Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
1
N:o 114.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag
till ändrad lydelse af §§ 39 och 41 regeringsformen;
gifven Stockholms slott den 15 april 1904.
Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att, under förutsättning af mot¬
svarande grundlagsändrings genomförande i Norge, §§ 39 och 41 re¬
geringsformen måtte erhålla följande ändrade lydelse, nämligen:
§ 39.
Vill Konungen — — — — — — förordnar.
År den till tronföljden närmast berättigade Prins af sjukdom eller
af vistande utom Sverige och Norge hindrad flit riksstyrelsen utöfva,
då regere i Konungens namn med nu sagda befogenhet den af
Tronföljarens bröstarfvingar, som är till tronen närmast berättigad, för
så vidt han uppnått den i 41 § stadgade ålder och hinder af ofvan-
nämnda beskaffenhet för honom ej möter.
Finnes ej Prins, som, efter hvad nu är stadgadt, må utöfva riks¬
styrelsen, före Statsrådet styrelsen med samma makt som Regent.
Huru förhållas skall, — — — — — — — — — — stadgadt.
§ 41-
Konung vare myndig vid fyllda aderton år. Lag samma vare för
den till tronföljden närmast berättigade Prins och den af hans bröst-
Bih. till Biksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 16 Höft. (N:o 114.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
arfvingar, som efter honom är till tronen närmast berättigad. Dör
Konung innan Tronföljaren denna ålder uppnått, föres styrelsen af
Statsrådet, enligt 39 §, i Konungens namn, intill dess Riksdagen
sammankommer, och den förmyndarestyrelse, Riksdagen förordnar, re¬
geringen tillträdt; ställande sig Statsrådet denna regeringsform till ovill¬
korlig efterlefnad.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF.
Ossian Berger.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 114.
Utdrag af protokollet öf ver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-liegenten i stats¬
rådet fredagen den 15 april 1904.
i närvaro af
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen,
Virgin.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Berger anförde i under¬
dånighet:
»Enligt §§ 39 och 40 regeringsformen samt norska grundlagens
§ 41 i den lydelse, dessa lagrum ägde före år 1862, skulle, i händelse
Konungen vore af sjukdom eller utrikes vistelse hindrad att utöfva
riksstyrelsen, denna förvaltas af interimsregering, sammansatt så, som
i § 7 riksakten sägs. På grund af de stora olägenheter, som ovillkor¬
ligen måste vara förenade med en dylik form för regeringsmaktens
utöfning, antogs åren 1862—63 sådan ändring af regeringsformen och
norska grundlagen, att regeringsärendena under Konungens sjukdom
eller frånvaro skulle förvaltas af den till tronföljden närmast berättigade
prins, om han uppnått den för Konungs myndighet stadgade ålder.
Uppenbart är att, oaktadt den sålunda genomförda grundlagsändringen,
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 114.
interimsregering i många fall icke skall kunna undvikas. Redan tidigare
hade också de båda rikenas regeringar, hvar för sitt lands representa¬
tion, framlagt förslag till grundlagsändring, åsyftande att hvilken som
helst af de kungl. prinsarna skulle, om han uppnått erforderlig ålder,
kunna mottaga rikets styrelse, men på grund af en då för tiden inom
särkildt den svenska representationen förefintlig obenägenhet att i en
så långt gående utsträckning låta konungamakten utöfvas af prinsar,
hade tanken därpå blifvit lämnad å sido.
Det torde emellertid icke kunna bestridas, att de skäl, som tala
för att i de fall, då Konungen är af sjukdom eller utrikes vistande
hindrad att utöfva regeringsmakten, uppdraga denna åt tronföljaren,
om han uppnått den i § 41 regeringsformen stadgade ålder, kunna
med lika fog åberopas för att, om jämväl för tronföljaren uppstår hinder
af enahanda beskaffenhet, uppdraga riksstyrelsen åt den af hans bröst-
arfvingar, som efter honom är till tronen närmast berättigad, förutsatt
att denne prins uppnått erforderlig ålder. En tilläfventyrs ännu kvar¬
stående obenägenhet mot att låta riksstyrelsen utöfvas af prins, som
under de för handen varande omständigheterna icke äger utsikt att blifva
konung, synes icke kunna afse tronföljarens ifrågavarande bröstarfvinge.
Väl kan det inträffa, att denne prins, som ju i regel är tronföljarens
äldste son, icke kommer att bestiga tronen, men en sådan händelse
måste, för så vidt den icke är eu följd af prinsens död eller annan
liknande orsak, bero af omständighet, som från tronen utestänger jäm¬
väl tronföljaren. Intill dess sådan omständighet föreligger, är presurn-
tionen alltid för att tronföljarens ifrågavarande bröstarfvinge skall i den
fastställda ordningen uppstiga på tronen. Genom denna sin ställning-
bör han i lika hög grad som tronföljaren känna sig uppfordrad att göra
sig förtrogen med de uppgifter, som vänta honom.
Därest man alltså anser lämpligt att tillerkänna jämväl den tron¬
följarens bröstarfvinge, hvarom nu talats, rätt att utöfva regentskapet,
synes det ej böra möta några betänkligheter att låta denna rätt för
honom inträda vid samma ålder, som i sådant hänseende är bestämd för
Konung och tronföljare, eller vid 18 år.
I enlighet med hvad sålunda anförts har inom justitiedepartementet
uppgjorts förslag till sådan ändring af §§ 39 och 41 regeringsformen, att,
om såväl konung som tronföljare är af sjukdom eller utrikes vistande
hindrad att förvalta riksstyrelsen, den af tronföljarens bröstarfvingar,
som är till tronen närmast berättigad, då skall äga att såsom regent
föra styrelsen, för så vidt han uppnått den för konungs myndighet
stadgade ålder. Enligt mig lämnadt meddelande har jämväl den norska
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition No 114.
5
regeringen låtit utarbeta ett med detta förslag öfverensstämmande grund¬
lagsförslag, afsedt att träda i stället för nu i Norge gällande grund¬
lagsbestämmelse af den 10 januari 1863.»
Departementschefen uppläste härefter det uppgjorda förslaget till
ändrad lydelse af §§ 39 och 41 regeringsformen samt hemställde, att.
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, under förutsättning af mot¬
svarande grundlagsändrings genomförande i Norge, nämnda lagrum måtte
erhålla den sålunda föreslagna lydelsen.
Statsrådets öfrige ledamöter instämde i hvad föredraganden hem¬
ställt ;
och behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-
Regenten, med bifall till denna hemställan, förordna,
att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition, af
den lydelse bilaga litt. vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
Erik Öländer.
Bill. till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami.
I A/d.
76 Haft.