri Kungl.
Maj:ts befallningshafvande anfört, att med afseende därå, att Carl Johan
Eriksson enligt handlingarnas föranledande under sista tiden af sin lefnad
varit boende tillsammans med och erhållit vård af sökanden och hans
hustru, att sökanden af Eriksson betraktats och behandlats som fosterson
samt att vittnesberättelserna otvetydigt gåfve vid handen, att det varit
Erikssons mening, att sökanden, såsom ersättning för den vård, sökan¬
den och hans hustru lämnat Eriksson, skulle ärfva honom, Kungl.
Maj:ts befallningshafvande, helst sökanden vore medellös, ansåge det
vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att ansökningen
bifölles.
Kammaradvokatfiskalsämbetet, som jämväl i ärendet sig yttrat,
har till en början meddelat, att, sedan Kungl. Maj:ts omförmälda dom
gifvits, ämbetet satt sig i förbindelse med gode mannen för Carl Johan
Erikssons okända arfvingar, ofvanbemälde Brinkman, och af denne be¬
kommit redogörelse för hans förvaltning af boet, af hvilken redovisning
inhämtades, bland annat, att boets egendom blifvit realiserad med undan¬
tag af hemmanet Börshult, förpantningslägenheten Mossön och lägenheten
Erikslund; att Brinkman betalat boets gäld, därvid dock, enär försälj nings-
medlen för den realiserade egendomen tillika med boets kontanta till¬
gångar icke härtill varit tillräckliga, uppkommit en boets skuld till
Brinkman, den 9 sistlidna maj uppgående till ett belopp af 442 kronor 21 öre.
På förfrågan af advokatfiskalsämbetet, huruvida, därest kronan
komme att afstå sin rätt till danaarf efter Carl Johan Eriksson, Brinkman
åtnöjdes att för utfående af sin omförmälda fordran hålla sig endast till
sökanden, hade Brinkman svarat jakande och till bevis härom afgifvit
ett så lydande skriftligt förklarande:
»Med anledning däraf att August Olsson i Erikslund hos Kungl.
Magt gjort underdånig framställning därom, att kronans rätt till danaarf
efter aflidne Carl Johan Eriksson från Mossön måtte varda efterskänkt
till förmån för Olsson, förklarar jag, på begäran af kammaradvokatfiskals¬
ämbetet, att jag, för den händelse kronans omförmälda rätt varder
efterskänkt till förmån för bemälde Olsson, befriar kronan från allt
7
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 41.
ansvar för min hos ofvannämnda slerbhus ägande fordran, som den 9
maj 1903 uppgått till ett belopp af fyrahundrafyrtiotvå (442) kronor
21 öre. Söderköping den 20 okt. 1903. C. Brinkman. Egenhändiga
namnteckningen bevittnas: Karl Karlsson, e. o. landskanslist, G. Karlsson,
Söderköping.»
Beträffande själfva saken har advokatfiskalsämbetet — med fram¬
hållande, hurusom genom Brinkmans förklarande, som ämbetet ansåge
fullt betryggande, Kungl. Maj:t och kronan enligt ämbetets åsikt befriades
från allt ansvar för Brinkmans meranämnda fordran — hemställt, att,
med hänsyn till ej mindre hvad upplyst blifvit angående sökandens
förhållande till den aflidne och dennes afsikt att tillägga sökanden all
sin kvarlåtenskap, än äfven sökandens mindre bemedlade ställning, Kungl.
Maj:t måtte aflåta nådig proposition till Riksdagen i det af sökanden
angifna syfte, med skyldighet likväl för sökanden att gälda boets skuld
till Brinkman jämte ränta därå.
Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit vill Kungl.
Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifråga¬
varande danaarf må efterskänkas till förmån för sökanden, dock med
villkor att sökanden gäldar det belopp, för hvilket Carl Johan Eriks¬
sons efterlämnade bo kan häfta i skuld till länsmannen C. Brinkman,
jämte ränta därå.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Ernst Meyer.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
december 1903.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen,
Virgin.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer föredrog härefter:
Fn af August Olsson i Erikslund gjord underdånig ansökning, att
kronans rätt till danaarf efter kopparslagaren Carl Johan Eriksson från
Mossön måtte till sökandens förmån efterskänkas,
öfver hvilken ansökning ej mindre Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i Jönköpings län än äfven kammaradvokatfiskalsämbetet af¬
gifva infordradt underdånigt utlåtande.
9
Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 41.
Med afseende å hvad i ärendet förekommit tillstyrkte statsrådet,
att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att med¬
gifva, att kronans rätt till ifrågavarande danaarf finge efterskänkas till
förmån för sökanden, dock mod villkor att sökanden skulle gälda det
belopp, för hvilket Carl Jolian Erikssons efterlämnade bo kundo häfta
i skuld till länsmannen C. Brinkman, jämte ränta därå.
Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition
till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. —
vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Karl Skogman.
Bih. till Biksd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 23 Höft.
2