26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
N:o 16.
\
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående bidrag
*■ till lindrande af förlust, som arrendatorn af förra
öfverstebostället Kastellgården n:o 1 med underlydande
i Göteborgs och Bohus län lidit till följd af olyckshän¬
delse; gifven Stockholms slott den 13 november 1903.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riks¬
dagen att medgifva,
att, till lindrande af den förlust, arrendatorn af förra öfverstebostället
Kastellgården n:o 1 om 6 mantal med underlydande i Ytterby och Rödbo
socknar i Inlands södra härad af Göteborgs och Bohus län A. Carlsten
lidit till följd däraf, att den vid gården uppförda ladugårdsbyggnad natten
mellan den 25 och den 26 december 1902 nedblåst, må honom till¬
erkännas ett belopp af 5,000 kronor, att honom tillgodokomma genom
afkortning å arrendet för egendomen.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Theodor Odelberg.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
27
Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
november 1903.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: ODELBERG,
Husberg,
Pal ander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
yon Friesen och
Virgin.
29:o.
Departementschefen, statsrådet Odelberg anförde vidare:
Arrendatorn af förra öfverstebostället Kastellgården n:o 1 om 6
mantal med underlydande i Ytterby och Rödbo socknar i Inlands södra
härad af Göteborgs och Bohus län Å. Carlsten har uti en till Eders
Kungl. Maj:t ställd skrift i underdånighet anhållit om ersättning för den
förlust, som tillskyndats honom därigenom, att natten mellan den 25
och den 26 december 1902 en orkanlik storm kullkastat ladugårdsbygg¬
naden vid gården, därvid af den i ladugården varande nötkreatursbesätt¬
ningen om 121 djur åtskilliga djur dödats och flertalet af de öfriga lidit
svår skada.
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 16.
Rörande förloppet af olyckshändelsen och den däraf förorsakade
skadan har sökanden åberopat följande vid den underdåniga skrifvelsen
fogade handlingar:
a) afskrift af en utaf vederbörande kronofogde till Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län afgifven rapport
af den 29 december 1902, så lydande:
»Sedan jag erhållit kännedom om att natten till den 26 december
1902 ladugården å förra öfverstebostället Kastellgården i Ytterby socken
af Inlands södra härad blåst omkull, har jag den 27 och 28 december
1902 inställt mig å platsen och får om olyckshändelsen ingifva denna
rapport:
Den 25 december 1902 på aftonen blåste stark nordvästlig vind,
hvilken vid 12-tiden på natten öfvergick till full orkan. Alla hade
gått till hvila, då något efter klockan 12 ett starkt brak förmärktes
och arrendatorn A. Carlsten jämte gårdens folk begåfvo sig ut. De
funno då att af ladugården längan n:o 1 blåst omkull och begraft
samtliga däri varande nötkreatur, 121 till antalet. På norra ändan
kvarstod dock en mindre lada, fylld med hö.
Man antager att vid olyckstillfället så tillgått att taket lyft sig
vid nedre ändan af västra sidan, då takresningen gifvit efter och bygg-
ningen fallit åt öster.
I följd af mörkret och den orkanlika stormen, som släckte alla
lyktor, var omöjligt att under natten vidtaga någon som helst åtgärd
till djurens räddning. För öfrigt var man öfverens om, att näppeligen
något djur kunde vara vid lif.
Röjningsarbetet började i dagningen och först vid 12-tiden på
middagen hade man lyckats arbeta sig fram till djuren, därvid befanns
att några voro vid lif fastän samtliga lågo tysta och till utseendet all¬
deles liflösa.
Först långt efter det mörkret inträdt på kvällen hade man lyckats
arbeta fram de sista djuren. Arbetet, vid hvilket biträdde något hundra
personer, bedrefs med all möjlig skyndsamhet, men försvårades betydligt
af att hela byggnaden med å foderskullen liggande, icke obetydligt hö
och halm rasat öfver djuren.
Resultatet af räddningsarbetet, sådant det nu föreligger, är att
10 kor framdragits döda och 13 kor och 1 tjur i följd af erhållna skador
måste omedelbart nedslaktas. Ytterligare trenne kor måste inom någon
dag slaktas. Af öfriga 94 kreatur äro endast 4 oskadade, hvaremot de
öfriga, 90 stycken, erhållit större eller mindre blessyrer.
Af den raserade ladugården återstå endast spillror af ett obetyd¬
ligt värde.
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
Byggnaden var brandförsäkrad i länsbolaget för 8,000 kronor.
Vid närmare besiktning af spillrorna framgick att al stockarna i
takresningen samtliga voro mer eller mindre uppruttna.
Om byggnaden yttrades redan i laga synen den 21, 22 och 23
juli 1890: »Tillträdaren anmärker att ett par timmerstockar i fähuset
'äro af röta angripna, men då denna röta är obetydlig och blott i yttre
delen, så erfordras ej någon reparation.»
I ekonomiska besiktningen den 27 och 28 april 1900 finnes om
byggnaden i fråga antecknadt: »Timret i byggnaden, som är trång,
otidsenlig och osund för djuren, är delvis mycket maskstunget.»
På arrendatorns begäran om ny ladugård hölls syn, som afslutades
den 9 juli 1901, hvarvid synemännen iakttogo att »längan n:o 1 af
ladugården eller kohuset å hufvudgården befinnes vid besiktning vara
gammal, trång, oändamålsenlig och osund för djuren. Byggnaden,
hvars virke är mer eller mindre angripet af röta och maskstunget,
anses ej lämpligen kunna vid reparation upphjälpas, hvadan den ut-
dömes.»
Då emellertid domänstyrelsen icke godkände synemännens kostnads¬
förslag utan nedsatte ersättningen för nybyggnaden med, enligt upp¬
gift, omkring 15 procent, förklarade arrendatorn sig icke kunna bygga
på dessa villkor, utan fick förslaget härom förfalla.
Kreaturen äro nu förvarade i svinhuset, redskapshuset och så kallade
maskinlogen. Lämpligast synes att provisoriskt inrätta redskapshuset
till ladugård, hvilket ock arrendatorn förklarade som sin afsikt. Alla
redskap äro utflyttade, utsatta för vind och väder.
Kreaturen voro oförsäkrade.
Den stora förlust, som ägaren tillskyndats genom olyckshändelsen,
är naturligtvis svår att ens tillnärmelsevis uppgifva. Jag har dock
trott mig böra göra en ungefärlig beräkning i detta hänseende.
Den direkta förlusten har jag uppskattat på följande sätt:
De 26 kor, som dödats eller måst nedslaktas, torde icke kunna
beräknas till lägre pris än 250 kronor per stycket 6,500: —
Den slaktade tjuren af ayshireras, med värdebok-
staf A ........................................................................ 600:— 7,100: —
hvarifrån dock bör afgå försäljningspriset för hudar och kött 675: —
kronor 6,425: —.
Hö och halm, utsatta för vind och väder och redan af
regnet genomblött ...................................................................... 850: —
Förstörd redskap.................................................................................... 150: —
kronor 7,425: —.
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
Den indirekta förlusten — gifvetvis betydligt större än den direkta
— är omöjlig att bestämma, då ju många faktorer inverka på detta
bedömande och därvid först och främst naturligtvis den tid, som kan
förflyta tills ny ladugård blifver uppförd.
Härvid bör äfven anmärkas att samtliga korna i denna ladugård
voro högmjölkande eller i långt framskriden kalfställning, enär alla icke
mjölkande kor — mellan 40 å 50 stycken — funnos å utgården Stor¬
ängen.
Vidare har mjölkproduktionen blifvit betydligt mindre såväl genom
de skador, djuren ådragit sig, som ock därigenom att de från den
varma ladugården nu midt i vintern måst insättas i kalla uthus.
Mjöl k af kastningen, som sista månaden utgjorde i medeltal 625
liter per dag samt var i betydlig tillväxt, uppgifves nu hafva nedgått
till 210 liter.
Skötseln och utfodringen af djuren ställer sig också mycket dyr¬
barare, då de nu stå här och hvar på sina provisoriska platser, samt
vatten och foder måste köras och bäras till dem.
Egendomen har egen mjölkförsäljning i Göteborg, som drager
samma utgifter som förut, men naturligtvis icke kan bära sig med den
ringa mjölkafkastningen, som nu måste bli en följd tills ny ladugård
blir uppförd.
Som synes är förlusten betydlig.»
b) ett den 22 januari 1903 dagtecknadt intyg af distriktsveteri¬
nären C. E. Larsson, så lydande:
»På begäran af landtbrukaren Alfred Carlsten å Kastellgården
att lämna en redogörelse öfver det skick, hvari dennes djur befunno
sig före olycksnatten den 26 sistlidne december, då till följd af ladugårds¬
byggnadens sammanstörtande 25 kor, 1 kviga och 1 tjur dels dödats
af nedfallna stockar, dels erhållit så svåra skador att de måste dödas,
får jag anföra som följer.
Under de år undertecknad varit stationerad i Kungälf i egenskap
af veterinär för omkringliggande landsbygd, har husdjurens å Kastell¬
gården sjukvård af mig handhafts. Anmärkas bör att i ladugården
farsotartad kastning grasserat, hvilken epidemi först under det flydda
året kan anses hafva helt och hållet upphört. Djurägaren skulle således
nu kunnat beräkna att få full afkastning af sina djur. Mot tuberkulos
har med framgång pågått en kamp i form af utgallring med det lyck¬
liga resultat att af de döda eller dödade ofvan omnämnda djuren
tuberkulos och detta i endast ringa grad påträffades hos blott en ko.
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
Alla öfriga voro enligt sektionen fullkomligt friska och fria från sjuk¬
domssymtom med undantag af de förändringar, som blifvit en följd af
ladugårdens sammanstörtande öfver dem. Samtliga dessa djur voro vid
ett mycket godt hull. Korna voro af blandad ras, i allmänhet af stor
och kraftig typ. Dess slaktvärde ansågs kunna under normala för¬
hållanden betinga ett pris af 150 till 175 kronor per djur. De flesta
voro dels mjölkande, dels i framskriden kalfställning. Tjuren var sär¬
skilt värdefull. Af ren ayrshireras var den direkt importerad från
Skottland, reaktionsfri, ett utmärkt afvelsdjur och rask beskällare samt
flera gånger prisbelönt med första priset för sin vackra, rena typ och
framstående afvelsegenskaper.
De skador, hvarför så många djur måste nedslaktas, voro i all¬
mänhet frakturer af ryggrad, bäcken eller lårben. Omkring i muskula¬
turen vid brottstället blefvo intensiva blodutådringar, hvadan, då köttet
efter dessa djur uppvisades i Göteborg i och för försäljning, ej mindre
än 2 lass med kött af vederbörande veterinär bortskärs och oskadlig¬
gjordes.
Af de öfverlefvande hade alla förutom 4 erhållit mer eller mindre
svåra skador. Förutom 23 stycken äro nu de återstående i det närmaste
fullt återställda. Femton af dessa äro så svårt skadade att det torde
åtgå ännu en lång tid, innan de blifvit fullt läkta. Somliga af dessa
torde alltid få behålla minnesmärken efter dem vederfaret svårt våld.
Skadorna bestå i brott af lårben, underkäk, horn, höftben och svans¬
kotor, kontusioner och brand i bog, höft och korsben, hvilket allt
visserligen nu är stadt i läkning men som medför allehanda svårigheter
och obehag för djuren, nedsätter deras hull och produktionsförmåga, på
flera sätt minskande deras värde, hvilket härmed på heder och samvete
intygas.»
c) transsumt af syneinstrument, så lydande:
»Sedan arrendatorn af förra öfverstebostället Kastellgården n:o 1,
om 6 mantal, med Gullö, Rigille och Munkholmarne i Ytterby och
Rödbo socknar af Inlands Södra härad A. Carlsten hos Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län anhållit, att som egen¬
domens ladugård natten till den 26 december 1902 blåst omkull, laga
syn måtte hållas för att få bestämdt, om ny ladugård skulle uppföras
och huru spillrorna af den gamla ladugården skulle användas, så inställde
sig undertecknad, kronofogde i orten, biträdd af nämndemännen E. A.
Carlsson i Ångegärde och Max Olsson i Hvena, den 27 januari 1903 å
Kastellgården för att, jämlikt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes skrif¬
velse den 13 i samma månad, förrätta ifrågavarande syn — — —
32
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 16.
Vid förrättningen tillstädeskom — — — — och såsom krono-
ombnd t. f. domänintendenten i länet herr kaptenen m. m. C. M.
Åhlund — — — — — — — — — — — —-----—
T. f. kronofogden i Inlands fögderi Arvid Ringius hade med an¬
ledning af att ofvannämnda länga n:o 1 nedblåst gjort undersökning å
platsen samt därom till Kungl. Maj:ts befallningshafvande den 29 sistlidne
december afgifvit rapport; och vitsordades af synemännen och krono-
ombudet att den timade olyckshändelsen icke föranledts af någon arren-
datorns försumlighet rörande byggnadens underhåll, hvilket här skulle
antecknas.
På synemännens vägnar:
J. Holmertz.»
d) ett af föreståndaren för Göteborgs och Bohus läns landtbruks-
skola vid Stora Yrem John Stenbeck och ordföranden i norra Ålfsborgs
läns nötboskapspremieringsnämnd, godsägaren B. Bengtsson, under-
tecknadt intyg, så lydande:
»År 1903 den 22 januari infunno sig undertecknade å kronoegen-
domen 6 mantal Kastellgården i Ytterby socken af Inlands södra härad,
hvilken egendom på arrende innehafves af Alfred Carlsten, för att på
dennes begäran verkställa beräkning af den skada, som honom till¬
skyndats därigenom, att den å egendomen uppförda, staten tillhöriga
ladugård natten emellan den 25 och 26 sistlidne december nedblåst,
därvid en stor del af den i ladugården befintliga kreatursbesättning
antingen omedelbart dödats eller ock erhållit så betydliga skador, att
en del måst nedslaktas.
Sedan Carlsten i afseende å den timade tilldragelsen hänvisat
dels till en af t. f. kronofogden i Inlands fögderi den 29 december
1902 till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus
län afgifven rapport, dels till en af veterinärläkaren Larsson i Kungälf
lämnad redogörelse beträffande det skick, i hvilket de omkomna och
nedslaktade djuren före olyckshändelsen befunno sig, skreds till den
ifrågasatta beräkningen på sätt som följer:
De djur, som vid ladugårdens sammanstörtande dels ihjälslagits,
dels af nedfallna bjälkar blifvit så skadade, att de måst nedslaktas, ut¬
gjorde till antalet 27, däraf 25 kor, 1 kviga och 1 tjur, hvilken senare
importerats från Skottland och under en följd af år tillerkänts som
33
•n
ii
600: —
300
400
100
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
afvelsdjur lista pris. Af korna voro de flesta dels mjölkande, dels i
framskriden kalfställning. *
På grund af tagen kännedom om förhållandena anse vi, att de
dödade 25 kornas och kvigans värden vid olycksfallet böra beräknas uti
ett medeltal af 220 kronor, hvilket utgör tillsammans kronor 5,720: —
samt tjurens värde .............................................................
Förlust å hö och halm, utsatta för några dagars i-
hållande regn:
6.000 kg. hö å 5 öre ................................................
20.000 kg. halm ä 2 öre..........................................
Förstörda ladugårdsinventarier .......................................
23 skadade djur, däraf
15 svårt med minskadt värde och nedsatt pro¬
duktionsförmåga, upptagas i värdeminskning
till 50 % af djurens till 150 kronor pr styck
anslagna värde.........................................................
8 kor med mindre skador 15 % å 150 kronors
värde ..........................................................................
Beräknad förlust genom en minskad besättning och
förlorad afkastning efter densamma — 20 kor (af
26 dödade) dels mjölkande, dels i framskriden kalf¬
ställning efter 50 kronor pr djur om år .............
Nedsatt inkomst af kvarvarande 60 mjölkande kor
under de 14 närmaste dagarne efter olycksfallet,
under hvilken tid de voro uppställda å logar, skjul
och andra uthus — beräknas efter en minskning
i mjölkmängden af 7 kg. pr djur och dag = 5,880
kg. ä 10 öre ...................................................................
Dito under därpå följande 2 veckor ä 3 kg. = 2,520
kg. ä 10 öre ....................................................................
Dito under en månad, därvid djuren installats uti ett
till kostall apteradt vagnsskjul, där djuren kunnat
erhålla bättre vård, ä 2 kg. pr djur och dag =
3,600 kg. ä 10 öre ........................................................
Kostnad för vagnsskjulets apterande till kostall:
virke och arbetskostnader enligt specifikation ......
Vagnsskjulets blifvande återställande i sitt förut¬
varande skick .........................................................
1,125: -
180:
1,000: —
588:
252: —
360: —
640: —
200: —
Bih. till Biksd. Prot. 1904.
Transport kronor 11,465: —
1 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 5
34
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 16.
Transport kronor 11,465: —
För redskapens försämring i saknad af skjul efter
förberörda inredning ................................................... „ 50: —
Okadt arbete för djurens skötsel och vård under en
månad, 3 man pr dag ä 1,50 .................................... „ 135: —
Till veterinär och medicin .......................................... „ 70: —
Summa kronor 11,720: —
Från nämnda summa ........................................................ „ 11,720: —
afgår inkomsten af försåldt kött och hudar............ „ 1,350: —
hvadan sålunda den beräknade förlusten uppgår till kronor 10,370: —
Vid beräkning af förluster genom minskad besättning af 26 kor
och minskad inkomst efter 20 st. = kronor 1,000 har hänsyn måst tagas
därtill, att arrendatorn icke äger rätt att afyttra foder från egendomen
och icke heller kan, i brist på nödiga hus, rekrytera besättningen till
sitt förra antal under en längre tid, den vi på goda grunder anslagit
till ett år.
Förlusten i kreatur och foder har beräknats efter i orten gång¬
bara priser och priset å mjölken med fästa dt afseende å hvad denna
betingar i afsättningsorten, nämligen egendomens försäljningsmagasin
i Göteborg.
Med stöd af hvad sålunda förekommit och efter de noggrannaste
beräkningar få vi på heder och samvete intyga, att den förlust, Carl-
sten genom ifrågavarande olyckshändelse lidit, uppgår till minst 10,370
kronor.»
Uti sin ifrågavarande skrifvelse har sökanden, efter åberopande
af förestående handlingar, vidare anfört.
Vid den syn, som i anledning af den timade olyckan den 27
januari 1903 hållits med sakkunnigt biträde och i närvaro af veder¬
börligt kronoombud, hade icke blott synemännen utan jämväl krono-
ombudet sammanstämmande vitsordat, att olyckan icke i någon mån
vore att tillskrifva något sökandens åtgörande eller någon hans för¬
sumlighet i fråga om byggnadens underhåll. Redan vid den med an¬
ledning af sökandens tillträde af egendomen hållna syn hade sökanden
påpekat, att byggnaden ifråga vore angripen af röta. Sedermera hade
på sökandens begäran syn å huset hållits år 1901, därvid detsamma
blifvit utdömdt och förslag upprättats till nybyggnad. Då sökanden
emellertid redan då hufvudsakligen fullgjort den honom enligt hans
arrendekontrakt åliggande nybyggnadsskyldighet, blef resultatet af synen
endast, att domänstyrelsen medgaf sökanden att, mot afdrag å korn-
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o JO.
mande års arrendeafgifter, bygga ladugård m. m. enligt föreslagna och
godkända ritningar. Emellertid både de vid synen beräknade kostna¬
derna af domänstyrelsen nedsatts med 15 procent. I betraktande af
byggnadsföretagets omfattning hade sökanden icke vågat åtaga sig
nybyggnaden till det nedsatta priset, då han måst taga tillbörlig hän¬
syn ej blott till möjligheten af förlust därigenom, att verkliga kostna¬
derna skulle komma att öfverstiga de beräknade, nedsatta kostnaderna,
utan äfven till den gifna förlust, han skolat lida genom att få förränta
de medel, han måst förskottera för byggnadsarbetet. Af det sålunda
anförda ansåge sökanden otvetydigt framgå, att icke någon vare sig
direkt eller indirekt skuld till den timade olyckan kunde läggas honom
till last. Såsom en sak för sig förelåge den förlust, som genom
olyckshändelsen omedelbart drabbat sökanden genom förlust af djur,
nedsättning uti de räddade djurens värde och produktionsförmåga,
skadande af foder och inventarier m. m.; att rörande verkliga stor¬
leken af denna förlust förebringa full bevisning vore synnerligen svårt,
om icke rent af omöjligt, men sökanden hyste den förhoppningen, att
omfattningen af ifrågavarande förlust finge anses tillförlitligen utredd
genom de företedda handlingarna.
Den slutsumma, hvartill intygsgifvarne Stenbeck och Bengtsson uti
sitt intyg kommit, eller 10,370 kronor, syntes förty kunna anses angifva
hvad sökanden minst, direkt och indirekt, förlorat genom ifrågavarande
olycka. Att sökanden, såsom uti ofvan intagna rapport angifvits, icke
haft kreaturen försäkrade, skulle man kanske vilja anse såsom ett åsido¬
sättande af sökanden utaf nödig försiktighet, men sökanden måste be¬
strida befogenheten af en dylik uppfattning. Försäkring af en större
nötkreaturshjord så, att försäkringen omfattade jämväl olycksfall, an-
såges nämligen vara för dyr och i regel således oekonomisk. Antag¬
ligen kunde man icke påvisa någon enda nötkreaturshjord på 100
djur och därutöfver, som vore försäkrad jämväl för olycksfall. Den
förlust, som drabbat sökanden, vore så stor, att sökanden endast med
största svårighet kunde bära densamma, och då förlusten tillkom¬
mit på grund af omständigheter, dem sökanden såsom arrendator icke
kunnat förändra och för hvilka han icke kunde göras ansvarig, funne
sökanden sig föranlåten i underdånighet anhålla, det Eders Kungl. Maj:t
i nåder måtte tillerkänna honom ersättning för ifrågavarande skada med
ofvan angifvet belopp, 10,370 kronor, att åtnjutas genom afdrag å ett
eller flere års arrendeafgift eller på det sätt, Eders Kungl. Maj:t funne
lämpligt.
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
Till följd af nådig remiss har domänstyrelsen i ärendet inkommit
med underdånigt utlåtande af den 11 mars 1903 och därvid tillika
öfverlämnat underdåniga yttranden af kronofogden i orten samt af
domänintendenten och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göte¬
borgs och Bohus län.
Kronofogden har i sitt underdåniga yttrande anfört: sökanden
hade under den tid, han på arrende innehaft förra öfverstebostället
Kastellgården eller sedan den 14 mars 1891, skött sagda egendom på
ett utmärkt sätt. De å fastigheten befintliga hus hade han, jämlikt
föreskrifterna i det om egendomen gällande arrendekontraktet, städse
underhållit. Särskildt ifrågavarande, nu nedblåsta ladugårdslänga hade
arrendatorn sökt vidmakthålla i användbart skick, hvadan den inträffade
olyckshändelsen icke kunde anses hafva tillkommit genom någon arren-
datorns uraktlåtenhet i fråga om byggnadens underhåll. Under sådana
förhållanden syntes det kronofogden vara med billighet och rättvisa
öfverensstämmande, att arrendatorn bereddes ersättning för den stora
förlust, han genom den timade olyckshändelsen fått vidkännas, och då
det belopp, 10,370 kronor, hvartill de utsedde besiktningsmännen vär¬
derat skadan, icke syntes kronofogden för högt tilltaget, hemställde
kronofogden, att ifrågavarande ansökning måtte vinna nådigt bifall.
Jämväl domänintendenten tillstyrker bifall till sökandens framställ¬
ning i den mån, Eders Kungl. Maj:t kunde pröfva rättvist och billigt
bestämma; och har domänintendenten till stöd härför anfört, att den
förlust, sökanden lidit, blefve för honom mycket kännbar, då genom
densamma en stor del af frukterna af ett mångårigt sträfsamt och red¬
bart arbete ginge förlorade, hvarjämte domänintendenten vitsordat, att
sökanden under sin arrendetid väl häfdat egendomens jord och kon-
traktsenligt vårdat byggnaderna å hufvudgården och utgårdarna. Vid¬
kommande den år 1901 uppkomna fråga om ladugårdens nybyggnad
har domänintendenten, i anledning af sökandens därutinnan gjorda
erinran, anfört, att det vid nyssnämnda års syn uppgjorda kostnads¬
förslag till nybyggnad visserligen nedsatts med omkring 8,5 procent,
men att denna nedsättning till följd af sjunkande pris å materialier och
arbete samt förenkling af en del detaljer i inredningen enligt domän¬
intendentens förmenande ej varit öfverdrifven.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande har i sitt underdåniga ytt¬
rande anfört att, ehuru någon ersättningsskyldighet till större eller mindre
del icke torde kunna anses åligga statsverket, Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande likväl, med afseende dels därå, att sökanden icke
kunnat utan sällspord uppoffring genom assurans eller andra försiktig¬
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
hetsmått skydda 6ig emot ifrågavarande, genom en mera ovanlig olycks¬
händelse honom tillskyndade förlust, dels ock därå att, efter hvad såväl
domänintendenten i länet som ock kronofogden i orten intygat, sökanden
under arrendetiden väl häfdat egendomens jord och kontraktsenligt
vårdat byggnaderna, hvarigenom egendomen torde kunna anses hafva
fått ökadt värde, samt då billigheten syntes fordra, att en kronans
arrendator, om än genom kontrakt eller allmän lag därtill förbunden,
icke ensam borde få vidkännas följderna af en å den arrenderade egen¬
domens åbyggnader förorsakad skada, hvartill han icke genom någon
uraktlåtenhet varit vållande, funnit sig kunna underdånigst hemställa
att, därest andra medel icke funnes för ändamålet tillgängliga, Eders
Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition, att ifråga¬
varande förlust, emot hvars uppskattning till ett belopp af 10,370 kronor
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i likhet med domänintendenten
och kronofogden ej hade något att erinra, måtte antingen i sin helhet
eller med åtminstone hälften sökanden godtgöras genom afkortning å
den sökandens arrendeafgift, som till betalning näst efter beslutets
meddelande förfölle.
Äfven domänstyrelsen har ansett skäl tala för, att kronan bidroge
till täckande af den förlust, sökanden genom ladugårdens samman¬
störtande förorsakats, samt anför vidare: ladugården hade, enligt hvad
utredningen gåfve vid handen, varit i det skick, att densamma, äfven
med tillbörligt underhåll, icke kunnat motstå det svåra oväder, som i
december 1902 öfvergick trakten. Redan vid den laga syn, som år
1901 hållits å egendomen på grund af arrendatorns framställning om
utförande af vissa nybyggnader, hade ladugården utdömts och förslag
till nybyggnad af densamma uppgjorts. Kostnaderna för ny ladugård
med fodergång samt för lada med körloge hade därvid beräknats i ett
för allt till 42,161 kronor 20 öre, hvarifrån skulle afgå dels värdet af
materialier i hus, som till följd af nybyggnaderna borde borttagas,
eller 1,700 kronor, dels ock, i enlighet med gällande föreskrifter, värdet
af den nytta, sökanden under arrendeperioden tillskyndades af de nya bygg¬
naderna. Sedan emellertid domänstyrelsen vid pröfning af omförmälda
byggnadsfråga funnit, att de af synemännen beräknade kostnaderna för
de nya byggnaderna kunde, på sätt domänintendenten i afgifvet utlåtande
angifvit, nedsättas med omkring 8 procent, hade styrelsen den 6 december
1901 i enlighet härmed medgifvit att, efter det byggnaderna blifvit
fullbordade, sökanden skulle erhålla afskrifning å den då ännu odispo¬
nerade delen af den till nybyggnad vid egendomen anslagna summan, 131
kronor 30 öre, och därutöfver ersättning med 36,000 kronor, att sökanden
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
tillgodokomma genom afkortning å arrendet. Att domänstyrelsens ned¬
sättning af kostnadsberäkningen, hvilken för öfrigt gjorts på tillstyrkande
af domänintendenten, haft goda skäl för sig, bestyrktes ytterligare
däraf, att kostnaderna för omförmälda nybyggnader vid förut omnämnda,
den 27 sistlidne januari hållna syneförrättning beräknats, efter afdrag
för värdet af vissa för nybyggnaden disponibla byggnadsmaterialier, till
37,884 kronor 20 öre och att med denna beräkning ersättningen skulle,
om värdet af nyttan jämväl toges i betraktande, nära sammanfalla med
den af styrelsen år 1901 sökanden tillerkända ersättning för ifråga¬
varande byggnadsföretag. Ehuru således sökanden, hvilken enligt det
för honom gällande arrendekontraktet icke ägt påfordra något för sig
förmånligare sätt för ersättningens utbekommande än domänstyrelsen
medgifvit, ej af styrelsens beslut om nedsättning i kostnadsberäkningen
skäligen bort finna anledning att afstå från nybyggnad af ladugården,
kunde å andra sidan det icke läggas honom till last, att han icke utfört
byggnaderna, och det så mycket mindre som sökanden, enligt hvad af
handlingarna i ärendet framginge och domänstyrelsen redan i under¬
dånig skrifvelse den 13 februari 1903 angående nybyggnad vid egen¬
domen haft tillfälle framhålla, utan anmärkning fullgjort sin kontrakts-
enliga underhållsskyldighet, äfven hvad anginge ifrågavarande byggnad.
Med åberopande, att alltså någon anmärkning i nu nämnda hän¬
seende icke kunde göras och att sökanden jämväl i öfrigt erhållit de
bästa vitsord rörande egendomens skötsel och vård samt att förlusten
gifvetvis måste vara för sökanden så mycket kännbarare, som sökanden
därmed direkt förlorat, utom foder, en icke ringa del af en dyrbar
kreatursbesättning, en förlust, som antagligen komme att under eu
längre tid framåt vålla minskning i egendomens afkastning, har styrelsen,
med hänsyn därjämte till hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i sitt underdåniga utlåtande till stöd för ansökningen anfört, i under¬
dånighet tillstyrkt, att sökanden genom kronans mellankomst bereddes
någon lindring i sin af olyckshändelsen förorsakade förlust.
Vidkommande beloppet af denna lindring syntes det styrelsen
att, i fall då, såsom nu vore ifrågasatt, eu jordens brukare åsamkad
förlust skulle mellan brukaren och jordens ägare fördelas, den sist¬
nämnde icke borde under något förhållande belastas med mer än hälften
af förlustens hela belopp. Enligt den i ärendet lämnade utredningen
hade sökandens sammanlagda förlust uppgått till minst 10,370 kronor,
hvaraf mer än hälften direkt förorsakats genom skada å djur och
foder. I anledning häraf ansåge sig styrelsen kunna föreslå, att bidrag
till täckande af sökandens ifrågavarande förlust tinge af allmänna medel
utgå med 5,000 kronor.
39
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
Statskontoret har uti afgifvet infordradt underdånigt utlåtande af
den 27 juli 1903 ansett att, dä sökanden, enligt hvad af vederbörande
blifvit vitsordadt, skött den ifrågavarande betydande kronoegendomen
på ett förtjänstfullt sätt samt det måste ligga i statens intresse att
icke genom den lidna, oförvållade förlusten sökandens förmåga att under
återstoden af arrendetiden hålla egendomen i lika hög kultur äfven-
tyrades, anledning förefunnes för statsverket att träda hjälpande emellan;
och har statskontoret förklarat sig icke hafva något att erinra däremot
att, på sätt domänstyrelsen föreslagit, sökanden af statsmedel tilldelades
en godtgörelse af 5,000 kronor. Men då, så vidt statskontoret hade
sig bekant, några medel icke vore för närvarande för ändamålet dispo¬
nibla, syntes, på sätt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande alterna¬
tivt hemställt, frågan böra häuskjutas till Riksdagens bepröfvande.
Lika med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag den förlust,
arrendatorn af egendomen Kastellgården utan eget förvållande till följd
af ofvan nämnda naturtilldragelse lidit, vara af den beskaffenhet och
den betydenhet, att det vore obilligt att låta honom ensam bära den¬
samma. Dessutom anser jag, lika med statskontoret, att det ligger i
statens intresse såsom jordägare att vidmakthålla arrendatorns förmåga
att hålla egendomen i hög kultur. Det synes mig därför skäligt, att
staten bidrager till lindrande af den lidna förlusten, liksom jag också
finner den af ämbetsverken förordade grunden för statens bidrag vara
med billighet öfverensstämmande.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen att medgifva,
att, till lindrande af den förlust, arrendatorn af förra öfverste-
bostället Kastellgården n:o 1 med underlydande i Ytterby och Rödbo
socknar af Göteborgs och Bohus län A. Christen lidit till följd däraf,
att den vid gården uppförda ladugårdsbyggnad natten mellan den 25
och den 26 december 1902 nedblåst, må honom tillerkännas ett belopp
af 5,000 kronor, att honom lillgodokomma genom afkortning å arrendet
för egendomen.
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle proposition i ämnet af den lydelse,
bilaga . . . till detta protokoll utvisar, till Riksdagen
aflatas.
Ex protocollo:
G Zethelius.